subventioner till studentboende

Herr talman! Axel Darvik har frågat vilka nya grepp jag avser att föreslå för att komma till rätta med studenters allt svårare bostadssituation. Inledningsvis vill jag säga att jag delar Axel Darviks oro över bristen på studentbostäder. Det är angeläget att det låga byggandet vänds i sin motsats. Staten tar sin del av ansvaret genom olika åtgärder, där den nyligen införda investeringsstimulansen är ett viktigt redskap. Axel Darvik menar att detta stöd inte haft någon effekt samtidigt som han menar att det inte är konstigt eftersom de gamla subventionerna var misslyckade. Samtidigt är han positiv till att de allmänna subventionerna till bostadsbyggandet avskaffades i slutet av 80-talet. Subventioner kan dock ha effekt, det är investeringsbidraget till studentbostäder ett bevis på: Under åren 2001-2003 har 14 267 studentrum getts stöd. Den förändring som genomförts innebär på inga vis en försämring för studentbostäderna, snarare tvärtom. Jag tror att man drar alltför snabba och långtgående slutsatser av det faktum att bostadsbyggandet inte kommit i gång ännu. Den nya investeringsstimulansen beslutades av riksdagen så sent som i början av juni. Beskedet från EU-kommissionen dröjde ytterligare tre veckor. Först därefter kunde regeringen besluta om nödvändiga förordningar och Boverket börja utfärda nödvändiga föreskrifter. Dessa trädde i kraft den 15 augusti. Företagen har uppenbarligen, trots att stimulansen ges till byggen som påbörjats sedan den 1 januari i år, tvekat att börja bygga innan hela regelverket är på plats. Att sedan skrida till verket med planer och ansökningar tar sin tid. Byggandet av hyresbostäder och studentbostäder kommer dock att ta fart; det är jag övertygad om. Boverket har visat att det går att bygga goda bostäder till rimliga kostnader, men för byggbranschen kan det vara en smärtsam process att ställa om till denna nya verklighet. Vad bostads- och byggsektorn behöver nu är inte så mycket nya grepp som arbetsro. Det nya regelsystemet måste få tid att etableras för att få full verkanskraft. När branschen väl ställer in sig på att det knappast kan bli mer lönsamt att bygga än vad det är i dag kommer också intresset att vakna. Inom Finansdepartementet har man inlett en översyn över bostadsfinansieringen i syfte att främja bostadsmarknadens behov av kapitalförsörjning och om möjligt förbättra de offentliga stödens effektivitet. Att öka subventionerna är dock inte att räkna med.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka för svaret från bostadsministern. Tyvärr saknar jag de kraftfulla åtgärder som krävs för att man ska kunna klara av att lösa problemet för landets studenter. Det framgår av svaret att ambitionsnivån vad gäller studentbostäder är nära en bottennotering. Många personer i min ålder brottas nämligen dagligen med svåra problem med att få tak över huvudet. Framför allt slår detta väldigt hårt mot de studenter som inte har föräldrar med feta plånböcker, föräldrar som har råd att köpa dem en lägenhet för 2 miljoner kronor. Regeringens politik är kortsiktig, otidsenlig och dessutom tydligt verkningslös. Det behövs i dag uppskattningsvis ungefär 50 000 nya studentlägenheter. Fram till 2005 planerar man att bygga 6 500. 2 000 av dessa byggs i Göteborg, och där får man ändå en försämring jämfört med dagens situation. Statsrådet Lövdén säger att man inte ska dra för snabba och långtgående slutsatser. Spaden har, så att säga, ännu inte hunnit sättas i jorden. Jag kunde hålla med statsrådet om att det kanske varit förhastat att uttala sig, om det inte vore så att det över huvud taget inte finns några planer hos studentbostadsföretagen att öka takten i produktionen. Hade det i dag varit bråda dagar på byggbolagens planeringskontor, hade det inte varit något problem, men så är det inte. Därför är jag mycket oroad. Jag måste fråga statsrådet, som är så övertygad om att byggandet ska ta fart, varifrån den övertygelsen kommer. Eller är det bara önsketänkande som han ägnar sig åt? Sveriges Förenade Studentkårer frågade i en färsk enkät de olika studentbostadsbolagen om de anser att det nya investeringsstödet medfört en ökad planering av nya studentbostäder hos dem. På landets sex största studieorter, som står för 97 % av de bostadssökande studenterna, svarade i stort sett alla ett rungande nej och dömde därmed ut subventionssystemet. Lövdén säger att det inte behövs några nya grepp, utan det behövs arbetsro. Men de här Sovjetinspirerade subventionerna fungerade inte förr, och de avvecklades för övrigt på bostadsmarknaden samtidigt som järnridån föll. Naturligtvis fungerar de inte heller för studentbostäderna. Det krävs en långsiktig lösning med helt nya grepp. Jag nämnde ett antal sådana i min interpellation, men om inte något av dem föll bostadsministern på läppen kan jag naturligtvis i mitt nästa inlägg utveckla ytterligare idéer om vad man kan göra för landets studenter. Sveriges studenter förtjänar nämligen bättre framtida möjligheter.

