Översyn av artskyddsförordningen

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig om jag och regeringen är beredda att låta göra den översyn av artskyddsförordningen som begärts av två myndighetschefer och vilka skäl jag och regeringen har till att inte genomföra en översyn. Jacobsson Gjörtler har också frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att artskyddsförordningen inte hindrar skogsägarnas möjligheter att bedriva ett långsiktigt och hållbart skogsbruk.

Jag vill inleda med att regeringen har en hög ambition när det gäller arbetet med biologisk mångfald. Miljömålen ska nås, vilket bland annat innebär att naturtyper och arter knutna till skogslandskapet ska ha gynnsam bevarandestatus och en tillräcklig genetisk variation.

Den svenska skogspolitiken bygger på de två jämställda målen om produktion och miljö. Det är viktigt att skogsbruksåtgärder utförs på ett långsiktigt ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart sätt.

Miljöbalken gäller parallellt med skogsvårdslagstiftningen, liksom de förordningar som är meddelade med stöd av miljöbalken, exempelvis artskyddsförordningen (2007:845). Bestämmelserna gäller även skogsbruksåtgärder. Det är verksamhetsutövarens ansvar att följa lagstiftningen och tillsynsmyndigheternas ansvar att följa upp att så sker.

Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999. Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö. Artskyddsförordningen, som är meddelad med stöd av miljöbalken, innehåller såväl bestämmelser som genomför EU:s naturvårdsdirektiv - fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet - som rent nationella bestämmelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är som EU-medlem självklart angeläget att följa de regler som EU-länderna gemensamt har beslutat om. Syftet med naturvårdsdirektiven är framför allt att skapa möjligheter för arter och livsmiljöer att uppnå och behålla en gynnsam bevarandestatus samt att undvika åtgärder och verksamheter som riskerar att försämra denna status.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har den 21 juni 2016 beslutat om gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i skogsbruket. Riktlinjerna ska vara ett stöd till både Skogsstyrelsen och länsstyrelserna i handläggningen av ärenden där skogsbruksåtgärder berör fridlysta arter. Regeringen anser att riktlinjerna är ett viktigt steg i arbetet för att skydda fridlysta arter i skogen.

I en skrivelse till regeringen har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bedömt att det finns behov av att utreda artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker (M2016/01731/Nm). Myndigheterna konstaterar i skrivelsen att tillämpningen av artskyddsförordningen såvitt avser skogsbruket har dröjt.

Frågan om huruvida en översyn av artskyddsförordningen ska genomföras bereds i Regeringskansliet.

Med anledning av ovanstående avser jag för närvarande inte att vidta några ytterligare åtgärder.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Bakgrunden till interpellationen är den känsla av oro som många skogsägare ger uttryck för när det gäller äganderätten och möjligheten att bruka skogen och det som uppfattas såsom varande en successiv urholkning av äganderätten.

Det som beskrivs är en successiv förändring och en rad saker som händer. Ibland kan det vara lite större saker, men det finns också ett antal mindre saker som kanske inte är så dramatiska var för sig men som sammantaget bidrar till bilden och den tydliga känslan av att äganderätten befinner sig på ett sluttande plan, som dessutom lutar allt kraftigare.

Jag nämnde några exempel i interpellationen. Nyckelbiotoperna är ett sådant exempel. Det är alltså inte ett formellt skydd för skogen, men i praktiken har det kommit att innebära ett avverkningsförbud, åtminstone för de skogsägare som får en nyckelbiotop utmärkt på sin mark.

