småföretagens behov av arbetskraft

Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig dels vilka initiativ jag avser att ta för att tillgodose behovet av arbetskraft i de små företagen, dels vilka initiativ jag avser att ta för att öka inslagen av lär- lingsutbildning, yrkesutbildning och validering i utbildningssystemet. Jag har nyligen i två frågesvar berört dessa frågor, och innehållet i detta svar ansluter till vad jag där har sagt. Man kan förmodligen inte överdriva betydelsen av tillgång på kvalificerad arbetskraft med rätt kom- petens för utveckling, inte bara av de små förtagen utan även för utveckling av näringslivet som helhet, och för att upprätthålla hög kvalitet i den offentliga verksamheten. Kompetensförsörjningen i arbetslivet är en av politikens stora utmaningar under det när- maste decenniet. Det handlar då såväl om åtgärder för att ta till vara all den kompetenta arbetskraft som på grund av ohälsa eller brister i integrationen av in- vandrare inte är meningsfullt sysselsatt som att utbil- da och vidareutbilda unga och vuxna. Av regerings- deklarationen nyligen framgick att detta är en av regeringens främsta prioriteringar. Validering av faktiska yrkeskunskaper utgör ett centralt inslag i strävandena att möta kompetensbe- hoven. I samarbete mellan skolhuvudmän och företag eller branscher pågår en omfattande valideringsverk- samhet. Frågor rörande kvalitetssäkring, nationell likvärdighet och metodutveckling är inte ännu lösta på ett tillfredsställande sätt. Jag räknar med att re- geringen inom kort ska kunna återkomma till dessa frågor. Vad gäller särskilt de små företagen redovisade regeringen sin syn på den yrkesinriktade utbildningen på både gymnasial och eftergymnasial nivå i skrivel- sen 2001/02:188 Utbildning för kunskap och jämlik- het - regeringens utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning. Där betonas bland annat betydelsen av den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen, och för den eftergymnasiala nivån nämns mångfalden i utbildningsutbudet som en väg att möta såväl individens som samhällets behov av yrkesutbildning. I gymnasieskolan bedrivs grundläggande hant- verksutbildning inom främst Hantverksprogrammet. Kursplanerna är utformade så att de kan användas för vitt skilda hantverk. Även inom det nationella Bygg- programmet finns möjligheter att utbilda olika hant- verkare för byggsektorn. Därutöver pågår sedan den 1 juli 2000 försöksverksamheten lärande i arbetslivet, där 30 veckor av utbildningen bedrivs i arbetslivet enligt en särskild kursplan. Gymnasiekommittén 2000 lämnar den 16 decem- ber sitt slutbetänkande med anledning av regeringens uppdrag (dir. 2000:35). Kommittén ska överväga hur gymnasiala utbildningar bör organiseras i framtiden bland annat med hänsyn till samhällets och arbets- marknadens förändring. Efter remissbehandling och beredning av förslagen räknar regeringen med att återkomma till riksdagen i fråga om gymnasieskolans utformning. Den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) är en permanent utbildningsform sedan den 1 januari 2002. Inriktningen av dessa utbildningar tar helt och hållet sin utgångspunkt i arbetslivets behov, och verksam- heten bygger i hög grad på dess engagemang vid planering och genomförande. Jag räknar med en fort- satt utbyggnad av KY i den takt samhällsekonomin tillåter. Utbyggnaden av kortare yrkesutbildningar inom högskolan pågår. Regeringen har bland annat avsatt resurser till Örebro universitet och Blekinge tekniska högskola för ändamålet och avser att inrätta en yrkes- högskoleexamen. Härutöver finns sedan tidigare den yrkestekniska högskoleutbildningen (YTH). Påbyggnadsutbildningar inom den kommunala vuxenutbildningen (PU) och de kompletterande ut- bildningarna bidrar till att tillgodose kompetensbehov inom specifika nischer av arbetsmarknaden. För när- varande omprövar Statens skolverk statens stöd till samtliga kompletterande utbildningar i syfte att inom givna ramar skapa utrymme för förnyelse och ut- veckling. För alla former av yrkesutbildning gäller att ar- betslivets medverkan vid planering och genomföran- de av utbildningen har en avgörande betydelse för möjligheterna att tillgodose utbildningsbehoven. Arbetsplatsförlagd utbildning, lärande i arbete och praktik utgör centrala inslag i många av de utbild- ningsformer som jag nämnt. Ett gemensamt ansvars- tagande mellan utbildningshuvudmännen och arbets- livet är nödvändigt för att uppnå erforderliga voly- mer. Av vad jag här redovisat framgår att regeringen redan givit hög prioritet åt de frågor Torsten Lind- ström tar upp. Interpellationen torde därmed vara besvarad.

