Fru talman! Stefan Hagfeldt har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Norrköpingspaketet ska kunna fullföljas samt om jag är beredd att i likhet med Trollhättepaketet se till att Norrköpingspaketet genomförs snarast. Gunnar Axén har frågat när jag avser att ge besked gällande en byggstart för bron över Skepparpinan samt hur jag avser att agera för att bron över Skepparpinan inte fortsatt ska skjutas på framtiden till förmån för av regeringen mer prioriterade projekt. Jag har valt att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang. Regeringen beslutade den 28 oktober förra året att en utbyggnad av riksväg 45 mellan Älvängen och Trollhättan ska ingå i den nationella väghållningsplanen för perioden 2004-2015. För att kunna inrymma den utbyggnaden har regeringen beslutat att 13 investeringsobjekt ska utgå ur den nationella väghållningsplanen. Därutöver kommer ett antal vägobjekt att behöva senareläggas, bland annat bron över Skepparpinan på riksväg 50 vid Motala. Vägverket har regeringens uppdrag att den 3 oktober i år redovisa en ny nationell väghållningsplan. Först då kommer vi att kunna ge besked om när byggstarten för bron över Skepparpinan kommer att ske. Det är naturligtvis olyckligt när planerade väginvesteringar senareläggs eller stryks ur planerna. Jag har förståelse för den frustration som det har skapat och som uttrycks i Gunnar Axéns interpellation. Men jag är också övertygad om att den satsning kring Trollhättan som vi nu har gjort ligger i hela Sveriges långsiktiga intresse. Samtidigt som Gunnar Axén har principiella invändningar mot regeringens Trollhättepaket vill Stefan Hagfeldt ha ett särskilt Norrköpingspaket av regeringen enligt samma modell som för Trollhättan. De båda interpellanterna representerar samma parti och kommer från samma län, men har önskemål som står i konflikt med varandra. Mitt svar kommer att glädja Gunnar Axén men göra Stefan Hagfeldt besviken. Jag är inte beredd att göra omprioriteringar i de fastställda infrastrukturplanerna för att genomföra Norrköpingspaketet. Därmed inte sagt att regeringen tycker att investeringarna i Norrköping är ointressanta. Det finns goda skäl att stärka Norrköpings roll för godstransporter och i det samarbete som bedrivits inom ramen för Norrköpingspaketet har detta lyfts fram på ett tydligt sätt. Jag tycker att regeringen och de berörda myndigheterna i sina prioriteringar har varit lyhörda för argumenteringen från Norrköping. Då Gunnar Axén, som framställt interpellation 2004/05:532, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Stefan Hagfeldt fick ta emot båda interpellationssvaren.

Fru talman! Gunnar Axén kan inte närvara här i dag, och då lovade jag att ta hans interpellation. När man nu buntar ihop de här två betyder det att jag har 4 + 4 + 2 minuter att debattera två mycket angelägna interpellationer. Det tycker jag inte känns riktigt. Nåväl. Fru talman! Det är ett märkligt svar som Ulrica Messing ger på ett par punkter. Statsrådet säger att Gunnar Axén har invändningar mot regeringens Trollhättepaket medan jag enligt ministern inte skulle ha det. Om man läser min interpellation innantill framgår det att jag är mycket kritisk