Hemvärnets framtida roll

Herr talman! Karin Åström har, mot bakgrund av Försvarsmaktens förslag till framtida organisation och personalförsörjning, frågat mig hur jag avser att praktiskt åtgärda det stöd som samhället behöver i kris om antalet hemvärnssoldater skulle halveras. Åsa Lindestam har frågat mig hur jag ser på hemvärnets framtid vad gäller antal och ansvarsuppgifter och om jag avser att ta några initiativ med anledning av det som anförs om bland annat hemvärnets uppgifter och utbildning. Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att värna hemvärnets närvaro i hela landet samt organisationens folkförsvarsprofil. Staffan Danielsson har frågat mig om jag avser att överväga åtgärder för att utveckla det svenska hemvärnet mot bakgrund av det som anförs om bland annat hemvärnets insatser vid nödsituationer av olika slag och möjligheten att ge hemvärnet ett särskilt anslag. Jag besvarar de fyra interpellationerna i ett sammanhang. I dag är hemvärnets huvuduppgift bevakning och skydd av skyddsobjekt och samhällsviktig infrastruktur. I Försvarsmaktens insatsorganisation ingår i dag 60 hemvärnsbataljoner om sammanlagt ca 30 000 hemvärnssoldater. Hemvärnet spelar en viktig roll då Försvarsmakten bidrar vid hantering av svåra påfrestningar i fredstid. I samband med räddningstjänstinsatser har hemvärnet nyttjats vid eftersök av försvunna personer och bistått vid översvämningar, snökaos, skogsbrandsbekämpning och oljebekämpning. Under 2007 lämnade hemvärnsförbanden stöd till samhället omfattande 40 765 timmar. I takt med att Försvarsmaktens verksamhet har förändrats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar är det naturligt att även hemvärnet moderniseras. I Försvarsmaktens perspektivstudie från december 2007 fanns förslag på kraftiga reduceringar av antalet personer inom hemvärnet. Regeringen har inte tagit ställning till dessa förslag. Försvarsberedningens kommande rapport, Frivilligutredningens kommande betänkande och Försvarsmaktens fördjupade redovisning den 15 maj inför arbetet med budgetpropositionen är exempel på ytterligare underlag som behöver vägas in i beslut om det framtida hemvärnet. Regeringen avser att lämna en inriktningsproposition om försvarets framtida inriktning och dimensionering i slutet av året. Regeringen kommer i denna proposition att föreslå en framtida utveckling av bland annat Försvarsmakten, och däri ingår också hemvärnet. Vad gäller den anslagsstruktur som berör hemvärnet är det inte aktuellt att göra några ändringar. Min uppfattning är att hemvärnet även fortsatt kommer att ha en viktig roll att fylla i det militära försvaret och när det gäller att stödja civila aktörer vid hantering av kriser i samhället. Hemvärnets framtida uppgifter ska vara kvalificerade och moderna.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är faktiskt väldigt glad över försvarsministerns svar eftersom han anser att hemvärnet fortsättningsvis ska ha en viktig roll just när det gäller att stödja polis, räddningstjänst och brandkår vid kriser i samhället. Ministern tycker också att hemvärnets framtida uppgifter ska vara kvalificerade och moderna. Det tror jag att det stora flertalet håller med om. Med detta hoppas jag verkligen att ministern också menar att folkförankringen är en bärande bas i hemvärnet. Herr talman! Jag har dock också med stor förskräckelse noterat att det råder närmast kaotiska förhållanden inom Försvarsmakten och även inom regeringen när det gäller hur det framtida försvaret ska se ut. Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör. Jag undrar, och säkert många med mig: Vem styr vem, vad är det som händer och åt vilket håll styr man? I den perspektivstudie som Försvarsmakten har lämnat till regeringen föreslår man för det första att värnplikten ska avskaffas, för det andra att vi ska utbilda yrkessoldater för utlandstjänstgöring, och de ska kontrakteras för några år och för det tredje att hemvärnet ska halveras. Sedan ska hemvärnet personalförsörjas med de yrkessoldater som kommer hem från sina utlandstjänstgöringar. Herr talman! Jag har funderat mycket på hur detta egentligen håller ihop. Tänk er in i situationen. Erik är yrkesmilitär. Vi antar att han nu har kommit hem efter cirka sju år efter utlandstjänstgöring i Försvarsmakten. Han har fullgjort sitt kontrakt, och då ska han ingå i det nationella försvaret. Det är då tänkt att han ska vara en del i det halverade hemvärnet. I dag omfattar hemvärnet ca 30 000 personer, och det ska alltså ned till hälften. 27-årige Erik är precis i den ålder då han ska bilda familj, skapa sig en social tillvaro och kanske komma ut och yrkesarbeta. Han har också haft en ganska hög lön under åren i utlandstjänst. Tror försvarsministern verkligen att Erik med den enorma bakgrund som han har kommer att känna sig motiverad att ingå i ett frivillighetsförband av hemvärnets typ, som bygger mycket på ideellt engagemang? Det tror inte jag. Herr talman! Jag tycker också att det är bra märkligt att en organisation som står för 50 procent av antalet soldater i Sverige får bara 1,5 procent av hela försvarsbudgeten. Det är i det närmaste kaffepengar vi talar om när det gäller hemvärnet. Slutligen skulle jag vilja säga att perspektivstudien är otroligt dåligt underbyggd. Vi är många i Norrland som befarar att det här kommer att få förödande konsekvenser, särskilt för Norrlands inland. I mitt eget hemlän kommer hemvärnet i stort sett att raderas ut. Vi vet vilka konsekvenser det kan tänkas få vid de kriser som vi nu ser komma alltmer. Jag vill fråga försvarsministern: Hur ska stödet som samhället behöver i kris se ut om hemvärnet i vissa delar av Sverige helt utraderas?

