Fördelningen av tillfälligt stöd till kommuner och landsting

Herr talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig hur jag avser att utvärdera effekterna av det tillfälliga stödet till kommunerna, hur jag ser på att fördelningsnyckeln tar större hänsyn till den akuta situationen än till de mer långvariga konsekvenserna och hur det kommer sig att tilldelningen för en del av kommunerna förändrats på ett icke obetydligt sätt jämfört med den preliminära fördelning som regeringen redogjort för.

Det tillfälliga stödet är en av de nödvändiga insatser som regeringspartierna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna enades om i höstas för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända. För att hantera den rådande flyktingsituationen och minska trycket på den kommunala ekonomin kom partierna överens om att tillskjuta engångsmedel till kommunerna och landstingen. Partierna var också överens om att stödet skulle fördelas med beaktande av omfattningen av antalet asylsökande och mottagandet av nyanlända, samtidigt som hänsyn togs till fördelningen mellan antalet vuxna och antalet barn. Stödet är generellt och inte riktat till någon specifik verksamhet, vilket ger stor frihet för kommuner och landsting att själva utforma sin verksamhet med utgångspunkt i medborgarnas behov. Jag har dock noterat att flertalet av de kommuner som av medier tillfrågats om hur de kommer att använda medlen har uppgett att de kommer att avsätta ytterligare resurser på skola och socialtjänst.

Jag utgår från att kommunerna och landstingen använder stödet till att lösa flyktingsituationen på bästa sätt. Att stärka tilliten i samarbetet mellan stat och kommun är något vi alla tjänar på.

Det är således upp till varje kommun och landsting att avgöra hur medlen ska fördelas mellan 2015 och 2016 utifrån de förutsättningar som råder lokalt. Samtidigt måste givetvis även konsekvenserna på längre sikt beaktas. En bedömning av kommunsektorns samlade resursbehov görs årligen inför budgetpropositionen. Skillnader i resursbehov mellan enskilda kommuner och landsting fångas upp via systemet för kommunalekonomisk utjämning.

En preliminär beräkning av belopp per kommun och landsting, vilken tagits fram av Regeringskansliet, redovisades i samband med att förslaget till ändringsbudget presenterades. Eftersom regeringen beslutade den aktuella propositionen knappt tre veckor efter att överenskommelsen mellan regeringspartierna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna var klar gjordes beräkningarna under stor tidspress. Den kvalitetssäkring av underlaget som därefter gjordes inför regeringens beslut om fördelning medförde justeringar av beloppen jämfört med de preliminära belopp som tidigare hade redovisats.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Bakgrunden till interpellationen är att regeringen och allianspartierna under hösten träffade en migrationsöverenskommelse. I den ingick ett tillskott till kommuner och landsting på närmare 10 miljarder kronor att fördelas enligt vissa övergripande principer som vi var överens om.

Tillskottet beslutades mot bakgrund av att det stora flyktingmottagandet hade fört med sig ökade kostnader för kommunerna. Förra året tog vi emot 160 000 flyktingar, och på bara två månader under hösten kom det 80 000 personer till vårt land. Det har naturligtvis inneburit en oerhörd ansträngning för kommuner med stort mottagande. Flera kommuner rapporterade under hösten att de helt enkelt inte mäktade med detta. Därför var det här tillfälliga tillskottet viktigt, och jag är glad att vi kom överens om det.

Det var ett stort tillskott. Det handlar om 10 miljarder skattekronor. Vi får aldrig glömma, herr talman, att varje skattekrona har skapats genom en ansträngning. Det som bygger allas vår gemensamma välfärd är hårt slit hos människor som varje dag går till jobbet. Därför tycker jag att vi som har fått förtroendet att förvalta de pengarna också måste vara mycket varsamma och eftertänksamma. Vi måste kunna konstatera att kommunerna behöver tillskott men samtidigt våga ställa krav. I det här fallet har det inte ställts några krav på att kommunerna ska lämna redovisning. Men för framtida eventuella tillskott är den diskussionen viktig, tycker jag, och jag hoppas att vi kan föra den här i dag.

