Östergötland som försökslän för hushållsnära tjänster

Herr talman! Linnéa Darell har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att ett län, förslagsvis Östergötland, ska få bedriva försöksverksamhet med lägre skatt på hushållsnära tjänster i syfte att uppnå en breddad arbetsmarknad. Jag har tidigare i ett flertal interpellationer förklarat att jag inte är beredd att vidta några åtgärder inom skattesystemet för att stimulera köp av hushållsnära tjänster. Sedan dess har ingenting nytt i sak framkommit som gör att jag har anledning att ändra min uppfattning. Frågan om särskilda skatteregler för hushållstjänster har enligt min mening inte samma prioritet som mer generellt inriktade åtgärder. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridningar av ekonomin och avgränsningsproblem. När det gäller skattesystemets utformning är regeringens huvudlinje att stimulera arbetsmarknadsdeltagande, arbetsutbud, sysselsättning och utbildning med brett inriktade justeringar av skatteuttaget på förvärvsinkomster. Vid förändringar i skattereglerna är ambitionen, liksom vid 1990-1991 års skattereform, att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Den pågående inkomstskatteomläggningen - med kompensation för den allmänna pensionsavgiften och en höjning av den nedre skiktgränsen - har medfört lägre skatter för alla låg- och medelinkomsttagare. Vi vill också se till att småföretagarna får bättre villkor genom att förenkla regelverket och underlätta vid generationsskiften. Linnéa Darell menar att det finns en stor efterfrågan på hushållsnära tjänster men att skatteuttaget gör att dessa arbeten hamnar på den svarta marknaden. Jag har i ett par frågesvar under hösten påpekat att det inte finns några enkla samband mellan förekomsten av svartarbete och skattetryckets storlek. Det är inte heller svartarbetets andel i en sektor som ska vara avgörande för skattetryckets nivå. Linnéa Darell hänvisar vidare till de finska erfarenheterna av hushållsavdrag och säger att ca 8 000 heltidstjänster har skapats tack vare avdragsmöjligheten. Det finska systemet för hushållsavdrag inkluderar emellertid även renoveringstjänster - motsvarande vårt befintliga ROT-avdrag. I utvärderingen av det finska systemet framkom det att merparten av de nya tjänsterna i Finland har skapats inom just renoveringssektorn. Antalet nya städtjänster som har skapats är betydligt färre, 700-930. Avslutningsvis vill jag framhålla att jag anser att man i ljuset av den demografiska utvecklingen och ett framtida arbetskraftsbehov främst inom offentlig sektor - det vill säga vård, skola och omsorg - bör vara särskilt försiktig med särregleringar av denna sort. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att vidta några åtgärder inom skattesystemet för köp av hushållsnära tjänster.

Herr talman! I Östergötland ligger den totala arbetslösheten högre än i riket. Behovet av en breddad arbetsmarknad har påtalats av länsarbetsnämnden, som inför prognosen för det här året skriver: Det råder stor brist på de lite enklare jobben. Många av dessa har försvunnit till låglöneländer. Det är en utveckling som kommer att fortgå framöver, och för många företag är det en överlevnadsfråga. Nya lösningar och arbetsområden behövs för att ta vara på många av de arbetssökandes arbetsförmåga. I en intervju i Norrköpings Tidningar för några månader sedan sade företrädare för länsarbetsnämnden så här: Hushållsnära tjänster är en av möjligheterna för Östergötland att få ned arbetslösheten. Det är en politisk fråga, och vi gör inga värderingar av den, men vi ser att där finns ett utrymme. Det allt tuffare tempot i arbetslivet kommer att skapa utrymme för olika tjänster. Man tror också att äldre människor kommer att behöva köpa service till ett lägre pris för att över huvud taget klara sin vardag, detta eftersom kommunerna i dag ofta tar bort den typen av tjänster ur hemtjänsten. Och man gör ytterligare ett konstaterande, nämligen att den konkurrens vi har om de enkla jobben i Sverige i dag aldrig tidigare har skådats, och man ser inget slut på det. Vi har också på riksnivå hört företrädare för arbetsmarknadsmyndigheterna signalera behov av en arbetsmarknad som inbegriper så kallade enklare jobb. Som invändning har jag ibland hört både fackliga företrädare och socialdemokrater säga att vi inte ska ha den sortens jobb i Sverige. Men vad är det för fel på ett jobb vars innehåll efterfrågas på marknaden? För min del handlar det om att politiskt