Kemikalieskattens påverkan på den cirkulära ekonomin

Interpellationsdebatt 6 mars 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 54 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Jag fick just en förolämpning kastad mot mig av Fredrik Schulte när vi tog i hand efter interpellationsdebatten. Jag ska samla mig lite.

Fru talman! Hampus Hagman har frågat mig hur regeringen vill underlätta för återbruk av elektronikprodukter och om regeringen är beredd att agera för att verkligen undanta dessa från kemikalieskatten och därigenom uppnå miljövinster.

I frågan har Hampus Hagman angett att skatten påverkar elektronikvaror som renoveras och säljs igen eftersom det enligt honom är omöjligt att bevisa att skatt har betalats för en viss vara, och dessutom skulle det innebära mycket stor administration.

För kemikalieskatten finns det, i likhet med andra punktskatter, olika typer av skattskyldiga. Om den som renoverar och säljer begagnad elektronik inte är så kallad godkänd lagerhållare uppkommer inte någon skattskyldighet för denne vid försäljningen. Skattskyldigheten uppkommer då i stället när varan tillverkas eller importeras, vilket för begagnade varor redan har skett långt tidigare. En säljare som väljer att inte ansöka om att bli godkänd som lagerhållare kan därmed renovera och sälja begagnad elektronik utan att den beskattas.

För en säljare som av Skatteverket har godkänts som lagerhållare blir försäljningar generellt skattepliktiga. Det finns dock ett undantag för sådana varor som skattskyldighet tidigare har inträtt för. Säljaren måste inte bevisa att skatten faktiskt har betalats, som Hampus Hagman anger, utan endast att skattskyldigheten har inträtt. Om elektronikvaran har köpts in från ett företag, vilket är det vanligaste, går detta normalt att visa genom kopior av sådana kvitton eller fakturor som företaget är skyldigt att bevara i sin bokföring.

Det finns alltså redan flera olika sätt för företag att säkerställa att begagnad elektronik inte beskattas.


Anf. 55 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Med mig har jag två debattartiklar som båda handlar om att kemikalieskatten motverkar återanvändning av elektronik och slår mot en bransch som arbetar med att förlänga livslängden på de här produkterna. Därmed slår kemikalieskatten också mot miljön.

Artiklarna är undertecknade av bland andra professorer vid Lunds universitet, företag i branschen och branschorganisationer. Det kan konstateras att bilden som ges i dessa debattartiklar skiljer sig kraftigt från den bild som finansministern förmedlar i svaret på min interpellation. Jag läser högt ur en av artiklarna: "I teorin ska begagnad elektronik inte beskattas. Men i praktiken fungerar det inte så. Inrego, som under 2018 kunde förmedla över 300 000 begagnade it-produkter till nya ägare, betalade samma år nästan lika mycket i kemikalieskatt som i bolagsskatt."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Budskapet i artiklarna är tydligt: Det behövs ett undantag för begagnade produkter. Det svenska företaget Inrego, som nämndes i artikeln jag läste ur, säljer just begagnade elektronikprodukter och får nog betraktas som marknadsledande. De levererar till över 80 länder och har fler än 150 anställda. De är ett gott exempel på att cirkulär ekonomi inte bara är bra för miljön utan också företagsekonomiskt lönsamt och skapar arbetstillfällen. Kemikalieskatten skapar dock problem för dem, för den gör att det blir mindre attraktivt att köpa en återbrukad vara.

Vi kan ta en skärm till en dator som exempel. Det är en relativt tung vara, så den får den maximala kemikalieskatten - numera 448 kronor. En begagnad skärm i sig är värd ungefär 500 kronor, så kostnaden blir 500 + 448. Till detta kommer sedan moms, och sammantaget innebär det att skatterna på produkten är högre än produktens värde. Om skärmen är värd 500 kronor blir priset 1 185 kronor när alla skatter har lagts på. En nyproducerad skärm kostade nu på morgonen från 1 090 kronor på netonnet.se.

Detta gör att attraktiviteten i återbruk är liten i förhållande till nyproducerade varor. I praktiken styr kemikalieskatten alltså bort från det mer hållbara valet, till förmån för ett mindre hållbart val. På papperet ska det inte vara så här, vilket Magdalena Andersson också poängterar i sitt svar. Det finns enligt finansministern flera olika sätt för företag att säkerställa att begagnad elektronik inte beskattas, men som framgår av den kritik som förts fram är det åtminstone så att dessa sätt inte är tillräckligt bra. På papperet finns det inget problem, men det finns det ute i verkligheten.

