kreditgarantiföreningar

Herr talman! Marie Engman har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att uppmuntra och stödja tillkomsten av och utbyggnaden av kreditgarantiföreningar. Vidare har Marie Engman frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att se över möjligheten till återförsäkring av kreditgarantiföreningarnas kapitalbas. Tillgången till kapital är av väsentlig betydelse för små och medelstora företags möjligheter att utvecklas och växa. Finansieringen sker i små och medelstora företag huvudsakligen med hjälp av egna medel och lån. Tanken med kreditgarantiföreningar är att småföretagare som har behov av lån och krediter ska kunna vända sig till dessa föreningar. Dessa finansieringsinstitut bygger på ett lokalt och regionalt engagemang och syftar till att underlätta finansiering av företag i regionen. Ofta är kreditgarantiföreningar bildade av lokala intressenter. Regeringen är positivt inställd till att få till stånd kreditgarantiföreningar och stöder tillkomsten och utbyggnaden av sådana. Redan år 2001 beslutades att främja framväxten av lokala och regionala kreditgarantiföreningar. Regeringen har under perioden 2002 till 2004 bidragit med totalt 3 miljoner kronor till kreditgarantiföreningarna. Regeringen anser att gensvaret har varit mycket positivt, och ett flertal kreditgarantiföreningar har startat över hela landet. Att starta en kreditgarantiverksamhet är dock en omfattande process, och detta har inneburit att det ännu inte finns någon verksam kreditgarantiförening i Sverige i dag. Regeringen har utifrån erfarenheterna från den första perioden föreslagit att kreditgarantiföreningarna ska få ett fortsatt årligt stöd med 5 miljoner kronor. Dessa medel är en prioriterad satsning för att få en fungerande kreditgarantiverksamhet i Sverige. Kreditgarantiföreningar bygger på ett lokalt och regionalt engagemang och ansvarstagande. För en långsiktig och hållbar verksamhet krävs att föreningarna själva kan skapa dessa grundförutsättningar. Jag anser att de medel som regeringen avsatt ska underlätta framväxten av kreditgarantiföreningar. Det är angeläget att andra finansiärer kompletterar de statliga insatserna. Den viktigaste framgångsfaktorn för dessa föreningar är att skapa struktur och kapital för att ställa garantier och därmed kunna skapa en trovärdighet hos kapitalmarknaden. Jag anser att det i nuläget inte är aktuellt att skapa en statlig återförsäkringsmodell.

Herr talman! Tack för svaret, näringsministern. Det står fel namn på mig i näringsministerns skriftliga svar. Jag heter Marie Engström. Jag tycker att det var ett bra svar som jag fick av näringsministern, men det kanske kunde har varit lite mer uttömmande. Jag kan utläsa från svaret att vi är överens om att det är viktigt att vi bygger upp kreditgarantiföreningar, och det är gott så. Men jag tror att det måste till mer insatser från statsmakternas sida för att vi verkligen ska kunna nå dithän som vi vill, om vi nu har något mål med den här verksamheten, och det hoppas jag att vi har. För att knyta an lite grann till den tidigare diskussionen har jag tittat på en så kallad entreprenörsbarometer som Industrifonden har gjort. Den finns på Industrifondens hemsida så att man kan ta del av den. Man ställde följande fråga till företag: Vad upplever du vara det största hindret för att bygga ut och expandera ditt företag? Över 50 % av företagen anger då möjligheten och tillgången till kapital, medan bara 10 % anger komplicerade regler eller regelmängd. Och det kanske också sätter lite perspektiv på de olika diskussionerna och debatterna. Det behöver inte betyda att någonting inte är viktigt. Jag tror att båda frågorna är viktiga, men jag tror faktiskt - jag drar den slutsatsen - att den här frågan är oerhört viktig för företagen. Jag tror att denna fråga är oerhört viktig i de regioner i landet som inte tillhör de traditionella tillväxtregionerna. Det har ju visat sig att det är där som man många gånger har svårt att få kapital. Tillgången på framför allt riskvilligt kapital är som sämst där, medan kapitalet har en förmåga att söka sig till just tillväxtregioner, storstadsregioner och så vidare. Jag kommer själv från Värmland. Där finns en kreditgarantiförening under uppbyggnad. Det finns också i Småland, Dalarna, Blekinge, Gävleborg och på andra ställen i landet. Vi har gemensamt i årets budget också avsatt ett antal miljoner kronor till kreditgarantiföreningarna. Det har också mottagits positivt, och det bidrar till att hjälpa till med overheadkostnader och så vidare som man har. När det gäller Värmland är detta viktigt. Vi står ju uppenbarligen inför en omstrukturering av försvaret. Det kommer att påverka Karlstadsregionen, Kristinehamnsregionen, större delarna av östra Värmland och gränsen mot Örebro län. Vi tror att det är viktigt att kunna satsa på mindre företag, på nya företag och på företag som vill expandera och som kan anställa nya människor. Då tror jag att kreditgarantiföreningarna kommer att få en ganska stor betydelse. Jag har ställt några frågor till näringsministern angående detta. En fråga var naturligtvis om regeringen vill stödja detta, och i så fall på vilket sätt. Men det handlar kanske också om möjligheten att ge kreditgarantiföreningarna en bättre kapitalbas för sin kreditverksamhet. Där skulle staten kunna gå in och i någon mening bli någon typ av garant. Jag tror att det är viktigt att diskutera även den frågan. Likväl behöver man också kunna diskutera olika typer av strukturfondsmedel som finns avsatta inom EU för detta ändamål, som vi än så länge tyvärr inte har haft någon åtkomst till i Sverige.

