Glyfosat

Fru talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig vilken inriktning regeringen har haft och hur den vetenskapliga bedömningen har beaktats när förslaget om förnyat godkännande av glyfosat behandlats i Ständiga kommittén.

Svaret på Jesper Skalberg Karlssons fråga finns i de svar jag lämnade den 1 november på fråga 2017/18:147 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) Regeringens position angående glyfosat och fråga 2017/18:174 av Eskil Erlandsson (C) Regeringens ståndpunkt angående glyfosat. Jag återger därför valda delar av detta svar.

EU:s medlemsländer har att ta ställning till ett förslag från EU-kommissionen om ett förnyat godkännande för glyfosat. Behandlingen sker i den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, har noga granskat alla tillgängliga studier om glyfosat och kommit till slutsatsen att det inte finns grund för att klassificera glyfosat som cancerframkallande. Echas slutsats kompletterar det tidigare arbetet i Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa.

Regeringen anser att det är viktigt att respektera vetenskapliga bedömningar och att följa reglerna. Regeringen anser det också viktigt att ett godkännande kan vinna bred acceptans bland medlemsstater och bland medborgarna. Det är viktigt att vi tar den oro som finns kring miljörisker kopplade till glyfosat på allvar. Samtidigt behöver lantbrukare få tid att ställa om till alternativa metoder.

EU-kommissionen hade inför kommittémötet den 25 oktober lagt fram ett förslag om att glyfosat fortsatt ska vara godkänt i tio år. Vid mötet gjordes ett antal bordsrundor där medlemsländerna gemensamt diskuterade frågan. Det stod tidigt klart att kommissionens förslag inte hade tillräckligt stöd bland länderna, och ingen omröstning hölls.

Vid kommittémötet den 9 november hölls en omröstning om kommissionens reviderade förslag om fem års godkännande. Sverige röstade för förslaget. För att ytterligare verka för en kompromiss som många länder kan samlas runt lade Sverige fram ett förslag om att de utredningar som redan gjorts om glyfosat ska kompletteras med en utredning om glyfosats påverkan på ekosystemen. EU-länderna kunde vid mötet inte enas om ett beslut.

Jag hoppas att fru talmannen godkänner att jag avviker något från den tidigare inlämnade texten till svaret, för därefter har det varit ytterligare ett möte. Där förslog kommissionen åter fem års godkännande, vilket denna gång vann kvalificerad majoritet. Sverige röstade för också på detta möte.

Fru talman! Klockan är nästan prick 19.00, och miljöministern är i kammaren för att debattera glyfosat. Att ministern spenderar sina tisdagskvällar här är snart så vanligt att man kan ställa sin klocka efter det. Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Texten till svaret är dock skriven som om vi vore tillbaka i mitten av november, för några veckor sedan. Sedan interpellationen skrevs - och svaret, får jag anta - har en överenskommelse kommit till stånd på EUnivå, som säger att glyfosat får användas i Europeiska unionen i åtminstone fem år till. Jag är glad att man har enats om detta.

Glyfosat är trots namnet, som kan låta farligt och främmande, ett av världens mest använda växtskyddsmedel. I Sverige är det det mest använda. Dessutom kan man nämna i sammanhanget att glyfosat är ett verksamt medel som, åtminstone till viss del, substituerar andra, mer farliga alternativ som exempelvis klororganiska föreningar.

Glyfosat är också, vilket ministern tar upp i sitt svar, godkänt av både Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, och Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa. Det är dessa två instanser som vanligtvis ligger till grund för den svenska ståndpunkten i frågor som rör kemikalier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Traditionen att lyssna på vetenskaplig expertis snarare än att politiker går på magkänsla eller låter intresseorganisationer diktera villkoren säkerställer att branscher som är beroende av växtskydd får långsiktiga, förutsägbara spelregler. Här har regeringen svajat något, trots att regeringen vet att vår användning av glyfosat redan i dag är restriktiv, trots att regeringen vet att konventionell odling kräver effektfulla växtskydd och trots att regeringen vet att vi har en kortare säsong än i Sydeuropa och därmed har lite färre grödor att välja mellan.

På bordet i kommittén har det legat olika förslag: Det har varit tio år, och det har varit fem år. Den 25 oktober sa Sverige nej till att förlänga tillståndet med tio år, och den 9 november röstade man ja till en förlängning på fem år. Det tycks som att regeringen har spelat lite spel med den svenska ståndpunkten i frågan.

