Stärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden

Herr talman! Larry Söder har frågat mig om regeringen har för avsikt att komma med förslag som stärker konsumentskyddet inom bostadsrättsmarknaden och om regeringen har för avsikt att använda SOU 2017:31, alltså en statlig utredning, som underlag för eventuella förslag för att stärka konsumentskyddet.

Det ska vara tryggt att bo och investera i bostadsrättslägenheter. Det behövs därför ett bra rättsligt skydd både för bostadsrättshavare och för dem som avser att köpa en bostadsrätt, inte minst eftersom ett köp av en bostadsrätt ofta har en väldigt stor ekonomisk betydelse för en privatperson.

Regeringen gav därför en utredare i uppdrag att se över hur konsumentskyddet på bostadsrättsmarknaden kan stärkas. Förslagen, som finns i det betänkande som Larry Söder tar upp, berör flera olika komponenter i konsumentskyddet. De frågeställningar som förslagen aktualiserar skiljer sig alltså åt.

De senaste åren har förändringar på marknaden och olika aktörers tillvägagångssätt aktualiserat nya frågor som påverkar konsumenters intressen. Utvecklingen illustrerar vikten av att regelverket ger lösningar som människor kan lita på. Även byggföretag och kreditgivare har ett intresse av att till exempel förhandsavtal är en trovärdig form av investering.

Det är viktigt att vi når resultat i dessa frågor. På Justitiedepartementet överväger vi därför nu hur man bäst kan gå vidare med dem. De förslag som finns i betänkandet från 2017 ingår som en del i det arbetet.

Herr talman! Att köpa en bostad är kanske den största affär vi medborgare gör. Det är mycket pengar, och vi tar som individer en stor risk när vi investerar i en bostad. Samtidigt sätter vi vår tillit till andra parter i en sådan affär. Just när vi köper bostadsrätt sätter vi även våra ekonomiska åtaganden i förening med andras eftersom man har gemensamma ekonomiska åtaganden i en bostadsrättsförening.

Då är det viktigt att vi som lagstiftare tar detta på största allvar och försöker att hitta den rätta balansen för att skyddet för köparen ska vara så bra som möjligt utan att för den skull göra saker krångliga, byråkratiska eller osäkra för den som säljer.

Vi har det senaste året sett flera exempel på att konsumentskyddet på något sätt behöver stärkas inom bostadsrättsdelen, inte minst med tanke på skriverierna kring några bostadsrättsföreningar i Malmö.

Om du går i tankar på att köpa en bostadsrätt ställs du inför svåra situationer. Om du skriver ett förhandsavtal har du ingen insyn i styrelsens verksamhet fram till dess att du skriver på upplåtelseavtalet. Allt oftare är denna tidsperiod ganska lång, och mycket kan hända.

Det råder osäkerhet om huruvida du som köpare under tiden fram till upplåtelseavtalet faktiskt kan säga upp avtalet vid givna situationer, till exempel vid stora förseningar, ökade kostnader och liknande.

Jag menar att det när affären i viktiga delar har förändrats bör finnas en tydlig möjlighet i lagstiftningen att säga upp avtalet. Det finns otaliga exempel på situationer där den enskilde konsumenten har hamnat i kläm när det gäller förhandsavtal och situationer som radikalt har förändrats och där man inte kan säga upp avtalet - eller där detta medför stora ekonomiska kostnader - för att komma ifrån en ohållbar situation.

Om du köper en bostadsrätt i en äldre förening har du ganska få sätt att på ett enkelt och överskådligt vis göra en bedömning av statusen på föreningen. Några nyckeltal för att jämföra föreningar eller på andra sätt förenkla för köparen att bilda sig en uppfattning finns egentligen inte. Du har svårt att på ett enkelt sätt bilda dig en uppfattning om reinvesteringstakten och hur den långsiktiga ekonomiska situationen ser ut i respektive förening.

Konsumentskyddet på bostadsrättsmarknaden fungerar generellt sett ganska väl. De flesta bostadsrättsföreningar vilar på en hållbar och sund ekonomisk grund, och medlemmarna i bostadsrättsföreningarna kan ha ett långsiktigt tryggt boende.

Det jag ser som de delar vi främst behöver förbättra är insynen i bostadsrättsföreningens arbete, avskrivningar på ett långsiktigt och hållbart sätt för att möta underhållsbehovet samt större möjlighet att bedöma en förenings ekonomiska status, både för den som är i färd med att köpa en andel i en bostadsrättsförening och för den som bara vid enstaka tillfällen under året tar del av bostadsrättsföreningens arbete och ställning.

