placeringar av EU-institutioner

Fru talman! Sten Andersson har frågat statsmi- nistern vilka initiativ som ska tas för att kommande beslut om placering av EU-institutioner ska grunda sig på ett övergripande EU-perspektiv snarare än ett snävare nationellt perspektiv. Statsministern har uppdragit till mig att besvara interpellationen. Det belgiska ordförandeskapet valde att i Laeken presentera ett förslag till placering av ett stort antal myndigheter. Någon enighet kunde dock inte uppnås kring förslaget. Uppgiften övergår nu till det spanska ordförandeskapet. I avvaktan på enighet om något annat inrättas livsmedelsmyndigheten tillfälligt i Bryssel och Eurojust tillfälligt i Haag. Sverige sökte som ordförande inför Göteborg in- formellt sondera förutsättningarna för ett något mind- re paket, begränsat till myndigheter vars inrättande det fanns beslut om eller enighet kring redan tidigare. Sonderingarna gav negativt resultat. Något förslag framfördes därför inte. Uppgiften är alltså svår. Men själva paketmodel- len är känd från många förhandlingssammanhang, även vad avser EU-myndigheters placering. I juni 1992 kunde man i Edinburgh besluta i frågor som avsåg de stora institutionernas placering. Man beslöt då också att framtida beslut om placering av myndig- heter ska tas med enhällighet i Europeiska rådet och att medlemsländer utan tidigare myndigheter eller institutioner ska ha prioritet. I oktober 1993 kunde man vid Europeiska rådets möte i Bryssel med fram- gång besluta om förläggningen av inte mindre än nio myndigheter. Regeringens hållning är att det bör föreligga enig- het om det objektiva europeiska behovet av att inrätta en EU-myndighet innan det beslutas om dess geogra- fiska placering, separat eller som del av ett paket. Upprättande och utplacering av EU-myndigheter bör alltså stå på saklig grund. Medlemsländer som saknar myndighet bör i enlighet med beslutet i Edinburgh 1992 ha prioritet när placeringen av nya beslutas. Endast Finland och Sverige saknar nu sådana. Sverige har tydligt uttalat stöd till en lokalisering av livsme- delssäkerhetsmyndigheten till Finland. För vår egen del kan flera alternativ bli aktuella. Vi har nära kontakt med det spanska ordförande- skapet i frågan. Jag är övertygad om att Spanien kommer att se till att lokaliseringsfrågor av det aktu- ella slaget förs till beslut först när en ordentlig bered- ning avslutats.

Fru talman! Sten Andersson har frågat statsmi- nistern vilka initiativ som ska tas för att kommande beslut om placering av EU-institutioner ska grunda sig på ett övergripande EU-perspektiv snarare än ett snävare nationellt perspektiv. Statsministern har uppdragit till mig att besvara interpellationen. Det belgiska ordförandeskapet valde att i Laeken presentera ett förslag till placering av ett stort antal myndigheter. Någon enighet kunde dock inte uppnås kring förslaget. Uppgiften övergår nu till det spanska ordförandeskapet. I avvaktan på enighet om något annat inrättas livsmedelsmyndigheten tillfälligt i Bryssel och Eurojust tillfälligt i Haag. Sverige sökte som ordförande inför Göteborg in- formellt sondera förutsättningarna för ett något mind- re paket, begränsat till myndigheter vars inrättande det fanns beslut om eller enighet kring redan tidigare. Sonderingarna gav negativt resultat. Något förslag framfördes därför inte. Uppgiften är alltså svår. Men själva paketmodel- len är känd från många förhandlingssammanhang, även vad avser EU-myndigheters placering. I juni 1992 kunde man i Edinburgh besluta i frågor som avsåg de stora institutionernas placering. Man beslöt då också att framtida beslut om placering av myndig- heter ska tas med enhällighet i Europeiska rådet och att medlemsländer utan tidigare myndigheter eller institutioner ska ha prioritet. I oktober 1993 kunde man vid Europeiska rådets möte i Bryssel med fram- gång besluta om förläggningen av inte mindre än nio myndigheter. Regeringens hållning är att det bör föreligga enig- het om det objektiva europeiska behovet av att inrätta en EU-myndighet innan det beslutas om dess geogra- fiska placering, separat eller som del av ett paket. Upprättande och utplacering av EU-myndigheter bör alltså stå på saklig grund. Medlemsländer som saknar myndighet bör i enlighet med beslutet i Edinburgh 1992 ha prioritet när placeringen av nya beslutas. Endast Finland och Sverige saknar nu sådana. Sverige har tydligt uttalat stöd till en lokalisering av livsme- delssäkerhetsmyndigheten till Finland. För vår egen del kan flera alternativ bli aktuella. Vi har nära kontakt med det spanska ordförande- skapet i frågan. Jag är övertygad om att Spanien kommer att se till att lokaliseringsfrågor av det aktu- ella slaget förs till beslut först när en ordentlig bered- ning avslutats.

