EU-direktiv om minimilöner

Fru talman! Ludvig Aspling har ställt mig tre frågor med anledning av det förslag till direktiv om tillräckliga minimilöner i EU som kommissionen presenterade den 28 oktober 2020. Han undrar om jag är beredd att acceptera undantaget som det är formulerat i kommissionens nuvarande förslag, om jag ser en koppling mellan den sociala pelaren och kommissionens förslag och hur jag i så fall kommer att agera för att förhindra framtida negativa konsekvenser av den sociala pelaren samt hur jag och regeringen kommer att arbeta för att tydliggöra vår inställning i frågan.

Regeringen anser att det av kommissionen presenterade förslaget inte ska vara ett rättsligt bindande direktiv och att EU saknar befogenheter att fastställa lönenivåer i medlemsstaterna. Sverige har varit pådrivande för att få till stånd ett yttrande från rådets rättstjänst om förslagets förenlighet med rättslig grund. Vi har också varit drivande för och samlat flera medlemsstater kring att förhandlingar i sak ska avvakta rättstjänstens yttrande.

Yttrandet från rådets rättstjänst har nu kommit och analyseras i samråd med allierade medlemsstater och arbetsmarknadens parter. I nuläget kan vi säga att rådets rättstjänst bedömt att förslaget i huvudsak är förenligt med den angivna rättsliga grunden. Men rättstjänsten gör den bedömningen under förutsättning att direktivet ska tolkas som ett ramverk. Rättstjänsten anser också att förslaget behöver förändras för att förtydliga detta. Vi har också, fru talman, informerat arbetsmarknadsutskottet med anledning av yttrandet.

Som Ludvig Aspling skrivit i sin fråga kan tuffa förhandlingar vänta. Då krävs ett aktivt agerande för att säkerställa att förslaget utformas på ett sätt som respekterar vårt nationella system och arbetsmarknadens parters autonomi. Detta innebär bland annat att förslaget inte får leda till krav på att Sverige inför allmängiltigförklarade kollektivavtal eller lagstadgad minimilön.

En avgörande utgångspunkt för regeringen är att arbetsmarknadens parter fortsatt ska göra upp om villkor och löner på svensk arbetsmarknad. Kollektivavtalen är anpassade till branschernas förutsättningar och baseras på ett ömsesidigt ansvar mellan parterna på arbetsmarknaden. Denna ordning har skapat ett långsiktigt stabilt ramverk som under två decennier utmynnat i både reallönehöjningar, hög sysselsättningsgrad, arbetsfred och tillväxt.

Att möta de sociala utmaningarna är viktigt för hela EU:s sammanhållning och för den inre marknaden. Att förbättra levnadsvillkoren i hela Europa förbättrar inte bara ekonomin för dessa människor; det skapar också en rättvisare konkurrens, vilket gynnar svenska företag och jobb.

Diskussioner om en europeisk minimilön förekom långt innan pelaren kom till. Pelaren ger inte EU några nya befogenheter, därmed inte heller i lönefrågor. Pelaren anger att all lönesättning ska vara öppen och förutsebar i enlighet med nationell praxis och med respekt för arbetsmarknadens parters autonomi och oberoende. Det är fortfarande medlemsstaterna som beslutar om lönenivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till att börja med måste jag säga att jag är lite förvånad över att statsrådet väljer att yppa uppgifter ur rättsutlåtandet. Detta är uppgifter som ligger under utrikessekretess, i alla fall som jag förstått saken, och som dessutom är sekretessmarkerade från Europeiska unionen. Jag tror inte att statsrådet har befogenhet att röja de här uppgifterna, men det kanske vi kan prata mer om en annan gång.

EU-kommissionen föreslår alltså ett juridiskt bindande direktiv om minimilöner. Den svenska modellen för lönesättning står därmed inför ett ganska allvarligt hot. Vi har ju, i alla fall på papperet, en samlad front mot det här förslaget i Sveriges riksdag. Alla partier här säger sig vara djupt skeptiska. Den här debatten handlar alltså inte om förslagets materiella innehåll utan om hur regeringen under processen har agerat, eller misslyckats med att agera, för att stoppa förslaget.

Först och främst är det viktigt att förstå de risker som följer av förslaget. I början av processen framhävde statsrådet gång på gång att man förhandlat till sig ett så kallat undantag för Sveriges del. Den tredje punkten i utkastet till direktiv stadgar mycket riktigt att "ingenting i detta direktiv får tolkas som en skyldighet för de medlemsstater där lönesättning säkerställs uteslutande genom kollektivavtal att införa en lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtal allmänt tillämpliga".

