Elever som blir kränkta för sin tro

Fru talman! Gudrun Brunegård har frågat mig hur regeringen avser att försäkra sig om att elever inte kränks i skolan för sin tro och att de ska tas på allvar när de anmäler kränkningar. Gudrun Brunegård har även frågat hur regeringen kan ombesörja fortbildning för lärare och annan personal om läroplanen, barnkonventionen och Europakonventionen och konsekvenserna av dessa vad gäller respekt för tro och religiösa uttryck.

Det är oacceptabelt att elever blir kränkta i skolan. Inte minst gäller detta om kränkningen sker på grund av elevens tro eller religion. Varje elev ska vara fri att forma sin egen uppfattning, och skolan ska visa respekt för tro och religiösa uttryck. Att främja likabehandling och motverka alla former av kränkande behandling är en viktig del i skolans arbete för trygghet och studiero. Jag utgår från att skolans huvudmän, som har ansvaret enligt skollagen, följer och upprätthåller bestämmelserna i skollagen och i andra författningar.

Enligt skollagen och läroplanerna ska utbildningen i skolan förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Religionsfriheten är en mänsklig rättighet som i Sverige skyddas genom bland annat regeringsformen och Europakonventionen. Barns rätt till religionsfrihet följer också av FN:s konvention om barnets rättigheter - barnkonventionen - som sedan 1 januari 2020 gäller som svensk lag. Barn och elever ska ges förutsättningar att själva forma sina egna uppfattningar gällande religion eller annan trosuppfattning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Diskriminering på grund av religion är enligt diskrimineringslagen förbjuden på bland annat utbildningsområdet. Skolan har enligt skollagen och diskrimineringslagen en skyldighet att aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Statens skolinspektion och Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att bestämmelserna i skollagen respektive diskrimineringslagen följs.

Det är skolhuvudmännen som ansvarar för skolpersonalens kompetensutveckling utifrån identifierade behov. Om det på skolor finns behov av kompetensutveckling i frågor som rör trakasserier och trygghet och studiero erbjuder Statens skolverk resurser och stöd för utvecklingsarbete. Barnombudsmannen har på regeringens uppdrag tagit fram rekommendationer och stödresurser i syfte att stärka implementeringen av och arbetet med barnkonventionen.

Regeringen har beslutat tilläggsdirektiv till Utredningen om en effektiv och ändamålsenlig tillsyn över diskrimineringslagen. Den särskilda utredaren ska bland annat analysera hur tillsynen över bestämmelserna i diskrimineringslagen när det gäller det skollagsreglerade området i dess helhet kan flyttas till Skolinspektionen. Utredaren ska redovisa sina förlag senast den 1 oktober 2020.

Regeringskansliet har beslutat att en utredare ska biträda Utbildningsdepartementet med att ta fram ett förslag till en nationell plan för skolans arbete med trygghet och studiero och lämna förslag som säkerställer ett fungerande regelverk om trygghet och studiero i skolan.

Fru talman! Regeringen har vidtagit en rad konkreta åtgärder, och vårt arbete fortsätter. Målet är att alla elever ska känna sig trygga i skolan och inte riskera att utsättas för några kränkningar på grund av sin tro och religion eller annan omständighet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det har nu gått några veckor sedan rapporten Unga troende i samhället publicerades av Sveriges kristna råd. Den fick berättigad uppmärksamhet genom att den belyser den problematiska situation som många unga troende tvingas genomleva.

Ärkebiskopen tillsammans med kyrkoledare för såväl frikyrkan som de katolska och ortodoxa kyrkorna i Sverige skrev och uttalade sig om rapporten. De ställde sig frågan hur det faktum att barnkonventionen nu är svensk lag kan vara till stöd för barns och ungdomars religionsfrihet. En del av det har vi hört i ministerns svar.

Det faktum att varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tros skull och att det i en fjärdedel av fallen är lärare som kränker gör att många unga döljer sin tro. Det krävs mod att våga utsätta sig för att bli kränkt offentligt i klassrumssituationen av en lärare som man står i en beroendeställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De här eleverna anger att det oftast är i samband med religionsundervisningen eller de naturvetenskapliga ämnena som kränkningarna sker. Ungdomar uppger att "lärare har en dumförklarande ton när det gäller kristendomen i förhållande till vetenskapen och beskriver hur religionslärare på gymnasiet ägnar sig åt raljerande över tro".

