Ökade kostnader för slopande av bortre parentesen

Fru talman! Erik Ullenhag har frågat Magdalena Andersson vad regeringens nuvarande bedömning är av kostnaden för att avskaffa den bortre parentesen och om denna kommer att finansieras fullt ut. Vidare frågar Erik Ullenhag om vilka åtgärder, om några, finansministern kommer att vidta för att minska diskrepansen mellan Regeringskansliet och myndigheter vad gäller skilda reformer. Eftersom dessa frågor rör sjukförsäkringen har interpellationen överlämnats till mig.

Ett av regeringens budskap inför valet 2014 var att den bortre tidsgränsen skulle avskaffas - sjuka människor ska inte utförsäkras bara för att de varit sjuka en viss tid. Den bortre tidsgränsen har skapat en otrygghet och ovisshet som rimmar illa med de egenskaper jag vill att sjukförsäkringen ska kännetecknas av. Detta löfte infrias därför nu. Sedan den bortre tidsgränsen infördes 2010 har människor utförsäkrats vid ca 110 000 tillfällen. Ca 70 procent av dessa har varit kvinnor. Personer har på detta sätt tvingats lämna sjukpenningen både två och tre gånger.

Att borttagandet av den bortre tidsgränsen ökar utgifterna för sjukpenninganslaget har regeringen tydligt klargjort i samband med budgetpropositionen för 2016; det är ju själva tanken att människor ska fortsätta uppbära sjukpenning i stället för att bli utförsäkrade. I detta sammanhang kan påpekas att regeringens kostnadsbedömning var väl överensstämmande med bedömningen som expertmyndigheten som ansvarar för prognoserna inom sjukförsäkringsområdet gjorde, nämligen Försäkringskassan. Samtidigt kommer kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken att minska då inga personer längre kommer att påbörja ALI och i stället uppbära aktivitetsstöd.

Jag antar att de uppgifter som bland annat Konjunkturinstitutet redovisat i samband med en artikel i Dagens industri den 28 januari är upphov till den diskrepans Erik Ullenhag åsyftar i sin fråga. Jag kommer nu att redogöra för varför uppgifterna i budgetpropositionen inte alls är jämförbara med beräkningarna gjorda av Konjunkturinstitutet. Det handlar om innehåll, metodik, sikt och vad man redovisar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Erik Ullenhag jämför äpplen med päron. För det första är Konjunkturinstitutets bedömning gjord utifrån antaganden om hur arbetskraftsutbudet, sysselsättningen, potentiell bnp och slutligen det offentligfinansiella saldot påverkas på lång sikt, det vill säga ett helt annat angreppssätt är den anslagsmässiga redovisning i termer av utgifter som kännetecknar budgetpropositionen. Men Konjunkturinstitutets bedömning innehöll inte bara avskaffandet av den bortre tidsgränsen utan även den höjda ersättningen av inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning, och, som KI skriver, antagandet "att Försäkringskassan i allt mindre utsträckning prövar rätten till ersättning vid de fasta tidsgränserna i rehabiliteringskedjan".

Ytterligare en egenskap som skiljer de två bedömningarna åt är att Konjunkturinstitutet redovisar "långsiktig effekt", vilket ej ska jämföras med den relativt kortsiktiga natur en budgetproposition har (fyra år). Konjunkturinstitutets bedömning är således helt väsensskild från regeringens bedömning i budgetpropositionen vad gäller det redovisningsmässiga, innehållsmässiga, dynamiken men även sikten. Detta framgår tydligt av Konjunkturläget juni 2015, där Konjunkturinstitutet redogör för detta.

Jag kan även notera att Liberalerna, då Folkpartiet, i sin budgetmotion från oktober 2015 gjorde samma bedömning som regeringen i frågan om kostnaderna för den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Det är en styrka för Sverige att vi har flera oberoende organ som gör samhällsekonomiska bedömningar. Jag ska som minister ha varken synpunkter eller kommentarer på de bedömningar Konjunkturinstitutet gjort i detta sammanhang, utan jag kan endast konstatera att de inte alls är jämförbara med de utgifter som redovisats i budgetpropositionen samt att regeringens bedömningar, som sagt, överensstämde mycket väl med dem Försäkringskassan senare gjorde.

Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt sedan 2010, och att bryta den ökande sjukfrånvaron är en av regeringens viktigaste utmaningar. Regeringen har därför lanserat ett omfattande åtgärdsprogram som jag har redogjort för tidigare. Regeringen fortsätter noggrant att följa utgiftsutvecklingen för sjukförsäkringen och kommer senast i den ekonomiska vårpropositionen att redovisa sin fortsatta bedömning. I det fall sjukfrånvaron fortsätter att öka avser regeringen att återkomma med ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet menar att jag jämför äpplen med päron. Vi kan också konstatera att jag ställde en fråga om Ekonomistyrningsverket, och statsrådet väljer att svara på vad Konjunkturinstitutet har sagt. Jag ska återkomma till Ekonomistyrningsverket alldeles strax.

Fru talman! Jag ställde tre frågor i interpellationen. I princip har jag inte fått svar på någon. Låt mig börja med den sista frågan: Vilka åtgärder, om några, vidtar finansministern för att minska diskrepansen i kostnadsberäkningar av skilda reformer mellan regeringens myndigheter och Regeringskansliet? Där kunde man av svaret höra att där tänker regeringen inte vidta några åtgärder alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är då Ekonomistyrningsverket blir intressant. Ekonomistyrningsverket har gjort en beräkning, visserligen med effekt på att folk inte går till jobbet i en situation där folk fastnar i en sjukskrivning. Det är en annan beräkning; en statisk beräkning. Det kan jag ge statsrådet. Enligt den beräkningen landar Ekonomistyrningsverket i att 4 000 helårsarbeten försvinner genom förändringen, och det blir en offentligfinansiell kostnad på ungefär 2 miljarder. Det är liknande beräkningar som Konjunkturinstitutet har gjort. De landar i ungefär samma siffror för de offentliga finanserna.

(Socialförsäkringsminister ANNIKA STRANDHÄLL (S): Ja!)

En annan fråga som jag ställde var följande: Avser finansministern att fullt ut finansiera en eventuellt ökad beräknad kostnad för att avskaffa den bortre parentesen? Där får man läsa in något slags svar från statsrådet, nämligen att det tänker finansministern inte göra.

Det är här problemet finns. Man behöver ta höjd när man genomför reformer som riskerar att leda till ökade utgifter eller minskade intäkter. Gör man inte det äventyras statsfinanserna. Jag hör till dem som är lite bekymrade över att finansministern - det är inte det här statsrådets fel, men det råder ett kollektivt beslutsfattande i Sverige, och detta statsråd talar för hela regeringen - ena dagen beskriver att det är tomt i ladorna i Sverige. Nästa dag berättar hon att när nu Alliansens budget gällt ett år i Sverige är svensk ekonomi som en nyproducerad Tesla. Nu behöver inte längre reformer finansieras krona för krona.

Lägg till detta att åtgärder genomförs där man inte beräknar vilka effekter de får på jobben. I en situation då både Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet pekar på att det kommer att bli färre arbetade timmar, vilket kommer att ge starka effekter på statsbudgeten, riskeras de offentliga finanserna.

På den tredje frågan tänkte jag försöka få svar från statsrådet Strandhäll: Vad är finansministerns - i det här fallet statsrådets eller regeringens - nuvarande bedömning av kostnaden för att avskaffa den bortre parentesen?

Statsrådet kan gömma sig bakom budgetsiffrorna, lågt räknat 300 miljoner, eller så vore det bra om regeringen kunde förhålla sig till sina egna expertmyndigheter, det vill säga Konjunkturinstitutet och, i det här fallet, Ekonomistyrningsverket.

