Den regionala utvecklingen

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en samlad och fungerande regionalpolitik i Sverige. Regeringen för i dag en aktiv och samlad förnyelsepolitik för regional tillväxt. Låt mig kortfattat förtydliga vad regeringens regionala tillväxtpolitik består i. Målet för den nya regionala tillväxtpolitiken är utvecklingskraft i alla delar av landet med stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Det handlar om att ta vara på de unika förutsättningar som finns i gles- och landsbygder, små och medelstora städer och i storstadsområden. För detta är det viktigt att öka det lokala och regionala inflytandet och ansvaret över statliga medel. Den regionala tillväxtpolitiken ska också säkra en god tillgång till kommersiell och offentlig service i hela landet och ett ökat arbetskraftsutbud, bland annat genom regionförstoring. Eftersom den regionala tillväxtpolitiken omfattar ett flertal politikområden betonar regeringen ett tvärsektoriellt arbetssätt och mer samordnade statliga insatser i samverkan med lokala och regionala aktörer. Ett mer tvärsektoriellt arbetssätt skapar också en bättre helhetsbild och bättre förutsättningar till kraftsamling i insatserna. Regeringen menar att den kunskap om regionernas styrkor och behov som finns lokalt bör ligga till grund för regionala prioriteringar och ökat regionalt ansvar för tillväxtpolitikens genomförande. Det nya arbetssättet för att få en fungerande och hållbar transportinfrastruktur i hela landet är ett exempel på stärkt regionalt inflytande. Här ger de regionala prioriteringarna en god grund inför den nationella infrastrukturplaneringen. Den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007-2013 är vägledande både för det regionala tillväxtarbetet och för genomförandet av EG:s strukturfondsprogram i Sverige. Regeringen har prioriterat områden som innovation och förnyelse, tillgänglighet, kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud samt gränsöverskridande samarbete. Inom dessa områden genomförs en lång rad konkreta åtgärder nationellt, regionalt och lokalt av ett stort antal aktörer. Jag håller med Peter Hultqvist om att den demografiska utvecklingen i vissa av landets kommuner är bekymmersam. Utvecklingen är dock en del i de senaste decenniernas urbanisering. Vi kan även se en utveckling med ökad inflyttning till vissa landsbygder och tätorter med attraktiva livsmiljöer. Jag vill i det sammanhanget lyfta fram betydelsen av de förändrade och mer flexibla strandskyddsregler som kommer att öka det lokala inflytandet och gynna landsbygdsutvecklingen. Regeringens satsning för att öka tillgängligheten till offentlig och kommersiell service bidrar också till ökade möjligheter att leva och verka i alla delar av landet. Jag vill även betona att den nyligen framtagna strategin för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder innebär ett tydligt värderingsskifte i synen på våra gles- och landsbygder. Regeringen ser stora möjligheter till utveckling för Sveriges landsbygder och goda förutsättningar för att de ska bli en motor i jobbskapande och regional tillväxt. Det är således uppenbart att regeringen redan i dag bedriver en samlad regional tillväxtpolitik.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är allmänt hållet och ger i praktiken lite upplysning om vad regeringspolitiken innebär och vilka konkreta utfall vi kan förvänta oss. Ordvalet präglas av välvilja, och jag tolkar det som att ambitionerna är goda. Men det räcker inte i mina ögon. Befolkningen ökade förra året med 31 747 personer i Stockholmsregionen. I Norrlandslänen minskade den samtidigt med 500 personer. Norrlands inland, delar av Bergslagen och sydöstra Sverige har en negativ befolkningsutveckling. Stockholm, Göteborg och Malmö har den starkaste tillväxten. Vi har trots en stegrande arbetslöshet i landet - enligt Arbetsförmedlingens prognoser snart uppe i 11 procent - högtryckszoner i storstäderna och ekonomiska lågtryckszoner i många glesbygdskommuner, där man brottas med minskad befolkning, vikande skatteunderlag, ålderstung demografi och problem med att upprätthålla servicen. Sverige håller på att klyvas mellan storstadsregionerna och det övriga Sverige, men också inom storstäderna är skillnaderna stora mellan välmående områden och områden som brottas med olika typer av problem. Det är uppenbart att vi behöver återupprätta en nationellt fungerande regionalpolitik. Nu ska skatteutjämningen återigen ses över. Kan Maud Olofsson garantera att slutresultatet inte blir att välmående och rika kommuner i storstadsområdenas förorter gynnas medan man i övriga landet får dra ned? Nu privatiseras apotek. Regeringen utlovar en treårig kontrollperiod som garant för att privatiserade glesbygdsapotek inte ska läggas ned. Kommer apoteken i Lima, Funäsdalen, Älvsbyn och Malmberget att finnas kvar om tre år? Kan vi lita på det? Det statliga stödet till kommunerna för bredbandsutbyggnad har tagits bort. Är det klokt när hela landet skulle behöva verkligt stöd för en bredbandsutbyggnad? Hela Sverige ska väl leva? Är det inte så det var tänkt? Vi vill satsa 50 miljoner kronor i ett första steg för att återupprätta stödet. För att klara den regionala balansen krävs en mycket stark nationell ambition och en regering som värnar om och bygger ut de regionala högskolorna, satsar ytterligare ekonomiska medel på infrastruktur, stöder bredbandsutbyggnaden, värnar om och lokaliserar ut statliga verk och myndigheter, stöder lokala lärcentra, inte drar ned på komvux och satsar på livslångt lärande. Det är i ett samspel mellan tydliga regeringsambitioner och regionala och lokala aktörer som framgången kan bli verklighet. Staten får då inte abdikera. Varför, Maud Olofsson, hamnar nya statliga bolag i regel i storstadsregionerna med förkärlek för Stockholm? Varför hamnade Svevias, gamla Vägverket Produktions kontor på Hemvärnsgatan 15 i Solna? Är det ett regionalpolitiskt tänkande? Jag tycker att det skulle vara intressant att få ett svar på. Vi ser i dag att den ena delen av Sverige har överfulla skolor och akut brist på bostäder. I andra delar stänger man skolor, och det råder överskott på bostäder. Det är en utveckling som bara blir starkare. Vad tänker regeringen göra för att bryta det?

