Regeringens skolpolitik och betygssystemet

Fru talman! Niels Paarup-Petersen har frågat mig om jag kommer att arbeta för att ändra betygssystemet så att utslagningen minskar och om jag kommer att arbeta för att alla elever ska bedömas enligt samma principer.

Jag instämmer i att vi har stora utmaningar i svensk skola i dag. Det är ett mycket stort problem att så många som 15 procent av eleverna som avslutar grundskolan inte når behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Skolsystemet behöver fungera bättre än i dag så att alla elever får de bästa förutsättningar att klara skolan och få med sig de kunskaper de behöver för att kunna försörja sig själva.

Problemet är inte att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat i betygssystemet utan att man inte tillräckligt tidigt identifierar de barn som behöver mer stöd för att nå kunskapsmålen. Regeringen satsar därför på fler speciallärare, på särskilda undervisningsgrupper och på att skapa bättre förutsättningar för tidigare insatser.

Det är också nödvändigt att vi ser över dagens kursplaner och betygskriterier. Eftersom det finns en stor variation när det gäller kognitiva förutsättningar inom respektive skolforms målgrupp behöver de kunskapsmässiga krav som ställs, särskilt för betyget E, vara rimliga sett i relation till hela skolformens målgrupp.

Vi behöver ha en tydligare kunskapsinriktning i kurs- och läroplanerna med ett starkare fokus på fakta och ämneskunskaper och bättre anpassning efter barns kognitiva utveckling och skilda förutsättningar. Genom sådana ändringar kan fler elever få med sig godkända betyg från grundskolan.

Det är även viktigt att alla elever får betyg som speglar deras kunskapsnivå, och av den anledningen har regeringen tillsatt en utredning som ska utreda hur betyg och meritvärden kan bli mer likvärdiga och mer rättvisande spegla elevernas ämneskunskaper. Utredningen ska redovisa sina förslag senast den 21 februari 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs också nya vägar i gymnasieskolan. Dagens nationella program är inte tillgängliga eller anpassade för alla elever. Utredningen om fler vägar till arbetslivet (U 2022:03) har här ett brett och viktigt uppdrag att föreslå åtgärder för att lösa problemen med den stora utslagningen av elever och ge fler elever en gymnasieutbildning som leder till ett arbete. Utredaren ska enligt direktiven bland annat lämna förslag på förändringar för att elever som haft svårt att nå målen i grundskolan ska ges bättre möjligheter att förbereda sig för arbetslivet. I juli i år fick utredaren ett tilläggsdirektiv att bland annat lämna förslag om nya valbara gymnasiala yrkesutbildningar - yrkesskola - som kan ge elever en snabbare etablering på arbetsmarknaden.

Regeringen arbetar intensivt för att förbättra skolan och skolsystemet. De utredningar jag nämnt är viktiga i sammanhanget, men det görs också bland annat satsningar för att förbättra tillgången till nya läromedel, öka tillgången till speciallärare, stärka språk, läs- och skrivutvecklingen samt genomföra satsningar på lovskola också i lägre årskurser.

Vi vill också förbättra situationen för lärare. En utredning är tillsatt för att göra en bred översyn av hur förskollärares och lärares administrativa börda kan minskas så att mer tid kan läggas på undervisning, och en satsning föreslås för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med stora utmaningar.

Vi behöver en trygg och bra skola med fokus på kunskaper och tydliga förväntningar. Det är bra för alla och särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan allra mest.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Som statsrådet korrekt sammanfattar det skulle jag gärna vilja veta hur statsrådet ser på, och om hon kommer att jobba för, dels att ändra dagens ordning där elever bedöms utifrån olika principer beroende på hur duktiga de är i skolan, dels att göra insatser för minska utslagningen. I den sista delen har jag fått svar, även om jag kanske inte är fullt nöjd med dem. Men i den första delen har jag faktiskt inte ens fått ett svar.