För den första frågan vore det bra om statsrådet kan svara på om beräkningarna som dessa myndigheter gör är fel. Är statsrådet övertygad om att de 300 miljoner kronorna i budgetpropositionen är riktiga? Varför har i så fall både Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet fel? Statsrådet kan välja att svara att hon inte tänker recensera myndigheter. Okej, vi struntar i det. Då får väl regeringen försöka göra en egen bedömning. Kommer det att bli färre jobb, som ett antal bedömare säger?

Statsrådet gömde sig i sitt svar bakom en myndighet och kallar expertmyndigheten Försäkringskassan; den myndigheten räknar som vi, och den kan vi lita på. Där klarar statsrådet att recensera Försäkringskassan.

Den andra frågan jag vill ha svar på från statsrådet är: Varför lyssnade man inte på Försäkringskassan innan man tog bort den bortre parentesen? Försäkringskassan var en av många myndigheter som sa att det var en dålig idé därför att risken är stor att det blir fler sjukskrivna, att fler kommer i utanförskap och att färre har jobb att gå till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att två frågor kommer att besvaras i debatten: Vad är det för bedömning regeringen gör av de lite längre effekterna av kostnaderna för borttagande av den bortre parentesen? Varför lyssnade inte regeringen på Försäkringskassan tidigare?

Fru talman! Tack, Erik Ullenhag, för det inlägget!

Man kan väl konstatera att regeringen följer de beräkningstekniska konventionerna. Jag kan också konstatera att vi redovisar på precis det sätt och gör precis den bedömning som Liberalerna gör i sin egen budgetmotion från oktober 2015. Vi lutar oss också mot de beräkningar som vår egen expertmyndighet Försäkringskassan gör.

När det gäller den andra frågan i Erik Ullenhags inlägg, varför vi inte lyssnade på Försäkringskassan, har vi från regeringens sida varit oerhört tydliga med att vi har för avsikt att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Det har funnits flera skäl till det.

Ett uppenbart skäl är att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen över huvud taget inte har fungerat som avsett, det vill säga att väldigt få människor har kommit åter i arbete. Av de senare kullarna som har utförsäkrats har ca 80 procent återkommit till sjukförsäkringen. Därmed inte sagt att de övriga - nu talar vi om den diskrepans som finns där - har återkommit i sysselsättning. Nej, så är det inte, utan vi vet att människor också har gått ut i förtida pension, hamnat i försörjningsstöd eller helt enkelt fallit mellan stolarna. Väldigt få har hjälpts tillbaka till hälsa och till arbete.

Därför har vi valt att plocka bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen - i kombination med att de flesta svenskar för det fall att livet vänder och man drabbas av ohälsa förväntar sig att sjukförsäkringen ska finnas där och stötta en genom den ohälsa man upplever och förhoppningsvis också tillbaka till sysselsättning och arbete.

Vi vet också att sedan den bortre tidsgränsen trädde i kraft, alltså sedan 2010, och fram till hösten 2014 då vi tog vid har sjuktalen ökat med närmare 50 procent. Det känns alltså inte som att det har varit en särskilt effektiv åtgärd.

Man ska också ha klart för sig att vid en utförsäkring vid den bortre tidsgränsen görs heller ingen bedömning av individens arbetsförmåga. Man utförsäkras bara.

Däremot görs en sådan bedömning vid de tidigare tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, vilket regeringen har valt att gå in och förstärka med en kvarts miljard årligen under de kommande åren.

När man talar om att vi inte lyssnade på vår egen expertmyndighet Försäkringskassan är det viktigt att komma ihåg att den bedömning som Försäkringskassan gjorde i sitt remissvar handlade om att utifall regeringen inte vidtog några åtgärder skulle ett borttagande av den bortre tidsgränsen kunna ha en negativ effekt.

Regeringen presenterade i oktober ett åtgärdsprogram inom sju olika områden med 25 olika åtgärder som rör förstärkningen till Försäkringskassan och förstärkningar till hälso- och sjukvården men också förstärkningar kopplade till de personer som tyvärr råkar bli långtidssjukskrivna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är anledningen till att regeringen har valt att plocka bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Fru talman! Nu blir jag lite bekymrad, för statsrådet beskriver Försäkringskassans remissyttrande annorlunda än vad som står i det.

