Nedskärningar på Försäkringskassan

Fru talman! LiseLotte Olsson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkerställa att rättssäkerheten och servicen inte försämras i och med regeringens nedskärningar på Försäkringskassan. Jag delar LiseLotte Olssons syn på att det är oerhört viktigt att Försäkringskassans verksamhet fungerar väl och vikten av att medborgarna känner sig trygga i att de får rätt ersättning i rätt tid. Regeringens ambition är att stärka rättssäkerheten och servicen. Regeringen har därför under 2007 gjort en engångsvis satsning om 700 miljoner kronor på socialförsäkringens administration. Detta ger myndigheten förutsättningar att slutföra sitt omställningsarbete och skapar möjligheter för myndigheten att under 2008 gå från en länsbaserad till en produktionsbaserad organisation. Regeringen skapar genom detta långsiktiga planeringsförutsättningar för myndigheten och möjligheter till effektiviseringar. Strävan är att kunna erbjuda den för kunden bästa kanalen i varje situation samtidigt som verksamheten är effektiv. Detta arbete medför förändringar av Försäkringskassans organisation och personalbehov. Jag följer arbetet nära och har garantier för att Försäkringskassan i framtiden kommer att vara tillgänglig i varje kommun. Jag vet också att myndigheten jobbar med att utveckla det personliga mötet för den som behöver det, bland annat utifrån eventuella funktionshinder och språksvårigheter.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag tycker att det är positivt att statsrådet delar min syn på hur viktigt det är att Försäkringskassans verksamhet fungerar väl. Men tyvärr har de pågående omorganisationerna slagit väldigt olika och olika hårt i olika delar av Sverige. Ministerns svar låter väldigt bra i vissa stycken, men verkligheten är en helt annan, tyvärr. Jag har träffat handläggare och fackligt förtroendevalda från Försäkringskassan i Västerbotten. De är djupt oroade över vad som händer inom kassavärlden, både utifrån ett handläggarperspektiv och utifrån ett fackligt perspektiv men kanske mest ur de försäkrades synvinkel. Min interpellation handlar om Försäkringskassans omorganisation och då främst vilken betydelse den kommer att få för mitt hemlän Västerbotten. Därför kommer jag att uppehålla mig ganska mycket där. Västerbotten är för övrigt ett län som redan har drabbats väldigt hårt av statliga nedskärningar och omorganiseringar. Den samlade kompetensen för hela socialförsäkringen har funnits i hela länet, och det har funnits minst ett bemannat kontor i varje kommun. För att klara av detta har man skickat jobb från de större orterna till de mindre orterna i inlandet. På så sätt har man upprätthållit en kompetens i hela länet, och så har man möjliggjort de här personliga mötena. Men det som nu händer är att hela socialförsäkringen splittras. Det är just det som statsrådet säger i svaret. Hon kallar det för att gå från en länsbaserad till en produktionsbaserad organisation, och det är just det som sker. Den här verksamheten håller nu på att koncentreras till nationella centrum. Märk då att inga mer utredningskrävande uppdrag eller ärendeslag har hamnat norr om Dalälven - det i sig kan man ju fundera på. Och den helhet som man tidigare såg inom mitt län håller på att försvinna. Det är just det som man är oroad över som handläggare. Det som kommer att finnas kvar i Västerbotten är tre bemannade kontor i Umeå, Skellefteå och Lycksele. Tanken är att de försäkrade ska ringa från respektive orter, och sedan ska de få boka besök, ett personligt möte. Jag tror egentligen att tanken är god, och det skulle kunna vara bra, om man glömmer bort verkligheten, geografin och hur mitt hemlän ser ut. Jag ska ge ett exempel. Lycksele är en inlandskommun, en inlandsstad som ligger mitt i länet. Kontoret där ska serva hela inlandet. Personalen har fått veta att tolv timmars pendlingsavstånd är rimliga arbetsförhållanden. Hur bra blir de personliga mötena när man har suttit i bil i flera timmar? Och hur länge ska försäkringstagarna vara beredda att vänta på det här personliga mötet? Exempelvis får de två kommunerna Åsele och Dorotea, som ligger ännu