Herr talman! Låt mig börja med att be Marie Engström om ursäkt för att det står fel i papperen. Jag delar er uppfattning om att det här är en intressant utveckling för Sverige. Den är ganska ny för svenskt vidkommande när det gäller just kreditgarantiföreningar. Det ligger nära till hands att jämföra med framväxten av folkrörelsesparbanker för mycket länge sedan. Det här är ändock på en annan bog. Det första steget är att se till att det stöd vi nu ger för bildandet av kreditgarantiföreningar också realiseras i form av aktiva föreningar. Det verkar som om det är nära att vi får sådant till stånd. Under tiden tror jag inte det riktiga är att staten går in med kapital i kreditgarantiföreningarna i någon större omfattning. En av poängerna med dessa är ju att de är lokalt förankrade. Den lokala förankringen får man av att se till att det finns ett lokalt kapital som man är beredd att satsa i dessa. Det går säkert alldeles utmärkt att använda strukturfondsmedlen, men då måste man fatta beslut i de forum där man fattar beslut om strukturfondsmedlen. Det gör inte regeringen och kan därmed inte rikta dessa till kreditgarantiföreningarna. Vi har i våra kontakter med företrädarna inte heller fått önskemål om att det skulle införas ett slags statligt återförsäkringssystem. Nu handlar det om att vi tillsammans avsatt medel, 5 miljoner kronor, för att stödja den här typen av verksamhet. Det har mottagits positivt. Det är ett arbete på gång. Det finns aktörer som är nära att komma i gång med operativ verksamhet. Jag följer det med stort intresse. Det är klart att det kompletterar svensk kapitalmarknad på ett väsentligt och bra sätt.

Herr talman! Det är bara att konstatera att kreditgarantiföreningar är en väldigt ung företeelse hos oss här i Sverige. Man kan fråga sig varför det är på det sättet. I många andra europeiska länder har detta varit ett sätt att delfinansiera många företags verksamhet. Det har varit verksamt i väldigt många år medan vi verkar vara väldigt yrvakna när det gäller den här formen av finansiering. Jag kan dela näringsministerns uppfattning att det är en poäng med att det ska finnas en lokal förankring. Det är en poäng med att det ska vara det lokala näringslivet som i första hand är med och satsar kapital och många gånger kunskap, mentorskap. Det är många ringar på vattnet. Det är det som är kärnan egentligen i verksamheten. Tanken bakom alltihop är att kapitalet ska stanna kvar i regionen. Kapitalet ska inte ge sig i väg någonstans. Det ska finnas här, och det ska arbeta. Det tycker jag är oerhört viktigt. Det finns en annan tanke också med kreditgarantiföreningar. Det är ett unikt sätt att låta privat kapital och statens kapital eller intresse samverka. Jag menar inte att näringsministern ska stå här nu och säga att staten ska vara med och skjuta till, ingenting sådant. Men jag skulle gärna vilja höra om det finns intresse hos regeringen att fortsätta den här diskussionen och se hur vi kan utveckla det här sättet att ge krediter i framtiden. När vi fortsätter den diskussionen måste vi också kunna titta på Europa. Det är ju ganska vanligt att staten går in där ganska aktivt med medel tillsammans med näringslivets kapital och intressen för att just bygga vidare på den lokala förankringen och stötta små och medelstora företag. Det kanske snarare är det jag vill ha svar på från näringsministern.

Herr talman! Jag har egentligen gett det svaret. Om den här typen av regionalt engagemang verkligen ska fungera är det nog ett av de sämsta sätten att inledningsvis signalera att om det inte blir tillräckligt engagemang går staten in med kapital. Låt oss nu med de avsättningar som vi har gjort för att stötta bildandet av den här viktiga verksamheten låta aktörerna visa att de får det att fungera, att de får det till ett fungerande system och lyckas attrahera ett regionalt och lokalt engagemang och inte minst lyckas attrahera kapitalet. Det är det som är själva vägkorsningen. Om man klarar det ser vi att det finns ett reellt intresse. Det hoppas jag verkligen. Sedan, när vi har låtit det här arbeta på och ser hur det formerar sig, får vi diskutera om det finns ytterligare insatser som vi kan göra.

Herr talman! Jag kanske är lite mer istadig än vad näringsministern är just nu. Jag tycker att det är viktigt att vi ställer oss frågan varför den här verksamheten är så liten i Sverige och så bred i andra europeiska länder. Jag förstår innebörden i det som näringsministern säger men skulle ändå vilja att näringsministern tryckte lite hårdare på detta, att vi kanske satte oss ned gemensamt och tittade på förutsättningarna. Finns det några andra saker vi kan göra än att bara via budgeten ge någon miljon för overheadkostnader till föreningar? Kan vi stötta dem på något annat sätt? Finns det något annat som regeringen kan göra, i Bryssel till exempel? Den typen av diskussion måste vi ändå kunna ha. Jag ger ministern ytterligare en möjlighet att ge någon typ av inriktning i sitt sista svar på min fråga.

Herr talman! Jag är väldigt öppen för de idéer som Marie Engström kan komma med i en sådan här diskussion och ska naturligtvis värdera dem i det fortsatta regeringsarbetet. Var riktningen är kan ingen tveka om. Vi avsätter i budgeten för nästa år ytterligare medel för att stimulera bildandet av kreditgarantiföreningar, 5 miljoner kronor, en ökning, väldigt tydlig signal och stor förväntan från oss att det också avspeglas i det lokala engagemanget. Det ska vi bidra till att få fram genom att inte säga att om det inte blir någonting tar staten över. Det tror jag lägger en död hand över det lokala engagemanget.