Fru talman! Jag vill allra först tacka utbildnings- ministern för svaret på min interpellation. För att Sverige ska lyckas som nation i det kun- skapssamhälle som redan är här, och kommer än mer i framtiden, är det en absolut nödvändighet att vi står kunskapsmässigt väl rustade. Det handlar inte minst om yrkeskunskaper. "Kompetensförsörjningen i arbetslivet är en av politikens stora utmaningar", säger ministern. Det är lätt att instämma. Men när kommer ministern med förslagen för att klara detta? Jag vill be ministern räta ut några av de frågetecken som finns. Behovet av yrkeskunskap är i dag skriande stort. Det är så stort att 28 % av de svenska småföretagen uppger att bristen på kunskap, eller snarare på perso- ner med rätt kunskaper, är ett direkt hinder för företa- gets utveckling. Eftersom det är de små företagen som i första hand har potential att i framtiden skapa utrymme för välfärden är detta alarmerande. När småföretagen, främst företag inom traditionellt prak- tiska sektorer, som byggnad, tillverkning, hotell och restaurang, ropar efter arbetskraft är det en varnings- signal som borde få riksdag och regering att vidta kraftfulla åtgärder för att se till att tillgången på kun- skap inte sinar. Fru talman! 135 000 småföretag behöver rekrytera medarbetare med yrkeskompetens de kommande tre åren. Fyra av tio småföretag behöver rekrytera perso- ner med gymnasial eller eftergymnasial yrkesutbild- ning. Om företagen inte lyckas rekrytera kan det leda till överutnyttjande av befintlig personal eller helt enkelt att företagen stagnerar och inte kan utvecklas på önskvärt sätt. Det är förödande för hela landet. För att möta detta föreslår vi kristdemokrater in- rättandet av en lärlingsutbildning i gymnasieskolan. Vi vill ha ett lärlingssystem med nationell kvalitet men med stor lokal frihet. Bäst utformas det i nära samarbete med det lokala näringslivet. Eleverna utför då helt eller delvis sin utbildning på plats i företagen, och på så sätt kommer de studerande lärlingarna det konkreta yrkeslivet så nära att det finns verkliga för- utsättningar för dem att bli yrkesskickliga. För att möjliggöra detta har vi kristdemokrater an- slagit särskilda medel i vårt budgetförslag just för att ge signalen om betydelsen av en fungerande lärlings- utbildning. Men vad gör ministern? Är ministern beredd att på allvar skapa de förutsättningar som krävs? Är utbildningsministern beredd att ta det samlade grepp- et för att möjliggöra att lärlingsutbildningen blir verklig? Likaså föreslår vi kristdemokrater skapandet av en yrkeshögskola. Det handlar om en yrkeshögskoleut- bildning, gärna i samarbete med eller integrerad med den reguljära högskoleutbildningen. Då blir det tyd- ligt: Även direkt yrkesinriktad utbildning får en kva- litetsmärkning och en antagen examensordning. Det blir hög kvalitet, och det blir status. Därmed blir också yrkesutbildningen attraktiv för de studerande. Även här har vi anslagit mer pengar i vår budget. Ministern talar nu i sitt svar om att regeringen av- ser att inrätta en yrkeshögskoleexamen. Det är ju ett lovvärt och bra mål, men det räcker inte, även om det är ett första steg. Jag vill därför fråga ministern vad han gör för att möta kravet på välutbildad yrkespersonal. Hur kom- mer detta att gå till? Kan ministern tänka sig att forma en verklig yrkeshögskola och därmed se till att det finns verkliga resurser att möta behovet på yrkes- skickliga personer? Det vore bra med ytterligare klarlägganden från ministern.