Nu ringer något. Vi tar en paus. Ska vi göra så? Vi är ju inte så många här. Det blir ett roligt protokoll, det här.

(Socialförsäkringsminister ANNIKA STRANDHÄLL (S): Fru talman! Jag ber om ursäkt för detta.)

Fru talman! Jag fortsätter. Vi får se var vi landar nu - det är inte alltid lätt med tekniken.

Jag blir lite bekymrad när jag hör statsrådet eftersom hon beskriver Försäkringskassans svar på ett annat sätt än man uttrycker det. Jag läser högt:

"Försäkringskassans sammantagna bedömning är att tidsgränser i sjukförsäkringen, inklusive en bortre tidsgräns, är väsentliga komponenter i en väl fungerande sjukförsäkring och därmed i ambitionen att sjukfrånvaron ska ligga på en stabil och låg nivå."

Sedan är det alldeles riktigt som statsrådet antyder att man också tar upp behovet av tidigare insatser, rehabiliteringskedjor som fungerar och kontrollstationer. Men Försäkringskassans sammanfattning är att man tycker att det var fel av regeringen att avskaffa den bortre parentesen. Jag förstår inte hur det annars ska utläsas, även om statsrådet skakar på huvudet, att man säger att den sammantagna bedömningen "är att tidsgränsen i sjukförsäkringen, inklusive en bortre tidsgräns, är väsentliga komponenter i en väl fungerande sjukförsäkring".

Nu är ju inte Försäkringskassan ensam. IFAU har i sitt remissvar pekat på att det här kommer att leda till att färre har ett jobb att gå till och till att utanförskapet växer. Även Arbetsförmedlingen var mycket tveksam i sitt remissvar och ifrågasatte den här förändringen.

Jag säger inte, Annika Strandhäll, att det enda viktiga är den bortre parentesen. Det finns mycket annat vi behöver göra åt sjukförsäkringen. Men jag tror att man ska vara mycket försiktig i en situation då sjukskrivningarna ökar. Även under vår tid i regering ökade de mot slutet, från att vi hade fått ned dem dramatiskt. Att då vidta åtgärder som med all sannolikhet, i alla fall enligt alla myndigheter som tittar på det, kommer att leda till fler sjukskrivningar är fel väg att gå.

Jag är djupt bekymrad över att vi kommer att falla tillbaka i den situation som fanns innan alliansregeringen tillträdde 2006. Då träffade jag personalchefer, HR-ansvariga på företag, som berättade historier om att de kunde ha människor som var sjukskrivna i tio eller elva år utan att någon från arbetsplatsen hörde av sig. Försäkringskassan hörde inte av sig. Arbetsgivaren hörde inte av sig.

Det är det här som är det förrädiska med sjukförsäkringen. Vi är inte oense i sak om att det ska finnas en trygg sjukförsäkring den dag man behöver den. Det är viktigt. Vad vi verkar vara lite oense om är vad som händer ifall man passivt hamnar i sjukskrivningar, ifall man är i en situation då man år ut och år in sitter fast i sjukskrivningar, då man inte riktigt har en fungerade rehabiliteringskedja med människor som hör av sig. Då är den bortre parentesen en garanti för att någonting sker efter mycket långa sjukskrivningar - att man prövas mot arbetsmarknaden eller att det prövas om man behöver en annan ersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Annika Strandhäll gör en poäng av och försöker säga att Liberalerna eller dåvarande Folkpartiet har samma sätt att beräkna i sin budgetmotion. Ja, eftersom vi tar det försiktigt med statens finanser.

Det är nämligen så här: Vi tror att om vi sa nej och hade kvar det gamla systemet och den bortre parentesen skulle vi nog få en del dynamiska effekter, det vill säga att fler skulle jobba. Det är vi inte ensamma om att tro - det tror även Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket. Men dem bör man inte räkna in när man tar ansvar för statsfinanserna. Däremot bör en ansvarsfull regering som genomför reformer som riskerar att kosta mycket mer än det ser ut på papperet räkna in det ifall man inte vill hamna i en situation där plus och minus inte går ihop.