till att Trollhättepaketet har medfört att många andra mycket viktiga infrastruktursatsningar nu har senarelagts. Genomförandet av Norrköpingspaketet får givetvis inte slå mot andra angelägna projekt. Här har jag och Ulrica Messing olika uppfattningar. Jag och Moderaterna anser att det är viktigt med satsningar på infrastrukturen, och därför anslår vi 6 miljarder kronor mer än vad regeringen gör. Vi anser att det är mycket viktigt att få fler människor i arbete, och därför vill vi satsa på ytterligare viktiga vägprojekt för att möjliggöra nya jobb. Betänk att bilisterna årligen betalar in ca 70 miljarder kronor i olika bilskatter men får tillbaka bara 15 miljarder kronor i form av satsningar på nya vägar, vägunderhåll och trafiksäkerhetsfrågor. Bilismen har blivit regeringens nya mjölkko. Fru talman! Min hemkommun, Norrköping, har drabbats under de senaste elva åren av många företagsnedläggelser. Först stängdes F 13, Bråvalla flygflottilj, och sedan kom Ericssons totala nedläggelse av sin verksamhet. Listan kan tyvärr göras betydligt längre. Många tusentals jobb försvann. Den socialdemokratiska regeringens hjälp var att skicka en minister till Norrköping med förslaget att man borde bojkotta Ericssons produkter, ett ovanligt dumt förslag i sig som dessutom på intet sätt skulle hjälpa Norrköping. I dag har Norrköping länets i särklass högsta arbetslöshet. Vad som ändå går bra i Norrköping är hamnen. Om Norrköpingspaketet snabbt kunde förverkligas så skulle flera tusen nya jobb komma till. Dessutom skulle Norrköpings hamn fungera som en motor för hela regionen. Tillväxten skulle ta fart eftersom Norrköpings hamn inte bara är länets hamn, utan också delar av Småland och Sörmland skulle få stor nytta av dessa infrastruktursatsningar. Nog borde väl regeringen vara intresserad av att det tillkommer många nya jobb även i region Östergötland med omnejd? Även om bara några delar av Norrköpingspaketet genomfördes till en början skulle tillväxten öka och många nya jobb komma till. Fru talman! Motala drabbades hårt av Trollhättepaketet. Det var som att dra undan mattan för motalaborna. Redan 1942 planerades den nya sträckningen av väg 50 förbi Motala. Enligt uppgift har Vägverket lagt ned 30 miljoner kronor i utrednings- och projekteringspengar. Ändå har vägen och bron över Skepparpinan inte byggts. Motala har tyvärr också drabbats hårt av företagsnedläggelser. Värst var nog när Sanmina SCI lades ned, då 650 arbetstillfällen försvann. I dag har Motala en stor ungdomsarbetslöshet. Sedan bygget av väg 50 kringfart Motala stoppats av regeringen har framtidstron minskat betydligt. I går redovisade Svenskt Näringsliv att Motala har fallit ned på 282:a plats vad det gäller näringslivsklimat. Det är bland de tio sämsta i landet. Oron för att en svår olycka med farligt gods ska inträffa mitt inne i Motala har givetvis ökat betydligt. Det är inte fråga om en sådan olycka kommer att inträffa utan när . Över 19 700 fordon per dygn kör rätt igenom Motala centrum, och 10 % av dessa är tunga transporter, många med farligt gods. Barn och gamla utsätts för stora risker varje dag. Många olyckor har tyvärr redan inträffat. Jag får återkomma senare i debatten.