Herr talman! Tack, försvarsministern, för möjligheten att få debattera detta viktiga ämne! Vi hörde i en tidigare interpellationsdebatt att om ett ämne var uppe många gånger bedömdes det viktigt, i alla fall enligt den ministern. Jag hoppas också att försvarsministern anser att det här är en av de viktigaste saker vi behöver prata om. För några år sedan i mitt yrke innan jag hamnade i riksdagen hade jag en nära medarbetare som över helgen for till Gävle. Där blev hon kvar hela helgen, inte för att hon från början hade tänkt sig en så lång vistelse utan för att det blev snökaos. Snön vräkte ned. Jag hade möjlighet att passera Gävle några dagar efteråt, och då var det två meter höga vallar kvar. Det var en fruktansvärd miljö att vistas i, och många blev helt instängda. Otroligt nog blev det inga dödsolyckor. Alla klarade sig. Det var en fönsterruta som sprack sönder, men till och med detta kunde man åtgärda när snön vräkte in. Jag kommer också ihåg när jag var liten och var i Bollnäs. Jag tror inte att jag var mer än fyra fem år. Jag kommer ihåg vattnet som forsade runt alla husen i Bollnäs innerstad. Man for i båtar inne på torget. Vi känner också till bilderna från tv med eftersök, där vi kan se att det finns en viss sorts människor som hela tiden finns på plats och gör något. Jag syftar på hemvärnet och frivilligorganisationerna, som också ingår. De här nationella skyddsstyrkorna, som vi också kan kalla dem, är vid behov väldigt snabbt på plats. På en timme kan man ha på plats ett helt gäng killar och tjejer med engagemang som vet vad de ska göra. De har en organisation där de tar med sig både ledarna och de som gör saker, delar ut mat eller ser till att man får värme eller vila både under de övningar som man har och i skarpt läge. En centralisering av dessa är helt omöjlig, men jag vet att man i försvarsutskottet vid något tillfälle sagt att hemvärnet ska bli mobilt, alltså kunna åka över hela Sverige. Det stämmer, som försvarsministern sade, att hemvärnet i dag ska bevaka skyddsobjekt och skydda samhällsviktiga infrastrukturer. Det är emellertid inte där vi ser dem, utan de finns med vid de andra tillfällena - vid eftersök, i samband med stormar och översvämningar samt även i samband med skogsbränder och kemiska olyckor, alltså vid de svåra olyckorna. De har lokalkännedom och dessutom personkännedom. De vet vem de ska ringa och hur de ska göra. Förutom det deltar hemvärnet även med en del internationella tjänster. Som försvarsministern sade deltog hemvärnet med drygt 40 000 timmar under 2007, en fantastisk siffra. Den är möjlig eftersom de får öva, men de får inte öva sig i alla arbetsuppgifter. Därför vill jag fråga försvarsministern vilka arbetsuppgifter försvarsministern anser att hemvärnet, med frivilligorganisationerna, ska ha i framtiden. Ska de vara desamma som i dag eller ska de kanske till och med ha fler arbetsuppgifter? Vi ser ju att hemvärnet verkligen behövs.

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. När jag tar del av försvarsministerns svar tycker jag att det mer är en beskrivning i allmänna termer av hemvärnets framtid. Egentligen går försvarsministern inte djupare in på det som är orsaken till interpellationerna, nämligen de konkreta besparingar som nu ligger i Försvarsmaktens budget. Där konstaterar försvarsministern bara att man i regeringen ännu inte tagit ställning till det. Ute i verksamheten pågår ett omfattande arbete med att förbereda den typen av neddragning. Hemvärnet består i dag av 22 utbildningsgrupper, 60 hemvärnsbataljoner och 30 000 hemvärnssoldater, och de står inför en verksamhetsbudget som minskar med ca 30 procent. Totalt kostar verksamheten 600 miljoner med övningar, premier och fasta kostnader. En 30-procentig minskning är i praktiken en halvering av verksamheten. Hemvärnet är i dag den del av försvaret som har närvaro i hela landet. Om de stora besparingar som nu diskuteras och planeras genomförs kommer inte en sådan organisation att kunna upprätthållas i hela Sverige. Dessutom är hemvärnet den del av Försvarsmakten som har den tydligaste folkförsvarsprofilen. Förankringen bland medborgarna är mycket tydlig. Det som nu riskerar att ske får till effekt att medborgarförankringen undermineras. Försvarsministern talar i sitt svar om behovet av ett moderniserat hemvärn. Det enda som sagts om framtiden när det gäller någon form av modernisering är det som Karin Åström pekar på. Är det modernisering att före detta yrkessoldater efter avslutad kontraktstid ska vara de som bär upp framtidens hemvärn? Är det moderniseringen? Är det den framtida folkförankringen? Jag undrar också om det är en konsekvens av så kallad modernisering att den direktutbildning som nu genomförs på försök på vissa ställen inte fullföljs. Som vi tidigare hört framgår det mycket tydligt av ÖB:s perspektivplan att det i framtiden handlar om ett yrkesförsvar. Jag menar att det definitivt inte är bra. Det är enligt min mening en dålig form av modernisering - om det nu är fråga om modernisering. Jag anser att hemvärnet ska bibehållas. Likaså bör värnplikten med allmän mönstring bibehållas. Det är en bra bas för rekrytering till bland annat hemvärnet. Vidare ska direktutbildningen inom hemvärnet, minst 85 dagar, bibehållas och stimuleras. Det får bland annat följande effekt: Vi får en rikstäckande organisation för rekrytering till hemvärnet. Vi får rikstäckande rekrytering till hemvärnet. Vi får ett folkligt förankrat försvar. Vi får en tryggad återväxt till hemvärnet. Vi får en resurs som kan användas i krissituationer och svåra påfrestningar. Min bild är att försvarsministerns svar är så pass allmänt hållet att man egentligen inte kan säga vad det innebär i praktiskt utfall och i reell verklighet. I stället handlar det mer om en allmän inriktning som kanske till och med reser nya frågor. Min fråga kvarstår: Vad tänker försvarsministern göra för att bibehålla och utveckla hemvärnets folkförsvarsprofil?