Herr talman! Axel Darvik tar i sin interpellation upp en viktig framtidsfråga, bostadssituationen för studenterna, en fråga som berör tusentals studenter och deras anhöriga. Studenter i Göteborg, Lund, Stockholm och Malmö har i höst haft det svårare än någonsin att få en bostad. Som förälder till en student som under ett år har fått dela rum med en kompis känner jag till den bistra verkligheten. Sonen och kompisen är goda vänner, men studieresultaten blir av naturliga skäl inte så bra när de måste samsas i ett och samma rum. Det finns inte heller utrymme för något privatliv. Den 7 november förra året sade ministern här i kammaren: Studentbostäderna räcker inte till. Därför aviserar vi nu en sänkning av byggmomsen för att i ökad takt kunna fortsätta byggandet av studentlägenheter under de kommande åren. Detta är dock inte bara ett statligt utan också ett kommunalt ansvar, och därför aviserar vi nu att vi vid framtida tilldelning av högskoleplatser kommer att ställa krav på kommunerna att de också tar ett ansvar för bostadsförsörjningen på orten. Jag vill fråga ministern: Hur har det gått med de här aviseringarna? Har de fått någon verklig effekt? Vidare: Hur blir det med investeringsbidraget för studentbostäder? Till skillnad mot många andra subventioner är det här en effektiv subvention. Kan regeringen tänka sig att permanenta detta bidrag så att byggföretagen kan ha en mer långsiktig planering? Jag vet att det är förlängt till och med 2006, men vad händer sedan? Till sist vill jag ta upp studentbostäder som är tillgängliga för funktionshindrade. Vi firar ju i år det europeiska handikappåret, och det är då extra alarmerande att det byggs så få nya studentbostäder som passar dem som har olika funktionshinder. Det händer tydligen också att man gör avsteg från kraven på tillgänglighet. Hur vill ministern se till att det byggs fler studentbostäder som passar våra funktionshindrade?