Fru talman! Jag tackar för svaret, ministern. Jag ska ta en annan utgångspunkt, en mer vardagsnära situation. För en vecka sedan träffade jag en människa i Norrbotten som var väldigt bekymrad. Hon ville ha synpunkter på sina funderingar om att bo på landsbygd och i glesbygd. Framför allt: Vad skulle hon ge för råd till sin vuxna son med familj som ville ta över föräldrarnas fastighet och bo kvar i glesbygden? Fanns det en framtid där för dem och deras barn? Hon beskrev jättemånga problembilder, problemet med kommunikationer och att få tag på bensin, mat och annan nödvändig service som man måste ha för sin överlevnad. Hon beskriver också att hon bor på världens vackraste plats längs en älv som är så otroligt vacker. Hon sade till mig till slut efter att vi hade haft ett långt samtal: Ni säger, och regeringen säger, att hela Sverige ska leva och att man ska satsa på oss. Men min fråga är: Hur? Om man själv bor och har vuxit upp i inlandet är det klart att sådana funderingar finns många gånger. Jag läste nyligen ett uttalande som statsrådet hade gjort i valrörelsen 2006. Då var visserligen statsrådet i opposition. Då ställdes frågan hur hon ville att regionalpolitiken skulle se ut. Då svarade statsrådet så här: Staten borde kräva att verk och myndigheter ska fortsätta att erbjuda service i glesbygden. Så svarade statsrådet. Men verkligheten är något helt annat. Det har inte hänt mycket i den riktningen sedan 2006. Snarare är det tvärtom, precis som riksdagsledamoten Hultqvist beskriver. Glesbygden nedmonteras successivt, och det går väldigt snabbt. Jag skulle vilja fråga vad ministern skulle svara den här väljaren. När det gäller målet med regeringens regionalpolitik, att stärka utvecklingskraften för hela landet, ser verkligheten hos den här väljaren inte ut så. Verkligheten är en helt annan. Landsbygden lever inte. Hur ska hela Sverige kunna leva, alla delar av landet, i framtiden? Ministern, vad är ditt råd till den här väljaren?

Fru talman! Jag vill haka på det här tillfället för att få en möjlighet att föra en dialog med ministern om de här frågorna. Det är inte så länge sedan vi hade ärendet om en strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder uppe till behandling här i riksdagen, men då hade inte ministern möjlighet att närvara. Då var det andra som fick redovisa vad regeringens politik var. Jag har också gjort på det sätt som Karin Åström har gjort. Jag har tittat lite grann på vad ministern har för åsikter i de här frågorna och vilka uttalanden som ministern har gjort tidigare innan Centerpartiet kom i regeringsställning. Jag vill föra ett resonemang om hur vi ska kunna se att det gör skillnad att Centerpartiet numera har det här ansvarsområdet. Jag vill ta upp några punkter, och sedan kan ministern och jag diskutera vidare själva innehållet. Vi pratar om Sverige, vårt land. I vissa delar försvinner olika former av samhällsservice, vägunderhållet är eftersatt, enstaka poliser ansvarar för områden stora som hela länder, människor flyttar och skattebördan blir orimligt hög för dem med låga och normala inkomster. Andra delar av landet får ta den andra sidan av myntet med bland annat bostadsbrist, trafikkaos och köer. Detta leder inte till en hållbar utveckling. Vi ser nu att när krubban är tom bits hästarna. Det går inte att fördela resurser som inte finns. Svaret på detta måste vara en tillväxtpolitik för hela landet. Det är endast så som vi kan lösa problemen. Vi måste se till att människor och företag får goda förutsättningar för att bidra till tillväxten. Först då kommer vi att klättra från vår 17:e plats i välfärdsligan. I dagens Sverige har tyvärr många kommuner en för låg skattekraft. Detta får till följd att medborgarna i dessa kommuner måste betala en hög kommunalskatt för att kommunerna ska klara vård, skola och omsorg, samtidigt som de många gånger har en mycket låg inkomst. Det är av intresse för hela vårt land att dessa låginkomstkommuner ges förutsättningar att öka sin skattekraft. För att klara detta behöver Sverige en bättre tillväxtpolitik. Det kan man väl ställa upp på. Om man läser det som enligt uppgift från början skulle bli en proposition, som sedan blev en skrivelse som "bara" innehåller redovisningar, inga konkreta förslag, på hur man vill åtgärda de problem som ministern själv tidigare har gett uttryck för, blir man lite fundersam. Nu har ändå ministern möjlighet att sätta kött på benen på de synpunkter som finns, eller åtminstone tidigare har funnits. Situationen är inte markant förändrad - tyvärr. Många av de problem som ministern kunde utläsa tidigare kvarstår. De återstår att åtgärda på något sätt. Men några konkreta förslag till åtgärder kan inte jag utläsa. Det handlar om utredningar, att se över och att få ett uppdrag. Jag har tagit fram ännu ett citat från ministern som bland annat handlar om hur man vill att regionalpolitiken ska se ut. Ministern säger bland annat att staten borde kräva att verk och företag ska fortsätta att erbjuda service på landsbygden, vilket inte är fallet i dag. På vilket sätt kräver ministern det i dag?

