Innovationspolitikens status inom regeringen

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig om OECD:s utvärdering av Sveriges innovationssystem föranleder regeringen att vidta några åtgärder avseende politikområdets ställning inom regeringen. Som Ingela Nylund Watz mycket riktigt påpekar beställde regeringen våren 2011 en granskning av Sveriges innovationssystem. OECD genomförde sin utvärdering parallellt med att regeringen arbetade med att ta fram en nationell innovationsstrategi i brett samförstånd med regionala aktörer, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhället. I och med att vi hade en kontinuerlig dialog med OECD under processen kunde flera av rekommendationerna snabbt införlivas i regeringens politik, bland annat inom ramen för forsknings- och innovationspropositionen som lämnades till riksdagen i oktober 2012 och budgetpropositionerna för 2013 respektive 2014. Några exempel på genomförda reformer i forsknings- och innovationspropositionen som är i linje med OECD:s rekommendationer är satsningen på strategiska innovationsområden, förstärkning av medel till industriforskningsinstituten och de pågående uppdragen om kriterier för samverkan. Utöver dessa satsningar kan nämnas sammanslagningen av Almi Företagspartner och Innovationsbron, satsning på ett system för fond-i-fond-investeringar, införandet av ett investeraravdrag och ett FoU-avdrag. Bland annat för att främja den offentliga sektorn som drivkraft för innovation har regeringen beslutat att förstärka det statliga upphandlingsstödet inklusive innovationsupphandling och samla det vid Konkurrensverket. På Näringsdepartementet har vi även inrättat ett innovationskansli för att driva på genomförandet av strategin. Jag delar inte Ingela Nylund Watz åsikt om innovationspolitikens ställning i regeringen. Regeringen står bakom den nationella innovationsstrategin. Innovationsstrategin, som nu är ett tydligt inriktningsdokument för innovationspolitiken, togs fram i samarbete med samtliga departement, och det samarbetet präglar även genomförandet. Därför är det inte förvånande att vi i regleringsbreven för 2014 utökat antalet myndigheter som ska rapportera sina insatser för att uppnå målen för innovationsstrategin. Nu inkluderar vi 19 myndigheter under sex olika departement, vilket illustrerar det stora intresset för de här frågorna inom regeringen.

Herr talman! Tack, statsrådet, också för detta svar, som dock inte var lika fylligt som det förra. Det kanske beror på att frågan är något spetsigare ställd och att det finns en tydligare åsiktsskillnad i frågan om hur vi bör leda den nationella innovationspolitiken än om dess innehåll. Statsrådets svar på min raka fråga kan jag inte tolka på något annat sätt än som ett nej. Statsrådet tänker inte vidta några åtgärder för att stärka innovationspolitikens status i regeringen. Just på den punkten har regeringen uppenbarligen blundat för den tydliga kritik eller de tydliga rekommendationer som OECD riktade när de fick möjligheter att lämna en rapport över den svenska innovationspolitiken. Herr talman! I sin rapport påpekar OECD det faktum att Sverige karakteriseras av små departement och väldigt stora myndigheter vilket gör samordningen av innovationspolitiken extra angelägen. OECD förvånas över att politikområdet prioriteras så lågt av regeringen men pekar också på det inte helt smickrande omdömet att de små departementen saknar kompetens på området liksom förmåga att styra och utvärdera sina myndigheter. Dessvärre menar OECD att innovationsekonomin som sådan har en svag ställning på Näringsdepartementet. Ovanpå detta menar OECD också att den senaste forsknings- och utvecklingspropositionen har ett alltför ensidigt forskningsperspektiv på innovation, vilket jag tycker är särskilt intressant. Herr talman! Jag noterar att statsrådet i sitt svar framhåller att regeringen har tagit intryck av OECD, eftersom man arbetade med rapporten samtidigt som propositionen togs fram. Det är bra, och jag har noterat det. Men varför har regeringen inte tagit intryck på detta område? OECD är väldigt tydlig med att Sverige borde kraftsamla och utveckla en mer effektiv ledning av innovationspolitiken. Beror det på att OECD har rätt när man menar att tyngdpunkten i det svenska innovationsarbetet har ett alltför ensidigt forskningsperspektiv och att ansvaret för detta i själva verket ligger på ett annat departement än näringsministerns? Statsrådet får gärna bringa klarhet i detta. Herr talman! Det har sagts många gånger och det är ett faktum: Sverige är ett litet land, och världen är väldigt stor. OECD menar att en viktig framgångsfaktor för Sverige har varit samverkan mellan stat, stora företag och fackföreningar och att den offentliga upphandlingen har varit viktig. Statsrådet framhåller också att vi arbetar bra med det i Sverige nuförtiden, och det är gott. Jag menar att OECD:s rapport i själva verket ger oss socialdemokrater ett starkt stöd för vårt förslag att inrätta ett nationellt innovationsråd som bör ledas av statsministern. Varför har regeringen en annan uppfattning än så många andra länder och OECD? Herr talman! Jag tror i grund och botten att näringsministern och jag är överens om ganska mycket när det handlar om att stärka den svenska innovationspolitiken. Faktum är att jag tror att det är mer som förenar än som skiljer oss åt. Jag tror också att näringsministern har uppmärksammat hur andra länder samlar sig över politiska gränser för att nå långsiktiga strategiska satsningar på innovationspolitiken och leda det arbetet på högsta politiska nivå. Jag skulle därför vilja fråga näringsministern: Anser näringsministern att det är ett exempel på ett klokt politiskt övervägande att genomföra satsningarna på innovationspolitiken på det sätt som nu görs i ljuset av den internationella konkurrensen?

