risker med mobiltelefoner

Herr talman! Karin Thorborg har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att införa varnings- texter på mobiltelefoner, att medverka till att rekom- mendationer för handsfree-utrustning utfärdas och om jag är beredd att ta initiativ till att överväga ett mobiltelefonförbud för barn. Det finns en oro hos många människor för att ny teknik kan medföra hälsorisker av olika slag. För att minska allmänhetens bestrålning från till exempel mobiltelefoner har det i olika sammanhang framförts att det bör finnas varningstexter på telefonerna. Regeringen tar frågan om eventuella hälsoeffekter av exponering för elektromagnetiska fält på stort allvar. Det är precis som Karin Thorborg påpekar telefonerna som står för det största strålningsbidraget, inte antenner och basstationer. Det pågår mycket forskning både i Sverige och utomlands, där elektro- magnetiska fälts eventuella effekter på människan studeras. Regeringen har valt att ge Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap i uppdrag att bevaka svensk forskning om elöverkänslighet. För att fullgö- ra sitt uppdrag har rådet anlitat externa forskare, och en rapport väntas i slutet av 2003. Statens strål- skyddsinstitut har också inrättat ett internationellt vetenskapligt råd som ska bistå generaldirektören i frågor som rör elektromagnetiska fält. De samlade resultat som i dag finns tillgängliga från forskningen ger inte stöd för att strålning från mobiltelefoner och basstationer leder till skadliga hälsoeffekter, så länge gränsvärdena iakttas. De svenska gränsvärdena följer EU:s rekommendationer. Jag har vid flera tillfällen sagt att det skulle kunna vara motiverat att undersöka om det behövs någon form av informationstext där strålningen från telefo- nen beskrivs och där förslag ges om hur man kan minska exponeringen för strålningen. I en sådan in- formationstext kan exempelvis rekommendationen att använda handsfree ingå. Jag avser att snarast uppdra åt SSI, Statens strålskyddsinstitut, att se över möjlig- heterna till en sådan informationstext och eventuell märkning. I uppdraget kommer att ingå frågan om särskilda regler behövs när det gäller barns använ- dande av mobiltelefoner.

Herr talman! Jag vill första tacka miljöministern för det positiva svaret. Det var för att väcka debatt om mobiltelefonernas brister som jag skrev den här interpellationen, för jag vill att debattens fokus ska flyttas från masterna och antennerna till den apparat som finns hos en stor del av befolkningen. Därmed menar jag naturligtvis inte att förminska människors oro för strålningen från master och antenner, men de är ett problem i sig, och de diskuteras redan i större utsträckning än vad fallet är med telefonerna. När det gäller masterna kan många människor känna sig maktlösa och utan chans att påverka sin situation. Men när det gäller mobiltelefonerna före- ligger en helt annan situation. Mobiltelefonen förfo- gar man över och kan hantera själv. Telefonen kan man undvika. Ingen är tvingad att köpa och använda en mobiltelefon. Nu är det olyckligtvis så att den del av befolkningen som kanske har svårast att välja att avstå från telefonerna överensstämmer med den del av befolkningen som är minst lämpade att använda dem. Flera forskarrapporter, senast lundaforskarna Sal- ford, Persson med flera, har funnit att hjärnans skyd- dande så kallade hjärnbarriär påverkas av mikrovå- gorna från en mobiltelefon, dessutom att samma strålning kan döda nervceller i delar av hjärnan. Ef- tersom barnens hjärna inte är färdigbildad, påverkas den starkare och är extra känslig. Dessutom kommer barnen att använda mobiltelefonerna under många fler år än vi vuxna. I de djurförsök som man gjorde valde man för- söksdjur som motsvarade mänskliga tonåringar, och djuren blev klart påverkade. Jag kan tala om att de fysiker som gjorde det här experimentet själva inte använde mobiltelefoner. Våra barns och tonåringars innehav av mobiltele- foner ökar hela tiden. Föräldrar utrustar sina barn med mobiltelefoner för att känna sig säkra på vad som händer dem. Tonåringarna har ett eget använ- darmönster och använder telefonerna ofta och myck- et. Mobiltelefonen är en självklar sak för dem. Även om man som förälder är lite skeptisk, ger man lätt efter för tonåringarnas tjat om mobiltelefon. Men det kanske är många föräldrar som om 15-20 år kommer att ångra det. Det har ju hänt tidigare att ämnen och annat visat sig farliga i efterhand, även om man vid införandet inte var medveten om riskerna. Men i det här fallet kan man inte säga att man inte har fått varningar. Det går inte att utesluta riskerna i detta fall, menar jag. Det som pågår har av forskare kallats för världens största experiment. En fjärdedel av jordens befolk- ning utgör frivilliga försökspersoner i ett experiment som går ut på att de trycker en liten mikrovågsalst- rande apparat mot sitt huvud. Det stora experimentet omfattar också alla sladdlösa telefoner. Innan forskarna är eniga och pågående utredning- ar klara anser jag att vi ska iaktta försiktighetsprinci- pen. Vi har dessutom ett hälsopolitiskt program att hålla oss till. I svaret från ministern står att de samlade resulta- ten som finns i dag inte ger något stöd för att strål- ningen leder till hälsoeffekter. Det tycker jag inte stämmer alls, för alla forskare är inte överens. Andra länder har dragit andra slutsatser. Jag blir glad över ministerns svar att hon ska ta ett initiativ i frågan och ge ett uppdrag att se över var- ningstext och eventuella begränsningar. Men jag blev lite bekymrad när jag i slutet av svaret läste att det var SSI som skulle få uppdraget, för hittills har SSI för- nekat att det föreligger någon risk med strålningen, och man har inte alls agerat i den riktning som jag vill. Jag tycker därför att uppdraget borde formuleras tydligt, att det inte ska undersökas om det behövs restriktioner, utan att det ska genomföras restriktio- ner.

