framtidens lärlingsutbildning
Interpellationsdebatt 14 juni 2004
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 65 Thomas Östros (S)
Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att lärlingsutbildningen ska bli ett viktigt utbildningsalternativ i framtiden.
Jag vill inledningsvis säga att jag delar Ulf Nilssons syn på behovet av en lärlingsutbildning som alternativ till den traditionellt mer skolförlagda yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Jag har i dag i olika interpellationssvar redan berört det förslag till en gymnasial lärlingsutbildning som regeringen föreslagit i propositionen 2003/04:140
Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan.
Som ett komplement till mina tidigare svar vill jag betona att jag, till skillnad mot Ulf Nilsson, anser att den gymnasiala lärlingsutbildningen till innehåll och mål ska motsvara den skolförlagda yrkesutbildningen. För mig är det självklart att även lärlingsutbildningen ska ge goda kunskaper i kärn- och karaktärsämnena för att eleverna ska stå sig väl i samhället och på arbetsmarknaden. För eleven kan den praktiska delen motivera och påvisa behov av även mer teoretiska kunskaper som är nödvändiga för att klara yrkesrollen. Lärlingsutbildningens samtliga delar ska präglas av att de praktiska och teoretiska inslagen är integrerade och stöder lärandet till en helhet.
Den gymnasiala lärlingsutbildningen ska vara öppen för alla elever på de yrkesinriktade programmen som ett valbart attraktivt alternativ. Lärlingsutbildning bedöms ofta vara en lämplig utbildningsform för skoltrötta elever. Den kan givetvis även vara en attraktiv utbildningsform för elever med specialintressen och som siktar mot en fortsatt yrkesutbildning på eftergymnasial nivå. Det är därför väsentligt att kraven på uppnådd kompetens och kraven för gymnasieexamen är desamma för den gymnasiala lärlingsutbildningen som för motsvarande skolförlagd utbildning. Lärlingsutbildningen får inte bli en återvändsgränd. Att lärlingsutbildningen är en likvärdig utbildningsform underlättar också övergång mellan denna och skolförlagd utbildning för den elev som vill eller behöver byta studieform eller senare behöver gå en eftergymnasial vidareutbildning. Inte minst viktig är den breda kompetensen för de elever som kommer att etablera sig på arbetsmarknaden som egenföretagare.
Lärlingsutbildningens attraktivitet och volym bestäms inte enbart av beslut på central och lokal nivå inom skolområdet. För att lärlingsutbildningen ska etableras framgångsrikt krävs ett engagemang och medverkan från arbetslivet. Arbetslivets representanter har redan i olika sammanhang uttalat sitt intresse av att en lärlingsutbildning utvecklas i gymnasieskolan. Regeringen avser därför att ta initiativ till samtal med arbetsmarknadens parter för att närmare diskutera hur arbetsliv och skola kan samverka för att lärlingsutbildningen ska få den omfattning och betydelse som motsvarar förväntningarna. Ett forum för sådana samtal kan till exempel vara den yrkesutbildningsdelegation vars direktiv nyligen fastställdes av regeringen.
Regeringen har också, som framgått av ett tidigare interpellationssvar, nyligen beslutat om en försöksverksamhet med lärlingsutbildning för vuxna till vissa hantverksyrken med Stockholms Hantverksförening som huvudman.
Jag kommer att med stort intresse följa Yrkesutbildningsdelegationens och skolmyndigheternas arbete för höjd kvalitet i den gymnasiala yrkesutbildningen. Jag kan försäkra Ulf Nilsson att jag med särskilt intresse kommer att följa utvecklingen av den gymnasiala lärlingsutbildningen.
Anf. 66 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Det är samma ämne som vi har berört i några tidigare interpellationsdebatter i dag. Jag ska försöka att inte upprepa det som har sagts.