Fru talman! Jag har lång erfarenhet av lokal och regional utveckling, och låt mig konstatera att det är viktigt att ha rätt fokus. All utveckling sker lokalt. All utveckling är lokal. Politiken kan underlätta och därmed stimulera. Det gäller att skapa bra förutsättningar via till exempel arbetsmarknadspolitiken, finanspolitiken eller landsbygdspolitiken. Det var några exempel. Till syvende och sist handlar det om vad den enskilda människan åstadkommer och vad entreprenörerna gör. Jag tänker på både samhällsentreprenörer och företagare. Det är de som skapar utveckling och tillväxt. Stimulerandet av entreprenörskapet blir därmed helt avgörande i skolan, i samhällsdebatten eller genom att underlätta för företagande. Fru talman! Det svenska välståndet bygger på många och växande företag. Det är därför centralt att nya affärsmöjligheter skapas via beslut i den här kammaren. Det görs, och det bör också påtalas. De nya marknaderna och affärsmöjligheterna uppstår i hela landet. Därför välkomnar jag ställningstaganden, till exempel lagen om vårdval, och beslut som hindrar offentlig illojal konkurrens med privata företag. Infrastrukturpropositionen är också viktig att lyfta fram eller den energiproposition som vi har att ta ställning till i dag som innebär satsningar på förnybara energikällor. Listan går att göra lång.

Fru talman! Tack ministern, som ger oss tillfälle att hoppa in i den här oerhört viktiga debatten. Jag tänker lägga mitt fokus på kompetensförsörjning. Tidigt i morse när jag klev på tåget hemifrån satt på stationen en av mina före detta arbetskamrater, Karin. Sedan vi jobbade tillsammans för drygt 20 år sedan har hon haft möjlighet att vidareutbilda sig så att hon fortfarande kan bo kvar i våra trakter. Jag pratar om Gävleborg. Tack vare distansutbildningen har hon utbildat sig till ett annat nytt yrke. Hon pendlar många mil, och det tar tid och kraft. Men ändå klarar hon att bo på sin lilla ort tillsammans med man och tre barn. Det är hon tacksam för, och jag tycker att det är trevliga stunder vi får tillsammans att prata gamla minnen och framtid. Jag har också pratat med anordnarna av distansutbildningen och frågat hur det fungerar just nu. Vi ser alltså en nedgång i distansutbildningen. Det beror på att man inte kan kompensera sig längre och få samma möjligheter att leva på de pengar man får eftersom regeringen har förändrat reglerna. Det är ledsamt. På en så liten ort som jag bor på är det oerhört betydelsefullt att få tag på människor med kompetens som vill bo och leva där. Jag har också pratat med representanter för Högskolan i Gävle. Tyvärr minskar distansutbildningen. I Söderhamn finns ungefär 300 studenter i distansutbildning, och i Bollnäs är det också ungefär 300. Högskolan i Gävle startade tidigt med dessa delar, satte fart och såg nyttan med distansutbildning, det vill säga att man kan bo kvar. För några år sedan var det ett uppsving därför att man såg möjligheten att läsa långt borta men ändå bo kvar, ha barn i förskola eller skola och komma hem till familjen på kvällen. Vi har också tagit krafttag när det gäller våra gymnasieungdomar. Här har alla sex hälsingekommunerna gått ihop i ett hälsingevux, och de har bestämt sig för att ta bort den interkommunala ersättningen men ändå bjuda de elever som läser på gymnasiet en god standard. De är fortfarande tvungna att byta ort, men det kostar inte kommunerna något. Vi gör verkligen ett försök. Det här är oerhört viktigt för oss. Man kan alltså resa långt för att läsa till exempel ett språk - men tack och lov går det fortfarande att läsa det språket. Tidigare kunde man under en kortare period, till exempel vid arbetslöshet, läsa med hjälp av a-kassa. Det kan man inte längre. Nu är man alltså tvungen att ta studielån. Vi som vet summorna för studielånet inser att det inte är så lätt att leva på de pengarna heller eftersom det inte är fråga om så mycket pengar. Jag blir orolig när regeringen säger att det finns en ambition i tillväxten. Första ambitionen borde vara att behålla befolkningen i våra trakter. Tidigare talare har talat om att få dem att bo i våra lägenheter - som mestadels står tomma - och att gå i våra skolor - där elevunderlaget börjar urholkas. Hur ska vi göra för att behålla den personal vi har, de människor som vill läsa och de människor som behöver kompetensutbildas för att kunna ta vissa arbeten i våra trakter? Denna fråga vill jag ha svar på.

