ROT-avdraget samt allmännyttan och andra byggnader än privatägda

Herr talman! Monica Green har frågat mig vad som är grunden till att regeringens skattereduktion för ROT-arbete riktar sig bara till villor och bostadsrätter. Hon har också frågat mig om jag och regeringen avser att återkomma med andra typer av förslag för att stimulera till klimat- och miljösmarta ombyggnader i miljonprogramsområden och i offentliga byggnader. Ett viktigt skäl till att regeringen nu föreslår en skattereduktion också för utgifter för ROT-arbeten är förstås att svensk ekonomi befinner sig i en konjunkturnedgång. Nedgången märks tydligt i byggsektorn. Med en skattereduktion för ROT-arbete ökar efterfrågan på sådana tjänster, vilket bidrar till att upprätthålla kapaciteten i byggsektorn. Minst lika viktigt är de långsiktiga strukturella skäl som ligger bakom dagens system med skattereduktion för hushållsarbete. På samma sätt som för hushållsarbete syftar skattereduktionen för ROT-arbete till att minska svartarbetet och att öka arbetsutbudet genom mindre eget arbete. Eftersom skattereduktionen har den här inriktningen både vad gäller hushållsarbete och ROT-arbete är det naturligt att den bara ges till hushållen. Det är också därför som skattereduktionen inte bör vara tidsbegränsad. Det är mot denna bakgrund som regeringen föreslår att ROT-arbeten ska in i det system med skattereduktion för hushållsarbete som vi införde 2007. Att välja den här vägen, det vill säga att lägga till ROT i dagens system med skattereduktion för hushållsarbete, innebär att bostadsföretag och andra ägare av flerbostadshus inte kommer att omfattas. Det är den avgränsning som görs, och jag anser att det är en rimlig avvägning. Det här är alltså, kortfattat, grunden till regeringens förslag om en skattereduktion för ROT-arbete. Om hyresrätter kan stödjas på något annat sätt är en fråga som måste övervägas vidare.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Krispaketet kom till sist. Det innehöll även ett så kallat ROT-avdrag efter krav från många håll. Kravet kom från byggindustrin och från många som tillverkar vitvaror och andra varor som används i samband med ombyggnad av hus. Kravet kom även från miljörörelsen så att man skulle kunna passa på att bygga om till miljösmarta bostäder. Kravet kom också från oss. Så långt är det bra. Tyvärr har den moderatledda regeringen något emot människor som bor i hyresrätter och hyr sina lägenheter. Man har även något emot att se till att byggandet får en rejäl skjuts mot en miljöanpassad och mer energismart lösning. Därför riktar man ROT-avdraget bara till dem som äger - till exempel en bostadsrätt, ett sommarhus i Spanien eller en villa. Bara de som redan äger ska få möjlighet att göra avdrag. De ska få möjlighet att baka in detta i de hushållsnära tjänsterna. Jag uppfattar förslaget som att man vill rädda bidraget till hushållsnära tjänster som regeringen införde direkt efter valet. Det här är inte det ROT-avdrag som många inom branschen säger skulle ge byggindustrin den stora skjutsen och ge fler byggnadsarbetare jobb. Ofta är tidsbegränsade åtgärder i lågkonjunktur mer effektiva eftersom man inte ska använda sig av dem i högkonjunkturer. Många ekonomer säger att man ska rikta åtgärder i lågkonjunkturer och att de ska vara tidsbegränsade för att omedelbart sätta i gång ombyggnader. Det skulle ge många jobb att bygga om miljonprogramsområden till energi- och miljösmarta lägenheter. Det skulle också ge en högre standard för dem som bor där och en jättevinst för miljön. Därför är det beklagligt att regeringen valde vägen att det bara är de som äger något - en villa, ett sommarhus utomlands eller en bostadsrätt - som har möjlighet till detta avdrag. Vi har tagit del av både Skanskas förslag på hur man skulle kunna bygga om till miljöanpassade bostäder och Sabos förslag och krav på att det måste komma mer för att man ska klara det allmännyttiga bostadsbeståndet i framtiden. Ändå har regeringen valt väg. Liksom på så många andra områden väljer man att öka klyftorna mellan dem som har och inte har. Det är en tydlig strategi. Jag beklagar det.