Jag konstaterar att utbildningsministern inledde med att instämma med mig i att det behövs en lärlingsutbildning som alternativ till en skolförlagd gymnasieutbildning. Men när utbildningsministern hänvisar till den senaste propositionen, gymnasiepropositionen, måste jag ställa mig frågan: Menar vi samma sak med lärlingsutbildning?
När jag läser gymnasiepropositionen hittar jag inte något nytt förslag om lärlingsutbildning. Jag hittar tankar om att det ska tillsättas en delegation, och den har tillsatts, utredningar och så vidare. Men det finns ingenting att läsa där man riktigt ser att här har vi en ny lärlingsutbildning.
För mig är lärlingsutbildningen en utbildning som arbetsgivaren, hantverkaren eller småföretagaren, tar ett stort ansvar för. Det är en utbildning där man successivt kommer in i arbetsplatskulturen och där lärlingen också kan få lärlingslön för sina insatser i produktionen under en del av tiden.
För mig är lärlingsutbildningen ett riktigt alternativ till de nationella gymnasieprogrammen, och då ska inte lärlingen heller behöva läsa exakt samma kurser som eleverna i gymnasiet. Jag uppfattar naturligtvis inte att gymnasiepropositionen föreslår något sådant. Där står tydligt, som ministern har sagt i en tidigare debatt i dag, att målen för lärlingsutbildningen ska vara desamma som i övriga gymnasieprogram.
Lars-Ivar Ericson nämnde tidigare att Skånes Hantverksförening har kommit med ett intressant förslag till ett försöksprojekt över Öresund där svenska och danska hantverkare skulle samverka i lärlingsutbildning. I Danmark har man ju den här typen av lärlingsutbildning där skolan och arbetsgivaren delar på ansvaret och där man under en period av utbildningen också har ett anställningsförhållande. Om regeringen verkligen vill skapa en riktig lärlingsutbildning vore ett utmärkt sätt att visa det att säga ja till den här försöksverksamheten.
Problemen med den dåliga yrkesutbildningen kom fram både förra året i före detta socialdemokratiska partisekreteraren Leif Lindes rapport
Unga utanför
och nu senast i LO:s rapport. De visar att det är svårare att få jobb för dem som har gått igenom yrkesutbildningsprogrammen i gymnasieskolan än för dem som inte har gjort det. Det är ju ett starkt underkännande.
Vi i Folkpartiet tror att många ungdomar kan lyckas väldigt bra med utbildning och yrkesliv även om de inte pluggar för att bli behöriga till högskolan. Alla vill inte bli akademiker, säger vi. Jag har sett hur många elever på till exempel det individuella programmet lyckats väldigt bra på sin arbetsplatspraktik men tappat lusten och tryckts ned eftersom de inte orkat med alla obligatoriska gymnasiekurser. I verkligheten är det snart hälften som faktiskt inte klarar av gymnasieskolans mål på fyra år. Det är en ganska hög siffra.
Felet med dagens gymnasieskola är ju att den nedvärderar praktiskt arbete. I ivern att göra alla till studenter har man dels gjort de teoretiska utbildningarna mindre kvalificerade, dels tonat ut yrkesutbildningarna så att eleverna, som sagt, inte kan gå vidare direkt till arbetslivet.
Vi i Folkpartiet har en helt annan uppfattning. Vi menar att det behövs både teoretiska gymnasielinjer och yrkeslinjer. Yrkesexamina ska då kunna variera i fråga om teoretisk nivå och vara möjliga att komplettera för att komma in på högskolan.
Slutligen, än en gång, behöver vi återuppliva alternativet lärlingsutbildning.
Anf. 67 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag tror inte att det är en fruktbar väg att gå att göra som Ulf Nilsson konsekvent föreslår i skol- och utbildningspolitiken - det låter konstigt när man säger det till en folkpartist, men det är vad det handlar om - att sänka kraven för en mycket stor grupp elever med start redan i mitten av grundskolan för att fullfölja det ända upp i gymnasieskolan. Sänka kunskapskraven - man ska inte läsa matematiken och engelskan, de kärnämnen som är så viktiga - och därmed också ställa till det för dem när de sedan kommer ut på arbetsmarknaden.
