Ett rättssäkert asylsystem

Herr talman! Tina Ghasemi har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att människor med lagakraftvunna beslut om avvisning och utvisning ska lämna landet.

Beslut som meddelas av våra myndigheter och domstolar måste verkställas. Jag delar till fullo interpellantens uppfattning i det avseendet. Ett fungerande återvändande är en viktig del av asylprocessen och ska genomföras på ett rättssäkert och värdigt sätt.

Svar på interpellationer

I regeringens budget för 2015 har vi säkerställt att våra myndigheter får de medel som behövs för att genomföra återvändanden. I Migrationsverkets senaste regleringsbrev är regeringen tydlig med att återvändandearbetet ska effektiviseras, och i den löpande myndighetsdialogen, som vi håller med verkets ledning, uppmärksammas denna fråga.

I Europeiska rådets slutsatser som antogs i juni pekar EU:s stats- och regeringschefer på vikten av ett gemensamt och välordnat agerande i dessa frågor. Sverige avser att lämna konstruktiva bidrag i det fortsatta arbetet, bland annat vad gäller utformningen av de återtagandeavtal som EU förhandlar med tredjeländer. Det kan bland annat handla om att säkerställa skyddet för grundläggande rättigheter och att korta ledtiderna i en återvändandeprocess.

En annan sak som interpellanten tar upp är arbetsgivares hänsynslöshet. Det är oacceptabelt att arbetsgivare utnyttjar den utsatta situation som migranter kan befinna sig i. I linje med det har regeringen beslutat att tillsätta en utredning som ska förbättra skyddet för arbetskraftsinvandrare. Utredaren ska bland annat överväga utökade kontroller av arbetsgivare.

Sverige har en reglerad invandring. För att upprätthålla denna ordning krävs att de beslut som meddelas av våra myndigheter och domstolar verkställs. Ett återvändande föregås alltid av en noggrann prövning av behovet av skydd. För att kunna upprätthålla ett fungerande asylsystem som kan erbjuda fristad åt människor på flykt måste de som inte bedömts ha skyddsbehov eller andra skäl för att stanna återvända till sina hemländer. Mot denna bakgrund fortsätter regeringen att verka för ett effektivare återvändandearbete, på hemmaplan, inom EU och i våra kontakter med länder utanför EU.

I sammanhanget är det viktigt att understryka att åtgärder som vidtas för att genomföra avvisningsbeslut naturligtvis inte får bryta mot principen om non-refoulement eller mot andra skyldigheter som följer av internationell rätt och som syftar till att värna grundläggande mänskliga rättigheter och att erbjuda skydd mot förföljelse. Detta sistnämnda är för regeringen en självklar utgångspunkt.

Herr talman! Jag vill tacka Morgan Johansson för svaret och för att han är här i dag. Det gläder mig att migrationsministern delar min uppfattning att det här är en viktig fråga. Jag väljer att lyfta fram frågan för att det är viktigt att upprätthålla förtroendet för och legitimiteten i asylsystemet och respekten för svenska lagar och myndighetsbeslut. Därför måste de människor som söker skydd i Sverige och som får avslag och lagakraftvunna beslut lämna landet. Detta är även en central del i ett långsiktigt hållbart mottagande. Och de människor som har rätt till asyl ska självklart få stanna och ges möjlighet att börja ett nytt liv i Sverige.

Asylprövningen är binär i bemärkelsen att antingen beviljas man asyl, eller så avslås ansökan. Det innebär även att det måste vara skillnad på konsekvenserna av dessa två beslut. Det kan tyckas självklart, men tyvärr ser inte situationen ut så i dag. I stället väljer många som har fått avslag att trots det stanna i landet, antingen genom att gömma sig eller genom att på andra sätt låta bli att medverka i utvisningsprocessen. Detta är en situation som inte är hållbar, eftersom det ofta leder till ett parallellt skuggsamhälle som växer fram där människor utan uppehållstillstånd stannar kvar. Dessa människor befinner sig ofta i en närmast rättslös situation och faller lätt offer för hänsynslösa arbetsgivare eller hyresvärdar.

Incitamenten för människor med lagakraftvunna beslut att lämna landet behöver därför ses över. I dagsläget är det helt enkelt inte tillräcklig skillnad mellan avslag eller bifall på en asylansökan.

Det gläder mig att migrationsministern i senaste regleringsbrevet till Migrationsverket gett i uppdrag att återvändandearbetet ska effektiviseras. Jag ser också fram emot att följa den utredning som ni beslutat att tillsätta och som ska förbättra skyddet för arbetskraftsinvandrare.