Herr talman! Alla människor borde ha rätt till en dräglig bostad. Det är en grundläggande rättighet. Någon sådan rättighet finns dock inte i dagens Sverige, inte för dem som studerar. År efter år upprepas de välbekanta scenerna. Nyantagna studenter får sova på tillfälliga platser i avvaktan på mer permanent tak över huvudet. 85 000 studenter köade i september för en bostad. Vilken annan grupp i samhället skulle behandlas på det sättet? Statsrådet Lövdéns inlägg här i kammaren i dag antyder inte någon som helst lösning på de här problemen. Inte någon som helst långsiktigt hållbar lösning kan skymtas bland statsrådets ord och ambitioner. Det verkar som om regeringen har abdikerat. I stort sett inga åtgärder vidtas utan studenterna ska tydligen fortsätta att vara bostadslösa bostadssökande, och scenerna ska upprepas och återupprepas. I dag är skatten 60 % av kostnaden för att bygga en ny bostad. Detta, herr talman, belyser ett grundläggande problem i bostadspolitiken. Det är därför vi kristdemokrater vill se en helt annan inriktning, där handlingsförlamningen på Finansdepartementet bryts, där fastighetsskatten tas bort, där byggmomsen halveras, där planprocessen förenklas och där de onödiga reglerna slopas. Det skulle skapa drivkrafter för byggande och möjliggöra många fler studentbostäder. Det handlar om långsiktiga och permanenta insatser, inte om tillfälliga hastverk som svängs ihop. Studentbostäder kräver också särskilda insatser utöver den halvering av byggmomsen som allmänt sett krävs för att få i gång ett större byggande och som i allra högsta grad kommer studenterna till godo. Vi föreslår därför ett helt nytt investeringsbidrag, och det är finansierat i vårt budgetalternativ. Det handlar också om att skapa drivkrafter för människor att ta initiativ genom att de fastighetsägare som hyr ut rum till studenter får skattelättnader. Vi vill även sätta större press på kommuner som är värdar för lärosäten. Om kommuner och regioner vill ha en utveckling genom utbyggnad av högskoleplatser måste kommunerna ta ansvar och erbjuda bostäder till sina invånare. Det går inte att bara ta emot statliga pengar och högskoleplatser utan att ta på sig ansvaret för att ordna den lokala infrastrukturen. Herr talman! Vad vill då regeringen? Enligt Lars-Erik Lövdéns svar tänker Socialdemokraterna tydligen slå sig till ro. Så illa kan det väl ändå inte vara ställt på Finansdepartementet? Nog för att regeringen gärna väljer passivitet framför offensiva satsningar, men frågan om studentbostäder kan väl knappast vara lämplig för den hållningen. Nog måste det finnas några tankar om lämpliga insatser för att lösa problemet. I annat fall är det en anmärkningsvärt passiv hållning som knappast lär göra någon bostadslös student glad. De halvmesyrer till förändringar som införts i år utgör knappast de drivkrafter som krävs för att på allvar sätta fart på bostadsbyggandet och hitta de nödvändiga långsiktiga lösningarna. Herr talman! Statsrådet Lövdén har möjlighet att i kammaren i dag ge klara och tydliga besked om vad vi kan vänta oss av regeringen. Vad tänker regeringen göra för att lösa bostadsfrågan för de 85 000 studenter som står i kö? Något offensivt, något konkret, något mer än att bara sitta och vänta och se måste väl regeringen kunna presentera?

Herr talman! Vi väntar inte och ser. Vi har precis genomfört en åtgärd som innebär en kraftig stimulans till byggandet av studentbostäder. Det motsvarar en sänkning av byggmomsen från 25 % till 6 %. Om jag hörde rätt vill Kristdemokraterna halvera byggmomsen från 25 % till 12 ½ %. Vi går ett steg längre och sänker till 6 %. Det är intressant att lyssna på debatten eftersom där finns väldigt olika meningar. Det finns dock en viss samstämmighet mellan Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna, nämligen den att det behövs ett investeringsstöd till studentbostadsbyggandet. Det tycker jag är glädjande. Det finns också en samstämmighet om att vi måste ställa krav vid framtida tilldelning av högskoleplatser och att kommunerna måste ta sitt studiesociala ansvar. Också det är glädjande. Däremot avviker Axel Darviks åsikter kraftigt. Han vill inte ha någon investeringsstimulans till studentbostadsbyggandet. Genom det tidigare investeringsbidraget har fler än 14 000 studentlägenheter tillkommit. Folkpartiet har varit motståndare även till det investeringsbidraget. Var skulle vi stått i dag, Axel Darvik, om vi inte hade haft dessa 14 000 studentlägenheter? Jag tycker att du ska ge svar på den frågan. När det gäller tillgängligheten för funktionshindrade ställer vi i dag krav i de regler som Boverket har för byggande av studentlägenheter. De ska alltså vara tillgänglighetsanpassade. Jag vill inte ge efter på det kravet, men jag är samtidigt väl medveten om att man kanske också behöver bygga speciella lägenheter för dem som är gravt funktionshindrade. Jag ska ta med mig frågan och titta på vad vi kan göra ytterligare för att stimulera den utvecklingen. Sedan vill jag ge en kommentar till Torsten Lindström om att skatten skulle utgöra 60 % när man bygger en ny bostad. Köp inte byggindustrins eviga argument på den punkten! Möjligen är det fråga om 60 % om vi räknar in den skatt som byggnadsarbetarna betalar på sina löner. Möjligen är det så om vi räknar in de sociala avgifter som ett byggföretag, precis som alla andra företag i det här landet, betalar. Vill ni skattebefria byggföretagen? Vill ni skattebefria byggnadsarbetarna? Vill ni ta bort de sociala avgifter som utgår för byggnadsarbetarnas löner och som företagen betalar? Jag tror inte att ens Kristdemokraterna vill göra det.