Fru talman! Marknaden ska lösa allt. Marknadens väl och marknadens höga visa sjungs rejält i svaret. Vilken marknad? I Arjeplog, Arvidsjaur, Sorsele, Malå och Dorotea finns ingen marknad i dag. Marknaden är lika med den offentliga sektorn. Den offentliga verksamheten utgör grunden för all verksamhet som sker i de här kommunerna i stort sett. Visserligen finns det en del privata serviceföretag som i princip jobbar på det offentligas villkor. Samtidigt hänger inte kommunernas stöd i form av statsbidrag med. Det är en ständig nedgång på det området. Vi kan också se att skatteutjämningen håller på att urholkas. Det senaste inslaget i skatteutjämningssystemet är att storstadsområdena får betalt för sina höga lönekostnader på de glesare kommunernas bekostnad. Skatteutjämningen ska vara ett nollsummespel, och det blir på det sättet när man inte tillför mer pengar i systemet. Samtidigt centraliseras alltmer verksamhet, offentlig och privat. Vattenfall drar undan verksamhet från Norrbotten och lägger den i stället i Råcksta. Det förs ständigt en diskussion om vilka verksamheter försvaret ska dra bort från Boden och Luleå. Det sker en nedläggning av sågverken, där regeringen har ett inflytande via Sveaskog. Det är nedläggning av Seskarösågen och Lövholmen. Tingsrätter och länsrätter centraliseras. Kronofogdemyndigheten centraliseras. Allt verkar i riktning från de glesare delarna av landet till de mer tätbefolkade. I Norrbottenstidningarna i dag presenterar Svenskt Näringsliv en liten framtidsvision, som vi kan kalla det, där man säger ungefär så här: De små kommunerna i Norrbotten kommer att få gigantiska problem med personalförsörjningen i framtiden. Man liknar den verksamhet som kommunerna måste bedriva framöver med den verksamhet som bedrivs på oljeplattformarna ute i Nordsjön. Folk flygs in för att utföra sina arbetsuppgifter, och sedan åker de därifrån. De betalar inte ens skatt i den kommun där de jobbar. Det är kanske det som blir verklighet med den politik som bedrivs i dag. Vi ser alltså hur riktningen ständigt går från glesbygd till storstad och hur kommunerna ständigt får fler och fler pålagor som de inte klarar av. Men några pengar följer inte med från statsmakternas sida. I vår kommun, Boden, konstaterade vi i går under budgetdebatten att ungefär 40 miljoner är pengar som bara har försvunnit i bland annat skatteutjämningssystemet. Det här är någonting som jag anser att regeringen måste göra någonting åt.

Fru talman! När man diskuterar sådana här saker ska man börja med att säga: Vi har inte glömt. Centerpartiet har inte glömt och Allianspartierna har inte glömt vad Socialdemokraterna gjorde. Det är ni som har suttit vid makten under lång lång tid när befolkningsminskningarna har skett runt om på vår landsbygd och i våra glesbygder. Det är bara att titta på statistiken för att kunna konstatera att befolkningsminskningen under er regeringsperiod var större än vad den är under den period som vi har varit ansvariga. Antalet kommuner som har minskat sin befolkning är mindre nu än vad det var under er regeringstid. Om vi bara tar det som utgångspunkt kan vi fortsätta att diskutera. Vi har inte glömt hur ni avfolkade hela Sverige. Tro inte att vi på tre år kan vända den ström av avfolkning som ni ägnade er åt under alla dessa år! Att ni nu i opposition är så angelägna om att utveckla landsbygden och glesbygden är jättebra och spännande. Det var synd att ni inte tänkte på det när ni satt i regeringsställning. Det vi har gjort är att försöka vända detta. Då är det inte bara det regionalpolitiska anslaget som kan göra det, utan det är hela insatserna på en rad olika områden. Landsbygdsstrategin är ett jättebra exempel på det. Ni säger här att det bara är en redovisning av vad vi har gjort. Ja, men det är väl det som är det intressanta! Om den här regeringen har vidtagit några åtgärder som är bra för landsbygden har vi väl anledning att redovisa det för riksdagen. Att bara lova en massa saker, som ni har gjort under alla dessa år, är helt meningslöst. Vi måste redovisa att vi faktiskt har gjort saker. Låt mig nämna några saker som är viktiga för landsbygdens framtid. Infrastruktur: 11 miljarder i närtidssatsning, skötsel och underhåll, särskilda insatser för enskilda vägar - det enskilda vägnät som har stor betydelse för landsbygden. De pengarna tycker ni att man ska lägga på upprustning i storstäderna. Samordnad service: Det är ett särskilt uppdrag till våra myndigheter att nu försöka hitta samordnade servicelösningar tillsammans med kommuner och med privata aktörer, för att man ska ha kanske inte samma sorts service men en väl fungerande service. Också i detta sammanhang måste vi se nya lösningar som växer fram, precis som vi har sett i post och butik och på andra sätt. Vi har gett stöd för att se till att vi har en bra service på landsbygden och gett uppdrag till länsstyrelserna att ta fram regionala serviceprogram. 50 miljoner kronor har vi gett så att vi kan ha bränslesituationen avklarad också på landsbygden. Här ger ni 20 miljoner kronor - ni är inte ens beredda att satsa lika mycket som regeringen. Energi- och klimatpropositionen, som det ska fattas beslut om i dag, tror jag är världens chans för landsbygden. Jag har jobbat länge med landsbygdsfrågorna, och aldrig någonsin tidigare har jag sett att landsbygden har sådana möjligheter som nu. Här finns resurserna, här finns vindlägena, här finns biomassan och här finns entreprenörerna! Det är världens möjlighet för landsbygden om riksdagen nu röstar igenom propositionen. Förnyelsen av offentlig verksamhet, som Per Åsling tar upp, är jätteviktig för att få barnomsorg och äldreomsorg på landsbygden. Hushållsnära tjänster, som ni är så fruktansvärt emot, är en jättebra service för många gamla på landsbygden. Fler poliser har vi också tillfört resurser till så att vi ska kunna ha en polisförsörjning. Det var ni som drog ned antalet poliser under er regeringstid. Strandskyddsbestämmelserna och att göra det lättare att bo och leva på landsbygden och också få ta del av attraktiva områden och närhet till stranden är ytterligare åtgärder, men där gjorde ni ingenting. Förbättrade företagsvillkor är ändå grunden. Där vill jag säga att det finns en genuin skillnad mellan det som Leif Pettersson anger och det som regeringen tycker. Leif Pettersson säger så här: Den offentliga verksamheten är grunden för allt. Nej! Det är den privata verksamheten som är grunden för allt. Om vi inte har privata företag som ger inkomster till landet kommer vi heller inte att ha råd med offentlig verksamhet. Därför är satsningen på entreprenörskap också grunden för landsbygdsutvecklingen.