Men jag tror att mer behöver göras för att ge frågan ännu högre prioritet. Jag tror att vi kan göra mycket tillsammans. Dessvärre hittar jag inte någonstans på Justitiedepartementets eller Socialdemokraternas hemsida några dokument kring frågor som rör återvändande och vad ni tänker göra åt situationen som nu har uppstått. Jag hyser därför en viss oro för att ni tyvärr inte har fått upp ögonen tillräckligt mycket för det här.

Herr talman! Mina frågor till migrationsministern är därför följande: Vad har ni för konkreta politiska förslag för att garantera en rättssäker asylprocess? Och vilka andra idéer och tankar finns om det här än regleringsbrevet till Migrationsverket som tidigare nämndes?

Herr talman! Tack till ministern för att han är här på morgonen och besvarar de här frågorna!

Kristdemokraten Robert Schuman var med och startade EU en gång. Han sa så här: Samhället byggs av människor men består genom institutioner. Man skulle kunna säga att regeringar kommer och går men institutionerna består. De är en stabiliserande faktor i en orolig tid. Det riktigt allvarliga är när institutionerna inte längre helt fungerar.

Jag arbetade i tio år i Göteborgs Räddningsmission, som är en del av civilsamhället. Vi arbetade med personer med missbruksproblem, psykiatrisk problematik eller ekonomisk misär, och de levde som hemlösa. Men de var en del i ett större sammanhang, och institutionerna - socialtjänsten, polisen och andra - hade kontroll över vad som hände. Socialstyrelsen räknade till och med de hemlösa både 2005 och 2009, som ministern säkert känner till.

I dag har det uppstått en parallell värld i Sverige. Det finns personer som lever ett slags skuggliv, som Tina Ghasemi sa. Det är personer som inte har rätt att stanna i Sverige men som gömmer sig för att undvika att utvisas. Tina Ghasemi har penslat de stora dragen här i debatten, men jag vill nämna en växande grupp invandrare i Sverige som lever i en gråzon juridiskt sett. Ministern är ju både migrations- och justitieminister. De kommer från bland annat afrikanska länder, och de har fått uppehållstillstånd i södra Europa och kommer hit därför att de har rätt till det under tre månader. När de stannar längre än vad de har rätt till blir de som papperslösa, men polisen gör enligt uppgift inga försök att avvisa dem enligt svensk lag.

De dyker upp på kvällarna på Stockholms central, och polisen blundar enligt uppgift för det här. Det märkliga med det här stora antalet hemlösa personer är att de varken missbrukar eller är psykiskt sjuka. De arbetar på dagarna på restauranger, städfirmor, bilverkstäder eller i livsmedelsbranschen. De är en ny underklass som lever och arbetar under slavlika förhållanden för småpengar, och svenska lagar är satta ur spel. De får inte hjälp av facket därför att de inte är medlemmar i någon fackförening.

Herr talman! Ministern! Det här är en del av det nya Sverige. Det kommer inte att upphöra om inget görs. Institutionerna, de som ska göra så att det här samhället består, har inget grepp om situationen. Därför är det viktigt att ministern svarar på frågan: På vilket sätt och med vilka åtgärder tänker den högst ansvarige ministern lösa den här situationen?

Herr talman! Jag tror inte att vi principiellt sett har någon annan uppfattning än varken Tina Ghasemi eller Roland Utbult. Principen är väldigt klar. Den som har asylskäl får stanna. Den som inte har asylskäl och därmed får ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut måste lämna landet. Det är den självklara utgångspunkten. Och den tror jag att vi är överens om. Man ska lämna landet antingen frivilligt eller under tvång, vilket vi också använder oss av.

Förra året var det drygt 10 700 fall av återvändande. Ungefär 8 000 lämnade självmant, och ungefär 2 700 lämnade under tvång. Är det mycket eller lite? Jag kan i alla fall se att effektiviteten när det gällde andelen och antalet som återvänder har minskat under de senaste åren. Det gäller som sagt både antal och andel av de nyupplagda fallen som har gjorts.

År 2012 var det 15 800 som återvände. År 2013 var det 14 000 som återvände. År 2014 var det som sagt 10 700. Vi har inte kohortsiffror på det här. Om man ska få en indikation på om det går åt rätt håll får man jämföra med hur många nya lagakraftvunna avslag det har varit. Som en andel av de nyupplagda fallen ser man en minskande andel: 64 procent 2012, 57 procent 2013 och 52 procent 2014.