Enligt de principer som i dagsläget gäller för elever i svensk skola bedöms du som en hel människa om du klarar dig bra skolan. Dina bra sidor och de saker du är lite sämre på vägs samman, och så kan du sammanlagt få kanske ett C eller ett D i betyg. Men har du det svårt i skolan och ligger vid ett E är det din absolut sämsta prestation som avgör att du inte kommer över E.

Det är inte rimligt att elever i samma klass bedöms utifrån helt olika principer beroende på hur duktiga de är. Självklart ska de ha olika betyg; det är inget konstigt. Men att det är olika principer är faktiskt inte rimligt. Jag skulle gärna vilja ha ett svar från statsrådet om hur hon ser på detta och hur hon tänker agera.

Den andra delen gällde utslagningen. Vi har ett stort problem med att väldigt många elever i svensk skola inte klarar skolan som den ser ut i dag - det visar Pisa, det visar Pirls och det visar mycket annat. Vi har samma grupp, gång på gång, som vi har svårt att lyfta i svensk skola. I vissa undersökningar är det de som inte pratar svenska hemma, i andra är det de med minst en utlandsfödd förälder. Men det är basalt sett samma grupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta vet vi. Vi ser det gång på gång. Ändå fortsätter det att vara så.

Av statsrådets svar kan jag konstatera att man funderar på att sänka kraven för att få ett E. Det kan ju vara ett sätt att hantera det på. Statsrådet säger också att det inte i sig är ett problem att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat. Det är vi helt överens om. Problemet är konsekvenserna av det, för dessa är i dag att du inte har någon framtid.

Vi har satt upp ett mål som när det infördes var tänkt att täcka kanske 3-5 procent av befolkningen. I verkligheten täcker det nu 14-15 procent av befolkningen. Svårighetsgraden har också ökats genom att vi har ändrat från mycket konkreta krav på den ska få ett E till mycket diffusa krav. Man ska till exempel kunna redovisa komplicerade orsakssamband bara för att få ett E.

Det stora problemet är att när du inte får ett E utan kanske ett F i svenska, matematik, engelska eller andra ämnen får du inte lov att plugga vidare. Din väg framåt är stängd. Du kan eventuellt gå det individuella programmet, men där vet vi att bara 20-30 procent klarar sig.

Detta är en utslagning som regeringen medvetet accepterar genom att inte vilja ändra på konsekvenserna av att inte nå upp till behörighetsgränsen som den ser ut i dag. Det är ett problem.

Centerpartiet har konstaterat, i en minirapport som vi lägger ut i dag, att det bara i våra utsatta områden är över tusen elever som varje år går ut utan behörighet - tusen elever för vilka det bästa alternativet till en inkomst är att gå med i ett kriminellt gäng därför att staten, samhället och skolsystemet säger: Ni ska inte plugga vidare, för det får ni inte. Det är en absurd samhällsmodell och betygsmodell som vi har.

Regeringens politik skapar det bästa rekryteringsunderlaget för gängen, som det ser ut just nu. Så kan vi inte ha det. Det är dags att se över systemet och att öppna upp yrkesprogrammen även för personer som inte har behörighet till gymnasiet.

Fru talman! Tack till Niels Paarup-Petersen, som lyfter en mycket viktig diskussion!

Frågan är dessutom extra relevant i tider som dessa. Just nu sliter nämligen tiotusentals lärare med betygsättningen i grundskolan inför terminsbetygen, som ska sättas och delas ut till eleverna om bara några få dagar. Det är en tid då vi svart på vitt kan se att likvärdigheten inte är så bra som den behöver vara i ett land som Sverige. Rapport efter rapport fortsätter att belysa att jämlikheten och likvärdigheten i skolan inte är tillräckligt bra. Betygssystemet är en del av det som cementerar denna olikvärdighet, och den konstruerade utslagsgränsen mellan E och F är en av anledningarna.

