Projekt Malmporten

Interpellationsdebatt 16 mars 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 76 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Mattias Karlsson har frågat mig om jag delar bedömningen att projektet Malmporten missgynnas jämfört med muddringsprojektet Skandiahamnen när det gäller hur man beräknar investeringsstödet och om jag kommer att vidta några åtgärder när det gäller det statliga investeringsstödet.

Regeringen genomför en omfattande satsning på sjöfarten. I den nu gällande planen för transportinfrastruktur har över 5 miljarder kronor satsats på investeringar i farleder och i slussar, vilket är en flerdubbling jämfört med föregående plan som den borgerliga regeringen beslutade om.

Bland de större investeringar som nu kommer att genomföras finns farledsfördjupningar in till hamnarna i Göteborg respektive Luleå. Dessa är de enskilt största farledsinvesteringar som planeras att genomföras i Sverige. För investeringar av denna omfattning behöver därför investeringsansvaret på respektive sida om hamnområdesgränsen bedömas i varje enskilt fall. Det är samma princip och process i Göteborg som i Luleå. I både Göteborg och Luleå har en bedömning gjorts av vad som är statens ansvar.

Investeringar i hamnen i Luleå är en viktig del i gällande nationell plan, inte minst för att stärka sjöfarten i norra Sverige. Just nu pågår förberedelser för ett genomförande av den investeringen i enlighet med tagna beslut.


Anf. 77 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!

Projektet Malmporten är ett av Sveriges största infrastrukturprojekt för sjöfart sedan Göta kanal. För Luleå hamn och för Norrbotten är det en oerhört strategisk och viktig framtidssatsning som skapar nya möjligheter för dagens och framtidens industrier i den norra regionen.

Vi är oerhört tacksamma att projektet har fått ett statligt investeringsstöd. Jag tror att det hade varit helt omöjligt att genomföra det om inte staten hade skrivit ett samverkans- och investeringsavtal med Luleå hamn. För det är hela regionen oerhört tacksam. Dock kommer vi till problemet när man gör en jämförelse mellan Malmporten och muddringsprojektet Skandiahamnen i Göteborg. Det visar sig nu att staten finansierar Skandiahamnen mycket, mycket mer.

Den rådande princip som har gällt - och som jag tycker fortfarande gäller intill dess att något annat har beslutats - är att staten står för alla kostnader fram till hamnområdesgränsen. När det här skulle beräknas för Göteborg lades gränsen blott 50 meter från kajkanten, vilket är betydligt närmare än vad som var fallet när hamnområdesgränsen skulle beräknas för Luleå hamn. Om man skulle applicera samma princip som man hade för Skandiahamnen på Malmporten i Luleå, vilket borde ha gjorts, skulle det statliga investeringsstödet till Malmporten ha blivit 500 miljoner större. Jämfört med Göteborg måste Luleå alltså stå för extra kostnader på en halv miljard.

Min frågeställning kvarstår trots att statsrådet har svarat på interpellationen: Är inte Luleå och resten av Norrbotten lika viktiga som Göteborg?


Anf. 78 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack, Mattias Karlsson, för engagemanget!

Jag får ändå säga att det här är lite märkligt. Under den tid då Mattias Karlssons parti hade regeringsmakten gjordes ingen satsning på vare sig Malmporten eller Malmbanan eller, för den delen, på Norrbotniabanan.

Faktum är att Norrbotniabanan hade varit väldigt viktig nu med alla de investeringar som görs inte minst i Norrbotten men också i Västerbotten. Men den valde den moderatledda regeringen att plocka bort ur den nationella planen. Ni prioriterade skattesänkningar, Mattias Karlsson. Ni tog bort satsningen på det som annars i dag hade varit färdigbyggt och haft en otroligt stor betydelse för Luleå, för Skellefteå, för Piteå och inte minst för Umeå.

När den socialdemokratiskt ledda regeringen tillträdde 2014 sa vi: Nu måste vi satsa på infrastruktur. I den nationella planen 2018 valde vi att både ge besked och ta första spadtaget för Norrbotniabanan. Vi valde att rusta upp Malmbanan, och där finns mer att göra med anledning av de tusen miljarder i investeringar som görs i norra Sverige.