En ung person som tillhör en ortodox kyrka skriver: "Jag blev kallad dum, fick kommentarer som 'tror du på tomten också', hånades med vulgära skämt om min tro . Värst var min gymnasielärare i geografi. Jag lyfte det flera gånger men fick inget stöd av någon i skolan."

Fru talman! Detta är naturligtvis oacceptabelt. Ingen elev ska utsättas för kränkningar i skolan, allra minst av sin lärare. Det är lika oacceptabelt att de inte heller får stöd när de ber om det. Enligt min uppfattning är det ovärdigt, inte minst i vårt land som var ett av de första som ratificerade barnkonventionen. Där fastställs också att barn har rätt till en tro.

Jag uppskattar att Anna Ekström vid flera tillfällen väldigt tydligt har uttryckt sitt avståndstagande från den här typen av kränkningar, och det framgår även i det här svaret. Det uppskattar jag verkligen.

Dock tycker jag att svaret med tanke på denna kraftiga reaktion är förvånansvärt lamt. Ministern "utgår från att skolans huvudmän, som har ansvaret enligt skollagen, följer och upprätthåller bestämmelserna i skollagen och i andra författningar", detta trots att rapporten visar på att troende ungdomar på ett nästan systematiskt sätt utsätts för kränkningar av lärare i den offentliga skolan. Här behövs uppenbart massiva fortbildningsinsatser men också självrannsakan.

Anna Ekström har tidigare från denna talarstol uttryckt att socialdemokratin målmedvetet har arbetat i åtskilliga årtionden för att minska religionens roll och inflytande i samhället och i skolan. Därför, fru talman, skulle jag vilja fråga ministern om hon inte tror att detta ständiga ifrågasättande av tro och religion direkt kan ha bidragit till den situation vi ser i dag, när troende människor misstänkliggörs som vidskepliga eller mindre vetande. Har inte socialdemokratin ett direkt ansvar i detta? Är det inte dags att erkänna att socialdemokratin har fört utvecklingen för långt?

Fru talman! Tack, utbildningsministern, och tack även till Gudrun Brunegård, som reser den här väldigt viktiga frågan!

Detta är en fråga som har kommit mycket i skymundan, och det är säkert en av orsakerna till att Sveriges kristna råd har genomfört den här undersökningen. Jag är väldigt glad över att frågan kommer upp till diskussion, och nu måste vi ta tag i den och se till att lösa den så att även kristna kan känna sig trygga i sin tro.

Jag vill börja med att säga att vi under senare tid har sett en ökad tolerans för vissa grupper, vilket är väldigt positivt. Men den här undersökningen visar att det fortfarande finns intolerans mot vissa andra grupper. Just denna skevhet är minst sagt problematisk, för det indikerar att det finns ett mönster av inövad tolerans. Man lär sig tolerans för vissa utpekade grupper, men man förmår inte utsträcka den till grupper som inte redan är utpekade men som även de kan vara förföljda, diskriminerade och sårbara.

En tolerans som i stället bygger på reflektion är ju mycket mer användbar, för den kan man tillämpa på nya grupper - även grupper man inte lärt sig att man ska visa tolerans för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja höra om ministerns syn på inövad tolerans och tolerans byggd på reflektion.

Fru talman! Det är fullkomligt glasklart att kristna ska känna sig trygga i sin tro och att kristna också kan känna sig trygga i sin tro.

Från min och regeringens utgångspunkt är frågan egentligen väldigt enkel: Vi har religionsfrihet i vårt land. Det är också en rikedom att människor, inte minst barn, i vårt land själva kan bestämma vad de vill tro på och har möjlighet och rätt att utöva sin tro. Jag tycker att det är en väldigt positiv del i vårt svenska samhälle och något vi ska vara stolta över.

Att därifrån dra slutsatsen till att vi ska blanda religion med myndighetsutövning är att gå lite för långt. Gudrun Brunegård säger att jag har ifrågasatt religionens möjlighet att verka eller religions betydelse i samhället. Jag tror att hon sa så, fru talman. Det är långt därifrån. För mig är det uppenbart och självklart, och det är redan lagfäst, att vi ska ha rätt att tro på det vi vill och utöva den religion vi tror på. Av det kan man inte dra slutsatsen att religionsutövning ska blandas med myndighetsutövning. Jag tror att det är den typen av diskussion som Gudrun Brunegård hänvisar till. Det är faktiskt så att det parti som jag företräder och flera andra partier i Sveriges riksdag under decennier har verkat för att religion och maktutövning, myndighetsutövning, ska hållas åtskilda.