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för en intressant interpellation. Jag tackar också finansministern för svaret. Efter att frågan om ROT-avdrag diskuterats länge kom, som sagt, ett förslag från regeringen. Jag är mycket intresserad av att veta varför man inriktar detta till just villa- och bostadsrättsägare och varför man utesluter en stor del av bostadsmarknaden. Byggnads säger att ett värsta scenario är att arbetslösheten kan stiga till uppåt 20 procent ganska snart bland byggnadsarbetare. Boverket säger att renoveringsbehovet i miljonprogrammet är oerhört stort och att takten måste öka. Det är väldigt många som går ut och pratar om detta. Det finns ett behov av att till exempel tillgänglighetsanpassa bostäder för äldre. Om vi ska fullgöra våra åtaganden finns det ett behov att tillgänglighetsanpassa offentliga lokaler för människor som har funktionshinder. Det finns väldigt mycket att göra inom detta område. Ändå väljer regeringen att rikta åtgärderna till människor som bor i villor och till människor som bor i bostadsrättsföreningar. Det tycker jag är en märklig prioritering. Det sista som finansministern sade i sitt svar på interpellationen var: "Om hyresrätter kan stödjas på något annat sätt är en fråga som måste övervägas vidare." Ska vi tolka det som att regeringen ändå lite grann under galgen, efter den massiva kritiken mot regeringens förslag, kommer med någonting som rör till exempel miljonprogramsområdena? Jag har funderat på en annan sak. Detta ska vara ett konjunkturstöd. Varför gör man det permanent? Vilka åtgärder ska man ta till nästa gång i så fall om vi, vilket vi inte vill, skulle hamna i en kraftig lågkonjunktur som den som vi i dag befinner oss i? Det finns människor som undrar följande: Om två personer äger en fastighet får man totalt sett ett större avdrag än om det är en person som äger en fastighet. Hur har man resonerat där? Jag är också lite intresserad av vad som händer om det är fler än två som äger en fastighet? Finansministern kanske skulle kunna komma med ett sådant klarläggande. Men den stora frågan är: Varför har regeringen inte föreslagit någonting när det gäller de stora behov som i dag finns inom miljonprogrammet och i fråga om att anpassa boendet för äldre och för alla de människor som har något funktionshinder?

Herr talman! Monica Green och även Marie Engström ger en del allmänna reflexioner kring den ekonomiska politiken med koppling till ROT-avdraget. Låg mig därför klargöra ett par saker. Först och främst har vi valt att utforma finanspolitiken så att den är starkt expansiv. Det framgår när man tittar på den redovisning som vi har av detta, nämligen förändringar av strukturellt saldo som är det gemensamma mått som vi använder i hela EU-området. Då har Sverige, tillsammans med några ytterligare länder, en finanspolitik som är bland de mest expansiva i Europa. Vi möter alltså nedgången genom att tillföra medel till ekonomin för att dämpa arbetslösheten och förhindra att den ökar. Det andra som vi också är relativt ensamma om i Sverige och i Norden är att vi gör detta samtidigt som vi upprätthåller god ordning på de offentliga finanserna. Vi