Det finns nämligen all anledning att tro att betygssystemets konstruktion har en effekt på barns och ungas mående. Det är en aspekt som inte lyftes upp särskilt mycket i debatten tidigare, men den psykiska ohälsan bland barn och unga i vårt land är betydligt högre än i jämförbara länder i Norden, övriga Europa och världen.

Det finns skäl att tro att det är mer provtung betygssättning som leder till detta. Det ökar stressen och pressen på svenska elever. Det står helt i strid med de reformer som vi är ganska överens om i den här kammaren. Det handlar om ämnesbetyg och att kunna väga samman betyg för just A till D, men det gäller inte för betyget E.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som sagts tidigare slås 15 procent av våra barn i grundskolan ut varje år i övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Jag håller med ledamoten Paarup-Petersen om att just den gruppen är en guldgruva för de kriminella gängen när de ska hitta nästa rekrytering.

Det är tyvärr bara en konstruerad utslagning av elever. Den har skapats genom införandet av ett betygssteg för underkänt. Den infördes med det målrelaterade betygssystemet. Men det var inte tanken med systemet från början, när vi införde det en gång i tiden. Det skulle nämligen bara vara en liten andel som inte skulle klara det godkända betyget.

Detta kommer att medföra fortsatt stora utslagningar. Men det finns faktiskt lösningar. Flera utredningar har tittat på det, men tyvärr har regeringen stängt dörren för dem. Utredningen om fler vägar till arbetslivet, som ministern tidigare pratade om, hade faktiskt möjlighet att utreda detta fram till i våras då skolministern och regeringen brutalt stängde dörren. Man får inte utreda huruvida det skulle gå att förändra betygssystemet och F-betygets konstruktion.

Inte heller när regeringens egen betygsutredning för att komma till rätta med likvärdigheten tillsattes fanns det med någonting om att utreda gränsen mellan F och E. Vi kommer alltså att år efter år gå med ett konstruerat utslagningssystem utan att försöka lösa problemet.

Jag fortsätter därför, liksom Niels Paarup-Petersen, att fråga: Hur tänker regeringen lösa den här frågan?

Fru talman! Det finns olika sätt att se på frågan. Det viktigaste regeringen nu gör är att vi inom kort kommer att tillsätta en utredning om just läroplaner, kursplaner och innehållet i det med koppling till det som kallas betygskriterier. Vi har i dag läroplaner vars krav det i stor utsträckning är svårt för en del elever att uppnå. De är helt enkelt på för hög nivå i förhållande till hur barnens hjärnor utvecklas.

Det behövs bland annat större fokus på färdighetsinlärning, det vill säga läsa, skriva och räkna. Om 25 procent av våra 15-åringar inte kan läsa ordentligt har de förmodligen haft problem i skolan, och de kommer att få problem i skolan. Detta måste vi göra något åt. Större fokus på färdighetsinlärning är alltså jätteviktigt. Men det är också viktigt med större fokus på fakta, kunskapsinlärning och så vidare. Då kommer vi att lösa en del av problemen.

Jag tillhör dock dem som inte tror att det är en bra idé att släppa in elever på ett nationellt program om de helt saknar möjligheter att klara det. Skälet till att de har F i olika ämnen är faktiskt att de inte har klarat att nå de nivåer som krävs för att få ett godkänt betyg, ett E. Ska de då sitta i samma klassrum som elever som har mycket kunskaper med sig? Ska de sitta där utan rätt till det stöd som man faktiskt har på introduktionsprogrammen, där tanken är att man ska klara gymnasiet på fyra år, inte tre år? Introduktionsprogrammen i sig är ett stort stödprogram.

Jag är oerhört angelägen om att vi inte ska skapa en gymnasieskola där vi låtsas att elever har kunskaper med sig som de faktiskt inte har. Det finns en risk med det också. Därför tror jag att det finns en överhängande risk med att ta bort gränsen när det gäller kunskaperna. Den är egentligen tänkt för att elever som är på gränsen att få ett F ska få stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan vet såväl Niels som Niklas och jag att det stödet sätts alldeles för sent i svensk skola. Mycket stöd sätts in i årskurs 9. Egentligen borde det ha satts in mycket tidigare. Jag tycker att både Pirls- och Pisautvärderingarna visar på det i stor utsträckning. Vi måste få till ett system där stöd sätts in betydligt tidigare. Framför allt ska det sättas in för det som brukar kallas färdighetsträning, det vill säga läsa, skriva och räkna.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet!