Herr talman! Karin Thorborg och jag är eniga om betydelsen av att ha ett barnperspektiv på detta och att i hög grad se till barns speciella villkor. Det tycker jag är viktigt. Det är också därför som jag vill ge SSI det här uppdraget. När det gäller forskarnas resultat är det så som vi har rapporterat, att forskarna inte är eniga, och det är just det som är problemet. Men situationen är ändock fortfarande den att den konsensus som finns i fors- karvärlden är att några hälsorisker inte har kunnat påvisas. Det finns enskilda forskare, precis som Karin Thorborg påpekar, som har påvisat oroande resultat. Jag har själv tagit del av dessa. Vi fortsätter att följa forskningen, och som jag sade har vi uppdragit åt Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap att följa detta. När det gäller uppdraget är det ett uppdrag som enligt strålskyddslagen ska gå till SSI. Det är Statens strålskyddsinstitut som har ansvaret för detta. Jag har stort förtroende för SSI:s sätt att sköta detta. Som jag har sagt har SSI fördjupat och intensifierat sitt arbete när det gäller att följa hur arbetet sker i andra länder. Som Karin Thorborg säger gör man i vissa länder andra bedömningar. Det gäller dock inte mobiltelefo- ner, där vi alla följer samma gränsvärden. Däremot har vissa länder valt att gå längre när det gäller bas- stationer och antenner, men när det gäller mobiltele- foner gör vi alltså samma bedömning. SSI följer nu detta. Man har inrättat sitt interna- tionella råd, och man kommer att fördjupa analysen av om försiktighetsprincipen är tillämplig. Jag har tidigare sagt att min bedömning när det gäller mobil- telefoner är att det finns skäl att fördjupa analysen av om försiktighetsprincipen bör vara tillämplig. Här har vi frågan om, som Karin Thorborg påpe- kar, strålning som kommer mycket nära örat. Vi vet inte vad detta långsiktigt kan betyda. Vi vet att det ger värmeeffekter. Därför ger vi nu SSI det här upp- draget. Det är ett normalt sätt att förfara. Jag ser fram emot det underlag som vi får från SSI och kommer sedan att gå framåt i den här frågan.