har nu underskott på strax över 1 procent att vänta enligt EU för i år och uppemot 1 ½ procent nästa år. Själva unionen är på väg mot 5 procents underskott. För länder som Irland och Grekland har nu ränteskillnaderna gentemot Tyskland ökat till 2 ½ procent. För Spanien och Portugal handlar det om 1 ½ procent. Länder med små och öppna ekonomier - som Sverige - som inte har god ordning på sina offentliga finanser har nu hamnat i den sitsen att det är nyckelfrågan. Återhämtningen dämpas, och krisen fördjupas av mycket höga räntor. Vi kan se att skuldsättningen nu är på väg mot 70 procent. Vi är alltså tillbaka där vi var innan konvergenskraven infördes i Europa. De kommande fem tio åren kommer de europeiska länderna att få ägna sig åt att sanera ekonomin som vi gjorde under 90-talet. Varför är detta så viktigt för konjunkturen? Jo, det är för att om vi inte har god ordning börjar hushållen spara och företagen vägrar investera. Då sätter vi oss i den sitsen att inga åtgärder har den effekt som vi önskar. Det som vi har gjort är att vidta aktiva åtgärder för att möta de problem som vi har i ekonomin. Det handlar om ett ROT-avdrag för byggsektorn. Det handlar om en förstärkt arbetsmarknadspolitik och nystartsjobb för att möta arbetslösheten. Det handlar om specifika åtgärder för att se till att banksektorn återigen ska fungera. I största möjliga utsträckning har vi försökt att göra detta genom att också föreslå långsiktigt riktiga åtgärder, alltså åtgärder som på ett par års sikt när vi befinner oss i en högkonjunktur eller åtminstone i en återhämtning också har positiva effekter på sysselsättning, produktivitet och välfärd och när det gäller resurser för kommuner och landsting. Det är det som är själva poängen med att välja denna utformning av ROT-avdraget. Genom att vi gör det möjligt för människor att köpa tjänster trots att vi har extrema skattekilar i Sverige minskar vi den svarta sektorn, ökar arbetsutbudet och förstärker produktiviteten. Vi höjer varaktigt och långsiktigt sysselsättningsnivån på det sättet. Alla tillfälliga åtgärder har den effekten att de om två tre år inte längre har någon effekt på sysselsättning och produktion i Sverige. Det vet vi, och det måste naturligtvis även Monica Green och Marie Engström hålla med om. Det ligger i själva tillfällighetens natur att effekten om några år när vi har kommit ur krisen är borta. Vad vi nu har gjort är att vi har kompletterat våra åtgärder på skattesidan med ännu ett steg för att göra det möjligt att ha kvar en relativt omfattande välfärdsstat som är finansierad med skatter utan att också bygga in ett omfattande socialt utanförskap i ekonomin. Därigenom har vi valt att rikta skattesänkningarna till de områden där de har störst effekt på sysselsättningen. Genom att vi nu inför detta ROT-avdrag sänker vi skatterna. Hushållen får mer pengar kvar, och det dämpar nedgången. Samtidigt väljer vi en konstruktion som på tre fyra års sikt också har en positiv effekt på sysselsättningen. Den typen av effekt får man inte med tillfälliga åtgärder. Det är grunden för att vi har valt denna avvägning.