Fru talman! Stefan Hagfeldt har beskrivit situationen i Motala och västra delarna av Östergötland, och vi har också haft en debatt om det för något halvår sedan när chockbeskedet kom om att det skulle bli en ytterligare fördröjning. Även då betonade statsrådet att satsningen kring Trollhättan låg i hela landets intresse. Jag har inte haft någon annan uppfattning än att det gör det, men frågan är ju hur man hanterar det, om det då ligger i hela landets intresse - det har det ju faktiskt gjort ganska länge - att lösa frågan om Trollhättan och delar av västra Sverige. Hade regeringen agerat tidigare så hade det inte behövt innebära att man flyttar problemen. Det är ju faktiskt så man har gjort. Det finns många angelägna behov på infrastrukturområdet i Sverige. När det gäller Motala har Gunnar Axén beskrivit den olycka som hände nyligen. Nu var som väl var lasten inte skadlig, och ingen människa kom till skada, men det kunde lika gärna ha fått förödande konsekvenser. Ett problem med det här som gör att det inte blir lösningar utan flyttas omkring är ju att regeringen inte är beredd att ta till sig möjligheten till annan finansiering. Från Folkpartiet har vi länge föreslagit så kallade PPP-lösningar för en del mer angelägna stora och omfattande infrastrukturprojekt. När det gäller Motala får väl Sonja beskriva vad man gör där, men jag har i alla fall uppfattat att Ulrica Messings partikamrater i Motala och Östergötland också vill att regeringen ska ta ställning till någon form av lånefinansiering. Jag vill bara kommentera svaren på dagens båda östgötainterpellationer och att det skulle ligga en motsättning mellan å ena sidan förbifarten vid Motala och å andra sidan Norrköpingspaketet - det har hävdats att genomförandet av det skulle strida mot åsikten om att det är viktigt att få Motalas problem lösta. Det tycker jag är lite märkligt. Från Allians för Östergötland - Folkpartiet, Moderaterna, Centern och kd - har vi försökt att lyfta fram alla dessa delar. Östergötland och den fjärde storstadsregionen har behov av stora infrastruktursatsningar. Om man fick det tillgodosett i den här delen av Sverige så skulle ju förutsättningarna gynnas inte bara för Östergötland och de närmaste omgivningarna där, utan det skulle vara ett bidrag till hela Sveriges utveckling. Vi som företräder Östergötland här i riksdagen tycker alltså att det är rimligt att lyfta fram de delar som behöver åtgärdas för Östergötland och den fjärde storstadsregionen. När man nu fortsätter med den här snuttifieringen, så att säga, tycker vi inte att det kan försvaras. Det gör att östgötaregionen inte blir så framgångsrik som den skulle kunna vara, och då vara till nytta för hela Sverige.

Fru talman! Till skillnad från de två tidigare talarna bor jag i Motala. I en interpellationsdebatt med statsrådet Ulrica Messing den 23 november förra året framförde jag förhoppningen om en konstruktiv diskussion om finansiering av angelägna infrastrukturprojekt, detta med anledning av beslutet om det så kallade Trollhättepaketet, vilket gjorde att omläggningen av riksväg 50 genom Motala senarelades. Reservatet för omläggningen har hållits fritt från bebyggelse sedan 1942. Efter regeringsbeslut 1998 gavs omläggning av riksväg 50 genom Motala högsta prioritet. Beslutet 1998 har legat till grund för ett långvarigt och genomgripande planeringsarbete från Vägverkets sida, en planering som har drivits i samråd med Motala kommun, där det för båda parter har stått tydligt att miljö- och säkerhetsproblemen kring nuvarande genomfart inte kan lösas på annat sätt än genom en omläggning av vägen över den så kallade Skepparpinan. Mot bakgrund av regeringsbeslutet 1998 var det heller inte någon tvekan om att det skulle genomföras i närtid. Av den anledningen har Vägverket i sina miljökonsekvensbeskrivningar lagt tonvikten på den nya vägsträckningen och inte på nuvarande genomfart, inte minst när det gällt att belysa riskerna. Men en nyligen genomförd riskanalys, som har blivit offentlig just i dag och som kommunen har gjort, visar att ett stort antal personer utsätts för fara om det sker en olycka med en transport av farligt gods på genomfarten i Motala. Vid ett större utsläpp av brandfarlig vätska eller ett mindre av brandfarlig gas betraktas en zon på 200 meter på ömse sidor av vägen som riskområde. Inom detta avstånd berörs 3 522 