Fru talman! Sten Andersson har frågat statsmi- nistern vilka initiativ som ska tas för att kommande beslut om placering av EU-institutioner ska grunda sig på ett övergripande EU-perspektiv snarare än ett snävare nationellt perspektiv. Statsministern har uppdragit till mig att besvara interpellationen. Det belgiska ordförandeskapet valde att i Laeken presentera ett förslag till placering av ett stort antal myndigheter. Någon enighet kunde dock inte uppnås kring förslaget. Uppgiften övergår nu till det spanska ordförandeskapet. I avvaktan på enighet om något annat inrättas livsmedelsmyndigheten tillfälligt i Bryssel och Eurojust tillfälligt i Haag. Sverige sökte som ordförande inför Göteborg in- formellt sondera förutsättningarna för ett något mind- re paket, begränsat till myndigheter vars inrättande det fanns beslut om eller enighet kring redan tidigare. Sonderingarna gav negativt resultat. Något förslag framfördes därför inte. Uppgiften är alltså svår. Men själva paketmodel- len är känd från många förhandlingssammanhang, även vad avser EU-myndigheters placering. I juni 1992 kunde man i Edinburgh besluta i frågor som avsåg de stora institutionernas placering. Man beslöt då också att framtida beslut om placering av myndig- heter ska tas med enhällighet i Europeiska rådet och att medlemsländer utan tidigare myndigheter eller institutioner ska ha prioritet. I oktober 1993 kunde man vid Europeiska rådets möte i Bryssel med fram- gång besluta om förläggningen av inte mindre än nio myndigheter. Regeringens hållning är att det bör föreligga enig- het om det objektiva europeiska behovet av att inrätta en EU-myndighet innan det beslutas om dess geogra- fiska placering, separat eller som del av ett paket. Upprättande och utplacering av EU-myndigheter bör alltså stå på saklig grund. Medlemsländer som saknar myndighet bör i enlighet med beslutet i Edinburgh 1992 ha prioritet när placeringen av nya beslutas. Endast Finland och Sverige saknar nu sådana. Sverige har tydligt uttalat stöd till en lokalisering av livsme- delssäkerhetsmyndigheten till Finland. För vår egen del kan flera alternativ bli aktuella. Vi har nära kontakt med det spanska ordförande- skapet i frågan. Jag är övertygad om att Spanien kommer att se till att lokaliseringsfrågor av det aktu- ella slaget förs till beslut först när en ordentlig bered- ning avslutats.

Fru talman! När medierna rapporterade från detta möte i Laeken talades det i rubrikerna om sandlåde- krig och verbalt krig. Nu har vi lyssnat till Anna Lindhs version. Då undrar jag, fru talman: Beskriver man samma sak? Det är möjligt att detta är någon form av kritik på diplomatspråk. Men vanliga männi- skor undrar om det är samma möte som beskrivs. Det som medierna framförde var kritik mot rena barnsligheter, där man, ursäkta uttrycket, kastade skit på varandra. Ledande statsmän i Europa uppträdde som icke myndiga personer. T.ex. Italiens statschef kunde inte acceptera en placering av en livsmedel- smyndighet i Helsingfors i Finland eftersom man i Finland inte kan laga vissa rätter. Frankrikes statschef hade också synpunkter. Han tyckte att man i Sverige kunde få ett modellinstitut eftersom vi har så vackra flickor. Detta hävdar seriösa journalister. Det fram- fördes på fullt allvar. Jag har fått ett utdrag från en intervju med stats- minister Göran Persson i TV:s Aktuellt. Med anled- ning av den vill jag ställa en fråga till statsrådet. Göran Persson säger: Vi var upprörda över pake- tet för att vi tyckte att det var illa förberett. Det kostar pengar, och vi är nettobidragsgivare till EU. Nu är det inte statsministern som ska svara på detta utan Anna Lindh, men jag ställde min interpel- lation till statsministern. Menar han med detta att man ska tilldelas institutioner baserat på hur mycket peng- ar man ger till EU? Jag skulle vilja ha svar på den frågan. Fru talman! Till sist: Jag tror inte att den här cir- kusen ökar förtroendet för den europeiska unionen, varken de interiörer som kom fram via medierna efter mötet eller den något friserade skönmålning som Anna Lindh i dag tydligen sysslar med.

Fru talman! Jag vet inte om jag gör vare sig skönmålningar eller något annat. Jag har över huvud taget inte rapporterat om mötet, eftersom jag inte uppfattade att frågan gällde vad som hade skett på själva mötet. Jag har bara meddelat att inga beslut fattades på mötet. Jag har alltså inte sagt att mediebe- skrivningen är fel. Men det som jag går in på i svaret är hur vi ska förbereda och fatta beslut om institutio- ner i framtiden. Först ska vi veta att institutionerna behövs. Sedan ska vi i första hand tillgodose sådana länder som inte redan har EU-institutioner. Men det ska enbart ske om EU-institutionerna verkligen har ett värde.

Fru talman! Vi kan beklaga det som har skett. Det som vi diskuterar här är den fråga som har ställts om vilka initiativ som avses vidtas för att ett kommande beslut om placering av EU-institutioner ska grunda sig på ett övergripande EU-perspektiv snarare än ett snävare nationellt perspektiv. Jag har svarat, och jag har svarat att institutioner- na i första hand ska vara välgrundade som sådana och att man i andra hand vid placeringen försöka tillgodo- se de länder som inte har några EU-institutioner. Men självklart ska man också fatta ett beslut utifrån var en institution lämpligen också bör finnas. Det är ingenting som gör att jag t.ex. ifrågasätter lämpligheten av att placera ett livsmedelssäkerhetsin- stitut i Finland. Det tror jag att Finland sköter alldeles utmärkt. Jag tror att vi även vid andra kommande myndighetsplaceringar kommer att se att det går att tillgodo se de länder som är utan myndigheter och att samtidigt se till att det blir bästa möjliga placering av EU-institutioner.