Herr talman! Det är bra att vi i riksdagen ibland diskuterar vårt svenska försvar - i dag med fokus på de nationella skyddsstyrkorna, i dagligt tal kallat hemvärnet. Det märks av de socialdemokratiska interpellationerna att det finns en god vilja till att även i fortsättningen ha ett hemvärn över hela Sverige. Det är bra. I den målsättningen instämmer jag. Försvarsministern ger ett tydligt och bra svar. Låt mig citera två nyckelmeningar. "Min uppfattning är att hemvärnet även fortsatt kommer att ha en viktig roll att fylla i det militära försvaret och när det gäller att stödja civila aktörer vid hantering av kriser i samhället. Hemvärnets framtida uppgifter ska vara kvalificerade och moderna." Eftersom mina förslag till utveckling av hemvärnet i flera avseenden rör en eventuell breddning till ett mer uttalat ansvar vid kriser och katastrofer av civil art gläds jag åt att försvarsministern så tydligt slår fast deras betydelse för hemvärnet - eller kanske tvärtom. Min och Centerpartiets uppfattning är att en bred samsyn om det svenska försvaret är av stort värde eftersom det handlar om vårt lands fred och säkerhet. Jag kommer därför att i debatten främst lyfta fram det som förenar och hålla tillbaka den partipolemik som kan finnas även på detta område. Det gäller också Centerpartiet; vi är inga helgon även om vi ofta har en bra politik. Peter Hultqvist ägnar sig väl sällan åt partipolitik, men i det han säger i försvarsfrågan kan man skönja en viss tendens till kritik mot regeringen. När jag läser hans blogg ser jag att där finns en viss kritik mot det han så diplomatiskt kallar "högerregeringens avrustning". På sin blogg skriver han också följande: "Är det som nu sker i vårt land" - han syftar på ÖB:s eventuella förslag till förbandsnedläggningar och kanske en minskning av hemvärnet - "verkligen i takt med utvecklingen i vår omvärld? Jag tror det finns en rad högerpolitiker i regeringen som måste tänka till och fundera igenom vad de egentligen sysslar med." Kanske borde Peter innan han sågar alliansregeringen - det är faktiskt en sådan regering vi har - ta en diskussion med sina egna och sig själv, eftersom Socialdemokraternas budgetförslag för de kommande två åren ligger nära 10 procent under alliansregeringens, motsvarande 7 miljarder kronor mindre att satsa på försvaret. Eller har Peter Hultqvist kanske givit upp hoppet om sina egna och därför i stället vänder sig till allianspolitikerna i regeringen? Om tre kvarts miljarder är kaffepengar, Karin, vet jag inte vad 7 miljarder i så fall är, men de räcker väl till en trerätters måltid i alla fall. Ursäkta ironierna här, men jag kunde inte låta bli. Nåväl, det svenska försvaret består av 30 000 soldater i insatsförband om det mobiliseras. Därtill kommer hemvärnet på förhoppningsvis 30 000 soldater. Jag är allvarligt bekymrad över att det redan i dag kan vara en mycket optimistisk siffra. Det finns utrymme för fortsatta effektiviseringar i det svenska försvaret inom till exempel materielförsörjningen, myndighets- och ledningsstrukturerna och kanske även grundorganisationen. Samtidigt är det på längre sikt viktigt att Sverige ser till att ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, likt jämförbara länder i vår omvärld. Om det är så att vi tappar relativt våra nordiska grannar kan det finnas anledning till eftertanke. I mitt nästa inlägg återkommer jag till de tankar jag lyft fram i min interpellation. Som försvarsministern säger är vi nu inne i en analysfas då olika idéer och tankar ska spelas in och diskuteras även i den öppna debatten. Jag tycker att det är värdefullt att vi har en öppen debatt här i dag.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att hemvärnet i dag är något annat än det som många i Sverige tror att det är. Det är en kvalificerad och modern del av insatsförsvaret. Därför blir man mer än lite konfunderad när man hör Socialdemokraternas tre representanter tala om vilka framtida uppgifter det handlar om. Det verkar vara allt utom militära uppgifter, allt utom att vara en del av insatsförsvaret. Därför undrar jag varför Socialdemokraterna vill att det ska finnas en militär utbildning för den inriktningen. Efter att ha hört oppositionen tror jag att det är dags att ta ett steg tillbaka och fråga vad de ska ha hemvärnet till. Ska det inte längre vara militärt? Ska det inte vara en del av insatsförsvaret? Ska man ha värnplikt för alla och mönstring för alla för att sedan marschera ut mot katastrofer? Visst är den civila samverkan en viktig deluppgift, men vi talar faktiskt om en del av insatsförsvaret - en del, men en viktig del, av insatsförsvaret. Det ligger inga besparingar från regeringens sida i Försvarsmaktens budget på förbandsverksamheten. Det är Försvarsmakten själv som under den här veckan kommer att färdigbereda förslag på åtgärder för att balansera det prognostiserade underskott man har på 1 ½ miljard. Men det ligger inga besparingar från regeringens sida där. Socialdemokraterna har däremot 7 miljarder mindre till försvaret över tre år. De ägnar ändå tiden åt att utlova att allt ska vara som förr. Det är ett totalt tillbakablickande, helt utan framtidstanke, som är totalt förödande för Sveriges långsiktiga försvarsförmåga. Gemensamt för de socialdemokratiska ledamöterna här i dag är att de talar enbart om Försvarsmaktens förslag i perspektivplan och i massmedierna. Detta är alltså inte regeringens förslag i det här skedet. Vi har, som jag har nämnt i en tidigare interpellationsdebatt i dag, ännu inte vare sig tagit emot, berett eller tagit ställning till Försvarsmaktens förslag i den här delen. Men det finns en rad processer som pågår för att vi under senhösten ska kunna lägga fram en inriktningsproposition. Den tidsplanen ligger fast. Flera viktiga arbeten, inte minst sådana som berör personalförsörjningen och hemvärnet, pågår. Vi har Pliktutredningen, som bland annat kommer att titta på konsekvenser för hemvärnet. Vi har Frivilligutredningen, som bland annat ser över om hemvärnet fortsatt bör bemannas genom frivilliga försvarsorganisationer eller om all utbildning bör vara Försvarsmaktens eget ansvar. Frivilligutredningen har också i uppdrag att titta på om det finns behov av att göra ändringar i förmåner till hemvärnsmän och andra frivilliga. Dessutom inväntar vi som sagt nu Försvarsmaktens förslag på åtgärder för att komma till rätta med ekonomin. Precis som flera av interpellanterna påpekar har Försvarsmakten tillgång till personal och utrustning som kan utnyttjas för bland annat räddningstjänstinsatser och extrema situationer. Under exempelvis stormen Gudrun var Försvarsmaktens telenät den enda telekommunikation som fungerade inom det berörda området. Denna samverkan är verkligen viktig. Men det är inte den enda uppgiften varken för dagens eller framtidens hemvärn. Det avgörande för rekryteringen framöver är att hemvärnet är attraktivt framgent. Det bygger på att hemvärnet i framtiden också har kvalificerade och moderna uppgifter och att personalen upplever att verksamheten verkligen har betydelse och är på riktigt. Det gäller att utbildning och övning ska vara meningsfull och kännas användbar för den inriktning man har. Den omställning som Försvarsmakten genomgår och som verkligen inte är slut nu omfattar alla delar av verksamheten. På kort sikt handlar det om att man måste få balans i sin ekonomi på förbandsanslaget. På längre sikt handlar det om avvägningar mellan olika förmågor, uppgifter och resurser. Vi kommer från regeringens sida både i budgetpropositionen och i den kommande inriktningspropositionen att återkomma till riksdagen med en helhetssyn i dessa frågor som bygger på att hemvärnet är en kvalificerad resurs och en del av det moderna försvar som Sverige ska ha.