Vi är överens om mycket av det som statsrådet nu lyfte upp. Det är bra att läroplaner ska utredas och ses över. Men det hjälper inte nu. Det är jättebra att när utredningen någon gång blir klar ska det vara fokus på färdigheter etcetera. Men det hjälper inte nu. Det är problemet.

Självklart ska vi inte släppa in personer på nationella program som de inte har färdigheter för att klara av. Man kan lösa det delvis genom antagning på meritpoäng etcetera, som man gör i många andra länder.

När statsrådet själv gick i skolan fanns det ingen hård godkäntgräns. Utredaren i Betygsutredningen till exempel hade några ettor. Han hade sannolikt varit utesluten från att gå i dagens gymnasieskola, men han har blivit kunnig nog för att utreda själva betygssystemet. Det kanske inte är ett helt säkert system vi har i dagsläget när det gäller att utesluta vem som är lämpad eller inte. Mognad etcetera kan också påverka.

Det som vi specifikt vill se nu är att man måste kunna komma in på ett yrkesprogram utan att välja till högskolebehörighet även utan att klara den hårda gränsen för godkänt. Det måste vara möjligt att göra på kort sikt, omedelbart. Det måste gå att göra något åt de problem som finns där ute just nu.

Över 1 000 ungdomar bara i våra utsatta områden går varje år ut praktiskt taget utan framtidsmöjligheter. Det är de som rekryteras till gängen. Om man vill ta gängkriminaliteten på allvar och göra något åt den rekryteringen måste man också ge alternativ. I dagsläget gör vi inte det. Det finns i stort sett inget alternativ över huvud taget för de ungdomarna. Det är kanske det dummaste vi gör som samhälle.

Det görs jättemycket just nu. Regeringen lägger fram många förslag, som hårdare tag etcetera. Centerpartiet är med på det mesta av det. Men vi måste också stoppa nästa generation. Det räcker inte att spärra in några. Vi måste också stoppa nya från att komma in. Som det är nu har vi en modell som medvetet utesluter unga människor från en legal framtidsmöjlighet. Det är oerhört dumt tänkt.

Vi kan prata även om många andra delar när det gäller vad vi behöver satsa på i skolan. I dagsläget försämrar regeringen arbetsvillkoren för lärarna med diverse konstiga inspel om angiverilagar och mycket annat. Man underminerar ekonomin för skolorna med mera. Och samtidigt vill man göra det svårare att komma in på lärarutbildningen. Det skapar sannolikt inte fler lärare eller bättre förutsättningar på sikt för fler av ungdomarna i skolor där det är extra svårt att rekrytera lärare.

Det ska sägas att jag inte är det minsta tveksam när det gäller Lotta Edholms intentioner för att skapa en bra skola. Men om vi vill göra något på kort sikt, något som faktiskt fungerar och något som gör skillnad kan vi inte fortsätta vänta. Vi måste göra någonting nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför vill jag fråga statsrådet igen: Skulle det inte vara möjligt att redan till nästa år öppna upp våra yrkesutbildningar, så att de som inte väljer högskolebehörighet kan komma in på meritpoäng i stället för att leva upp till den hårda godkäntgränsen? Det är väldigt enkelt. Det har utretts tidigare, och det har varit så tidigare. Det gav möjligheter framåt.

Vi vet att de som inte klarar skolan och som inte får något alternativ i dag i högre omfattning blir gängkriminella. När Brå intervjuade gängkriminella som hade kommit in i det som unga hade över hälften haft problem att fullfölja grundskolan. Det är dem vi pratar om. Det är över 1 000 personer som går rakt ut i gängens armar, för de är de enda som tar emot dem med öppna armar. Samhället pushar bort dem. Det är dumt.

