Ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män vid skilsmässa

Fru talman! LiseLotte Olsson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att kvinnors obetalda arbete med hem och barn ska tillmätas värde vid en bodelning på grund av äktenskapsskillnad. Hon har också frågat mig vad jag avser att göra för att tillmötesgå Cedawkommitténs uppmaning att Sverige bör bedriva forskning om vilka ekonomiska konsekvenser en skilsmässa får för kvinnor respektive män. De svenska bestämmelserna om bodelning bygger på att äktenskapet reglerar en samlevnad mellan två självständiga och jämbördiga individer som båda har förmåga att försörja sig själva och bidra till familjens underhåll. Bodelningsreglerna är därför könsneutrala och ger kvinnor och män samma rättigheter och skyldigheter. Bestämmelserna bygger på den nordiska principen om likadelning. Principen om likadelning innebär att makars giftorättsgods - vare sig det har förvärvats före eller under äktenskapet - som huvudregel ska delas lika mellan makarna sedan deras skulder har betalats. Vid oönskade effekter av en bodelning enligt likadelningsprincipen finns det givetvis skyddsregler som träder in. Erfarenheterna visar att likadelningsprincipen är den delningsprincip som i ekonomiskt hänseende är mest gynnsam för kvinnor som grupp betraktad. LiseLotte Olsson hänvisar till att Cedawkommittén i sin kommentar anför att svensk lagstiftning om fördelning av egendom vid skilsmässa kanske inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till ekonomiska skillnader mellan makar. Kommittén synes mena att en make som har varit hemma med barn regelmässigt ska kompenseras för det i efterhand om makarna skiljer sig. Detta återspeglar en uppfattning som är vanlig i en del länder. Med hänsyn till utvecklingen i Sverige skulle en sådan ordning här riskera att driva utvecklingen tillbaka mot minskad ekonomisk självständighet för kvinnor. Anledningen till att privata pensionsförsäkringar och pension på grund av privata pensionssparavtal ska ingå i bodelning vid skilsmässa är att de innehåller mer av sparande och mindre av försäkringsskydd. De liknar alltså rättigheter som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som banktillgodohavanden och andra tillgångar av ekonomiskt värde. I en situation där en kvinna efter en skilsmässa har dåligt pensionsskydd och otillräckliga möjligheter att själv förbättra skyddet finns bestämmelser om möjlighet till underhållsbidrag för anskaffande av pensionsskydd. Vid Uppsala universitet pågår ett forskningsprojekt som bland annat har till syfte att genomföra en grundläggande analys av ändamålen bakom delningsrätten som tillämpas vid bodelning. Den forskning som LiseLotte Olsson efterfrågar bedrivs alltså redan i dag. Jag vill också peka på Vetenskapsrådets betydelse för att finansiera genusforskning. Vetenskapsrådet är landets största forskningsfinansiär. Enligt regleringsbrevet för år 2008 ska minst 22 miljoner kronor av Vetenskapsrådets anslag användas till just genusforskning. Jag vill också lyfta fram att regeringen i den nyligen presenterade forskningspropositionen föreslår att universiteten, högskolorna och de forskningsfinansierande myndigheterna, inklusive Vetenskapsrådet, ska få mer forskningsmedel.

