Höjda klimatmål efter COP 26

Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att verka för att Sverige ska återkomma med ett nytt ambitiösare klimatbidrag till FN före slutet av 2022 och om regeringen avser att presentera det som ett nationellt bidrag som kompletterar och går utöver EU:s klimatbidrag. Jens Holm har även frågat mig om jag avser att verka för att EU skärper sitt klimatbidrag för slutet av 2022.

De nuvarande globala klimatåtagandena är långt ifrån tillräckliga. I dagsläget förväntas de globala utsläppen öka med över 13 procent till 2030 när de enligt vetenskapen behöver minska med 45 procent. Det finns länder som står för betydande utsläpp som ännu inte gjort ett klimatåtagande eller helt otillräckliga åtaganden.

Alla länder behöver göra mer för att klimatarbetet ska kunna anses vara i linje med vetenskapen och Parisavtalets 1,5-gradersmål. G20-länderna har ett särskilt ansvar, givet att de står för 80 procent av världens utsläpp. I Sverige har vi antagit skarpa nationella utsläppsmål samt en klimatpolitisk handlingsplan som formulerats för att leva upp till Parisavtalet och svara mot vetenskapen. Vi verkar även genom EU och är drivande för att EU ska anta ännu ambitiösare klimatåtgärder för alla medlemsländer. Sverige och EU både stöttar och driver på andra länder. Sveriges värdskap för Stockholm + 50 i juni 2022 innebär en unik möjlighet att driva det globala ambitionsarbetet framåt ytterligare.

Regeringen anser att vetenskapen måste utgöra grunden i utformningen av nationella mål, varför den ska genomsyra även kommande klimatpolitisk handlingsplan. EU:s uppdaterade gemensamma klimatåtagande som presenterades i december 2020 innebar en skärpning och ett uppdaterat och utökat mål om en minskning senast 2030 med minst 55 procent av växthusgasutsläpp jämfört med 1990. Denna ambition har även lagts fast i EU:s klimatlag. Även om Sverige ville se ännu högre mål är jag stolt över att EU i FN:s klimatförhandlingar ses som en av de mest ambitiösa parterna.

Sverige verkar nu för ett ambitiöst genomförande av de EU-rättsakter som kommissionen sedermera lagt fram och som ska säkerställa att EU:s målsättningar nås. Det är i detta sammanhang vi framför allt kan påverka ambitionen. Jag ser också framför mig att en diskussion kan hållas inom EU om EU:s klimatambition i ljuset av den senaste vetenskapen under nästa år, exempelvis hur vi genom det pågående lagstiftningsarbetet skapar möjligheter att överträffa EU:s mål.

Fru talman! Parisavtalet är ett rättsligt bindande internationellt avtal och omfattar frågor som rör både Europeiska unionens och medlemsstaternas befogenheter. Det är ett så kallat blandat avtal och ska därför ratificeras av både EU och dess medlemsstater. EU:s medlemsstater valde i miljörådets slutsatser den 18 september 2015 att uttrycka sin avsikt att agera gemensamt inom ramen för Parisavtalet, vilket också bekräftades i rådsbeslutet om godkännande av Parisavtalet den 5 oktober 2016. Det stärker EU:s position då vi gemensamt kan visa på en hög klimatambition. Under EU-fördragen har medlemsstaterna även en skyldighet att agera i samstämmighet och lojalitet med unionen i utrikespolitiken.

Jag kommer i ljuset av detta inte att verka för att Sverige ska presentera ett eget klimatåtagande till FN. Det är oerhört viktigt att EU fortsatt kan agera gemensamt och vara en stark pådrivande kraft i klimatförhandlingarna. Det ska också påpekas att det finns en risk i att Sverige presenterar ett eget klimatåtagande då det kan följas av att andra, mindre ambitiösa EU-länder presenterar sina egna klimatåtaganden. Förutom att urvattna den styrka som följer av att EU:s alla medlemsstater agerar gemensamt så skulle det allvarligt skada förtroendet för EU i klimatförhandlingarna.

Fru talman! Jag vill tacka klimat- och miljöministern för det jag tror är hennes första anförande om klimatpolitik i riksdagens kammare. Det är mycket välkommet. Jag hoppas att det blir mer av den varan.

Det här är en viktig debatt. Vi befinner oss i ett klimatnödläge. Det är precis som klimatministern säger. De åtaganden som har gjorts globalt är långt ifrån tillräckliga. Med de åtaganden som finns nu kommer utsläppen att öka och inte minska till 2030.

Vad innebär en ökning av utsläppen? Jag var själv på plats på klimattoppmötet i Glasgow. När man träffar förhandlare, aktivister och forskare från utvecklingsländer som Sydafrika, Bolivia, Filippinerna, Bangladesh och Tuvalu är det väldigt tydligt att klimatkrisen är här och nu. För dem är det en existentiell fråga: Kan vi leva kvar i vår by nästa år, när torkan slår till igen? Kan vi bo kvar i våra samhällen när havets nivå höjs ännu mer, som den gör i exempelvis ö-staterna i Sydostasien?