Fru talman! Jag måste fortsätta på spåret som ledamoten Paarup-Petersen följde upp. Ministern återkom i sitt svar gällande betygen till att vi behöver vidta jättemånga olika åtgärder - vilket är sant - för att stärka den svenska skolan och fokusera på att elever får den hjälp de behöver i tid. Där är vi överens. Elever måste få hjälp snabbt - och många får också otroligt snabb hjälp i svensk skola i dag - men vi måste göra det ännu bättre i framtiden.

Ministern fortsatte med att rada upp satsningar som regeringen förväntas eller påstås göra, men man måste ändå diskutera att det faktiskt blir mindre pengar för kommunerna att genomföra det ministern säger. Regeringen vill inte prata betyg eller göra någonting åt den saken, utan en massa annat. Då måste kommunerna få möjlighet att finansiera det, men regeringen räknar inte upp statsbidragen till kommuner och regioner ens i närheten av så mycket som behövs.

Hade man gjort som vi socialdemokrater gjorde redan förra året och i år hade det varit mer pengar till kommunerna och regionerna och direkt till skolorna redan förra året och även i år. Då hade man kunnat genomföra kunskapshöjande insatser. Men om regeringen varken gör det ena eller det andra och inte tittar på att stärka finansieringen så mycket som det behövs eller förändra betygssystemet, utan låter utslagningen av elever fortsätta, då gör de faktiskt inte tillräckligt för att lösa problemen i svensk skola.

Det vi alla vill är ju att våra svenska barn och elever får så goda kunskaper som möjligt och kan gå i gymnasiet och vidare i vuxenlivet, få arbete och växa som människor. Därför fortsätter jag fråga vad skolministern tänker göra för att minska utslagningen mellan grundskola och gymnasieskola.

Fru talman! Som jag har beskrivit förut tror jag att den viktigaste satsningen vi kan göra är att förändra innehållet i läroplaner och kursplaner så att de blir mer anpassade efter hur små barns hjärnor utvecklas. Då får fler möjlighet att uppnå målen, till exempel att lära sig läsa och skriva tidigt.

Jag anser att lågstadiets absolut viktigaste uppgift är att lära små barn att läsa. Det finns ingen uppgift som är viktigare. När ungefär 25 procent av 14-15-åringarna inte kan läsa på en sådan nivå att de förstår innebörden av det de läser har de såklart väldigt svårt att lyckas i andra ämnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Niels undrade om vi inte bara kan släppa in elever utan godkända betyg - eller tillräckligt många godkända betyg, när man behöver godkänt i sju ämnen för att komma in - på nationella yrkesprogram. Jag menar att det inte skulle hjälpa dessa elever. Man ska inte tro att det gör att de plötsligt får alla dessa kunskaper. Problemet är ju att de inte har dem sedan tidigare. De har inte de grundläggande kunskaperna med sig. Att då sitta i samma klassrum som elever som faktiskt har det tror jag inte hjälper dem. Jag tror att utslagningen från gymnasieskolan då sannolikt ökar snarare än minskar.

Vi har nu gett utredningen tilläggsdirektiv att se över möjligheterna till en mer utpräglad yrkesskola i Sverige, där elever som inte har fullgoda betyg skulle kunna ta sig in och där det finns en betydligt större flexibilitet än i systemet vi har i dag. Det är ju egentligen lite märkligt att vi tycker att alla yrkesprogram ska vara tre år långa, alldeles oavsett vad det är för ett yrkesprogram. Vi borde ha en större flexibilitet, och det tror jag att vi kan åstadkomma med yrkesskola. Då blir diskussionen inte heller lika sårig som den är just nu.

