Israels ockupation av Palestina

Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska våldet mot palestinier samt illegala vräkningar och demoleringar av palestinska hem, om jag och regeringen anser att Israels ockupation av Palestina i juridisk mening är ett apartheidbrott och om jag och regeringen avser att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet.

Den svenska regeringen fortsätter, i linje med FN:s och EU:s politik, sitt engagemang för att få till stånd en framförhandlad tvåstatslösning med två självständiga stater som lever sida vid sida i fred och säkerhet med Jerusalem som huvudstad för båda.

Israels bosättningspolitik, inklusive vräkningar och demoleringar, strider mot folkrätten, underminerar en tvåstatslösning och bidrar till förhöjd konfliktnivå. EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor har genomgående gett uttryck för denna linje.

Sverige framför tydligt sitt budskap om behovet av att konfliktens grundorsaker adresseras, vikten av en tvåstatslösning och ett slut på ockupationen, senast i ett anförande framfört av Sverige å de nordiska ländernas vägnar i FN:s generalförsamling. Dessa budskap förs även fram direkt till Israel. Vi står givetvis också upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Under den senaste våldseskaleringen har vi varit tydliga med att fördöma de urskillningslösa raketattackerna mot Israel och framhållit att landet har rätt att försvara sig men måste göra sitt yttersta för att civila inte ska drabbas.

I likhet med EU använder Sverige inte apartheidbegreppet i relation till den israeliska ockupationen.

Regeringen tror på dialog. Vi vill inte se en suspendering av associeringsavtalet. I associeringsavtalet stipuleras att ett associeringsråd ska äga rum i närtid. Ett associeringsråd ger möjlighet till tydliga budskap och till samtal om frågor både där vi är överens och där vi är oeniga.

Fru talman! Den mest långvariga pågående konflikten i världen är Israels ockupation av Palestina. Redan genom processen som ledde till att staten Israel utropades år 1948 skapades grogrunden för dagens konflikt, då hundratusentals palestinier fördrevs från sina hem. Sedan sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten.

Konflikten är inte en konflikt mellan jämlika parter. Israel är en av världens största krigsmakter vars militärapparat understöds av USA, och landet har ett större ansvar enligt folkrätten i egenskap av ockupationsmakt. Samtidigt är det viktigt att understryka att folkrättens regelverk, bland annat förbudet mot attacker mot civila, omfattar samtliga parter. Israels ockupation ursäktar inte på något sätt raketbeskjutning mot Israel, attacker på civila israeliska mål eller att palestinska grupper begår brott mot de mänskliga rättigheterna på de palestinska områdena.

Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir allt grövre. Blockaden av Gaza fortskrider och så även byggandet av den mur som sedan länge har fördömts av FN. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem och Jordandalen ökar.

Ingen fred tycks vara i sikte, och så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter kommer det inte att vara möjligt att uppnå fred. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern. Vänsterpartiet anser att Israel måste dra sig tillbaka från ockuperade områden, att blockaden av Gaza måste brytas, att bosättningarna måste utrymmas och att en fri och demokratisk palestinsk stat bör upprättas inom 1967 års gränser.

Vänsterpartiets utgångspunkt är folkrätten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Därför har vi uppmärksammat och fördömt Israels grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, både i och utanför riksdagen. Samtidigt har vi inte tvekat att ta avstånd från de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begåtts av palestinska grupper.

Vänsterpartiet ser framför sig att Sverige kan spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för att bygga en palestinsk statsbildning. Sveriges erkännande av Palestina som stat var ett viktigt steg, och det ska regeringen ha beröm för.

Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min interpellation. Jag har ställt dagens interpellation till utrikesministern för att lyfta upp den senaste tidens händelser med Hamas raketer mot Israel och Israels militära bombningar av det blockerade och instängda Gaza.

Det är också viktigt att slå fast att agerandet från Israels militär och polis med avspärrningar runt Damaskusporten, stormningen av den religiösa platsen al-Aqsa-moskén och fördrivningen av palestinska familjer från östra Jerusalem utgör en fond av händelser som ökade konfliktnivån i slutet av det religiösa firandet av ramadan. Om man lägger till besvikelsen över inställda palestinska parlamentsval kan man konstatera att det är Israels ockupation av Palestina som utgör grunden för dagens problem och utmaningar.

Kring Israel och Palestina finns det mycket som jag och utrikesministern är överens om. Det är genom en majoritet bestående av Vänsterpartiet, regeringen och Centerpartiet som Sverige är en stor bidragsgivare till flyktinghjälpen UNRWA och som Sveriges stöd för en tvåstatslösning är starkt. Men denna linje utmanas hela tiden av den svenska högern. Samtidigt blir regeringens linje ofta tam och tandlös, särskilt när det kommer till den israeliska regeringens brott mot mänskliga rättigheter.