Herr talman! Bostadsministern frågar mig var vi skulle stå i dag om vi inte hade haft regeringens politik. Jag måste då ställa en motfråga: Kan man vara nöjd med var vi står i dag där mina vänner studenterna med ljus och lykta får leta bostad och månad efter månad hoppa mellan olika tillfälliga lösningar för att de inte har tak över huvudet? Jag kan knappast se att regeringens politik är den räddare som många studenter i dag skulle behöva. Bostadsministern säger att det nu behövs arbetsro. Det är mycket möjligt att han vill slå sig till ro och inte komma med några nya förslag eller testa andra lösningar utan i stället fortsätta vanskötseln av bostadspolitiken. Jag tänker i alla fall fortsätta att arbeta för att studenter ska få tak över huvudet. Det är mycket tydligt att regeringen för en oerhört kortsiktig politik. Ett exempel är att man ger investeringsstöd på 60 000 per lägenhet i Stockholm, 50 000 i Göteborg och 40 000 i Uppsala och Lund. Den dagen situationen är värre på en plats än på en annan måste systemet naturligtvis göras om. Lägg därtill att om man bygger en likadan lägenhet och den inte är ett studentboende får man en extra bonus på 30 000-40 000 per lägenhet, och den kommer direkt från statskassan. Den direktör som på ett vanligt fastighetsbolag funderar på att bygga studentbostäder kan ju inte ha alla fåren hemma i hagen. Detta är definitivt inte ett långsiktigt system. Om man frågar bolagen på de sex största studieorterna säger de att detta system inte har lett till någon ökad planering. Om systemet skulle vara så bra som regeringen säger är dessa uppgifter alarmerande. Man planerar inte ens. Man är inte intresserad av att titta på några nya alternativ. Varför? Därför att man säger att systemet är dåligt. Subventionerna fungerar inte. De har inte fungerat tidigare och kommer inte att göra det nu. Det krävs nya grepp. Man måste ha enklare, tydligare och långsiktigare regler. Man kan se över den statliga markpolitiken. I stället för att marken ska ligga i träda kan man bygga modulbostäder på den, kanske med tillfälliga bygglov, och dessa kan sedan flyttas den dagen man har annan användning för marken. Man kan göra det avdragsgillt att hyra ut en del av sin lägenhet. Man kan på olika sätt pressa ned priserna för att bygga bostäder - till exempel genom att se över byggnormerna. Man kan också verka för att studenterna ska få mer i plånboken och på det sättet öka deras betalningsförmåga och möjligheten att hyra studentlägenheter. Man kan hyra friblock, och man kan ge tilläggslån till barnfamiljer som i dag är särskilt utsatta. Man kan höja totalbeloppet. Vi i Folkpartiet vill göra Sverige till en ledande kunskapsnation där alla individer får lika goda möjligheter från start. Om Socialdemokraterna verkligen har intresse av en sådan politik måste de ta krafttag vad gäller bostadsförsörjningen för landets studenter.

Herr talman! Vi väntar inte och ser. Vi har precis genomfört en åtgärd som innebär en kraftig stimulans till byggandet av studentbostäder. Det motsvarar en sänkning av byggmomsen från 25 % till 6 %. Om jag hörde rätt vill Kristdemokraterna halvera byggmomsen från 25 % till 12 ½ %. Vi går ett steg längre och sänker till 6 %. Det är intressant att lyssna på debatten eftersom där finns väldigt olika meningar. Det finns dock en viss samstämmighet mellan Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna, nämligen den att det behövs ett investeringsstöd till studentbostadsbyggandet. Det tycker jag är glädjande. Det finns också en samstämmighet om att vi måste ställa krav vid framtida tilldelning av högskoleplatser och att kommunerna måste ta sitt studiesociala ansvar. Också det är glädjande. Däremot avviker Axel Darviks åsikter kraftigt. Han vill inte ha någon investeringsstimulans till studentbostadsbyggandet. Genom det tidigare investeringsbidraget har fler än 14 000 studentlägenheter tillkommit. Folkpartiet har varit motståndare även till det investeringsbidraget. Var skulle vi stått i dag, Axel Darvik, om vi inte hade haft dessa 14 000 studentlägenheter? Jag tycker att du ska ge svar på den frågan. När det gäller tillgängligheten för funktionshindrade ställer vi i dag krav i de regler som Boverket har för byggande av studentlägenheter. De ska alltså vara tillgänglighetsanpassade. Jag vill inte ge efter på det kravet, men jag är samtidigt väl medveten om att man kanske också behöver bygga speciella lägenheter för dem som är gravt funktionshindrade. Jag ska ta med mig frågan och titta på vad vi kan göra ytterligare för att stimulera den utvecklingen. Sedan vill jag ge en kommentar till Torsten Lindström om att skatten skulle utgöra 60 % när man bygger en ny bostad. Köp inte byggindustrins eviga argument på den punkten! Möjligen är det fråga om 60 % om vi räknar in den skatt som byggnadsarbetarna betalar på sina löner. Möjligen är det så om vi räknar in de sociala avgifter som ett byggföretag, precis som alla andra företag i det här landet, betalar. Vill ni skattebefria byggföretagen? Vill ni skattebefria byggnadsarbetarna? Vill ni ta bort de sociala avgifter som utgår för byggnadsarbetarnas löner och som företagen betalar? Jag tror inte att ens Kristdemokraterna vill göra det.