Därför blir följdfrågorna till Magdalena Andersson: Är det inte ett problem att de som berörs har en helt annan uppfattning än regeringen om hur detta fungerar? Är det inte ett problem att akademi och branschorganisationer har en annan uppfattning än regeringen? Och ska inte Sverige, som borde vara ett föregångsland för hållbarhet, göra det så enkelt som möjligt att bidra till en mer hållbar konsumtion?


Anf. 56 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! För snart tre år sedan infördes kemikalieskatten, en viktbaserad punktskatt på elektronikvaror. Syftet med skatten är att minska konsumtionen av elektronikvaror som innehåller skadliga flamskyddsmedel samtidigt som staten förväntar sig ökade skatteintäkter.

Utvärderingar har gjorts av Svensk Handel, som visar att intäkterna är betydligt lägre än förväntat samtidigt som antalet arbetstillfällen har minskat med ungefär 1 000 tjänster. De visar också att privatimporten ökar i ungefär samma takt som antalet jobb försvinner. Lägg även till de administrativa kostnaderna, som har ökat med ungefär 300 miljoner kronor.

Samtidigt säger elektronikbranschen följande: Kemikalieskatten ger en mycket begränsad miljönytta och har redan bidragit till förlorade arbetstillfällen och ett försäljningstapp på ca 6 miljarder kronor för den svenska handeln.

Eftersom verkligheten nu ser ut som den gör - Sverige förlorar arbetstillfällen, och miljönyttan och skatteintäkter uteblir - blir min fråga om Magdalena Andersson kan tänka sig att utvärdera effekterna av kemikalieskatten ur ett helhetsperspektiv. Jag tänker då utöver de miljömässiga även på de ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga aspekterna och, inte minst, ur ett cirkulärt perspektiv.


Anf. 57 Finansminister Magdalena Andersson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Företag som renoverar och säljer begagnade elektronikprodukter är viktiga företag som gör ett viktigt arbete för Sverige.

Precis som Hampus Hagman säger är det viktigt för den cirkulära ekonomin att vi kan återanvända våra elektroniska produkter. Det finns ett stort slöseri som är dåligt för miljön om man har en alltför snabb omsättningstid på elektroniska produkter. Där delar jag helt uppfattningen.

Det finns två möjligheter att inte behöva betala kemikalieskatt på återanvända produkter. Den ena är att man inte ansöker om att vara godkänd lagerhållare. Då behöver man inte betala skatten. Den andra är att man har ett undantag. Det är ett undantag som gäller generellt där skattskyldighet redan har inträtt. Då behöver man inte ha koll på att skatten redan har betalats, utan det räcker med att skattskyldigheten har inträtt. Där bör ett kvitto från när varan såldes första gången räcka för att skattskyldigheten har inträtt.

Jag ägnar mig inte åt den här typen av affärer, men jag skulle kunna tro att man ändå vill ha ett kvitto när man köper in begagnade varor för att säkerställa att det inte är stulna varor man köper. Man vill ju inte riskera att hålla på med häleri. Jag skulle gissa att företagen ändå vill ha kvitton för att säkerställa att man inte ägnar sig åt illegal verksamhet. Jag föreställer mig att det i alla fall skulle vara så om jag ägnade mig åt denna verksamhet. Det här är ju seriösa företag, så jag skulle tro att de också gärna vill ha det så.

Jag ska säga något kort om Handelns Utredningsinstituts så kallade utvärdering. I praktiken är det inte någon utvärdering, utan det är mer en utveckling av den kritik som institutet hade mot skatten redan när den infördes. Sedan har de teoretiska modeller för hur de tror att skatten ska komma att påverka. Därför är det viktigt att säga att Handelns Utredningsinstitut själva har stora ekonomiska intressen i det här. Det tror jag att man ska ha med sig när man läser deras rapporter.

Däremot är det naturligtvis viktigt att vi alltid utvärderar de nya åtgärder som regeringen vidtar. När kemikalieskatten har verkat i några år är det naturligtvis också lämpligt att genomföra en utvärdering av den.

Jag kan också berätta att regeringen har genomfört en förbättring av kemikalieskatten genom ett beslut i veckan om att skatten också kommer att omfatta privatpersoner som köper varor utomlands.


Anf. 58 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Företag, branschorganisationer och inte minst akademi säger att det finns ett problem. Begagnade varor beskattas på ett sätt som det inte var tänkt att de skulle beskattas på därför att det är svårt att visa att skattskyldighet redan har inträtt. Det försvårar möjligheten att sälja begagnade datorer och telefoner.