se till att alla jobb kan utföras på ett tryggt och säkert sätt, och med det menar jag att man ska kunna utföra jobben på den vita marknaden och då också ha tillgång till de skyddsnät som vi har i vårt land. Men så är det uppenbarligen inte, av svaret att döma, för den socialdemokratiska regeringen. För sex år sedan, 1999, redovisade dåvarande Riksskatteverket att den svarta marknaden rörande hushållstjänster beräknades omsätta över 3 miljarder kronor - det gällde alltså den svarta marknaden. Ingenting talar väl för att det skulle vara förändrat i dag. Men det viftas bort av finansministern, tycker jag, i svaret. Om nu den socialdemokratiska regeringen inte bryr sig om att ett antal människor arbetar utan alla de skyddsnät som annars brukar ha hög prioritet borde väl åtminstone finansministern vara intresserad av att få in de skatter som omvandlingen från svart till vit marknad skulle ge. Jag vill därför fråga finansministern: Vore inte detta ganska många sköna miljarder till statskassan, den som blir allt skralare, och skulle det inte vara betydligt bättre att få en förstärkning av statskassan än att höja kommunalskatten, som ju slår hårdast mot dem som tjänar minst?

Herr talman! Jag tar det sista först. Vi har hört det där förr. Bara man sänker skatter så får man in mer pengar. Det kallas för dynamiska effekter. Det har vi prövat i Sverige tidigare, under tidigare regeringars tid, med förödande konsekvenser för statsfinanserna. Vi ska inte ge oss ut på sådana äventyrligheter. Och varför ska vi just sänka skatten? Det är ju vad det handlar om. Vi ska kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det här är en form av skattesänkning. Jag är inte främmande för att sänka skatten om jag a) har råd statsfinansiellt och b) vet att det får positiva effekter på samhällsekonomin i sin helhet. Men svartarbete förekommer inte bara på det här området. Varför föreslås det inte att vi ska sänka skatten på än det ena, än det andra området för att komma åt svartarbete i de branscher där det förekommer? Nej, den här debatten handlar om någonting annat, tror jag. Jag vet inte riktigt vad det är för någonting. Men argumenten är hela tiden desamma, och de upprepas. Det nya som emellertid har inträffat är att man nu har utvärderat det finska systemet, det som för ett halvår sedan lyftes upp som varandes det stora exemplet. Jag kan utveckla ytterligare lite grann när det gäller den utvärdering som man har gjort i Finland. Som jag sade har någonstans mellan 700 och 900 tjänster inom det som vi här i Sverige kallar för den hushållsnära sektorn blivit effekten - till en kostnad av 850 miljoner kronor. Det är en mycket hög kostnad. Jämför man, vilket man i och för sig kan göra, det finska systemet med vad en årsarbetsplats i de svenska anställningsstöden kostar visar det sig att detta är en betydligt dyrare subvention. Men den principiella frågan gäller det som Linnéa Darell bara berörde en passant när hon sade: "efterfrågas på marknaden". Jag måste säga att jag befinner mig i en mycket märklig roll när jag debatterar den här frågan med borgerliga debattörer därför att helt plötsligt är det jag som står på marknadens sida. Om det finns en så stark efterfrågan på den här typen av tjänster behöver inte finansministern komma stickandes med pengar i form av subventioner. Då uppstår ju denna stora marknad, och vi får ett väldigt tillflöde till just den här sektorn. Varför ska vi subventionera fram sysselsättning i en specifik bransch? Kom nu inte dragandes med ROT-avdraget, vilket man brukar göra i det här sammanhanget. Linnéa Darell vet att det är en konjunkturpolitisk åtgärd, tidsbegränsad under ett visst skede. Jag har aldrig någonsin hört talas om att man tidsbegränsat av konjunkturpolitiska skäl ska införa en subvention när det gäller hushållsnära tjänster. Vi ska kalla saker och ting vid deras rätta namn. Detta är en skattesänkning. För min del är det viktigare att ge löntagarna kompensation för den egenavgiftshöjning som vi tvingades göra när vi sanerade de offentliga finanserna. För mig är det viktigare att avskaffa arvs- och gåvoskatten som vi gjorde vid årsskiftet. För mig är det viktigare att rensa upp i den snåriga djungel som kallas för 3:12-reglerna, och så vidare. Jag är inte främmande för skattesänkningar om det har positiva effekter på samhällsekonomin i sin helhet. Men, principiellt, att subventionera viss typ av sysselsättning i en viss typ av bransch tror jag är en felaktig politik.