Det är ingen slump att näringslivet självt kräver att eleverna förutom goda yrkeskunskaper också måste ha goda teoretiska kunskaper för att klara av ett modernt yrkesliv. Om du besöker en industri i dag ser du att det inte är forna tiders industrier. Det är industrier där de arbetande har ett stort eget ansvar.
De ska fatta beslut och lösa problem självständigt och i grupp. De ska kunna behärska avancerad teknik, datorer och robotar, och kunna vara med och utforma hur de ska arbeta. De ska också kunna ha relationer till kunder och omvärld på ett sådant sätt som gör att kraven på en yrkesarbetare i dag är helt andra än de var för 20 år sedan.
Att då måla upp att det skulle finnas en efterfrågan på en annan typ av kunskapskrav, där det till och med skulle vara så att arbetsgivaren skulle vara beredd att betala för att eleverna inte ska skaffa sig djupa kunskaper också i matematik och engelska, är inte riktigt. Det finns ingen sådan arbetsmarknad. Det framhålls väldigt tydligt från både fackliga organisationer och näringslivsorganisationer att den tiden i stort sett är förbi.
Då handlar det om hur vi ser till att utforma utbildningarna så att vi tar till vara intresset för ett yrke, kopplar intresset till att eleverna också får utöva och lära sig yrket på en arbetsplats samtidigt som vi stimulerar dem att få med sig de nödvändiga baskunskaperna. Den lärlingsutbildning vi föreslår i propositionen till riksdagen är ett sätt att bereda ny mark för denna integration mellan teoretiska och praktiska ämnen. Den har också hälsats välkommen av en rad olika aktörer på arbetsmarknaden och i skolan.
Jag tror att det är precis den här vägen vi ska gå. Vi ska inse att samhället ställer de höga kunskapskraven på oss i dag, men också se att vi behöver knyta den gymnasiala utbildningen tätare till arbetslivet och då även utforma utbildningar där en mycket stor del eller allt utförs ute i arbetslivet.
Det ska göras så att det blir attraktiva utbildningar för ambitiösa ungdomar, så att vi också får en status i utbildningarna som gör att vi kan attrahera fler att läsa yrkesförberedande program. Jag tror inte alls att vägen framåt skulle vara att säga till den här elevgruppen: Nej, ni behöver inte de här kunskaperna. Vi leder in er i den här återvändsgränden. Ni kommer inte att få ett arbete och ni kommer att få svårigheter med vidareutbildning, men det här är ett sätt att hanka sig fram.
Jag tror inte att det vore en bra idé. Låt oss i stället ta det flera partier i riksdagen nu har gemensamt, ett förslag om en lärlingsutbildning där Skolverket nu ska utforma kursplanerna och där vi bjuder in aktörerna på arbetsmarknaden att vara med och utforma denna. Samtidigt ser vi över entreprenadreglerna i gymnasieskolan för att ytterligare underlätta för kommunerna att också köpa upp den här typen av utbildning. Här kan vi ha starten på en mycket fin utveckling för yrkesförberedande utbildningar där vi kan förena yrkeslivets krav med kraven på goda baskunskaper, det som Folkpartiet tyvärr har lämnat bakom sig.
Anf. 68 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Folkpartiet har verkligen inte lämnat kravet på goda kunskaper. Tvärtom vill vi höja kvaliteten på yrkesutbildningarna genom att skapa bättre yrkeskunskaper. Vi är fullständigt övertygade om att man når det målet bättre om man inte läser samma kärnämneskurser i till exempel engelska, matematik och svenska.