Det var under den borgerliga regeringens tre sista år. År 2012, 2013 och 2014 såg vi en minskande effektivitet i återvändandet. Vi kan spekulera mycket i varför. Men jag kan bara konstatera att så ska det inte vara. Det måste vara ordning och reda i asylprocessen. Den som får stanna ska få stanna, men den som har fått ett avvisningsbeslut måste lämna landet.

Vad får vi annars? Precis som Tina Ghasemi och Roland Utbult har varit inne på får vi annars ett kraftigt ifrågasättande av hela migrationspolitiken. Vi får en situation där stödet för migrationspolitiken bland allmänheten kommer att minska.

Ännu värre är, vilket båda två också har varit inne på, att vi får en växande grupp som lever i Sverige i en gråzon och blir lätta byten för oseriösa arbetsgivare. Bland annat Dagens Nyheter har beskrivit hur det ser ut. Därför behöver vi utöka kontrollerna och införa starkare sanktioner när det gäller arbetsgivare som utnyttjar de här människorna.

Roland Utbult var inne på att det egentligen är två grupper, dels den grupp där man har fått avslag på sin asylansökan men ändå hänger sig kvar i landet, dels den grupp människor - ofta med afrikanskt ursprung - som har jobbat i kanske Spanien eller Italien tidigare fram till för några år sedan. Då slog finanskrisen till, och de länderna, Spanien och Italien, fick mycket sämre ekonomi. Många av de människorna blev helt enkelt tvungna att söka sig norrut för att över huvud taget kunna klara sig och blir då lätta byten för oseriösa arbetsgivare.

Vi måste utöka kontrollerna av arbetsgivarna. Vi måste öka tillsynen. Vi måste också bygga ut sanktionsmedlen. Precis därför tillsatte vi en ny sådan utredning i början av juli.

Vi har också varit tydliga i regleringsbrevet till Migrationsverket med att de måste effektivisera det här arbetet. Hittills ser det faktiskt bättre ut under det här året än det har gjort tidigare.

Herr talman! Tack för svaret, migrationsministern! Jag är också helt övertygad om att vi har samma uppfattning i frågan och att du ser den problematik som finns. Jag tycker även att du redogör på ett förtjänstfullt sätt för den bilden och de siffror som finns.

Några av mina farhågor och frågetecken kvarstår dock. Du nämnde kort arbetsgivarna som utnyttjar de här stackars personerna och talade om att utöka sanktioner och tillsynen mot dem. Du nämnde också regleringsbrevet, som vi talade om tidigare.

Jag saknar dock vägen framåt. Vi har en ganska akut situation i dag. Jag tror att vi är i behov av fler policyförslag. Jag tror inte att det här räcker för att få bukt med detta, trots regleringsbrev, utökade sanktioner och tillsyn mot arbetsgivare.

I ditt svar nämnde du även att man ska korta ledtiderna i en återvändandeprocess. Jag är intresserad av att höra vilka konkreta förslag som finns på departementet för att korta ledtiderna.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på den första delen!

Alliansen blev allt mindre effektiva när det gällde avvisningar av dem som inte får lov att vara här, säger ministern. Vi fick också en del kritik för att vi på något sätt skulle ha varit fientligt inställda mot människor som kom hit. Jag vill i alla fall minnas att det var på det sättet.

Vi har ett parallellt Sverige med människor som lever i ett skuggliv, en ny underklass som lever under slavlika förhållanden. De är en del av vår ekonomi. Det är en växande svart marknad.

De personer som jag nämnde i mitt första inlägg kommer ofta hit från afrikanska länder. Ministern beskrev att de kommer hit, har fått uppehållstillstånd i Italien eller Spanien och har därför rätt att resa norrut till oss och stanna här en tid. När de stannar längre än de har rätt till blir de ett fall för polisen.

Jag möter dem ofta bland de hemlösa när jag arbetar i Göteborgs Räddningsmission. De är starka människor som har överlevt. Men även om jag, som kristdemokrat, har djup förståelse för människors kamp att överleva ska svenska lagar följas, även om 20 kronor i timmen hos en städfirma är bättre än fattigdomen i hemlandet.

Vad finns det för lösning? Antingen, ministern, får vi inlemma de här personerna i det svenska samhället fullt ut, eller så får de avvisas efter de regler vi har. Så här kan vi inte ha det. Det är inte värdigt de här människorna; det är inte värdigt Sverige.

Vilken väg vill ministern gå?

Herr talman! I slutet av mitt förra inlägg nämnde jag att det ser något bättre ut i år än tidigare år. Som jag sa när jag drog siffrorna hade andelen som verkligen reste ut minskat 2012, 2013 och 2014. För helåret 2014 var siffran 10 700. Siffran för 2015 är hittills, till och med juli, 7 200 utresta. Det är för tidigt att tala om ett trendbrott. Siffrorna måste analyseras lite noggrannare. Men det ser i alla fall lite bättre ut hittills i år än förra året.

