Den politiska situationen i Zimbabwe

Herr talman! Carina Hägg har frågat mig på vilket sätt Sverige kommer att följa förberedelserna inför och under den andra omgången av presidentvalet i Zimbabwe. Carina Hägg har även frågat om jag tänker ta några initiativ till åtgärder inom EU för att bryta den politiska, humanitära och ekonomiska krisen i landet samt vilken samlad strategi jag verkat för i Sverige och inom EU för ett demokratiskt Zimbabwe. Jag delar Carina Häggs oro för situationen i Zimbabwe. Våldet och trakasserierna har sedan valet den 29 mars ökat i omfattning. Valprocessen har redan förlorat i trovärdighet på grund av flera förseningar och oklarheter. En andra omgång i presidentvalet ska, som bekant, äga rum den 27 juni. En förutsättning för att denna valomgång ska kunna bli fri och rättvis är att våldet omedelbart upphör, att båda sidor tillåts bedriva valkampanj, att politiska möten får äga rum, att säkerheten för oppositionen garanteras och att medier kan rapportera fritt. Avgörande är också att valresultatet sammanräknas och anslås vid respektive vallokal samt att ett tillräckligt antal nationella och internationella oberoende valobservatörer finns på plats så snart som möjligt. Sverige följer utvecklingen i Zimbabwe mycket nära. Sveriges ambassad i Harare är aktiv, har ett brett kontaktnät och för på ett föredömligt sätt den svenska regeringens talan. Andra svenska ambassader i Afrika för en löpande dialog med Zimbabwes grannländer för att förmå dessa att agera mer kraftfullt. Inom EU står Zimbabwe högt på dagordningen och diskuteras i det närmaste dagligen. Som bekant har EU inte bjudits in att skicka valobservatörer, men EU:s diplomater på plats i Zimbabwe samordnar sitt agerande och kommer att försöka få en så heltäckande bild som möjligt av utvecklingen fram till valet. De kommer också att stå i nära kontakt med de internationella valobservatörer som förväntas komma till Zimbabwe, framför allt från den regionala samarbetsorganisationen SADC och Afrikanska unionen. Den svenska regeringen är aktiv i utformandet av EU:s Zimbabwepolitik. Sverige är och har varit pådrivande för att EU ska upprätthålla en nära dialog med regeringarna i grannländerna, med SADC och med Afrikanska unionen. Det är viktigt att EU fortsatt visar att vi står bakom de afrikanska ansträngningarna. Samtidigt är det viktigt att vi är tydliga med att vi har starka förväntningar på ett konstruktivt agerande från regionen. Sverige och EU ger ett omfattande humanitärt bistånd till Zimbabwe, och inom givarsamfundet pågår diskussioner om hur det internationella samfundet kan och bör agera om och när politiska reformer genomförs. Både Sverige och EU står beredda att ge stöd om och när en förändring av det politiska klimatet sker i Zimbabwe. I reformeringen av det svenska utvecklingssamarbetet är Zimbabwe ett av de länder i kris som regeringen prioriterat. Vi har beredskap att snabbt öka vårt engagemang om utvecklingen blir positiv. Svenskt bistånd till Zimbabwe kanaliseras i dag via det civila samhället och internationella organisationer som FN. Biståndet syftar till att ge skydd och stöd för utsatta grupper samt till att öka förståelsen för demokratiska principer, främjandet av reformer, tolerans och dialog i ett politiskt klimat som är mycket polariserat. Sverige har en unik ställning att bygga på i Zimbabwe som grundar sig i en lång tradition av stöd och samarbete mellan våra länder och folk. Vi agerar lokalt, i regionen och internationellt. Den svenska regeringen har löpande kontakt med ledarna i södra Afrika och andra viktiga aktörer som verkar för en demokratisering i Zimbabwe. Under rådande mycket allvarliga situation är det avgörande att omvärlden upprätthåller ett starkt tryck för att få till stånd en förbättring. Det gäller regionens länder, men också givarsamfundet, inklusive Sverige. Min bedömning är dock att det framför allt är regionen som i detta läge har störst möjlighet att påverka och därför har ett särskilt ansvar. FN kan spela en viktig roll, och generalsekreterare Ban Ki-moon har flera gånger uttryckt oro över utvecklingen. Om läget skulle förvärras förväntar vi oss att FN agerar snabbt för medling och dialog mellan parterna. Jag delar Carina Häggs bedömning att situationen såg ljusare ut i början av april, men valprocessen är ännu inte slutförd. Vi får inte glömma bort att valet den 29 mars genomfördes på ett lugnt och ordnat sätt och att oppositionen för första gången sedan självständigheten 1980 vann en majoritet i såväl parlamentsvalet som