Jag undrar därför vad regeringen tänker göra. Avser man att klippa banden till Israels militär? Tänker regeringen verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet med Israel eller följa EU-domstolens beslut om att märka upp varor från illegala bosättningar?

Fru talman! Jag har läst interpellationen och även svaret från utrikesministern. Jag tycker att hennes svar på interpellationen i huvudsak är rimligt och bra. Jag tycker dock att det finns några saker man kan tillägga.

Det finns ett sätt för Hamas att skaffa sig ett utomordentligt bra luftförsvar för att skydda både Gazaremsan och befolkningen där, helt gratis. Det består i att inte själv strössla in raketer från Gazaremsan in i Israel. Det kostar inte Hamas en enda shekel, dinar, krona, euro eller dollar att göra det, utan det är bara att sluta upp med att skjuta in raketer i Israel. Men det gör inte Hamas.

Man måste förstå vad det är för typ av organisation som styr på Gazaremsan. Israel hade ett tjugotal bosättningar där, förhållandevis små, 7 000 bosättare. Man evakuerade dem - bokstavligen bar ut de sista - för snart 16 år sedan, i augusti 2005. Två år senare tog Hamas kontrollen över Gazaremsan. Man körde ut den palestinska myndigheten därifrån efter interna strider, och från 2007 har Hamas lyckats med konststycket att starta tre krig och ständiga sammandrabbningar och konfrontationer med Israel.

Hela ekonomin på Gazaremsan är omstyrd till en krigsekonomi. I stället för att man använder byggmaskinerna till att bygga hus använder man dem för att gräva tunnlar. I stället för att man kanaliserar resurser till att bygga sjukvård och skola, bygga upp området och göra något bra av Gazaremsan använder man pengarna till att importera krigsmateriel och styr om hela ekonomin till att förbereda för nästa krig. I stället för att man agerar för att skydda barn och ge barnen en fin uppväxt och så vidare hjärntvättar man varje ny generation in i en dödskult. Man har perverterat den palestinska motståndskampen till att handla om ett heligt och evigt krig mot Israel där dess invånare, och särskilt judarna, ska drivas ut i Medelhavet.

Vi står alla, hoppas jag, för en tvåstatslösning. Det innebär ett Israel och ett Palestina som kan leva sida vid sida. Men Hamas dröm är ett Palestina som lever ovanpå Israel. Det är någonting helt annat.

Därför tycker jag, fru talman, att man måste vara rätt tydlig med att Israel inte bara har en rätt att skydda sin befolkning. Israel har också en skyldighet att skydda sin befolkning. Man har investerat åtskilliga miljarder i att göra detta och bygga upp Iron Dome för att skydda sin befolkning mot raketattacker och ha skyddsrum överallt. Man har gjort massiva investeringar i information till medborgarna, och det går olika larm. Man har byggt upp hela sitt sjukvårdssystem med mängder av ambulanser och så vidare. En stor del är också finansierat via utländska donationer.

Fru talman! Jag tycker att det i sammanhanget är viktigt att påpeka att Israel givetvis har många skyldigheter. Och Israels agerande på Västbanken är på många sätt under all kritik. Jag är mycket kritisk mot Israels agerande på Västbanken. Men när det gäller Gazaremsan och Hamas är det så att så länge Hamas styr Gazaremsan kommer vi tyvärr, befarar jag, att fortsätta se en liknande utveckling för rätt lång tid framåt med regelbundna krig på grund av Hamas agerande.

Fru talman! Regeringen arbetar inom EU och FN för att nå en långsiktig och hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina. Den senaste tidens våldsamheter med civila dödsoffer, inte minst alldeles för många barn, är förfärande och visar återigen på vikten av att konfliktens grundorsaker adresseras. Tillkännagivandet av ett eldupphör var välkommet och nödvändigt.

Sverige är tydligt i sitt budskap om vikten av en förhandlad tvåstatslösning och ett slut på ockupationen. Detta har bland annat förmedlats nyligen i ett anförande framfört av Sverige på de nordiska ländernas vägnar i FN:s generalförsamling och vid FN:s råd för mänskliga rättigheters specialsession om MR-situationen i Palestina.

I likhet med EU och de andra nordiska länderna använder Sverige inte apartheidbegreppet i relation till den israeliska ockupationen. Regeringen har liksom tidigare regeringar stått bakom EU:s sedan länge etablerade position om bosättningsexpansionen, demoleringar och vräkningar och att de måste upphöra.