Det handlar också om att kunna ge klartecken för den jättesatsning som Malmporten faktiskt innebär. Den är otroligt viktig inte bara för Luleå utan även nationellt. Det är mer resurser som går till Luleå hamn än till Göteborg, och då ska vi veta att Göteborg är inte bara Sveriges utan Nordens största hamn och helt avgörande för svensk exportindustri. Men det är lika viktigt att få utrymme att göra andra angelägna satsningar på farledsfördjupningar, och då blev Luleå hamn en viktig nationell prioritering som jag valde att göra.

Jag kan tycka att det blir märkligt när en satsning på 1,3 miljarder från staten på Luleå hamn blir ett bekymmer för en moderat. Under ledamotens eget partis ledning valde man ju att inte satsa några pengar vare sig på farledsfördjupning, på Norrbotniabanan eller på annan infrastruktur i norra Sverige.

Jag tycker att det är viktigt att vi prioriterar sjöfarten. Jag tycker att det är viktigt att regeringen på det här sättet fortsätter att markera vikten av att göra farledsfördjupningar. Vi kommer nu inför det arbete som pågår med den kommande nationella planen, som kommer 2022, att titta igenom om det finns skäl att också göra andra satsningar i andra hamnar framöver.

Mer resurser satsas som sagt i Luleå hamn än i Göteborgs hamn, och i grunden är det samma principer: Staten går in och tar sin del, och sedan är det naturligtvis kommuner och regioner som tar sin del. I Göteborgs fall fattade fullmäktige där för inte så länge sedan motsvarande beslut som nu också fullmäktige i Luleå under Carina Sammelis ledning har fattat, det vill säga att man ställer upp med medfinansieringen. Det är ett viktigt strategiskt beslut som innebär att man äntligen får en farledsfördjupning i Malmporten.

Det handlar om nyttan av att vi ska kunna få in större och kanske tyngre fartyg till Luleå hamn, och det handlar om den nytta det innebär att vi kan öka redundansen inte minst för LKAB, som nu får större möjlighet att använda Luleå hamn och inte bara Narvik, som man till stor del går ut från i dag.

Det handlar naturligtvis också om alla de andra stora investeringar som sker, till exempel Hybrit och Green Steel. Det är klart att det är otroligt viktigt att vi nu får till stånd viktiga satsningar.

Jag tycker att det är ett styrkebesked att man i Luleå nu har enats om att ställa sig bakom sin del av finansieringen. Staten skjuter till 1,3 miljarder kronor, och så får vi en malmport. Den är viktig för Sverige, och den är viktig också för hela vår exportindustri.


Anf. 79 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru talman! Jag har full förståelse för att statsrådet försöker distansera sig från frågeställningen i interpellationen och börjar prata om andra infrastrukturprojekt.

Lika sant som det är att Luleåpolitiken i enighet ställde sig bakom att gå in och medfinansiera projektet är det att samtliga politiska partier i Luleå kommun - inklusive Socialdemokraterna och det socialdemokratiska kommunalrådet Carina Sammeli, som statsrådet hänvisar till - är oerhört besvikna. De är besvikna på det sätt på vilket man har räknat fram det statliga investeringsstödet till Luleå kontra det till Göteborg. Luleå kommun måste nu gå in och finansiera med en halv miljard mer än vad som hade varit fallet om samma princip hade gällt för bägge dessa projekt.

Statsrådet säger i sitt interpellationssvar - och han tog även upp det i sitt andra anförande - att samma princip och process gäller i både Göteborg och Luleå. Antingen är det en sanning med modifikation eller så far statsrådet med osanning, för det är uppenbarligen inte så att samma princip har gällt och använts när man ska räkna fram och bedöma vad det statliga investeringsstödet ska vara.

Statsrådet säger i sitt svar: I både Göteborg och Luleå har en bedömning gjorts av vad statens ansvar är. Men hur kan det statliga ansvaret skilja sig så markant mellan Luleå och Göteborg? I Luleå är det 700 meter från den del av kajkanten som är närmast hamnområdesgränsen. Det är inom den ramen som Luleå hamn själva kommer att behöva finansiera muddringskostnader. I Göteborg är det på likartat sätt; det är nästan 1 kilometer mellan kajkanten och hamnområdesgränsen. Men där gick staten in och sa att det är okej att sätta hamnområdesgränsen 50 meter från kajkanten.