Fru talman! Först ska jag säga några ord om re- surser. Torsten Lindström pekade på ett par områden där han hävdar att Kristdemokraterna tillför resurser. Faktum är att det finns i huvudsak ett riktigt släpan- kare i riksdagen när det gäller resurser till utbildning, och det är Kristdemokraterna. Det har varit så hela den förra mandatperioden, och jag gissar att det kommer att gälla även den kommande mandatperio- den. Det har gällt att säga nej till specialdestinerade satsningar på skolan i kommunerna. Det har gällt att ständigt ha mindre anslag till högre utbildning och forskning än vad regeringen har föreslagit men också vad andra partier har föreslagit. Så är det med den saken. Däremot är jag helt överens med Torsten Lind- ström om hur viktigt det är att det blir en integration mellan utbildning och näringsliv, arbetsplatser, i gymnasieskolan. Det tror jag är en helt avgörande fråga också för attraktionskraften i många av de här utbildningarna. Vi har framför oss en av de största utmaningar som vi har sett på mycket länge i utbildningspoliti- ken, nämligen det stora generationsskifte som nu börjar på hela den svenska arbetsmarknaden. Många personer kommer att under de närmaste åren närma sig pensionsåldern. Det är ganska små ungdomskullar som kommer, med personer födda för 20 år sedan. Det finns mycket stora behov av att ersätta kunniga, erfarna yrkesmän och -kvinnor med unga människor som är ivriga att få arbeta inom de olika områden där det behövs kompetens. Det generationsskiftet kommer att påverka väldigt mycket i vårt samhälle, och det är klart att utbild- ningsfrågorna blir centrala. Då är det ett mycket po- sitivt tecken att vi också ser en förändring i intresset för flera av våra viktiga yrkesprogram på gymnasie- skolan. Om vi jämför läsåret 2000/01 med läsåret 2001/02 har antalet antagna till byggprogrammet ökat med 13 ½ %. Till hotell och restaurang är ökningen från förra läsåret 7 ½ %. Till industriprogrammet är ök- ningen hela 24,4 %. Det finns alltså en tendens att yrkesprogrammen nu kommer tillbaka i popularitet, och det tror jag är viktigt. Det är väldigt bra. Ska vi komma vidare där gäller det att också ta med sig erfarenheter från de exempel där vi ser hur integrationen mellan utbildning och arbetsliv har fungerat väldigt väl. Ett sådant intressant exempel är den försöksverk- samhet Lärande i arbetslivet som nu pågår och som utvärderas av Skolverket. 30 veckor av utbildningen bedrivs i arbetslivet enligt en särskild kursplan. Jag har själv besökt sådan verksamhet och fått mycket positiva reaktioner från elever, från lärare och inte minst från arbetslivet. Man har fått ett helt annat engagemang från näringslivet för att också delta i att bedriva utbildningen. Det är någonting att lära sig för alla yrkesprogrammen. Minst 15 veckor av utbild- ningen på byggprogram och hantverksprogram ska ske i arbetslivet, men den tiden kan utökas om behov och förutsättningar finns. Det finns många fina exempel på att man faktiskt kan koppla ihop skolämnen med näringslivet och lärande i arbetslivet på ett mycket bra sätt. I den me- ningen är också jag för lärlingsarbete, men inte i den mening som jag misstänker att Torsten Lindström är för, det vill säga med en gammaldags syn att en lär- ling inte behöver kärnämnena och de viktiga baskun- skaper som vi alla som medborgare måste ha för att leva ett gott liv i vårt samhälle. Är Torsten Lindström ute efter att minska kraven i svenska, engelska, ma- tematik och religion för de elever som väljer yrkesin- riktade program ställer jag inte upp. Ett modernt arbetsliv och ett modernt samhälle kräver dessa kun- skaper.