Jag är så gammal att jag har egna minnen av tiden när Kristen demokratisk samling, som det hette på den tiden, verkade för att det skulle vara kristendomsundervisning i den svenska skolan. Det kanske är den typen av diskussion som Gudrun Brunegård hänvisar till.

Kristna har rätt att vara trygga i sin tro. Alla barn har rätt att vara trygga i sin tro och i utövningen av sin tro. Flera av de exempel som redovisas i den rapport som Gudrun Brunegård hänvisar till är exempel på sådant som redan i dag inte är tillåtet. De beskrivningar som Gudrun Brunegård ger av elever som inte blir hörda, ja, de visar behovet av klagomålshantering och en möjlighet för barn och elever att vända sig till en utomstående när de inte får sin rätt tillgodosedd och sin trygghet försäkrad i skolan.

Jag är lugn och trygg med att lagstiftningen på det hela taget är ganska bra. Jag är mindre lugn och trygg med hur lagstiftningen i varje enskilt fall tillämpas i varje enskild skola. Därför, fru talman, är det viktigt att påminna sig om att ansvaret för att fullgöra skollagen och de övriga regleringarna här vilar på befattningshavarna i skolan. Det vilar på huvudmännen. Det vilar på lärarna i klassrummen och på rektorerna, som har ett pedagogiskt ledarskap. Det är en viktig uppgift för våra huvudmän att se till att förutsättningarna finns för att det ansvaret ska uppfyllas. När jag påminner om det tunga och viktiga ansvar som huvudmännen har gör jag inte det för att sopa saker och ting under mattan utan för att förklara att det är dit kraven ska riktas.

Jag fick också en fråga som gick ut på göra en distinktion mellan att reflektera och att påbjuda, tror jag att det var. Jag ska inte ge mig in på det. Jag ska villigt erkänna att jag i egenskap av statsråd inte har något riktigt bra svar på den frågan. Det är en fråga som aldrig har kommit i min väg, och det är en fråga som inte täcks av någon lagstiftning - såvitt jag känner till. Jag åtar mig gärna att fundera på om det möjligen är en fråga som står beskriven i någon politisk text. Men jag tror faktiskt inte det, fru talman. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska svara, utan jag avstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Även jag tycker att man absolut ska skilja på tro och myndighetsutövning. Det är en av delarna i rättssamhället att vi har religionen för sig och makten för sig och lagstiftningen för sig.

Jag tycker också att det är bra att vi har religionsundervisning. Inte minst i dagens globaliserade samhälle är det jätteviktigt att man har insikt i vad som är grundläggande trossatser även i andra religioner.

Icke desto mindre har vi i dag en situation där många unga upplever att de blir kränkta och att det är vuxna som kränker - vuxna i ledande ställning. Det är riktigt allvarligt, tycker jag.

Det jag är orolig för är att den sekularisering som har pågått i vårt samhälle under lång tid och som har stötts av staten - som ju under den övervägande delen av tiden har varit socialdemokratisk - har betonat denna åtskillnad så mycket att man inte förstår hur viktig också tron och religionen har varit för att forma en gemensam värdegrund för vårt samhälle.

Jag tycker att ministern rent av skulle kunna erkänna att det är kristendomen som har lagt grunden för västvärldens utveckling och utbildningsväsen med kyrkskolorna, där klockaren fungerade som lärare. Grundsyftet med det var ju just att var och en skulle kunna lära sig läsa skriften själv och bilda sig en egen uppfattning. Jag tror att en sådan signal från ministern skulle vara värdefull.

Jag vill ta upp en annan tråd i detta sammanhang. Som jag var inne på i mitt förra inlägg har den pågående sekulariseringen lett till att många svenskar fått för sig att tro står i motsats till vetenskap. I själva verket finns det ju inte någon sådan motsats. I stället är det så att många mycket framstående forskare, även inom naturvetskapen, samtidigt är varmt troende kristna.

Som exempel vill jag nämna genetikern Francis Collins, ett toppnamn inom den biomedicinska forskningen och evangelisk kristen, och biologen och den hängivne ortodoxe kristne Theodosius Dobzhansky, som formulerat att inget i biologin är begripligt utom i evolutionens ljus. För att inte tala om den belgiske professorn Georges Lemaître, som var en av de första forskare som för så där 80 år sedan lade grunden för teorierna om Big Bang. Han var ordinerad präst och föreläste ofta iförd prästdräkt. Det finns också en lång rad Nobelpristagare som har en djup kristen tro.