Detta gör att Göteborg får ett betydligt högre statligt investeringsstöd. Man använder inte ens den rådande principen om att prata om hamnområdesgräns, utan i samverkansavtalet med Göteborg pratar man om entreprenadgräns. Om man hade gjort på samma sätt i Luleå hade det statliga investeringsstödet varit 500 miljoner kronor större.

Det måste vara så att statsrådet kan se det här och kan säga att Luleå har missgynnats. Ska det verkligen skilja sig åt i beräkningarna av investeringsstödet när det gäller Luleå och Göteborg? Båda två är corehamnar, som är oerhört viktiga för Sverige och för svensk industri. Ska de inte bedömas utifrån likartade principer?


Anf. 80 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt hur man kan se sig som missgynnad när man får 1,3 miljarder i medfinansiering och när Luleå hamn får mer resurser än vad Göteborgs hamn fick.

Vid sidan av Göteborgs hamn, med den otroligt stora betydelse som den har för Sverige och för svensk export, valde regeringen att prioritera ytterligare en hamn i Sverige. Detta är en femdubbling av satsningarna på sjöfarten i den nationella planen. Denna hamn kom att bli Luleå. Det handlar om att stärka exportindustrin, och det är angeläget att kunna påskynda utvecklingen av Malmporten. Med 1,3 miljarder möjliggör man den investering som kanske annars inte hade blivit av.

Jag kan förstå att det blir jobbigt för Mattias Karlsson att ta ansvar för hur Moderaterna i regeringsställning har agerat. Om de hade fått bestämma hade vi inte haft någon malmport och inte heller någon Norrbotniabana. Vi hade inte haft några andra satsningar heller i norra Sverige, för det har Moderaterna inte valt att prioritera. Från vår sida väljer vi att prioritera satsningar i hela Sverige och inte minst i Norrbotten. Det var därför vi kunde ta ett spadtag i Umeå och påbörja arbetet med Norrbotniabanan. Det var också därför vi kunde ge klartecken för 1,3-miljardersinvesteringen i Malmporten.

Den grundläggande principen är att vi från statens sida går in och gör en bedömning: Här behöver staten skjuta till. Här behöver vi gå in för att möjliggöra en farledsfördjupning. Den princip - om vi nu ska prata principer - som Moderaterna har tillämpat har varit att staten inte går in. I stället är det upp till kommuner och regioner - det är ju kommunen som äger hamnen - att ta ansvar för de investeringar som behöver göras.

Eftersom jag ser att staten har en roll och ett ansvar i att stärka inte bara sjöfarten utan också näringsförutsättningarna, exportindustrin, jobbpolitiken och klimatomställningen tycker jag att det är viktigt att vi med gemensamma medel går in och investerar i infrastruktur. Det är därför den nationella plan som vi antog 2018 inrymmer 100 miljarder kronor mer än den nationella plan som Mattias Karlssons parti kunde presentera, eftersom vi valde att inte prioritera skattesänkningar utan investeringar.

I det arbete som nu pågår inför kommande nationell plan noterar jag tydliga önskemål från hela landet, även från moderata företrädare, om att satsa än mer på infrastruktur. Jag hoppas att riksdagen kommer att ställa sig bakom en ram som innehåller mer satsningar på infrastruktur. Jag ser också behov av att göra mer, inte minst i norra Sverige där Norrbotniabanan behöver fullföljas - planeringen av den ska intensifieras, enligt januariavtalet - och där vi även behöver mer järnväg.

Det grundläggande som vi har att ta principiell ställning till är: Ska staten ha ett engagemang i farledsfördjupningar? Mitt svar är ja - i Göteborg, i slussarna i Trollhättan eller för den delen i Luleå. Min fråga tillbaka till Mattias Karlsson är: Tycker Mattias Karlsson att staten har ett ansvar och ett engagemang i att hjälpa kommuner eller kommunala hamnar med farledsfördjupningar? Hittills har ju Moderaterna i regeringsställning inte agerat på ett sådant sätt.


Anf. 81 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru talman! Nu handlade statsrådets anförande återigen till stor del om andra infrastrukturprojekt. De kanske tillhör en annan interpellationsdebatt framöver.