Israels bosättningspolitik, inklusive vräkningarna av palestinier i det ockuperade östra Jerusalem, särskilt i Sheikh Jarrah, strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå.

EU uppmanar regelbundet Israel att upphöra med denna typ av åtgärder och leva upp till sina skyldigheter som ockupationsmakt. EU är också tydligt med att status quo vid Haram al-Sharif, Tempelberget, måste upprätthållas.

Vi följer noga situationen när det gäller mänskliga rättigheter i både Israel och Palestina. Vi ger uttryck för vår position offentligt, bland annat i regeringens landrapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer samt i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Situationen i Israel och i Palestina är som bekant återkommande på dagordningen vid EU:s utrikesministermöten. Vid dessa framhåller jag det angelägna i att EU står upp för sin överenskomna folkrättsbaserade politik och välkomnar EU:s höga representants aktiva engagemang för och tydliga budskap om vikten av EU-enighet bakom denna politik. Detta skedde senast vid det extrainsatta utrikesministermötet den 10 maj och vid Gymnichmötet någon vecka senare.

Sverige står också upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Under den senaste våldseskaleringen har vi varit tydliga med att fördöma de urskillningslösa raketattackerna mot Israel. Raketattackerna från terroristgrupper i Gaza mot civila i Israel måste upphöra en gång för alla. Israel har rätt att försvara sig men måste göra sitt yttersta för att civila inte ska drabbas. Den humanitära rättens regler om distinktion, proportionalitet och försiktighet måste respekteras.

Vapenvilan måste konsolideras och humanitärt tillträde garanteras för att förbättra den humanitära situationen i Gaza. Sverige har beslutat att öka det humanitära stödet. EU verkar för att isoleringen av Gaza ska hävas. Det är viktigt. Det är också viktigt att få till stånd ett politiskt perspektiv och en process för en lösning av konflikten.

När det gäller Håkan Svennelings fråga om associeringsavtalet svarade jag på den redan i mitt första anförande. Vi anser att man behöver en dialog och vill inte suspendera associeringsrådet.

Fru talman! Många har under lång tid jämfört den israeliska regeringens och dess myndigheters sätt att dela upp människor utifrån härkomst med apartheidsystemet i Sydafrika. Ändå slog människorättsorganisationen Human Rights Watch juridiska granskning av Israels lagar, där man konstaterar att det liknar apartheid, ned med stor kraft.

Human Rights Watch drar slutsatsen att den israeliska regeringen har visat en avsikt att behålla israelers dominans över palestinier i hela Israel och i de ockuperade palestinska områdena. Dessutom har palestinierna systematiskt förtryckts, och omänskliga handlingar har begåtts mot dem. Human Rights Watch menar att när dessa tre aspekter förekommer tillsammans motsvarar det apartheidbrott.

Om regeringen då inte väljer att beskriva detta som apartheidbrott vore det intressant att höra hur regeringen ser på och beskriver systematiken i de övergrepp som sker och hur regeringen kan tänkas arbeta för att synliggöra och motarbeta detta systematiska förtryck som möter palestinier varje dag.

I förra veckan kom den glädjande nyheten om att en politisk storspelare, och den som är ytterst ansvarig för att motverka fredsprocessen och öka förtrycket mot palestinier, efter tolv år vid makten som premiärminister har fått lämna ifrån sig den. I stället tillträder nu en mycket bred koalition, bestående av hela åtta partier från höger till vänster, från judiska och arabiska partier, regeringsmakten. De kommande veckorna ska de genom en snårig väg för att forma sin regering.

Men Benjamin Netanyahu lär knappast ge upp i första taget. Hans grepp om israelisk politik har varit stenhårt under lång tid. Samtidigt betyder skiftet att det äntligen är dags att åtala Netanyahu för de tre korruptionsbrott som han står åtalad för, och det finns fler utredningar om misstänkta brott som pågår om honom.

Det var just sammanblandningen av israelisk politik och Benjamin Netanyahus egenintressen som till slut fick de andra politikerna att sluta upp i en osannolik koalition mot honom.

Jag undrar hur utrikesministern ser på det politiska läget i Israel, och vilka kontakter som utrikesministern har haft med den nya israeliska regeringen.

En annan viktig utmaning att ta tag i är att hålla nya parlaments- och presidentval i Palestina. Det har nu gått på tok för lång tid sedan palestinierna fick rösta fram sina ledare. Du kan i dag vara 34 år gammal, alltså nästan lika gammal som jag är, och aldrig ha röstat i ett palestinskt val.