Herr talman! Ministern säger i sitt svar, och pratade nyligen så väl om, att hemvärnets uppgifter ska vara kvalificerade och moderna. Av det du berättar för oss här i dag förstår jag att det uteslutande handlar om en framtid med enbart yrkessoldater, det vill säga yrkesmilitärer. Jag skulle vilja fråga ministern: Kan det verkligen inte vara så att kvalificerade och moderna uppgifter för en hemvärnssoldat också kan vara att man har folklig förankring, att man har stor lokalkännedom, att man är snabbt på plats när saker och ting händer, att man har rätt utrustning, att man har vana och erfarenhet och att man faktiskt också är ideellt engagerad? Herr talman! Det tycker jag är kvalificerande och faktiskt också modernt. Inte minst visar sig detta i de lyckade räddningsinsatser som hemvärnet har gjort. I fjol höstas hade vi bland annat uppe i Norrbottens län jättestora skogsbränder. I många av våra småkommuner har man bara deltidsbrandkår. Där är hemvärnets insatser otroligt viktiga när elden tar fart och det tar fyr i de stora skogs- och myrmarker vi har där uppe. Här gäller det att kunna terrängen. Man måste veta vilka skogsbilvägar som finns. Man måste veta var vattendragen ligger. Man måste veta vilka bostadshus som finns där ute, och framför allt vilka bostadshus som är bebodda. Det är otroligt viktigt med lokalkännedom. Åtminstone i mitt stora län, som motsvarar 25 procent av landets yta, är lokalkännedom A och O. Många kanske kommer ihåg att vi hade en av Sveriges största skogsbränder för några år sedan i Bodträskfors i Boden. Där var det hela 1 800 hektar som gick upp i rök. Folk fick evakueras från hus. Återigen var det hemvärnets insats som gjorde det möjligt att rädda människor och att se till att elden stoppades så att ytterligare naturvärden inte gick upp i rök. Insatsen var lika stor som den insats hemvärnet gjorde i stormen Gudrun. Det hemvärnet gör är ovärderligt. Det går inte att sätta en exakt prislapp på dess stora insatser. Herr talman! Jag skulle vilja berätta för ministern och många, många andra i Sveriges befolkning att uppe i Kiruna har hemvärnet även en unik alpin fjällräddningsgrupp som deltar fortlöpande i alla olika fjällräddningsuppdrag som kan förekomma där uppe. Där är det viktigt att som hemvärnet vara folkligt förankrad, att ha god lokalkännedom och att vara otroligt kompetent när det gäller den specifika fjällmiljö som finns där uppe. Hemvärnet är också billigt i drift. Jag ska snabbt ge ett axplock av några röster från norr som handlar om förslaget att halvera hemvärnet. Så här säger kommunalrådet Arne Honkamaa i Övertorneå: Det här är ett mycket konstigt sätt att spara. Kommunen förlitar sig på att det finns ett hemvärn. Vi har ett mycket aktivt hemvärn, och kommunen ser det som en resurs i händelse av krissituationer. Sven-Erik Bucht i Haparanda säger så här: Det här förslaget låter mycket märkligt, och jag hoppas att det inte genomförs eftersom hemvärnet gör en jätteinsats. Kommunalrådet Leif Nilsson i Överkalix säger så här: Det blir ett hårt slag mot glesbygden och oss mindre kommuner. Vi kommer inte att kunna genomföra risk- och sårbarhetsanalysen. Den handlingsplan som bygger på hemvärnet är ett bärande ben. Herr talman! Jag vill fråga igen: Hur ska det stöd se ut som samhället behöver i händelse av kris om hemvärnet halveras?