Det verkar som att åtminstone S-kommunalråd runt om i kommunerna räknar med ytterligare tillskott. Heléne Fritzon, som styr i Kristianstad, har exempelvis sagt att det är viktigt med årliga ersättningar framöver. Jag är inte helt säker på att det är rätt väg att gå, men om man skulle besluta om ytterligare stöd måste man väl ändå utvärdera hur det tidigare fallit ut? Man måste väl förvissa sig om att detta verkligen är det bästa sättet att stärka kommunerna i deras integrationsarbete? Därför har jag ställt frågan till ministern om hur man avser att utvärdera effekterna av det här stödet. Detta gäller kanske främst två aspekter: dels att utvärdera hur kommunerna har använt pengarna för att förstärka integrationen, dels att utvärdera om man har fördelat pengarna mellan kommunerna på ett rättvist sätt.

När det gäller den första delen, hur man har använt pengarna, är det naturligtvis som ministern säger - vi måste ha väldigt stor tilltro till kommunerna. Men vi måste som sagt också ha respekt för skattebetalarnas pengar, och det där är naturligtvis en balansgång. När Svenska Dagbladet frågade kommunerna vad de använde pengarna till kom från vissa kommuner svar som att de gick till skridskoanläggningar eller att man inte riktigt visste vad man skulle ha dem till och därför satte in dem på ett reservkonto för oförutsedda händelser. Det får en kanske ändå att börja fundera på om pengarna verkligen används på ett optimalt sätt. Ministern kallar det för stor frihet, och det kan man verkligen hålla med om, men borde vi inte ha någon form av styrning? Utvärdering och kvalitetssäkring är viktiga frågor. Jag säger inte att det är lätt att hitta en bra modell, men man måste väl ändå försöka? Jag hoppas att regeringen har den ambitionen.

Jag vill fråga regeringen hur man ser på kommunernas ekonomi i den här delen framöver. Håller ministern med det nämnda socialdemokratiska kommunalrådet om att det krävs årliga ersättningar till kommunerna?

Herr talman! Jag tänkte kanske inte främst uppehålla mig vid det stöd som redan har betalats ut till kommuner och landsting mot bakgrund av det stora flyktingmottagandet, även om jag i likhet med Maria Malmer Stenergard kan konstatera att det sätt varpå man hanterat detta miljardstöd är ett tydligt exempel på den brist på långsiktighet och planering som, om man ska vara ärlig, kanske i alltför hög grad varit utmärkande för den hittills förda regeringspolitiken och som även socialdemokratiska kommunalråd runt om i landet har uttryckt sin frustration över.

Men låt oss se framåt, herr talman! Jag tänkte kort uppehålla mig vid vikten av att vi i framtiden, det vill säga så länge den nuvarande regeringen består, i synnerhet mot bakgrund av Maria Malmer Stenergards fråga om utvärdering, dels på ett uthålligt sätt stöder de kommuner som tar ett stort ansvar i flyktingmottagandet, dels premierar de kommuner som aktivt arbetar med att bekämpa bidragsberoende och har tydliga krav och en tydlig arbetslinje i sin försörjningsstödspolitik.

Herr talman! Som representant för Jönköpings län, där samtliga kommuner tar ett stort ansvar i flyktingutmaningen, där man har en tydlig arbetslinje i försörjningsstödet och där det egna ansvaret för att förbättra sin situation framhålls väldigt ofta, måste jag rikta kritik mot ett system som i alltför hög utsträckning premierar misskötta - om jag får uttrycka mig så - socialdemokratiska kommuner som Malmö och Göteborg.

Jag förnekar inte på något sätt de här kommunernas utmaningar, herr talman, men i den fördelningsmodell som har tillämpats vad gäller det särskilda kommunstödet har väldigt stor vikt lagts vid de förväntade kostnaderna för kommunerna på kort sikt. Samtidigt är det, som Maria Malmer Stenergard också konstaterar, herr talman, så att det på lite längre sikt kan vara andra kommuner än de som flyktingarna först kommer till som drabbas av större och mer långvariga kostnadsökningar, exempelvis i form av ökat försörjningsstöd.

Herr talman! Återigen: Inför vårt framtida stöd till kommunerna måste vi etablera principer som utgår från att vi tydligt premierar de kommuner som framgångsrikt och målmedvetet arbetar med tydliga krav och en tydlig arbetslinje i försörjningsstödet, med korta och effektiva planprocesser i sitt bostadsbyggande och med en tydlig inriktning vad gäller integration och fokus på det egna ansvaret. Det är så, herr talman, och endast så som vi får ett samhälle som håller ihop.

