Legalisering av cannabis i Tyskland

Herr talman! Karin Sundin har frågat mig hur jag avser att agera för Sveriges räkning i frågan om legalisering av cannabis i Tyskland.

Regeringens narkotikapolitik utgår från ett folkhälsobaserat synsätt med grund i de mänskliga rättigheterna. Det innebär att rätten till hälsa ska vara en vägledande princip som gäller för alla, såväl barn och unga som kvinnor och män, med skadligt bruk eller beroende. Regeringen företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad politik. Skademinimerande insatser ska ske utifrån en vetenskaplig grund. Ett kraftfullt brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete bör fortsatt prioriteras.

Narkotikasituationen i Sverige påverkas av händelser i omvärlden. Det är därför viktigt att driva en aktiv narkotikapolitik även inom EU och internationellt. I den internationella narkotikapolitiska kontexten företräder regeringen en linje där insatser som har folkhälsa som huvudsakligt mål står i fokus. Då den olagliga narkotikahanteringen är ett gränsöverskridande problem är samarbete kring brottsbekämpning inom EU och internationellt, samt med internationella organisationer, också av central betydelse, inte minst eftersom olaglig narkotikahandel utgör en av den organiserade brottslighetens främsta inkomstkällor.

FN:s narkotikakonventioner är ett grundfundament för utformningen av narkotikapolitiken, såväl nationellt som inom EU och internationellt. En utgångspunkt för narkotikakonventionerna är att främja hälsa och välfärd för människor. De internationella narkotikakonventionerna har ratificerats av de flesta av världens länder. Ansvaret för att leva upp till de åtaganden som en ratificering innebär vilar på varje enskild stat.

Narkotikakonventionerna anger ramar för hur de länder som ratificerat konventionerna ska stifta lagar. Lagarna ska begränsa narkotikaanvändningen till enbart medicinsk och vetenskaplig användning. All annan odling och försäljning av de ämnen som lyder under konventionerna är illegal. Ramarna i konventionerna är skrivna så att en medlemsstat kan välja att straffbelägga eget bruk eller inte. Såväl innehav som bruk av cannabis, som utgör narkotika, är olagligt i Sverige.

Internationella narkotikakontrollstyrelsen, INCB, arbetar med att övervaka och stödja staternas efterlevnad av de internationella narkotikakonventionerna. INCB har varit tydligt med att legalisering av narkotika inte är förenligt med narkotikakonventionerna. Legaliseringen av cannabis bör även beaktas utifrån det EU-regelverk som följer av Europeiska rådets rambeslut från 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel samt Schengenregelverket.

INCB:s årliga rapport 2022 beskriver, trots svårigheter med att mäta konsekvenserna av legalisering av cannabis, att utvärderingar som genomförts relativt kort efter implementering av legalisering visar att de allvarligaste problem som man önskade åtgärda genom legalisering inte har minskat. Bruket är till exempel högre i områden där cannabis numera kan köpas legalt, och utbredningen ökar snabbare jämfört med i områden där det fortfarande är illegalt.

FN:s kontor mot narkotika och brottslighet, UNODC, publicerar varje år en rapport om narkotikasituationen i världen. Enligt 2022 års rapport medför legalisering av cannabis också negativa hälsoeffekter och en ökad belastning på hälso- och sjukvården.

Regeringen anser även att den nationella kompetensen att utveckla och anta nationell straffrättslig politik och straffrättsliga lagar om definitionen av narkotikabrott och påföljder ska respekteras och värnas. Detsamma gäller den straffprocessuella regleringen.

Regeringen kommer att fortsätta att arbeta aktivt för att minska efterfrågan på och tillgången till illegal narkotika i samhället, En helt central del i detta är att på ett aktivt sätt arbeta inom internationella sammanhang såsom inom EU och FN.

Herr talman! Jag ska förstås, som seden bjuder, tacka statsrådet Jakob Forssmed för det svar som jag har fått. Jag konstaterar dock att det inte var mycket till svar på min fråga. Frågan var: Hur avser ministern att agera för Sveriges räkning i fråga om legalisering av cannabis i Tyskland?

Statsrådets svar innehåller ingenting alls om hur man avser att agera. Det sägs inte ett ord om vad statsrådet och regeringen tänker göra nu. Svaret från statsrådet är en generell och ganska svepande beskrivning av konventioner och lagstiftning som ligger till grund för den svenska regeringens narkotikapolitik.

Det är alldeles riktigt, som statsrådet säger, att de flesta länder har skrivit under konventionerna. Det är förstås alldeles riktigt och viktigt att flera rapporter visar att en ökad legalisering inte har infriat de förhoppningar som har funnits om minskad drogrelaterad brottslighet. Och det är alldeles sant som statsrådet påtalar att legalisering medför negativa hälsoeffekter och en ökad belastning på sjukvården. Det vet vi.