Den utbredda mobbning av troende ungdomar som Sveriges kristna råd påvisar förekommer för övrigt även på andra områden inom utbildningsväsendet. Det finns åtskilliga exempel på att studenter och även forskare högt upp i universitetshierarkin ifrågasätts på grund av sin tro. Detta är inte värdigt ett land som bygger på demokratiska värden och som erkänner alla människors lika värde.

Med dessa exempel vill jag säga att det som ett led i att upprätta alla dessa troende ungdomar som kränks för sin tro av lärare och elever kunde vara på sin plats att ge Skolverket i uppdrag att ta fram en obligatorisk fortbildning inte bara om barnkonventionen och Europakonventionen och diskrimineringslagstiftningen, som ministern nämner, utan även om tro och vetenskap - inte som motsatser utan som fullt förenliga storheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle gärna vilja veta om ministern skulle vilja medverka i en sådan fortbildningsinsats.

Fru talman! Jag har stor respekt för att ministern inte vill svara på en fråga som är ny för ministern eller kanske klädd i en språkskrud som ministern inte känner igen.

Vad jag pratar om är distinktionen mellan inövad tolerans och tolerans byggd på reflektion. Man lär sig att ha tolerans för vissa grupper, för man lär sig att de är utsatta. Det är den inövade toleransen. Den som är byggd på reflektion bygger någonstans på en allmän respekt för människor.

Jag hoppas att ministern inte släpper denna tanke och vill fylla på med indikationer som kan peka på att det verkligen är på det viset.

Till och med lagstiftningen i Sverige bygger lite grann på den inövade toleransen. I diskrimineringslagstiftningen utpekas sju olika diskrimineringsgrunder. Redan där har man bestämt sig för att någon kan diskrimineras om den tillhör en av dessa grupper, men inte om den tillhör någon annan grupp.

Samtidigt vet vi ju att verkligheten ser helt annorlunda ut - en person kan ju egentligen bli diskriminerad för precis vad som helst. IFAU kom med en rapport som visade just på detta. Man gjorde fejkade anställningsstudier och upptäckte att övervikt var det som människor diskriminerades mest för, men övervikt är inte en av de sju diskrimineringsgrunderna.

Detta var ett inspel. Jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det är bra att ministern gärna vill se till att tillämpningen av lagstiftningen blir bättre. Jag vill dock fråga vad ministern kommer att göra specifikt med anledning av den undersökning som Sveriges kristna råd har låtit göra.

Fru talman! Jag kan inleda med att replikera på det senaste och säga att en självklar utgångspunkt för skolans verksamhet är alla människors lika och okränkbara värde. Om det är ett delsvar på frågan huruvida tolerans ska vara förbehållen vissa grupper eller inte låter jag vara osagt, men för mig är det en självklarhet att alla människors lika värde och okränkbarheten av människors lika värde är en utgångspunkt i vår skollag och även i flera andra viktiga lagstiftningar.

Jag övergår till det som Gudrun Brunegård frågade om senast. Jag kan väl inleda med att säga: Så bra att Gudrun Brunegård håller med om att religionsutövning inte ska blandas ihop med myndighetsutövning eller med den offentliga makten, och så bra att Gudrun Brunegård säger att tro och vetenskap ska hållas isär. Eller sa Gudrun Brunegård verkligen det?

För mig är det en självklarhet att skolans verksamhet, både utbildningen och undervisningen i skolan, ska bygga på vetenskaplig grund och på beprövad erfarenhet. I undervisningen är vetenskap och beprövad erfarenhet en självklar utgångspunkt.

Vetenskap och beprövad erfarenhet ska i detta sammanhang ses som stående på egna ben. Det finns ingen annorlunda vetenskap och beprövad erfarenhet för den lärare eller den elev som har eller inte har en kristen eller annan tro eller som inte tror alls. Detta fundament gäller för vår undervisning; den ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det, fru talman, gäller också religionsundervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att man dessutom - vid sidan av detta - som lärare, som elev och faktiskt också som vetenskapsman eller vetenskapskvinna kan ha en personlig tro eller inte ha en personlig tro är en helt annan sak.

Jag är väldigt mån om att den svenska skolan även fortsättningsvis i sin undervisning ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet, och jag utgår från att Gudrun Brunegård delar denna övertygelse. Det skulle kunna tolkas annorlunda, med tanke på den lilla utflykten kring ett antal bekännande kristna vetenskapsmän, men jag utgår ändå från att Gudrun Brunegård håller med mig på den punkten.