Herr talman! Bostadsministern frågar mig var vi skulle stå i dag om vi inte hade haft regeringens politik. Jag måste då ställa en motfråga: Kan man vara nöjd med var vi står i dag där mina vänner studenterna med ljus och lykta får leta bostad och månad efter månad hoppa mellan olika tillfälliga lösningar för att de inte har tak över huvudet? Jag kan knappast se att regeringens politik är den räddare som många studenter i dag skulle behöva. Bostadsministern säger att det nu behövs arbetsro. Det är mycket möjligt att han vill slå sig till ro och inte komma med några nya förslag eller testa andra lösningar utan i stället fortsätta vanskötseln av bostadspolitiken. Jag tänker i alla fall fortsätta att arbeta för att studenter ska få tak över huvudet. Det är mycket tydligt att regeringen för en oerhört kortsiktig politik. Ett exempel är att man ger investeringsstöd på 60 000 per lägenhet i Stockholm, 50 000 i Göteborg och 40 000 i Uppsala och Lund. Den dagen situationen är värre på en plats än på en annan måste systemet naturligtvis göras om. Lägg därtill att om man bygger en likadan lägenhet och den inte är ett studentboende får man en extra bonus på 30 000-40 000 per lägenhet, och den kommer direkt från statskassan. Den direktör som på ett vanligt fastighetsbolag funderar på att bygga studentbostäder kan ju inte ha alla fåren hemma i hagen. Detta är definitivt inte ett långsiktigt system. Om man frågar bolagen på de sex största studieorterna säger de att detta system inte har lett till någon ökad planering. Om systemet skulle vara så bra som regeringen säger är dessa uppgifter alarmerande. Man planerar inte ens. Man är inte intresserad av att titta på några nya alternativ. Varför? Därför att man säger att systemet är dåligt. Subventionerna fungerar inte. De har inte fungerat tidigare och kommer inte att göra det nu. Det krävs nya grepp. Man måste ha enklare, tydligare och långsiktigare regler. Man kan se över den statliga markpolitiken. I stället för att marken ska ligga i träda kan man bygga modulbostäder på den, kanske med tillfälliga bygglov, och dessa kan sedan flyttas den dagen man har annan användning för marken. Man kan göra det avdragsgillt att hyra ut en del av sin lägenhet. Man kan på olika sätt pressa ned priserna för att bygga bostäder - till exempel genom att se över byggnormerna. Man kan också verka för att studenterna ska få mer i plånboken och på det sättet öka deras betalningsförmåga och möjligheten att hyra studentlägenheter. Man kan hyra friblock, och man kan ge tilläggslån till barnfamiljer som i dag är särskilt utsatta. Man kan höja totalbeloppet. Vi i Folkpartiet vill göra Sverige till en ledande kunskapsnation där alla individer får lika goda möjligheter från start. Om Socialdemokraterna verkligen har intresse av en sådan politik måste de ta krafttag vad gäller bostadsförsörjningen för landets studenter.