Det är för all del en bra beskrivning som statsrådet ger om bakgrunden till den svenska narkotikapolitiken och de svenska ställningstagandena. Och jag tänker att detta svar hade fungerat alldeles utmärkt som svar på någon annan interpellation om cannabis någon annan gång, något annat år när detta har debatterats. Det kunde ha varit ett bra svar då. Men, fru talman, detta är inte ett bra svar på frågan om vad som behöver göras nu. Det säger ingenting konkret om vad regeringen tänker göra när Tyskland nu väljer att gå vidare med ett förslag om legalisering av cannabis, trots att de har ratificerat narkotikakonventionerna, trots att en legalisering inte är förenlig med EU:s regelverk, trots att inget tidigare exempel talar för att brottsligheten kommer att minska och trots att evidensen om hälsoeffekterna är stark.

Fru talman! Jag skrev och skickade in denna interpellation i mitten av juni. Då hade den tyska regeringen presenterat sitt förslag om att legalisera cannabis. Och nu har den tyska regeringen också fattat beslut om att gå vidare med detta förslag. Den tyska regeringen vill att det ska bli lagligt att bruka och inneha upp till 25 gram cannabis. Det ska bli lagligt att ha sin egen cannabisodling hemma, och det ska bli lagligt med särskilda cannabisklubbar för odling och distribution. Nästa steg i processen under hösten blir att den tyska förbundsdagen ska fatta beslut om förslaget.

Ambitionen med dessa förslag är att den nya lagstiftningen ska börja gälla från årsskiftet. Från årsskiftet - om lite drygt tre månader - kan vi alltså ha en situation där det är fritt fram för alla tyskar över 18 år att använda cannabis.

När jag lyssnar på statsrådet tycks det inte som om han över huvud taget har uppfattat att detta sker i Tyskland just nu.

Fru talman! Detta är inte bara en tysk angelägenhet. En legalisering av cannabis i EU:s befolkningsmässigt största land kommer att påverka narkotikamarknaden i hela Europa. Det väcker en rad frågor om gränsdragningar mellan olika länders lagstiftning och om vad som händer när det finns en illegal och en legal marknad samtidigt. Det väcker farhågor om ökad smuggling och drogturism. Det kommer att innebära nya möjligheter också för svenska ungdomar att prova på. Detta händer nu på andra sidan om Östersjön bara några timmars bilresa eller båtresa bort.

Fru talman! Jag tackar interpellanten Karin Sundin för detta och för hennes engagemang för att minska narkotikaanvändningen i Sverige. Det är väldigt och angeläget på många sätt.

Som jag redogjorde för driver regeringen en aktiv politik både i EU-sammanhang och internationellt. Där handlar det om att förena en restriktiv position med en folkhälsobaserad ansats. Det finns länder som har en väldigt restriktiv syn men inte så mycket folkhälsobaserade ansatser. Det finns också länder som har varken det ena eller det andra. I dessa sammanhang vill vi bidra på de sätt vi kan för att vi ska ha en restriktiv hållning till detta eftersom det sker så mycket i narkotikans spår som är negativt för samhällen.

Med detta vill jag säga att jag följer den tyska utvecklingen noga. Jag har följt de olika stegen i reformen och också hur man har anpassat och gjort om reformen efter hand. Att man har gjort det tror jag också beror på kraven från internationella konventioner, EU-rättsliga frågeställningar och annat. Sedan får detta prövas. Det som nu sker i Tyskland behöver kanske prövas i EU-rättsliga sammanhang. Jag kan inte bedöma på vilket sätt det sker. Men det är i första hand upp till de internationella forum som har att övervaka konventionsefterlevnaden att göra det än att Sverige ska göra det. Däremot kommer Sverige att fortsätta att driva en restriktiv hållning i de sammanhang där vi finns internationellt. Detta är inte någonting som är okänt för mig utan någonting som jag förstås följer noga.

Man ska också komma ihåg att den tyska situationen är annorlunda jämfört med den svenska situationen. Det är långt färre i Sverige som har prövat cannabis eller som brukar cannabis. Det gäller också bland unga, där skillnaden är mycket stor mellan Sverige och Tyskland. Det innebär också att vi har olika förutsättningar.