När Thomas Östros hör dessa argument brukar han säga att vi vill införa ett B-lag inom utbildningssystemet. Men, Thomas Östros, det finns redan ett B-lag, nämligen ungdomar - över 40 % - som lämnar skolan utan någon som helst färdig utbildning. När nu regeringen föreslår en gymnasieexamen, vad säger Thomas Östros till de över 40 % som inte får en gymnasieexamen utan som kommer att gå ut med ett ofullständigt betyg? Hade det inte varit bättre om en del av dem hade haft en riktig yrkesutbildning?
Herr talman! Folkpartiet och LO brukar ofta ligga långt ifrån varandra i den politiska debatten, men just den rapport som har nämnts tidigare var intressant. Där hävdar man, och varnar för, att de yrkesfärdigheter som eleverna får med sig från yrkesutbildningarna inte håller tillräckligt hög kvalitet för arbetsgivarna. Det är inte att undra på, med tanke på att lärarnas tid till så stor del upptas av att försöka få eleverna att lära sig samma matte, naturkunskap och religion och så vidare som eleverna på alla programmen.
Jag ska citera LO-artikeln, skriven av bland annat andre vice ordföranden i LO: "Frågan är om strävan att alla ska klara en allmän högskolebehörighet, som i praktiken inte räcker långt, har lett till att andra färdigheter och kunskaper, både kopplade till yrkeslivet och samhällslivet i övrigt, får stå tillbaka i utbildningen. - - - Vi anser att man med fog kan ställa sig frågan om det verkligen är prioriterat att alla ungdomarna, efter att ha läst religion i nio år i grundskolan, måste fortsätta att läsa det på gymnasiet. På samma sätt kan man ställa sig frågan om det är rimligt att kursen i svenska är lika svår och omfattande på fordonsprogrammet som på samhällsprogrammet."
Det är alltså inte bara folkpartister som har dessa synpunkter utan också den fackföreningsrörelse som känner många av sina medlemmars behov. Det borde inte vara så lätt, som utbildningsministern gör det, att avfärda detta med att det skulle vara fråga om en sämre utbildning. Tvärtom vill vi ge människor en mer relevant utbildning.
Anf. 69 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag är glad att kunna berätta att LO och regeringen har samma ståndpunkt i frågan om förändringen av gymnasieskolan. Detta är själva argumentationen till varför vi i gymnasiepropositionen föreslår en del viktiga förändringar.
Först och främst är det fråga om att se till att kärnämnena mer färgas av yrkesutbildningens inriktning. För att ta till vara intresset bör engelskan färgas av om man ska bli fordonsmekaniker, så att man känner att ämnet är relevant och behövs. Att göra som Folkpartiet säger och hävda att engelskan inte behövs är inte en särskilt bra strategi. Verkligheten är sådan att man behöver den.
Samma sak är det med matematiken. Folkpartiets strategi är att säga att den inte behövs. Läs något annat. Men LO och regeringen förstår att matematik behövs på en modern arbetsplats. Men matematikämnet behöver färgas mer så att det riktas in mot yrkesutbildningen så att intresset kan fångas upp.
Det är detta som LO och regeringen är engagerade i: Hur ska kvaliteten i utbildningarna stärkas så att man verkligen får de kunskaper man så väl behöver?
På en punkt finns det en liten skillnad mellan LO:s formuleringar i artikeln och mig, nämligen frågetecknet kring religionsundervisningen. Jag tycker att den globala utvecklingen de senaste åren inte tyder på att vi har för goda kunskaper om varandras religioner och kulturer utan snarare är en bristfällig källa som vi måste komma till rätta med. Det kan väl inte vara så att det gäller bara dem som ska gå vidare till högre utbildning, utan det gäller oss alla i samhället.
Här har vi en jättefin möjlighet att få en stark utveckling av de yrkesförberedande utbildningarna. Det är någonting som jag har prioriterat mycket högt just för att jag har noterat de brister som LO lyfter fram i sin artikel. Det präglar också den proposition vi har lagt fram i riksdagen. Ett av de mer spännande förslagen handlar om en modern lärlingsutbildning med höga kunskapskrav men med väldigt stark förankring ute i yrkeslivet. Gör inte så, Ulf Nilsson, att du devalverar idén om en lärlingsutbildning genom att säga att de som ska ha ett yrkesarbete inte behöver så mycket kunskaper för ett modernt samhällsliv. Då kommer ni att se till att minska attraktionskraften i de utbildningarna, och ni leder in eleverna i en återvändsgränd.