Herr talman! Jag vill först tacka bostadsministern för att något snart kommer att hända när det gäller bostäder för funktionshindrade studenter. I morgon mellan 13 och 15 har riksdagens handikappolitiska forum en träff med representanter från olika funktionshindrade grupper. Då kan jag framföra detta. Huvudproblemet är dock den totala bristen på studentbostäder. Hur ska vi få fler personer att ägna sig åt högre studier? Hur ska vi kunna uppmuntra fler studenter att stanna kvar på studieorten och doktorera? Jag tror att den studiesociala situationen har stor betydelse. Bostadsförhållandena tillhör det primära för goda studieresultat. Ett exempel ur verkligheten: Studenter hittar ingen bostad i Lund och tvingas pendla från Hässleholm. Det är i och för sig bra för Hässleholm, för där har vi outhyrda lägenheter och det är en trevlig stad. Men dessa studenter vill ju helst bo i Lund. Eller ska Hässleholm få flera högskoleplatser, eftersom staden kan erbjuda lediga bostäder? Centerpartiet har lagt fram ett förslag om att permanenta nuvarande investeringsbidrag i fem till tio år framöver. Blir det så kan alla goda krafter på studieorten i lugn och ro planera mer långsiktigt. Då tror jag att det skulle bli mer fart på byggandet av studentbostäder. Jag vill inte att mina barnbarn ska uppleva samma situation som mina barn har fått uppleva under sina studier. Jag ser med förväntan fram mot skarpa, kloka förslag från ministern, för det är väl ändå så att vår regering vill uppmuntra till högre studier och se till att de kan genomföras i en bra studiesocial miljö?

Herr talman! Regeringen har abdikerat i bostadspolitiken, och det får förödande konsekvenser för de goda ambitionerna i utbildningspolitiken. Lars-Erik Lövdén talar och talar här. Men det är ju så, herr talman, att den socialdemokratiska regeringen redan har haft alla chanser. De har haft alla möjligheter att lösa den år in och år ut återkommande frågan om bostäder till våra studenter. Varför har inte regeringen gjort det som regeringen borde ha gjort? Ord och handling måste höra ihop. Det mantra av ord som Lars-Erik Lövdén levererar ger inget hopp. Varenda ung människa i Sverige, törs jag påstå, känner till den svåra situation som råder på många högskoleorter när det gäller att få bostad för nya studenter. Då borde också Lars-Erik Lövdén känna till den situationen och vara beredd att komma med de förslag som krävs för att en gång för alla på ett långsiktigt och hållbart sätt lösa dessa problem. Skillnaden, herr talman, är tydlig mellan regeringens passivitet och Kristdemokraternas förslag att inte bara införa det här bidraget, som Lars-Erik Lövdén talar så stolt om, utan utöver det halvera byggmomsen och införa ett särskilt investeringsbidrag, vilket sammantaget skulle ge betydligt större effekter än de bidrag och de möjligheter som Lars-Erik Lövdén talar om i denna kammare. Herr talman! Det lackar mot jul. Girlanderna lyser upp Drottninggatan här i Stockholm. Snart är det dags för julfirande. Det är snart dags för nya studenter att antas till sina högskoleutbildningar. Det är dags för nya studenter att sova på tillfälliga platser på grund av bristen på bostäder. Kan inte Lars-Erik Lövdén ge en tidig julklapp nu till dessa studenter och ett besked om vad regeringen tänker göra och inte bara prata för att lösa dessa problem?

Herr talman! Det är naturligtvis en väldigt viktig diskussion vi för här i dag om hur vi ska få fram studentlägenheter och också andra lägenheter. Att jag gick upp i den här debatten beror på att statsrådet frågade Axel Darvik var vi hade stått i dag om vi inte hade haft de 14 000 studentlägenheter som beror på statens, som statsrådet säger, kraftfulla insatser. Vi tog i dag i bostadsutskottet del av ett utredningsuppdrag från riksdagens utredningstjänst, som gått in och tittat just på våra politikområdens utvärderingar av statliga insatser. Man konstaterar där att det finns fel och brister i själva resultatvärderingen och att man inte kan urskilja vad som beror på statens insatser och vad som beror på andra faktorer. Det är ett problem att vi håller på med dessa finansieringssystem och subventioner och sedan egentligen inte vet om det är dessa som ökningen i byggandet beror på. Vi vet att det har tillkommit 14 000 lägenheter. Men hur många hade det tillkommit om man hade vidtagit andra åtgärder som vi har föreslagit? Jag tror att det vore väldigt bra och nyttigt om statsrådet lyssnade också på våra förslag och beaktade dem i det fortsatta arbetet, därför att den subventionspolitik som förs i detta land har hittills inte visat sig leda så väldigt långt.