Finansministern säger att det inte alls finns något problem därför att det finns undantag för varor som skattskyldighet redan har inträtt för. Vi kan alltså konstatera att verklighet och karta inte stämmer överens och att finansministerns budskap då är att regeringen följer kartan. Verkligheten får anpassa sig. Att det går ut över företagare, arbetstillfällen och miljö verkar spela mindre roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror tyvärr, fru talman, att det här återspeglar regeringens och socialdemokratins generella inställning till samhället, men kanske i synnerhet inställningen till företag.

Jag har en helt annan inställning. Jag tycker att det offentliga, stat, kommuner, myndigheter med mera, i grunden ska se sig själva som serviceorganisationer. Vi är inte till för vår egen skull; vi är till för andra. Vi är till för människorna, för företagen och för civilsamhället. Och när de påpekar och visar att det finns ett problem med de regler som staten har infört måste vi ta till oss det och anpassa regelverken. Vi måste minska krånglet och underlätta vardagen.

Det gäller givetvis för alla företag, för alla företag är viktiga. Men särskilt viktigt måste det ju vara nu, när det handlar om företag som verkligen bidrar till att göra Sverige och världen mer hållbar. Det är företag som visar att det går att tjäna pengar och skapa arbetstillfällen genom att tillhandahålla en mer hållbar lösning på ett problem. Det är företag som gör Sverige till ett föregångsland på området. Det måste väl vara extra angeläget att lyssna och förenkla när de säger att det finns ett problem.

Att företag redan i dag behöver spara sina kvitton för bokföringen under lång tid är helt sant. Men poängen är att det merarbete som det innebär för de inblandade företagen håller tillbaka den hållbara utvecklingen. Dessutom gäller inte detta krav för privatpersoner, och det försvårar möjligheten för privatpersoner att sälja elektronik till ett företag som sedan säljer den vidare till någon annan.

Kort sagt, fru talman: Krångliga regler håller tillbaka en positiv utveckling. Jag blir faktiskt väldigt förvånad över att regeringen inte tar till sig detta. Varför klamrar sig regeringen fast vid en teknisk konstruktion för undantag som inte bara döms ut av dem som berörs utan också av branschorganisationerna och akademien?


Anf. 59 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Jag har noterat att regeringen har startat en utredning om - och nu uppenbarligen också beslutat om att försöka med detta - liknande regler även för dem som säljer in till svenska konsumenter.

Det är bra, men jag upprepar att det borde ha föregåtts av en utvärdering av helheten utifrån både de miljömässiga, de ekonomiska och de arbetsmarknadsmässiga aspekterna och inte minst ur ett cirkulärt perspektiv. Det gäller speciellt i det läge där man kan ana att denna skatt även kommer att innefatta ytterligare branscher, till exempel textil- och skobranschen.

Min fråga är: Kan ministern uppge hur man kommer att kunna säkerställa att secondhandbutiker, exempelvis Erikshjälpen, Röda Korset och Svenska kyrkans olika butiker, som säljer begagnat kommer att kunna fortsätta att göra det utan att bli extra beskattade och därmed riskera att behöva lägga ned sin verksamhet?


Anf. 60 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Camilla Brodin tar upp frågan om hur det kommer att bli för secondhandförsäljning när det handlar om kläder och skor. Där är det lättare för mig att förstå att det är ett problem att säkerställa att skattskyldigheten har inträtt tidigare. Det är någonting som utredningen tittar på. Det är väl mindre vanligt att man har kvar kvitton när det handlar om kläder och skor än när det handlar om lite dyrare elektronikvaror. En utredning jobbar nu med detta, och jag är naturligtvis väldigt intresserad av vilka förslag den kommer med vad gäller just den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är likadant med Hampus Hagmans fråga om elektronikbranschen. Jag är inte gift med den ena lösningen eller den andra. Väldigt ofta när vi kommer med enskilda skatteförslag från Finansdepartementet kommer det in synpunkter från näringslivet om exakt hur skatten är utformad och om att procedurerna kring skatteuppbörden inte ska vara alltför krångliga. Vi på Finansdepartementet har naturligtvis en kontinuerlig dialog med näringslivet om detta och lyssnar på dem.

I den här frågan har det i de kontakter som förevarit inte varit helt uppenbart för oss på Finansdepartementet att detta verkligen är ett problem på det sätt som Hampus Hagman lyfter fram. Vi är dock naturligtvis beredda att lyssna om man kan visa att detta verkligen är ett sådant problem. Av de kontakter som hittills har förevarit och det vi hittills har hört är det lite svårt att förstå att detta skulle vara ett så stort problem, givet att det ofta handlar om ganska dyra varor som man köpt. Då är det vanligt att man också har kvar kvittot. Jag kan också tänka mig att det för den som renoverar är viktigt att veta att de varor man köper in har köpts på ett legalt sätt.