Herr talman! Det blir nästan lite sött att få ett försök till uppsträckning av en socialdemokrat i närings- och innovationspolitik. Vi har presenterat en nationell innovationsstrategi som vi har tagit fram i brett samförstånd mellan näringsliv, akademi och civilsamhälle under ett antal år. Genom en rad tematiska och regionala dialoger har 1 400 personer varit med och tagit fram detta. Det har inte skett med ett innovationsråd som sitter runt statsministern i ett slutet rum, utan vi har haft samverkan brett över Sverige även utanför Rosenbad för att få in kunskap och erfarenhet för att forma vår nationella innovationsstrategi. Det var Näringsdepartementet och regeringen som beställde OECD:s genomlysning av innovationspolitiken. Vi gjorde det för att vi ville ha deras syn på hur vi kan förbättra svenskt innovationsklimat, vilket vi också har gjort. Många av de rekommendationer som OECD föreslår finns i innovationsstrategin såväl i det breda anslaget som i de enskilda satsningarna. I FoI-propositionen lägger vi lite drygt 2 miljarder på innovation. Det är den största satsningen vi har gjort historiskt på svenskt innovationsklimat. Ingela Nylund Watz hoppar över ett stycke i OECD:s rekommendationer. De pekar på vår fantastiska historia men också på vår internationellt ledande position. De uppmanar Sverige att använda sina styrkor och våga vara pionjär i innovationspolitiken. Det är en uppmaning som vi verkligen har tagit till oss. Det är därför som vi kort därefter, mycket i samarbete med OECD, presenterade dels innovationsstrategin, dels forsknings- och innovationspropositionen. Resultaten är tydliga på var Sverige ligger i dag. Vi toppar internationella rankningslistor. Vi är bäst i EU på innovation, och vi ligger bland de absolut bästa vad gäller konkurrenskraft och kreativitet i världen. För att vi ska bibehålla detta handlar det om att fortsätta att satsa på dessa områden med sänkta skatter, att premiera forskning och innovation och en utbildning i världsklass. Det är så vi bygger ett starkt innovationsklimat framöver. När vi lyfter fram innovation är det också viktigt att påtala att det inte är något som kan dikteras fram av politiker. Det hela är i sig ett underifrånbygge som bygger på enskilda människors kreativitet och innovationsförmåga. Det är därför som jag är så skeptisk till ett innovationspolitiskt råd som ska lyfta Sverige till ännu högre höjder. Jag tror inte på det. Jag tror däremot på rekommendationerna som OECD ger oss, att satsa på innovationshöjande åtgärder för små och medelstora företag. Därför presenterade vi ett FoU-avdrag och därför förstärkte vi till exempel industriforskningsinstituten. Jag tror också på ett tydligt samarbete inom Regeringskansliet i genomförandet. Därför har vi breddat uppdragen till fler myndigheter och fler departement som nu ska rapportera hur man arbetar med innovation. Därför har vi ett innovationskansli på Näringsdepartementet. Jag tror dessutom att det är viktigt att jobba brett inom alla sektorer. Det handlar inte bara om att ta in den viktiga industrin i Sverige, utan också tjänstesektorn och den offentliga sektorn, och jobba med innovationsarbete. Det är knappast något som kan dikteras från en statsminister i ett innovationspolitiskt råd, utan det krävs aktiva, verkningsfulla åtgärder ute i verkligheten för att det ska komma till stånd. Där kan gärna vår innovationsstrategi och vår forsknings- och innovationsproposition, som innehåller medel, vara ett viktigt verktyg framåt.

