Polisens svåra arbetssituation

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig om vad jag avser att göra konkret för att förbättra polisers arbetssituation. Hon har också frågat mig på vilket sätt det i Polismyndighetens regleringsbrev för 2018 tas höjd för att organisationen ska kunna utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden.

Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Regeringen vill ha ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis. För att åstadkomma detta har regeringen tillfört resurser till Polismyndigheten och vidtagit åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för både poliser och civilanställda att utföra sitt arbete effektivt och med god arbetsmiljö.

Regeringens målsättning är att öka antalet polisanställda med 10 000 till år 2024. För att kunna öka antalet polisanställda har regeringen därför föreslagit och aviserat ett tillskott till Polismyndigheten på ca 9,8 miljarder kronor under perioden 2017-2020.

Regeringen har även fördubblat antalet antagna till polisutbildningen i förhållande till den förra regeringen. År 2014 antogs 689 studenter till polisutbildningen, förra året antogs 1 398.

Polismyndigheten har också fått i uppdrag av regeringen att inleda en rekryteringskampanj och att undersöka förutsättningarna för att starta polisutbildning på två nya platser i landet. Regeringen beslutade därefter i december att Malmö universitet ska vara ett av de lärosäten som också ska bedriva polisutbildning.

Polismyndigheten har även fått i uppdrag att, tillsammans med de fackliga organisationerna, intensifiera arbetet med den organisatoriska, fysiska och sociala arbetsmiljön, liksom arbetsbelastningen och utsattheten för hot och våld. Dessutom ska Polismyndigheten ta fram en strategisk plan på kort och lång sikt för fler utvecklings- och karriärvägar inom myndigheten.

Genom 2018 års regleringsbrev skärper regeringen ytterligare kraven på Polismyndigheten att följa upp och realisera de intentioner som en enig riksdag beslutat om genom ombildningen av polisen. Det brottsbekämpande och förebyggande arbetet ska utgå från lokala problembilder, arbetet i utsatta områden ska prioriteras, förmågan att utreda brott, och i synnerhet grova våldsbrott och sexualbrott, ska stärkas. Myndigheten ska också redovisa i vilken utsträckning det finns likvärdiga möjligheter att få akut hjälp från polisen över hela landet.

Sammanfattningsvis kan jag försäkra Ann-Charlotte Hammar Johnsson om att regeringen arbetar intensivt med att skapa de förutsättningar som saknats för att organisationen ska kunna utföra sin verksamhet utifrån faktiska förhållanden.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Jag har följt den här debatten under dagen, och nu hade jag tänkt att börja med att tala om ekonomi.

När man lyssnar på Socialdemokraterna är det som det går en lång tråd genom verkligheten där allting är konstant. När man pratar om olika insatser för att göra olika saker i vårt samhälle bör man lämpligen stimulera en ekonomi som är på nedgång samtidigt som man sparar i goda tider.

Mig veterligen var det under alliansregeringen en finanskris då man gick in en lågkonjunktur, och då stimulerade man. De pengar som investerades kunde satsas på poliser eller på att sänka skatten. I slutändan ledde det till att människor arbetade mer och att man fick igång hjulen. Då fick man också in mer pengar. Då kan vi inkludera RUT-avdrag och andra åtgärder som vidtogs under den här tiden.

Ministern har tidigare varit inne på antalet poliser. Det sas också i svaret: "År 2014 antogs 689 studenter till polisutbildningen, förra året antogs 1 398." Det är ju inget konstigt att siffrorna ser så ut.

Vi kan också backa bandet och tala om 90-talet då man hade broms och stopp på polisen. Kanske skulle man redan då eller tidigare ha stimulerat. Vi kan också tala om det ökande antalet år 2008, som alliansregeringen stod bakom. På våren var det 1 500 som gick på Polishögskolan i Solna. Samma höst var det 1 700 studenter, och våren 2009 var det 1 600.

