Effekten av arbetsmarknadspolitiska program

Herr talman! Elisabeth Svantesson har frågat mig hur jag avser att förbättra styrningen av programmet Förberedande och orienterande utbildning samt hur jag säkerställer att de arbetsmarknadspolitiska programmen har en god effekt.

Riksrevisionen har lämnat en granskningsrapport om förberedande och orienterande utbildning. Alla granskningsrapporter från Riksrevisionen hanteras genom att riksdagen lämnar över rapporten till regeringen, som återkommer med en skrivelse. Eftersom regeringen ännu inte har lämnat någon skrivelse över denna rapport ber jag att få återkomma till riksdagen i denna fråga.

Det är viktigt för regeringen att arbetsmarknadspolitiska program får god effekt både för samhället och för individen. Kunskap om insatsernas effekter bidrar till arbetet med att utveckla både politikens utformning och Arbetsförmedlingens verksamhet. Arbetsförmedlingen har därför ett uppdrag i sin instruktion att analysera, följa upp och utvärdera hur myndighetens verksamhet och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna påverkar arbetsmarknadens funktionssätt.

Regeringen följer utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken genom rapporter och analyser från i första hand Arbetsförmedlingen men även från andra myndigheter som IFAU och Statskontoret samt universitet och högskolor och internationell forskning. IFAU:s översikt över arbetsmarknadspolitikens effekter från 2011 och Arbetsförmedlingens årliga arbetsmarknadsrapporter är exempel på sådan rapportering. Dessa rapporter visar att resultaten behöver förbättras.

Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport för 2016 visar att resultaten för de arbetsmarknadspolitiska programmen varierar. Under alliansregeringen fick Arbetsförmedlingen i uppdrag att prioritera arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden. I rapporten skriver Arbetsförmedlingen att man ser detta som en delförklaring till att resultaten när det gäller arbetsmarknadsutbildningen har fallit.

Regeringen har som målsättning att individen ska få det stöd som hon eller han behöver för att komma närmare ett arbete. Regeringen avser exempelvis att göra det möjligt för ungdomar att i större utsträckning ta del av insatser utifrån individens behov före inträdet i jobbgarantin för ungdomar och att förbättra möjligheten att arbeta med fördjupat stöd utifrån individuella behov inom etableringsuppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgetpropositionen för 2017 föreslår regeringen att tydligare krav på resultat efter avslutad arbetsmarknadsutbildning ska utvecklas. För att bidra till en effektivare arbetsmarknadspolitik och därmed lägre arbetslöshet har regeringen också förenklat och förtydligat det arbetsmarknadspolitiska regelverket, förbättrat förutsättningarna för lokal samverkan, till exempel med kommuner och landsting, infört ökade möjligheter för arbetslösa att kombinera arbete med utbildning samt förändrat styrningen av Arbetsförmedlingen, bland annat genom ett ökat fokus på resultat och minskning av detaljstyrningen.

Arbetsförmedlingen ska också kunna matcha arbetssökande som står närmare arbetsmarknaden. Denna omläggning av arbetsmarknadspolitiken fortsätter.

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Jag vill börja med att under några sekunder anknyta till den förra interpellationsdebatten ni hade här, om utbildning. Ja, vi moderater tycker att utbildning är viktigt. Det är därför vi satsar lika mycket som regeringen på den reguljära utbildningen. Det kommer att behövas många långa och korta yrkesutbildningar framöver, men vi ser en lucka när det gäller alla människor som inte kommer att ta dessa utbildningar. Där behövs fler insatser.

Det får bli ett slags P3-övergång till interpellationsdebatten, herr talman. Jag skrev interpellationen när Riksrevisionens rapport kom för mindre än en månad sedan. Rapporten handlar om effekterna av förberedande utbildning som Arbetsförmedlingen ger.

