Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag avser att öka antalet yrkeshögskoleutbildningar för att därmed möjliggöra för fler personer att gå från arbetslöshet till arbete. Jabar Amin har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att Myndigheten för yrkeshögskolan framöver ska kunna bevilja en större andel utbildningsplatser. Båda frågorna har ställts mot bakgrund av att tillstånd att ingå i yrkeshögskolan lämnades för 29 procent av utbildningarna i den senaste ansökningsomgången hos Myndigheten för yrkeshögskolan. De likartade frågeställningarna gör att jag väljer att besvara de båda interpellationerna samtidigt. Jag anser att det är glädjande att intresset för att anordna yrkeshögskoleutbildningar fortsatt är stort. Antalet ansökningar har enligt Myndigheten för yrkeshögskolan ökat med 27 procent, vilket visar på att arbetslivet har fortsatt högt förtroende för yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan kan också uppvisa mycket goda resultat och andelen utbildade som har fått arbete efter avslutad utbildning var vid 2011 års uppföljning 86 procent. Regeringen har under de senaste åren gjort kraftiga förstärkningar på utbildningsområdet med anledning av finanskrisen och läget på arbetsmarknaden. Det har bland annat inneburit att yrkeshögskolan har fått extra resurser för att fler ska få utbildning inom områden där det finns behov av utbildad arbetskraft. Regeringen bedömer att yrkeshögskolan spelar en strategisk roll när det gäller att förse arbetslivet med kvalificerad arbetskraft. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 har den kvalificerade yrkesutbildningen och yrkeshögskolan ökat med 10 000 årsplatser och antalet studerande med 13 000, så att nästan 45 000 studerande gick på någon sådan utbildning 2011. De resurser som har ställts till förfogande har också bidragit till att andelen beviljade ansökningar om att få starta utbildningar inom yrkeshögskolan kunnat öka betydligt från de 18 procent som kunde beviljas vid årsskiftet 2006/07 av den dåvarande Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning. Insatser som kan bidra till att underlätta för enskilda att gå från arbetslöshet till arbete behöver utformas på olika sätt och i olika sammanhang. När det gäller just yrkeshögskolan ska man hålla i minnet att det är en utbildningsform med behörighetskrav som motsvarar kompetens från avslutad gymnasieskoleutbildning och med utbildningar som ibland har speciella förkunskapskrav. Den kan därför inte i alla sammanhang fungera som ett första steg på vägen tillbaka till arbetsmarknaden. Jag vill vidare framhålla att de satsningar som regeringen i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1) har aviserat när det gäller vuxenutbildningen - vilken förutom yrkeshögskolan innefattar bland annat kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda, svenskundervisning för invandrare och folkbildning - är nog så viktiga i detta sammanhang. Totalt beräknas satsningarna inom vuxenutbildningen under 2012 uppgå till drygt 6,8 miljarder kronor exklusive kostnader för studiestöd, vilket historiskt sett är betydande. Mot bakgrund av detta anser jag att de av regeringen initierade satsningarna på yrkeshögskolan, vilka uppgår till drygt 1,6 miljarder kronor under 2012 exklusive kostnader för studiestöd, för närvarande ligger på en rimlig nivå. Jag avser naturligtvis att noga följa utvecklingen när det gäller överensstämmelsen mellan utbildningsutbudet och arbetsmarknadens behov.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Yrkeshögskolan är en fantastisk utbildningsverksamhet. Föregångaren hette kvalificerad yrkesutbildning och startade 1995/96 som en treårig försöksverksamhet. Den föll så väl ut att den socialdemokratiska regeringen 2001 inrättade Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning, och det blev en reguljär utbildningsform. Ansvaret övergick 2009 till den nya Myndigheten för yrkeshögskolan, som samlar alla eftergymnasiala utbildningar under sitt tak. Ibland känns det nödvändigt att påminna om historien. Kvalificerad yrkesutbildning är alltså ingenting som har uppfunnits i och med regeringsskiftet 2006, utan resultatet av ett långt och gediget arbete hos flertalet socialdemokratiska regeringar. Det gläder mig att nuvarande regering också pratar väl om yrkeshögskolan och människors möjlighet att utbilda sig till viktiga yrken och kanske ännu mer till kommande viktiga yrken. Vad som däremot bekymrar mig är att