längre in i landet i förhållande till Lycksele, tre besök per vecka av handläggare. Hur mycket hinner man med då? Och vilken arbetsmiljö erbjuds personalen som tvingas köra alla dessa mil på hala och mörka vägar? Jag undrar också hur kostnadseffektivt det är att kvalificerade handläggare ska sitta och köra bil mil efter mil i stället för att jobba med försäkringen och träffa de försäkrade? Arbetet med den här omorganisationen pågår för fullt. Många delar är fortfarande oklara. Till exempel vet 116 anställda i Västerbotten fortfarande inte, om de inte har fått besked efter det att jag skrev interpellationen, var eller hur de ska arbeta eller ens om de har kvar arbetet. Tycker inte statsrådet att det är ett tecken på att detta har gått alldeles för fort och att risken är stor att de försäkrade har drabbats och fortfarande drabbas av det här? Ett exempel gäller handläggningen av aktivitetsstödet, som flyttats till Östersund med förlängd hanteringstid och ändrade utbetalningstider som följd. Det har gjort att de försäkrade inte har fått sina pengar i tid eller inom den tid som de förväntade att de skulle få sina pengar. Just detta att man inte får sina pengar slår väldigt hårt mot en utsatt grupp. Då undrar jag: Tycker inte ministern att det tyder på att den här omorganisationen har gjort att kassans hantering av vissa ärendeslag riskerar att brista i rättssäkerhet?

Fru talman! Vi är helt överens om att det är väldigt betydelsefullt att Försäkringskassan kan utöva sin kärnverksamhet som bland annat innebär att människor ska känna sig trygga med att de får pengar när de ska ha sina pengar. Jag har fått information om att det blev fel i detta förändringsarbete vid ett tillfälle just i Östersund, men detta är nu tillrättalagt, och det ska inte upprepas. Det var en del i denna omorganisation. LiseLotte Olsson vet mycket väl att riksdagen har beslutat att Försäkringskassan ska bli en egen myndighet, med en styrelse, med fullt eget ansvar. Denna försäkringskassa har också visat på att det, när man väl blev en egen myndighet, var etapp ett. Etapp två innebär att man skulle göra den här omorganisationen. Jag har inte hört vare sig från LiseLotte Olsson eller från Vänsterpartiet någon kritik tidigare när det beslutades om de här etappmålen för två år sedan och att man skulle göra en omorganisation. Detta har absolut ingenting med pengar att göra. Regeringen tillförde socialförsäkringen och administrationen 350 miljoner kronor förra året som kompensation för de 200 miljoner som uteblev. För 2007 och inför 2008 har man fått 700 miljoner extra. Så mycket pengar har socialförsäkringsadministrationen aldrig fått. När det gäller just kostnaderna och neddragningen var det Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet som lade ramen 2006 för den neddragning som sedan kom. Det är inget som den här regeringen har åstadkommit, utan det var en ram som redan var lagd. Tvärtom såg vi att det var för lite. Därför har vi tillfört ytterligare 700 miljoner kronor för att man skulle se till att kunna säkerställa denna omorganisation. Medarbetarna är en väldigt viktig resurs som är nödvändig för att detta förändringsarbete ska kunna bli av och för att vi ska kunna garantera en rättssäkerhet. Därför är det glädjande att se att den senaste enkäten med medarbetarindex är positiv. Det har gått åt rätt håll när det gäller Försäkringskassan. Det har inte blivit sämre index när det gäller medarbetarnas syn på sin arbetsplats och det arbete som man nu bedriver. Procentsatsen har ökat. Däremot håller jag fullständigt med LiseLotte Olsson om att när man frågar om tillgängligheten och bemötandet är det inte så positivt som vi önskar. Men det vet jag att också Försäkringskassan arbetar med och ser som en av sina viktigaste uppgifter. Därför arbetar man med det. Jag har blivit uppvaktad av personal från glesbygdsområden som är orolig för sin arbetssituation naturligtvis men också för att servicen inte blir så god som man hoppas. Men jag har garantier, som sagt var, från Försäkringskassan att man ska bygga denna nya försäkringskassa med mycket god tillgänglighet, god service och hög rättssäkerhet.