boende personer. Skulle man i stället få ett större utsläpp av brandfarlig gas är zonen 600 meter, och längs vägsträckan genom Motala finns det 9 745 boende personer inom detta avstånd. De mest olycksdrabbade avsnitten av genomfarten har specialstuderats. Skulle en olycka inträffa i till exempel korsningen Drottninggatan-Storgatan kommer händelsen att beröra de mest centrala delarna av tätorten. Låt mig visa en bild som jag vet att kommunen också sänt över till statsrådet. I korsningen Storgatan/Drottninggatan välte den 30 mars i år en stor långtradare med långt släp, och lasten rann ut. Nu var det som tur var fråga om sågspån, men det kunde lika gärna ha varit något farligt gods. Sannolikheten för en olycka med efterföljande utsläpp har bedömts översiktligt i rapporten, som vi även kommer att sända till statsrådet. Beräkningarna tyder på att en olycka som leder till utsläpp inträffar vart 70:e år, vilket vid en riskbedömning betraktas som en mycket hög risk. Om man talar om en normal frekvens ligger nivån snarare på ungefär vart 1000:e år. Per dygn har jag en lite annan siffra än Stefan Hagfeldt. Jag tror att min är rätt, för den står i den här rapporten. Enligt den passerar 18 700 fordon genom stadens centrum. Av dessa är 1 830 tunga fordon. Det betyder att det i genomsnitt går ett tungt fordon var 47:e sekund genom centrala Motala. Jag vill vädja till statsrådet så att vi ska kunna gå vidare med planeringen för vägomläggningen i Motala, med trovärdighet om ett genomförande i närtid, och med Vägverkets fortsatta ansvar och medverkan i processen. För att detta ska bli möjligt måste finansieringsfrågan få sin lösning.

Fru talman! Stefan Hagfeldt säger att han, till skillnad från regeringen, tycker att infrastrukturen är viktig. Det tycker även jag och resten av regeringen. Vi tycker att infrastrukturen är viktig inte minst för vårt geografiskt stora land och inte minst utifrån det faktum att vi lever på export. Vi har varit skickliga på transportfrågor och infrastruktur, och det har varit avgörande för våra möjligheter att bygga upp vårt välfärdssamhälle. Vi har byggt det genom att vara framgångsrika på bland annat exportområdet. Eftersom vi tycker att infrastrukturen är viktig har vi nu gjort stora satsningar på järnvägsinvesteringar och väginvesteringar. Vi gör också via Luftfartsverket stora satsningar på många av våra flygplatser. På torsdag ska regeringen fatta beslut om att fördela driftsstöd till de kommunala flygplatserna. Vi upphandlar trafik hos Rikstrafiken för över 900 miljoner kronor. Och vi har en bredbandssatsning, också den en viktig del av infrastrukturen. Men pengarna räcker ändå inte till allt. Ingen vore gladare än jag om jag slapp göra tuffa prioriteringar på de områden som jag är ytterst ansvarig för i regeringen. Men jag slipper inte det eftersom vi alla påverkas av det som händer omkring oss - till exempel med anledning av stormen, som vi tidigare debatterade. Då får vi vara beredda att göra omprioriteringar. Ingen hade kunnat förutse stormen eller det som händer i form av att GM fattar beslut om var de framtida investeringarna ska göras, i en fabrik som har ett ägande långt utanför Sveriges gränser. Vi kommer också i framtiden att utsättas för den typen av prövningar och krav på prioriteringar, och parallellt med det får vi göra vad vi kan för att ha en infrastruktur och en transportpolitik som verkligen knyter ihop vårt land. Nu arbetar vi med en transportpolitisk proposition som ska lämnas till riksdagen i början av sommaren. Den ska försöka hitta just den balans som Stefan Hagfeldt talar om, nämligen hur hamnen kan komplettera järnvägssidan och hur järnvägen sedan kan knytas ihop med luftfarten och med vägen. Det pusslet är oerhört viktigt. Det är min bestämda uppfattning att regeringen i framtiden ska ta ett tydligare ansvar just för att knyta ihop de olika transportslagen, ta ett större ansvar för kombiterminaler och också våga peka ut till exempel de hamnregioner som vi vet är värdefulla för resten av vår nation. Där delar jag Stefan Hagfeldts uppfattning att Norrköping har en modern hamn, en hamn som dessutom är offensiv i ett framtidsarbete, vilket är viktigt. Linnéa Darell understryker det som vi sade i vår tidigare interpellationsdebatt. Trots de smärtsamma prioriteringarna är jag övertygad om att de satsningar vi gör kring