Migrationsverkets anvisningar

Svar på interpellationer

Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig om jag är beredd att skyndsamt förtydliga för Migrationsverket att personer vid uppsagda boenden i första hand ska anvisas till den kommun där boendet är beläget och inom anvisat antal, i vart fall då kommunen meddelat Migrationsverket att den både har möjlighet och önskar ta emot dessa personer.

Som jag svarade i den tidigare riksdagsfrågan på samma tema är regeringen väl medveten om den problematik Gunilla Nordgren lyfter fram. Samtidigt som Migrationsverket tog över ansvaret för anvisningar av nyanlända för bosättning i kommuner fick myndigheten genom regleringsbrevet för 2017 som mål att tillämpa en närhetsprincip vid anvisningar. Det innebär att Migrationsverket, när det är möjligt inom ramen för kommuntalen, ska anvisa personer till samma kommun som de bott i under asyltiden.

Regeringen har på detta sätt tydliggjort vikten av närhetsprincipen i Migrationsverkets arbete med anvisningar. Samtidigt vill jag understryka att det inte är möjligt att tillämpa närhetsprincipen i samtliga fall. Migrationsverket måste följa länstalen och fördela anvisningarna mellan kommunerna enligt de kommuntal som länsstyrelserna beslutat om. Dessutom finns det inte anläggningsboenden i samtliga av de kommuner som tilldelats ett kommuntal.

I takt med att Migrationsverket avvecklar sina boendeplatser kommer det också att finnas färre kommuner i förhållande till vilka det kan bli aktuellt att tillämpa närhetsprincipen. Vidare kan endast personer som fått uppehållstånd anvisas. Flertalet av de personer som flyttas från ett anläggningsboende till ett annat anläggningsboende med anledning av att boenden läggs ned har ännu inte fått sin asylansökan avgjord och kan därför inte bli föremål för anvisning förrän ett eventuellt uppehållstillstånd beviljats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En ytterligare faktor som Migrationsverket behöver förhålla sig till är väntetiden från uppehållstillstånd till anvisningsbeslut.

Med beaktande av de begränsande faktorer jag nämnt vidhåller regeringen vikten av att Migrationsverket tillämpar närhetsprincipen vid arbetet med anvisningar för att nyanlända som etablerat sig i en kommun under asyltiden ska kunna bo kvar där i så många fall som möjligt.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret som var mycket tydligare än det svar som jag fick på min skriftliga fråga på samma tema i januari. I svaret som jag fick av ministern då står det nämligen: Regeringen har i regleringsbrevet för 2017 infört en målsättning om att Migrationsverket, när det är möjligt inom ramen för kommuntalen, ska anvisa personer till samma kommun som de bott i.

Jag ställde denna interpellation i april månad, men av olika skäl fanns det ej möjlighet att ha debatten inom stipulerad tid. Reglerna är sådana att jag fick dra tillbaka interpellationen och ställa den på nytt, och nu har vi äntligen hittat en tid att debattera. Det känns lite som att vi ses oftare på våra resor upp hit från Skåne än här i kammaren.

I min interpellation frågar jag om de personer som har fått uppehållstillstånd, som bor på boenden som Migrationsverket nu stänger och som kommunen har meddelat att man är beredd att ta emot inom ramen för kommuntalet. I svaret står det om en massa andra faktorer som inte riktigt har med det här att göra, därför att jag redan hade tagit bort dem från min fråga.

Det här är oerhört viktigt. Man bryter upp familjer, man flyttar barnen från en skola till en annan, och de blir förtvivlade när de försvinner i maj och skolorna slutar i början av juni. Det är viktigt att man försöker nå så långt som det bara är möjligt med det här.

Jag är som sagt ganska nöjd med svaret eftersom ministern nu ger mig rätt i att närhetsprincipen ska följas, det vill säga Migrationsverket ska anvisa personer till samma kommun som de bott i under asyltiden om de ryms inom det anvisade kommuntalet, precis som jag påpekade i min fråga.

Svaret innebär en skärpning, och det tycker jag är mycket bra. Jag och många med mig räknar med att detta följs framöver. Jag hoppas, och kan också fråga om det, att ministern avser att följa upp att det här uppdraget i regleringsbrevet följs upp ordentligt.