Herr talman! Allt ska vara som förr. Det ska ha betydelse och vara meningsfullt att träna för hemvärnsmän. Förr, när jag började i det här gebitet, pratade vi om att det hade funnits 60 000 hemvärnssoldater. I dag är vi nere på 30 000. Det ska ned till 15 000, säger försvarsministern. I Gävleborg har vi 1 100. Det betyder att 1 100 personer har skrivit på ett avtal där de lovar att träna den tid som de har blivit föreslagna varje år. Så många har vi just nu. Det är nu vi kan påverka det förslag som vi får från ÖB den 15 maj. Det är därför vi vill ha debatten här och nu. Vi vill tala om hur värdefullt vi tycker att försvaret är. Ibland undrar jag hur mycket serietidningen 91:an har ställt till med. Det blir ett löjets skimmer över hemvärnet, som inte längre är sant. Hemvärnet är modernt. Jag har frågat efter medelåldern och fått som svar att den ligger på 41 år. Men jag var till Gävle för 14 dagar sedan och träffade några hemvärnsmän och -kvinnor. Jag tror inte att det var någon medelålder på 41 år där; den var snarare lite under 30. Några av dem skulle också åka utomlands, så hemvärnet är verkligen modernt och kvalificerat. Det vi pratar om nu och är oroliga för är utbildningsgrupperna. Det är de som finns på vissa ställen i landet i varje län och som utbildar hemvärnet - alltså också instruktörer. Där pratar man om nedläggning, och det vet jag att ÖB förmodligen kommer att föreslå. Det är ett ansträngt rekryteringsläge och en svag rekryteringsbas. Ja, tacka för det när de värnpliktiga inte är fler än vad de är i dag. Därför har det funnits en möjlighet att direktutbilda. Det betyder att man har erbjudit ett län att på tre månader utbilda ungdomar till hemvärnet. Det har man gjort i Visby, Falun, Östersund och Umeå. Jag har fått en utvärdering från Falun där jag har läst att 50 ungdomar har utbildats, varav hälften var tjejer. Av dessa 50 har 49 skrivit på för hemvärnet. Alltså är det en enorm rekryteringsbas för direktutbildningen. Den är hemvärnets framtid om vi ska kunna ha folk där, för plikten räcker inte. Även om vi behåller plikten på den nivå som är i dag, kommer det inte att finnas folk till hemvärnet. Sedan är folkförankringen jätteviktig. Närvaron i hela landet är nödvändig, för precis som Karin säger har geografin betydelse. Landet är långt och stort, och det är en massa olika saker som man verkligen måste veta om man är i en by, i en stad eller på rena landsbygden bland berg och skogar, som vi har norrut. Man måste också kunna samverka med övriga samhället. Och det är när det oväntade händer som hemvärnet har betydelse, för de har uthållighet. Det finns inga andra grupper som i flera dagar, som vid de snöoväder som var, orkar göra saker som att åka ut och hämta äldre människor i nöd och se till att de får mat och värme. Då är det hemvärnet som räcker till och som kan klara av vilan däremellan, så det är jätteviktigt. Jag skulle därför vilja ställa frågan till försvarsministern: Hur ska vi få hemvärnet att bibehålla nuvarande antal och eventuellt öka det, om det är så att man också kan få nya arbetsuppgifter?

Herr talman! Jag skulle bara vilja påminna försvarsministern om innehållet i mitt första anförande. Jag tog inte upp någonting om hur hemvärnet skulle kunna medverka i det civila samhället, utan jag ägnade mig åt de fakta som finns om de nedskärningsförslag som ligger nu och dess eventuella konsekvenser. Jag gjorde också en bedömning av vad som krävs för att upprätthålla ett hemvärn i framtiden. Vad är det för fel att tala om ÖB:s förslag? Det är ju det konkreta förslag som föreligger. Det är det som man nu arbetar med ute i organisationen och som debatteras, medan regeringen mest gömmer sig bakom olika typer av utredningar och eventuella förslag som ska komma i ett senare skede. Det är väldigt många både inom försvaret och bland allmänheten som är väldigt frågande till vad som nu egentligen pågår. Staffan Danielsson vet också att det är många som ställer sig frågan: Vad sysslar man med i regeringen? Om du ringer runt lite till dina vänner i försvaret får du omedelbart den typen av reaktioner. Och visst vet du, precis som försvarsministern, att hemvärnet är hotat som organisation med det som nu pågår. Det här handlar om 600 miljoner. Om ni drar ned lite grann på kostnaderna för utlandsoperationerna, då kanske vi helt enkelt klarar hemvärnets överlevnad mycket galant utan att det här över huvud taget behöver existera som nedskärningsförslag i den typen av debatt som ÖB driver. Jag tror nog att den där ekonomin går att klara ut. Jämför 600 miljoner med hela försvarsbudgeten på 40 miljarder! När man diskuterar hur man ska prioritera i en ekonomi får man bestämma sig för vad som är viktigt eller inte. För oss är det viktigt att det finns ett hemvärn som täcker hela landets yta. Även om försvarsministern inte tycker att det är viktigt och även om jag inte berörde det i mitt första anförande, har hemvärnet en viktig roll i det civila samhället. I det uppmärksammade Englafallet med eftersök i Stjärnsund har hemvärnets insatser blivit mycket positivt omtalade. När jag var kommunalråd i Borlänge hade vi en stor gasolycka på bangården. Det var då mycket tryggt att kunna ha ett kompetent hemvärn som skötte evakuering och vakthållning. Just det förhållandet att hemvärnet var så pass välorganiserat gjorde att det här kunde genomföras. Vad är det för sorts organisation som ska ersätta det här om hemvärnet reduceras, undermineras och försvinner? Jag kan väl också i och för sig uttala mig positivt om försvarsministerns ord i hans anförande, men de blir ju inte så mycket värda i praktiken om man inte gör något åt de besparingsförslag som nu ligger. Det är de som är orsaken till hela diskussionen. Om försvarsministern menar allvar med de här orden får han väl se till att ta bort besparingsförslagen. Då kan ett tips vara att dra ned lite på utlandsoperationerna, så klarar ni det här. På radarregementsgruppen tror man att om det förslag som ligger från ÖB genomförs är möjligtvis 500 av de 1 300 personer som i dag finns i hemvärnsorganisationen vad som kommer att finnas kvar. Den ständiga beredskapen kommer att försvinna, och det kommer att ta längre tid att samla ihop folk vid kriser. Jag förstår resonemang som lyder så här: Det är väl bra med svenska soldater i Kongo, men det är bra om det finns några i Sverige också. Vad tänker försvarsministern göra för att avvärja hotet mot hemvärnet som organisation?