Man ska inte göra sig en illusion av att de här eleverna försvinner bara för att man tar bort betyget F. Jag tror tyvärr inte att det på något mirakulöst sätt löser problemen om de kan komma in på gymnasieprogram som de saknar kunskaper för att gå. Vi behöver göra mycket mer genomgripande reformer och framför allt sätta in stöd mycket tidigare än vad vi gör i svensk grundskola i dag.

Fru talman! Jag tror inte heller på mirakel, men jag trodde trots allt att jag skulle få svar på båda mina frågor. Vi får hoppas att det kommer ett svar i den sista rundan på principfrågan om nivåer och olika sätt att bedöma elever på.

I svaret som vi har fått från statsrådet nu är det tydligt att man vill sänka kraven för att över huvud taget få betyget E. Man vill hålla fast vid ett flummigt betygssystem och vägrar skapa ett seriöst finansieringssystem inklusive sektorsbidrag som säkrar finansieringen av skolan. I så fall kan man prata om andra saker man vill göra, men om man inte vill ta tag i de tre grejerna blir det ju märkligt ändå.

När det gäller lågstadiet är jag helt överens med statsrådet om att det är otroligt viktigt att barnen lär sig de mest basala färdigheterna redan vid tidig ålder. Det är också därför vi i vårt skolprogram har satsat på språkfokusering, ökat läsande etcetera. Statsrådet säger att det inte hjälper om man låter elever komma in om de inte har de rätta kunskaperna. Det kan jag hålla med om. Men många av kunskaperna har de ju - det är bara det att de kanske inte har alla kunskaper.

Det har aldrig någonsin varit så här i Sverige förut. När statsrådet själv gick i skolan var det möjligt att komma in trots ettor och tvåor. Det fanns ingen hård gräns. I Norge finns den inte. Det behöver alltså inte vara på det sättet. Det är klart att du har hjälp av att få en framtidsmöjlighet! I dagsläget får du veta att om du har ett F i svenska kan du skita i resten, för du kommer inte vidare. Det är klart att du har hjälp av att få veta att det finns en möjlighet för dig framåt oavsett vad du har lyckats med hittills - fortsätt bara göra ditt bästa. Det måste vara det vi tror på framöver.

Om vi ska vänta fyra år till är det 4 000 ungdomar till som går ut skolan i utsatta områden utan en framtidsmöjlighet. Det kan inte vara samhällets, riksdagens och regeringens svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Niels säger nu att de elever som går gymnasieskolans introduktionsprogram inte har några framtidsmöjligheter. Jag skulle säga att det är ganska hård kritik mot alla de människor som jobbar i vårt skolsystem för att ge de eleverna framtidsmöjligheter. Själva tanken med introduktionsprogrammet är ju att man ska hämta in de kunskaper man behöver för att gå över till ett nationellt program.

Jag tror inte att lösningen på problemet i svensk skola är att säga till alla elever att det inte spelar någon som helst roll vilka kunskaper man har från grundskolan när man ska in i gymnasieskolan. Man behöver inte anstränga sig eller läsa sina läxor, för man kommer in på ett nationellt program i alla fall. Det är klart att de eleverna också kommer att slås ut från gymnasieskolan, för sanningen är att kunskapskraven är ganska höga. Vi ska ändra kunskapskraven. Vi ska inte sänka dem utan ändra dem, men de kommer ändå att vara höga.

Skillnaden mot när jag gick i skolan för ungefär tusen år sedan och hade 1-5-betygssystemet var att mängder av elever aldrig gick till gymnasieskolan. De gick direkt till industrin och fick jobb där. De jobben finns inte i samma utsträckning i dag som de gjorde på den tiden, så man ska inte göra sig en illusion om att bara vi tar bort F-betyget kommer inga elever att slås ut.

Det system vi har är i grund och botten oerhört generöst, skulle jag säga, då vi ger elever fyra år att lyckas i gymnasiet i stället för tre. Men det grundläggande problemet är att vi inte har satt in insatser tillräckligt tidigt för att de här eleverna till exempel ska lära sig att läsa ordentligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.