Jag fick hjälpligt svar på frågeställningen om Försäkringskassan. Vi försöker med den andra frågeställningen igen, statsrådet. Bortse från vad som står i budgetpropositionen! Utgå från Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet! Har de fel om de långsiktiga effekterna av den här förändringen? Stämmer det att 4 000 jobb försvinner, eller stämmer det inte? Vad är statsrådets bedömning?

Fru talman! Jag tackar Erik Ullenhag för det inlägget.

Man kan säga så här: Det är inte meningsfullt att göra bedömningar av långsiktiga effekter på sysselsättning och bnp när det gäller enskilda reformer. Politiken är en helhet, och för att bedöma dess effekter måste man ta hänsyn till både finansieringar och satsningar.

Vad regeringen nu gör är därför att redovisa en sammantagen bedömning av effekterna av regeringens politik på potentiell bnp och sysselsättning. I den samlade bedömningen ingår självfallet borttagandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Man kan också säga så här, Erik Ullenhag: Jag tycker att du är väldigt oförsiktig med historien i ditt inlägg. Du talar om att sjuktalen ökade i slutet av er regeringsperiod. Sjuktalen ökade markant från 2010 fram till 2014. Regeringen vidtog inga som helst åtgärder för att dämpa den utvecklingen utöver de tidsgränser som man hade infört i sjukförsäkringen - den bortre tidsgränsen och de tidiga tidsgränserna.

Vad som också är anmärkningsvärt, Erik Ullenhag, är att prövningarna vid de tidiga tidsgränserna i sjukförsäkringen under den mandatperioden markant sjönk med närmare 50 procent, det vill säga att ett antal människor inte fick de prövningar de skulle ha vid de tidiga tidsgränserna utan i stället ramlade igenom systemet för att sedan utförsäkras. De fick inte heller de insatser de antagligen behövde för att komma tillbaka i arbete. Det är viktigt att ha med sig det.

Likadant är det med den historieskrivning som du gör när det gäller läget 2006, när ni tog över. Då var sjuktalen visserligen markant höga, men de hade gått ned stadigt sedan regeringen Persson införde ett antal reformer redan 2003.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska man tala om eventuell dialog med personalansvariga och företrädare för personalavdelningar på företag kan jag berätta att jag under den tidsperioden själv verkade som lokalt fackligt arbetsmiljöansvarig i Göteborgs stad och har en ganska bra bild av detta. Jag delar Erik Ullenhags bild att det verkligen inte är en målsättning för någon regering, framför allt inte för den här regeringen, att låta människor gå passivt i sjukskrivning under långa tider.

Men nu handlar det om att sätta in insatser där ni i regeringsställning faktiskt fallerade, det vill säga att se till att det förebyggande arbetet ute på arbetsplatserna fungerar, att de tidiga insatserna i ett sjukfall fungerar och att de prövningar som behöver göras vid de tidiga tidsgränserna i sjukförsäkringen de facto fungerar.

Du refererar till remissvaret från Försäkringskassan. Det handlar ju om något som jag ägnar väldigt mycket av min tid åt - både att läsa de olika rapporter som kommer från Försäkringskassan och att ha dialog med företrädare för myndigheten. Jag tror alltså att jag har en klar bild av utgångspunkten för det remissvar som Försäkringskassan skrev vid borttagandet av den bortre tidsgränsen. Jag vet också att det lutar sig på hur det skulle vara om vi inte skulle vidta några åtgärder utan bara låta utvecklingen fortgå.

Regeringen har lanserat ett mycket ambitiöst åtgärdspaket i de delar som jag har redogjort för här. Förhoppningsvis kommer det att leda till att fler människor får en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Fru talman! Tack för inlägget, statsrådet! Det var lite nyordning där. Jag citerade ett remissvar som säger det jag sa. Då svarar Annika Strandhäll att hon har pratat med Försäkringskassan och vet vad som låg bakom remissvaret. Men någon ordning får det väl ändå vara? Försäkringskassan skriver faktiskt att det var fel att ta bort den bortre parentesen. Det är det som står i sammanfattningen: En väl fungerande sjukförsäkring innehåller en bortre parentes. Det var detta man svarade. Om det sägs något annat i en korridor är inte så intressant, utan det måste vara den formella beslutsgången vi håller oss till.