Det här låter ju bra på papperet. Problemet är bara att statsrådet inte tar hänsyn till hur EU-rätten fungerar i praktiken. EU-rättsakter är nästan alltid resultat av en lång och krånglig förhandlingsprocess, vilket gör att själva lagtexten blir ganska otydlig. Ofta finns inte heller någon riktig tolkningsbakgrund på det sätt som vi i Sverige är vana vid med våra förarbeten. EU-rättsakter får sin egentliga innebörd i samband med att de tolkas av EU-domstolen, och som vi alla vet tycker EU-domstolen väldigt mycket om att använda sig av ganska löst definierade principer och annat material som vi kanske inte skulle känna igen som rättskällor. Allt detta gör processen ganska oförutsägbar.

Ytterligare en aspekt av detta är att direktivet skapar rättigheter för enskilda. Det innebär att vissa bestämmelser kommer att ha så kallad direkt effekt, vilket betyder att de är direkt tillämpliga i svensk domstol oavsett hur Sverige väljer att implementera direktivet.

Summan av kardemumman är alltså att det kan gå bra, men det finns också en överhängande risk att direktivet kan medföra väldigt allvarliga konsekvenser för Sverige.

I en intervju med tidningen Dagens Nyheter sa statsrådet så här: "Jag är starkt kritisk till att EU lägger sig i lönebildningen. Men jag kan också konstatera att kommissionen tagit fram ett undantag som ska garantera att den svenska lönebildningsmodellen inte påverkas."

På detta uttalande låter det som att arbetsmarknadsministern är ganska nöjd med det så kallade undantaget. Uttalandet kan dessutom komma att användas mot henne i en eventuell förhandling. Har man en gång sagt att man är nöjd med ett visst undantag är det väldigt svårt att kräva ytterligare eftergifter av motparten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min fråga till statsrådet lyder så här: Anser statsrådet att det var ett misstag att uttala sig så positivt om den så kallade garantin, och litar hon fortfarande på den i dag?

Fru talman! Jag vill börja med att vara väldigt tydlig med att Sverige inte vill ha något direktiv på det här området. Vi har arbetat med full kraft ända från start i processen för att säkerställa att detta blir tydligt för var och en i hela Europa. Vi behöver givetvis också göra allt som står i vår makt för att säkerställa partsautonomin så att inte vår lönebildningsmodell på något sätt utmanas eller hotas av eventuella initiativ på EU-nivå.

När kommissionen kom med sitt förslag var det tydligt att kommissionen hade hörsammat att det finns olika modeller för lönebildning i Europa. Många av EU:s medlemsstater sätter löner med just lagstiftning som grund, medan vår modell i Sverige och exempelvis Danmarks fungerar så att det enbart är parterna på arbetsmarknaden som tar ansvar för lönebildningen.

I det förslag som presenterades av kommissionen är det tydligt att kommissionen har försökt möta upp Sverige och likasinnade länder. Mitt besked har dock hela tiden varit att vi aldrig kommer att säga ja till något om vi inte är helt säkra på att detta inte på något sätt utmanar eller underminerar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är väldigt viktigt.

Det här kan bli en väldigt lång process. Jag bedömer att vi har en lång förhandling framför oss. Vi vill först och främst inte ha något initiativ på det här området över huvud taget, men skulle det ändå bli så - trots att vi nu har fått rådets rättstjänsts yttrande och att arbete pågår här och nu - måste vi med all kraft och på alla sätt värna den svenska partsmodellen.

Ludvig Aspling kan känna sig väldigt trygg med att jag inte bara som statsråd utan också med min långa bakgrund i den fackliga världen och som ledare inom Europafacket kommer att fortsätta att arbeta för att, med alla de möjligheter som ges, se till att det här inte på något sätt påverkar den svenska lönebildningen.

Fru talman! Statsrådet säger att jag kan känna mig trygg, och jag kan bara tydliggöra för kammaren att jag inte kommer att känna mig trygg förrän Socialdemokraterna har lämnat Regeringskansliet. Det vill jag vara hundra procent tydlig med.

Statsrådet säger också att de inte kommer att säga ja till någonting som de inte känner sig säkra på kommer att innebära att den svenska modellen tryggas. Men var det inte då ett misstag att uttala sig så positivt om den här garantin? Den är definitivt långt ifrån vattentät.

Det är också viktigt att förstå att det här hotet inte har sitt ursprung i någon obskyr EU-byråkrati. Den som bär det största ansvaret för att det här förslaget nu ligger på bordet är statsminister Stefan Löfven. Bakgrunden till förslaget är nämligen den så kallade sociala pelaren, vilket är ett politiskt inriktningsdokument som antogs under ett toppmöte i Göteborg 2017 på initiativ av bland annat Sveriges statsminister.

Punkt 6 i deklarationen om den sociala pelaren innehåller en uttrycklig hänvisning till frågan om minimilöner, och utkastet till direktiv om minimilöner hänvisar till den sociala pelaren på inte mindre än åtta ställen. Kopplingen mellan de här två dokumenten är glasklar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Företrädare för regeringspartierna har vid ett flertal tillfällen understrukit att frågan om minimilöner har diskuterats på EU-nivå innan den sociala pelaren antogs. Statsrådet försöker komma undan med det även här i debatten. Det argumentet är dock trams. Allt mellan himmel och jord har någon gång diskuterats på EU-nivå. Frågan är inte om detta har diskuterats på EU-nivå tidigare utan varför det kommer upp på den lagstiftande agendan just nu. Svaret på det är naturligtvis den sociala pelaren. Det är fullständigt uppenbart.