Ett annat exempel gäller de så kallade LULUCF-reglerna, alltså EU:s bokföringsregler när det gäller klimatutsläpp från markanvändning och skogsbruk. Där ser vi en uppenbar risk att det förslag som kommissionen har lagt fram skulle kunna innebära begränsningar i hur man får lov att bruka den svenska skogen. Där tycker vi inte att regeringen har agerat tillräckligt aktivt. Nu har vi från riksdagens sida varit lite tydligare och satt ned foten gentemot regeringen, och detta bidrar till bilden. Vi har också förslag om att utöka möjligheterna att invända mot avverkningar - talerätten som regeringen tar upp i budgetpropositionen. Allt detta bidrar till bilden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi artskyddet, som kanske är det allra tydligaste exemplet. Det gäller alltså artskyddsförordningen. Det finns ett antal exempel där ansvariga myndigheter har hänvisat till artskyddsförordningen när de har förbjudit svenska skogsägare att göra avverkningar eftersom det finns skyddade arter i de marker där avverkning planeras. Detta skapar stora problem och oro hos skogsägarna.

Enligt skogsvårdslagen ska produktionsmål och miljömål väga lika tungt, vilket statsrådet också nämnde i sitt svar. I praktiken hänger de intimt ihop. Det privata ägandet av skogen är ett grundfundament för att säkerställa det långsiktiga ansvarstagande som krävs för att kunna ha en aktiv skogsförvaltning och ett lönsamt skogsbruk, vilket i sin tur är förutsättningen för att kunna värna olika miljövärden.

Om man ser till den produktiva skogsmarken är den andel som är undantagen från skogsbruk och som skyddas på det sättet genom frivilliga avsättningar av skogsägarna dessutom större än den andel som har ett formellt skydd. Skogsägarna tar alltså ett väldigt stort ansvar. Detta möjliggörs av skogsägare som tror på framtiden men som samtidigt uppfattar att det från statens sida finns ett rimligt förhållningssätt och en balanserad syn på miljö och produktion.

Paradoxen i detta riskerar att bli att den som tar ansvar och är väldigt duktig på att sköta och vårda sin skog kanske skapar just de värden som i nästa steg omöjliggör brukandet av skogen. Om man sköter skogen väldigt bra kanske man får en nyckelbiotopmärkning på delar av marken eller drabbas av artskyddsförordningen genom att man lyckas locka till sig någon art som gör att man inte får lov att avverka skogen. Detta är ett problem som blir större, och vi ser att det har växt betydligt på senare tid. Detta har uppmärksammats av generaldirektörerna för de två myndigheter som ansvarar för dessa frågor. De har uppmanat regeringen att göra en översyn.

Min fråga är: Varför tar det sådan tid för regeringen att ge ett besked om huruvida man tänker göra en sådan översyn?

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler svingar rätt brett här och kommer med allehanda påståenden om vad som händer i skogspolitiken, men han säger sig också vilja fokusera på artskyddsförordningen. Jag tar honom på orden, då det faktiskt är det den här debatten handlar om.

Det målas upp en bild av en rad förändringar som skulle drabba de svenska skogsägarna. Vad gäller artskyddsförordningen är det som har hänt alltså att de två ansvariga myndigheterna, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, har beslutat om gemensamma riktlinjer för handläggning av dessa ärenden i skogsbruket. Detta har målats upp som ett hot mot den svenska äganderätten, och jag har väldigt svårt att köpa den bilden.

Detta är den förändring som faktiskt har skett. Det är självklart steg som är bra för alla involverade - att vi har en tydlighet i tillämpningen. Detta är komplicerade frågor som berör många. Från regeringens sida lägger vi oss tydligt vinn om att våra myndigheter samverkar, och vi har ökat kraven på att samverkan ska vara aktiv.

Sedan tycker jag också att det är viktigt att för bakgrundens skull påminna om att detta är en materia där det har hänt mycket de senaste åren, både med nya bestämmelser från EU och med en rad prövningar i våra domstolar. Inte minst två fall har gått upp till högsta instans, och det har - som jag tidigare har påpekat - självklart varit viktigt för regeringen att avvakta detta och analysera domarna noga innan vi gör några bedömningar av om det är aktuellt med en översyn eller om vi ska göra andra förändringar. Den analysen pågår inom Regeringskansliet. Det är en del av beredningen av frågan och av den uppmaning vi har fått från de två ansvariga myndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta handlar inte bara om att bygga polemik. Jag tycker att vi har för mycket politik i skogsdebatten. I grunden ser jag att vi är överens om väldigt mycket. De privata skogsägarna är basen i svensk skogspolitik och i hur man tar hand om svensk skog; där är vi helt överens. Det är den princip vi också har lagt fram - produktion och miljö ska vara jämställda mål, och huvudansvaret ligger på skogsägaren. Det är också för att huvuddelen av kunskapen om våra skogar finns hos skogsägarna, och det uttrycks bland annat i de frivilliga åtagandena - som är stora och viktiga.