Det kom en fråga om huruvida det planeras några fortbildningsinsatser med anledning av den kartläggning som Sveriges kristna råd har gjort. Jag är för min del övertygad om att denna kartläggning har betydelse. Den leder till diskussioner i klassrum, i lärarrum, på skolgårdar och i fikarum, och det är väldigt bra.

Detta är en fråga som handlar mycket om hur rektorn leder sin skola och hur läraren leder undervisningen. En ständig reflektion från rektorns och lärarens sida kring hur dessa saker sköts är förstås det allra mest effektiva.

Samtidigt är det väl värt att veta att vi har en barnkonvention som alldeles nyligen har blivit lag. Det planeras från statligt håll fortbildningsinsatser gällande vad denna nya lagstiftning innebär för bland annat dem som verkar i skolan. Framför allt är det Barnombudsmannen som ansvarar för den typen av fortbildning, och jag hoppas att den ska kunna bidra till att barn och elever får sin rätt tillgodosedd. Det är en rätt de redan har i lagstiftningen.

Jag vill också peka på den nationella plan för trygghet och studiero som regeringen alldeles nyss har satt igång med. Det är ett utomordentligt resultat av det samarbete vi har med Centerpartiet och Liberalerna.

Fru talman! Jag måste ha uttryckt mig väldigt oklart om ministern kunde få bilden att jag svävade på målet i fråga om vad undervisningen ska innehålla. Undervisningen ska självklart bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet; det tycker jag är en absolut självklarhet. Men den måste också kunna förmedla en respekt för att man som enskild person, vare sig man är lärare, forskare eller elev någonstans, kan förena denna vetenskapliga grund med en personlig tro. Det var därför jag nämnde dessa framstående forskare, som ju faktiskt lyckats med detta på ett alldeles utmärkt sätt.

Särskilt de lärare som talar nedlåtande och kränkande till elever som har en tro när de ska försöka att undervisa - vare sig det nu är i religionskunskap eller i naturvetenskap, som ju var de ämnen som Sveriges kristna råd nämnde som de mest förekommande - måste få insikten att man inte nödvändigtvis är mindre vetande bara för att man har en tro. Detta tror jag är ett väldigt viktigt fortbildningsmoment, eftersom den insikten uppenbarligen inte finns hos de lärare som kränker elever och heller inte hos dem inom universitetsvärlden som ifrågasätter trovärdigheten i forskning hos någon som råkar vara kristen eller ha någon annan tro.

Jag tror att vi på många sätt egentligen tycker likadant, fast vi kanske uttrycker det på olika sätt. Jag uppskattar denna diskussion och tackar så mycket för den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Inget barn och ingen elev ska bli kränkt i skolan på grund av elevens tro eller religion och inte heller av någon annan anledning. Att bli utsatt för kränkningar påverkar upplevelsen av trygghet och studiero och påverkar därmed såväl elevernas möjligheter att lära sig mycket som deras möjligheter att trivas och vara lyckliga i skolan samt deras möjligheter att utöva sin religiösa övertygelse.

Det finns ett förbud för skolans personal mot att kränka elever. Om elever kränker varandra eller blir kränkta av skolans personal ska skolan arbeta aktivt med åtgärder mot detta. Det finns också fastställda regler för hur elever kan anmäla de upplevda kränkningarna till skolan eller till utomstående myndigheter. Detta är väldigt bra, för skolan ska vara en plats där barn är trygga och där barn med olika bakgrund och olika uppfattning kan mötas.

Fru talman! Det här skulle kunna upplevas som en debatt där vi har slagit in en hel del öppna dörrar. Jag har hela tiden, i interpellationssvaret och i alla mina anföranden, istadigt upprepat samma sak. Skolans värdegrund och skolans lagstiftning är tydlig: Inget barn och ingen elev ska kränkas på grund av sin religiösa övertygelse eller för att eleven inte tror.

Fru talman! Man skulle kunna tycka att detta därmed är en meningslös interpellationsdebatt, men jag tycker tvärtom. Det är väldigt viktigt att vi företrädare för olika partier gemensamt står upp för att barn och elever i Sverige ska ha rätt att utöva sin tro utan att behöva utsättas för kränkningar. Det är också väldigt viktigt att de barn som upplever att de blir ifrågasatta på grund av sin religiösa övertygelse, sitt ursprung eller sin bakgrund har samhällets stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.