Det är också viktigt för mig att Sverige kan fortsätta att bedriva en restriktiv politik. Men det sker förstås inte i ett vakuum, utan det gäller att vara observant på omvärlden och följa och diskutera detta med andra länder som väljer andra vägar. Vi får ställa frågan: Vad finns det för erfarenheter av detta? Det ska vi inte göra för att Sverige ska ändra sig, utan vi ska fortsätta att ha en restriktiv hållning. Men vi behöver också dra lärdom av de reformer som har skett och andra åtgärder som skulle kunna vara möjliga inom ramen för en restriktiv politik och arbeta mer med skademinimerande insatser och se till att de som brukar narkotika får bättre möjligheter till vård och stöd så att det blir mindre av stigma så att människor också kan söka hjälp för sina problem på olika sätt. Detta tycker jag också är viktigt för Sverige att utveckla. Men den restriktiva linjen ska vi inte vika från, och den pläderar vi för i internationella sammanhang.

Fru talman! Det är bra att statsrådet har uppmärksammat det som nu sker i Tyskland, och konstigt vore det förstås annars. Debattens vågor har nämligen gått höga i Tyskland kring vilken väg Tyskland nu ska ta. Den tyska regeringskoalitionen är tydlig med att detta bara är början. Man har för avsikt att gå betydligt längre än man gör i det förslag som man nu har lagt fram. Man vill ha en mer omfattande legalisering, och man har för avsikt att komma tillbaka med förslag om att det ska vara möjligt att sälja cannabis över disk, trots den rådande EU-lagstiftningen.

Frågan är om det ska gå så långt att det måste prövas, eller om vi kan agera förebyggande och proaktivt i fråga om detta.

Det som vi har hört mest från den tyska debatten här i Sverige tror jag är att många legaliseringsförespråkare menar att det tyska förslaget är dåligt och att det är ett för litet första steg mot en enklare droganvändning. Det föreliggande förslaget utmålas för att vara byråkratiskt och snårigt. Man menar att dessa cannabisklubbar inte kommer att fungera som man hade hoppats att de skulle göra.

I den svenska rapporteringen har vi faktiskt inte hört särskilt mycket alls om den tyska diskussionen om huruvida man över huvud taget ska ha en legalisering i Tyskland. Den stora frågan är förstås hur man ska kunna skydda minderåriga från drogerna när det blir tillåtet för vem som helst att ha cannabisodlingar hemma. Man kan ha tre frodiga plantor i sitt köksfönster.

Tillgången till droger kommer i och med detta att öka i Tyskland och i hela Europa. Därmed ökar risken för beroendeproblematik, psykisk ohälsa och andra hälsorelaterade problem.

Den medicinska evidensen är, som vi har varit inne på, tydlig. Och många tyska föräldrar är i dag förstås oroliga för vad detta kommer att innebära för deras ungdomar när det blir fullt tillåtet för 18-åringar att använda droger. Eftersom detta är kända fakta är förstås den tyska läkarföreningen helt emot detta. I sammanhanget ska vi inte luras att tänka att detta handlar om ungdomar utan att det också handlar om barn. Exemplet från Kanada, som legaliserade cannabis 2018, är att också antalet förgiftningsfall bland barn relaterat till cannabis har ökat dramatiskt, inte minst för att cannabis ofta används i bakverk av olika slag. Detta är en utveckling som vi nu öppnar dörrarna för i Europa. Det angår inte bara Tyskland, utan det angår hela Europa.

Det handlar också om lagstiftningen. Den tyska domarkåren är skeptisk. Regeringen i Tyskland hoppas, precis som många legaliseringsförespråkare i Sverige, att detta ska innebära minskad kriminalitet - en minskad illegal marknad. Men de tyska juristerna menar att det finns en stor risk för sammanblandning mellan den vita och den svarta marknaden, alltså att dessa kommer att tvinnas samman, och de konstaterar att de lär få mer att göra.

Mot bakgrund av detta undrar jag vad Jakob Forssmed tänker att vi i Sverige borde göra för att förbereda oss inför den debatten. Jag undrar vad Jakob Forssmed tänker göra i den här frågan inför nästa EU-möte han ska åka på. Jag undrar vad Jakob Forssmed har för avsikt att göra för att motverka en utveckling lik den tyska i Sverige. Jag undrar vad Jakob Forssmed tänker göra för att svenska ungdomar inte ska söka sig till Tyskland för att pröva på. Vad tänker statsrådet göra?

Fru talman! Jag tackar interpellanten för frågorna.

Jag uppfattar att jag i alla fall i någon utsträckning har svarat på frågorna, nämligen att Sverige i de internationella sammanhang där vi finns kommer att fortsätta föra fram vår syn på dessa frågor. De konventioner vi har tillträtt ska naturligtvis följas, och de EU-regelverk och beslut som finns ska naturligtvis gälla. Det är någonting som medlemsländer får förhålla sig till, och de internationella forum som har att övervaka detta får göra det.