Fru talman! Jag vet inte om Maud Olofsson har en egen statistik eller en egen utredning när det gäller befolkningsutvecklingen i landets kommuner. Jag har i alla fall SCB:s tabell här framför mig och kan konstatera att från 1996 fram till 2004 minskade antalet kommuner med negativ befolkningsutveckling. Antalet gick upp 2005 för att gå ned igen 2006. År 2007 och 2008 har antalet kommuner med negativ befolkningsutveckling ökat. Så ser läget ut. Jag tycker därför inte att ministern har någon anledning till alltför stora åthävor i en desinformationsinsats här i kammaren. När det gäller infrastrukturpengarna kan jag konstatera att vi för perioden 2010-2021 i våra alternativ har föreslagit en investeringsram på 457 miljarder. Det är 40 miljarder mer än regeringen. När det gäller närtidssatsning 2009-2010 vill vi öka infrastrukturanslaget med sammanlagt 11,6 miljarder, alltså 4 miljarder mer än regeringen. Det är också fakta som jag tycker att man ska ha med, så att man inte förleds att tro att sakläget ser ut på något annat sätt. Jag vet inte hur ministern tänker när hon framför att hushållsnära tjänster är någon sorts regionalpolitisk insats av stora mått. Jag kan konstatera att det var 11 personer i Härjedalen som hade ansökt om avdrag för hushållsnära tjänster och 800 i Danderyd. Jag vet inte om det säger någonting. När jag berättade om det här på ett arbetarkommunmöte i Sveg i förra veckan var det många som smålog åt det regionalpolitiska perspektivet i det sammanhanget. Jag vet inte om ministern har någon större trovärdighet på den punkten. En konkret fråga som ministern borde kunna svara på, eftersom jag kan tänka mig att ministern själv har varit delaktig: Varför hamnade Svevias huvudkontor på Hemvärnsgatan 15 i Solna när Vägverket Produktion bolagiserades? Varför måste det hamna i Stockholm? Kan ni garantera att glesbygdsapoteken blir kvar efter den treåriga kontrollperioden? Varför tog ni bort stödet till bredbandsutbyggnad? Var finns garantin för att översynen av skatteutjämningen inte kommer att dra mer pengar från glesbygden? Det här är viktiga frågor som måste tas på allvar. De statliga verken, myndigheterna och företagen är ju någonting som staten förfogar över. Här skulle man kunna lägga in tydliga regionalpolitiska ambitioner. För Maud Olofsson någon dialog med myndigheterna, verken och företagen med utgångspunkt från deras regionalpolitiska roll? Om Maud Olofsson gör det skulle det vara intressant att veta innehållet i de samtalen. Är man beredd att använda de här verksamheterna med ett regionalpolitiskt perspektiv? Infrastrukturen igen: Medfinansiering är något som regeringen för fram som väldigt viktigt. Men med de investeringsramar som trafikverken har fått, om man tar hänsyn till prisutvecklingen i bygg- och anläggningsbranschen, är det ingen ambitionshöjning. Snarare är läget det motsatta. Med kravet på medfinansiering i ökad grad och i vissa fall att kommunerna ska betala rakt av i cash får man i glesare delar av landet välja vård eller väg. Är det rimligt att staten försätter kommunerna i den här situationen? Gagnar det den regionala utvecklingen? Jag tycker inte det. Slutligen försvarskompensationerna: Söderhamn, Sollefteå och Boden har förlorat många jobb vid regementsnedläggningar. Här borde regeringen göra en uppföljning. Vad gör ni för att kompensera för det här? Det finns mycket för Maud Olofsson att ta tag i. Och jag väntar med spänning på hennes kommentarer till mina frågor.

Fru talman! Jag tycker att det är närmast bekymmersamt om det svar som ministern gav nu är det hon tänker ge sina väljare uppe i Norrbotten. Då är det rejält bekymmersamt, för verkligheten ser helt annorlunda ut än den hon beskriver. Jag träffade några kommunalråd. Vi diskuterade om det finns någon regionalpolitik eller inte, eftersom ni talar väldigt mycket om landsbygdspolitik. De sade: Ja, det är klart att regionalpolitiken finns, men den har tagit en väldigt konservativ riktning. När vi uppvaktar departementen i olika ärenden känns det som att vi måste stå med tiggarmössan i hand. Den beskrivningen fick jag. Det är klart att det är bekymmersamt. Vi pratade också om arbetskraftsbristen som finns i de mindre kommunerna. Det är arbetskraftsbrist när det gäller både specialistkompetenser och undersköterskor. Samtidigt har ni dragit ned de kommunala vuxenutbildningspengarna och andra utbildningspengar, så det finns inte resurser att utbilda folket som de behöver ute i kommunerna. Det är bekymmersamt. Ni har också tagit bort bredbandssatsningen. 137 000 hushåll har fortfarande inte möjlighet till bredband. Ni drog bort den. Ett pennstreck och den var borta. Det är bekymmersamt. Det ser väldigt mörkt ut för Norrlands inlandskommuner. Jag skulle igen vilja fråga: Hur ska hela Sverige, alla delar av landet, kunna leva om marknaden ska fixa allt, som ministern tycks tro?