Herr talman! Jag vet att forskarna inte är överens. Men olika länder drar olika slutsatser. I Storbritanni- en har man ju speciella rekommendationer för barn. När lundagruppens forskningsrön publicerades väckte det väldigt stor uppmärksamhet internationellt. De blev nedringda av vetenskapsmän och journalister från hela världen men väldigt få från Skandinavien. Jag håller inte riktigt med om att alla länder håller samma gränsvärden. Jag läste i en tidning i går att ryska strålskyddsinstitutet avråder på sin hemsida barn under 16 år, gravida och personer med neurolo- giska sjukdomar från användning av mobiltelefoner. När det gäller detta med SSI är det väldigt många som tycker att de försäkringar som SSI ger inte är riktigt pålitliga, att de inte riktigt lugnar. Man säger att det inte föreligger någon risk så länge som gräns- värdena hålls. Men i den forskning som lundagruppen utförde användes värden som låg långt under gräns- värdet och ändå såg man effekter av strålningen. Man använde tre olika effektstyrkor. Försöksdjuren utsat- tes för 2, 20 och 200 milliwatt per kilo, samtliga vär- den under dagens gränsvärde på 2 watt per kilo. Alla exponeringar gav celldöd trots att värdet låg mellan hundra och tusen gånger under gällande gränsvärde. Naturligtvis motarbetas sådana här resultat av mobiltelefonibranschen, som talade om att det här var spekulationer och skrämselpropaganda. Man vill naturligtvis sälja så många telefoner som möjligt. Jag har därför ett nytt förslag när det gäller uppdraget till SSI eller vem som nu får det, och det är att det borde vara förbjudet för mobiltelefonibranschen att vända sig till barn i sin reklam. För en månad sedan hade Råd & Rön en artikel om mobiltillverkarna. Efter att ha testat fem mobilte- lefoner löd deras rubrik: Det mesta går in i huvudet. Man såg alltså hur mycket av effekten som användes till kommunikation och hur mycket som gick in i kroppen, och ingen av de telefoner som undersöktes höll måttet. Man såg också att värdena förändrades under mobilsamtalets gång. Jag undrar: Vad är ett gränsvärde egentligen? Går det att sätta ett sådant över huvud taget? Det som SSI lugnar befolkningen med är ju att man håller gräns- värdena. Jag tycker att det gäller att minimera strål- ningsrisken och att exponera sig för strålning så lite som möjligt. Här tycker jag att regeringen kan göra en stor insats för det växande släktet genom att införa olika restriktioner.

Fru talman! Låt mig först kommentera lite om forskningen. Jag är övertygad om att om Lundafors- karna har gjort betydelsefulla insatser och fått fram intressanta och viktiga resultat så kommer de att be- kräftas av andra forskare. Det är så arbetet måste gå till i forskarvärlden. För oss som politiker handlar det om att ta vara på det samlade resultatet av forskning- en. Det måste vi göra på det här området precis som på alla andra områden. Det är självklart att vi också är intresserade av, och påverkas av, nya och viktiga resultat som visar på risker som vi kanske tidigare inte har fått fram i forskningen. Men detta måste följas upp av andra forskare. När det gäller detta med olika länder är det möj- ligt att jag var otydlig. Jag syftar på EU, där vi har samma gränsvärden för mobiltelefoner. Låt mig sedan säga att jag håller med om att vi ska minimera strålningsrisker. Det är just därför jag tycker att det förslag vi har är bra, att vi ska gå fram med ett uppdrag. Vi är också helt eniga om att detta är speciellt viktigt för barn. När det gäller förbud för mobiltelefonibranschen att vända sig till barn ser jag det som en uppföljning. Om vi ser att det är motiverat att tillämpa försiktig- hetsprincipen med särskilda varningstexter får vi kanske anledning att se om det också finns andra åtgärder som bör tillgripas om vi ser dessa risker eller om vi inte känner till riskerna, vilket också kan vara ett skäl till att iaktta en försiktighetsprincip i det här fallet.

Fru talman! Jag vill bara sammanfatta min åsikt lite grann. Jag tycker faktiskt att jag har fått en hel del gehör för mina synpunkter, och det tackar jag väldigt mycket för. Jag vill i alla fall sammanfattningsvis säga att jag anser att vi inte kan fortsätta som om vi inte visste någonting om riskerna med mobiltelefo- nerna, för det gör vi. Jag tycker att det är väldigt bra att det pågår mycket forskning, och jag ser fram emot att forskarrapporterna ska bli klara. Till dess tycker jag faktiskt att man ska försöka vara så försiktig som möjligt. Det krävs mod, och det krävs politisk vilja, att genomföra förslag som inne- bär restriktioner. Jag hoppas verkligen att det initiativ som miljöministern ska ta kommer att bidra till att vi får en bättre situation för våra barn längre fram.