Vi lägger enormt mycket pengar på arbetsmarknadspolitik i Sverige för att stötta människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det tror jag i grunden är väldigt bra. Ser man det i stort är det uppemot 80 miljarder. Räknar man bort a-kassan blir det ungefär 55 miljarder. Man kan räkna bort andra ersättningar för att komma ned, men enbart Arbetsförmedlingen, programinsatserna och etableringsinsatserna står för ungefär 25 miljarder kronor. Det är enormt mycket pengar, lika mycket som polisen och Säpo kostar på ett år.

Vi har ett uppdrag i riksdagen att följa om pengarna används på bästa sätt. Vet vi att de gör det, och hur kan man tillgodose det? Arbetsmarknadsministern har såklart ett stort ansvar för att se till att de gör det.

När man läser Riksrevisionens rapport ser man tydligt att vi vet väldigt lite när det gäller de förberedande utbildningarna och insatserna. Det blir närmare 2 miljarder på ett år, vilket minst sagt är mycket pengar, förutom all arbetsmarknadsutbildning. En arbetsförmedlare har liten kontroll över vad de innehåller. Man vet väldigt lite om effekten, men ändå anvisas många människor till dessa insatser. Det gör mig orolig, och det är därför jag ställer frågan: Hur kan regeringen, i det här fallet Ylva Johansson, säkerställa att effekterna blir bättre?

Detsamma gäller arbetsmarknadsutbildning. Där vet vi mer, för vi vet vilken typ av utbildning det är. Men insatserna är inte särskilt effektiva. Och det finns enormt många andra insatser som ges varje dag till många människor som behöver det men där vi faktiskt inte känner till resultaten.

Detta är inte en diskussion om vilken politik som är bäst generellt utan om hur vi säkerställer effekten. Hur säkerställer vi att rätt person får rätt insats? Om inte ens arbetsförmedlarna vet till exempel vad den förberedande utbildningen innehåller, hur ska då någon annan kunna veta det? I rapporten står att man inte har något tydligt mål för detta. Jag antar att regeringen inte har något särskilt mål. Arbetsförmedlingen har inget mål. Man vet helt enkelt inte vad effekten blir, och det är bekymmersamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför jag har väckt denna fråga, och jag vill gärna veta vad arbetsmarknadsministern tänker göra när det gäller utbildningen och alla andra insatser. Hur kan ni säkerställa att alla miljarder som svenska skattebetalare lägger på att människor ska komma i arbete används effektivt, Ylva Johansson?

Herr talman! Det är en mycket seriös och viktig fråga som Elisabeth Svantesson har ställt.

Detta är lite grann en nyckel. Det är riktigt att vi lägger stora resurser på arbetsmarknadspolitiken, och vi måste kunna säkerställa att de ger effekt. Jag tycker inte att vi i tillräckligt stor utsträckning kan göra det i dag. Därför krävs förändringar.

Man måste definiera vad effekt är. Vad är det att ha gott resultat? Vi har precis haft tre interpellationsdebatter där jag försökte hävda att gott resultat inte enbart kan mätas i att så många människor som möjligt deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det kan vara ett bra resultat, men det är inte nödvändigtvis så. Det kan också vara en undanträngningseffekt att ha människor i åtgärder när de hade kunnat få ett annat arbete eller att man subventionerar jobb som inte hade behövt subventioneras i ett visst läge eller i en viss bransch.

Det är alltid svårt att säga vad en insats bästa resultat och effektivitet är. Det är alldeles uppenbart att det är väldigt mycket vi behöver lära oss av andra när det gäller hur man mäter och följer upp.

Som jag sa i mitt svar kommer jag att återkomma med regeringens svar på Riksrevisionens skrivelse, men en sak som slog mig när jag tog del av deras granskning var att inte heller Riksrevisionen hade någon som helst uppfattning om vad som är ett gott resultat och vad man egentligen efterfrågade från Arbetsförmedlingen. Lite grann var det så att Riksrevisionen efterfrågade allmänna system utan att riktigt kunna svara på vilka system som i så fall skulle kunna säkerställa att man når resultat. Den vägen kommer vi inte fullt ut att komma fram på, utan det kommer nog att krävas en del annat.