Man lyckades alltså vidta en massa åtgärder här i landet fast det var en tid då omvärlden hade väldiga problem, och Sverige klarade sig väl.

När vi har talat klart om dessa siffror känner jag att de blir tjatiga. Jag vet inte om de leder till så mycket när vi ska prata om själva poliserna och svenska folket, som säkert funderar på vad som ska hända mellan här och där.

Det tar lite tid att utbilda personer - de kommer inte i tjänst på en gång. Det finns ett glapp i fråga om personer nu. Om man pratar med polisen säger de andra tal än vad som föreslås från politiken, och dessa tal är betydligt högre än de historiska satsningar som det nu talas om.

Rapportering sker kring brott och hur tufft det är för organisationer här och nu. Det är här och nu som man måste komma till rätta med situationen så att brotten klaras upp. I såväl dagens Helsingborgs Dagblad som Sydsvenskan kan man läsa att oron för brottsligheten ökar, att fler privatpersoner utsätts för brott och att förtroendet för polisen har minskat till 55 procent från 64 procent för två år sedan.

I utsatta områden hör vi att människor inte vågar vittna, att det är tufft för polisen att arbeta i dessa områden och att det också är tufft att splittra sitt arbete mellan att bryta upp för att förstärka ute kontra att klara upp brott och se till att människor blir dömda. Man går alltså från olika delar och ska utreda brott samtidigt som man behövs där ute. Man får påbörja arbete som inte kan avslutas utan läggs på hög, och då får man börja om igen.

I sitt svar tar statsrådet upp att man ska arbeta med att intensifiera arbetet med den organisatoriska, fysiska och sociala arbetsmiljön. Det finns en massa punkter här som berättar om vad polisen ska göra. Jag tänkte, när jag återkommer i mitt andra inlägg, tala om en del som påverkar polisen just nu, och det är offentlig upphandling.

Fru talman! Vår ambition är att vi ska bygga ut polisorganisationen. Vi ska få 10 000 fler anställda inom polisen fram till 2024. Jag skulle tro att av dessa 10 000 talar vi om kanske 6 000-7 000 poliser och 3 000-4 000 civilanställda. Så är i alla fall fördelningen som den ser ut just nu: en tredjedel på de civila och två tredjedelar på poliserna. Det är Polismyndigheten som ska avgöra vilken kompetens som bäst behövs, men jag tror att vi lär landa där någonstans.

För att underbygga detta genomför vi nu det största resurstillskottet till polisen på 20 år. Ingen regering, oavsett partifärg - borgerlig eller socialdemokratisk - har gått in med lika mycket pengar till polisen som vi gör nu: 2 miljarder i år, 2,3 miljarder nästa år och 2,8 miljarder året därpå. De 2 miljarder som vi går in med i år är faktiskt mer än vad polisen äskade för 2018.

På detta sätt, med dessa pengar, kan vi behålla fler poliser genom att vi kan förbättra arbetsvillkoren. Det har precis kommit på plats ett löneavtal som är arbetsmarknadens bästa och där man ligger väsentligt över det så kallade märket för övriga grupper när det gäller löneutveckling.

Man kan också göra särskilda satsningar på poliser i utsatta områden och på poliser i yttre tjänst. Detta är framtungt, det vill säga de stora pengarna kommer redan i år. Det är nödvändigt att ha ett bra löneavtal på plats. Parterna har gjort upp om det tillsammans, så som jag tycker att man ska göra i den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Vi behöver göra återrekryteringsinsatser. De som har lämnat yrket bör komma tillbaka till polisen, och då bör man kunna erbjuda bra arbetsvillkor. Vi bör också - och det gör vi - bygga ut polisutbildningstakten kraftigt. Vi utbildar nu dubbelt så många poliser som Moderaterna gjorde på sin tid.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson gjorde en referens till tidigare diskussioner om ekonomin, och så tog hon upp varför det stod så illa till 2014. Vi fick tillträda till ett stort underskott som hon sa berodde på finanskrisen. Men den var 2008, inte 2014. Under alla åren efter 2008 ser vi ett strukturellt växande underskott i svensk ekonomi, och det härrör från de mycket stora skattesänkningar som man gick fram med: 140 miljarder kronor sänktes skatten med.