Herr talman! Statsrådet får betrakta mitt anförande precis hur hon vill - sött eller inte. Jag förbehåller mig rätten att debattera och granska regeringens innovationspolitik. Statsrådet får naturligtvis recensera mina anföranden precis som jag kan recensera hennes. Med detta sagt vill jag ändå säga att jag inte tror att det förhåller sig på det sättet att statsrådet har studerat det socialdemokratiska förslaget när det handlar om satsningar på innovationsområdet. Vad vi har tagit fasta på är mycket av det som framgår i OECD:s rapport när det handlar om deras sätt att presentera styrkor, svagheter, möjligheter och utmaningar. En av de satsningar som vi vill göra är att höja innovationspolitikens status. Det vill vi göra genom att inrätta ett nationellt innovationsråd, och vi vill att det ska ha så hög status i regeringens arbete att det leds av Sveriges statsminister. Vi tror att det har ett otroligt viktigt signalvärde att landets statsminister tar täten i ett arbete som handlar om att bibehålla de fina positioner som Sverige har på innovationsområdet. Utvecklingen går snabbt, herr talman. Alla länder gör anspråk på att ligga i framkant när det handlar om att utveckla sin innovationskraft. Då behöver vi ställa upp de tydligaste markörerna för detta i arbetet. Så kan vi visa signalvärdet tillsammans med branschens företrädare, med akademin och med näringslivet: Här menar vi allvar. Till detta kopplar vi, utöver det som regeringen satsar på innovationspolitiken, ytterligare 2 miljarder på att bland annat utveckla strategiska samverkansprogram. Ett sådant vill vi till exempel ha på det område vi debatterade i samband med den förra interpellationen, nämligen life science. Vi har också pekat ut klimatutmaningarna som ett sådant område. Självfallet har vi också funderat igenom på vilket sätt det offentliga Sverige och regionerna kan involveras i arbetet med att utveckla det svenska innovationssystemet. Där finns ytterligare en punkt som OECD pekar på som en svaghet i det svenska innovationssystemet: Regionerna är svagt utvecklade när det handlar om att kunna bidra till utvecklingen av innovation. Herr talman! Låt mig också säga att jag tror att det är allmänt väl känt - det har diskuterats i många år i Sverige - att vi satsar mycket och att vi ligger väl till när det handlar om innovation. Men vi har även en innovationsparadox, och det vet statsrådet om. Vi satsar mycket, men vi får ut väldigt lite i form av nya varor och produkter. Det är detta vi måste komma åt. Det måste vi göra med satsningar på riskkapital. Vi måste göra det med satsningar på att stötta den regionala nivån. Vi måste göra det i samverkan med näringslivet. Men vi måste också visa att Sverige som nation menar allvar. Då tror jag att det har sin betydelse att statsministern tar ledningen för ett sådant arbete, precis som man gör i Storbritannien och flera andra länder. Jag tycker att det är tråkigt att innovationspolitiken inte har fått denna status i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag kan garantera svenska folket - om de ligger vakna om natten - att Fredrik Reinfeldt är både oerhört engagerad i och intresserad av innovationspolitiska frågor. Det var statsministern som presenterade förslaget om en innovationsstrategi här i riksdagen i en regeringsförklaring för ett antal år sedan. Regeringen fattar kollektiva beslut, och kollegerna där har varit med i arbetet med att ta fram den nationella innovationsstrategin. Till skillnad från tidigare innovationsstrategier som tidigare regeringar har gjort är detta ett dokument och ett arbete där alla departement har varit involverade. Hela regeringen, inklusive statsministern, har hållit i taktpinnen för att detta ska lyftas. Jag vågar hävda att innovationspolitiken har oerhört hög status. Inte minst märks det på våra utlandsresor, som alla mina kolleger i regeringen gör. Där får vi ofta tala om vårt arbete med innovationspolitiken i Sverige. Det finns ett intresse för hur Sverige har lyckats komma högt upp på rankningslistor, hur vi investerar i forskning, utveckling och innovation och hur det kommer sig att ett så litet land som Sverige kan ha så många både stora och små företag som lyckas internationellt, främst inom innovationsområdet. Det är jag stolt över. Vi har både stora och små företag som har kommit ut på den internationella globala arenan och är föregångare inom innovationsområdet. Det arbetet delar hela regeringen. Det är inte bara jag som närings- och innovationsminister och det innovationskansli som jag har på departementet som arbetar med detta, utan det är som sagt samtliga departement. Den andra delen handlar om den berömda paradox som Ingela Nylund Watz tar upp. Det stämmer att vi är duktiga på att satsa på infrastruktur, det vill säga forskning och innovation, men sämre på att kommersialisera det och få ut gångbara produkter på marknaden. Det är därför vi från alliansregeringen säger att det är viktigt att satsa på entreprenörs- och näringspolitiken: sänkta skatter, sänkta kostnader, FoU-avdrag, investeraravdrag och riskkapital i tidiga skeden. Allt detta har vi styrt om och genomfört under våra år vid makten. Det är säkert inte tillräckligt. Vi behöver säkert göra ännu mer för att fler entreprenörer ska se dagens ljus och för att fler produkter ska se dagens ljus och komma ut på marknaden. Internationaliseringscheckar är en annan sak som vi har infört, till exempel. Vi har också infört strategiska innovationsområden. Det är bra att även Socialdemokraterna har tagit det till sitt hjärta. Men till skillnad från Socialdemokraterna pekar vi inte ut specifika områden. Strategiska innovationsområden, som vi nu lanserar, har till syfte att det hela ska komma underifrån. Samverkan mellan akademi och näringsliv får nu hos Vinnova söka om olika programinsatser för att innovera och forska på de områden som de finner är de bästa möjliga. Det är det som är underifrånperspektivet i detta. Det stämmer att regionerna behöver bli bättre på innovation. Det arbete som har skett under de senaste åren innebär att allt fler regioner har tagit fram egna regionala innovationsstrategier. Det är ett arbete där man bland annat har tittat på den nationella innovationsstrategin och haft den som kunskapsbank när man har format sina regionala strategier. Några regioner låg före och införde det tidigare än regeringen, och några arbetar fortfarande med det. Jag vill bara kort nämna att i den kommande strukturfondsperioden för 2014 och framåt, som är viktig för regionernas innovationspolitik, är 70 procent av medlen avsatta för aktivitet som stärker forskning och innovation. Det är en kraftfull satsning på innovationskapaciteten ute i landets olika regioner.