Fru talman! Jag vill först börja med att tacka för svaret. Av svaret framgår det tydligt att ministern verkar vara nöjd med att läget är som det är. Beatrice Ask konstaterar också att likadelningsprincipen är mest gynnsam för kvinnor som grupp. Det skulle kanske kunna vara sant om vi levde i den perfektaste av världar med perfekt jämställdhet mellan kvinnor och män, men det gör vi inte. Vänsterpartiet är inte heller ensamt om att tycka så. Det är precis som Beatrice Ask säger här. När FN:s kommitté om avskaffande av diskriminering av kvinnor, kallad Cedaw, rapporterade från Sverige år 2008 uttryckte man oro över svensk lagstiftning och fördelningen av egendom vid skilsmässa. Man menar att Sverige inte tar tillräcklig hänsyn till ekonomiska skillnader mellan makar baserade på kön. Man menar vidare att det beror på att det finns en könsuppdelning på arbetsmarknaden och att kvinnor i högre grad utför obetalt arbete. Det är precis vad Vänsterpartiet säger. Grunden till att kvinnor är stora ekonomiska förlorare vid en skilsmässa är att kvinnor och män lever i olika verkligheter när det gäller arbete, lön, arbetstider, ansvaret för barn och hem och så vidare. Det är dessutom skillnader som regeringen själv i sin politik har förstärkt. Jag ska ta några exempel. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män har ökat med 1 000 kronor per månad de senaste två åren. År 2006 var mäns nettoinkomst 3 400 kronor högre än kvinnors, och nu är den 4 400 kronor högre. Av de totala skattesänkningar som påverkar individers inkomst går 57 procent till män. Av den avskaffade fastighetsskatten tillfaller 56 procent män, och av den avskaffade förmögenhetsskatten tillfaller 60 procent män. Män gynnas också av jobbskatteavdraget eftersom män som grupp har högre inkomst än kvinnor som grupp. Samtidigt har regeringen infört stora försämringar i arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. Dessa nedskärningar i socialförsäkringssystemet slår särskilt hårt mot kvinnor eftersom kvinnor oftare är visstidsanställda, deltidsarbetslösa, föräldralediga, ensamstående med barn eller långtidssjukskrivna. I jämställdhetsbilagan till höstens budget konstaterar regeringen att den ojämlika fördelningen av resurser mellan kvinnor och män har sin grund i arbetsmarknaden. Regeringen säger också att transfereringarna i socialförsäkringssystemet utjämnar inkomstskillnader samt att män har högre förvärvsinkomst och större överskott av kapital än kvinnor. Trots den klarsyn som finns i regeringens budget gör man ingenting för att angripa orsakerna till ojämlikheten. Ni gör precis tvärtom. Er skattepolitik gynnar högavlönade män på bekostnad av lågavlönade kvinnor. Samtidigt har transfereringarna i socialförsäkringssystemet skurits ned. Kvinnor har i alla tider fått bära de kostnader som är förenade med förmågan att föda barn. Kvinnor förväntas fortfarande ta huvudansvar för både det betalda och det obetalda omsorgsarbetet med både barn och gamla. Alla dessa förväntningar samspelar. Det leder till ett ojämlikt samhälle. Det i sin tur leder förstås till att kvinnor även får stå för de ekonomiska skillnaderna vid en skilsmässa. Jag skulle vilja veta hur ministern tänker kring detta. Håller Beatrice Ask med om orsakerna till de orättvisor jag redogjort för? Vad tänker Beatrice Ask och regeringen i så fall göra åt det?

Fru talman! Först måste jag säga att jag är väldigt förvånad över Vänsterpartiets inställning i den här frågan. Vi ska i Sverige vara oerhört stolta över att vi har regler som syftar till att se män och kvinnor som självständiga och jämbördiga individer. Vi anser också att båda ska ha en möjlighet att försörja sig och ska ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Sedan vet vi att verkligheten ser lite annorlunda ut. Därför finns det skyddsregler och skyddsmekanismer som jag redogjorde för i mitt svar. Grundprincipen är väldigt viktig. Att det finns en kommitté som uppenbarligen har fastnat i ett tänkande som finns i många länder må vara en sak. Men jag är inte beredd att ändra på regelverket för att tvinga kvinnorna tillbaka till spisen, barnskötsel eller vad det nu kan vara. Problemet är i stället att kvinnors arbete alltid har värderats lågt. Det som vi gör väldigt mycket av till skillnad från många män är hushållsarbete, skötsel av barn och annat. Det har inte varit värt någonting. Det är fortfarande så att vi har en vänster i det här landet som inte anser att hushållsarbete ska ha något värde. Det är först när vi äntligen börjar få in ett avdrag för hushållsnära tjänster som man försöker att sätta något slags pris på de insatser som måste göras för att ett hem och en familj ska fungera. Det underlättar att vi får en värdering av kvinnors arbete. Den här konstiga attityden har genomsyrat utvecklingen generellt och är antagligen också över tiden orsak till att vi fortfarande har löneskillnader. Det är beklagligt om skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner har ökat. Jag har inte sett statistiken och gått igenom den. Man måste studera den mer noggrant. Man kan inte jämföra deltidsarbete med heltidsarbete. Män och kvinnor ska ha lika mycket betalt för samma arbete. Men även där har det tyvärr funnits diskrepanser. Ni satt inte i regeringsställning. Men ni stödde i varje fall en regering som under lång tid inte lyckades reda ut problemen ens på departementsnivå. Jag är inte säker på att vi har rett ut dem full ut än. Men ambitionerna är väldigt höga. Min uppfattning är att män och kvinnor ska ha lika mycket betalt för lika arbete. Vi ska ha regler som inte skiljer på män och kvinnor utan som är könsneutrala. Vi ska dessutom ha skyddsmekanismer så att den som absolut inte klarar sig har en möjlighet att få kompensation i händelse av skilsmässa, vilket är vad frågan handlar om. Det har vi i dag. Det är viktigt att vi gör en analys av att de reglerna fungerar i ett modernt samhälle. Det är väldigt bra att det pågår en forskning om sådana frågor. Men jag är inte beredd att köpa åtgärder som innebär att vi ska ta steg bort från kvinnors och mäns lika rättigheter och skyldigheter eller en lagstiftning som ser båda individerna i ett äktenskap som självständiga individer. Det vore verkligen att gå åt helt fel håll. Jag tycker att vi har hyfsade regler, om man får säga så i riksdagen. De svarar upp mot många behov. Det är klart att de aldrig blir perfekta. Men vi följer upp dem hela tiden. Det finns säkert mer att göra. Men den kovändning som Vänsterpartiet uppenbarligen förordar kan jag inte ställa mig bakom.