fordonsindustrin är viktiga. Vi vet att svensk fordonsindustri i dag står för en större del av våra gemensamma inkomster i samhället än vad den gjorde för bara tio femton år sedan, just för att det vi nu gör är mer kunskapsintensivt och ligger längre fram i teknikutveckling. Detta är oerhört värdefullt. Jag blir ofta uppvaktad med önskemål om alternativ finansiering. Alltför ofta handlar alternativ finansiering om lånefinansiering. Visserligen är lånefinansiering ett sätt att kunna tidigarelägga investeringar, men det ska dock betalas tillbaka förr eller senare. Jag är mån om att inte skjuta alla återbetalningar på andra regeringar eller andra förtroendevalda, utan också här och nu våga göra en del prioriteringar. De är förvisso inte alltid så roliga, men det innebär att vi ska betala för det som vi konsumerar. Det är min principiella ingång. Därmed inte sagt att jag inte tycker att vi också ska ha en del projekt som verkligen är alternativt finansierade för att lära av dessa och se var de skulle kunna göra nytta. Låt mig avslutningsvis kommentera det som Sonia Karlsson lyfter upp, nämligen att det vi pratar om är ett olycksdrabbat vägavsnitt. Det är alldeles riktigt, och jag utgår från att Vägverket, när det kommer tillbaka till regeringen, i sitt underlag särskilt har belyst de sträckor som vi vet är extra olycksdrabbade.

Fru talman! Först vill jag vända mig till Sonia Karlsson. Siffrorna skiljer sig lite grann, men jag ringde Motala kommun i går och fick via fax en broschyr om detta. Där kan jag läsa att trafiken ökat till 19 700 fordon per dygn, med 10 % tung trafik. Det handlar om nästan 50 % fler tunga fordon. Dessutom kan man vad gäller Motala tillägga att om man bygger kringfarten slipper man dels den akuta olycksrisken, dels förkortar man vägen för den tunga trafiken med drygt 2 kilometer. Detta skulle spara in totalt 5 miljoner onödiga fordonskilometer per år. Även trafiken från väg 32 kommer alltså att använda den nya sträckningen. Sedan vill jag säga, fru talman, att svaret från statsrådet nu var betydligt positivare än det tidigare skriftliga svaret. Jag förstår naturligtvis att pengarna inte alltid räcker till allt, men när 1,4 miljoner i arbetsför ålder inte går till ett jobb varje dag måste vi göra något för att få fler i arbete. Det handlar om viktiga infrastruktursatsningar och har stor betydelse här. Varför inte ta lite pengar från friåret? Jag läste en artikel där några sade att de nu ska ligga i hängmattan medan andra, arbetslösa, går in och gör deras jobb under ett år. Det löser inte de stora problemen med arbetslösheten. Det pågick en debatt i lokalpressen i Östergötland om utbildning och Amsinsatser. Några gick ut och sade att det var fråga om ett vuxendagis och att de inte förstod meningen med att gå där eftersom det inte ger några nya jobb. Där finns mycket pengar som man i stället skulle kunna lyfta över till viktiga infrastruktursatsningar. Därigenom skulle vi få riktiga jobb, få fart på Sverige, få företagen att stanna och små och stora företag att våga satsa igen. Sedan hann jag inte utveckla Norrköpingspaketet. Det består alltså av fyra delar. Den första är väganslutningen till Norrköpings hamn, Norrleden. Det är dock ganska dyrbart att förbinda E 22 med E 4, och den får kanske vänta. Jag har förståelse för att pengarna inte räcker. Däremot kostar ny spåranslutning till Norrköpings hamn och kombiterminal på Händelö inte speciellt mycket. Sedan har vi riksväg 51, förbifart Svärtinge. Det handlar om de tunga turbiner som nattetid transporteras från Finspång. Statsrådet har tidigare sagt att man ska komma i gång med den. Så sent som den 7 maj stod det i Norrköpings Tidningar: Här ska nya riksväg 51 dras. Byggstart i oktober för förbifart Svärtinge. Hösten 2007 ska den vara klar. Varför säger inte statsrådet något om detta? Det är ju positivt. Det gäller en fjärdedel av det paket som förmodligen kommer att genomföras. Slutligen gäller det en breddad inseglingsränna till Norrköpings hamn. Det tycker jag faktiskt är en sak mellan Norrköpings hamn och Sjöfartsverket. Jag tror att vi ska klara ut det. Jag begär alltså inte några orimligheter, men Norrköpingspaketet betyder mycket för hela den regionen. Nu är vi ett antal från den borgerliga alliansen som tar upp östgötafrågor, och jag hoppas att även ministern inser att Östergötland är viktigt.