Herr talman! Tack, Gunilla Nordgren, för att du har ställt den här interpellationen! Jag vill börja i den del där Gunilla pratade om att bryta upp familjer och om skolan. Det är inte alltid det här görs på rätt sätt i en värld av elever och lärare. Det råder lärarbrist, och skolan är ansträngd, och vi har pratat om att det finns mycket administrativa uppgifter. En av de uppgifter som skolan har fått är att eftersöka barn och ungdomar som försvinner från skolan från en dag till nästa. Det är ett uppföljningsansvar man har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag är ute och lyssnar på såväl lärare som rektorer och dem som arbetar som skolpersonal hör jag mycket ofta, inte minst i Skåne, att det här är ett problem. Man får lägga mycket tid på att ta reda på vart personer har tagit vägen så att de inte bara förvinner ut i tomma intet. Det kan ju ha inträffat olyckor eller vad som helst. Skolan har sitt ansvar.

Jag vill understryka, när det gäller det här med att man flyttas från en kommun till en annan eller från ett boende till nästa, att det är jätteviktigt att det också blir tydligt att hela den här länken som ska fungera måste fungera på ett sådant sätt att inte lärare och skolor blir sittande med en problematik som de ska lösa. De behöver få hjälp så att deras arbete kan underlättas och satsas på så att de kan lära eleverna det de ska och så att de som behöver höra av sig också gör det så att skolan inte blir ytterligare belastad.

Herr talman! Som jag tror framgick av Gunilla Nordgrens inlägg är det som hon efterfrågade egentligen redan genomfört. Det vi pratar om här är tillämpningen. Fungerar det i verkligheten? Hur pass hårt styr vi myndigheterna på olika sätt för att se till att de gör som vi säger att de ska göra?

Jag kan säga att Migrationsverket gör som vi säger att de ska göra. Jag bad inför den här debatten om att göra ytterligare en kontroll, alltså: Hur går det egentligen till i praktiken?

Vi stämde av det med Migrationsverket. När man ska göra en sådan bosättning är gången sådan att man i samtliga ärenden som man ska hantera först ser till närhetsprincipen. Man tittar alltså först på om det finns möjlighet att anvisa till den kommun där de redan bor. Sedan kan man se till andra särskilda skäl. Det kan vara på det sättet att de söker sig till en annan kommun där de kanske har släktingar. Då får man titta på det.

Man tittar alltså först på den kommun där de redan bor. Om det kommuntalet redan är fyllt tittar man på grannkommuner. Det kanske går att pendla till den skola de går på eller den praktikplats som de kanske har fått. I så fall är det bra om de inte förläggs alltför långt bort. Om inte heller det går tittar man på övriga länet och övriga riket. Men det är nästa del.

Det är alltså på det sättet det går till i praktiken. Man tittar på den kommun de bor i, på grannkommunen och först därefter på andra kommuner. Jag skulle säga att Migrationsverket faktiskt gör det vi har sagt att man ska göra.

Problemet är att asylboendena ofta ligger till på ett sådant sätt att det går ganska snabbt att fylla kommuntalet. Det handlar kanske om små kommuner och kommuner som har en ganska svag arbetsmarknad. Som Gunilla Nordgren vet är anvisningslagstiftningen sådan att man fördelar efter hur många som bor i kommunerna. Därefter tittar man också på hur arbetsmarknaden ser ut i de olika delarna. Även om kommuner som till exempel Lindesberg och Norberg har många asylboenden kan de inte ta emot alla som får uppehållstillstånd, utan dessa måste fördelas på övriga kommuner. Det var precis därför vi införde den lagstiftningen.

Nu har vi den här anvisningslagen. Den fungerar faktiskt bra. Om vi inte hade haft den under det här året hade det varit mycket svårare att anvisa människor och att få en jämnare fördelning. Varje vecka följer vi det här, hur många av kommuntalet från 2016 och hur många av kommuntalet från 2017 som har blivit fördelade. Förra året fördelades ungefär 18 000 asylsökande på olika kommuner; det finns fortfarande en rest. I år ska lite drygt 23 000 fördelas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De flesta kommuner tar emot bra. Men det finns några kommuner som släpar efter. Två av dem skulle jag behöva hjälp med, Gunilla Nordgren. Den ena är nämligen Täby, och den andra är Kungsbacka. Där har du partivänner som styr. Ju mer vi hjälps åt för att se till att kommunerna kan ta emot, desto bättre är det. Det är bra för samhället men också för de asylsökande.

Herr talman! Mitt besked är detta: Det är redan som Gunilla Nordgren har begärt. Vi gör också uppföljningar hela tiden för att se till att detta verkligen fungerar.

