Stöd till ungdomsorganisationer

Fru talman! Vasiliki Tsouplaki har frågat mig om det har skett förändringar i förordningar eller i instruktioner till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som motiverar en ny inriktning. Vasiliki Tsouplaki har även frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att de nya spelreglerna för civilsamhället ska förankras i en demokratisk process, och om jag vidtar några ytterligare åtgärder.

Jag delar frågeställarens syn på vikten av ett fritt och självständigt civilsamhälle med en mångfald av organisationer, verksamheter och röster. Det är en förutsättning för en väl fungerande demokrati. För att säkra existensen av ett självständigt civilsamhälle stöder staten ideella organisationer ekonomiskt.

Barn- och ungdomsorganisationer spelar en stor roll för ungas tro på sig själva, på framtiden och på samhället. Att unga i hela landet har möjlighet att organisera sig och få inflytande i demokratin är kärnan i regeringens ungdomspolitik. Statsbidraget är ett viktigt verktyg för att åstadkomma det. Därför har regeringen i en extra ändringsbudget och i budgetpropositionen för 2021 föreslagit att statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationerna ska öka med 50 miljoner kronor under 2020-2022.

Bidraget till barn- och ungdomsorganisationerna styrs av förordningen (2011:65) om statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer. Av denna framgår att en barn- och ungdomsorganisation ska vara demokratiskt uppbyggd för att få bidrag. Det gäller såväl för riksorganisationer som för organisationer på lokal nivå.

Det ligger i såväl regeringens som det civila samhällets intresse att värna bidragssystemens legitimitet. Det är därför viktigt att villkor om till exempel demokratisk uppbyggnad ställs i de förordningar som reglerar bidragsgivningen till det civila samhället. Det är också därför det är viktigt att myndigheterna har goda förutsättningar att administrera och kontrollera bidragen så att de villkor som framgår av förordningarna följs.

Fru talman! Regeringen har inte gjort några förändringar i förordningen om statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer under de senaste åren. Regeringen har inte heller ändrat MUCF:s instruktion sedan 2018. Regeringen har dock ökat MUCF:s förvaltningsanslag i syfte att stärka arbetet med bidragshantering - detta mot bakgrund av förslag som lämnats i myndighetens budgetunderlag och i Statskontorets myndighetsanalys av MUCF. En konsekvens av det är att myndigheten kan göra mer noggranna kontroller.

Gällande frågan om dialog vet jag att myndigheten i dag har en omfattande samverkan med det civila samhällets organisationer, vilket det också framgår av myndighetens instruktion att myndigheten ska ha.

Fru talman! Jag tackar kultur- och demokratiministern för svaret på min interpellation. Det gläder mig att vi delar uppfattningen att vi ska ha ett starkt och självständigt föreningsliv i Sverige.

Men det får inte stanna vid vackra ord. Vi har fått en situation där flera av de myndigheter som fördelar föreningsbidrag går mot en ökad detaljstyrning och hittar på orimliga regler för hur en förening ska vara organiserad för att få statligt stöd. Det är regler som, som jag uppfattar det, inte stämmer överens med intentionerna i de propositioner och förordningar som ligger till grund för bidragen, och de går på tvärs med en hundraårig föreningspraxis.

Jag är orolig. I jakten på den legitimitet som ministern lyfter fram har vi fått en situation där man på grund av oro för att göra fel hellre fäller än friar och där det råder brist på tydligt regelverk i de här frågorna. Det är risk för att det görs olika bedömningar från handläggare till handläggare när det ser ut på det sättet. Detta är en allvarlig utveckling, och den påverkar relationen mellan staten och föreningslivet på ett negativt sätt.

Jag förväntar mig inte att ministern här i dag ska kommentera enskilda myndighetsbeslut - det vore naturligtvis fel - men jag vill att vi ska kunna föra en diskussion om principerna: Hur mycket ska staten lägga sig i hur föreningslivet organiserar sig?