Polisen fick 5 miljarder, men skattesänkningarna var på 140 miljarder. Det är förklaringen. De stora underskott som Anders Borg lämnade efter sig är möjligen en förklaring till den låga utbildningstakten under er sista mandatperiod, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, från 2010-2011 och framåt. 600-700 poliser gick ni ut med per år under de sista åren. Det är en alldeles för låg utbildningstakt om man på lång sikt ska klara att behålla den poliskår vi hade, men det är ännu sämre om man avser att se till att poliskåren växer. Då måste man upp betydligt högre.

Nu har vi som sagt 1 300 poliser som påbörjade sin polisutbildning 2017, och de kommer att gå ut redan 2019. Ni prioriterade skattesänkningar, helt enkelt, och vi prioriterar poliser. Så enkelt är förhållandet just nu.

Omorganisationen av polisen är genomförd. Vi har fler straffrättsliga verktyg på plats än någonsin tidigare. Vi har mer kamerabevakning än någonsin tidigare. Vi har bättre förutsättningar nu att kunna bekämpa den organiserade kriminaliteten än vi hade tidigare.

Fru talman! Jag tänker inte uppehålla mig vid ekonomin så mycket, men jag ska ändå säga att det var den djupaste finanskrisen sedan 30-talet. De som vill kan läsa de ekonomiska sidorna historiskt.

Vi får väl ändå säga att vi trots samhällsutvecklingen går framåt och att det händer fler saker. Om vi hade stannat upp och gått bakåt hade det varit riktigt illa, speciellt som vi har en av de starkaste högkonjunkturerna på länge nu, där ni bränner pengar fast det tickar på, Morgan Johansson. Då finns det inga till nästa lågkonjunktur. Nu fick jag detta sagt ändå.

Polisen har gjort inköp av service på sina bilar. De har gjort det på ett sådant sätt att de har 4 verkstäder för ett bilmärke och 26-27 för det andra bilmärket. Till sin hjälp har de haft ekonomiavdelningen, som har hållit i det hela. De har också använt en expert som är servicekunnig på bilar, vilket är alldeles ypperligt, för det bör man ha.

Det enda man glömde var organisationen, för det man inte har gjort är att ta reda på hur polisen arbetar, när de behöver sin service och hur de ska få hela organisationen riggad för att fungera, speciellt med alla problem som finns och som vi har diskuterat i flera debatter.

Det som händer nu är att en polisbil kan behöva ta sig i väg ett antal mil för att bli servad. Det är kanske ett par poliser som får köra i väg, och så upptäcker de att de inte kan få den service som var tänkt därför att något har hänt. Det kan vara en reservdel som saknas eller något annat som ställer till det. Detta innebär att poliserna måste ta sig därifrån, och då kan de åka taxi om de är på ett ställe där de inte kan ta sig fram, kanske i Jämtland. Det kommer att kosta pengar. Annars får de kanske åka tåg eller buss, och detta kommer att ta såväl logistik som resurser och pengar i anspråk.

Tidigare har man kunnat lämna in sin bil dagen före själva arbetet, och då är det närhetsprincipen som gäller för att det ska fungera. Nu har man inte med närhetsprincipen. Man kan tänka sig ett scenario där civilanställda gör detta i stället, men då hamnar man i ett läge där en civilanställd inte kan köra en polisbil, för vad händer då? Om man till exempel kommer ut på E4:an och det händer en olycka får civilanställda inte stanna med bilen. De som står där kommer att titta och undra vad det är som händer när polisen passerar förbi utan att stanna på grund av att det inte är möjligt.

Likadant är det med brott. Man kan inte ha civilanställda som har vapen, och de kan inte stanna för brott. Polisresurser kommer därför att gå till att serva bilar. Man hade behövt mogna inköpsprocesser.