Herr talman! Jag reste förra veckan, tror jag att det var, till OECD i syfte att ägna en heldag åt att tillsammans med några av OECD:s duktigaste chefer och tjänstemän ta del av vilka lärdomar som kan vara relevanta för Sverige utifrån OECD:s omfattande studier och granskningar av andra länder. Nu var det särskilt inriktat på etablering av nyanlända på arbetsmarknaden. Det är ett sätt att se hur man kan lära av andra länders sätt att följa upp och se vilka saker som fungerar.

En sak som blev uppenbart där var att det finns god evidens från OECD på att arbetsförmedlingar eller motsvarande myndigheter måste fokusera även på dem som står nära arbetsmarknaden och jobba med dem. Annars kommer man att få dåligt resultat också för dem som står långt från arbetsmarknaden. Det är ett exempel på en viktig lärdom som vi bör använda i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har tillsatt en utredning som handlar om hur hela den statliga arbetsmarknadspolitiken ska kunna fungera bättre. Utredningen leds av Cecilia Fahlberg, som har att titta på denna svåra fråga. Ytterst handlar det om vad inom arbetsmarknadspolitiken som skattebetalarnas pengar ska satsas på som är försvarbart och tillräckligt effektfullt för att man ska vilja göra satsningen. Det är en av de frågor som utredningen tittar på.

Sedan följer vi regelbundet - hela tiden - arbetet med resultatuppföljning. Jag har lagt om styrningen av Arbetsförmedlingen så att vi nu styr mot resultat, men jag ska ärligt säga att det återstår en hel del innan styrningen fungerar fullt ut så att det verkligen är resultat som levereras från Arbetsförmedlingen.

Detta är ett mycket viktigt område, både när det gäller att följa upp och att kontinuerligt göra reformer och förbättringar. Jag är glad att Elisabeth Svantesson väcker denna fråga. Jag tror att vi har ett gemensamt intresse av att få en ökad effektivitet inom arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Det är som sagt viktigt att vi vet hur vi använder pengarna. Jag är glad att regeringen till slut lyssnade på riksdagens två tillkännagivanden och plockade upp utredningen om AF. För mig är inte detta en diskussion om AF generellt. Det finns mycket att säga om Arbetsförmedlingen, men det handlar mer om de insatser som de enskilda personerna får.

Man måste såklart alltid fråga sig vad målet med de olika insatserna är. I det här fallet, när det gäller det som Riksrevisionen har utrett, vet ingen ens vad som är målet. Inte ens regeringen eller Arbetsförmedlingen verkar veta vad målet är. Man måste ju först och främst veta vad man vill med olika typer av insatser.

Sedan måste man fundera på hur man når dit och vilken typ av styrning man ska ha. Jag har många gånger hört Ylva Johansson tala om att man inte längre detaljstyr Arbetsförmedlingen. Jag tror att det är bra att detaljstyrningen minskar. Vi började göra det. Det fanns en del från regeringen, även tidigare, där vi styrde för hårt, men också den interna styrningen på Arbetsförmedlingen har varit väldigt hård genom åren.

Om man väljer att ha som mål att minska detaljstyrningen ställer det väldigt höga krav på uppföljning och utvärdering. Det blir svårt att veta vad som fungerar väl och vad som inte gör det om man minskar detaljstyrningen och säger att man försöker styra mot något slags mål - vilka de är har jag inte riktigt fått klart för mig - och om man dessutom, i andra änden, säger att man inte följer upp så mycket längre utan lämnar över hela verktygslådan i arbetsförmedlarnas händer. Det är den här magkänslan som gör mig lite orolig.