En demokratisk uppbyggnad borde betyda att stadgarna ska säkerställa medlemmarnas inflytande. Men i dagsläget har vi en situation där Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har bestämt sig för att köra över hundratusentals föreningsaktiva i sin tolkning av vad en demokratiskt uppbyggd organisation innebär. Den typen av stora principiella förändringar borde vara förankrade här i riksdagen och föregås av en ordentlig dialog med föreningslivet.

Jag ska snabbt ge några exempel på föreningar som har en uppbyggnad som inte håller måttet för MUCF:s demokratikriterier: ABF, Amnesty International Sverige, Friskis och Svettis, Svenska FN-förbundet, Centerpartiets ungdomsförbund, Förbundet Vi Unga, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Liberala ungdomsförbundet, Pingst ung, Ungdomens Nykterhetsförbund och Ung Vänster. Detta är ett urval.

Det man enligt MUCF gör fel är att man har stadgar som gäller för hela förbundet, som fastställs på ett nationellt möte med ombud från lokalorganisationerna och som sedan gäller för alla medlemmar. MUCF vill att alla lokalföreningar ska ha egna stadgar som i princip ska jämställas med de nationella stadgarna. Men vad gör man då om de inte blir kompatibla?

Samtidigt kräver myndigheten att en förbundsledning ska ha full koll på att det som görs lokalt lever upp till alla regler. Hur ska man få ihop detta? Det blir svårt. Jag är orolig för att den bidragshöjning som regeringen nu utlovar kommer att behöva gå till att anställa kontrollanter i föreningarna snarare än till mer verksamhet.

Fru talman! Man kan fråga sig varför detta inte har väckt större uppmärksamhet. Det är ganska anmärkningsvärt hur det har gått till. Kanske är det för att det främst är ungdomsorganisationer som har hamnat i skottgluggen här. Hade det handlat om vuxnas organisering hade det kanske blivit lite mer fart på frågan. Men det är alltså tuffare.

Vänsterpartiet värnar särskilt om att unga får stöd för att organisera sig. Genom att människor engagerar sig i alltifrån friluftsliv till kultur och miljöfrågor bidrar de till samhällsnyttan och ungdomars välmående och utveckling. Medlemmarna i de olika föreningarna får en meningsfull fritid, de får lära sig om demokratiska processer och de får en chans att göra sina röster hörda. Det här engagemanget måste värnas, särskilt av den myndighet som ansvarar för civilsamhällesfrågor, och det är ytterst demokratiminister Amanda Linds uppgift att garantera det.

Jag undrar om ministern håller med om att ett stort antal av landets föreningar har en odemokratisk uppbyggnad. Om hon inte gör det är det dags att vi stoppar denna utveckling.

Fru talman! Precis som Vasiliki Tsouplaki säger fattar regeringen beslut om villkoren i denna förordning, men sedan är det upp till myndigheten att självständigt tillämpa förordningen. Hur den tillämpas är inget som jag som minister kan yttra mig om. Däremot kan jag konstatera att MUCF har tillämpat demokrativillkoret tidigare och att de som huvudregel har hållit i de efterföljande domstolsprövningarna i de fall det har prövats.

Jag ska nämna det som står i förordningen om de villkor som just barn och ungdomsorganisationerna behöver leva upp till. Där framgår det att med en medlemsförening i en barn- och ungdomsorganisation avses en ideell förening som i demokratisk ordning har antagit stadgar. Det framgår också av 8 § i förordningen att en barn- och ungdomsorganisation som ansöker om stöd ska vara demokratiskt uppbyggd för att få bidrag. Förordningen ställer därmed krav på demokratisk uppbyggnad gällande både riksorganisationerna och deras medlemsorganisationer. Men, som sagt, hur det tolkas i detalj ser jag inte vara en sak för mig som minister. Däremot vet jag att MUCF har en dialog - de har också ett uppdrag att ha det - med barn- och ungdomsorganisationerna. Det är såklart viktigt för att de ska kunna föra dialog om hanteringen av bidragen.

Jag och regeringen menar att det är angeläget att säkra att den statliga styrningen genom bidrag inte blir för styrande. Det är därför positivt att uppföljningen av regeringens politik för det civila samhället nu visar att andelen generella bidrag, till exempel, ökar i jämförelse med projektstöd. Det är den typ av utveckling som möjliggör ett mer självständigt föreningsliv där de själva kan fördela de stöd de får - detta vet jag att jag delar med interpellanten.