Fru talman! Visserligen har vi inte budgetdebatten förrän nästa vecka, men det är ändå en smula märkligt att utbildningsministern kommer med insinuationer om budgetförslagen. Om utbildningsministern hade läst på ordentligt hade han vetat att vi kristdemokrater i år lägger mer pengar på till exempel studiestödet än vad det reviderade budgetförslaget gör som kommer från den så kallade majoriteten i riksdagen. Likaså borde utbildningsministern veta att vi kristdemokrater i alla år har överfört de specialdestinerade statsbidra- gen till skolan till den generella kommunpåsen, alltså till kommunernas och därmed elevernas fromma. Det borde utbildningsministern känna till. Det är oerhört positivt och bra att utbildningsmi- nistern och jag är överens om vikten av att samman- föra konkret yrkesutbildning och skola, att hitta de samverkansformer som fungerar mellan näringslivet och skolsystemet. I lärlingssystemet efterfrågar vi kristdemokrater alltså ett nationellt lärlingsprogram, en lärlingsutbildning som har nationell kvalitet men lokal utformning. Det handlar, fru talman, på intet sätt om att undergräva kraven på goda kunskaper. Tvärtom handlar det om att höja statusen på den praktiska yrkesutbildningen. Jag vill lyfta fram en annan aspekt som utbild- ningsministern ännu inte nämnt, nämligen validering- en. Vi kristdemokrater tror att en utökad användning av validering på ett strategiskt och bra sätt kan bidra till att bristen på arbetskraft avhjälps. En validerings- utredning som lades fram för något år sedan har ännu inte föranlett förslag från regeringens sida. Nu noterar jag att utbildningsministern glädjande nog säger att förslag kommer inom kort. Då är frågan hur dessa förslag kommer att se ut. Vi kristdemokrater vill ha en kontinuerlig och bra struktur för valideringen. Det ska vara möjligt för alla att få sina kunskaper ordentligt bedömda, oavsett hur man har förvärvat dem: genom teoretiska studier på olika håll, genom praktisk erfarenhet eller genom erfarenhet från olika länder. Tidigare har ministern glidit något i frågan. Nu säger han att regeringen snart återkommer. Jag vill passa på att fråga utbildnings- ministern: När kommer regeringen med de kraftfulla och nödvändiga förslag som vi kristdemokrater efter- frågar och som gäller utökad användning av valide- ring?

Fru talman! I fråga om resurserna hänvisar Tor- sten Lindström till att Kristdemokraterna sätter in pengarna i påsen till kommunerna. Problemet, Tor- sten Lindström, är att ni använder pengarna tre fyra gånger om. Om vi skulle debattera äldreomsorgen skulle Kristdemokraterna säga att de har satt in peng- arna i påsen - de ska gå till äldreomsorgen. När vi debatterar skolan som vi gör nu så finns pengarna i påsen - de ska gå till skolan. I den kommunalpolitiska verkligheten går det inte att använda pengarna flera gånger. Kristdemokraterna har sagt nej till en specialdestinerad satsning på fler lärare i skolan. Det går inte att komma ifrån. Det går inte heller att komma ifrån att ni använder de pengar ni sätter in i påsen till det som för tillfället råkar vara uppe till debatt. Det är något som ni själva bör reda ut. Hur ser Torsten Lindström egentligen på kärnäm- nena i de yrkesinriktade programmen? Jag skulle vara glad om detta är ett tecken på att du ställer upp. Du säger att ni inte vill sänka kraven. Då är jag väldigt nöjd och glad. Jag tror att det är precis den inrikt- ningen vi ska ha när vi stärker yrkesprogrammen i gymnasieskolan. När vi får Gymnasiekommitténs betänkande, som kommer att vara ett fint underlag för att gå vidare, tycker jag att vi måste ha som grundläggande ut- gångspunkt att ett modernt arbetsliv och ett modernt samhälle kräver de grundläggande kunskaper av alla elever som vi brukar kalla kärnämnen. Det ska inte bara gälla dem som just nu är inriktade på högskole- studier utan alla elever. Det är väldigt glädjande att det är en ökande andel av elever som går yrkespro- gram som fortsätter till eftergymnasial utbildning. Kvalificerad yrkesutbildning är ett viktigt område som har lyckats med att rekrytera nya grupper till eftergymnasial utbildning, inte minst pojkar från arbetarhem som traditionellt brukar pekas ut som den grupp som i lägst grad går vidare till högre utbild- ning. Kvalificerad yrkesutbildning innehåller avance- rade teoretiska moment men har en väldigt tydlig koppling till arbetsmarknad, offentlig sektor och näringsliv. Lärandet sker ute i arbetslivet i mycket stor utsträckning, minst en tredjedel. Vi har skapat en väldigt fin utbildningsform. Det finns anledning att dra lärdomar från denna utbild- ning när det gäller synen på gymnasieskolan men även för synen på högskolans utveckling. Därför gör vi nu också insatser på högskolans område. Vi inrät- tar en yrkeshögskoleexamen och uppmuntrar hög- skolorna att arbeta mer med kortare yrkesinriktade utbildningar som inte innebär en stängd dörr för fort- satt utbildning men som innebär att man får en bra och avancerad utbildning, kan gå ut i arbetslivet och senare ha möjlighet att komma tillbaka till högskolan för att komplettera. Vi bygger en infrastruktur som jag tror kommer att bli mycket betydelsefull för framtidens yrkeskunskaper och för att attrahera ung- domarna att välja dessa yrkesinriktningar. Det är viktigt att jag får svar av Torsten Lindström på frågan om kärnämnena. Om vi är överens där har vi en fin grund att tillsammans gå vidare och se hur vi bättre kan integrera utbildningen i gymnasieskolan med lärandet i arbetslivet. Statsrådet Lena Hallengren arbetar med valide- ringsfrågorna och återkommer till riksdagen om dem. Det står naturligtvis Torsten Lindström fritt att fort- sätta dialogen med henne om just dessa frågor.