Fru talman! Jag vill något kommentera frågan om lånefinansiering. Jag kan dela uppfattningen att man inte ska skjuta skulderna framför sig. Det kan vi nog vara överens om. Men det beror också lite grann på vilka områden det gäller och vad en sådan finansiering skulle leda till. Det är bland annat oerhört viktigt att få till stånd byggnationerna och satsningarna. De behövs och precis som Stefan säger, skulle de i sin tur leda till att vi också får fler i arbete. Själva åtgärden i sig skulle leda till många arbetstillfällen. För Östergötlands del, den fjärde storstadsregionen, betyder de infrastruktursatsningar man väntar på - det är därför man lägger ned så mycket arbete över alla politiska gränser att få arbetet gjort - nya jobb, som betyder mycket för Sverige. En lånefinansiering på något som är så långsiktigt som infrastruktur för under vägen så många positiva delar med sig också på ekonomin. Jag tror ändå att det skulle vara möjligt utan att behöva känna att detta skjuts fram till kommande generationer. Många i kommande generationer skulle uppskatta om vi gjorde det som behöver göras nu.

Fru talman! Det beror, Stefan Hagfeldt, på från när man har tagit fram siffrorna. Det viktiga är att vi båda är överens om att det är alldeles för många tunga fordon som passerar genom Motala. Det finns en annan sak som jag inte är överens med Stefan Hagfeldt om. Påstå inte att 1,4 miljoner människor inte arbetar. Bland dem har du räknat in de som har semester, studerar, är föräldralediga och så vidare. Det räcker gott och väl att säga att det finns över 5 ½ % öppet arbetslösa och ca 7 % totalt. Det är alldeles för mycket, och vi ska försöka minska detta. I det skriftliga svaret underströk statsrådet Ulrica Messing att bron över Skepparpinan har senarelagts men att Vägverket har regeringens uppdrag att redovisa en ny nationell väghållningsplan. Jag kan berätta att vårt kommunalråd i Motala, Johan Andersson, i dag på eftermiddagen är på besök hos Vägverket och presenterar den riskanalys som har blivit offentlig i dag och som visar den besvärliga situationen. Den understryks av den olycka som skedde den 30 mars. Det har blivit en aktuell debatt i Motala. Vi har under många år varit bekymrade över genomfarten. När det händer en sådan olycka blir de som bor i närheten påtagligt berörda. Om det hade varit något annat än sågspån i lasten hade katastrofen varit ett faktum. Jag ser fram emot att vi kan överlämna bra underlag till Vägverket. Sedan har jag en förhoppning om att det sker en ordentlig bedömning. Jag ifrågasätter inte heller Trollhättepaketet. Det gjorde jag inte i november heller. Det var nödvändigt. Men det måste gå att hitta en lösning på svåra problem. Jag hoppas att det ska gå att göra.