Fru talman! Jag blir också lite fundersam, därför att vi ligger så långt ifrån varandra i verklighetsuppfattning. Jag ska ta ett exempel. Regeringen har ändrat på utjämningsbidragen, vilket fått till konsekvens att kommunerna i Stockholms län får ca 80 kronor mer per invånare, medan kommunerna i Jämtland får punga ut med drygt 200 kronor per invånare. Stockholms läns landsting får 180 kronor mer per invånare och Norrbottens läns landsting ska betala 140 kronor per invånare. Det är en del av den verklighet som jag har fått mig till del och som går på tvärs med vad ministern nu påstår. Ministern har själv sagt att staten borde kräva att deras verk och företag ska fortsätta att erbjuda service på landsbygden. Men på de åtta sidor där man med lite välvilja skulle kunna läsa sig till att det borde finnas med står det inte ett ord om att regeringen, nu när man har möjlighet att vara med och påverka, ställer det kravet på de statliga verken och företagen. Samordning, ja, men samordning brukar innebära att man drar sig därifrån i stället. Jag har några lokala exempel som jag kan använda som genmäle till ministern när det gäller exempelvis infrastruktursatsningen. I infrastrukturpropositionen tog man bort alla de pengar som fanns för Tjustbanan till Västervik. De finns inte kvar. Det återstår väl att se om det kommer någonting tillbaka till hösten, men än så länge är de borta. Länsrätten har man tagit bort i Kalmar län. De hushållsnära tjänsterna måste ministern vara väldigt dåligt informerad om, därför att i den redovisning som jag har fått från Skattemyndigheten i Västervik, som hanterar tjänsten, är det i första hand de yrkesarbetande med höga inkomster som använder den tjänsten. Så ser redovisningen ut.

Fru talman! Landsbygdens problem grundas i bristande befolkningsunderlag. Den kritiska massan av människor finns inte på många orter i dag. Det är ett resultat av många års samhällsutveckling som en följd av tidigare politiska beslut. Vi lider av beslut om bland annat befolkningsmålsättningar som styrde människor från skogslänen till andra delar av landet. Vi lider av brist på vägpengar sedan tidigare. Det har varit en bristande insikt om entreprenörernas roll. Jag sade i mitt tidigare inlägg att förutsättningarna är goda. Jag tror att förutsättningarna aldrig har varit bättre än nu. Nu sker en medveten, kraftfull satsning på företag. Vi får en energiomställning som kan bli ett paradigmskifte för svensk landsbygd. Det sker en satsning på de gröna näringarna. Uppräkningen av infrastrukturpengar när det gäller länsanslaget för mitt eget hemlän Jämtland innebär en uppräkning enligt grundkonceptet på 48 procent, och det kan bli mer. Det är viktigt att vi har rätt fokus. Det är viktigt att vi tittar framåt nu. Men det är också viktigt att vi inte pratar ned landsbygdens möjligheter. Fru talman! Jag drar mig till minnes när landsbygdens organisation i form av dåvarande RLF vid alla tillfällen tog möjligheten att prata om hur besvärligt och negativt det var och hur dålig lönsamheten var på den svenska landsbygden, och då företrädesvis i jordbruket. Det gjorde man därför att vi hade ett jordbrukssystem som byggde på prisförhandlingar mellan stat och producenter. Det resulterade i att förutsättningarna för landsbygden pratades bort. Det var väldigt få människor som ville satsa. Låt oss inte göra samma fel nu.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaren. Jag måste ta tillfället i akt att berätta om detta med satsningen på infrastruktur, som jag tycker är speciell och som jag också har debatterat med infrastrukturministern ett par gånger. En satsning hos oss utefter södra Norrlandskusten innebar att man drog in hela tågsättet, det sista kvällståget. Normalt har vi kunnat åka hem på kvällen efter ett möte och kunnat ta oss ända upp till Sundsvall. Men satsningen innebar att tåget stoppades i Gävle. Längre än så kom vi inte. Vi missade att ta oss hem till Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall. Tågpersonal som bor i Sundsvall får sova kvar. Det kostar lite pengar. Dessutom måste man hyra in tåget i Gävle. Det kostar lite pengar. Vi som brukade åka med kvällståget får sova kvar i Stockholm eller åka hem tidigare på dagen. Det går inte heller. Det är regeringens satsning på oss. Det är fruktansvärt jobbigt. Vi behöver vårt tåg. Det gör att man kan bo kvar där man vill bo även om man jobbar i Stockholm. När det gäller hela kompetensutvecklingspaketet känns det svårt när vi ser att befolkningen i Gävleborg har mycket könsuppdelad arbetsmarknad. Jag tror att politiken kan göra skillnad. Hade man sett till att alla kunde leva där hade den inte varit lika könsuppdelad som i dag. Så länge marknaden får råda kommer den att fortsätta att ligga på samma nivå där män jobbar med vissa saker och kvinnor med andra. I alla fall kommer det att se ut så i våra trakter. Här hade man kunnat göra skillnad om man hade tagit tag i det.

Herr talman! Men, snälla ministern, jag beskriver bara den situation som är i dag. I de minsta kommunerna i Sverige är det offentlig sektor som är marknaden. Utan offentlig sektor skulle inte en enda entreprenör, som Per Åsling så vackert talade om, finnas till. Utan offentlig sektor skulle inte en enda småföretagare kunna överleva i kommuner som Arjeplog, Överkalix och så vidare. Sådan är situationen i dag. Det är under er tid som Vattenfall har centraliserat sin verksamhet. Det är under er tid som försvaret har diskuterat att dra bort verksamhet från Boden och Luleå. Det är under er tid som nedläggningarna av sågarna på Seskarö och i Lövholmen har blivit verklighet. Det är under er tid som tingsrätterna och länsrätterna har dragits ned runt om i landet. Det är under er tid som Kronofogdemyndigheten har centraliserats. Det var inte under den tidigare regeringens tid. Visst har vi vår skuld i utvecklingen; det kommer vi inte ifrån. Men nu är det vad denna regering gör som vi diskuterar. När Svenskt Näringsliv i Norrbotten säger att det finns risk för att de glesast bebyggda kommunerna kommer att hamna i en liknande personalsituation som på oljeplattformar och får frakta in människor för att utföra jobbet med de gamla och på skolorna är det allvarligt. Det är allvarligt om en sådan situation ens kan befaras uppstå. Det var detta jag ville beskriva, och det är detta ministern måste svara på.

