Sverige och Natos toppmöte i Warszawa

Fru talman! Hans Wallmark har frågat försvarsministern om vilka ambitioner försvarsministern och regeringen har inför Natos toppmöte och vilka specifika frågor Sverige bör driva, vad försvarsministern tänker göra för att fördjupa de bilaterala relationerna med viktiga Natoländer som Tyskland och Storbritannien, vad deltagandet i Enhanced Opportunities Programme inneburit för svensk del och hur försvarsministern vill använda det för att ytterligare fördjupa samarbetet med Nato samt hur försvarsministern ser på att skillnaden mellan att vara partnerland och fullvärdig medlem i Nato har ökat och hur det påverkar Sveriges säkerhet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Både Sverige och Nato är tydliga med att det är skillnad på partnerskap och medlemskap. Den militära alliansfriheten tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den ger oss handlingsfriheten att i varje given situation agera på det sätt som bäst gagnar avspänning och en fredlig utveckling. Den militära alliansfriheten förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med en trovärdig nationell försvarsförmåga. Regeringen satsar på båda. Vi fördjupar Sveriges bi- och multilaterala relationer och samarbeten med länder och organisationer i vårt närområde samtidigt som vi nu stärker det svenska försvaret.

För vår egen försvarsförmåga och för vår förmåga att bidra effektivt i internationella fredsfrämjande insatser är det viktigt att vi övar och samarbetar med andra. Därför utvecklar regeringen framför allt vårt försvarssamarbete med Finland. Vi samarbetar även bredare inom Norden, runt Östersjön, inom Natos partnerskap för fred, med USA och med en mängd andra länder och organisationer. Vi genomför också avancerade militära övningar tillsammans med bland andra Nato. Utvecklingen sedan kalla krigets slut har resulterat i att det i dag är Natos militärtekniska standarder som utgör grunden för samverkan mellan länder i avancerade krishanteringsoperationer. Att vi genom övningar ser till att vårt eget svenska försvar fungerar väl i samarbete med Natos system och strukturer är därmed en praktisk förutsättning för att vi ska kunna ha ett effektivt samarbete i EU:s eller FN:s fredsbevarande insatser i olika krisområden.

Bland annat verkar regeringen, med Enhanced Opportunities Programme som grund, för att fördjupa partnerskapet med Nato. Det handlar om politisk dialog, övningssamarbete och informationsutbyte. Jag ser fram emot att på min nivå fortsätta detta samarbete, och redan om några dagar deltar jag på det möte som äger rum mellan Sverige, Finland, EU:s höga representant och Nato i anslutning till Natos utrikesministermöte den 19-20 maj.

Hans Wallmark frågar om Storbritannien och Tyskland. Dessa två länder spelar en viktig roll i europeisk säkerhet och inte minst för säkerheten i vårt närområde. Sverige har nära förbindelser med dem båda på det säkerhetspolitiska området. Storbritannien och Tyskland är två av Sveriges närmaste utomnordiska bilaterala samarbetsländer på försvarsområdet. I syfte att konkretisera och ytterligare fördjupa samarbetet med Storbritannien är avsikten att försvarsministern tillsammans med sin brittiske kollega i sommar ska underteckna ett aktivitetsprogram för det svensk-brittiska försvarssamarbetet.

Regeringen ser också möjligheter att utveckla och fördjupa samarbetet med Tyskland.

Europeiska rådets möte i juni och Natos toppmöte i juli är två säkerhetspolitiska fästpunkter framöver. Regeringen verkar för att partner bjuds in till Natos toppmöte i Warszawa den 8-9 juli, för att diskutera aktuella säkerhetspolitiska utmaningar i bredare krets. Sverige är framför allt intresserat av dialog om utvecklingen kring Östersjön, men också av andra säkerhetspolitiska frågor som kampen mot Daish och situationen i Syrien och Irak. Vi har tagit emot en inbjudan till toppmötets session om Afghanistan och ser fram emot att diskutera utvecklingen i landet och den Natoledda utbildnings- och rådgivningsinsatsen Resolute Support Mission där Sverige deltar.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Den 8-9 juli i år kommer alltså Nato att hålla sitt toppmöte i Warszawa. Det kan ju tyckas vara en ödets ironi att just den stad som fick ge namn åt en pakt som har försvunnit, nämligen Warszawapakten, kommer att ansvara för detta toppmöte.

Warszawapakten föll ihop när länderna i den fick friheten åter 1991. Bland det första de som var tvångsihopfösta i Warszawapakten - Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien - gjorde när de fick friheten och självständigheten åter var att ansöka om medlemskap i Nato. Det säger något om kraften i Nato.

Jag ser, fru talman, att några saker kommer att diskuteras vid toppmötet.

Det kommer för det första att handla om att man ytterligare betonar det kollektiva försvaret. Därför har man också de ronderande brigaderna, och man placerar ut ytterligare materiel i Rumänien och Bulgarien. Det är ett sätt att markera att man ställer upp för varandra som Natomedlemmar.