Herr talman! Jag ska återkomma lite till varför man skulle sänka skatterna. Först vill jag ändå uppmärksamma finansministern på att begreppet hushållsnära tjänster inte bara handlar om städhjälp. Jag förstår att det finns ett ideologiskt intresse av att göra en ensidig vinkling här. Det görs ju i många sammanhang när det gäller den här frågan. Det är därför det har blivit så infekterat att diskutera hushållsnära tjänster som en marknad. Jag vill gärna tro att Pär Nuder är en modern ung man som vet att det finns mycket mer att göra i ett hushåll än att städa och som man kanske skulle behöva ha hjälp med om man är heltidsarbetande. Man kan titta på hur det ser ut ute i Europa. Finansministern sade: Varför en skattesänkning om det finns en marknad? Man kan i och för sig ställa sig den frågan, men vi har så höga skatter på arbete att den efterfrågan som finns inte resulterar i nya jobb därför att människor inte har råd att prioritera det utan hellre jobbar halvt ihjäl sig för att klara av det. Det är inte bara i Sverige som den här diskussionen förs. Finland är ett exempel. Frankrike var först i Europa, vad jag vet, på att sänka skatten just på den här typen av tjänster. Enligt de uppgifter jag har köpte förra året mellan 15 och 20 % av alla hushåll tjänster. Varför skulle Frankrike göra det och fortsätta med det om det inte hade funnits skäl till det? Det finns andra exempel som Belgien och Tyskland. Varför just den här marknaden? säger Pär Nuder. Därför att man får så oerhört många vinster. Det är precis det man konstaterar i de länder som har prövat det och som har permanentat det. Man skapar fler jobb. Man omvandlar svarta tjänster till vita. Man underlättar för människor att hinna med både arbete, hem och familj. Det vore väl verkligen någonting för Sverige att ta till vara med våra omfattande sjukskrivningar. Även om Pär Nuders kollega Hans Karlsson säger att allting beror på arbetsgivarna så visar ju undersökningar att ungefär hälften av våra sjukskrivningar beror på att människor inte får sitt livspussel att gå ihop. Man slits mellan alla krav. Det är naturligtvis en orsak till att man skulle önska sig ha råd att köpa service. Från vänsteralliansen finns det andra lösningar. Det är kortare arbetstid och friår. Men för väldigt många människor är det inte det som är lösningen. De allra flesta människor, även kvinnor faktiskt, trivs med det jobb och det yrke de har valt. Man vill kunna jobba, och man vill inte slippa någon del av jobbet. Man vill kanske till och med jobba mer än man gör i dag. Men man vill också att det yrkesliv man har och har valt ska ge utrymme för att ha ett hyggligt skött hem, en gemenskap med familj och vänner och gärna också lite egen tid. Jag förstår att man från vänstersidan har svårt att ta till sig det här. Det stämmer inte in i era program hur människor ska ordna sina liv. Jag anar också i en del av svaret här från finansministern att vi inte skulle sänka skatterna och riskera att det saknades folk när kommunerna behöver anställa fler. Ska jag tolka det som att beskedet från finansministern är att hålla kvar människor i arbetslöshet och svartarbete tills kommunerna har råd att anställa fler?