Fru talman! Ja, vi i Vänsterpartiet var med och tyckte att det var en bra idé att göra Försäkringskassan till en egen myndighet. Det är alldeles rätt. Men omorganisationen är en annan sak. Det fanns inte med i det etappmålet. Det är just det som jag vill diskutera här. Jag tycker inte att det har fallit så väl ut som man trodde. Det som gäller neddragning och det som hände före min tid här tar jag inget ansvar för. Däremot har vi i partiet sett att Försäkringskassan har behövt mer pengar. Vi har också lagt mer pengar i budgeten. Det behövs mer personal helt enkelt. Jag tror att det finns en risk med den här koncentrationen av ärendeslag och handläggningen. Det är precis det jag har sagt tidigare. Jag tror att det riskerar att undergräva demokratin, för det är väldigt små möjligheter att påverka beslut. Det gäller de anställda men framför allt de försäkrade. Man får helt enkelt inte tag i sin handläggare eller den person som har utrett ens ärende. Handläggarna kommer väldigt långt från de försäkrade. Det är en stor risk. Precis som jag har sagt tidigare är det i mitt hemlän i princip katastrof. Man kommer inte att ha möjligheten till de här kontakterna i glesbygdskommunerna. De kommer att försvinna helt och hållet utom dessa enstaka möten per vecka. Jag förstår inte riktigt hur man har tänkt få ihop det. Jag vet att Försäkringskassan är en egen myndighet. De organiserar sig som de vill egentligen. Men vi som sitter i riksdagen måste ju ta ansvar för att de försäkrade ska få ut det de har rätt till av sin socialförsäkring. Det är därför jag vill debattera det här och tycker att det är en väldigt viktig fråga. Jag hoppas att ministern följer det väldigt noggrant som det är sagt och att man om man nu ser att det här inte faller så väl ut som man har trott är beredd att göra något åt det. Jag hoppas att man inte låter det ta lång tid. Om en förändring ska ske måste det ske ganska snabbt. Trots de här enkäterna är Försäkringskassans handläggare ganska hårt åtgångna. Det har varit väldigt mycket förändringar de senaste åren i deras verksamhet och deras arbete. Så jag tror att de behöver känna ett visst lugn och en trygghet i sin arbetssituation.

Fru talman! När det gäller den miljard kronor som LiseLotte Olsson nämner i sin interpellation var det den bedömning som försäkringskassorna själva gjorde i samband med att riksdagen skulle besluta om att skapa denna nya myndighet. Man sade att man bedömer det som att man kommer att klara ett sparbeting på 1 miljard just genom att lägga ihop försäkringskassor och göra saker och ting mer effektiva och använda till exempel datasystem och annat bättre. Det var en uppgift som kom från försäkringskassorna själva. Man gjorde den bedömningen. Det var innan den nya regeringen tillträdde. När det gäller det fortsatta förändringsarbetet med Försäkringskassan fanns den informationen innan jag kom till departementet. Så det kan kanske inte vara helt utan vetskap för dem som satt i regeringen då att arbetet med den förändrade personalpolitiken var på gång. När det gäller koncentrationen kan vi tala om Dalälven och norr och söder om den. Men jag har besökt Västervik och enheten för bilstöd. Där har vi sett en positiv effekt. Vi har debatterat ofta i kammaren att för personer som ansöker om bilstöd för att kunna utrusta sin bil och kunna köra även om de har ett funktionshinder har det tagit väldigt lång tid att få besked och att få pengarna. Nu har det blivit en betydligt snabbare och bättre handläggning. Tiderna för att få beskedet och pengarna har blivit betydligt kortare. Där ser jag ett väldigt positivt exempel på vad man har åstadkommit med just denna centralisering. När det gäller rättssäkerheten vet jag att både LiseLotte Olsson och jag och alla andra är överens om att det inte får förekomma att folk inte får sina pengar när de ska ha dem. När Försäkringskassan blev en myndighet glömdes faktiskt en sak bort. Det tror jag att LiseLotte Olsson också vet. Det var tillsynen. När vi hade de små försäkringskassorna var det Riksförsäkringsverket som hade tillsyn. När det 2005 beslutades om den här stora myndigheten glömde man bort att göra en oberoende tillsynsenhet och granska Försäkringskassans verksamhet. Regeringen tillsatte en utredning, och den kommer att presenteras här om några veckor. Min förhoppning är att vi i och med den utredningen och det förslag som kommer ska få en ordentlig oberoende tillsyn och granskning av Försäkringskassans arbete och verksamhet. Det är något som inte har funnits på flera år och som det är hög tid att vi får igenom.