Herr talman! Jag vill först tacka Maria Malmer Stenergard och Mats Green för interpellationen och debatten. Detta är en viktig fråga som inte diskuteras så ofta i Sveriges riksdag men som är väldigt central för hur vi ska bygga en välfärd som håller högre kvalitet och som klarar av de utmaningar som vi har i vårt samhälle.

Just nu genomför vi en kommundialog runt om i landet. Snart har jag träffat samtliga kommuner i landet. En av de frågor som jag och regeringen ställer till kommunala företrädare är: Fungerar detta? Fungerar strukturen för den kommunala sektorn? Vilka förändringar behöver vi genomföra för att kommunerna ska få så goda förutsättningar som möjligt?

Regeringens och min ingång i detta är att vi måste visa större tillit till kommunsektorn än vad vi har gjort under de senaste åren. Målet för utvecklingen av styrningen i offentlig sektor är för regeringen att låta proffsen vara proffs. Det är ett budskap som har välkomnats av de flesta aktörer som finns på det offentliga området.

Det förpliktar också gentemot kommunsektorn. Det innebär att vi måste våga lita på den förvaltningsmodell vi har i Sverige där kommunerna står för genomförandet av välfärdspolitiken. Riksdagen, regeringen och myndigheterna beslutar om lagar och föreskrifter och bidrar också med delar av finansieringen. Men själva genomförandet hanteras av kommunerna enligt bestämmelsen om den kommunala självstyrelsen och en decentraliserad välfärdsmodell.

Den modellen bör försvaras. Den har tjänat oss väl, och den har stärkt legitimiteten för de offentliga åtagandena. Det har inneburit att välfärdsverksamheten har kunnat anpassas till de lokala behov som finns i varje kommun och region. En utveckling där staten i allt större utsträckning detaljreglerar kommunala verksamheter kommer inte att leda till större effektivitet.

Vi har en befogad kritik just nu i kommunsektorn mot de riktade statsbidragen och detaljregleringen i de riktade statsbidragen. Många av de statsbidragen är dessutom förenade med stora administrativa krav, vilket innebär att kommunerna måste ansöka eller i efterhand redovisa på en detaljerad nivå. Det får effekten att en del kommuner avstår från att söka en del riktade statsbidrag. Det gynnar de kommuner som har goda förutsättningar att jobba med sin administrativa verksamhet och har större volym och missgynnar de mindre kommunerna.

Den modell som vi använder oss av här, och dessutom i överenskommelse med de borgerliga partierna, är en modell som vi borde använda oss av i fler sammanhang. Där vågar vi lita på kommunsektorn och vågar också decentralisera själva beslutsmakten över hur resurserna ska investeras och användas i den kommunala verksamheten.

Självklart måste det balanseras mot en ordentlig utvärdering av den kommunala ekonomin. Vi jobbar just nu med att ta fram en modell för utvärdering av enskilda kommuners ekonomiska utveckling för att kunna ha en klar bild av detta på Finansdepartementet. Men alla modeller där vi ökar detaljregleringen från statlig sida är jag skeptisk till, och regeringen är skeptisk till detta. Vi har precis gett i uppdrag till Statskontoret att utvärdera och analysera några av frågorna. Jag kan återkomma till vad vi har tänkt oss där.

Herr talman! Tack, ministern. Jag är glad att ministern tycker att det är en viktig fråga och att han tar diskussionen på allvar. Jag är också glad att han framhåller regeringens arbete med utvärdering. Precis som ministern säger är det viktigt att vi inte detaljreglerar kommunernas arbete för mycket. Samtidigt har vi balansgången med att det gäller att använda skattebetalarnas pengar på rätt sätt.

Det som kanske är den största frågan här är hur fördelningen har skett. Beräkningen bakom fördelningen har jag och ministern diskuterat ingående tidigare. Regeringen kom inför riksdagens beslut med en preliminär fördelning av stödet. När den faktiska fördelningen sedan har gjorts kan man konstatera att vissa kommuner har fått precis så mycket som var sagt men att andra kommuner har fått andra belopp.

Som exempel kan nämnas att Kristianstad, Hässleholm och Bromölla i min egen närhet fick ca 200 000 kronor mindre än vad som var sagt i den preliminära fördelningen. Det kan i sammanhanget framstå som lite, men för Bromöllas del handlar det om 20 procent mindre. Ministern har i sitt svar angett att skillnaderna beror på att beräkningen har skett under tidspress. Det har jag naturligtvis viss förståelse för. Men även detta visar behovet av utvärdering inför framtiden om vi hamnar i en liknande situation igen.