Tror jag då inte att arbetsförmedlarna kan göra goda bedömningar? Det tror jag absolut! Men låt oss komma ihåg att det finns tusentals arbetsförmedlare där ute. Många är rätt nya, och det skriver också Statskontoret i sin rapport. Typexemplet för en ny arbetsförmedlare är en 27-årig nyutbildad beteendevetare. Det är inte alltid enkelt då. Man har inte gått någon treårig arbetsförmedlingsutbildning på universitetet, utan man har en annan utbildning med sig, och så ska man möta människor i olika situationer och kunna ge dem de bästa insatserna.

Här behövs en styrning så att man faktiskt vet vad som ger effekt, ett bedömningsverktyg och att man faktiskt styr mot just det som den här personen behöver. Det ger också en trygghet för arbetsförmedlarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Brå kom med en rapport för inte så länge sedan som säger att 42 procent av all personal på AF har upplevt en viss påverkan bara det senaste året där den som är arbetslös försöker påverka arbetsförmedlarens tjänsteutövning.

Javisst, jag tror att vi inte ska ha för mycket detaljstyrning, men man måste veta vad man vill och hur man når dit så att arbetsförmedlaren har en trygghet i att veta vad som faktiskt gäller.

I det här arbetet hoppas jag att regeringen tänker till och att man inte både släpper styrningen helt - så tycker jag att det känns ibland - och samtidigt inte följer upp. Det har kommit tio återrapporter hittills i år. Det kanske är en bra nivå, jag ska låta det vara osagt, men det finns en risk att om man släpper styrningen och samtidigt inte följer upp använder man inte skattebetalarnas pengar på bästa sätt.

Fru talman! Det är självklart att Arbetsförmedlingens resultat ska mätas utifrån de mål som finns för Arbetsförmedlingens verksamhet. De är att öka matchningen och funktionssättet på arbetsmarknaden, att minska arbetslösheten, särskilt med fokus på långtidsarbetslösa och unga, och att se till att nyanlända kommer i arbete eller utbildning. Jag har dem inte framför mig nu, men ungefär så ser målen ut. Det är det man styr mot.

Det låter lite grann på Elisabeth Svantesson som att regeringen på något vis skulle ha minskat på uppföljningen. Det är inte sant. Regeringen följer upp och har återrapporteringar från Arbetsförmedlingen. Men jag vill ändå gärna säga: Följer vi upp tillräckligt bra och tillräckligt effektivt? Det är jag inte säker på. Jag tror att det finns utrymme för förbättringar inom detta område.

Jag vill också säga att de här granskningarna som kommer från Riksrevisionen, och även den här senaste, i huvudsak granskar tiden innan jag tillträdde. Det är så Riksrevisionen arbetar. Men det har inte skett någon radikal förbättring sedan dess heller, utan det här är någonting som vi måste arbeta med.

Det här är alltså frågor som man måste ta på allvar. De är svåra att uppnå. Det är stora pengar det handlar om, och därför måste det tas på mycket stort allvar att nå en bättre uppföljning.

Elisabeth Svantesson pekar på ett viktigt område, och det är AF:s interna utbildning. Eftersom man inte kan gå någon utbildning på universitetet för att bli arbetsförmedlare - och det kanske man inte heller bör kunna - ställs det mycket höga krav på den interna utbildningen inom Arbetsförmedlingen. Detta är ett av de områden som Arbetsförmedlingen själv har definierat som svagt. Under flera års tid har man inte hunnit eller mäktat med att ha en tillräckligt bra intern utbildning.

Det är väl ingen grov gissning att det förmodligen återspeglas i en sämre effektivitet. I allmänhet brukar relevant utbildning leda till att man kan göra jobbet bättre och effektivare.