Fru talman! Ministern tog exemplet Västervik och bilstöd. Det är sant att det har blivit mycket bättre. Men det är väldigt olika inom olika ärendeslag. Allt har inte blivit bra. Det finns även det som har blivit sämre. Det tar längre tid, är mer osäkert hur det ska gå och sådana saker. Jag tycker också att det är väldigt bra att tillsynsmyndigheten ska bli av. Det är precis som ministern säger. Den har inte funnits. Det borde ha varit självklart när man skapade myndigheten Försäkringskassan att man hade förstått att det skulle behövas en sådan. Så det välkomnar jag verkligen. Men jag är fortfarande väldigt oroad av det som kommer att hända i mitt hemlän. Det händer så mycket, och det händer så väldigt fort. Just nu är det kris i organisationen. Det fattas personal. Personalen i mitt hemlän är beordrad övertid för att de ska hinna med det de ska göra helt enkelt. Det i sig gör att det blir dyrare. Övertid kostar mer än vanlig arbetstid. Bara det tycker jag tyder på att det har gått väldigt fort. Det har gått för fort. Man har inte riktigt haft greppet om hur man vill att det ska fungera. Det oroar personalen och de försäkrade. Det har pågått en debatt i mina hemmatidningar om de inlandsförsäkrade. Vad kommer att hända? Vem ska vi prata med? Hur ska vi få kontakt med folk? Det finns en stor oro för den förändring som sker. Det går väldigt fort, och man hinner inte riktigt med. Just där skulle jag vilja ha ett svar från ministern för att kunna lugna mitt hemlän. Jag tycker att det skriftliga svaret inte räcker så långt. Jag skulle vilja ha något mer att ta på, att man säger att det kanske blir bra - jag själv är tveksam, det är en annan sak. Men det kan bli bra om ministern kan garantera att man följer upp det, lyssnar på vad folk säger, lyssnar på Västerbottensborna - även från andra håll förstås - och försöker göra något åt det om det är på väg åt fel håll.

Fru talman! Jag kan ge LiseLotte Olsson garantier om att jag kommer att följa detta väldigt noga. LiseLotte Olsson vet också att Försäkringskassan är en myndighet med en styrelse som ytterst är ansvarig, men jag kommer att följa detta mycket, mycket noga. Jag förstår samtidigt att det föds mycket oro och ångest i ett sådant stort förändringsarbete som man nu går igenom. Många är rädda om sina arbetsplatser, och många undrar om man ska kunna möta någon handläggare och så vidare. Det är inte konstigt att dessa diskussioner uppstår vid ett förändringsarbete. Jag tror dock att Försäkringskassan är klart medveten om detta och kommer att göra allt för att det ska bli en god service och rättssäkerhet. Med den tillsyn och bevakning av Försäkringskassans verksamhet och de enskildas rättssäkerhet som jag hoppas kunna sätta i sjön tror jag att det kommer att bli ett lyckat förändringsarbete. Jag är samtidigt medveten om att saker och ting olyckligtvis kan fela mellan det nya och det gamla i en förändringsprocess. Men låt oss försöka hjälpas åt så att vi inte föder en oro som kanske inte är befogad. Det skrämmer upp väldigt många människor. Många av dem som behöver ha kontakt med Försäkringskassan är utsatta, sjuka eller gamla. Dem hjälper vi inte jättebra genom att elda under en oro som kanske i sig är obefogad. Jag tycker i stället att vi ska hjälpas åt att bevaka vad som händer och sker och ha, lovar jag, en kontakt med Försäkringskassan i denna fråga. Men att döma ut någonting och föda på med oro är kanske inte det bästa vi kan göra nu. Till sist vill jag säga att jag tror på Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens och Skatteverkets verksamhet att samordna sig på ett och samma ställe för att kunna ge service, sätta individen i centrum och använda de kompetenser som finns för att på samma kontor kunna stödja, hjälpa och ge god information. Personer ska inte behöva springa mellan olika myndigheter. Det är också ett utvecklingsarbete som jag tror på.