Herr talman! Peter Hultqvist menar att regeringen sprider oro över landet eftersom man vill hålla den fastlagda försvarsbudgeten. Min fråga är: Vad gör då Socialdemokraterna när de vill minska försvarets budget med 7 miljarder de kommande två åren? Om det skulle visa sig bli verklighet skulle det väl bli panik, skulle jag kunna tänka mig. Det stora hotet ligger nog inte hos regeringen. Vi har en balanserad budget som vi vill följa. Det är klart att det är lätt att säga att vi kan sluta med eller kraftigt dra ned på vårt arbete för fred och säkerhet i världen där fred och demokrati är hotat. Men det arbetet tror jag är väldigt viktigt. Hemvärnet är viktigt som komplement till vårt försvar, men vi behöver ett starkt försvar som kan både finnas här hemma och ta ansvar utrikes. Som försvarspolitiker är det mitt ansvar att fundera djupare över både insatsstyrkor och skyddsstyrkor. Det är alltid värdefullt, tycker jag, med en öppen debatt om försvaret. En tanke som jag lyfter fram i min interpellation är kopplad till den beställning som försvarsutskottet återkommande har gjort till regeringen, att göra försvarsbudgeten mer transparent och tydlig genom uppdelning på fler anslag. Vi har två mycket stora anslag till försvarsmateriel och till förband, ett mindre till forskning och ytterligare några ännu mindre. Jag väcker bara tanken att kanske kunde hälften av försvarets soldater - de nationella skyddsstyrkorna - vara värt ett eget anslag. Hemvärnet är en rätt avgränsad del av försvaret, och ett eget anslag skulle markera de nationella skyddsstyrkornas betydelse och öka regeringens och riksdagens direkta inflytande över verksamhetens omfattning. Min och Centerpartiets grundläggande uppfattning är att hemvärnet är en stor tillgång och bör finnas över hela landet för att bevara, skydda, stödja och ge en trygghet till bygden vid uppkommande kriser eller katastrofer av militärt eller civilt ursprung. När nu insatsförsvaret och värnplikten minskar i antalet soldater och förbanden är allt färre är risken överhängande att även hemvärnet koncentreras till ett begränsat antal områden i Sverige. Detta ser jag som en olycklig utveckling. Det är därför som jag har fört fram några förslag här som skulle kunna möjliggöra skyddsstyrkor i varje län och helst i varje kommun. Med den ambitionen torde det vara helt nödvändigt att låta hemvärnets dimensionering bero även av dess stora betydelse vid civila kriser och katastrofer. Kopplingen mellan de frivilliga resursgrupperna och hemvärnet tycker jag bör analyseras djupare, och kanske bör hemvärnet öppnas för en avdelning som inte har vapenträning. Det här är idéer. Jag tar inte ställning till dem, men jag för fram dem. Det är också rätt uppenbart att rekryteringen och utbildningen av skyddssoldater och skyddsfrivilliga behöver ske på fler platser än där det i dag finns förband och garnisoner, om det övergripande målet om ett hemvärn i hela landet ska kunna upprätthållas. Genom denna interpellation och denna debatt lyfter alltså vi och jag fram några tankar om hemvärnet. Försvarsministern ger sina inspel. Självfallet för jag även fram dessa funderingar i de utskott och beredningar jag deltar i. Jag vet att försvarsministern och hans departement och överbefälhavaren och Försvarsmakten är oerhört engagerade i försvarets framtida inriktning inför både de dagliga budgetbekymren och den långsiktiga inriktningen. Jag är övertygad om att en bredare försvarsdebatt under denna process ökar djupet och bredden i den samlade dialog som för dessa frågor framåt. Jag ser fram emot en bra proposition från regeringen i slutet av året och bra och ansvarsfulla förslag från oppositionen. Vi får hoppas att riksdagen landar i ett så brett förankrat beslut som möjligt.

Herr talman! Denna interpellationsdebatt blir intressantare ju längre den pågår och ju mer divergerande budskap vi får från oppositionen. Peter Hultqvist säger: Dra ned på internationella insatser! Svik människor i Afghanistan och Kosovo! Sluta exportera fred, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter! Han har inte förstått tanken med det nya insatsförsvaret som verkar hemma och borta för att värna svenska värden och intressen, trots att Socialdemokraterna tidigare har varit djupt engagerade i den omvandlingen. Är det Socialdemokraternas partilinje att dra ned internationella insatser? Är det så solidaritetsbudskapet från de gamla Socialdemokraterna nu lyder? Han hänvisar till en insats i Kongo. Det pågår ingen större insats från svensk sida där. Det gör det däremot i Afghanistan, Kosovo och Tchad. Han hänvisar till det förslag som föreligger från ÖB fast ÖB inte har lagt fram förslaget ännu. Det kommer i slutet av veckan. Karin Åström talar inte alls om den militära uppgiften i hemvärnet. Den finns inte. Den civilmilitära samverkan som hemvärnet står för i dag finns inte. Det är bara odefinierade nya civila uppgifter hon talar om. Det är inte hemvärnet av i dag. Hon talar inte om ett hemvärn som en del i insatsförsvaret. Varför ska man ha militär utbildning för att utföra enbart civila uppgifter, blir motfrågan till Karin Åström. Man talar om regionalpolitik och civila kriser. Det är inte hemvärnet av i dag. Hemvärnet av i dag är en del av insatsförsvarets militära utbildning som också bidrar till att stärka den civila sidan. Men det är en annan sak. Varken Staffan Danielsson eller jag har nämnt ordet yrkesmilitär, men det hävdar Karin Åström ändå att vi tydligen har gjort. Det är bara för alla som är intresserade av frågan att titta i protokollet. Ingen har nämnt det över huvud taget. Krishanteringen i samhället måste bygga på en civil grund och stå på egna ben. När resurser ur Försvarsmakten, till exempel hemvärnet, finns tillgängliga är de ett bra komplement. I den riktningen går också politiken. Vi inrättar från regeringens och alliansens sida den 1 januari nästa år en ny myndighet för samhällsskydd och beredskap för att stärka samhällets samlade krisberedskap. Man ska arbeta med hela perspektivet från skydd till olyckor och kriser. Jag avser att ge den nya myndigheten i uppdrag att tillsammans med Försvarsmakten och andra berörda myndigheter klarlägga konsekvenserna av Försvarsmaktens omställning i fråga om stöd till samhället. I det uppdraget kommer det att ingå att skapa bättre förutsättningar för samverkan mellan civila och militära aktörer vid en kris. Men det är något annat än det Peter Hultqvist och Karin Åström gör sig till tolk för här i dag. De har brutit länken mellan det civila och det militära. Det är inte längre fråga om samverkan. Försvarsmakten ska även i framtiden kunna stödja civila aktörer inom krishantering genom de resurser man förfogar över. Jag anser däremot inte att sådana behov ska vara det dimensionerande för Försvarsmakten. Det är Sveriges säkerhet, att värna vår territoriella integritet och att exportera fred och säkerhet i internationella insatser - något som Peter Hultqvist tydligen vill dra ned på. Det är inte nog att Socialdemokraterna numera vill skära ned 7 miljarder på materielsidan, samtidigt som man utlovar att en massa projekt ska vara kvar, utan man vill också gå rakt in i den svenska militära verksamhetens kärna och dra ned på de internationella insatserna. Jag var i Kosovo i förra veckan, Peter Hultqvist, och såg med egna ögon vad den svenska militära insatsen betyder för det landets framtida utveckling. Åk dit och berätta att det ska skäras ned för en odefinierad och förändrad uppgift från socialdemokratisk sida vad gäller ett annat hemvärn - ännu icke klarlagt hur!