Det är inte jag personligen som gör alla utflyttningar och övervakar allting i detalj, men Migrationsverket gör som regeringen har sagt att man ska göra.

Herr talman! Jag tackar för det. Jag ställde interpellationen eftersom jag trots det ganska positiva svar jag fick i januari kunde konstatera att det inte stämde med verkligheten. Det handlar om en liten kommun som har en bra arbetsmarknad och där kommuntalet inte är fyllt. Men Migrationsverket sa att det inte fanns med i tremånadersplaneringen där tidigare. Men vi visste ju inte att boendet skulle åka ut i den senaste upphandlingen. Det är inte Täby, och det är inte Kungsbacka. Det är en skånsk kommun med god ekonomi, där mina partikamrater också styr. Det var min utgångspunkt. Jag har sett i verkligheten att det inte fungerar.

Jag undrade just om ministern hade nämnt det; det tog ju lite tid innan vi kunde ha debatten. Under den tiden har det faktiskt lossnat, så att åtminstone hälften av de här personerna kunde få lov att stanna i kommunen. Det blir alltså bättre. Men när jag ställde frågan stämde det inte med verkligheten.

Då har vi åstadkommit något bra. Här är vi överens.

Ann-Charlotte var inne på det här med att leta efter barn och bryta upp dem tre veckor före skolavslutningen och flytta dem till en annan kommun där de ska utredas på nytt och så vidare. Det håller inte - med det här antalet dessutom.

Det kommer att fortsätta vara ansträngt i kommunerna. Man måste samarbeta. Många har fortfarande inte fått permanent uppehållstillstånd. Det här kommer alltså att fortsätta. Nya skolor och förskolor kommer att behöva byggas. Det tar tid, och det kostar mycket pengar. Därför är det viktigt att man hjälps åt och samarbetar i den här frågan, vilket ministern själv efterlyser.

Jag kunde dock, utifrån ett verkligt fall som jag har följt, konstatera att det inte fungerade. Det var inte en trevlig attityd, utan det sas bara: Det här kan vi inte ändra på.

Det hade ordnats bostäder. Kommuntalet var inte fyllt, och arbetsmarknaden är bra.

Det är jättebra om det uppmärksammas och att ministern nu följer upp det. Då kan vi hoppas att den attityden ändras. Det är viktigt att man samarbetar och inte motarbetar varandra. Det här är en svår situation som måste lösas de kommande åren. Då är det samarbete som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är dessutom inhumant att rycka upp barn och föräldrar fyra veckor före skolavslutningen. Det tog jag också upp i mitt första inlägg. Barnen som är kvar i skolan blir också jätteledsna över att bli av med sina kompisar. Det här är inte bra på något sätt.

Jag tackar för detta och emotser en fortsatt kontroll och förbättring av Migrationsverkets handläggning.

Herr talman! Jag vill understryka att jag hoppas att ministern och regeringen tar med sig också skolfrågan, så att den blir en uppföljningsfråga tillsammans med det andra när det gäller samarbetet och samverkan. Det ska vara fokus på eleverna men också på att få kedjan att hålla ihop.

Herr talman! Jag och Gunilla Nordgren är överens om precis den inriktningen som vi redovisar.

Tremånadersplaneringen är till för att kommunen har två månader på sig att efter ett beslut ta emot den man har fått anvisad. De två månaderna föregås av en dialogmånad med kommunen, just för att det ska gå att föra diskussionen om hur mycket kommunen klarar av, exempelvis hur den ligger till i byggandet.

Vi ska vara medvetna om att det är oerhört stor logistik vi håller på med just nu. Vi lägger inte bara ned ett ganska stort antal asylboenden på grund av att de platserna inte behövs längre. När de asylsökande väl har fått uppehållstillstånd ska de också ut i kommunerna. Det ställer krav på alla parter.

Systemet vi har innebär som sagt att vi fördelar asylsökande jämnare över landet än tidigare. Det är väldigt bra. Men det innebär också att vi försöker ta hänsyn till närhetsprincipen. I samtliga fall det här rör sig om ska man först göra en prövning mot den kommun det handlar om, i andra hand en prövning mot grannkommuner, och först i tredje hand går man vidare.

Vi är nu nere på siffror som går att hantera. Det är inte som i januari förra året då 150 000 människor satt och väntade på beslut. Nu är det knappt 60 000 som är kvar och väntar på beslut. Men det är fortfarande stor logistik, en stor apparat, att klara av.