Sedan finns det också nivåer där staten självklart ska tillse att skyddet bedrivs och bedöma när något är så skyddsvärt att det ska ha exempelvis ett områdesskydd. Då träder möjligheten att få ersättning i kraft, och denna regering har ökat möjligheten för skogsägare att få ersättning genom att vi har ökat de medel som finns tillgängliga för områdesskydd. Resultatet av det blir också många beslut runt om i landet för ökad skydd. Det är viktigt att ha med sig att vi ser en väldigt oroande tendens för många av våra arter inte minst i skogsbruket. Vi måste ta detta på största allvar och agera innan vi har förlorat dessa arter helt.

Jag är fullt medveten om att det är det tråkigaste svaret vi ministrar upprepar, men medan vi bereder frågor i Regeringskansliet är det självklart så att vi inte kan kommentera. Detta är en fråga vi har fått in från myndigheterna, och vi bereder den i Regeringskansliet. Vi kommer självklart att lämna ett svar.

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag uppfattar att regeringen lägger stort fokus vid att beskriva miljöåtgärder när det gäller skogen men att det är tunt med åtgärder när vi talar om den andra delen, alltså åtgärder som är tänkta att förbättra eller förstärka möjligheterna till produktion eller till exempel stärka äganderätten. Statsrådet får gärna ge några exempel på vad regeringen avser att göra för att stärka äganderätten och underlätta möjligheten att driva skogsbruk. Jag tycker att de lyser med sin frånvaro, tyvärr.

Statsrådet tar upp att regeringen ökar ersättningarna för områdesskydd, och det är en fråga som också kan tåla att diskuteras. Vi har väldigt mycket skyddad skog redan; vi har mycket skog som är undantagen produktion. Mer än 25 procent är enligt Skogsstyrelsen undantaget från skogsbruk i Sverige, och till exempel Nagoyaprotokollet kräver 17 procent. Det vore intressant att veta om statsrådet anser att andelen skyddad skog bör öka ytterligare.

I den andra vågskålen bör man se vilken nytta man har av den skog som faktiskt brukas. Där är vi nog också överens om att skogen har en viktig roll i att leverera den biomassa som behövs till väldigt många olika saker för att hjälpa till med klimatomställningen. Det gäller såväl byggmaterial som bränslen och drivmedel, till exempel. Ska vi klara klimatutmaningen måste vi kunna bruka skogen, och ju mer skog vi skyddar desto mer minskar möjligheterna. Det är svårt att komma ifrån att det riskerar att finnas en motsättning där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska den skog som inte har de särskilda naturvärden som föranleder ett formellt skydd ge högre avkastning? Hur ser miljöministern på det? Hur gynnar det i så fall olika biotopers sammansättning och naturmiljöns bärkraft? Det kan vara så att det goda riskerar att bli det bästas fiende.

Myndigheterna har lyft fram detta som ett problem med artskyddsförordningen. De går så långt som att konstatera att det behöver säkerställas att förordningen är tillämpbar, effektiv och rättssäker. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt. Det är väldigt tydligt uttryckt, och det poängterar det angelägna i att man gör någonting åt detta. Vi kan inte ha ett regelverk som riskerar att inte vara tillämpbart, effektivt och rättssäkert.

Jag tycker att regeringen borde agera betydligt mer skyndsamt. Det finns ingen anledning att dröja med detta. Det är mer än 14 månader sedan generaldirektörerna för Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket lämnade sin skrivelse. Regeringen borde kunna ge ett besked att man ska göra denna översyn.