Herr talman! Nej, Axel Darvik, jag är naturligtvis inte nöjd. Hur ska jag kunna vara nöjd när vi har en brist på studentlägenheter på flera orter runtom i landet. Det är också den otillfredsställelsen som gör att vi nu höjer insatserna från det tidigare investeringsbidraget på 40 000 kr per lägenhet i Stockholm till 60 000 kr. Det är ett kraftfullt stöd som motsvarar en byggmomssänkning från 25 % till 6 %, Axel Darvik. Jag konstaterar att Folkpartiet står tomhänt. Ni vill ju inte ha någon form av investeringsstöd till studentbostadsbyggandet. Jag tror att med er politik, som jag inte hade velat ha under de gångna åren, hade vi befunnit oss i en betydligt sämre situation i dag än vad vi faktiskt gör. Jag är inte nöjd, Axel Darvik, men jag konstaterar ändå att det har tillkommit 14 000 studentlägenheter till följd av investeringsbidraget. Till följd av, Lars Tysklind - det kan man ju bara spekulera i. Men när jag pratar med byggherrarna säger de att investeringsstödet har varit ett verksamt stöd för att få i gång byggandet av studentlägenheter. Sedan kan jag ju inte gå i god för att inte några tusen av de 14 000 lägenheterna ändå hade kommit till stånd. Det är mycket möjligt, sannolikt och också troligt. Men stödet har givit en puff åt studentbostadsbyggandet. Och jag är övertygad om att det utökade stödet kommer att ytterligare medverka till att vi får fler studentlägenheter i det här landet. Ni har ju olika uppfattningar inom den samlade borgerliga oppositionen, om man kan tala om en samlad borgerlig opposition. Jag är ganska glad över att både Kristdemokraterna och Centerpartiet inser att vi behöver ett investeringsstöd till studentbostadsbyggande. Sedan kan vi diskutera nivån. Vi sänker byggmomsen från 25 % till 6 %. Kristdemokraterna halverar byggmomsen och lägger på ett investeringsbidrag ovanpå det. När man räknar på sista raden tror jag inte att det skiljer så avsevärt mycket. Det är möjligt att det skiljer lite grann. Men det viktiga är att vi nu gemensamt är överens om ett investeringsstöd. Jag vore glad om Kristdemokraterna och Centern kunde övertyga också Folkpartiet och Moderaterna om det viktiga i att vi har ett investeringsstöd till studentbostadsbyggande.

Herr talman! Bostadsministern undrar varför jag är emot investeringsstödet. Då måste man naturligtvis fundera på om det verkligen ger några effekter. Men det tror han att det gör. Tror får man väldigt gärna göra, men kanske inte i Sveriges riksdag. Här tror jag att hårda fakta är viktigare att kunna lägga fram. Man kan återge den undersökning som SFS tog fram. Är det då inte väldigt oroande att bostadsbolagen säger att detta inte lett till någon ökad planering? Borde det inte ha gjort det om det nu var så bra med investeringsstödet? Nej, jag är mycket oroad och tror definitivt att man behöver använda andra metoder. Man behöver dessutom långsiktiga metoder, och man behöver arbetsro. Men detta är ju inte ett system som ger långsiktighet och arbetsro. Kan verkligen bostadsministern utan att tungan svartnar säga att detta är ett långsiktigt förslag som man nu lägger fram och som man har drivit igenom i riksdagen? Jag är djupt bekymrad när lärosäten avråder studenter från att komma och börja studera om de inte har lyckats ordna en bostad innan de kommer. De säger: Vi har inga fler gympasalsgolv som ni kan sova på. Bostadspolitiken sätter stopp för framtidsdrömmen för många studenter. Det är en ovanligt allvarlig situation, och den äventyrar våra mål om att göra Sverige till en ledande kunskapsnation. Jag hoppas verkligen att man i elfte timmen kan inse att det kan behövas en hel del nya grepp. Jag hoppas också att bostadsministern tar med sig de förslag som vi har presenterat i den här debatten tillbaka när man funderar på vad man ska göra inför framtiden och för Sveriges studenter.

Herr talman! Det är vältaligt och agitatoriskt, Axel Darvik, för att vara så tomhänt. Jag konstaterar än en gång att det gamla investeringsbidraget har lett till 14 000 studentlägenheter. Ni har varit motståndare till det hela tiden. Nu förbättrar vi investeringsstödet. Det blir en förbättring av investeringsstödet med 50 %. Jag är övertygad om att det kommer att medverka till ett ökat byggande av studentlägenheter på de orter där vi har brist i dag.