Det som är så viktigt i detta och som ligger på justitieministerns regeringskamrat civilministern är att ha upphandlingar som är i ordning och att det finns en ordentlig styrning i myndigheternas regleringsbrev. Statsrådet tog upp vad som ska finnas i dem. Då kan vi få ordning på dessa processer, och organisationerna kan bli så mogna att de gör rätt saker.

Medan allt det andra ska hända och vi pratar om pengar - för vi återkommer till pengar liksom till vilka regeringar som har gjort minst och mest och så vidare - tickar det ut pengar på annat håll därför att man har gjort fel inköp. Om man tittar på hela inköpet och budgeten ser man att 20 procent går till utgifter och bnp. Detta skulle man kunna få ned till 10 procent om det gjordes på rätt sätt. Där borde staten gå före kommuner och landsting. Då kan vi få mycket bra nytta för de pengar som finns.

Statsrådet får gärna kommentera detta. Jag förstår om han inte kan kommentera den enskilda upphandlingen, men det är jätteviktigt med styrning för detta i regleringsbrevet.

Fru talman! Jag styr över mycket, men jag styr inte över serviceavtalen för polisbilarna. Det gör jag faktiskt inte. Det är en fråga för myndigheten. Det är klart att jag kan inhämta information om denna upphandling. Vi är säkert överens om att man måste ha avtal på plats som fungerar i polisens vardag så att säga. Det ska inte heller kosta mer än det behöver, och det ska inte heller stjäla tid från poliserna. Men detta är en typisk myndighetsfråga och egentligen inte en regeringsfråga och inte heller en riksdagsfråga. Men jag inhämtar gärna information om just denna upphandling.

Fru talman! Annars handlar denna interpellation om ett större perspektiv, det vill säga polisernas arbetssituation totalt sett och hur vi ska klara brottsbekämpningen på ett bättre sätt.

Jag har redovisat åtgärder som denna regering har vidtagit. Det är det största resurstillskott som har skett på 20 år. Vi har vidtagit åtgärder för att behålla poliser och förbättra arbetsvillkor, och löneavtal är nu på plats. Vi har gjort återrekryteringsinsatser, och det är nu en kraftigt ökad utbildningstakt. Det utbildas nu dubbelt så många poliser som under Moderaternas tid. Detta tror jag är otroligt viktigt för att kunna nå det mål som vi har satt upp, det vill säga att det ska vara 10 000 fler anställda i polisorganisationen till 2024.

Detta räcker egentligen inte. Jag måste ändå be Ann-Charlotte Hammar Johnsson att kommentera en sak som jag hörde i förra veckan. Jag lyssnade på partiledardebatten där Ulf Kristersson sa något i stil med att våldet är här för att stanna, att våldsbrottsligheten är här för att stanna. Jag studsade till när jag hörde det. I mina öron låter det som en oerhört uppgiven inställning.

Min inställning är precis tvärtom: Samhället kan knäcka den organiserade kriminaliteten, om vi gör rätt insatser.

Herr ålderspresident! Frågar man poliserna på fältet ger de mycket klara direktiv om vad som måste göras. De säger att de behöver bli fler. Sedan säger de att de behöver ha bättre verktyg. Det kan handla om straffrätten, det kan handla om kameraövervakning och allt annat som vi gör. Men de säger också en annan viktig sak: Tänk på att det inte handlar om bara oss. Det handlar också om att skolan måste fungera för ungdomarna, att fritidsverksamheten måste fungera och att socialtjänsten måste fungera. Om inte socialtjänsten fungerar riskerar i stället nyrekryteringen till dessa kriminella gäng att fortsätta. Då är faktiskt inte särskilt mycket vunnet.

Jag är övertygad om att om vi samlar oss kring en politik som innebär större satsningar på brottsbekämpning, på polisverksamhet och på allt det som vi nu talar om, i kombination med sociala insatser för att bryta nyrekrytering till de kriminella gängen, kommer vi att kunna rycka upp denna organiserade kriminalitet med rötterna. Då kommer Ulf Kristersson att visa sig ha fullständigt fel. Våldet är inte alls här för att stanna. Tvärtom kan vi vända denna utveckling.