Det här är alltså ett område som myndigheten redan jobbar med och som är väldigt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill ha en sak förd till protokollet. Elisabeth Svantesson inledde med att säga att Moderaterna har svängt i synen på reguljär utbildning, och jag välkomnar det. Ett av de områden som Arbetsförmedlingen själv uppger kräver stora satsningar på vidareutbildning av personalen. Under flera års tid har man inte haft i uppgift att matcha och motivera människor för reguljär utbildning. Nu ska man göra det, och det finns nya möjligheter att göra det eftersom det finns fler utbildningsplatser och fler vägar in i arbete och kombinationer av utbildning och arbete. Det här är någonting som naturligtvis måste förbättras så att fler människor kan komma in den vägen och få ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden.

Som sagt, det här är ett viktigt reformområde. Vi är verkligen inte framme vid en situation som jag känner mig nöjd med, utan mer behöver göras. Det är också ett svårt område, men det finns ingen anledning att ducka för det. Det är stora pengar det handlar om - det är skattebetalarnas pengar - och det är för samhället oerhört viktiga funktioner det handlar om: att ha en effektiv arbetsförmedling och en väl fungerande arbetsmarknad.

Det här kan jag alltså lova Elisabeth Svantesson är ett område som jag prioriterar och kommer att fortsätta prioritera.

Fru talman! Låt mig använda mina två sista anförandeminuter till att skicka med några tips till arbetsmarknadsministern om två områden där jag tycker att regeringen ska göra någonting mycket konkret när det gäller arbetsmarknadsinsatser.

Det handlar om arbetsmarknadsutbildningen som regeringen lägger 1,8-1,9 miljarder på varje år när vi vet att resultaten är minst sagt dåliga. Gör om den! Rikta den mot arbetsgivarna. Låt arbetsgivarna vara med i urvalsprocessen, påverka utbildningsinnehållet och se till att det blir mer regionalt, så kommer det att bli en bättre träffsäkerhet.

Den andra delen som jag tycker att arbetsmarknadsministern bör göra om genast är att alla dessa lönestöd borde bli ett i stället. Vi har tagit fram en modell där man minskar antalet från åtta till ett. Det gör det enklare att använda, ger en bättre träffsäkerhet och blir då också lättare att utvärdera. Det är lättare att följa upp och utvärdera ett stöd än åtta nio stycken.

Det var två tips på vägen till arbetsmarknadsministern för att använda skattebetalarnas pengar bättre och fler ska ha större chans att komma i arbete - det senare främst såklart.

Fru talman! Jag kan glädja Elisabeth Svantesson med att båda de här sakerna redan är på gång. Som man kunde läsa i budgeten utvecklar vi nu nya krav på kvaliteten och resultaten i arbetsmarknadsutbildningen. De resultatkrav som fanns togs ju bort av den gamla regeringen, och då föll resultaten dramatiskt. Nu utvecklar vi nya krav. Redan i dag arbetar man med - den förändringen har pågått sedan jag tillträdde - att rikta arbetsmarknadsutbildningarna mot arbetsgivarnas behov där arbetsgivarna har möjlighet att både påverka utformningen och urvalet av vilka som ska gå arbetsmarknadsutbildningarna. Det är viktigt för att det här faktiskt ska leda till arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra gäller förenkling och sammanslagning av anställningsstöden, vilket var en av de saker som jag också krävde i opposition och som jag satte igång ett arbete med när jag tillträdde.

Jag ska ärligt säga att det har varit något svårare än jag faktiskt trodde. Därför måste vi göra några omtag. Arbetsförmedlingen kom ju med ett förslag som ganska kraftigt förenklade anställningsstöden från Arbetsförmedlingens perspektiv. Dessvärre var det inte på ett sätt som arbetsgivarna kanske uppfattade som en förenkling. Det ska ju vara ett förslag som förenklar både från arbetsgivarnas perspektiv, för arbetsförmedlarna som ska handlägga ärendena och naturligtvis för de enskilda individernas som har möjlighet att tillgodogöra sig de olika anställningsstöden.

Där har vi alltså satt igång ett internt arbete för att ta fram förslag. Det är alltså på gång.

Överläggningen var härmed avslutad.