Fru talman! Det var en bra slutkläm som Stefan Hagfeldt hade när han pekade på att det pågår viktigt arbete. Förbifarten vid Svärtinge är ett sådant projekt som ligger i länsplanen och som ska starta i höst. Ett annat arbete som är viktigt för länet och för regionen är fortsatt utbyggnad av ostlänken. Vi har prospekterade pengar för delar av det arbete som nu pågår. Det är inte minst arbete som Sjöfartsverket gör med hamnen. Det finns mycket som är bra, och jag tror att vi är överens om att det är oerhört viktigt. Satsningar på infrastruktur är viktigt för företag men också för enskilda personer. Vi ser när vi har lyckats bygga ihop kommuner och län vilka möjligheter det ger för var och en av oss att pendla över större områden. Det finns anledning att vara kritisk inom olika politikområden till om pengarna träffar där man vill att de ska träffa eller om pengarna kan användas bättre. Jag gjorde i går ett besök angående en av de åtgärder som genomförs av Arbetsmarknadsverket just nu, nämligen gröna jobb. Det är en viktig åtgärd som i hög utsträckning har genererat riktiga jobb. Den vänder sig bara till långtidsarbetslösa. De jobb som de gör med att röja diken för bättre sikt, laga viltstängsel eller skylta om är något som vi gemensamt också har glädje av. Det är viktigt för de enskilda men också till nytta för oss alla. I det underlag som Vägverket ska komma med trycker vi på att det är de sex delmålen i transportpolitiken som man ska ta hänsyn till när man återkommer till regeringen med förslag till prioriteringar. Då är trafiksäkerhetsaspekten ett viktigt sådant delmål. Det är inget tvivel om att vi på område efter område försöker göra vad vi kan för att få bort inte minst tunga fordon från stadskärnorna och från hårt bebyggda miljöer. Det finns många skäl för det, både trafiksäkerhetsmässiga och naturligtvis miljömässiga skäl. Dem kommer vi att ta hänsyn till när regeringen återkommer efter Vägverkets rapport i höst.

Fru talman! Jag sade faktiskt, Sonia Karlsson, att det var 1,4 miljoner svenskar i arbetsför ålder som inte går till något jobb. Visst finns det de som studerar, och som säkert kommer att ha nytta av det och så vidare - men de är alldeles för många. En stor del av dem är arbetslösa eller satta i olika åtgärder. Vi närmar oss varandra, statsrådet. Det har varit en positiv debatt. Jag hade en bra debatt med statsrådet om lotsningsavgifter för ett år sedan. Jag vet inte om ministern har hjälpt till, men det har blivit förbättringar där. Nu kan man faktiskt förhala ett fartyg i Norrköpings hamn utan att en lots ska behöva komma från Oxelösund och så vidare. Det är bra om interpellationer faktiskt kan göra lite nytta. Jag förväntar mig nu när vi ser positivt på detta att ministern gör vad hon kan för att hjälpa till och se till att Norrköpings hamn - inte Norrköpings hamn i sig utan regionen - får en bättre infrastruktur. Angående Motala är det naturligtvis oerhört sorgligt för dem som har fått vänta decennium efter decennium - och med den olycksrisk som finns. Nu kom dråpslaget i går från Svenskt Näringsliv att man rankas bland de tio sämsta i Sverige. Jag pratade med några företagare i Motala i går inför den här debatten. De sade att luften hade gått ur dem. De har väntat att förbifarten skulle komma till. Gör allt som ministern kan för att se till att det här blir gjort så fort som möjligt.

Fru talman! Jag är medveten om att det finns några av alla de infrastrukturobjekt som vi har i planerna runtom i vårt land som vi har gått hårdare fram med än andra, i den meningen att det har påverkat både enskilda personers möjligheter att investera i eller att sälja fastigheter men också kommunernas möjligheter att planera för en förändring eller utbyggnad i kommunen. Det kan vara industrilokaler eller bostadsbyggen. Det är klart att det aldrig är bra när arbetsplaner och väghållningsplaner blockerar för kommunernas möjligheter att planera för framtiden eller för enskildas möjligheter att planera. I den mån vi har möjlighet att också ta ställning till detta när vi reviderar planerna är jag bara glad.