Det kanske finns sätt att stärka processerna och möjlighet att se över regeringens information. Utvärderingen är också viktig. Det gäller inte minst hur vi valt att fördela pengarna mellan kommunerna. Vi är överens om principerna. Jag säger inte att det är lätt. Men en granskning är viktig åtminstone för att försöka göra rätt i framtiden.

Var fördelningen rimlig? Kan det kanske vara så, som Mats Green var inne på, att det finns kommuner som tar ett tungt långsiktigt ansvar men som kanske inte har ett första mottagande i kommunen? Då kanske det snarare är de som skulle behöva få förstärkning. Det är viktigt att vi besvarar de frågorna. Hur avser regeringen att rent konkret följa upp besluten?

Herr talman! Jag vill göra några reflektioner om de medskick jag gjorde till ministern och några kommentarer. Också jag har respekt för den tidspress som fanns när det gällde formuleringen av stödet mot bakgrund av de migrationspolitiska överenskommelserna. Men det hade kanske kunnat hanteras om man kommit lite mer förberedd från regeringens sida till just de överläggningarna och dessutom kanske i högre utsträckning haft en egen agenda i stället för att bara vara reaktiv hela tiden.

Det är naturligtvis viktigt att man litar på våra kommuner. Jag har suttit som kommunalråd och kommunstyrelseordförande i Jönköpings kommun under tio år. Jag känner också till den frustration som man som kommunalråd ofta kände när regeringar oavsett politisk färg kom med väldigt mycket pekpinnar om hur man ska använda enskilda statsbidrag.

Med det sagt är det ändå viktigt att man har ett övergripande finansiellt system när det handlar om att stödja kommunerna långsiktigt i den andra vågen av flyktingutmaningen. Man ska ha principer som premierar de kommuner som arbetar långsiktigt med sin egen verksamhet, har en tydlig arbetslinje i försörjningsstödet och arbetar aktivt med att ha effektiva byggprocesser.

Jag arbetar vanligtvis mycket med bostadspolitik. Bostadsutmaningen är kanske den enskilt största samhällsutmaningen som Sverige har att hantera i dag. Återigen vill jag efterlysa bättre planeringsförutsättningar för kommunerna men också en långsiktig och hållbar strategi byggd på sunda principer från regeringen. Det handlar om hur vi även fortsättningsvis ska kunna stödja samtliga Sveriges kommuner som tar ett stort ansvar för flyktingmottagningen. Det är återigen mina medskick.

Herr talman! Precis som jag beskrev tidigare är kriterierna för fördelning av det tillfälliga stödet överenskomna med de borgerliga partierna. Skillnaden i belopp mellan den preliminära och slutliga fördelningen är mindre och har uppkommit efter att fördelningen har kvalitetssäkrats. Det är naturligt att man har en sådan process när man måste fatta den här typen av beslut i en sådan akut situation som vi hade under hösten. Det är viktigt att poängtera att vi inte ska tillbaka till en sådan situation.

Regeringens politik på migrationsområdet handlar om att skapa förutsebarhet, i den mån vi kan skapa förutsebarhet i migrationspolitiken. Då måste vi också säkerställa att Europeiska unionen tar större ansvar. Vi ska inte tillbaka till det läge som vi hade under hösten 2015. Vi ska garantera alla människor som söker skydd i Sverige ett värdigt mottagande.

Vi kunde erbjuda alla ett värdigt mottagande under hösten. Men det var en mycket stor utmaning inte minst för kommunsektorn. Jag är övertygad om att utan civilsamhällets insatser hade det varit ännu svårare att hantera den situationen och erbjuda de asylsökande ett godtagbart mottagande.

Då blev situationen akut, och det fanns en tidspress. Det medförde att man efter kvalitetssäkringen av fördelningsmekanismen, som dessutom var överenskommen med de borgerliga partierna, gjorde en del justeringar.

Man kan konstatera att för flertalet kommuner var förändringarna små. De måste sättas i relation till stödets totala storlek. När det gäller de kommuner som Maria Malmer Stenergard nämner i interpellationen blev det beslutade stödet för Kristianstads kommun 0,3 procent lägre jämfört med den preliminära beräkningen. För Bromölla blev det 1,7 procent lägre och för Hässleholm 0,2 procent lägre.