Anf. 70 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Nu är kanske inte det viktigaste i sammanhanget vad LO säger, men det utbildningsministern säger om att ni är överens stämmer inte. LO säger att svenskkurserna är onödigt svåra, och så vidare.
Nu återkommer vi till något som Folkpartiet och Socialdemokraterna har debatterat många gånger. Thomas Östros säger att man ska bädda in, färga in, kärnämnena och så vidare. Sedan säger han felaktigt att Folkpartiet inte tycker att religion eller engelska behöver läsas om man ska gå en yrkesutbildning. Det är precis tvärtom. Folkpartiet tycker att man behöver läsa religion. Jag håller inte med LO på den punkten. Folkpartiet tycker att man ska läsa matematik oavsett vilken utbildning man går. Men vi tycker inte att man ska läsa samma matematik. Det Socialdemokraterna säger om att färga in är hyckleri när det på papperet fortfarande är precis samma kursmål. Då blir det den verklighet vi har i dag, och det ansluter till betygsdebatten. En svensklärare sätter i verkligheten betyg efter helt olika kriterier beroende på i vilket program undervisningen sker. Det handlar om omöjligheten att å ena sidan bedriva olika typer av undervisning, å andra sidan att det ska vara samma kursmål, det vill säga att läsa till högskolebehörighet.
Jag vill höja ambitionen för yrkesutbildningarna. Jag vill behålla att man läser kärnämnen i yrkesutbildningarna - men med andra kurser. Jag vill öka möjligheterna att läsa ämnen, ha praktik och lärlingsutbildning som stöder yrkesutbildningen och göra så att ungdomarna som kommer ut har en kvalificerad yrkesutbildning redan från gymnasieskolan. Det går inte när man ska ha den enhetliga modellen.
Det var visserligen bra att utbildningsminister Thomas Östros svängde när det gällde Gymnasiekommitténs förslag och lade det i papperskorgen, men nu behövs förbättringar av gymnasieskolan.
Anf. 71 Thomas Östros (S)
Herr talman! Om Folkpartiet är intresserat av förbättringar finns det en stark gymnasieproposition att ta ställning till, som just pekar ut yrkesutbildningarna som det prioriterade området. Jag tror inte ett dugg på den variant som Ulf Nilsson nu lanserar, nämligen att behålla kärnämnet i ord men i praktiken ta bort kärnämnet.
Det är som ni säger: Ska man gå en viss utbildning ska man inte ha samma kunskapskrav för en annan utbildning, även om man läser den första kursen i ett ämne. Om du ska bli akademiker ska du inte läsa samma matematik som om du ska bli yrkesarbetare. Ska du bli civilingenjör läser du inte bara A-kursen, utan du läser B, C och kanske går vidare ytterligare med matematiken. Det är naturligt. Man behöver olika mycket av matematik beroende på vilken inriktning man ska ha i sitt yrkesliv. Men att säga att man inte behöver A-kursen i matematik om man ska bli en god yrkesarbetare är detsamma som att säga att man inte har förstått vad som har hänt ute i arbetslivet och inte har förstått vad näringslivet ställer för krav.