Fru talman! Jag håller inte med om att jag har gjort en kovändning. Det har vi verkligen inte gjort. Jag menar att vi måste debattera detta. De här reglerna kunde verka hyfsade och bra om man levde i ett perfekt samhälle där det rådde jämställdhet mellan män och kvinnor där män var hemma för vård av barn, kvinnorna jobbade heltid och tjänade lika mycket som män och så vidare. Då hade reglerna fungerat perfekt, och det hade varit hur bra som helst. Självklart vill även vi att kvinnor ska vara egna individer och att de ska kunna försörja sig själv. Men vi lever inte i den verkligheten. Verkligheten ser ut så att kvinnor deltidsarbetar, och kvinnor är hemma för vård av barn. Den senaste siffran jag såg för vård av sjukt barn visar att männens uttag har minskat. Det beror mycket på regeringens försämringar i föräldraförsäkringen. Vi lever i ett samhälle där det är kvinnor som får ta det här ansvaret. Det slår tillbaka även efter en skilsmässa. Då står kvinnorna som förlorare. Det finns också studier som säger att kvinnors inkomst ofta minskar dramatiskt efter en skilsmässa och att männens inkomst ofta blir högre. Jag menar att vi måste diskutera det samhälle och den verklighet vi har i dag. Verkligheten och kvinnors situation ser ju ut precis som jag har beskrivit den i mitt förra inlägg. Skillnaden mellan män och kvinnor och våra olika situationer har förstärkts i regeringens politik. Män får exempelvis högre jobbskatteavdrag. Män får större förmögenhetsskattesänkning eftersom de har större förmögenheter. Kvinnor förlorar då man gör försämringar i socialförsäkringssystemet. Ensamstående kvinnor med barn är några av de stora förlorarna i regeringens politik. Jag menar att vi måste titta på den verklighet vi lever i. Vi kanske kan vara överens om den beskrivningen; det vet jag inte. Men vi måste försöka rätta till det hela så att de hyfsade reglerna kan användas på ett bra sätt. För att nå dit måste man ha en verklighet där män och kvinnor lever jämlikt. Grundproblemet med regeringens politik och dagens samhälle är att klyftan mellan män och kvinnor håller på att vidgas. Jag skulle vilja ha svar på de frågor som jag ställde tidigare.

Fru talman! Diskussionen handlar om bodelningsreglerna, och jag vill gärna hålla mig lite grann till det först. Menar Vänsterpartiet verkligen att det vore ett steg framåt för jämställdheten om kvinnor även efter en skilsmässa skulle vara försörjda av sina exmän? Är det verkligen det som ska vara framtidens melodi för Vänsterpartiet? Ska vi inte i stället ha ett regelverk som ser individer som självständiga och där det finns skyddsmekanismer när något oförutsett inträffar eller där det finns uppenbara snedsitsar? Grundprincipen ska väl ändå vara att alla är självständiga parter. Om man drar ut den tanken i dess förlängning hamnar vi i ett samhälle som är långt ifrån särskilt modernt, vad jag kan förstå. Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid den nordiska princip som gäller i dag, det vill säga en likadelningsprincip där man ser de jämbördiga individerna. Det kan inte sättas i motsatsställning till de problem med att göra framsteg när det gäller jämställdheten som vi samtidigt ser. Men jag menar att det framför allt beror på att man under lång tid har vägrat värdera kvinnors arbete likadant som man värderar mäns arbete. Om man ägnar sig åt att konstruera någonting i hemmen är priset lågt, men konstruerar man någonting någon annanstans är priset högt. Jag försökte peka på ett steg mot detta, där vi faktiskt försöker sätta ett pris på och värdera typiskt kvinnligt arbete, om man får uttrycka sig så. Det handlar om ett avdrag för hushållsnära tjänster. Det finns mer att göra på det området, men det är först när mäns och kvinnors arbetsinsatser värderas lika och när arbetsinsatser inom vård och omsorg värderas lika mycket som insatser inom industri och annat som det händer något. Vi har den konstiga ordningen att för arbetsuppgifter som är fullt jämförbara både när det gäller utbildningskrav, teknisk nivå och vad det nu kan vara är det fortfarande så att det som är typiskt kvinnligt är lägre värderat än det som är typiskt manligt. Men man kan inte använda den typen av problem för att hävda att vi ska ändra på de grundläggande korrekta reglerna för bodelning. Det tycker jag är direkt felaktigt, och det kommer jag aldrig att medverka till eftersom det verkar vara att ta ett kliv rakt tillbaka. Det är inte sant att regeringens politik skulle slå hårdast mot ensamstående kvinnor med barn. Jag råkar vara en sådan själv, men jag är ju väldigt privilegierad med tanke på det uppdrag jag har precis som riksdagsledamöterna är. Jag kan konstatera att fokus i de skattesänkningar som regeringen har genomfört ligger på att sänka skattetrycket framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Vi har i hög grad riktat oss till att få en bättre sits bland annat för ensamstående med barn, vilket jag tycker är en helt riktig princip. Vi kommer att fortsätta med den politiken, för det är viktigt att människor kan stå på egna ben oavsett familjesituation. Det är också grundprincipen för att se män och kvinnor som lika självständiga. Det gör man inte med den typ av förslag som Vänsterpartiet har presenterat i den här interpellationen.