Herr talman! Det var mycket Europa och allmänpolitik, men inte ett ord om hyresgästerna och inte ett ord om de ensamhushåll som inte får samma möjligheter som de hushåll där två personer står som ägare till en fastighet. Det var inte ett ord om varför ni har valt den vägen att det är bara de som äger sin bostad som ska ha möjlighet att göra skatteavdrag. När det gäller den allmänna ordningen i budgetekonomin fick vi socialdemokrater ta Sverige ur krisen efter den förra borgerliga regeringen. Vi lärde oss mycket av det. Det var en mycket dyr lärdom. Men sedan dess har vi haft god ordning i ekonomin. Jag vet att Anders Borg brukar hålla med om att vi såg till det. Vi byggde upp finanspolitiken och penningpolitiken var för sig, och vi byggde upp stabila regler för att inte hamna där. Det är också därför som Sveriges ekonomi är så god just nu. Trots det ser Anders Borg nu hur budgetunderskottet ökar. Det är möjligt att han tycker om att jämföra Sverige med andra länder när han inte vill tala om sin egen politik. Då är det bättre att visa att vi i alla fall är lite bättre än de andra. Och det är tack vare det långsiktiga arbete som vi har gjort med den svenska ekonomin, och vi har byggt upp en stark ekonomi i Sverige. Det är bra. Men när det gäller den fråga som vi talar om nu - ROT-avdraget - säger Anders Borg ingenting om varför han inte vill satsa på miljonprogramsområdena, om varför han avstår från att satsa på alla de miljonprogramsområden och alla de områden med allmännytta som finns runt om i landet. Det skulle ge enormt många arbeten, direkt till dem som finns inom byggindustrin men också indirekt inom alla de företag som arbetar med miljöförbättrande åtgärder och energismarta lösningar och som tillverkar allt det som behövs i samband med att man bygger om. Det skulle vara en jättevinst både för miljön och för att se till att människor snabbt kommer i arbete. Om Anders Borg föredrar att ha denna reform permanent har jag ingenting emot det. Jag ställde tidigare bara frågan. Vi har nämligen tidigare sagt att vi för att kunna mota nedgångar också ska kunna ha tillfälliga lösningar. Konjunkturinstitutet säger ofta att det är mycket bra åtgärder. Men om Anders Borg vill göra detta permanent är det okej för mig. Men varför satsar man inte på hela Sverige och på alla människor, på dem som bor i hyresrätter? Varför är det viktigare att satsa på dem som har villor i Spanien för att de ska kunna bygga om? Tidigare satsade ni på hushållsnära tjänster för att de som bor i Spanien skulle kunna ha en poolpojke som kan göra rent i poolen. Nu inför ni också ett bidrag så att de kan bygga om poolen i Spanien. Men ni satsar ingenting på de hyresrätter som finns runt om i Sverige och som är i stort behov av ombyggnad. Det skulle ge alla de viktiga jobb som nu behövs för byggindustrin.

Herr talman! Regeringens företrädare brukar alltid framhålla att man har den mest expansiva finanspolitiken i Europa. Det har jag hört förut, i andra interpellationsdebatter med Anders Borgs kolleger. Det svaret brukar vi få. Men jag säger som Monica Green: Nu var det ROT-avdraget vi ville diskutera. Kanske är detta en viktig del i en expansiv politik, men att en skattesänkning som inte är tillfällig skulle ha bäst påverkan på sysselsättningen begriper jag inte. Vad är i så fall incitamentet för att tidigarelägga? Det är ju den effekten man vill uppnå med en sådan här åtgärd. ROT-avdrag har ju införts även tidigare och då varit tidsbegränsade, över en besvärlig lågkonjunktur, just i syfte att människor skulle tidigarelägga om- och tillbyggnader och renoveringar. Jag förstår alltså inte riktigt det resonemang som Anders Borg för fram. Sedan till den andra delen. Jag vet inte om jag ska upprepa alla mina frågor. Jag tog upp behovet av renovering i miljonprogrammet, till exempel tillgänglighetsanpassning - jätteviktigt för både funktionshindrade och äldre - och energieffektivisering. Varför ser inte regeringen de behoven inom exempelvis miljonprogramsområdena utan bara när det gäller privata villor och bostadsrätter? Jag märker att finansministern inte svarar på den frågan. Varför är regeringen så ensidig i sina satsningar?