den inte dimensioneras efter de behov som uppenbarligen finns. Allra mest kan det bekymra i de tider av massarbetslöshet som vi lever i just nu med tanke på den oerhört höga ungdomsarbetslöshet som vi har i vårt land, nästan den högsta i hela Europa. Det är ungdomar som inget hellre vill än att få ett jobb eller starta eget. Men för att klara av det behövs verktyg, och ett viktigt verktyg skulle en utbildning inom yrkeshögskolan vara. Statistiken talar för sig själv. Sex månader efter skolan har 86 procent av dem som slutfört sin utbildning jobb eller har startat eget. Därför måste en ansvarsfull opposition med sikte på allas rätt till jobb och med sikte på en näringspolitik som tar till vara alla människors möjlighet att bidra till vårt lands tillväxt ställa just de frågor som jag har ställt i den här interpellationen. Varför dimensionerar inte regeringen fler platser? I dag får som statsrådet sade 29 procent av dem som ansöker om att få starta utbildning ett positivt besked. När utbildningsutskottet hade besök av myndighetens generaldirektör i slutet av januari sade hon att man lätt skulle ha kunnat bevilja lika många till med bibehållen kvalitet. Många väl kvalificerade ansökningar fick alltså nej. Därmed missar regeringen möjligheten att öka kunskapsnivån i samhället och se till att fler människor står väl rustade vid förändringar i arbetslivet. Jag förstår inte vad statsrådet menar när hon i svaret säger att yrkeshögskoleutbildningar inte kan fungera som ett första steg tillbaka till arbetsmarknaden. Det är väl just det vi ser hela tiden? Människor som har blivit av med sitt jobb eller känner oro för att kompetensen inte räcker till väljer att söka en kompletterande utbildning inom yrkeshögskolan för att stå bättre rustade. Vad är väl det om inte ett steg tillbaka in på arbetsmarknaden? Dessutom visar årsredovisningen från 2010 att hälften av deltagarna är under 26 år. Återigen: Varför inte dimensionera fler platser när behovet uppenbarligen är så stort som det är och utbildningarna dessutom sker i samarbete med näringslivet och dess behov?

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka ministern för svaret, även om det inte innehöll något nytt. Alliansregeringens paradhäst, eller en av dem i alla fall, har varit att det är viktigt med arbete och att sänka arbetslösheten. Arbetslösheten ska bekämpas, och arbetslinjen ska gälla, har regeringen sagt. Ett märkbart problem är dock att regeringen inte har lyckats sänka arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten ökar igen. Alltför många människor står fortfarande utanför arbetsmarknaden. En rapport från Riksrevisionen som kom nyligen säger att det inte går att fastställa att regeringens så kallade jobbpolitik skulle ge fler jobb. Det är bland annat med anledning av detta jag skrev en interpellation och ställde frågan till ministern. Yrkeshögskolan ses som ett viktigt verktyg för att utbilda människor som så småningom kan komma in på en arbetsmarknad som ibland skriker efter kvalificerad arbetskraft. Många, särskilt unga människor och människor med utländsk bakgrund, är särskilt drabbade i tider av kriser. Just de grupperna är grupper som genom yrkeshögskolan har kunnat komma in på arbetsmarknaden på ett snabbt och lätt sätt. I sitt svar skriver ministern siffror om kommunal vuxenutbildning och sfi-undervisning, men det var inte vad min fråga handlade om. Min fråga var om ministern avser att öka de ekonomiska medlen till yrkeshögskolan så att den kan erbjuda fler platser. Fru talman! I budgetpropositionen för 2012 skriver regeringen följande: Vi bedömer att yrkeshögskolan spelar en strategisk roll när det gäller att förse arbetslivet med kvalificerad arbetskraft. Därför avser regeringen att fortsätta att satsa på yrkeshögskolan under de kommande åren. Under 2012 och 2013 tillförs sammanlagt 150 miljoner kronor inklusive kostnader för studiestöd, vilket motsvarar 1 500 årsplatser. Myndigheten ska således sammanlagt få 150 miljoner kronor extra. Därför blir jag förundrad när ministern i sitt svar skriver att regeringen satsar 1,6 miljarder på myndigheten. Min fråga är: Vilka pengar är dessa 1,6 miljarder? Varifrån kommer de? Är det inte en skillnad mellan 1,6 miljarder som ni nämner i ert svar och de 150 miljoner som det står om i budgetpropositionen? Jag liksom människor som följer denna debatt är intresserade av att veta om det är 150 miljoner som yrkeshögskolan får i extra stöd eller 1,6 miljarder som ni skriver.