Sedan behöver Sverige fortsatt ha en restriktiv hållning här. Vi har fortfarande ett väsentligt lägre bruk av narkotika, inte minst cannabis, än många länder, och det är någonting att slå vakt om. Från enkätundersökningar vet vi att den svenska politiken innebär att yngre personer i mindre utsträckning använder narkotika - eller använder narkotika färre gånger än de annars skulle ha gjort, just för att det inte är tillåtet och alltså inte legalt. Det är en viktig sak när det gäller användningen i förhållande till unga människor.

Vi behöver också utveckla vår politik och visa att det är möjligt att kombinera en restriktiv politik med en folkhälsobaserad ansats där rätten till hälsa gäller alla människor. När det gäller tillgången till vård och stöd kan vi förbättra oss och se till att det finns möjligheter för dem som brukar narkotika att komma ur det på ett bättre sätt och få hjälp med och stöd utan att drabbas av stigmatiseringar som motverkar detta på olika sätt. Det där är också viktigt i den internationella kontexten.

Nu har vi en narkotikautredning som sitter och arbetar med väldigt breda direktiv. Den ska även göra internationella utblickar och se vad det finns för lärdomar att dra kring dessa frågor internationellt. Jag ser fram emot att utredningen inom kort lämnar sitt slutbetänkande, och jag tror att det kommer att vara viktigt för den fortsatta narkotikapolitiska både debatten och utvecklingen i Sverige. Men vår restriktiva position ligger fast, och den pläderar vi för i de internationella sammanhang där vi finns.

Fru talman! Tack för konkretiseringen, statsrådet!

Statsrådet och jag är uppvuxna ungefär samtidigt. Det var en tid då den svenska narkotikapolitiken, folkhälsopolitiken och det som då kallades ANT-frågor i stor utsträckning präglades av statligt stödda informationskampanjer. Vi växte upp med Anslagstavlan, och vi växte upp i ett samhälle fullklistrat med gula klistermärken där det stod "Spola kröken". Vi växte upp med uppmaningar från A Non Smoking Generation. Det har hänt väldigt mycket sedan dess.

Vi är medlemmar i EU, och jag tycker att det är bra att statsrådet betonar vikten av att faktiskt fortsätta att arbeta med dessa frågor på EU-nivå. Men i den här situationen går det inte att bara fortsätta, utan vi måste driva på. Vi har under årens lopp lärt oss mycket om vad som fungerar och inte fungerar när det gäller att motverka drogrelaterade problem. Vi lever i ett helt annat samhälle i dag, och det är ju faktiskt vi som är medelålders i dag som behöver ta ansvar för dem som är unga.

Där tänker jag att en socialminister i Sverige behöver vidta fler åtgärder än att prata på EU-nivå. Det är en viktig del, men jag tänker att en svensk socialminister också måste agera gentemot den svenska befolkningen och de svenska ungdomarna när det gäller vad vi kan göra för att motverka alkohol, narkotika och andra droger. Det är frågor som vi behöver återkomma till, och där tänker jag att det finns mycket kvar att göra.

När statsrådet säger att politiken måste utvecklas förväntar jag mig att den utvecklas. Nu står vi nämligen inför en helt ny situation i Europa, med en helt ny tillgänglighet för de svenska ungdomarna.

Fru talman! Det finns mycket att göra på detta område; det är ingen tvekan om det. Sedan är jag lite frågande till exakt vad interpellanten vill att vi ska göra i dessa internationella sammanhang som vi inte gör och som jag inte har redogjort för, men det kan vi möjligen återkomma till.

Däremot tror jag att vi behöver utveckla vårdinsatser bättre än vi gör i dag. Inte minst vet vi att det finns en stor samsjuklighet mellan psykisk ohälsa av olika slag och narkotikabruk, och där behöver vi utveckla politiken. Där finns det utredningar som har lämnat förslag, som vi nu bereder på Socialdepartementet, om att bli bättre på att se problemen tillsammans på ett mycket bättre sätt. Sedan har vi den narkotikautredning som sitter och arbetar.

Därutöver behöver vi vara ständigt vaksamma och aktiva när saker och ting förändras. Precis som interpellanten konstaterar finns den gamla tiden inte längre; världen är mer internationaliserad, och vi blir påverkade av hur andra länder agerar. Vi vill dock samtidigt värna Sveriges möjligheter och vårt sätt att förhålla oss till frågan. Vi har en annan position än vad andra länder har - vi har ett lägre bruk - och det är någonting att fortsätta försöka slå vakt om på olika sätt. Det ska förstås ske i dialog med andra länder men också i de internationella sammanhangen.

Jag delar alltså uppfattningen att vi har mycket att göra för att inte fler ska fastna i drogerna, och det gäller inte minst unga människor. Det handlar också om att de kriminella miljöerna inte ska förses med pengar och möjligheter på detta område.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.