Herr talman! Marie Engström får ursäkta att jag skrattade lite, men det är en enorm mängd frågor. Om man försöker svara lite mer utförligt på några blir det naturligtvis väldigt många kvar. Jag beklagar det, men så är det för oss alla i den här typen av debatter. Låt mig återigen börja med de offentliga finanserna, för jag tror att det är rätt viktigt. Tittar man på den nuvarande oppositionens hemsida kan man se att det kommer utspel från något av oppositionspartierna praktiskt taget varje dag. Man bränner av miljon efter miljon. Så skulle naturligtvis aldrig Socialdemokraterna agera i regeringsställning. Då skulle man agera på ungefär samma sätt som vi: samla ihop och vidta de åtgärder som man tror har störst effekt. Varför är det så? Jo, när man väl sätter sig i den sits som ett antal av våra europeiska grannländer har satt sig i, där räntorna börjar stiga och dra i väg ordentligt, börjar hushållen fundera: Hur blir det i framtiden? Det här fungerar inte. När kommer skattehöjningarna? När kommer pensionssänkningarna? När får kommunerna sänkta anslag? När börjar man skära i välfärden? Vi är inte i den sitsen i Sverige. Vi har nämligen så stora överskott att vi kan ha en finanspolitik som är en av Europas mest expansiva utan att skapa den här osäkerheten. Detta tycker jag att vi gemensamt ska vårda. Om det gläder Monica Green kan jag gärna upprepa att Socialdemokraterna naturligtvis har haft ett stort ansvar under sina perioder i regeringsställning för att bidra till att städa i de offentliga finanserna. Jag förstår dock att man i opposition inte agerar så. Det vore kanske förvånande om man gjorde det. Sedan gällde det ROT-avdraget. Skälet till att det ökar sysselsättningen varaktigt och långsiktigt är att det förbättrar ekonomins funktionssätt. Man minskar skattekilen på en tjänst där den enskilde har möjlighet att ersätta eget arbete med köpt arbete och svart arbete med vitt arbete. Då får man en större vit produktion och en större produktion i ekonomin. Eftersom det också betyder att folk kan jobba med sådant de är specialiserade på och där de oftast får bättre betalt innebär det som helhet en ökning av skatteintäkter och produktionsförmåga och därmed våra möjligheter att finansiera välfärd. Det är den grundläggande idén med ROT-avdraget. Här måste vi se varför det förhåller sig annorlunda med det Monica Green öppnar för, nämligen att vi i stället skulle ha en permanent bostadssubvention för investeringar i flerbostadshus. Det har vi haft under lång tid i Sverige. Resultatet var en exploderande byggkostnadsutveckling där det blev vinster i byggbolagen och höga byggkostnader snarare än produktion. En sådan subvention förstör nämligen marknadens funktionssätt. Den snedvrider konkurrens och kostnadsmedvetenhet och har därför väldigt liten effekt på byggstandarden på lång sikt. Den har effekt på byggkostnaderna och inflationen snarare än på byggnationen. Det vet vi inte minst från tidigare socialdemokratiska utredningar i samband med den stora Byggkostnadsutredningen i slutet av 80-talet. Marie Engström reser frågan varför detta som är permanent har större effekter än det som är tillfälligt. Det beror just på detta: Eftersom det gör permanenta förändringar av svensk ekonomi som förbättrar vår produktionsförmåga kommer den sysselsättning som nu uppstår också att ha en varaktig effekt. Om vi gör någonting som har tillfällig effekt men som inte förbättrar produktionsförmågan på sikt är det ju bara den tillfälliga effekten vi uppnår. Vi kommer naturligtvis också att behöva göra tillfälliga saker. Det mesta av det vi gör på arbetsmarknadsområdet är tillfälligt. Det beror på att vi i Sverige har erfarenhet av att kunna skala upp aktiveringsåtgärder i lågkonjunktur och sedan skala ned dem i högkonjunktur. Det är därför jag i Europeiska rådet har varit den som argumenterat för aktiv arbetsmarknadspolitik: Det är ett effektivt sätt att använda tillfälliga åtgärder - förmodligen mer effektivt. Dock finns naturligtvis ingenting som utesluter det som låg i Marie Engströms frågeställning, nämligen att man också funderar på vad man vill göra för byggsektorn och även mer permanent för hyresgästerna. Jag ska försöka utveckla detta i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Det