Fru talman! Jag har ställt tre frågor till statsrådet Ardalan Shekarabi med anledning av det minskade antalet statliga jobb i Sveriges mindre kommuner. Jag och statsrådet hade en interpellationsdebatt om ungefär samma ämne i våras, och nu ansåg jag att det på nytt var viktigt att ta upp det till diskussion.
Jag tackar statsrådet så mycket för svaret.
Statsrådet kommer om den budget som förhandlats fram mellan Vänsterpartiet och regeringen antas av riksdagen den 25 november att ge ett uppdrag till Statens servicecenter att komma med förslag på vilka myndighetsfunktioner som skulle kunna utlokaliseras från storstadsregionerna till andra delar av Sverige. Detta uppdrag är mycket viktigt, men vissa röster har sagt att det endast skulle handla om enklare arbetsuppgifter som telefontjänster eller dylikt. Därför var min första fråga i interpellationen till statsrådet huruvida också akademiska jobb kommer att omfattas av förslaget.
Statsrådets svar att uppdraget bereds inom Regeringskansliet är inte särskilt uttömmande, men jag tycker ändå att det är bra att statsrådet slår fast att det är "viktigt att de statliga myndigheternas lokalisering kan få en större spridning över landet".
Jag hade dock gärna sett att statsrådet gav ett tydligare svar och hänvisade till finansplanen, där det bland annat står att det är viktigt att det finns arbetstillfällen för tjänstemän och akademiker även utanför de större städerna. Jag kommer fortsatt noggrant att följa att så blir fallet - att akademiska jobb också blir en del av utlokaliseringarna. Vi får se när uppdraget är formulerat i Regeringskansliet.
Min andra och tredje fråga handlar om myndigheter som man i olika förslag diskuterar inrättandet av. Jag vill ha svar på om inrättandet av dessa myndigheter kommer att innebära att de utlokaliseras - detta mot bakgrund av att det i förra budgetöverenskommelsen mellan Vänsterpartiet och regeringen står att nya myndigheter bör utlokaliseras när de bildas.
Beslutet om AP-fonderna ligger en bit fram i tiden, men jag tycker ändå att det är intressant att statsrådet gör en tydlig koppling mellan Statens servicecenters arbete och arbetet för att effektivisera AP-fondernas administration. Det ska bli intressant att följa detta.
Beslutet om E-hälsomyndigheten borde dock ligga lite mer i närtid. Det är kanske därför som svaret i princip uteblir från statsrådet. Jag kan ju i sammanhanget konstatera att statsrådet Shekarabis ansvar inte är för den specifika myndigheten utan mer generellt för alla myndigheter på ett mer övergripande plan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För mig vore det ändå logiskt att utlokalisera E-hälsomyndigheten om den får ett nytt breddat uppdrag, vilket skulle innebära ungefär en dubblering av myndighetens storlek i dag. Myndigheten bildades så sent som för två år sedan och är i dag lokaliserad till Stockholm. Den statliga utredningen som lämnades i våras föreslog ingen utlokalisering eller nylokalisering över huvud taget, men sett utifrån regional kompetens vore Kalmar län lämpligt för en nylokalisering av en sådan myndighet.
Vi är också många som väntar på Statskontorets rapport, som statsrådet har initierat. Den ska sammanställa och beskriva de förändringar som har skett över tid i den statliga förvaltningen med hänsyn till lokaliseringen av statliga jobb.
Särskilt intressant är denna utredning för dem som jobbar på de åtta skattekontor vars flytt har "pausats" av Skatteverkets generaldirektör i väntan på utredningens resultat och framför allt på nya politiska direktiv för Skatteverket i dess roll som en stor statlig myndighet. Här hoppas i alla fall jag att civilministern kan spela en avgörande roll. För mig är logiken nämligen klar.
När jag besökte skattekontoret i Mariestad, som föreslås flyttas till Skövde, blev det ologiska i centraliseringen tydligt. I Mariestad hyr staten lokaler som i dag står tomma - en hel övervåning - medan en eventuell lokalisering till Skövde skulle innebära att hela skattekontoret i Skövde skulle behöva söka och flytta till nya lokaler.
Min fråga till statsrådet är därför: Kommer statsrådet att agera för en ny politik som stärker statens närvaro i hela landet?