Herr talman! Jag tror i alla fall att den diskussion som vi har haft här i kväll ger vid handen att näringsministern är nöjd med den status som innovationspolitiken har i Regeringskansliet även om OECD pekar på att det är en av de svagheter som finns i den svenska innovationspolitiken. Jag tycker att det är tråkigt att näringsministern inte vill göra mer för att lyfta innovationspolitikens status i Regeringskansliet. Det är rätt intressant att försöka bringa klarhet i bakgrunden till att det har blivit som det har blivit. Näringsministern säger att statsministern är oerhört intresserad av frågorna. Varför vill han då inte leda dem? Den frågan kan man ställa sig. Tycker han inte att detta område är så pass viktigt i svensk politik att han själv är intresserad av att ta rodret i frågorna? Eller handlar det om det som OECD pekar på, att innovationspolitiken i Sverige har ett så tydligt och utpräglat forskningsperspektiv att ett annat departement, som har att slå vakt om det här området, väger tyngre i Regeringskansliet än näringsministerns eget departement? Man kan nämligen ana att utbildningsministern har en del synpunkter när det gäller på vilket sätt innovationspolitiken ska bedrivas. Man kan ställa sig frågan: Vad är det som har gjort att regeringen har landat vid en konstruktion kring innovationspolitiken i Sverige som gör att man av OECD får påpekanden om och synpunkter på att innovationspolitiken har ett dåligt och svagt politiskt ledarskap i Sverige och att den till och med har en svag ställning på Näringsdepartementet? Vad är det som gör att OECD drar den slutsatsen?

Herr talman! Om statsministern skulle leda allt arbete som han tycker är viktigt skulle vi övriga kolleger i regeringen vara ganska överflödiga, tror jag. Det finns ett stort engagemang hos statsministern i samtliga frågor som regeringen handhar. Men vi har olika portföljer, och jag är som näringsminister högst ansvarig för närings- och innovationspolitiken i Sverige. Det är ett uppdrag som jag med glädje och stor passion tar mig an för att förbättra närings-, entreprenörs- och innovationsklimatet. Vi behöver fler företag, vi behöver fler som jobbar och vi behöver fler innovativa produkter och tjänster på marknaden. Det är därför som vi tillsammans med OECD har tagit fram vår innovationsstrategi. Jag har ju suttit med i de samtalen med OECD. Vi har bakat in deras rekommendationer både i vår strategi och i de satsningar som vi har gjort. Den analys som OECD gjorde av den svenska innovationspolitiken gäller för 2011 och bakåt i tiden. Från 2011, 2012 och 2013, efter strategier och innovations- och forskningspropositioner, råder det ett annat läge i Sverige. Vi har lyssnat in och satsat på just innovation, till exempel forskningsinstitut, test- och demoanläggningar och en samverkanspott för högskolor och universitet. Vi har gjort stora satsningar på Sci Life Lab och på partnerskap, och vi vill gärna satsa på Max IV eller liknande i Lund för att vi tror på såväl forskning som innovation. Det finns en stor samsyn i regeringen om att båda dessa ben är viktiga, forskning såväl som innovation. Men grundläggande för ett starkt innovationsklimat även 2020 är goda förutsättningar för att driva företag. På den punkten ger jag inte mycket för Socialdemokraternas höjda skatter och ökat regelkrångel. I stället handlar det om goda ramvillkor för företagande: infrastruktur och fortsatt låga skatter för företagande. Det är bara så vi i grunden kan klara av ett starkt närings- och innovationsklimat.