Fru talman! Det fanns många trådar att nappa på här - vårdnadsbidrag, hushållsnära tjänster med mera. Men jag tänker inte diskutera det, för det blir en helt annan debatt. Vi är inte alls överens om verklighetsbeskrivningen och vilka som har gynnats av jobbskatteavdragen. De 10 procent som är rikast, den högsta inkomstdecilen, har fått 5 000 kronor mer i månaden i skatteavdrag och den lägsta decilen har fått mindre än 100 kronor per månad. Det är sanningen. De rika har fått mer och de fattiga har fått mycket mindre. Jag vill självfallet inte att kvinnor ska vara försörjda av sina exmän efter skilsmässorna. Men de regler som vi har i dag fungerar inte riktigt på grund av att vi lever i en helt annan verklighet än den drömvärld som Beatrice Ask tror att vi lever i. Det ser ut som det jag har berättat om; kvinnor tjänar mindre, kvinnor är deltidsarbetande och kvinnor är ofta sjukare än män. I och med det får de en lägre livsinkomst och svårare att försörja sig efter en skilsmässa. Jag tycker att vi ska våga se det med öppna ögon och försöka tänka ut hur vi ska kunna rätta till det här. Min lösning är förstås att man ska öka jämställdheten på samhällets alla plan. Den dag kvinnor och män tjänar lika, den dag kvinnor och män jobbar lika och den dag kvinnor och män tar lika stort ansvar för barn och gamla föräldrar kanske man kan diskutera de här reglerna och säga att de är bra. Då lever vi jämställt, och då fungerar reglerna. I dag lever vi inte i den verkligheten, och då fungerar inte heller reglerna. Jag känner till det forskningsprojekt i Uppsala som Beatrice Ask tar upp. Jag har läst lite grann om det. Jag undrar om Beatrice Ask kan lova att man kommer att lyssna. Jag vet ju inte vad forskarna kommer att säga, för de är inte klara än. Men en av frågeställningarna i forskningsuppdraget handlar just om min fråga. Kommer Beatrice Ask att titta på den lösningen och se över det här?

Fru talman! Regeringen bygger mycket av sitt arbete på just forskning, kunskap och erfarenheter av den verklighet som vi lever i. Jag skulle aldrig lyfta fram ett forskningsarbete om jag inte tyckte att det fanns anledning att tillmäta det betydelse. Vi vet inte riktigt när vi får fram resultaten och vad de kommer att ge, men det är naturligtvis ett viktigt underlag. Men det är också centralt att påpeka att de erfarenheter som finns i dag är sådana att likadelningsprincipen som delningsprincip i ekonomiskt hänseende är det som generellt gynnar kvinnor mest av de varianter som kan finnas. Den typ av regler vi har för bodelning har också visat sig fungera bra. De nordiska länderna är i många avseenden föregångare när det gäller jämställdhet. Jag tror att det beror på att vi har en lagstiftning och regler som ser även gifta par som självständiga och jämbördiga individer. Man ser det som ett andrahandsalternativ med kompensation där man gör åtskillnader utifrån det synsättet. Att vända på kuttingen och säga att nu lever vi i den här världen och att vi i stället borde se till att alla som har varit hemarbetande blir kompenserade om de skulle skilja sig någon gång skulle omedelbart, inte minst i den arbetsmarknadssituation som råder i dag, innebära att ännu fler kvinnor skulle ställas vid sidan av arbetsmarknaden. Jag är mycket väl insatt i kvinnors arbete och kvinnors situation. Det är alldeles riktigt att det finns stora skillnader och mycket ojämlikhet i dag - detta efter decennier av socialistiskt styre. Jag är övertygad om att vi kommer att åstadkomma bättre resultat med alliansregeringen och den politik som vi bedriver.