Fru talman! Det är väldigt positivt att regeringens myndighet för yrkeshögskolan får sådana positiva kommentarer. Det finns en anledning till varför man skapade den nya yrkeshögskolemyndigheten. Det var väldigt spretigt förut mellan gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar. Det var mycket dålig kvalitetsgranskning och kontroll av de utbildningar som erbjöds. Därför valde Folkpartiet och regeringen att skapa Myndigheten för yrkeshögskolan, vars huvudkontor ligger i Västerås, vilket jag är extra glad för. Det är en positiv reform. Precis som i den förra debatten om yrkesutbildningen och yrkesvux är detta ett av de mest effektiva sätten att få ut människor, ungdomar och vuxna, direkt ut i arbete. Anledningen till att jag anmälde mig till debatten är att det kan ha funnits en liten missuppfattning om vem yrkeshögskolemyndigheten vänder sig till. Statsrådet Sabuni har sagt i sitt svar att det ställer behörighetskrav. Man kan inte komma utan gymnasiekompetens och hoppa in på en utbildning till tandsköterska, apotekstekniker eller byggnadsingenjör. Det ställs helt andra krav för dessa utbildningar som är allt mellan sex månader upp till två år. Det är intressant att här höra från de rödgröna representanterna att det satsas för lite och att man vill ha ännu mer. Samtidigt säger de att det är en bra reform. Jag kan till regeringens och vårt försvar konstatera att andelen har ökat sedan förra omgången från 26 procent till 29 procent och från 6 400 platser till 8 900 platser. Vilken minister eller vilken riksdagsledamot skulle inte vilja ha ännu mer pengar till den här typen av insatser? Men det fungerar inte så när man ska prioritera och lägga pengar på olika saker i samhället. Däremot är jag själv intresserad av hur vi använder pengarna till yrkeshögskolemyndigheten. Jag vet till exempel att man satsar på vissa kulturella utbildningar och konstutbildningar. Det kan man säkert titta igenom. Är det verkligen det som efterfrågas av arbetsmarknaden? Det är väldigt smalt. Men det upptar ändå drygt 100-160 miljoner av myndighetens budget, vilket är en hel del. Det viktigaste är att man fortsätter att ha kopplingen mellan branschen och näringslivet där det samordnas med Arbetsförmedlingen och andra myndigheter. Detta är en konsekvens av att det inte på vare sig gymnasial nivå eller eftergymnasial nivå har funnits tydliga utbildningar som har haft förankring och aktualitet ute i arbetslivet. Vi har utbildat människor rakt ut i arbetslöshet. Vi har utbildat människor till att bli journalister. Alla de som slutar medieprogrammet kan inte bli journalister och så vidare. Det känner Jabar Amin och Gunilla Svantorp till. Det reformer som genomförs i gymnasiet, vuxenutbildningen och det tredje och viktiga steget yrkeshögskolemyndigheten är mycket viktiga. Har ni några andra reformer på gång som inte jag känner till? Kan ni bara äska ytterligare 1 eller 2 miljarder? Hur finansierar ni det i så fall? Det är bra att ni ställer krav på oss och regeringen. Men det är viktigt att ni är realistiska i era prioriteringar.