Vi behöver mer samverkan med näringslivet, mer av arbetsplatsförlagda delar av utbildningen. En ny modern lärlingsutbildning kan ge detta. Det Folkpartiet föreslår är bara ytterligare en utveckling av sortering och lägre kunskapskrav som jag tror leder till att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden och svårt att vidareutbilda sig senare i yrkeslivet.
den 19 maj
Interpellation 2003/04:530
av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om framtidens lärlingsutbildningDe yrkesförberedande gymnasieutbildningarna brottas i dag med stora problem. En stor del av de studerande på yrkesförberedande program lämnar skolan utan att ha uppnått gymnasieskolans mål och utan att få en utbildning som öppnar vägen in i yrkeslivet. Runt 25 000 ungdomar kommer denna vår att hoppa av gymnasieskolan. Problemen för dessa ungdomar belyses på ett konkret sätt i Leif Lindes utredning, Unga utanför. I utredningen förordas en mera yrkesanknuten utbildning än vad gymnasieskolan i dag kan erbjuda. Enligt Folkpartiet beror avhoppen på att undervisningen på många av dagens yrkesutbildningar i för hög utsträckning teoriserats som ett led i regeringens målsättning att alla elever ska uppnå högskolebehörighet. I verkligheten uppnår drygt 40 % av en årskull inte detta mål, och någon tydlig tendens till förbättring av resultaten märks inte.
Lärlingsutbildning i nära samarbete med företagen är en väl beprövad modell, som erbjuds intresserade ungdomar i bland annat våra nordiska grannländer. Men i Sverige har bandet mellan företagen och yrkesutbildningen klippts av. Enligt Folkpartiet är det nu dags att utveckla en helt ny typ av lärlingsutbildning, som alternativ till de traditionella gymnasieprogrammen. Exempelvis Skånes hantverksförening har i olika sammanhang föreslagit att en försöksverksamhet för lärlingsutbildning införs i Skåne i samarbete med de danska lärlingsutbildningarna. I Danmark finns möjligheten att erbjuda lärlingsanställning under en längre period av utbildningstiden. Skolan betalar en del av utbildningen och företagaren eller hantverkaren bidrar med lärlingslön under en del av tiden. I Sverige är inte detta möjligt på grund av att all yrkesutbildning ska ske inom gymnasieprogrammens ram och även på grund av att våra avtal på arbetsmarknaden sätter hinder i vägen för att lärlingar ska kunna utnyttjas i produktionen.
I regeringens proposition, Kunskap och kvalitet @ elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan, talas om en "modern" lärlingsutbildning, men samtidigt betonas att gymnasieskolans mål ska gälla. Alternativet med kombination av anställning och skolgång nämns framför allt i samband med det individuella programmet. Enligt regeringen deltog endast 102 elever i denna typ av utbildning hösten 2002. Folkpartiet menar att en lärlingsutbildning i form av lärlingsanställning inte bara ska vara en möjlighet för dem som lämnat grundskolan med ofullständiga kunskaper utan för flera som är seriöst intresserade av en yrkesutbildning. En lärlingsutbildning ska inte bara vara en möjlighet för dem som är skoltrötta utan också en väg för dem som är inriktade på en kvalificerad utbildning till ett specialiserat yrke. Även för dem som hoppat av gymnasieskolan borde en kompletterande lärlingsutbildning finnas som en möjlighet.
Bristen på lärlingsutbildning riskerar att utradera ett antal hantverksyrken i Sverige. Silversmeder, konservatorer, halmtaksläggare och möbelsnickare är exempel på hantverk som behövs, men som få är intresserade av och därmed är elevunderlaget för dåligt för att organisera traditionella gymnasieutbildningar inom dessa yrkesområden. En given lösning på denna problematik vore därför att skapa ett lärlingsutbildningssystem. Lärlingsutbildning med teori och praktik i samspel inom till exempel verkstadsyrken erbjuder dessutom en mer kvalificerad utbildning till industrin än vad dagens gymnasieprogram kan erbjuda. Nyckeln är att hitta modeller där hantverkare och företagare spelar en mer aktiv roll i utbildningen än i dag. En modell vore att pröva en försöksverksamhet just i Öresundsregionen, där det är nära till de danska lärlingsutbildningarna.
Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder för att lärlingsutbildningen ska bli ett viktigt utbildningsalternativ i framtiden?