första omgången i presidentvalet. Det inger trots allt hopp om möjligheterna för en demokratisk utveckling i Zimbabwe. De främsta prioriteringarna måste nu vara att få stopp på våldet och säkerställa att det zimbabwiska folkets mänskliga rättigheter respekteras, både under tiden fram till valet den 27 juni och därefter. Jag kan försäkra Carina Hägg att regeringen även fortsatt kommer att verka aktivt för att påskynda och stödja en sådan utveckling. Då Carina Hägg, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Peter Hultqvist i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Tack för svaret! Det är med växande oro som vi har kunnat följa utvecklingen i Zimbabwe. Redan 2002 införde EU riktade åtgärder i form av visumrestriktioner, förbud mot vapenexport och frysning av ekonomiska tillgångar för ledande företrädare inom regeringspartiet Zanu-PF. Dessförinnan hade Sverige brutit sitt bilaterala biståndssamarbete. Enligt den senaste Human Development Report levde 83 procent av befolkningen på mindre än 2 dollar om dagen 2004. Hög arbetslöshet kombinerat med hög inflation gör att allt fler har svårt att försörja sig. Det här får miljoner människor att lämna sina hem och sitt hemland. Robert Mugabe var en frihetshjälte en gång i tiden som förvandlades till en auktoritär ledare av diktatoriskt slag. Man har lyckats rasera en livskraftig jordbrukssektor. Man har gjort landet fattigt. Man klamrar sig fast vid makten genom förföljelse, övergrepp och odemokratiska metoder. Zimbabwe behöver en ny ledning och en ny president, och vi hoppas att valet den 27 juni resulterar i detta och att valresultatet respekteras, inte manipuleras och förfuskas eller på annat sätt sätts åt sidan bara för att en despot ska kunna sitta kvar vid makten. Det är bra att den svenska ambassaden i Zimbabwe är aktiv. Det är bra att Sverige aktivt arbetar med de här frågorna inom EU. Det är bra att vi agerar mot Zimbabwes grannländer för att förmå dem till ett aktivare agerande. Men fattigdomen, frustrationen och förtrycket fortsätter i vardagen. Så kallade krigsveteraner drar omkring och terroriserar vanliga människor för deras åsikters skull. Oppositionens valkampanj saboteras. Mycket står på spel - de som har blod på sina händer är rädda för att mista makten. Sydafrika är kanske det land som kan utöva mest påtryckningar och påverka situationen, men de har en låg profil. Även i Sydafrika och inom regeringspartiet ANC väcker det reaktioner. Flyktingar kommer till Sydafrika. Zimbabwier i Sydafrika demonstrerar mot Mugabes regim i Harare. Den låga profilen i den sydafrikanska regeringen uppfattas av många som obegriplig. När ministern redovisar svaret om kontakter med ledarna i södra Afrika skulle jag vilja fråga: Hur står det här i relation till dialog med ledarna i Sydafrika? Vad är det för budskap du framför konkret till den sydafrikanska ledningen? Hur reagerar den sydafrikanska ledningen på de här signalerna från svensk sida? Vad är det som händer i den relationen? Sydafrika har en oerhört viktig roll i förhållande till Zimbabwe och bör bana vägen för någon form av lösning.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag i allt kan instämma i den beskrivning som Peter Hultqvist gör av situationen i Zimbabwe. Jag skulle kunna lägga till åtskilligt. Man har en inflation på 160 000 procent, och på nyheterna i går hörde jag att man nu hade introducerat en miljardsedel, vilket visar att detta är en ekonomi som befinner sig i fritt fall. Sådana här siffror kan framstå som abstrakta, men de innebär framför allt att de fattigaste människorna drabbas utomordentligt hårt. De har svårt med försörjningen, som Peter Hultqvist sade. De lämnar landet. Det är en erbarmlig situation. Medellivslängden är starkt sjunkande på grund av detta. Dessutom har man nu ovanpå detta en terror, icke minst ute på landsbygden, efter den första valomgången med tanke på att Mugabeanhängarna på olika sätt försöker säkra sin politiska maktställning. Som Peter Hultqvist sade är de som har blod på händerna rädda för att förlora den makt som kan skydda dem mot den vrede som finns. Vi försöker agera på olika sätt, dels agera direkt på det sätt som jag beskrev, dels agera gentemot framför allt de afrikanska länderna. Det här är en icke alldeles lätt avvägning, ska sägas. Vi för ibland en diskussion om att vi vill att FN ska vara mer engagerat och tydligare, och vi vill att Europeiska unionen ska vara tydligare. Det tydliga budskap vi får från de afrikanska länderna är att de vill ha ledningen i