Fru talman! Precis som interpellanterna gläds också jag åt att yrkesutbildningar inom ramen för yrkeshögskolan är populära. Det är också därför som yrkeshögskolan expanderar. Vi har i dag flera utbildningar inom ramen för yrkeshögskolan än vad vi hade 2006. Det är i dag 1,6 miljarder totalt som yrkeshögskolan har till sitt förfogande för att upphandla dessa utbildningar. Flera kan få beviljade bidrag, om det fanns pengar, med bibehållen kvalitet. Men det är inte alltid bara kvalitet det handlar om. Det handlar också om att man ska kunna fylla dessa platser. Som jag sade finns det andra typer av vuxenutbildning som också är lika viktiga. Alla kan inte gå yrkeshögskola. En del behöver först komplettera sina utbildningar för att till exempel få gymnasiekompetens innan de kan gå yrkesutbildning inom ramen för yrkeshögskolan. Det är också viktigt att vi satsar på de andra vuxenutbildningar som finns inom ramen för den vuxenutbildning vi har. Jag konstaterar att vi i dag har fler beviljade utbildningar - 29 procent i andel - samtidigt som vi har fler som ansöker. Det är större andel i dag som beviljas samtidigt som det är många fler som ansöker jämfört med 2006 och 2007 när 18 procent beviljades och också färre i antal. Talar man andelar inser ni själva att expansionen av yrkeshögskolan har gått väldigt snabbt. Detta är viktigt. Det har gått snabbt, men vi har bibehållit kvalitet. Det har varit nödvändigt på grund av finanskrisen. Människor har kunnat komma ut i arbete. Jag följer gärna den utveckling som pågår. Regeringen är inte främmande för att avsätta ytterligare medel om arbetsmarknaden efterfrågar det. Men yrkeshögskolan är inte den enda vuxenutbildningen vi ska satsa på. Alla kan inte gå yrkesutbildningar. Men vi ska se till att expanderingen går i en sådan takt att det både finns människor som kan gå utbildningarna och att kvaliteten bibehålls. Mitt svar på Jabar Amins direkta fråga om regeringen kommer att höja anslaget är att regeringen har höjt anslaget. Regeringen kommer att fortsätta att följa utvecklingen, och vid behov kommer vi att höja ytterligare. Men för tillfället, just nu i detta ögonblick, ser jag inte att de behoven finns.

Fru talman! Det är väldigt klargörande svar och debattinlägg som kommer här. Roger Haddad sade till oss att man måste prioritera vad man lägger pengarna på. Vem vill inte ha ännu fler platser? sade Roger Haddad. Det är mycket märkligt att man måste prioritera så att statsrådet anser att satsningen med 1,6 miljarder på yrkeshögskolan under 2012 ligger på en rimlig nivå, som det står i svaret. Man kan sätta det i relation till andra satsningar. Det gäller till exempel regeringens sänkning av krogmomsen, där absolut ingen vet om det kommer att skapa några nya jobb. Där satsade man 5,4 miljarder kronor. Konjunkturinstitutet är väldigt kritiskt och tror inte att det kommer att skapa några jobb alls. En annan satsning som man har valt att lägga väldigt mycket pengar på är satsningen på jobbcoacher. Arbetsförmedlingen gjorde under 2011 en utvärdering av de interna och externa jobbcoachernas insatser. Jag vet inte om statsrådet har sett denna rapport. Det är en väldigt intressant läsning. I utvärderingen studerar man skillnaden i sysselsättningsstatus mellan individer som deltar i jobbcoachning och dem som inte gör det. Resultatet visar, märkligt nog, att individer som har haft jobbcoachning har större sannolikhet att vara i praktik men lägre sannolikhet att vara i jobb än individer som inte har haft coachning. Skillnaderna är statistiskt säkerställda. Det går inte att dra några slutsatser när det gäller om coachningen leder till jobb, menar man i studien. Detta är en nätt liten satsning på 2 miljarder kronor hittills, som ska stiga till 3 miljarder kronor under detta år. Om man prioriterar får man också se på vad man får ut av prioriteringarna. Därför tycker jag att det är märkligt att statsrådet säger sig vara nöjd med de 1,6 miljarder kronorna. Vi socialdemokrater satsade 600 miljoner kronor, fullt ut finansierade, på 6 500 fler yrkeshögskoleplatser i vår senaste budget. Med anledning av den tidigare debatten vill jag också säga att vi satsade en massa pengar på jobbskapande åtgärder, till exempel en riskkapitalfond på 3 miljarder. Vi satsar pengar på en nedsättning av arbetsgivaravgiften med 3 procent för lönesummor upp till 900 000 kronor. Detta kostar 3 miljarder netto. Vi tror att det här är insatser som kommer att leda till att fler jobb skapas. Vi avsätter också 1,4 miljarder för att bygga ut tunnelbanan och 11 miljarder till järnvägar. Det är massor med pengar som kommer att skapa jobb, tillsammans med yrkeshögskoleplatserna. Mot bakgrund av detta måste jag få fråga statsrådet om hon inte tycker att man satsar på fel saker. Man vet att det handlar om en utbildning där 86 procent får jobb. Är det inte bättre att lägga pengarna på det som man vet skapar jobb?