Jag har väldigt svårt att se varför man inte skulle göra en översyn. Sedan blir ju nästa steg att hantera vad översynen kommer fram till och vilka förslag till förändringar som kan vara aktuella - det är så att säga nästa diskussion - men att bara konstatera att översynen behövs tycker jag borde vara ganska enkelt när de två ansvariga generaldirektörerna för myndigheterna lämnar denna skrivelse.

Statsrådet fick två frågor i interpellationen. När det gäller den första, det vill säga om man är beredd att göra översynen, har det varit många olika besked i medierna. Miljöministern har sagt att det inte ska göras någon utredning av artskyddet, i en intervju i ATL i maj. Detta dementerade landsbygdsministern, och det upprepades att frågan bereds i Regeringskansliet. Miljöministern backade sedan till samma besked som landsbygdsministern och sa att frågan fortfarande bereds, och det är det svar vi får från miljöministern här och nu också.

Det är dock svårt att frigöra sig från känslan av att det finns spänningar i regeringen och att Miljöpartiet kanske inte är så intresserat av att göra en översyn av artskyddsförordningen. Det tycker jag är beklagligt, av de skäl jag har nämnt. Jag tror att detta är viktigt också för att värna både skogsbruket och miljöintressena.

Herr talman! Jag ska börja med att kommentera det som sägs om medieuppgifter. Jag fick i våras frågan om det var aktuellt, och det var tydligt mellan mig och journalisten att vi talade om tidsperioden före sommaren och om det var aktuellt att starta en översyn av skyddsförordningen då. Jag sa att det inte var det i det tidsspannet, och jag kan konstatera att det stämde. Vi gjorde det förtydligandet till tidningen efteråt. Jag har alltså inte i någon del ändrat mig, men det är ju alltid så när vi talar om tid att det kan tolkas olika - vad betyder "för närvarande"? Den tidsperiod vi talade om var dock före sommaren.

Jonas Jacobsson Gjörtler lyfter fram den komplexitet som finns i att en del marker konstateras ha så stort skyddsvärde att vi ger ett formellt skydd. Då utgår ersättning. Sedan finns det stora skyddsvärda delar och kvaliteter också i den skog som brukas. Det är dessa två ben vi har bestämt att svensk skogspolitik ska vila på. Det är betydelsen av att vi har ett miljömål och ett produktionsmål och att huvudansvaret ligger på skogsägaren. Det är konsekvensen av den politik riksdagen har beslutat om - och som jag hoppas och räknar med att vi faktiskt är överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också rätta Jonas Jacobsson Gjörtler vad gäller de målsättningar för skydd som finns. Riksdagen har fattat ett beslut om etappmål och formellt skydd, och det målet är inte uppnått. Även där räknar jag med att vi är överens om att det självklart ska uppnås. Målet som ska uppnås är alltså att vi ökar den yta som har ett formellt skydd. Utifrån det har vi sedan mycket kvar att göra för att också nå de internationella åtaganden som vi har gjort i och med Nagoyaprotokollet. Jag räknar med att det är riksdagens mening att vi ska leva upp till de internationella åtaganden som vi har och som handlar om både kvantitet och kvalitet.

Det vi vill med skydd är att skapa en stark bevarandestatus för olika arter genom starka habitat. Det är det som är målet.

Jag skulle gärna rikta den här diskussionen mer mot kvalitet än kvantitet. Vi gör otroligt mycket just nu vad gäller naturskyddet runt om i Sverige, men ändå ser prognoserna illa ut för många av de hotade arterna. Jag hoppas att Moderaterna eller någon del av riksdagen inte svajar i det gemensamma åtagande vi har när det gäller att vi ska skydda hotade arter från utrotning. Har vi händerna i byxfickorna kan utvecklingen bli oåterkallelig.