Min uppföljande fråga till miljöminister Karolina Skog, nu när det finns en färdig överenskommelse och beslut har fattats, är: Vad har regeringen drivit på för i kommittén? Har regeringen drivit på för att det ska vara fem år? Här vill jag ha ett tydligt svar. Har man drivit på för tio ursprungligen, eller har man sagt fem från början? Anser regeringen att man, med det agerande man har haft, har följt det mandat som har getts av riksdagen i EU-nämnden?

Fru talman! Jag tänkte börja med att ge ytterligare lite bakgrund till hur denna typ av beslut hanteras.

Det finns kommittéer där medlemsländerna röstar med en röststyrka som är baserad på medborgarantal. Det krävs kvalificerad majoritet för att förslag ska gå igenom. Det krävs ett visst antal länder som representerar ett visst antal medborgare för att ett förslag ska gå igenom.

Det normala och vanliga är att denna typ av ämnen godkänns för femton år i taget. I det här fallet baserade dock kommissionen sin bedömning på skarp kritik som framförts av EU-parlamentet, som menar att glyfosat bör fasas ut och att fem år är en lämplig utfasningsperiod, och på ett medborgarinitiativ som inlämnats till kommissionen och som uppnått de 1 miljon underskrifter som krävs för att det ska hanteras formellt.

Med hänsyn till dessa två förutsättningar lade kommissionen först fram ett förslag om tio års förlängning. Nära inpå mötet, på eftermiddagen den 25 oktober, öppnade kommissionen via våra kontakter på representationen i Bryssel upp för ett kortare godkännande genom att efterhöra bland andra Sveriges syn på möjligheten att bara godkänna i fem år. Detta tolkade vi - det var en rimlig tolkning - som att kommissionen gjorde bedömningen att tio år inte skulle få tillräckligt stor majoritet, vilket också visade sig stämma mycket tidigt på det möte som hölls den 25 oktober.

Jag måste rätta Skalberg Karlsson, som påstod att Sverige röstade emot. Det var inga omröstningar på mötet den 25 oktober, utan det var så kallade bordsrundor. Det är när man går bordet runt och land efter land får ge sin syn på både förslaget och vägar framåt. Innan första rundan var klar stod det klart att tio år inte skulle vinna tillräckligt stor majoritet. Sveriges representant öppnade då, i enlighet med instruktionen, upp för möjligheten att göra en kortare förlängning, eftersom detta vid tidpunkten framstod som den enda möjliga vägen framåt.

För Sveriges del har det i denna process varit viktigt att EU-länderna skulle klara att nå en tillräckligt stor majoritet och fatta beslut i enlighet med den ordning som är fastlagd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det fall medlemsländerna misslyckas med att nå tillräcklig majoritet går frågan upp till kommissionen. Tyvärr har det hänt ett flertal gånger den senaste tiden att medlemsländerna misslyckats med att komma överens på motsvarande sätt om beslut så att frågan har lämnats till kommissionen, mot systemet. Det är en utveckling som jag tycker är oroande, och därför har vi verkat för att hitta en tillräckligt bred majoritet för att någon form av godkännande skulle kunna ges i ett beslut fattat av medlemsländerna.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är tydligt att Sverige alltså från det första mötet, även innan man röstade om det, har drivit på för fem år snarare än tio år. Så är det med den saken. Jag säger inte att Sverige röstade nej till tio år den 25 oktober men däremot att man sa nej till tio år den 25 oktober. Ministern verkar också vidhålla att så var fallet.

Fru talman! Sverige ligger där det ligger. Det innebär att vi har ett annat klimat än många av de länder som har svajat kring glyfosat. Det är inte bara Sverige som har bytt ståndpunkt under resans gång, men jag skulle inte säga att det är till regeringens fördel att det är så, snarare tvärtom.

Vi är, tillsammans med Finland, kanske det land som är mest beroende av fullgoda växtskydd givet vårt kalla klimat. Vi har en kortare tid som det är möjligt att bearbeta grödor. Det innebär att vi också har färre grödor att välja mellan än andra länder i Sydeuropa. Det gör att Sverige drabbas hårt om glyfosat försvinner, eller när glyfosat försvinner.