Fru talman! Jag ska börja med att läsa ur svaret som ministern har skickat till oss: "Mot bakgrund av detta anser jag att de av regeringen initierade satsningarna på yrkeshögskolan, vilka uppgår till drygt 1,6 miljarder kronor under 2012." Här skriver regeringen alltså om initierade satsningar på 1,6 miljarder. Det är typiskt för regeringen att komma till riksdagen med sådana uppgifter. Man förvränger fakta. Det finns inga satsningar på 1,6 miljarder. Myndighetens hela budget är 1,6 miljarder. Då får man inte skriva så. Man ska skriva att satsningen är på 150 miljoner, som påpekades här. Yrkeshögskolan gör att det finns en stark och bra koppling mellan utbildningarna och arbetsmarknaden. Många som söker dit är behöriga personer. Det är inte så att folk måste vara behöriga för att söka dit, som både ministern och den folkpartistiske ledamoten nyss anförde. Men det är behöriga människor som söker dit. De som söker och inte beviljas plats i yrkeshögskolan är behöriga människor. Ungefär en tredjedel av de ansökningar som har kommit till yrkeshögskolan har beviljats. Det är lågt. Man skulle lätt kunna öka anslaget och öka satsningarna på yrkeshögskolan. På så sätt skulle man stödja de grupper som är behöriga så att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Detta är ju en av de myndigheter och en av de utbildningar vars studerande har lättast att komma in på arbetsmarknaden. Man frågade här med vilka pengar detta ska göras. Man måste självfallet prioritera. Men regeringen prioriterar 5,4 miljoner i sänkt restaurangmoms framför att stödja grupper så att de kan komma in på arbetsmarknaden. Den sänkta restaurangmomsen har på många ställen fått motsatt effekt. Många restauranger har nämligen höjt priserna i stället för att sänka dem. Det gäller bland annat här i riksdagen. Min fråga till ministern återstår: Avser ministern att satsa extra med anledning av den nya information som har kommit från yrkeshögskolan om att en stor andel, nästan nio av tio, kommer in på arbetsmarknaden inom kort tid? Det gäller speciellt de grupper som jag nämnde i början - grupper som i dag har det svårast, nämligen utrikes födda och unga människor. De är dessutom behöriga när de söker till yrkeshögskolan.

Fru talman! Jag beklagar att Miljöpartiets Jabar Amin inte var med i den förra debatten om vuxenutbildning och yrkesvux. Jag tror att Jabar Amin har missuppfattat det här. Han har ställt en fråga om yrkeshögskolan. De problem ni tar upp och vill angripa är massarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och unga med svag ställning. Men dessa människor har inte tillträde till yrkeshögskolan, Gunilla Svantorp och Jabar Amin. De andra insatser som regeringen presenterade via statsrådet Sabuni tidigare är satsningar på unga mellan 20 och 24 år utan gymnasiekompetens, vuxenutbildning, yrkesvux och lärlingsanställning i vuxenutbildningen samt den lägre arbetsgivaravgiften för ungdomar, som ni för övrigt vill höja. Det är åtgärder som direkt kan lösa de utmaningar som vi också tycker är viktiga att anta och som ni är inne på. Men det här är en interpellation om yrkeshögskolemyndigheten, som kräver full gymnasiekompetens, det vill säga slutbetyg från gymnasial nivå. Yrkeshögskolan är en eftergymnasial nivå. Jag tycker att det var viktigt att förtydliga detta. När myndigheten kom till utbildningsutskottet fick vi reda på att 25 procent av de studerande i yrkeshögskolemyndighetens utbildningar har högskolebakgrund. 50 procent av dem som går dessa utbildningar gör det för att byta karriär. Visst är yrkeshögskoleutbildningarna viktiga. Men det ni vill angripa - i alla fall det ni talar om i talarstolen här - är andra insatser. Det jobbar vi med. Jag tycker att yrkeshögskolemyndigheten är bra. Det finns fler platser; vi är uppe i 40 000-45 000 personer som har fått del av satsningarna. Jag tycker att det är viktigt. Men om ni vill anslå mer pengar och om ni vill göra någonting mer - presentera era alternativ!