Därutöver är möjligheten att säga upp förhandsavtal en av de viktigaste punkterna att se över.

Min oro inför framtiden är att vi tar för lätt på dessa frågor och därmed undergräver bostadsrätten som bostadsform.

Min förhoppning är att ministern tar till sig den utredning, SOU 2017:31, som jag hade med i min interpellation. Den löser givetvis inte allt, men den är en bra början för att ta tag i vissa delar som stärker konsumentskyddet.

Jag tycker att bostadsrätten är en bra form av bostad och ser gärna att vi försöker att göra den bättre ur konsumentperspektiv.

Ministern svarade att betänkandet ingår som en del i arbetet. Finns det andra utredningar som ministern ser som relevanta för det fortsatta arbetet, eller har ministern för avsikt att starta en ny utredning på detta område?

Herr talman! Jag känner mycket väl till hur bostadsrättsinnehav kan vara och är. Jag har köpt två bostadsrätter i mitt liv; jag har sedermera också sålt båda två. Jag har dessutom suttit i en bostadsrättsförenings styrelse, så jag vet sannerligen också hur komplicerat det kan vara att förvalta dessa fastigheter och att samarbeta i en förening på detta sätt.

Vi har i grunden en ordning som vi kan vara stolta över, skulle jag vilja säga, med ett sätt att organisera boendet när det gäller bostadsrätter som inte så många andra länder har. Jag tycker att det sätt vi jobbar på när det gäller bostadsrätterna och bostadsrättsföreningarna är ett väldigt bra sätt att förvalta fastigheter.

Det kan, precis som Larry Söder sa, finnas skäl att stärka konsumentskyddet generellt sett när det gäller bostadsrätter. Det var därför denna utredning tillsattes. Det gäller till exempel situationer där man tecknar förhandsavtal - alltså där man tecknar sig för en bostadsrätt i en fastighet som ska byggas så småningom.

Här vet vi att det har blivit problem när bygget försenas eller när det blir avsevärt dyrare än det var tänkt. Det finns också en frågeställning om när man egentligen ska få tillgång till den lägenhet som man ska flytta in i och om vilket skydd man har som konsument om man inte får vad man förväntar sig.

Det finns ett antal förslag i den utredning som Larry Söder hänvisade till. Jag menar dock att det kan ifrågasättas om dessa förslag är tillräckliga - jag tror att vi behöver gå ännu längre. Därför bereder vi nu detta på departementet och funderar på om vi behöver tillsätta ytterligare utredningar i denna del för att man ska kunna få ett bättre och mer fullgott skydd. Vi funderar på om det är något ytterligare som behöver göras i den delen.

När det gäller utredningens förslag i övrigt finns det till exempel också förslag om underhållet av fastigheten - om hur detta ska redovisas i bokföringen och hur avskrivningsreglerna ska se ut. Detta har i sin tur betydelse för hur föreningen planerar sitt underhåll. Hela syftet är att se till att bostadsrättsföreningar sätter av tillräckligt med pengar för att klara av att underhålla sina fastigheter på lång sikt så att de inte förfaller.

Det finns olika tekniska vägar att gå just när det gäller avskrivningsmöjligheter. Branschen har reagerat mot det förslag som ligger i utredningen, och det var en enig bransch. HSB, Riksbyggen, SBC och alla branschföreträdare reagerade mot utredningens förslag och föreslog en annan modell. Jag ska inte gå in i detalj på hur de olika förslagen skiljer sig åt. Jag kan bara konstatera att vi behöver ha mer underlag för att kunna avgöra vilken väg vi ska gå, om vi ska gå den väg som utredningen pekar ut, om vi ska gå den väg som branschen pekar ut eller om vi kan hitta någonting mittemellan. Det behöver vi analysera djupare.

När det däremot gäller ökade krav på fastighetsmäklarna att informera om bostadsrätten och vilka delar man ska informera om tycker jag att det finns bra förslag i utredningen som vi kan gå vidare med.

Utredningen har alltså en stor mängd förslag på ganska många områden som vi arbetar med. Men vi kommer att behöva komplettera den liggande utredningen för att kunna gå till riksdagen med ett starkt förslag. När vi är färdiga med analysen av utredningens förslag återkommer vi till riksdagen. Och jag för förstås gärna en dialog med riksdagens partier om var vi ska landa i detta.