Herr talman! Att dra ned på den nationella skyddsstyrkan känns mycket främmande. Det står i direkt kontrast till alla de klimat- och miljökatastrofer som vi har fått uppleva de senaste åren, inte minst här hemma i Sverige. Där vet vi att hemvärnet har varit ovärderligt. Om detta förslag går igenom innebär det rent konkret att hemvärnet försvinner från många orter i Sverige som kommer att få många vita fläckar när det gäller krisberedskap. Var kommer då beredskapen inför eventuella krissituationer att hamna? Hur kommer det att se ut? Är det kommunerna som ska ta hand om den biten helt och hållet? Eller hur tänker ministern lösa det? Jag vill påstå att det hemvärn vi har i dag i Sverige är modernt och kvalificerat. Det ger ett ovärderligt stöd till brandförsvar, räddningstjänst och polis när samhällen är i kris. Det finns ingen annan organisation i landet i dag som har denna förmåga och ett så brett register att kunna ta på sig uppgifter som ska lösas. Man gör det också på ett mycket kvalificerat sätt. Det är dessutom mycket billigt. Herr talman! Jag är själv mycket tveksam till att svenska folket vill ha en yrkesarmé. Försvarsministerns tal i dag från talarstolen ger ganska tydliga signaler att det är åt det hållet man vill styra det framtida svenska försvaret. Det är fortfarande, herr talman, märkligt att en organisation som står för 50 procent av antalet soldater bara får 1,5 procent av försvarsbudgeten. Den halvering av hemvärnet som generalerna i kloka huset på Lidingövägen i Stockholm vill göra är inget annat än att spara på kaffepengar. Jag skulle vilja uppmana försvarsministern att i stället spara på den utökning av utlandsstyrkorna du talar så väl om. Med förslaget att halvera hemvärnet verkar ni mer vara ute efter att sila mygg och svälja kameler.

Herr talman! Att dra ned på den nationella skyddsstyrkan känns mycket främmande. Det står i direkt kontrast till alla de klimat- och miljökatastrofer som vi har fått uppleva de senaste åren, inte minst här hemma i Sverige. Där vet vi att hemvärnet har varit ovärderligt. Om detta förslag går igenom innebär det rent konkret att hemvärnet försvinner från många orter i Sverige som kommer att få många vita fläckar när det gäller krisberedskap. Var kommer då beredskapen inför eventuella krissituationer att hamna? Hur kommer det att se ut? Är det kommunerna som ska ta hand om den biten helt och hållet? Eller hur tänker ministern lösa det? Jag vill påstå att det hemvärn vi har i dag i Sverige är modernt och kvalificerat. Det ger ett ovärderligt stöd till brandförsvar, räddningstjänst och polis när samhällen är i kris. Det finns ingen annan organisation i landet i dag som har denna förmåga och ett så brett register att kunna ta på sig uppgifter som ska lösas. Man gör det också på ett mycket kvalificerat sätt. Det är dessutom mycket billigt. Herr talman! Jag är själv mycket tveksam till att svenska folket vill ha en yrkesarmé. Försvarsministerns tal i dag från talarstolen ger ganska tydliga signaler att det är åt det hållet man vill styra det framtida svenska försvaret. Det är fortfarande, herr talman, märkligt att en organisation som står för 50 procent av antalet soldater bara får 1,5 procent av försvarsbudgeten. Den halvering av hemvärnet som generalerna i kloka huset på Lidingövägen i Stockholm vill göra är inget annat än att spara på kaffepengar. Jag skulle vilja uppmana försvarsministern att i stället spara på den utökning av utlandsstyrkorna du talar så väl om. Med förslaget att halvera hemvärnet verkar ni mer vara ute efter att sila mygg och svälja kameler.

Herr talman! Jag trodde inte att vi skulle prata pengar, försvarsministern. Men jag vill återigen poängtera, vilket vi har gjort tidigare från denna talarstol, att Socialdemokraterna vill ha samma besparing som regeringen. Men vi vill ha den i rätt ordning. Det fattas underlag. Vi vill göra som vi har gjort tidigare så att det blir rätt siffror på rätt plats. ÖB har hållit sig inom ramen under flera år. Men när regeringen beställer mer än vad som ryms inom budget blir det besvärligt. Jag vet att regeringens förslag kommer att vara att fördubbla förmågorna utomlands. Då blir det mindre pengar till det vi har hemma. Det är självklart. Men så vill inte Socialdemokraterna ha det. Vi har 1 000-1 500 personer utomlands just nu. Det är en bra siffra. Jag tror att vi gör ett bra jobb i Afghanistan. Jag har varit i Kosovo och tittat två gånger, en gång med talmannen till och med. Jag vet att de gör att jättebra jobb där nere. Men nu talar vi om hemvärnet här hemma och hur de ska ha det. De förblöder under tiden som vi väntar på hur vi ska lösa det. Det finns en lösning med direktutbildning som inte kostar mycket. Det gör inte hemvärnet över huvud taget, precis som Karin säger. Det är inte många miljoner som har gått till hemvärnet i förhållande till de miljarder som har gått till försvaret totalt. Därför vill vi behålla detta. Inriktningspropositionen kommer i slutet av året, och vi måste vänta. Men under tiden trillar folk ut från hemvärnsavtalen. Det blir en kräftgång. Vi tappar hela tiden människor som vi skulle ha kunnat behålla. Plikten räcker inte till även om vi skulle kunna använda den. Direktutbildning är nödvändig, och det här med budget behöver jag inte upprepa.