Anf. 61 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Nu lät det faktiskt som ett ganska positivt besked från finansminister Magdalena Andersson. Hon är inte gift med den ena lösningen eller den andra. Det är väldigt bra. Då har jag två debattartiklar som jag direkt kan rekommendera. Träffa professorerna på Lunds universitet! Träffa Inrego! Det finns också en masteruppsats skriven förra året av en student i miljövetenskap, också på Lunds universitet, om precis de problem som jag tar upp.

Det finns alltså lösningar på detta, och det är väldigt positivt om finansministern kan ta till sig av dem. Det tyckte jag inte visades i det interpellationssvar som finansministern läste upp här tidigare.

Det är ett problem att företag tvingas lägga sin tid, sin kraft och sin energi på att lära sig regelverk och hålla på med administration. Det är också ett problem om det inte bekymrar regeringen. Det är väldigt positivt om regeringen tar till sig att detta är ett problem.

Sverige ska vara ett föregångsland för hållbarhet. Jag tycker att företagare ska få lägga tiden, kraften och energin på att utveckla sin idé, att skapa nya jobb och att bidra till en bättre värld. Då behövs det ett tydligt undantag från kemikalieskatten för begagnad elektronik.


Anf. 62 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Ja, och då är det ju bra att det också finns ett undantag för begagnad elektronik. Där finns det två möjligheter, precis som jag pekade på i mitt interpellationssvar.

Finansdepartementets kontakter har hittills inte givit vid handen att det är nödvändigt med en förändring, men kommer det nya fakta och nya argument är vi naturligtvis beredda att lyssna. Vi har också en löpande dialog med näringslivet, där det finns ett gemensamt intresse, som det också finns ett stort stöd för här i kammaren, av att vi ska ha så enkla administrativa regler som möjligt för svenska företag. De flesta företagare blir företagare därför att man har en smart idé, och det är den man vill ägna sig åt. Om man är administrativt intresserad kanske man blir tjänsteman på Skatteverket i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

With all due respect är det inte alltid skatteförfarandereglerna som man har allra mest koll på när man är professor i företagsekonomi. Det kan finnas regler kring skatteförfarandet som man inte har koll på i detalj, även om man naturligtvis har mycket koll på annat.

Tack för interpellationen och trevlig helg!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:213 Kemikalieskattens påverkan på den cirkulära ekonomin

av Hampus Hagman (KD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Den 1 juli 2017 infördes en punktskatt på kemikalier i viss elektronik, ofta kallad kemikalieskatt. Den 1 augusti 2019 augusti höjdes skatten. Så som skatten är konstruerad är samtliga varor inom avgränsade varugrupper skattepliktiga. Den skattskyldige får sedan göra avdrag för skatten om vissa listade grupper av ämnen inte förekommer i varan. Skatten har kritiserats för att slå fel och enbart leda till att konsumtion med tillhörande arbetstillfällen flyttar utomlands, eftersom försäljning från utländska försäljare direkt till en konsument i Sverige inte beskattas. Under hösten 2019 kom därför förslag från regeringen som skulle innebära att även utländska företag ska betala skatten.

Oaktat den diskussionen påverkar skatten också återbrukade varor. Återbruk innebär att en vara, till exempel en dator, renoveras och säljs igen, snarare än att den slängs och en ny tillverkas. Detta bidrar till att minska klimatavtrycket, och de företag som finns i branschen är mycket goda exempel på att cirkulär ekonomi kan vara företagsekonomiskt lönsamt och leda till fler arbetstillfällen.

Att kemikalieskatten skulle drabba dessa företag kan inte ha varit regeringens intention då det i dag finns ett undantag för varor som skattskyldighet tidigare inträtt för. Det borde leda till att företag som köper in gammal elektronik, renoverar den och sedan säljer den vidare inte ska behöva betala skatten. I praktiken är det dock omöjligt att bevisa att skatt betalats för en viss vara, och även om det skulle vara möjligt så innebär det en mycket stor administration för den som ska visa detta. Undantaget finns alltså bara på papperet, men har inget genomslag i verkligheten.

Ett sätt att komma till rätta med detta problem skulle kunna vara att införa en presumtion om att kemikalieskatt är betald på en vara som återbrukas. Det skulle förenkla arbetet betydligt för de aktuella företagen och därmed också ge miljönytta.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

Hur vill regeringen underlätta för återbruk av elektronikprodukter, och är regeringen beredd att agera för att verkligen undanta dessa från den så kallade kemikalieskatten och därigenom uppnå miljövinster?