Herr talman! Jag håller med ministern om att vi i grunden ska vara stolta över bostadsrättsföreningarna och den typen av bostäder som vi har i Sverige. Vi är ganska unika i ett internationellt perspektiv. Jag tycker att det är väldigt bra.

Svaret jag får från ministern, att det krävs kompletteringar för att kunna gå vidare i denna fråga, är bra. Det betyder att det kommer att ta ett litet tag innan vi kommer fram till ett beslut på ett eller annat sätt. Vi deltar gärna i en dialog för att få det så bra som möjligt.

När det gäller reinvesteringar i bostäder, i fastigheter, föreslår utredningen till exempel att det ska krävas att det finns en likviditetsanalys, så att den som är i stånd att köpa en andel i bostadsrättsföreningen ska kunna veta hur ekonomin ser ut. Det ska även finnas olika delar som gör att man enkelt och tydligt kan se hur den ekonomiska situationen ser ut i bostadsrättsföreningen. Det unika med en bostadsrättsförening är att man faktiskt sätter sig i skuld tillsammans med många andra människor, och då måste man ha så bra information som möjligt.

Jag skulle också vilja göra ministern uppmärksam på frågan om ett bostadsrättsregister, som finns med i utredningen. Till skillnad från fastighetsregistret finns det inget centralt register över bostadsrätter. Om föreningarna inte hanterar underrättelser, anteckningar och pantsättningar på ett korrekt sätt kan det leda till att lägenhetsförteckningarna innehåller felaktiga uppgifter om panter. Om dessa inte är korrekta kan rättsförluster uppstå och de enskilda styrelseledamöterna i bostadsrättsföreningen faktiskt bli skadeståndsskyldiga. Inte att glömma är det krångligt och administrativt stökigt för banker och kreditinstitut att hantera sådana bostadsrättskrediter. De har svårt att få information på ett enkelt sätt, och det kan göra att de drar sig undan från sådana delar i sin verksamhet.

Ett nationellt register skulle underlätta för banker såväl som för föreningar liksom för den enskilde bostadsrättsinnehavaren och framtida köpare. Det finns flera utredningar om just ett register, men man har aldrig kommit till skott med att införa det. Jag tycker att ministern kan ta med sig också detta i den framtida diskussionen. Jag tror att det skulle vara väldigt välkommet.

Jag tror även att man ska kunna göra en allmän översyn av bostadsrättslagen. Det skulle också välkomnas av branschen. Tiderna förändras, och lagen börjar få en hel del år på nacken, vilket skulle motivera en allmän översyn av bostadsrättslagen. Det saknas till exempel samordning mellan olika lagar, vilket gör det svårt att tolka hur det ska vara. Till exempel förekommer det i vissa fall att köpare beviljas medlemskap i en bostadsrättsförening före tillträdesdagen. Genom medlemskapet övergår ansvaret gentemot föreningen helt sonika till köparen för till exempel skador på lägenheten - en situation som köparen rimligtvis inte kan kontrollera men ändå har ansvaret för.

Min fråga till ministern är också: Är ministern beredd att se över bostadsrättslagen i allmän mening och starta arbetet med detta under denna mandatperiod?

Herr talman! Min inriktning är att strama upp lagstiftningen i en del avseenden. Det gäller det som vi var inne på, till exempel vilken information som mäklaren ska lämna när man ska köpa en bostadsrätt. Det gäller också frågan om förhandsavtalet. Där kan man hamna i situationen att man inte får det som man blivit lovad eller som man upplevde fanns i avtalet. Vilken rätt har man då? Här finns förslag i utredningen som vi arbetar med. Men jag tror att vi behöver vara ännu starkare i den delen. Därför måste vi helt enkelt ta in mer underlag för att vi ska veta var vi ska landa.

När det sedan gäller registerfrågan - jag tar naturligtvis gärna med mig frågan - ska man veta att det här är en jättestor marknad. Vi pratar om 25 000 bostadsrättsföreningar i Sverige. Man förstår själv att ett centralt register med 25 000 bostadsrättsföreningar, där exempelvis alla panter ska redovisas, är en ganska stor administrativ apparat som det handlar om. Det måste dessutom skötas, förvaltas och alltid vara uppdaterat för att det ska vara någon mening med det. Man ska ha klart för sig att ett centralt register inte är en liten sak.

Larry Söder nämnde i sitt första inlägg att bostadsrättsföreningar kan om inte kapas så i vart fall tas över av individer som inte bor i bostadsrättsföreningen eller som äger ett bolag som äger en del av lägenheterna. Det finns ett par sådana exempel i Malmö. Risken med sådana upplägg är att man inte sköter fastigheten på det sätt som man ska göra, att det blir en sämre boendemiljö för de övriga bostadsrättsinnehavarna, att underhållet eftersätts - helt enkelt att fastigheten står och förfaller.