Statsrådet tar upp Norrbotniabanan, som regeringen nu i två val har lovat ska börja byggas. Han gör nästan gällande att Norrbotniabanan redan finns på plats och säger att spadtaget är taget. Nu tillhör det inte debatten, men statsrådet kanske kan svara på hur många meter järnväg, förutom första spadtaget, som har lagts under de år som han har suttit i regeringsställning med den socialdemokratiska regeringen.

Statsrådet kan inte förstå hur man kan känna sig missgynnad när man har fått 1,3 miljarder. Jag har också sett en intervju i Norrbottens Media där statsrådet ger uttryck för just detta: Varför känner man sig missgynnad i Luleå när man fått 1,3 miljarder? Statsrådet förklarar i intervjun, med reservation för att det inte är rätt citerat, att Luleå hamn och Luleå kommun ska vara nöjda med att ha fått 1,3 miljarder. Han tycker inte att man ska öppna för att omförhandla avtalet, för då är det inte säkert att det finns några pengar över huvud taget till Luleå hamn.

Oavsett om denna intervju var rätt återgiven eller inte har det inte varit samma princip när man har bedömt investeringsstödet. Hur kan man rätta till detta för framtiden? Vi är nöjda, men vi behöver mer pengar. Vi behöver samma villkor som Göteborg.


Anf. 82 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! När det gäller avtalet skrevs ju det under 2018. Jag noterar att representanter för både Luleå hamn, kommunen och andra har skrivit under ett avtal, och då är det väl det som gäller. Det måste väl vara utgångspunkten, inte att man sedan vill ändra förutsättningarna.

Jag tror att det vore ytterst olyckligt att gå den väg som Mattias Karlsson uppenbarligen tycker är rimlig och riva upp avtalet. Det skulle skapa en ytterst stor osäkerhet om förutsättningarna för en väldigt viktig farledsfördjupning. Det vore också definitivt helt fel signal att ge i ett läge när det nu görs miljardinvesteringar från LKAB, Green Steel och andra aktörer.

Den tydliga signalen måste vara: Det är nu vi genomför Malmporten. Det är nu vi sätter igång att göra en farledsfördjupning som ökar kapaciteten och sjöfartens möjligheter i en tung exportregion som är viktig för hela Sverige.

Att Moderaterna vill skapa osäkerhet kring detta är ytterst olyckligt i detta läge. Det var illa nog att ni lyfte ut Norrbotniabanan ur den nationella planen och därmed valde att ta bort den möjlighet som det innebar att bygga järnväg längs Norrlandskusten, med all den effekt det hade haft inte minst för arbetsmarknadsregionen eller för den delen för exportindustrin och godstransporterna.

Nu är spadtaget taget. Planeringsarbetet är i full gång för utrullningen Umeå-Dåva och Dåva-Skellefteå. Jag hoppas också att vi, med januariavtalets formulering att planeringen av Norrbotniabanan ska intensifieras, kan fortsätta, påskynda och fullfölja det projektet.

Jag vill inte att vi ska skapa en osäkerhet kring Malmporten som projekt. Den är viktig för Sverige. Den är viktig för vårt industriland, och den är också viktig för Norrbottensregionen. Jag är väldigt stolt över att vi kunnat presentera, utöver satsningen i Göteborg, en 1,3-miljarderssatsning på farledsfördjupning i Luleå.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:511 Projekt Malmporten

av Mattias Karlsson i Luleå (M)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Projekt Malmporten är ett av Sveriges största infrastrukturprojekt för sjöfarten sedan Göta kanal. När man gör jämförelse mellan Malmporten och muddringsprojektet Skandiahamnen i Göteborg visar det sig att staten finansierar Skandiahamnen mer.

Den rådande principen är att staten står för alla kostnader fram till hamnområdesgränsen. Men när detta skulle beräknas för Göteborg lades gränsen blott 50 meter från kajkanten, vilket är betydligt närmare. Skulle man applicera detta på Luleå skulle det statliga investeringsstödet bli 500 miljoner högre för Malmporten. Jämfört med Göteborg måste Luleå alltså stå för extra kostnader på en halv miljard kronor.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

Delar ministern bedömningen att projektet Malmporten missgynnas jämfört med muddringsprojektet Skandiahamnen när det gäller hur man beräknar investeringsstödet, och kommer ministern att vidta några åtgärder när det gäller det statliga investeringsstödet?