Fru talman! Det är mycket fokus på sänkning av moms i denna debatt. Jag ska inte sia om huruvida det leder till jobb och hur många jobb det leder till, utan facit får tala för sig självt så småningom. Men jag vet att en liknande debatt fördes när jobbskatteavdraget infördes, när RUT infördes, när ROT infördes och när vi halverade arbetsgivaravgiften för unga. Oppositionen ifrågasätter alla dessa åtgärder. Men de facto har 200 000 nya jobb skapats. Ja, vi har blivit fler. Man kan tala om sysselsättningsgrad som har sjunkit, men det är alltså 200 000 nya jobb. Jag vet inte om detta hade varit möjligt i denna finanskris om det inte hade varit just för denna typ av insatser. Men jag tänker som sagt inte uttala mig om vad momsfrågan kommer att leda till, utan det får vi se i framtiden. När man vill göra många insatser därför att man anser att problemen är stora kommer det att finnas några som går bra och några som kommer att gå mindre bra. Men sammantaget har fler människor kommit ut i arbete trots den finanskris vi har sett - den värsta på många år. Till Jabar Amins inlägg vill jag säga att yrkeshögskolan har 1,6 miljarder i anslag för att se till att det finns utbildningar. Yrkeshögskolan är en del inom ramen för vuxenutbildning där vi har finansierat med 6,8 miljarder totalt. Det är 1 miljard mer än vi hade till vuxenutbildning 2006. Detta med att anpassa sig till vad konjunkturen säger och hur arbetsmarknaden ser ut när det gäller vuxenutbildning är inga konstigheter. Det har tidigare regeringar gjort, och det kommer också framtida regeringar att göra. Jag kan ta ett exempel när det gäller komvux under socialdemokratiska regeringar. År 1999 hade man 4,2 miljarder. År 2002 sänktes det till 3,3 miljarder. År 2005 sänktes det till 2,2 miljarder. Det är inga konstigheter. Man följer konjunkturen. Ska man debattera varför man sänker anslaget samtidigt som man vet att arbetsmarknaden slukar folk? Det är klart att man sänker antalet platser för att frigöra människor som kan komma in på de jobb som finns. Yrkeshögskolan är viktig och yrkesutbildningar är populära, men vi ska inte låta dem växa hur snabbt som helst. De ska bibehålla kvaliteten. Jag tror att Jabar Amin och jag pratar förbi varandra. När jag säger att man behöver vara kvalificerad för att söka till yrkeshögskolans utbildningar menar jag just enskilda som ska delta i dessa utbildningar. Det är inte alltid alla platser fylls. Man kan bevilja anordnarna ett antal platser för en utbildning. Det är inte alltid som alla anordnare fyller dessa platser. Det är inte alltid som alla utbildningar ens börjar i tid. Den typen av problem gör att expansionen av yrkeshögskolans utbildningar måste ske försiktigt. Den har skett ganska snabbt de senaste åren på grund av den finansiella krisen, men framgent måste vi se till att expansionen sker i en sådan takt att de som går utbildningarna också kommer ut i arbete. Yrkeshögskolans utbildningar ska fortsätta att ha ett gott rykte på arbetsmarknaden. Man ska veta att man kommer ut i arbetslivet när man har gått dem. Detta tänker inte jag förstöra bara för att vi ska expandera och bara för att det ska gå en massa människor där. Människor som går där ska veta att de får en kvalitetsutbildning, och de ska också veta att de kommer ut i arbete. Jag och regeringen följer utvecklingen. Behövs det mer pengar till yrkeshögskolan kommer pengar att avsättas, men jag menar att de för tillfället har de resurser som behövs.