Larry Söder frågade om det finns några förslag från andra utredningar som vi arbetar med. Vi arbetar nu med frågeställningen om minoritetsskyddet. I dag kan 10 procent av medlemmarna kräva en särskild granskning av föreningen. Men för att en sådan granskning ska bli av räcker det inte att de 10 procenten kräver det, utan det krävs också ett beslut på en stämma. Då kan en majoritet på stämman rösta ned förslaget. På det sättet faller hela minoritetsskyddet; det blir inte effektivt av det. Detta har vi sagt att vi måste ändra på. Vi vill att en minoritet ska kunna gå direkt till Bolagsverket för att få till stånd en granskning av föreningen utan att behöva ha ett stämmobeslut. Det ska räcka med 10 procent. Då blir det en mycket större effektivitet i granskningen av exempelvis sådana situationer som har nämnts.

Det är mycket som måste göras när det gäller risk för kapningar och risk för att oseriösa aktörer kommer in, men det här är i alla fall ett sätt att komma åt sådana situationer. Det är ett förslag som vi arbetar med och som vi hoppas kunna gå till riksdagen med i närtid.

Herr talman! Det är väldigt välkommet att man ser till att det i alla fall blir svårare att kapa bostadsrättsföreningar. Det har ju varit några sådana uppmärksammade fall. Jag tycker att det är jättebra att ministern har uppmärksammat och jobbar vidare med detta, för det hotar ju bostadsrättsföreningarna som företeelse om det inte fungerar på ett bra sätt.

Jag vill gå in lite grann till på förhandsavtalet. Vi behöver lösa problemet på ett bra sätt så att det blir enklare att säga upp ett förhandsavtal. Inte nog med att priset på bostadsrättslägenheten blir helt annorlunda utan tiden för inflyttning kan också bli framflyttad ett antal gånger, vilket gör att man hamnar i en konstig situation. Man kan ju som enskild person eller familj hamna i en helt annan situation än den som man var i när man skrev på avtalet, det vill säga att man kanske inte har möjlighet att få ett lån för bostadsrättslägenheten.

Vi måste se över möjligheten att säga upp förhandsavtal i vissa specifika situationer. Sedan ska det givetvis finnas ett skydd för den som ska bygga fastigheten, så att man vet ungefär hur många lägenheter som blivit sålda så att man inte står med en bostadsrättsförening utan medlemmar. Jag tycker att det är viktigt att man ser över reglerna om förhandsavtal, så att det finns en möjlighet för den enskilda konsumenten att backa ur om det uppstår väsentliga skillnader.

Jag tycker att ministern har gett bra svar på frågorna, och vi har haft en bra dialog. Jag fortsätter gärna dialogen framöver. Dessa frågor är oerhört viktiga. Jag tror att bostadsrätten som sådan är viktig för oss även i framtiden för att vi ska kunna skapa fler bostäder. Vi har ju brist på bostäder i Sverige.

Herr ålderspresident! Vi jobbar vidare med de förslag som finns i utredningen. Den sista frågan som Larry Söder tar upp - att det ska vara enklare att säga upp förhandsavtal - finns det egentligen inget skarpt förslag om i utredningen. Det finns många andra förslag vad gäller förhandsavtal, men om man ska skärpa denna del måste man helt enkelt gå lite längre.

I utredningen finns som sagt ett antal förslag. Vi tittar på dem, men vi tror att vi i en del avseenden behöver gå längre än vad utredningen har landat i. När vi själva har börjat landa i egna positioner hoppas jag att vi kan ha den dialog som även Larry Söder efterlyser.

Vad gäller den andra delen - att stärka minoritetsskyddet - hoppas vi att vi under våren kan komma till riksdagen med ett lagförslag. Det handlar både om minoritetsskyddet så att man kan gå direkt till Bolagsverket för en särskild granskning och om starkare lämplighetskrav på den som ska bli särskild granskare i dessa fall. Detta är åtminstone ett sätt för att göra det lite svårare för oseriösa aktörer att ta sig in på marknaden.

Vi vill att denna marknad ska präglas av seriösa aktörer, vilket den traditionellt sett har gjort. Då gäller det att se till att man kan komma åt olika oseriösa upplägg.

Tack än en gång för debatten! Låt oss hålla dialogen öppen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.