Fru talman! Jag vet inte var jag ska börja. Det finns så mycket att berätta och så många fel att påpeka. Jag kan börja med att regeringen säger att man vill satsa strukturfondspengar på innovation och förnyelse. I mitt hemlän, Västernorrland, samlades alla i en stor kraftsamling. Innovatörer, entreprenörer, kommuner och länsstyrelse skrev en ansökan och skickade in. Man fick vänta i månad efter månad efter månad. Till slut skickade jag i egenskap av riksdagsledamot en fråga till ministern: Varför dröjer det så lång tid? De har väntat i sju månader. Ministern svarade med att försvara byråkratin. När det görs en kraftsamling i ett län och så mycket vilja finns är det synd att ministern ska svara att man måste granska om det stämmer med lagarna. Jag förstår att myndigheterna finns till för att se till att lagarna efterlevs, men en minister borde se till att underlätta för de regioner som vill växa. Särskilt om det är glesbygdsområden. Det är som Per Åsling påpekade att den kritiska massa som finns är för liten. Vi är för få. Men vi har en del motorer, om man får kalla dem så, i Norrland. Sundsvall, Umeå och andra större städer är motorer i ekonomin i Norrland. Vad får de göra nu? De får avsätta pengar för att finansiera flygplatser till exempel. Det får Sundsvall och Örnsköldsvik göra och även min hemkommun Härnösand och lilla Timrå. Man får också finansiera byggandet av motorvägar eftersom staten inte har råd. Staten har sänkt skatten med 85 miljarder, så staten har inte råd att bygga motorvägar. Det får kommunerna göra i stället. Det är inte bra om man vill ha dessa städer och regioner som motorer i ekonomin. De ska satsa på annat. De ska satsa på bra barnomsorg så att fler vill flytta dit. De ska satsa på kulturen och idrotten. De ska satsa på möjligheter för folk. Folk lever inte enbart för att jobba i dag. Jobbet är en viktig del av livet, men man vill göra annat också. Ska man lyckas att få fler att flytta till Norrland måste man ge möjlighet till dessa regioner att satsa på fler saker än dem som är statens åtagande.

Fru talman! Låt mig först ta befolkningssiffrorna. Under perioden 1996-2001 var det 203 kommuner som hade negativ befolkningsutveckling. Mellan 2006 och 2008 var det 136 kommuner. Det är fakta och statistik. Jag säger inte att vi inte har problem; det är klart vi har. På tre år kan man dock inte vända den negativa befolkningsström som Socialdemokraterna faktiskt bär ansvar för. I Norrbotten, Västernorrland och på många andra ställen har ni själva suttit vid makten. Det tar tid innan man har vänt den ångaren. Jag ser att inte bara regionalpolitiska medel är anslaget som avgör om vi får en bra tillväxt i hela landet, utan det är satsningar på infrastruktur, utbildning, service och företagande. Det är precis detta vi beskriver i landsbygdsstrategin. Det måste hända saker. Det är viktigt att säga när regeringen gör dessa satsningar. När vi tog över fattades det 100 miljarder till infrastrukturen. Trots att ni hade höga skatter var ni inte beredda att satsa på infrastruktur. Det går bra i opposition när man har en sedelpress att ta till att säga att vi ska ha mer pengar. Sanningen är dock att det fattades 100 miljarder kronor till de vägplaner och investeringsplaner inom infrastrukturen som vi tog över. Vi har med närtidssatsning försökt att göra precis de insatser som behöver göras. Vi har också infrastrukturplaneringen framöver med 417 miljarder kronor för att ta fram detta. Det finns jättemånga behov runt om i landet; jag erkänner det. Ni bär själva ansvaret för att ni inte skötte er under er regeringstid. Jag ska ge ett exempel på samordnad service. Vi har nystartskontor där vi försöker få Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket samt kommuner och olika företagsorganisationer att möta dem som behöver hjälp med att starta företag framför allt i områden som har gles befolkning, Ragunda till exempel, men också områden med många invandrare i storstadsområdena. Det är ett sätt att visa att myndigheter måste samarbeta och samverka för att kunna möta medborgarnas behov. Det är också ett bra exempel på att vi har sagt till myndigheterna att de måste vara effektiva till gagn för enskilda människor. Landsbygdsstrategin är ett samlat grepp. Det är första gången som en regering har samarbetat över sektorsgränser och över departementsgränser för att möta landsbygdens behov. Det har aldrig hänt förut. Jag har varit på många byakongresser och landsbygdskongresser och klistrat upp lappar och lagt fram förslag om det ena efter det andra. Ministrar, företrädesvis från Socialdemokraterna, har sagt att snart ska vi göra något. Det har aldrig hänt något. Det har aldrig levererats något. Vi har skrivit nya lappar nästa år, men det har aldrig hänt något. För första gången i historien levererar vi. Det är det jag försöker visa genom att räkna upp allt det som vi faktiskt gör. Det återstår saker att göra, men vi börjar leverera. Energi- och klimatområdet är kanske det viktigaste området just nu. Därtill behövs naturligtvis att vi bygger vägar och annat. Det finns oändliga resurser på landsbygden. Vi har biomassan som är en resurs som vi kan utnyttja och göra bränsle av. Vi har vindkraftsutbyggnaden. I Norrbotten och Koler ser vi nu hur det växer fram. Farbrorn i Koler kanske kan svara medborgaren som du pratade om, Karin Åström. Han svarade så här på frågan om vad de 1 100 vindkraftverken betyder: De ger 1 100 anledningar att bo kvar i Koler. För omställningen av energisystemet och vindkraftsutbyggnaden behöver man gleshet, vägar, elnät och bra vindlägen. Det är ett exempel på hur vi vänder möjligheterna för landsbygden att utvecklas framöver.