Herr talman! Det må jag säga var en logisk kullerbytta av mycket intressant karaktär. Må så vara. Jag har hört argumenten förr, herr talman. De upprepas. Det nya som emellertid har inträffat sedan jag debatterade den här frågan före jul med företrädare för de borgerliga partierna är att det har kommit en utvärdering av det finska systemet som då lyftes upp till skyarna som varande lösningen på alla problem. Jag har nyss redovisat fakta när det gäller det finska försöket. Det visar med all önskvärd tydlighet att detta är ett dyrt och inte särskilt träffsäkert system. Jag har aldrig deltagit i den här debatten och använt uttryck som indikerar något slags nedlåtande attityd gentemot viss typ av arbete som utförs, särskilt inte arbete som utförs av kvinnor i städbranschen. Det är viktiga arbeten som kommer oss alla till del. Det är inte det den här debatten handlar om. Jag tänker inte delta i den debatten med den typen av förtecken. Det handlar om hur den ekonomiska politiken ska utformas, om vilken typ av skatter som är mest angelägna att sänka eller inte. Detta är en skattesänkning. Detta är ett inkomstbortfall som på ett eller annat sätt ska täckas. Jag har nyss redogjort för regeringens allmänna ekonomiska politiska hållning och vilka skatter som för dagen har varit viktigast för regeringen att justera, det som skedde så sent som vid årsskiftet. Dessutom återigen: Är det principiellt rätt att subventionera en viss typ av sysselsättning? Jag kan inte tycka annat än att det är märkligt att höra en liberal som bekänner sig, åtminstone i teoretiska sammanhang, till marknadsekonomins principer så till den milda grad argumentera för att en viss typ av bransch måste hållas under armarna med hjälp av skattesubventioner. Det tänker inte en socialdemokratisk regering göra. Dessutom, herr talman, är det så att om vi går tillbaka till den tid då vi tillsammans, folkpartister och socialdemokrater, samarbetade i skattepolitiken hade vi den grundläggande inställningen att skattesystemet inte skulle innehålla en massa särregleringar, än hit, än dit, utan det skulle bygga på några grundläggande fundamentala principer om likformighet, stabila skattebaser, förutsägbarhet och så vidare. Jag beklagar att Folkpartiet distanserar sig från den skattereform som har varit så bra för Sverige. Men det är väl ett tidens tecken, herr talman.

Herr talman! Vad det gäller att distansera sig från skattereformen har det väl i högre grad skett hos socialdemokratin. Det är ett sätt att betona det, att det är en viss marknad som ska hållas under armarna. Vad det handlar om är att sänka kostnaden för arbete, arbetsgivarskatter eller hur man nu konstruerar det. Vi har föreslagit försöksverksamhet. Man behöver naturligtvis titta på hur man ska göra det. Det handlar om att ge möjligheter till att ge jobb, nya företag och att bli av med svartarbete. Varför är det så fel i Sverige när det har gått att gå den här vägen på andra håll? Jag tycker att det är sorgligt. Man kan ha olika mening om vilka skatter som är angelägna att sänka. Med det skattetryck som vi har i Sverige är det väl egentligen angeläget att sänka de flesta skatter, åtminstone de som påverkar arbete och möjligheter för folk att få jobb. Jag konstaterar nu i mitt sista inlägg att de arbetslösa i Östergötland som skulle vara betjänta av en ökad bredd inom tjänstesektorn saknar stöd hos finansministern och den socialdemokratiska regeringen. Jag konstaterar också att finansministerns och regeringens motstånd här bara ger förlorare. Det missgynnar småföretagandet, arbetslösa fortsätter att vara arbetslösa, svartarbete accepteras och miljarder i skatteintäkter når aldrig statskassan.