Jag kan säga att de inte var särskilt imponerade av de bidrag som kom från de rika länderna, från Nordamerika och EU, och inte heller från Sverige. De kräver att mer görs. Annars går vi mot en temperaturhöjning på närmare 3 grader Celsius vid slutet av detta århundrade.

Hur mycket är då 3 grader Celsius temperaturhöjning? Världsbanken har gjort en rapport på en analys av just en sådan höjning. En av slutsatserna var att det innebär slut på civilisationen som vi känner dem. Det får bara inte hända! Det är våra barn och barnbarn som vi i så fall försätter i den situationen.

Fru talman! Den slutresolution som antogs i Glasgow var inte vad vi behövde, om man säger så. Men i artikel 29 i slutresolutionen förbinder sig faktiskt alla parter att återkomma med höjda och förbättrade klimatbidrag senast under 2022. Det ska vara skärpta bidrag som innebär att man gör skärpta utsläppsminskningar till 2030 som är i linje med Parisavtalet.

Detta välkomnades av alla de personer från sydländerna som jag träffade från miljörörelsen. Det var det kanske viktigaste bidraget från Glasgowtoppmötet.

Nu, fru talman, ställer jag frågan till klimatministern: På vilket sätt tänker Sverige tillmötesgå överenskommelsen om skärpta klimatåtaganden? Det ska alltså vara under 2022 som man presenterar dem.

Men jag får inget riktigt svar, utan jag får höra om EU-lojalitet och att det skadar trovärdigheten etcetera om vi återkommer med skärpta miljöambitioner. Det kan väl inte vara ett brott mot lojaliteten? Det är väl snarare så att om vi inte skärper våra klimatåtaganden så bryter vi verkligen mot klimatlojaliteten och lojaliteten mot alla andra länder runt om i världen.

Jag vill därför fråga ministern igen: Vad betyder artikel 29 i Glasgowdeklarationen? Innebär inte den att Sverige måste återkomma med skärpta klimatåtaganden? Och innebär den inte också att EU måste skärpa sina klimatåtaganden? Ja eller nej?

Fru talman! Tack, Jens Holm, för vad som otvetydigt är en otroligt viktig interpellation!

Vi befinner oss, som du säger, mitt i ett klimatnödläge. Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det är också därför den nya regeringen har pekat ut just omställningen till ett grönt folkhem som en av de viktigaste prioriteringarna de kommande tio åren.

Jag tror ändå att man måste vara väldigt klar över att det viktigaste här är just att vi åstadkommer resultat. Det speglas också i mitt interpellationssvar till Jens Holm. För att vi ska åstadkomma största möjliga genomslagskraft behöver vi också göra det tillsammans med andra. Därav har vi som medlemsstater en skyldighet enligt EU-fördragen att agera samstämmigt och i lojalitet med unionen i utrikespolitiken. Det skulle därför förefalla mycket märkligt om Sverige skulle presentera ett eget klimatåtagande till FN.

Det är oerhört viktigt att vi kan fortsätta att agera tillsammans i EU. Framför allt är det så att om Sverige skulle gå före och presentera ett eget klimatåtagande öppnar det upp för andra, mindre ambitiösa, EU-länder att göra precis detsamma och snarare gå i en annan riktning. Det skulle ännu mer undergräva och splittra de viktiga gemensamma ambitionerna om att ta ansvar för det som nu sker i vår omvärld.

Vi står nu i färd med att förhandla fram den lagstiftning som ska genomföra det nuvarande 2030-målet om minst 55 procent. Vi satt senast i förmiddags i EU-nämnden och diskuterade det stora EU-paket, Fit for 55, som innehåller tolv rättsakter som ska genomföras. Där hänger alla kuggar ihop för att bilda en enhet.

Om man ska vara realistisk vet vi att de här förhandlingarna redan nu, med det nuvarande målet, förväntas bli svåra. Samtidigt är tiden knapp, precis som Jens Holm säger, för möjligheten att leverera på målet. Därför ser jag en risk i att påbörja ett arbete under 2022 med att skärpa det övergripande målet till 2030, som leder till att EU inte kan leverera på sin målsättning.

Jag tycker däremot att det är viktigt, precis som Jens Holm säger, att vi har en diskussion inom EU om EU:s klimatambition i ljuset av inte minst den senaste vetskapen. Det gäller bland annat IPCC-rapporterna som vi tog del av under våren. Men diskussionen bör förhålla sig till hur vi i det pågående lagstiftningsarbetet om de olika rättsakterna kan skruva upp ambitionen ytterligare så att vi överträffar vårt mål om minst 55 procent till 2030.