Det kan mycket väl vara på det sättet att vår tydlighet i regleringsbrevet till Migrationsverket har fått effekt. Men vi är naturligtvis inte nöjda med det utan måste fortsätta jobba för att se till att principerna upprätthålls.

Hur kommer vi till rätta med gråzonerna, det vill säga med dem som lever kvar i en parallell värld? Det effektiva sättet är att gå på de arbetsgivare som utnyttjar dessa människor och exploaterar deras utsatthet, fattigdom och rättslöshet. Då handlar det om flera saker.

Till att börja med handlar det om att de fackliga organisationerna måste stärkas. Glöm aldrig att det är de som skulle kunna ha starka och nära kontaktytor med de arbetsgivare som vi här talar om! Då kan man inte föra en politik där man försvagar och underminerar fackföreningsrörelsen, som dessvärre var fallet under den förra mandatperioden. Fackföreningsrörelsen som sådan måste stärkas, därför att det är den som på många sätt kan ingripa mot de arbetsgivare som är oseriösa.

Den andra delen är de statliga institutionerna. Vi ska använda våra myndigheter mer effektivt. Jag sa tidigare att vi måste utöka tillsynen och kontrollen. Arbetsmiljöverket är en myndighet som kan göra mycket mer. Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket kan gå på de arbetsgivare som inte sköter sina böcker och inte har ordning och reda. Om man tar itu med den ekonomiska brottsligheten kommer man också att hitta många arbetsplatser där dessa människor utnyttjas och får jobba för 30 kronor i timmen och bo i en källare. Så ska vi inte ha det. Det är inte det som är den svenska modellen.

Men, som sagt, då måste man vara beredd att genomföra dessa saker, dels stärka fackföreningsrörelsen, dels utöka sanktionerna för och tillsynen av oseriösa arbetsgivare.

Herr talman! Du nämnde att det ser bättre ut, men att vi måste göra mer och att vi kan bättre. Det håller jag verkligen med om. Även om siffrorna ser bättre ut är det svårt att se vilka åtgärder som har haft effekt. Vi kan ju inte vara nöjda eftersom det fortfarande är flera tusen personer per år som hamnar i ett skuggsamhälle.

Jag fick inte riktigt svar på mina frågor, men det kan hända att du glömde dem. Jag frågade om korta ledtider i en återvändandeprocess och vilka konkreta förslag som Justitiedepartementet har för att korta ned dessa ledtider.

Det diskuteras också en hel del om preskriptionstider på detta område, både i Sverige och på EU-nivå, om de är för korta och om de minskar incitamenten för återvändande. Jag skulle jättegärna vilja höra dina synpunkter på det och om regeringen har några planer på att kartlägga vad preskriptionstiden har för effekter på återvändandearbetet.

Herr talman! Som sagt, jag tror inte att vi har några starka, principiella avvikande meningar i förhållande till varandra. Vi vill båda se till att principerna upprätthålls. Vi vill båda se till att den som har fått avslag genom ett lagakraftvunnet beslut ska vara beredd att lämna landet. Så är det.

Men det finns ett antal problem. En del väljer att gå under jorden. Då ska vi gå på de arbetsgivare som utnyttjar dessa människor och som faktiskt möjliggör den parallella skuggvärlden.

Det andra stora bekymret är att vi har problem med en del länder som inte accepterar att ta emot sina egna medborgare. Då måste vi förhandla med dem så att de accepterar avvisningarna. Det skiljer sig mellan olika länder, men detta är på gång i det stora migrationspaket som EU-kommissionen presenterade i förra veckan. I det fanns det ett förslag om att effektivisera det europeiska återtagandearbetet. Det har den svenska regeringen bejakat eftersom vi anser det viktigt att upprätthålla principerna. Det kan också ha betydelse för ledtiderna, det vill säga tiden från beslut till dess att man lämnar landet.

Utöver det som vi gör på nationell nivå mot oseriösa arbetsgivare, för att stärka fackföreningsrörelsen, för att se till att Migrationsverket jobbar mer effektivt kan vi lägga till pusselbiten med det europeiska samarbetet. Det tror jag att vi kommer att ha framgång med.

Till syvende och sist handlar det helt enkelt om att upprätthålla förtroendet för den svenska migrationspolitiken, men det handlar också om att förebygga så att färre människor hamnar i väldigt svåra situationer. Där är vi inte ännu. Där finns det mycket kvar att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.