Vanligtvis är steget från en diskussion till ett skarpt förslag ganska långt. Det är inte allt som dryftas någonstans som faktiskt blir skarpa förslag. Anledningen till att vi pratar om det här nu är att Socialdemokraterna skrev på deklarationen om den sociala pelaren. Punkt slut.

För mig är det självklart att statsråden har en plikt, i en situation där starka intressen vill se ett förslag som potentiellt kan ha en förödande effekt på den svenska modellen för lönebildning, att göra allt de kan för att hålla den frågan så långt ifrån den lagstiftande agendan som de någonsin kan. Statsminister Stefan Löfven valde att göra precis tvärtom.

Vi sitter alltså i en situation där en gammal fackpamp kan riskera att gå till historien som den som slutligen dödade och begravde den svenska modellen för lönesättning. Jag hoppas att så inte blir fallet, men risken är uppenbar.

Jag skulle därför vilja att statsrådet säger vad hon tycker om detta när vi nu ser resultatet av den sociala pelaren. Var det ett misstag att ta initiativ till detta?

Fru talman! EU har ingen befogenhet när det gäller lönebildning, och den sociala pelaren ger inte heller EU någon ny befogenhet på det här området - inte någon ny makt eller befogenhet över huvud taget. Den sociala pelaren är just ett politiskt inriktningsdokument. Det tycker jag är viktigt att vara klar med. Jag tror att riksdagsledamoten egentligen också känner till det och har läst på om den sociala pelaren.

Att en del krafter sedan vill använda det för att flytta fram positionerna och hävda att det innebär att vi nu måste lagstifta är en annan sak. Men det är inte så att den sociala pelaren ger EU någon ny befogenhet eller makt.

Vår lönebildningsmodell har tjänat oss väl och tjänar oss väl i dag. Det är någonting som den här regeringen kommer att fortsätta försvara.

Fru talman! Jag tycker att det där inlägget vittnar lite om en naivitet inför hur EU fungerar. EU har ingen befogenhet när det gäller detta, säger statsrådet. Nej, EU har ingen befogenhet till gemensam upplåning heller, för det förbjuds uttryckligen i fördragen. Ändå har vi coronafonden. De krafter som styr i Bryssel struntar i om de har befogenhet eller inte utan driver igenom sin agenda i alla fall. Det är därför som vi i Sverige måste sätta hårt mot hårt.

Förutom att regeringen valde att ställa sig bakom den sociala pelaren, vilken alltså är upprinnelsen till förslaget, finns ytterligare en faktor som allvarligt skadar regeringens trovärdighet i den här frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 27 januari i år röstade Europaparlamentet om en resolution som handlar om just minimilöner. Där står bland annat följande: Europaparlamentet understryker att det slutliga direktivet bör garantera lagstadgade minimilöner. Det står också att Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå minimitrygghetssystem i form av rättsliga regelverk.

De svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet röstade ja till resolutionen i dess helhet och valde dessutom att inte rösta nej till någon av de specifika skrivningarna om minimilöner, vilket de hade kunnat göra om de hade velat. För mig är det, fru talman, fullständigt obegripligt att den socialdemokratiska regeringen, som säger sig vilja kämpa mot det här förslaget, inte ens klarar att kämpa emot sina egna Europaparlamentariker.

Jag skulle därför avslutningsvis vilja fråga statsrådet hur Sveriges regerings arbete med att stoppa direktivet och trovärdigheten rörande detta påverkas av att statsrådets eget parti röstar för direktivet i Europaparlamentet.

Fru talman! Jag tror egentligen att riksdagsledamoten är mycket väl insatt i hur röstningsprocedurerna går till i Europaparlamentet. Det är faktiskt så att det inte på någon nivå, vare sig i Bryssel eller bland medlemsstaterna, råder någon tvekan om vad den svenska regeringens hållning är och heller inte vad de svenska socialdemokratiska parlamentarikernas hållning är. Det pågår givetvis ett intensivt påverkansarbete också bland dem.

Fru talman! Jag vill bara kort avsluta med att säga att vi fortsatt anser att ett rättsligt bindande direktiv inte är lämpligt, men vi behöver också agera för att värna vår modell i de förhandlingar som nu fortsätter. Vi konstaterar att ensam inte är stark och fortsätter tillsammans med många andra medlemsländer att agera och arbeta i den här för Sverige otroligt centrala frågan.

Regeringen kommer fortsatt att agera med full kraft för att förslaget från EU-kommissionen inte ska äventyra den svenska kollektivavtalsmodellen och heller inte parternas ansvar för lönebildningen.

Med det tackar jag fru talmannen och Ludvig Aspling för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.