Det andra är kampen mot den internationella terrorismen, mot Daish. Det handlar om det som sker i Mellanöstern och nu också i Libyen.

Det tredje är att de europeiska staterna kommer att ännu tydligare kräva försäkringar från USA att den atlantiska länken bibehålls och förstärks.

Det fjärde är att man faktiskt kommer att acceptera ytterligare en medlemsstat. Montenegro kommer att bli den 29:e Natomedlemmen.

Jag tycker inte att jag ser någon prioritering från utrikesministerns sida. Vad skulle utrikesministern och regeringen vilja uppnå?

Kampen mot Daish har vi ju diskuterat.

Vi kommer på torsdag, fru talman, att ha en debatt här i kammaren om en av de begäranden som Frankrike har lämnat till oss, nämligen den om ammunition från Sverige. Vi ställer också upp på det.

Jag hör ju till dem som hade önskat mer. Det är ingen hemlighet för utrikesministern. Jag tycker att agerandet från regeringens sida har präglats av saktfärdighet och otillräcklighet när det gäller stödet och hjälpen till Frankrike och därmed bredare och vidare när det gäller koalitionen mot Daish och den internationella terrorismen.

Fru talman! Jag tycker ändå att det finns ett par intressanta saker i utrikesministerns svar som jag vill fästa uppmärksamheten på. Det gäller utrikesministerns svar på mina frågor om hur vi kan fördjupa samarbetet med Tyskland och Storbritannien.

Det påpekas bland annat att den svenska försvarsministern kommer att träffa sin brittiska kollega i närtid. Det tycker jag är bra. Det vill jag ha sagt. Jag tycker att det är bra, och jag tycker att det är värdefullt.

Jag tycker också att det är bra att man nu säger att man ska ta fram ett aktivitetsprogram. För min del hoppas jag att det ska innehålla det vi kom överens om i inriktningspropositionen. Låt mig, fru talman, citera ur den propositionen, som vilade på en uppgörelse mellan fem partier:

"Såväl EU som Nato utvecklar sina koncept för att snabbt kunna genomföra militära operationer. Det kan konstateras att medlemsländerna i EU och Nato kring Östersjön är aktiva i denna utveckling. Regeringen anser att Sverige aktivt bör söka deltagande i bilaterala och multilaterala samarbeten med tyngdpunkt i norra Europa. Ett exempel på denna typ av samarbete är det brittiskledda samarbete (Joint Expeditionary Force) där styrkor från bl.a. Danmark, Norge och de baltiska länderna ingår."

Därför skulle jag vilja ställa en konkret fråga till utrikesministern när hon ändå ger sitt svar: Är Joint Expeditionary Force, JEF, en sådan sak som finns med i aktivitetsprogrammet? Jag tycker att det är bra att vi på basis av en uppgörelse har pekat ut det i inriktningspropositionen som vi har röstat fram. Jag hoppas att man går från de orden till verkställighet.

Fru talman! Det jag tycker att man ska be utrikesministern att ytterligare fördjupa är exakt vilka prioriteringar man har inför detta toppmöte i Warszawa.

Fru talman! Om det är någonting som försvarsministern och den här regeringen står fast vid är det inriktningspropositionen.

När det gäller beslut som togs under tiden är det faktiskt oppositionen som har ändrat linje. Ni står ju inte längre fast vid vår militära alliansfrihet. Centerpartiet har ändrat uppfattning. Jag tycker att det är svajigt om både det ena och det andra när det gäller.

Vi tycker att vår säkerhetspolitik måste vila på de här tre benen. Två av dem är att stärka vårt eget försvar och att samarbeta. Jag vet att försvarsministern precis som jag reser runt i världen och ser till att vi håller fast vid våra samarbeten och utvecklar dem. Jag var så sent som för några dagar sedan i USA och pratade med utrikesminister Kerry om hur vi ska samarbeta. Vi gör det med Finland. Vi fördjupar samarbeten på det ena och det andra området med de baltiska länderna och de andra nordiska länderna. Vi har ett gott samarbete.

Det tredje är förstås att vi ska hålla fast vid vår militära alliansfrihet. Den tjänar oss väl. Det skulle inte bidra till avspänning eller till att göra svenskarna tryggare att överge den i det här läget, när det dessvärre är mer och mer realistiskt att Nato får Donald Trump som högsta hönset. Det kanske inte ens Hans Wallmark tycker är något att ställa i utsikt.

Vi står alltså fast vid vår säkerhetspolitiska linje. Vi utvecklar samarbeten och följer upp det som fanns i inriktningspropositionen. Vi satsar också på att stärka vårt försvar.

Vår utrikes- och säkerhetspolitiska linje och viljan att stå fast vid alliansfriheten baseras på en grundlig omvärldsanalys. De senaste åren har spänningarna ökat kring Östersjöområdet och i vårt närområde. Svaret på det måste vara en trovärdig försvarsförmåga, mer politisk dialog och breda bilaterala och internationella samarbeten. Svaret är inte ett svenskt Natomedlemskap.