Samtidigt vill jag understryka att det är viktigt att vi upprättar en balans mellan den friheten och bidragssystemens legitimitet, utan att tala specifikt om de exempel som Vasiliki Tsouplaki lyfter.

Under de senaste åren har det blivit tydligt att det kan räcka med att en aktör inom det breda föreningslivet använder skattepengar ovarsamt för att röster ska höjas som ifrågasätter bidrag över huvud taget till det civila samhället. Här vill jag och regeringen stå upp för att vi ger stöd till vårt föreningsliv. Barn- och ungdomsorganisationer har en särskild vikt för att de i många delar är en skola in i det demokratiska föreningslivet och bidrar till att unga kan vara röster i samhällsdebatten och liknande. Det är verkligen viktigt.

Men det är också viktigt att organisationer lever upp till de krav som ställs och att vi har demokrativillkor. Vi har ju en sådan utredning, som det jobbas på för att vi ska kunna skapa mer långsiktiga och tydliga demokrativillkor. Det är också viktigt att myndigheten får mer resurser för att kunna kontrollera och följa upp de bidrag som ges. Detta bygger på, fru talman, att jag och regeringen värnar det civila samhället och de stöd som ges till det civila samhället men med kommentaren att det måste vara myndigheten som gör tolkningen av förordningen.

Fru talman! För ett tag sedan träffade jag en ung kille som är organiserad inom en ganska stor förening. Han sa: Vi har gått från att ses som en förutsättning för demokratin till att ses som ett hot mot demokratin.

Det kändes verkligen i maggropen när jag fick höra det. De känner det som ministern här ger uttryck för. Jag är rädd för att det finns en diskussion i samhället som har flyttat in i handläggningen hos myndigheten. Man är orolig för den offentliga kritiken, och när man vill skydda dessa principer riskerar man kanske snarare att rucka på dem. De handlar om föreningslivets självständighet.

Jag tycker att spelreglerna måste upp på den politiska agendan och att vi ska se över demokratikriterierna. Vi väntar på tre utredningar. De behöver komma till oss här i riksdagen, så att vi får en offentlig debatt. Vi behöver vända på stenarna tillsammans. Det är för stora värden som står på spel för att vi ska lämpa över detta på enskilda handläggare. Jag ska villigt erkänna att detta inte är någon lätt fråga. Vilka kriterier ska gälla? Vad ska man uppfylla för att få statsbidrag? Det kanske alltid kommer att finnas ett visst mått av godtycke, men det ska vara så litet som möjligt.

Kärnfrågan är: Ser vi föreningslivet som en förutsättning och som kärnan i vår demokrati, eller har vi börjat se det som ett hot som ska kontrolleras och stävjas?

För mig är det viktigt att varken politiker eller myndigheter tvingar in föreningslivet i snäva ramar. En levande demokrati utvecklas ständigt och förbättras när många röster kommer till tals. En central uppgift för civilsamhället är att vara röstbärare för sina medlemmar, lyfta problemställningar och kräva förändringar. Och här i riksdagen vill vi höra deras syn när vi gör utredningar och ska komma med lagförslag. Det är jätteviktigt att de kan vara ärliga och raka i sin kritik av samhället, regeringen och myndigheter. De ska inte censurera sig själva av rädsla för att bli av med bidrag, till exempel.

Fru talman! Min interpellation i dag handlar främst om situationen för barn- och ungdomsorganisationerna, men jag vill passa på att lyfta in några fler exempel eftersom jag tycker att jag ser tendenser på flera håll. Man har en lite förändrad syn på relationen mellan riksförbund och lokalföreningar från statens sida.

För två år sedan var det ett gäng av riksorganisationerna inom musiken - Svensk Jazz, Riksförbundet för Folkmusik och Dans och några till - som blev av med rätten att fördela bidrag till sina medlemsorganisationer. Kulturrådet menade att det skulle bli mer rättvist och transparent om lokalföreningarna fick söka själva. Jag ser att det är lite grann i samma anda. Därför vill jag lyfta det för ministern.