Herr ålderspresident! Jag tänkte hålla mig till dessa inköp. Justitieministern sa att han kommer att ta med sig det som sagts om vikten av att man gör bra inköp på rätt sätt för att verksamheterna ska fungera väl.

Polisen kommer under två års tid att sitta fast i den upphandling som har gjorts av service på bilar. Det gör att de måste köra ett visst antal mil extra. Polisen kommer att ha personal avsatt för detta i onödan när det hade kunnat fungera på ett annat sätt om den som gjorde upphandlingen hade gjort en inventering från början. Det gäller inte den som gör upphandlingen, som är proffs på det, utan den person som är ansvarig.

Det som brister inom staten, och även i kommuner och landsting, är att en process för hur man gör inköp saknas. Det är märkligt att detta fungerar i privat sektor. Man vet att man måste göra en marknadsanalys för att se hur verksamheten fungerar och vad den behöver innan man gör en upphandling. Här har man bara tittat på en del, och det är själva servicen av bilarna. Men man glömde hela organisationen och vad det medför att lägga tid, resurser, pengar och logistik på detta.

Det vore mycket bra om regeringen kunde titta på innehållet när det gäller vad som ska göras vid inköp och tala med civilministern om hur viktigt det är att regleringsbreven blir utformade på ett sådant sätt att detta byggs in, så att myndigheterna kan leverera i denna del. Man kan också titta på Norge och se hur de arbetar med dessa inköp. Då tror jag att det tickar på med mindre pengar och resurser i ett läge där det är mycket tufft i polisverksamheten, vilket vi har varit inne på. De försöker göra ett mycket bra jobb med tanke på vad som händer.

Jag kan inte nog understryka hur viktigt detta är. I stället för att lägga 20 procent av bnp kan vi lägga 10 procent av bnp för att komma rätt med inköpen. Det finns mycket pengar att hämta hem.

Herr ålderspresident! Om jag hade vetat att Ann-Charlotte Hammar Johnsson hade tänkt koncentrera sig på bara upphandlingsfrågan hade jag sett till att inhämta information om denna del. Men interpellationen är mycket bredare än så. Den handlar om polisens arbetssituation som sådan - resursfrågan, antalet poliser, hur man bekämpar brott och hur man prioriterar. Det är därför som hon har fått ett sådant svar. Men det är klart att jag, som sagt, kan begära in information om denna enskilda upphandling. Men jag ska också säga att det inte är i regleringsbrev som vi styr över enskilda upphandlingar. Det är inte så det går till. Här handlar det bara om att se till att man har den kompetens som man behöver ha på plats. Det är klart att man ska ha den service som gör att man också kan fungera effektivt som myndighet. Det har vi nog inte någon annan uppfattning om. Men jag tittar gärna närmare på det.

De frågor som interpellanten ställer är: Vad avser ministern att göra konkret för att förbättra polisens arbetssituation? Det har jag svarat på. Vi avser att se till att bygga ut polisorganisationen. Det ska bli 10 000 fler anställda till 2024. För detta avsätter vi resurser. Vi ökar nu resurserna till polisen på ett sätt som ingen har gjort på 20 år, oavsett partifärg. Det handlar om att behålla poliser, förbättra arbetsvillkoren, göra återrekryteringsinsatser och att öka utbildningstakten.

Jag sa också att polisen inte är allt om vi ska bryta den negativa utvecklingen på en del håll, utan då måste vi också se till hela samhället så att man klarar av att göra till exempel sociala insatser för att bryta nyrekryteringen till kriminella gäng.

Om vi gör båda dessa delar - brottsbekämpning och sociala insatser - kommer vi faktiskt att kunna vända den utveckling som vi har sett i en del områden.

Överläggningen var härmed avslutad.