Här bär den palestinska administrationen med president Mahmud Abbas ett tungt ansvar för situationen. Men även den israeliska ockupationen sätter käppar i hjulen, dels genom att ledande palestinska politiker hålls fängslade, dels genom att försvåra för att val ska kunna hållas i östra Jerusalem. Omvärldens tryck på både Palestina och Israel kommer att vara avgörande för att palestinska val ska kunna hållas i år. Här har utrikesministern ett tydligt ansvar. Jag undrar hur utrikesministern avser att ta detta ansvar.

Den israeliska militärens bombningar av Gaza ledde fram till 256 döda varav 66 barn. Det visar på militärens, IDF:s, bristande syn på folkrätt och mänskliga rättigheter. Därför måste nu omvärlden öka trycket mot de ansvariga i den israeliska militären. Det är dags för regeringen och Sverige att klippa banden till Israels militär. Det kan regeringen enkelt göra genom att kalla hem vår försvarsattaché från Tel Aviv, genom att sluta tillåta Israel att testa till exempel drönare på våra flygfält i Norrland och genom att införa ett vapenembargo mot Israel på EU-nivå. Jag undrar om utrikesministern tänker vidta några åtgärder mot Israels militär?

Fru talman! Det är en oerhört vulgär retorik Vänsterpartiet ägnar sig åt i den här debatten.

Var femte invånare i Israel har arabisk härkomst - är arab, eller i praktiken palestinier. Det är faktiskt den enda platsen i Mellanöstern där araber åtnjuter demokrati fullt ut. Några mil därifrån, i Syrien, har 10 miljoner människor fördrivits från sina hem de senaste åren. Där finns inte heller några judar, för de fördrevs redan för 50 år sedan. Det är däremot apartheid. Irak är etniskt och religiöst rensat ned på trappuppgångsnivå.

Israel är det enda land som fortfarande - möjligen tillsammans med Libanon och några få andra fickor i Mellanöstern - har en mångfald och pluralism och håller fria val. Israel har så många fria val att de hålls nästan en gång i halvåret. Just detta land säger den svenska vänstern är de värsta förbrytarna, och man struntar fullständigt i att allting runt omkring Israel - i praktiken hela Mellanöstern - är ödelagt, sönderslitet i stycken, med brutala totalitära regimer.

Syftet med hela den här retoriken kring apartheid - och jag är mycket glad att utrikesministern tydligt klargör att Sveriges regering inte delar den synen, fru talman - är att underminera relationer och utbyten med Israel. Det innebär att man i förlängningen inte ska tillåta till exempel israeliska forskare, oavsett om de är judar eller araber, att komma på symposium i Sverige och att svenska företag inte ska ha utbyte med Israel. I förlängningen syftar den här retoriken till att avlegitimisera Israels hela grund som statsbildning, och jag vänder mig väldigt starkt emot detta. Jag tackar för att utrikesministern har varit tydlig i att ta avstånd från det.

Fru talman! Sveriges relationer med både Israel och Palestina är viktiga frågor och något som regeringen värnar.

Vi måste givetvis kunna fortsätta stå bakom FN:s och EU:s folkrättsbaserade syn på konflikten och uttrycka kritik när folkrätten inte respekteras och samtidigt ha goda och konstruktiva relationer med Israel. På samma sätt måste vi kunna kritisera palestinskt agerande och palestinska myndigheter utan att äventyra relationen med Palestina.

I vår dialog med den palestinska myndigheten är vi tydliga när det gäller vikten av att palestinierna åtnjuter mänskliga rättigheter. Jag pratade nyligen med premiärminister Shtayyeh, både för ungefär tio dagar sedan vid ett långt virtuellt möte och i förra veckan då vi båda var i Oman och hade ett fysiskt möte. Jag tog då bland annat upp vikten av demokratiska val och hur viktigt det är att de hålls i närtid i Palestina. Men de måste också få lov att hållas i östra Jerusalem, och det går inte om Israel inte tillåter det.

Jag var själv partipolitisk valobservatör vid valet 2006 och befann mig då i Gaza. Jag vet därmed att det är alldeles för länge sedan som palestinierna själva har fått uttrycka sin vilja, och jag håller med Håkan Svenneling om att det är viktigt att palestinierna får delta i riktiga val.

EU har en etablerad och folkrättsligt grundad politik som gör skillnad mellan staten Israels territorium och av Israel ockuperat territorium. I enlighet med FN:s säkerhetsresolution 2334 differentierar EU, inklusive Sverige, mellan Israel enligt 1967 års gränser och av Israel ockuperade palestinska områden. Detta förhållningssätt har också bekräftats i den dom från EU-domstolen som gäller ursprungsmärkning av produkter från bosättningar. Det är därmed svaret på den frågan. Frågan kom förresten även till uttryck i tillämpningen av EU:s associeringsavtal med Israel.