är inte konstigt att Anders Borg inte hinner svara på frågorna när han ägnar större delen av sina anföranden åt att prata om hur det är ute i Europa och hur fantastiskt bra Sverige är. Han ger också Socialdemokraterna en eloge för det, och det är väl bra, men det hade varit ännu bättre om vi nu hade kunnat prata om ROT-avdraget och varför det är så viktigt att satsa även på allmännyttan. Sedan vänder Anders Borg på frågan. När Marie Engström frågar varför det inte är tillfälligt svarar han: Det går inte, för det ger inte de varaktiga jobben. Då säger jag: Okej, gör det permanent! Då säger Anders Borg: Nej, det går inte heller, för då kommer det att trissa upp priserna på byggmaterialet. Anders Borg vill inte satsa på allmännyttan - så är det. Den högerledda regeringen vill inte att människor som bor i lägenhet ska ha samma standard som de som bor i villa. Ni vill ha större skillnader. Det vet vi; det gick ni ju till val på. Man ska ha incitament. Sedan försöker Anders Borg förklara bort det med att säga att han inte hinner svara på frågorna. Säg som det är i stället: Vi tycker att de som bor i villa ska ha möjligheter att göra dessa avdrag, men vi tycker inte att de som bor i hyresrätt ska ha denna möjlighet att göra förbättringar. Detta ger inte långvariga jobb, säger Anders Borg här. Det säger inte industrin. Vi kan titta på vad Sabo har sagt sedan ni kom med det här ROT-avdraget: Det måste komma mer. Inget riktades till nyproduktion och ingenting till renoveringen av miljonprogrammet. Det är mycket märkligt. Så säger de allmännyttiga bostadsbolagens organisation efter krispaketet. Sedan säger Anders Borg: Vi satsar på en arbetsmarknadspolitik. Det är ju ni som har slängt ut människor från a-kassan. Det är ju ni som skärper sjukskrivningsreglerna och ser till att människor inte kan försörja sig. Ni förhindrar inte svartjobb med er politik; ni ser till att de uppstår genom att på detta sätt försvåra för människor att få sin inkomst.

Herr talman! Låt mig återigen återkomma till detta: Skälet till att vi väljer ROT-avdrag är att vi därmed, nu när lågkonjunkturen kommer, sänker skatterna så att människor får mer pengar kvar i plånboken och följaktligen har större möjligheter att konsumera. Samtidigt betyder åtgärden att vi förbättrar svensk ekonomis funktionssätt. Vi minskar svartarbete och gör-det-själv så att fler människor kan arbeta med det de är tränade och skolade till och där de gör mest nytta i ekonomin. Vi skapar därmed också en långsiktig sysselsättning i byggsektorn. Skulle vi i stället, som Monica Green förordar, ha permanenta bostadssubventioner generellt eller generella investeringssubventioner för byggsektorn skulle det leda till att vi drev upp kostnaderna inom byggsektorn, precis på samma sätt som under de år vi hade detta. Det skulle leda till att vi i stället fick en något högre prisstegringstakt och ungefär samma bygginvesteringar som tidigare. Låt mig sedan försöka vara väldigt tydlig när det gäller hyreslägenheter: Det är väl alldeles självklart att hyreslägenheter är en viktig del av en fungerande ekonomi. Det är viktigt eftersom vi vet att när människor kommer in som unga på arbetsmarknaden och lämnar sitt föräldrahem är det ofta hyresrätt de bor i. Det är viktigt för att vi ska ha rörlighet på arbetsmarknaden. Det är viktigt för att människor själva ska kunna välja vilken boendeform de vill ha. Det kan vara attraktivt och bekvämt att bo i hyresrätt jämfört med att bo i villa. Alla vi som har bott i hyresrätt vet att det kan vara en utomordentligt bra boendeform. Det tycker jag är självklart. Det är också självklart att vi ska ha rimliga skattevillkor för hyresboende kontra ägt boende. Men det är en separat frågeställning till hur vi ser på vad som mer effektivt ska åtgärda konjunkturen. Vi har krav från byggindustrin. Vi har krav från bankerna. Vi har Svenskt Näringsliv som vill ta bort värnskatten. Företagarna vill ta bort arbetsgivaravgifterna, och kommunerna vill ha mer pengar. Det är nya krav varje dag. Vi måste väga av detta i god ordning utifrån vad som har störst effekt. Annars hamnar vi i det som vi ser i alltför många europeiska länder i dag. Det är viktigt för mig att varna för en budgetpolitisk slapphänthet. Det slutar i ekonomiskt moras.