Sedan hamnar statsrådet i ett ganska klassiskt socialdemokratiskt beteende. Hon menar att det gick fel under andra mandatperioden med Alliansen, så den pratar hon om. Sedan hoppar hon över att det under vår regeringstid mellan 2006 och 2010 hände väldigt mycket. Sjuktalen sjönk dramatiskt. Utanförskapet minskade. Vi fick problem den andra mandatperioden. Vi vet inte riktigt varför. Och vi kunde ha gjort mer. Det är jag den förste att erkänna. Men de första fyra åren av vår regeringstid hoppar hon över. I stället menar hon att det som var bra var Göran Perssons förtjänst. Någon ordning får det väl vara i verklighetsbeskrivningen, trots allt? Det kan inte vara så att allt som är bra alltid är skapat av Göran Persson eller Socialdemokraterna och att man aldrig riktigt tar ansvar för vad man gör.

Vi ska komma ihåg att vi tog över ett Sverige där den typ av arbetslöshetsmål som ni nu sätter upp hade lett till att man tryckte folk in i sjukskrivningar och förtidspension. Visst, ni fick ned arbetslösheten under en period, men jag är djupt bekymrad över det arbetslöshetsmål ni nu sätter upp. Detta hänger ihop, nämligen, och det riskerar att leda till att ni trycker folk in i utanförskap. Det får inte bli så att arbetslöshetsmålet nås samtidigt som sjukskrivningarna, eller förtidspensioneringarna, som man sa förr, stiger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig till sist säga att det säkert finns en hel del som vi är överens om behöver göras i sjukförsäkringen. Men jag är lite bekymrad över den lättvindighet med vilken ni säger att ni inte kan beräkna effekterna av olika delar av er politik. Nej, jag har märkt det! Jag läser de budgetpropositioner som kommer, och jag inser att ni inte ens räknar på sysselsättningseffekter, jobbeffekter, av det ni gör. Ni gör det inte heller här. Är statsrådet oroad över att regeringens bedömning är fel och att Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet skulle kunna ha rätt?

Fru talman! Svaret är nej. Statsrådet är inte oroad över detta. Vi följer utvecklingen mycket noga och kommer naturligtvis också att komma tillbaka - en vårbudget kommer inom kort - om vi ser några förändringar. Då kommer vi att avisera det.

Som jag har sagt i mina tidigare inlägg håller regeringen just nu på att implementera ett väldigt ambitiöst åtgärdspaket för att ta itu med de sjuktal som har ökat ända sedan 2010.

När det gäller historieskrivning och vad som var bra eller dåligt är jag den första att säga att jag tror att det var jättebra att den borgerliga regeringen när den tillträdde fortsatte att prioritera att få ned sjukskrivningarna. Jag är den första att säga att det är extremt olyckligt att Sverige nu under tre decennier har haft en situation där sjuktalen kraftfullt har hoppat upp och ned beroende på en mängd olika faktorer. Det finns bland annat i en rapport som Försäkringskassan har släppt. Vi har egentligen inte klarat uppgiften att se till att få låga och stabila sjuktal.

Vi försöker inte frisera statistik. Vi utförsäkrar inte folk och skriver in dem som nya sjukfall. Vi har också satt ett väldigt ambitiöst mål som handlar om att förtidspensioneringarna inte ska öka som en följd av regeringens politik, just därför att vi vill lösa sjukförsäkringsproblematiken på riktigt. Det gör vi på arbetsmarknaden. Det gör vi med tidiga insatser. Vi har inte råd med ytterligare 70 000 sjukskrivna, till stor del kvinnor och välfärdsmedarbetare, under 2019-2020. Det är prioriterat för regeringen att vända denna utveckling, och det kommer vi att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.