Fru talman! Det har varit en klargörande debatt som verkligen visar skillnaderna på rött och blått styre i det här landet. Jag förstår inte vad ni menar med att vi ska presentera våra alternativ. Roger Haddad måste ha missat vårt budgetalternativ där vi fullt ut finansierar en satsning på yrkeshögskolan. Det viktigaste för oss socialdemokrater kommer alltid att vara människors möjlighet till arbete och egen lön. Med en rejäl satsning på yrkeshögskoleplatser skulle fler människor kunna öka sin kompetens och därmed sina möjligheter på arbetsmarknaden. Dessutom kan man satsa på framtidens jobb. För ett tag sedan var jag i Arvika och besökte en yrkeshögskoleutbildning. Den var helt ny och handlade om fordonselektriker. Man har kommit på att väldigt många bilar är elbilar, och då behöver man en blandning mellan elektriker och fordonsmekaniker, det vill säga en helt ny utbildning. Man skulle kanske behöva mer av sådant, men det stoppas kanske nu eftersom väldigt många får avslag på sina ansökningar. Det är jobb som vi faktiskt behöver i Sverige. Regeringen väljer att gå en helt annan väg än vad vi skulle ha gjort om vi hade styrt. Det är en väg som direkt gynnar några få aktörer på marknaden. Möjligheten för företag att få subventionerade tjänster ses som mer prioriterat än möjligheten att ge människor den kunskap och kompetens som efterfrågas av näringslivet runt om i Sverige. Det tycker jag är synd. Statsrådet och Roger Haddad poängterar att yrkeshögskolan har kompetenskrav. Ja, det är därför det är så obegripligt att ni väljer att slänga ut vissa gymnasieelever rakt ut i arbetslöshet och stänger dörrarna. Björklunds senaste förslag om en ett- eller tvåårig gymnasieutbildning skulle leda direkt ut i arbetslöshet. Det kan inte leda någonstans. Det är helt obegripligt. Med anledning av detta måste jag fråga en gång till: Anser verkligen statsrådet att utbildningsnivån inom yrkeshögskolan är rimlig?

Fru talman! Ministern antydde nyss att det kanske inte finns tillräckligt många sökande men att det finns anordnare och att många platser står tomma. För någon vecka sedan hade vi yrkeshögskolans representanter på utskottsmötet. De sade att de skulle kunna bevilja minst dubbelt så många platser med bibehållen kvalitet och fortfarande möta arbetsmarknadens efterfrågan och att det finns personer till de här platserna. 20 procent av dem som söker till de här utbildningarna är personer med utländsk bakgrund. Det finns behöriga personer som söker, det finns en myndighet som har förmåga att producera och bevilja fler platser och det finns en arbetsmarknad för de här personerna. Förutsättningarna är uppfyllda. Varför väljer inte regeringen att satsa extra på yrkeshögskolan för att på det sättet stödja dessa grupper? Roger Haddad antydde nyss att yrkeshögskolan inte antar vem som helst, men utrikes födda kan ju vara behöriga. 20 procent av de behöriga är utrikes födda personer. Många av de unga som är 21-24 år har gått gymnasiet, Roger. Behörigheten finns, kompetensen finns och det finns en arbetsmarknad för dem.

Fru talman! Anser jag att antagningarna ligger på en rimlig nivå, undrar Gunilla Svantorp. Gunilla Svantorp säger också att regeringen väljer en annan väg än Socialdemokraterna skulle ha valt. Ja, regeringen gör verkligen det. Den väg som den socialdemokratiska regeringen valde innebar att 18 procent av alla ansökningar om att få anordna utbildningar beviljades. I dag beviljas 29 procent. Vilken väg vill man välja, regeringens väg eller oppositionens väg? Vi kan bara utgå från facit. Det som kommer i framtiden vet vi ingenting om. Jag kan bara säga att det är fler som beviljas i dag, det är fler som går de här utbildningarna i dag och det är fler som kommer i arbete i dag jämfört med 2006. Till Jabar Amin vill jag säga att jag gärna vill se fler personer med invandrarbakgrund inom ramen för yrkeshögskolan. Det är därför som vi vidtagit åtgärder och sett till att yrkeshögskolan ska uppmuntra anordnarna att kombinera yrkesutbildning med svenskkunskap. Jag vill se att flera relativt nyanlända får tillgång till de här utbildningarna. Så är det inte i dag. Detta är också ett initiativ för att öppna dörrar för fler till yrkeshögskolan. Jag har väldigt svårt att se vad det är vi egentligen diskuterar och vad som ifrågasätts. Jag säger återigen att yrkeshögskolan och vuxenutbildningen anpassas till konjunkturen. Vi har satsat dessa medel, och vi ska satsa mer om vi gör bedömningen att behovet finns. För tillfället menar jag att yrkeshögskolan har de resurser som de behöver.