Jag fick frågan från Håkan Svenneling hur vi ser på Israels regering. Ja, den är ju så ny att vi inte har haft tid att ha några kontakter, men jag hoppas på det. Jag hoppas fortfarande på att jag ska bli inbjuden till Israel; jag har verkligen goda förhoppningar om att vi kan ha konstruktiva samtal. Men jag måste ändå få lov att uttrycka hur glad jag är att Isaac Herzog blev vald till president i Israel. Det är arbetarpartiets före detta ledare och en mycket konstruktiv man som är beredd till dialog både med dem som tycker lika och med dem som tycker olika i olika frågor. Det tror jag är ett väldigt positivt steg för den dialog som jag tycker måste finnas.

Vi månar också om att EU:s samarbete med Palestina ska utvecklas, och vi stöder att man ska inleda ett förhandlingsarbete om ett fullödigt associeringsavtal mellan EU och Palestina.

Fru talman! Vi kan utifrån dagens debatt konstatera att regeringen inte för en dålig politik. Problemet är enligt mig att den inte är tillräckligt bra.

Man har fortfarande på sig silkesvantarna när det kommer till kritik av den israeliska regeringen och dess militärs brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter, framför allt när det gäller att göra mer än att bara uttala ord och i stället visa faktisk handling. Man har fortfarande inga besked om hur man ska klippa banden till Israels militär. Vänsterpartiet har ett flertal förslag på hur man skulle göra det, och jag tycker att den första och mest konkreta åtgärden vore att kalla hem försvarsattachén från Tel Aviv.

Samtidigt befinner vi oss i ett intressant politiskt läge med en ny israelisk regering, vilket innebär en möjlighet för Sveriges regering att förnya sitt engagemang för en tvåstatslösning så att vi får till både en israelisk och en palestinsk stat för att avsluta världens längst pågående ockupation.

Fredrik Malm var på jakt efter mig kring detta med apartheid. Syftet är att visa på systematiken i det förtryck som dagligen möter palestinier i deras liv. Jag minns till exempel tillfällen då jag har passerat genom check-points i Palestina, mellan Betlehem och Jerusalem. Det är att som att vara ett boskapsdjur. Man trycks igenom en check-point där det spelas hög musik, och det är samma låt på repeat för att liksom driva en till vansinne.

Vi kan också titta på den diskriminering som möter araber som bor i Israel och är israeliska medborgare. De diskrimineras strukturellt genom att deras samhällen prioriteras bort. Vägar rustas inte upp. Du märker när du har svängt in i ett arabiskdominerat område jämfört med ett israeliskt. Det skapar klyftor även i Israel.

Därför är jag glad över mycket i regeringens politik, men jag tycker att den skulle kunna vara ännu bättre. Jag är ändå tacksam för den här debatten i dag, och vi kommer även att återkomma till den här frågan i en särskild debatt nästa vecka.

Fru talman! Låt mig säga att jag också är glad för den här interpellationsdebatten, som Håkan Svenneling just tackade mig för. Jag uppskattar också att Fredrik Malm deltog i den, för jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar dessa frågor i Sveriges riksdag. Jag ser också fram emot den debatt om Mellanöstern som vi ska ha senare i juni.

Den fortsatta folkrättsliga expansionen av bosättningar, tvångsförflyttningar av palestinska familjer från deras hem, demoleringar av palestinska hem och förstörelsen av palestinsk infrastruktur måste upphöra. Så länge ockupationen fortgår har Israel särskilda skyldigheter och ansvar som ockupationsmakt. Dessa kommer FN och EU, och därmed regeringen, att fortsätta påminna om så länge som krävs. Likaså kommer kritik fortsatt att uttalas när brott begås mot folkrätten, inklusive mot den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.

Det råder ingen tvekan om att meningsfulla fredsförhandlingar måste komma till stånd och att konflikten måste få ett slut. För att bygga en hållbar och rättvis fred mellan Israel och Palestina måste bägge parters behov, rättigheter och säkerhet tas i beaktande.

Regeringen fortsätter att på olika sätt, både politiskt och genom biståndet, bidra till tvåstatslösningen och till att ockupation, våld och terrorism får ett slut. Vi tror på att föra dialog också i ett sammanhang där alla runt bordet inte är överens.

En långsiktig lösning på den israelisk-palestinska konflikten står endast att finna i en framförhandlad tvåstatslösning som bygger på folkrätten och där Israel och Palestina kan existera sida vid sida i fred och säkerhet, med Jerusalem som huvudstad för båda staterna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.