Fru talman! Det är tråkigt att det verkar finnas en grundläggande skillnad i synsättet mellan utbild- ningsministern och oss kristdemokrater när det gäller resursfrågan. Vi tror att de bästa besluten om skolan tas på lokal nivå. Det är därför vi överför medel till den generella statsbidragspåsen. Vi kan också luta oss mot Riksdagens revisorer som konstaterat att regeringens specialdestinerade statsbidrag faktiskt i högre grad stjälpt än hjälpt den lokala skolutvecklingen. Det finns nog skäl för ut- bildningsministern att tänka om också i denna fråga. Varför litar inte utbildningsministern tillräckligt på sina egna kommunpolitiker och att de klarar av att ta de kloka besluten i skolfrågorna? Vi kristdemo- krater litar på våra kommunpolitiker. När det gäller lärlingsutbildningen glider minis- tern något. Jag har respekt för att vi måste invänta Gymnasiekommittén. Samtidigt vill jag ta tillfället i akt och poängtera att det är viktigt att de eventuellt färre bredare ingångar som kan komma i ett förslag framöver inte får leda till att den konkreta yrkesut- bildningen tappas bort. Det är viktigt att det finns möjlighet för de ungdomar som så önskar att gå in i ett yrke och att kombinera grundläggande kärnkun- skaper med ett riktigt yrke. Fru talman! Det är därför som vi kristdemokrater argumenterar så kraftigt för en lärlingsutbildning i form av ett nationellt lärlingsprogram med lokala variationer och lokal mångfald. Fru talman! Jag noterar också att utbildningsmi- nistern fortfarande glider något i yrkeshögskolefrå- gan. Vi är överens om betydelsen av kvalificerad yrkesutbildning. Det är bra. Men låt oss ta nästa steg. Låt oss integrera den kvalificerade yrkesutbildningen i en ny yrkeshögskola så att vi även där får kvalitet och mångfald så att vi löser de gemensamma frågor- na.

Fru talman! När det gäller högskolans utveckling har vi i Sverige en modell som jag tror väldigt mycket på. Högskolan omfamnar breda former av utbildning- ar. Det har lett till att vi fått en kvalitetsutveckling i många av våra yrkesutbildningar i högskolan som varit väldigt bra och stark. Ta till exempel sjukskö- terskeutbildningarna och vad som hänt med dem under den senaste tioårsperioden - en mycket stark kvalitetsutveckling i praktisk kunskap och erfarenhet men också med en mycket stark teoretisk vetenskap- lig bas och grund. Detta tror jag är ett arbetssätt som är mycket bra också för att utveckla de eftergymnasiala yrkesutbild- ningarna när vi nu inför en ny typ av examensform, yrkeshögskoleexamen, som jag tror kommer att bli en mycket bra form av vidareutbildning för många vikti- ga yrkesgrupper. Sådan är ju kunskapsutvecklingen i samhället: Vi ser på fler och fler områden ett allt större behov av olika typer av kunskaper och kompe- tenser som förr inte ansågs ingå i en yrkesutbildning. Därför är det viktigt att inse - och det är bra att Tor- sten Lindström säger det - att vi kommer att behöva kärnämnena i yrkesprogrammen i gymnasieskolan också i framtiden. Ska man vara en skicklig yrkesar- betare behöver man nämligen de här breda kompeten- serna. Ska man vara en aktiv medborgare behöver man ha med sig de kunskaperna. Jag tror att det finns en god grund för samarbete kring dessa frågor. Dock kommer inte Torsten Lindström ifrån att när det gäller resurser och satsningar på utbildning så är det ett slags skuggboxning han står för. Varje gång det gäller någon annan fråga än skolan, till exempel äldreomsorgen som är kolossalt viktig, är de dit Tor- sten Lindströms påse ska gå. När vi nu pratar skola är påsen på väg till skolan. Så har inte vi valt att göra. Det är inte ett riktigt sätt att redovisa hur man satsar. Vi har öronmärkt pengarna till skolan, och vi tycker att det är viktigt att göra så.