Vi vill hålla fast vid den här stabiliteten. Vi har ingen annan dagordning än den som Nato har. Det är ju de stora utmaningarna som vi har, som vi arbetar med och där vi bidrar. Det är ingen tillfällighet att vi finns med i kärngruppen som bekämpar Daish och därmed också diskuterar mycket med Nato hur vi ska bli effektivare för att bekämpa terrorismen runt om i världen.

Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast. Jag har redogjort för min syn på detta i det här interpellationssvaret. Jag har också gett exempel på de frågor som vi tycker är viktiga att ta upp när vi träffar Natokretsen, också i Bryssel senare denna vecka.

Ett annat område som vi brukar lyfta fram är Arktis, för det är viktigt vad som sker där.

(forts.)

Svar på interpellationer

Herr talman! För nytillkomna lyssnare och deltagare, inklusive herr talmannen, kan jag berätta att när vi bröt för möte i partigrupperna kl. 16 diskuterade utrikesministern och jag det kommande Natotoppmötet i Warszawa. Vi hade ett visst utbyte. Jag hade ställt några frågor, och sedan gav hon några repliker. Utrikesministern hade dock besvär av sin pollenallergi och har meddelat att hon avstår sitt slutanförande.

Jag ska nu använda min kvarvarande talartid på tre och en halv minut till att upprepa några av de argument som säkert kommer att höras framgent i debatten kring Nato och Sveriges förhållande till det.

Först och främst, herr talman, vill jag dock med kraft rätta utrikesministern på några punkter. Hon hävdade att försvarsuppgörelsen på något sätt skulle ha inneburit att de partier som ingick den friskrev bort sin eventuella åsikt om ett Natomedlemskap. Så är inte fallet. Dessutom har försvarsministern och utrikesministern på den punkten i olika sammanhang gett helt olika bilder. Vi hade respekt för varandras åsikter när vi diskuterade försvarsuppgörelsen och insåg att några var för Natomedlemskap, till exempel Moderaterna, och några var emot, till exempel Socialdemokraterna. Men uppgörelsen handlade inte om hur vi skulle förhålla oss till Nato.

Det andra - och jag har sett att det har framförts i medierna också - är det här med vad som händer om Donald Trump blir vald till USA:s president. I grunden tror jag att det är rätt allvarligt, herr talman, av det skälet att han har uttryckt sig försvagande och förklenande om Nato. Han ifrågasätter frihandeln, och jag är väldigt rädd att han är en sådan person som Putin skulle vilja göra affärer med. Det finns alltså goda skäl att vara orolig för Trump, men möjligtvis inte av det skäl som framkommer från socialdemokratiskt håll.

Det som dessutom blir ett problem med det här argumentet är vad som händer den dagen Trump inte blir president. Skulle Clinton då vara argumentet för att man skulle kunna söka ett svenskt Natomedlemskap? Och om Trump mot förmodan skulle bli president, hur förhåller man sig från socialdemokratiskt håll när det gäller det rätt omfattande samarbete som i dag finns mellan Sverige och USA? I det fallet är det i grunden ungefär lika illa.

Jag tycker att det finns all anledning för oss att inför toppmötet i Warszawa ha ett antal svenska positioner.

Jag tycker för det första att det är bra utifrån svensk utgångspunkt att vi ska hälsa det här förstärkandet av de kollektiva säkerhets- och försvarsförpliktelserna. Som partnerland omfattas vi inte av dem, men det är bra att man stärker det kollektiva försvaret, inte minst för länder som Estland, Lettland, Litauen och Polen.

För det andra tycker jag att vi borde vara än tydligare i Sveriges kamp mot den internationella terrorismen i form av Daish. Där önskar jag att Sverige skulle ha gjort mer både fortare och tidigare. Så har dessvärre inte blivit fallet.

För det tredje tycker jag att vi ska understryka att det är bra med det atlantiska sambandet.

Herr talman! Utrikesministern skriver i sitt svar - och hon betonade det också här i debatten - om ett fördjupat samarbete med Storbritannien. Det tycker jag är bra. Jag tycker att det är glädjande att Sveriges försvarsminister också kommer att besöka sin brittiska kollega. Då ska det finnas ett aktivitetsprogram. Det ska finnas olika saker som man ska stadfästa mellan Sverige och Storbritannien.

Jag fick inget svar av utrikesministern, men jag vill understryka att jag kommer att följa upp en sak när vi får se exakt vad avtalet mellan Sverige och Storbritannien innebär, och det är: Hur ställer man sig till det brittiskledda samarbetet JEF, Joint Expeditionary Force, där styrkor är tillsammans?

Jag önskar ett svar från regeringen och avvaktar tills de båda försvarsministrarna har lagt fram sin aktivitetsplan.

Överläggningen var härmed avslutad.