Fru talman! Jag vill återigen uppmana Maud Olofsson att sluta med desinformation om kommunernas negativa befolkningsutveckling. Sanningen är att från 1996 till 2004 minskade antalet kommuner med negativ befolkningsutveckling. De ökade lite 2005. De minskade 2006 igen. De senaste två åren har de ökat. Mig veterligen har Maud Olofsson varit vice statsminister och näringsminister under den perioden. Jag tror att vi kommer att se en ökning 2009 och 2010 också. Er period kommer säkert att kunna sammanfattas med negativ befolkningsutveckling i allt fler kommuner. Det var vi som pressade ned det. Jag vill påminna om att statliga verk, myndigheter och regionala högskolor utlokaliserades och byggdes upp under socialdemokratisk ledning. Det var en mycket effektiv regionalpolitik som handlade om att skapa starka regionala kluster. Att över huvud taget säga att det ni håller på med i form av en landsbygdsskrivelse som beskriver pågående åtgärder och inte ens är en proposition skulle ha likvärdig status med den satsning som genomfördes är ett stort skämt. Om ni nu har så stora ambitioner kan väl ministern svara på varför Svevias huvudkontor hamnade på Hemvärnsgatan 15 i Solna. För hon något resonemang med myndigheterna och verken om deras regionalpolitiska ansvar? Jag har frågat det tidigare, men inte fått något svar. Jag har inte heller fått svar på bredbandsutbyggnaden och om man ska återinföra stödet. Det är dags att införa och återupprätta en nationell regionalpolitik. Då duger det inte med skrivelser om landsbygdsutveckling. Vad vi behöver är regionalpolitiska propositioner. Det behövs ett synsätt där det regionalpolitiska tänkandet genomsyrar samtliga departements överväganden. Det måste åter bli en tung och viktig politisk fråga som inte lever i den politiska marginalen som den gör nu.

Fru talman! Jag kan instämma med Maud Olofsson i att de levererar. Det gör de. De levererar extra poster i kommunernas budgetar. Det blir mer och mer kostnader för kommunerna med er leverans. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg hur mycket man kommer att betala för vägar och flygplatser. Det är en del av leveransen. Den andra delen är det man gjorde med Sollefteå. Sollefteå är faktiskt ett offer för den regionalpolitik som ni genomför. Man drar undan benen på en kommun ordentligt, först genom att dra in en del satsningar som man tidigare gjort. Man drar bort verksamhet från Sollefteå, som apoteket till exempel. När det gäller krisen i bilindustrin finns det faktiskt företag där som man har fått lägga ned för att de 28 miljarder som blev utlovade fortfarande finns på Rosenbad. Man släpper inte ut dem till de företag som behöver dem. Därför har Sollefteå blivit offer för den regionalpolitik som Maud Olofsson bedriver. Det tycker jag är beklagligt. Hos oss i Norrland behövs mer och mer satsningar för att möjliggöra för privata företag att växa.

Fru talman! Jag tror att det är en genuin skillnad i synsättet när det gäller landsbygdens möjligheter. När ni beskriver det handlar det mycket om bidrag och stöd till olika regioner, för mig handlar det om tillväxt och utveckling. Det grundar sig i företagsamhet och entreprenörskap. Därför vill vi skapa förutsättningar för entreprenörskap och företagande i hela landet. Jag tycker att det är spännande att läsa de förslag som Socialdemokraterna lägger fram. Låt mig ta fastighetsskatten som exempel. Varför är det så intressant att sänka fastighetsskatten i storstäderna och ta från dem som bor på landsbygden när ni lägger fram era förslag? Varför är det så intressant att plocka pengar från enskilda vägar och lägga dem i storstäderna, om ni nu är så angelägna att satsa på landsbygden? Peter Hultqvist säger att landsbygdsprogrammet inte ens är en proposition. Nej, det är flera propositioner. Massor av statsråd har lagt fram propositioner och vi har sammanfattat det i landsbygdsstrategin för att visa att det finns en sammanhållen tanke för landsbygdens utveckling. Det har aldrig funnits förut. Ni har aldrig brytt er om det. Nu är alla statsråd engagerade för att skapa tillväxt på landsbygden. Jag säger inte att vi är färdiga, långt därifrån. Det här är en atlantångare som vi måste vända. Det är en lång tid av misstag och bekymmer som ni i socialdemokratisk regeringsställning åstadkom som vi får ta hand om just nu. Befolkningsavvecklingen i Norrbotten, Västerbotten och många andra ställen har inte kommit nu. Den har pågått under lång tid, men ni har inte gjort något. Den här regeringen gör, och vi vänder skutan. Det finns stora möjligheter på landsbygden. Vi kommer steg för steg på område efter område att se till att vi får en positiv utveckling. Grunden ligger i företagsamhet och entreprenörskap. Det är så man skapar välstånd, inte med bidrag och stöd.