Jag vill också i det här sammanhanget understryka att arbetet med ett nytt klimatåtagande för perioden efter 2030 påbörjas under 2023 inom EU och är tänkt att presenteras under 2024.

Fru talman! Klimatministern försöker göra det här till en fråga om att vi i Vänsterpartiet vill ha ett nytt eget klimatmål för Sverige till nästa klimattoppmöte som skulle kunna vara i strid med EU.

Så är inte fallet. Det vi vill är att Sverige ska kunna gå fram som en föregångare och ha ett klimatbidrag till nästa klimattoppmöte som kompletterar och går utöver EU:s målsättning. Det ska inte på något vis motsätta sig detsamma.

Såvitt jag vet är vi fullt fria att göra på det viset. Om inte får klimatministern säga emot mig, för det här är en väldigt viktig fråga: Får vi eller får vi inte gå fram med ett svenskt klimatbidrag som kompletterar och går utöver EU:s? Enligt mitt förmenande - och jag har varit EU-parlamentariker under ett antal år innan jag hamnade i den här församlingen - kan medlemsländer göra på det viset.

Jag tror inte att det finns någon i Bryssel som skulle misstycka om Sverige gjorde det. Alla pratar om att vi behöver frontrunners, alltså att vi behöver länder som går före och visar på ett klimatledarskap. Därför vore det så bra om Sverige kunde agera enligt artikel 29 i Glasgowdeklarationen, som ålägger alla parter att återkomma med uppdaterade och förbättrade klimatbidrag för minskade utsläpp till 2030. Och detta ska göras under 2022, så det är ganska snart det måste ske!

Jag vill därför fråga klimatministern: Kan vi eller kan vi inte komma med ett till EU kompletterande klimatbidrag?

Min nästa fråga rör EU:s klimatbidrag. Sveriges klimatbidrag till klimatförhandlingarna är ju detsamma som EU:s. Vi lutar oss helt och hållet mot EU. Det är i sammanhanget oerhört viktigt att vi bidrar till en förbättring av detta klimatbidrag, precis det som klimatministern är inne på. Men det känns lite oklart om det kommer att bli någon förändring över huvud taget av EU:s klimatbidrag. Jag har hört vad olika EU-företrädare har sagt: Nej, Fit for 55 ligger kvar. Vi kommer inte att ändra på någonting!

Men varför har man då gått med på artikel 29 i Glasgowdeklarationen, som just säger att alla ska uppdatera och förbättra sina klimatbidrag?

Fru talman! Jag skulle vilja fråga klimatministern: På vilket sätt avser hon att verka för att EU:s klimatbidrag till nästa klimattoppmöte kommer att förbättras på det sätt som artikel 29 föreskriver? Eller kommer inte Sverige att verka för att det ska förändras någonting över huvud taget?

Fru talman! Tack, Jens Holm, för skarpa frågor och också för det engagemang som Vänsterpartiet visar i de här frågorna!

Jag är väldigt stolt över att Sverige redan i dag i mångt och mycket bär en ledartröja i de här frågorna och är ett föredöme för väldigt många andra länder. Vi vet mycket väl att mer behöver göras, men det är också ett faktum - vilket jag tidigare kommenterade här i dag till diverse medier - att vi nu klarar etappmålet för 2020 och att vi under förra året sänkte utsläppen med 9 procent. Vi vet att det till stor del är en effekt av pandemin, men det är också lärdomar som vi tar med oss in i framtiden kopplat till detta. Det finns också delar i den nioprocentiga sänkningen av utsläppen som handlar om att vi med en ambitiös klimatpolitik har åstadkommit permanenta minskningar. Jag är den första att säga att det spelar roll.

Jag är också den första att säga att det spelar roll att vi har frontrunners. Vi ser nu till exempel när det gäller el och värme, eller för den delen transporter, att Sverige har åstadkommit permanenta utsläppsminskningar och att det går åt rätt håll. Vi ska även i de internationella sammanhangen fortsätta att ha en hög svansföring.

Vi befinner oss just nu i ett läge, vilket också bekräftades av Naturvårdsverkets kommentarer kring utsläppsminskningarna förra året, där otroligt mycket positivt händer i Sverige. Vi har en svensk industri och ett svenskt näringsliv som står och frustar och vill vara en del i att genomföra de gröna innovationerna och se till att vi får fram de nya, smarta jobben. Sverige kan visa att det går att kombinera att vara ett välfärdsland och bli världens första fossilfria välfärdsland med att samtidigt se till att få med människor på den resan och också se möjligheterna i den klimatomställning vi är mitt inne i.