Jag vet inte om det var rätt eller fel beslut, men jag noterar att den förändringen inte har mottagits så väl av föreningarna. De menar nämligen att man lastar över större ansvar på ideella. Många föreningar går ihop i riksförbund med nationella stadgar för att de ska kunna hjälpas åt. De ideella krafterna orkar inte alltid med. Särskilt på mindre orter där det är färre medlemmar behövs stödet från den centrala nivån. Det är också en garant för att man har ordning på sina papper, sina verksamhetsberättelser och sina redovisningar.

Vi ska inte lockas att tro att det nödvändigtvis är det bästa och mest demokratiska att lyfta över mer på lokalorganisationerna. Vi kanske lägger krokben för föreningslivet om vi inte ser upp.

Fru talman! Vasiliki Tsouplaki nämner flera viktiga principer för civilsamhället och föreningslivet som jag instämmer i.

Först och främst ska det vara självständigt. Oavsett om det är barn- och ungdomsorganisationer eller andra föreningar ska de kunna fungera just som röstbärare. De ska inte vara rädda för att inom lagens ramar uttrycka vad de tycker. De ska kunna vara kritiska mot till exempel en regering eller en kommun utan att riskera att bli av med bidrag. Det är därför det är viktigt med tydliga, långsiktiga och rättssäkra spelregler.

Utifrån Riksrevisionens granskning har vi kommit fram till att MUCF behöver mer resurser för att kunna jobba med sin bidragshantering, kontroll och uppföljning. Jag förutsätter att man kommer att utveckla arbetssätt på myndigheten och tydliggöra vad som utifrån förordningen gäller gentemot barn- och ungdomsorganisationerna, så att de inte hamnar i ett läge där det blir osäkert. Jag har stor förståelse för att det då blir väldigt frustrerande.

Det är också ett skäl till att det är så viktigt med de uppdaterade demokrativillkor som vi nu jobbar fram - det handlar om de tre olika utredningarna, som Vasiliki nämner. Detta är viktigt för att säkra att offentliga bidrag inte går till icke-demokratiska organisationer eller organisationer som driver en verksamhet som inte är förenlig med grundläggande värderingar och demokratiska principer. Min ambition är även att det ska ge föreningslivet mer långsiktiga spelregler, som därmed förenklar.

Sedan är det naturligtvis en legitimitetsfråga. Förutom att inga bidrag ska gå fel måste vi säkra det faktum att vi ska ha ett rikt och levande civilsamhälle i Sverige framåt. Det är viktigt, och jag vet att vi delar det engagemanget.

När det gäller bidragsgivande myndigheter och om regeringen planerar något stöd kan jag säga: Det är viktigt att tillämpningen av demokrativillkoret underlättas. Demokrativillkorsutredningen har slagit fast det och bedömer att man måste samverka bättre mellan myndigheter. Utredningen föreslår att just MUCF ska få i uppdrag att stödja de bidragsgivande myndigheterna generellt i tillämpningen av demokrativillkoret.

Vi kan inte gå in här och garantera att varje enskild handläggare alltid agerar på bästa sätt, men myndigheterna behöver såklart ha kontrollfunktioner och se till att det blir en likvärdig bedömning. Det är väldigt viktigt, och det är något som utredningen pekar på.

Nu pågår arbetet i Regeringskansliet för att ta hand om förslag från dessa utredningar och även från Demokrativillkorsutredningen. Det är viktigt.

MUCF är som sagt en myndighet som har blivit kontrollerad. Den har granskats i domstolsprocesser, och man har prövat dess ställningstaganden. I huvuddelen av de granskningar som har skett mot MUCF har man ändå fått klartecken enligt domstol, vilket ju är bra.

Jag vet att MUCF även arbetar kontinuerligt med att förbättra kvaliteten i sin bidragsgivning, och det är naturligtvis viktigt och självklart. Jag vill också understryka vikten av att man som bidragsgivande myndighet har en nära dialog med civilsamhället och föreningslivet. När det gäller att stötta och jobba med barn- och ungdomsorganisationer, som MUCF gör, är det naturligtvis helt centralt.