Den trånga sektorn just nu är inte arbetsmarknaden. Vi har en god arbetsmarknad. Folk går ut på en stark arbetsmarknad där det finns 100 000 lediga jobb. Den svåra situationen just nu, flaskhalsen, är bostadsbyggandet och att se till att det fortsätter vara på en hög nivå. Det byggs visserligen mer än på 40 år. I planeringen är vi uppe i 70 000 nya bostäder per år. Vi måste hålla oss kvar på den nivån i ett antal år framöver för att kunna klara av det. Det handlar helt enkelt om att se till att kommuner bygger i fatt.

Jag nämnde Täby och Kungsbacka. Jag hoppas att vi med gemensamma krafter kan se till att de kommuner som står på svarta listan - det säger jag gärna - kommer i kapp. De tio kommuner som ligger sämst till följer jag nu varje vecka, för att se om det går åt rätt eller fel håll för dem. Det gäller även kommuner där vi styr. Min egen hemkommun, Lund, står på listan. Jag har pratat med våra kommunala företrädare där, och de har lovat att komma i kapp under det här året, för att klara sitt uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ni måste göra likadant med de kommuner som styr i de kommuner som inte lever upp till lagstiftningen. Gör vi detta med gemensamma krafter kommer vi att klara det. Det gäller också skolfrågorna, Ann-Charlotte Hammar Johnsson. Det är klart att det måste finnas en bra dialog med de skolor som det handlar om. Jag ska gärna göra vad jag kan för att se till att den dialogen ska förstärkas.

Herr talman! Det är skönt att vi är överens med Morgan Johansson, så vi ska inte förlänga debatten. Men jag vill ta upp detta med tremånadersplaneringen och tvåmånadersplaneringen. Informationen om ett nedlagt boende kommer ganska snabbt. När tremånadersplaneringen är gjord och kommunen erbjuder sig att ta emot dessa personer, då säger Migrationsverket att så sa inte kommunen vid tremånadersplaneringen. Men vi får se till att det här blir bättre framöver.

Det är bra att det byggs mycket. Det finns ett uppdämt behov, men det gäller inte bara bostäder utan det gäller också skolor och förskolor. Det är dyrt att bygga i Sverige. Byggmarknaden är så att säga trång i sig. Vi har problem framför oss. 60 000 personer är också en väldig massa människor.

Det är viktigt att kommunerna gör vad de kan. Vi var några som träffade kommunstyrelsens ordförande i Lund i går. Då var inte den här frågan uppe, men det är flera kommuner som har haft svårt att nå talen. Men så är inte fallet i den kommun som jag tänker mest på. Man fyller sina tal. Så det handlar inte om de problemen, utan det är en attitydfråga hos Migrationsverket som numera har blivit mycket bättre, och det gläds vi åt.

Tack för svaret och tack för en bra debatt!

Herr talman! Det är precis så att det handlar om att upprätthålla byggtakten. Det kan vara dyrt och jobbigt, men det är rätt kul också. Jag har själv suttit med i en byggnadsnämnd i Lund. Det finns knappast något som är roligare än när kommunen antar en ny fördjupad översiktsplan - det finns kanske sådant som är roligare, men ni förstår väl vad jag menar.

Det är kul att bygga nya skolor, planera nya bostadsområden och se till att samhället växer. Att inviga en skola och se barnen strömma in för att lära sig saker är fantastiskt roligt.

Då måste kommunsektorn ha pengar för det; det är alldeles riktigt. Därför kan vi inte sänka skatten som somliga gärna pläderar för. Vi måste se till att prioritera ordentligt så att vi använder pengarna till det som behövs. Vi behöver också fortsätta att vidmakthålla byggandet på den höga nivå som vi har fått upp bostadsbyggandet på generellt sett.

Just nu är det 60 000 personer kvar som väntar på besked. Alla kommer ju inte att få uppehållstillstånd. Erfarenhetsmässigt vet vi att ungefär 60 procent får uppehållstillstånd. Sedan tillkommer anhöriginvandringen, och där kan vi räkna med ytterligare 0,4 personer på var och en som beviljas uppehållstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med den här takten och den situation som vi har känner jag tillförsikt inför att vi kommer att klara den uppgift som såg så svår ut för bara ett år sedan. Men det gäller förstås att vi fortsätter att upprätthålla byggandet och att vi ser till att arbetsmarknaden fortsättningsvis är stark.

Överläggningen var härmed avslutad.