När det gäller vad regeringen mer kan göra för att höja klimatambitionerna globalt kan vi ändå konstatera att någonting som kom ut av COP 26 var att vi nu har fått flera delar av Parisavtalets så kallade regelbok på plats. Fullt fokus ligger nu också på genomförandet av Parisavtalet. Olika typer av stöd till genomförandet i utvecklingsländer kommer att vara en viktig beståndsdel för en högre ambition. Vi arbetar nu intensivt i Regeringskansliet med att forma en riktning för hur regeringen kan stärka genomförandet av Parisavtalet, inte minst genom klimatdiplomati, policydialog, finansiering och innovativ teknologi, som du vet.

Vi har tidigare dubblerat vårt stöd till den gröna klimatfonden. Vi annonserade också inför COP 26, just för att visa att vi är föregångare, att vi stärker vår klimatfinansiering under 2022 med 1 miljard kronor och dubblerar klimatfinansieringen till 15 miljarder till 2025. Där sticker vi verkligen ut.

Vi kommer nu att arbeta oerhört aktivt när det gäller genomförandet av Fit for 55. Förhoppningsvis kan vi i de sammanhangen, när vi nu också förhandlar rättsakterna, skruva upp ambitionen ytterligare så att vi överträffar vårt mål om minst 55 procent till 2030 och vara en pådrivare i de sammanhangen.

Fru talman! Det är väldigt goda nyheter att Sveriges utsläpp minskade med 9 procent, även om vi vet att det är en pandemieffekt. Pandemin ger oss möjligheter, absolut. Jag har faktiskt skrivit en bok som har kommit ut i år och som heter Pandemin som möjlighet. Jag önskar att jag hade haft med mig den här, för jag hade hemskt gärna velat ge den till klimatministern som julklapp. Den kanske kan bli en försenad julklapp vid ett senare tillfälle.

Det finns hemskt mycket att lära av pandemin. Vi måste slå vakt om de beteendeförändringar och positiva saker som nu har uppstått, samt naturligtvis hantera de dåliga.

Det är mycket positivt som händer. Jag är helt med på visionen om att ha världens bästa välfärdsland, skapa nya gröna jobb och samtidigt ställa om hela vårt land så att vi når våra klimatmål. Det sker otroligt mycket intressant i svensk industri och på andra områden.

Här pratar vi dock om klimatförhandlingarna. De kommande klimatförhandlingarna, COP 27, blir i Egypten, och då förväntas alla länder komma dit med nya, förbättrade klimatbidrag. Jag har frågat om Sverige kommer att komma med ett kompletterande klimatbidrag som går utöver EU:s. Jag tolkar klimatministern som att Sverige inte kommer att göra det, och det beklagar jag. Det borde vi göra om vi vill vara verkliga föregångare i klimatfrågan.

Jag ställde också tidigare denna fråga till klimatministern: Anser inte klimatministern att vi får komplettera EU:s gemensamma klimatbidrag om vi vill? Jag fick inget svar, men mitt svar är i alla fall att vi absolut kan göra det.

Jag ställde också frågan på vilket sätt klimatministern vill verka för att EU:s klimatbidrag revideras och blir bättre till kommande klimattoppmöten. Kommer klimatministern att verka för det? Jag hoppas det.

Fru talman! Tack för detta, Jens Holm! Jag ser väldigt mycket fram emot att ta del av den boken, oavsett om jag får den som julklapp av dig eller på något annat sätt.

Vi är helt överens om att vi, både i Sverige och naturligtvis också globalt, måste utvärdera vad det innebär att vi har hanterat tjänsteresor på ett helt annat sätt under pandemin. Vi måste också nyttja den teknik som vi ser på andra områden för att säkra att vi har en hållbar värld att lämna över till våra barn. Det är vår skyldighet att göra det.

Regeringen har tidigare framfört - ni vet att vi också drev det i förhandlingarna - att vi ville ha ännu skarpare mål när vi deltog i EU-förhandlingarna kring det paket som nu blev Fit for 55. Vi ville ha 60 eller 65 procent. Jag hör också dina raka frågor, Jens Holm. Därför vill jag upprepa att vi nu står mitt i förhandlandet kring denna lagstiftning som handlar om att nå ett 55-procentsmål. Det är ett komplicerat ramverk som nu har lagts fram för att genomföra detta, där de olika kuggarna hänger ihop. Vi vet också att vi på EU-nivå har länder som har kommit olika långt och att förhandlingarna kommer att bli väldigt svåra.

Om Sverige i det läget går in och påbörjar ett arbete under 2022 med att skärpa det övergripande målet till 2030 tror jag att det kan riskera att EU inte kan leverera på sin målsättning. Det kan också riskera en negativ debatt. Vi kommer dock att fortsätta att ha ledartröjan i detta.

Jag tycker återigen att det är viktigt att vi har en diskussion inom EU om EU:s klimatambitioner sett i ljuset av den senaste vetenskapen vi får del av under 2022, inte minst IPCC-rapporten.

Jag ser fram emot fler diskussioner.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.