De justeringar som gjordes med anledning av kvalitetssäkringen av underlag avsåg att åstadkomma en enhetlig redovisning av antalet ensamkommande barn. I statistiken kan ibland även personer som är 18 år eller äldre ingå i antalet ensamkommande barn. Eftersom ensamkommande barn gavs störst tyngd i beräkningen kunde även mycket små förändringar av antalet barn medföra en förhållandevis stor förändring av beloppet för vissa kommuner. För flertalet kommuner, 89 procent eller 258 kommuner, låg dock förändringen inom intervallet ± 2 procent.

Den kommun som fick störst ökning vid en jämförelse mellan det preliminära och det beslutade stödet var Gnesta. Det handlade om 8,9 procent, vilket motsvarade 989 000 kronor. Den kommun som fick minst minskning var Arjeplog med 8 procent, motsvarade 299 000 kronor.

Utifrån den situation vi hade under hösten måste man ändå göra bedömningen att regeringen gjorde vad som krävdes. Oppositionen bidrog också i denna process. Fördelningsmekanismen, som vi diskuterar i dag, var resultatet av förhandlingar och en lösning som vi kom överens om, helt enkelt, mellan regeringen och oppositionen.

Värt att nämna är också att finansutskottet vid behandlingen av propositionen hade möjlighet att begära kompletterande information från regeringen i frågan, men utskottet gjorde bedömningen att det inte behövdes ytterligare information. Man ansåg att den lämnade informationen från regeringens sida var tillräcklig.

Herr talman! Sverige hamnade under hösten i en exceptionell situation. Kommunerna tvingades att trolla med knäna. Socialtjänst, skola och övriga delar av kommunerna har tagit ett enormt ansvar och visat på stor handlingskraft.

Regeringen säger här genom civilministern att vi inte ska tillbaka till denna situation, och det hoppas jag verkligen att vi inte ska. Samtidigt ser vi en situation där det är historiskt många som har tagit sig över Medelhavet i dag. Vi måste på något sätt ändå hantera detta, och jag tycker att det är viktigt att vi inför framtiden utvärderar situationen ordentligt.

Kommunerna behövde en ekonomisk förstärkning, och de fick det. Det handlar om 10 miljarder kronor. Vi får inte glömma bort vilken enorm summa detta är, och det är skattebetalarnas pengar. Vi har ett stort ansvar för att se till att de används så effektivt som möjligt. Därför måste vi utvärdera. Om vi gjorde fel ska vi inte göra samma fel igen. Gick pengarna till rätt kommuner? Räknade man rätt? Användes de rätt? Borde man ha haft en tydligare styrning?

Vi bär alla ansvar för det beslut som fattades, men jag tycker att det är regeringens skyldighet att ta reda på svaret på de här frågorna. Det är regeringens skyldighet att genomföra en ordentlig utvärdering, och det hoppas jag att man också gör.

Jag tackar för debatten och passar på att önska trevlig helg.

Herr talman! Jag håller verkligen med Maria Malmer Stenergard om att det är regeringens ansvar att utvärdera detta. Det gäller kommunsektorns ekonomi och en utvärdering också av regeringens och statens styrning av kommunerna. Vi har satt igång detta arbete ordentligt nu; Statskontoret har fått ett omfattande uppdrag att analysera effekten av den statliga styrningen. Vi har också aviserat att vi kommer att jobba med de riktade statsbidragen för att minska den administrativa börda som hänger ihop med dessa. Vi för en dialog med kommunsektorn om styrningsfrågorna för att helt enkelt säkerställa att vi har en effektiv styrning som hittar rätt balanspunkt mellan behovet av kontroll och handlingsutrymme.

När det gäller effekterna av de tillfälliga bidragen till kommunerna kommer vi att analysera läget i den kommunala ekonomin inför budgetpropositionen. Vi jobbar parallellt med detta med att bygga upp en mekanism på Finansdepartementet där vi analyserar den kommunala ekonomin på kommunnivå för att också kunna göra mer långsiktiga analyser och identifiera de kommuner som har stora utmaningar på lång sikt vad gäller ekonomin.

Det här är viktiga frågor. Jag skulle vilja säga att vi nog har behov av att intensifiera diskussionen också i Sveriges riksdag och i större utsträckning titta på effekterna av de beslut som vi fattar i både regeringen och riksdagen för kommunsektorn. Det är ju i slutändan där verksamheterna genomförs, och kommunerna måste få så goda förutsättningar som möjligt.

Stort tack för debatten och trevlig helg!

Överläggningen var härmed avslutad.