Återigen: Skogspolitik är en komplex fråga, och man ska klara av att ha flera bollar i luften. Vi har i Sverige många otroligt duktiga skogsägare som klarar av det här - att bygga grund för formellt skydd, öka skyddet och ha ett tydligt skydd i produktionen. Regeringen har ett mycket aktivt arbete med det här, och det är framför allt min kollega statsrådet Bucht som har ansvaret för det.

Tillsammans med de bolag, privata intressen och forskare som finns har man ett utvecklingsarbete. Det handlar om att utveckla teknik, sprida kunskap och utveckla de metoder vi har i produktion så att vi kan förfina det och bli bättre på att både bruka och skydda.

Herr talman! Tack, statsrådet! Jag noterar att vi här i dag inte har fått höra några exempel på det jag efterlyste, alltså åtgärder som regeringen avser att vidta för att förbättra möjligheten att driva skogsbruk, öka produktionen och stärka äganderätten.

Däremot har regeringen stort fokus på och lägger gärna ut texten om det här med miljöåtgärderna. Det bekräftar bara den bild som jag ger uttryck för i interpellationen, det vill säga att balansen mellan de här två målen inte är vad den borde vara. Det är slagsida just nu där miljömålen ägnas större utrymme på bekostnad av den andra delen. Det här riskerar att skapa problem för båda delarna på sikt, därför att om inte äganderätten och produktionen fungerar kommer inte miljömålen att kunna nås eftersom äganderätten är förutsättningen. Det låter som att vi egentligen är överens om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med om beskrivningen att kvalitet bör sättas före kvantitet. Det är inte mängden formellt skyddad mark i sig som är viktig, utan det är också viktigt att man har kvalitet i det skydd som finns. Men då har vi paradoxen att den som i dag sköter sig väl, vårdar sin skog och brukar den på ett bra sätt kanske ger upphov till de här nyckelbiotoperna eller till arter som omfattas av artskyddet och då inte kan bruka sin skog. Vilka signaler skickar detta till skogsägarna?

Jag tycker inte att regeringen svarar på de här frågorna på ett rimligt sätt. Det hade varit enkelt för regeringen att respondera på generaldirektörernas skrivelse och säga: Självklart måste vi göra en översyn av artskyddet, för det som beskrivs är helt orimligt.

Man hade inte behövt säga någonting om exakt vilka förändringar som ska göras. Det måste man inte göra på förhand, utan det kan komma förslag på det i översynen.

Jag tvingas också konstatera, när det gäller min andra fråga om regeringen är beredd att vidta några andra åtgärder, att ministern ger svaret att man för närvarande inte är beredd att göra det, vilket jag också beklagar.

Herr talman! Går man in i en debatt och har bestämt sig exakt för vilket utfallet ska bli förstår jag att man inte lyssnar på det som sägs. Jonas Jacobsson Gjörtler efterfrågade exempel på vad som görs för att utveckla bruket, och jag gjorde tydligt att det, vilket är väl känt, ligger på min ministerkollega statsrådet Buchts bord.

Jag gav exempel på att vi inom den sektorn arbetar väldigt intensivt med att i samarbete med branschen och forskare jobba med innovation - teknisk innovation, innovation i know-how och tillämpning av nya tekniker - så att vi utvecklar metoderna och förfinar dem i bruket av skogen så att vi ännu bättre kan kombinera målet om god produktion och gott miljöskydd. Det är ett ständigt utvecklingsarbete och också ett arbete där regeringen är väldigt aktiv.

Jonas Jacobsson Gjörtler är förvånad över att en miljöminister som har ansvar för naturskyddet lägger ut orden mer i den delen. Jag räknar med att även kommande ministrar helt oberoende av partifärg gör det, och jag är helt övertygad om att Jonas Jacobsson Gjörtler känner till ansvarsfördelningen som vi har inom regeringen.

Sammantaget har vi ett aktivt arbete med skogspolitiken och vidhåller och utvecklar den av riksdagen fastslagna principen att vi ska ha både bra produktion och ett gott miljöskydd.

Överläggningen var härmed avslutad.