Jag vill vara tydlig i denna debatt med att det kanske kommer nya och bättre medel i framtiden. Grön kemi, nanoteknik och crowdfundade datorresurser kan komma att producera nya alternativ. Det är inte otroligt att denna forskning också kommer att ske i Sverige. Men till dess skulle ett förbud mot glyfosatanvändning vara en riskfaktor för svenska lantbrukare. Det förslag som kommer från parlamentet skulle alltså slå undan betydande delar av den svenska produktionen av livsmedel.

Det finns en rad följdfrågor i detta sammanhang som man behöver svara på om man menar allvar med att det inte ska bli fem år till när denna period är över. Den första är om det över huvud taget finns några fullgoda alternativ till glyfosat i Sverige i dag. Den andra handlar om de alternativa metoder som ministern skriver om i sitt svar. Vilka är de egentligen? Tror regeringen att vi kan nå de mål som regeringen står bakom i och med livsmedelsstrategin om ökad produktion av livsmedel om vi skulle fasa ut det absolut vanligaste växtskyddsmedlet redan 2022?

I Sverige har vi redan i enlighet med försiktighetsprincipen en restriktiv användning av glyfosat. Man får till exempel inte använda medlet före skörden när man odlar spannmål. Det är nästan precis så som det är i Finland, som har samma klimat som vi.

Jag förstår också att en regering där Miljöpartiet ingår vill främja ekologisk produktion. Det är också därför som man har satt ett mål om ekologisk produktion i Sverige. Jag vill också öka den ekologiska produktionen, men inte på bekostnad av den konventionella odlingen. Vi behöver ge möjligheter för båda näringarna att växa, om man nu menar att det är två olika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har läst vad många gröna debattörer har skrivit om att de tror att ett förbud mot glyfosat skulle göra att vi ställer om till ekologisk produktion i Sverige. Jag är tveksam till om det håller i verkligheten, eftersom det någonstans är kundernas efterfrågan som styr den ekologiska produktionen. Om vi omöjliggör eller kraftigt försvårar konventionell odling i Sverige, och om efterfrågan på konventionellt odlad mat kvarstår, kommer importen antagligen att öka.

Jag vet, och ministern vet, att svensk mat är ansvarsfullt odlad mat. Och det vore oerhört tråkigt om politiken styrde mot någonting annat.

Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att Jesper Skalberg Karlsson kontinuerligt omformulerar och, måste jag säga, medvetet misstolkar det som jag säger. Jag redogjorde ordagrant för vad den representant som var på mötet berättade för mig att hon sa.

Vid mötet den 28 oktober öppnade Sverige upp för en acceptans för ett kortare godkännande. Detta var baserat på de kontakter som hade varit mellan kommissionen och vår representation i Bryssel dagen innan, då vi hade förstått att även kommissionen hade öppnat upp för en sådan lösning. Vi anordnade då snabbt en relativt flexibel instruktion för att kunna hjälpa kommissionen att hitta en tillräckligt bred kompromiss. På detta möte var det många andra länder som inte hade hunnit göra det utan kom med mycket slutna mandat, vilket ledde till att det var två möten då man inte klarade av att fatta beslut. Om man ska kunna verka för en kompromiss kan man inte komma med ett helt slutet mandat. Det är ganska basalt.

Jag uppfattar dock att interpellationen egentligen handlar om någonting helt annat. Den tar upp en intressant avvägning: I vilken mån ska man helt och fullt basera beslut på vetenskapliga bedömningar, och i vilken mån - om någon - ska man ta in folklig oro eller synpunkter från medborgarna när det gäller denna typ av beslut? Det vanligaste, och den goda ordning som regeringen följer, är att vetenskapliga bedömningar ska respekteras. Så ser vi på frågan även denna gång.

När det gäller glyfosat har det varit en het och stark debatt. EU-parlamentet har framfört mycket stark kritik mot processen fram till godkännandet av glyfosat, och det har kommit ett medborgarinitiativ. Mycket av denna diskussion har handlat om grunden för de vetenskapliga bedömningar som Efsa och Echa har gjort. När det gäller att lyssna på medborgarna i denna del - det kan vara flera delar - framhöll jag att jag tycker att kommissionen har hittat en mycket klok ingång i denna diskussion.