Herr talman! Som försvarsministern möjligen känner till existerar ÖB:s perspektivplan. Att de förslag som ÖB har lagt fram inte till alla delar har passat försvarsministern och behöver kompletteras och att han återkom med ytterligare förslag är en annan sak. Det som jag diskuterar och presenterar är sådant som existerar och det är reella fakta. Det är något som det pratas om inom hela försvaret. Jag har här förteckningen över huvuduppgifter för alla hemvärnsplutoner, tilläggsuppgifter för hemvärnsplutoner och uppgifter för hemvärnsplutonsinsats. Vi har en total kunskap om vilka uppgifter hemvärnet har. Frågan är om försvarsministern har det. Vi pratar om 600 miljoner kronor som skulle kunna klara detta. Ni vill dubblera utlandsstyrkorna. Det är tydligen inte tillåtet att i kammaren diskutera viktningen av omfattningen på utlandsstyrkorna och hur det ska ställas mot den verksamhet vi har hemma i Sverige. Du säger att vi inte har soldater i Kongo. Vi har haft insatser i Kongo. Vi har insatser på många håll. Att försöka blanda bort korten i debatten med lite enkla knep ska inte göra att vi kommer bort från huvudlinjen. Det krävs nämligen en omfördelning av ganska små pengar för att man ska klara hemvärnets verksamhet. Det är orsaken och grunden till den här debatten. Vad tänker försvarsministern göra för att klara ut folkförsvarsprofilen? Vad tänker försvarsministern göra för att klara rekryteringen? Förra året tappade hemvärnet 8 000 personer. Man fick in 1 600 nya. Det var bara något hundratal som kom direkt från värnplikten. Med den utveckling som nu är på gång kommer hemvärnet mycket snabbt att undermineras och reduceras och blir kanske bara en organisation på papperet. Jag tycker att du skulle ta varningssignalerna på allvar i stället för att försöka negligera dem.

Herr talman! Vi har en bred samstämmighet om att det finns ett hemvärn och att det behövs ett hemvärn i dag och i framtiden. Det kan självfallet behöva utvecklas för att vara, som försvarsministern säger, modernt och kvalificerat. Hur ska det se ut och vara organiserat för framtiden? Hur ska avvägningen mellan militära och civila insatser göras? Det ska bli spännande att se var regeringen hamnar i sin försvarspolitiska proposition och följa den försvarspolitiska debatten då. Hemvärnet är under starkt tryck. Det ska vi vara ärliga och säga när vi nu diskuterar värnplikten och allt färre årliga utbildningar av soldater, värnpliktiga eller ej. Det finns en oro över landet inom hemvärnet, och det finns förslag och synpunkter på hur ett bra framtida hemvärn ska kunna byggas. Jag har försökt att lyssna av en del av dessa och jag har i min interpellation här i dag lyft fram några förslag att vara med i processen framöver. Jag ska följa den med stort intresse. Sverige behöver ett starkt och bra försvar även i vår tid med insatsförband som huvudvolym och med nationella skyddsstyrkor som kompletterar och förstärker.

Herr talman! Jag kan försäkra Socialdemokraterna att ni kommer att få rika möjligheter att rösta nej till ökad svensk solidaritet genom internationella insatser, till svenskt arbete internationellt för att sprida respekt för mänskliga fri- och rättigheter, för demokrati och för kvinnors rättigheter. Det var ett mycket intressant besked som Socialdemokraterna lämnade i dag, nämligen att ni är emot en ambitionsökning för internationella insatser - en av de två huvuduppgifterna för det svenska försvaret. Nu är det full återgång till det gamla inom Socialdemokraterna. Om konservatismen har något ansikte är det Peter Hultqvists. Man får diskutera precis vad man vill i denna kammare, men man får också stå för det. Kongo var för övrigt en socialdemokratiskt stödd insats som Peter Hultqvist nu är emot. Det är möjligt att man nu tycker att den var fel. Åsa Lindestam hävdar att man måste ha seriösa underlag för beslut. Från Socialdemokraternas sida har ju hela debatten handlat om att föregripa de underlag som regeringen tar fram för ett nytt försvarsbeslut. Det har handlat om att Socialdemokraterna inte vill vänta på att få fram allt underlag från Försvarsberedningen till exempel innan man tar ställning. Om hemvärnet är modernt och kvalificerat, vilket jag och Karin Åström tycker, varför vill då Socialdemokraterna slå sönder hemvärnets uppgifter av i dag? Varför ska man ta bort den militära uppgiften? Varför ska man lyfta ut hemvärnet ur insatsorganisationen? Varför ska man ta bort möjligheten till civilmilitär samverkan? Inte en gång i debatten har Karin Åström nämnt något om hemvärnets militära roll i insatsförsvaret. Hon har bara pratat om den civila uppgiften, och hon har bara pratat om regionalpolitik. Det är viktiga aspekter, men hon har fullständigt glömt bort den militära uppgiften. Socialdemokraterna vet inte vad de vill med hemvärnet. De vet att de vill ha det, men inte till vad. Vi får återkomma i nästa debatt och se hur Socialdemokraterna ser på hemvärnets del av insatsförsvaret. För oss är insatsförsvaret en kvalificerad del av värnet av Sverige men också en uppgift till civilmilitär samverkan.