Fru talman! Jag vill passa på att skicka med några fler saker. När ni skriver fram propositionen tycker jag att den grundläggande inställningen ska vara en tillitsmodell. När det gäller offentlig sektor har vi ju pratat om att vi ska gå mot tillitsstyrning. Jag tycker att man ska titta på hur väl det fungerar inom friluftslivet, Riksidrottsförbundet och Folkbildningsrådet, där man faktiskt låter föreningssammanslutningar ha ett större inflytande över bidragsfördelningen, och ta med sig vad som fungerar bra i det läget.

Jag har lovat att nämna ett annat exempel på vad som inte har fungerat bra. Jag pratar ju med väldigt många föreningar som stöter på bekymmer, och en förening är Terrafem, som stöttar våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund. Efter 20 år blev de i våras av med sitt statliga stöd utan förvarning. Deras nationella stödlinje, som kan erbjuda hjälp på 69 olika språk, riskerar därmed att försvinna över en natt. I det fallet var det Socialstyrelsen som var myndigheten, och de är inne på samma spår: De menar att regleringen mellan central nivå och lokalorganisationer inte är tillräckligt tydlig i stadgarna.

Det här är alltså något som återkommer och som jag vill passa på att lyfta. Jag och många föreningsföreträdare har stora förväntningar på det som ska komma framöver, så jag hoppas verkligen att vi kommer att komma åt en del av dessa bekymmer. Vi ska vara medvetna om att många föreningar har anställda. De har löner, hyror och räkningar som ska betalas, och då måste det finnas framförhållning, tydliga spelregler och transparens så att man verkligen vet. Förändringar måste kommuniceras i god tid så att man har chans att anpassa sig till ett nytt läge.

Jag tycker också att det ska vara självklart med skriftliga bedömningsunderlag från handläggare så att man kan förstå grunden för ett beslut. Det borde vara så på alla myndigheter. Vi behöver komma bort från godtycke och detaljstyrning så att civilsamhället kan få långsiktiga regler att förhålla sig till.

Fru talman! Först vill jag återigen understryka, precis som riksdagsledamoten också argumenterar för, att det civilsamhälle vi har i Sverige bidrar med någonting som är unikt. Det är extremt värdefullt för vårt samhälle. Vi har en lång tradition av ett självständigt civilsamhälle och rika folkrörelser som har utvecklat vår demokrati. Det ska vi värna, och för att stötta civilsamhället bidrar staten bland annat med stöd till föreningslivet.

Återigen är det också tydligt att det räcker med att en enda aktör använder skattemedel ovarsamt för att hela systemet ska ifrågasättas. Det tycker jag är fel. Jag tycker att det är viktigt att vi ser till att pengar går dit de ska; det är därför vi jobbar med att ta fram uppdaterade, långsiktiga demokrativillkor. Vi ger också MUCF bättre möjligheter att kontrollera, och vi ser till att på olika sätt ge uppdrag för att stärka och redovisa granskningen av arbetet. MUCF har ju fått ett uppdrag att redovisa hur man utvecklar bidragshanteringen, och vi har som sagt också ökat MUCF:s förvaltningsanslag.

Vi måste värna grunden för det självständiga och fristående föreningslivet, och det är självklart för mig både som miljöpartistisk minister och regeringsföreträdare att vi ska fortsätta att stötta vårt föreningsliv och civilsamhället. Det gäller både det breda civilsamhället och barn- och ungdomsorganisationerna, och jag är glad att vi har skjutit till extra medel till dem.

När det gäller arbetet med corona är jag också glad över de fina exempel vi ser på hur just det fria föreningslivet - Riksidrottsförbundet, bygdegårdar och andra - fördelar krisstöden inom föreningarna. Jag tycker att det har varit en bra modell som absolut är väl värd att utveckla.

Med detta vill jag tacka för engagemanget som Vasiliki Tsouplaki visar för dessa frågor. Jag ser fram emot det fortsatta demokrativillkorsarbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.