Något som löste upp frågan på det senaste mötet var att kommissionen själv tog upp att man ska se över möjligheten att förbättra transparensen vad gäller underlagen för de vetenskapliga bedömningarna i myndigheterna.

I svensk kontext är det självklart att myndigheter öppet och transparent redovisar grunderna för sina bedömningar. Det är tyvärr inte självklart bland de europeiska myndigheterna. Därför är det mycket klokt att kommissionen nu tar på sig att se över möjligheterna att öka transparensen. Det är ett klokt sätt att möta den oro som finns bland medborgarna och den kritik som har framförts mot både den bristande transparensen och saklig kritik som också har riktats mot en del av dessa bedömningar. Det är klokt att vi har ett öppet samtal om dessa frågor. Därför tycker jag att man har hittat en god balans mellan de olika aspekter som man har att ta hänsyn till i denna typ av frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för att hon närmar sig pudelns kärna i denna debatt.

Efsa och Echa, de två expertmyndigheter vi har som ligger nära sådana här frågor, har sagt att ämnet inte är så farligt som det kanske låter och känns i en känslofylld debatt. FAO, som är FN:s organ, har sagt samma sak. Jag är inte säker på att Europaparlamentet är den bästa aktören för peer review, utan jag tror faktiskt att det finns kompetenta människor på dessa myndigheter.

Jag är övertygad om att mer transparens är av godo; jag är inte på något sätt emot det. Däremot tycker jag att det finns skäl att ställa en fråga till ministern när hon säger att jag inte förstår det hon skriver. I det skriftliga svaret på interpellationen står det: "Det är viktigt att vi tar den oro som finns kring miljörisker kopplat till glyfosat på allvar." Jag skulle vilja fråga om det inte är så att ministern har ett ansvar att möta den oron och faktiskt klargöra att den saknar stöd i de vetenskapliga bedömningar som gjorts.

Både miljöministern och klimatministern har ett ganska högt tonläge kring alternativa fakta, fake news och så vidare, och det är bra. Vi har ju partier i Sveriges riksdag, exempelvis Sverigedemokraterna, som riktar in sig på den lilla procent av forskningen som säger att växthuseffekten är bluff. Man säger att det måste vara så, för det känns bra i magen.

Lösningen kan då inte vara att vi andra, seriösa, partier går på det som känns bra i magen, utan vi borde ställa oss i mitten - ganska bredbent - och säga: Vi vill följa den vetenskapliga expertisen. Vi kan jobba för mer transparens, men det är inte så att vi kommer att gå magkänsla när det gäller saker som kan slå undan benen för svensk produktion - både konventionell och ekologisk.

Fru talman! Jag delar helt Jesper Skalbergs övertygelse - det har vi kommit fram till flera gånger här i kammaren - om vikten av att vetenskapliga bedömningar präglar politiska beslut. Det gäller inte minst den här typen av beslut, som vi hade bedömt som myndighetsutövning om de hade fattats i en svensk kontext. Det handlar om att tillämpa ett regelverk.

Det knepiga i det här fallet är att regelverket bygger på känd kunskap. Vi vet en del om vilka effekter glyfosat har. Det är tydligt konstaterat att glyfosat har effekter på miljön, inte minst negativa effekter på vattenlevande organismer. Det har gjorts en särskild insats från Europeiska kemikaliemyndigheten för att samla in och kolla kunskapsläget vad gäller påståenden att glyfosat orsakar cancer. De kunde konstatera att vi med tillgänglig kunskap inte kan påstå att glyfosat orsakar cancer.

När jag säger att vi ska möta oron menar jag att vi ska ta den diskussion som har funnits om bristande transparens. Vi ska ta på allvar den faktiska kritik som har riktats mot en del av de underlag som har använts för detta beslut. Det är en adekvat samhällsdiskussion, och det är bra att den förs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan också konstatera att kunskapen om effekten av glyfosat på det samlade ekosystemet i dag inte är tillfredsställande utan bristfällig. Där har vi i arbetet att verka för en kompromiss också föreslagit att det ska göras ytterligare undersökningar om vilka effekter glyfosat har på ekosystemet - inte på enskilda växter eller djur, utan på det samlade systemet. Det vore ett bra underlag för nästa gång vi ska fatta motsvarande beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.