detta. Jag tror att det på sitt sätt kan vara rätt. Mugabe spelar ju på en hård antikolonialistisk retorik, där nästan varje uttalande som kommer från Europa, framför allt kanske från vissa europeiska länder, används för att stödja den maktutövning som han har - han ska då försvara sig mot en gammal europeisk kolonialism. Sydafrika har haft den ledande rollen i detta. Jag håller med om beskrivningen. Det vi säger till Sydafrika är också att vi tycker att de måste vara tydligare i dialogen med Mugabe men också i sina offentliga uttalanden. Jag ska inte gå in på detaljerna i en sådan diplomatisk dialog som vi för såväl med Sydafrika som till exempel med Tanzania, ordförandelandet i Afrikanska unionen, eller med Zambia, som har visat sig ha en något tydligare inställning i de här frågorna. Det är ingen tvekan om att det är i den kretsen som det avgörande trycket måste utövas, för att nu se till att denna valomgång sker på ett någorlunda anständigt sätt, för att begränsa terrorn och förtrycket - helst bli av med det helt och hållet - och sedan se till att det valresultat som kommer är fullt ut redovisat och fullt ut respekteras. Låt mig sedan lägga till att om detta skulle leda till att Zimbabwe - det är väl vår gemensamma förhoppning - på ett eller annat sätt går in i en förändringsprocess och ett politiskt skifte tror jag att vi i omvärlden måste vara beredda på mycket betydande insatser. De insatserna kommer att vara mycket svåra. Att genomföra ett saneringsprogram för en ekonomi som befinner sig i fritt fall och en hyperinflation, som är fallet i Zimbabwe, är en både svår och kostsam och delvis plågsam process. Utan ett mycket aktivt stöd av det internationella samfundet kommer detta inte att vara möjligt. Och jag kan försäkra Peter Hultqvist att Sverige inte bara är berett att delta i utan också ta en, försiktigt uttryckt, rätt betydande roll i detta arbete.

Fru talman! Jag tror att vi är överens om det mesta. Det jag vill trycka på är bara att Sydafrika måste få känna ett tryck från omvärlden. Vi har från svensk sida djupa och gamla relationer med Sydafrika som gör att man borde lyssna på vad vi säger. Jag har själv varit inblandad i ett långsiktigt Sidaprojekt i Northen Cape-provinsen i Sydafrika. Det var under min tid som kommunalråd i Borlänge. Vi diskuterade just Zimbabwe med en lång rad borgmästare i den här regionen. Den bild som jag fick var att även de ansåg att det fanns en orimlighet och obegriplighet i den sydafrikanska regeringens agerande när det gällde just tydlighet och förmåga att sätta press på Zimbabwe. Det är inte så oerhört klart att sympatierna i det sydafrikanska samhället ligger på Mugabes sida. Jag tror inte att det är så, utan jag tror att oppositionen har rätt stora sympatier bland vanliga människor i de länder som ligger runt omkring och att väldigt många även i den regionen önskar en reell förändring. Vad det nu handlar om egentligen är en regim som har varit på fallrepet väldigt länge, som klamrar sig fast och skyller på nykolonialism. Det blir alltid argumentet för att försvara de egna oförrätterna och det som på något vis ska dölja den egna inkompetensen och det elände man ställer till. Det man försöker göra är väl att klara sig undan eftervärldens och omgivningens dom. Det är kanske så enkelt. Det här har vi sett många gånger genom historien. Framför allt i Afrika finns det många exempel på det. Det är framför allt i förhållande till Sydafrika som man måste försöka sätta in stöten. Sydafrika är ändå den ekonomiska stormakten i området och det mest utvecklade samhället. Vi kan se att agerar de kan det ske något positivt i rätt stora delar av Afrika, så de har en nyckelroll i oerhört många frågor. Kontakterna med Tanzania och Zambia är bra, men det finns ju inte samma grundekonomi och styrka i de länderna som i Sydafrika. Vi får väl hoppas att påtryckningarna leder till resultat och att vi får en full redovisning av valresultatet och att valresultatet gör att det blir en vändning. Då tycker jag att beskedet att vi är beredda att göra betydande insatser från svensk och även från andra länders sida är bra. Ska man göra någon markering när det gäller de svenska förhållandena är det viktigt att de svenska företag som finns i Afrika agerar på ett sådant sätt att det inte kan användas i en argumentation när det gäller nykolonialism där man tycker att man ligger i gränszonen för vad OECD:s etiska regler säger. Jag tänker inte utveckla det här nu; det har vi gjort i andra debatter. Jag vet att utrikesministern vet vad jag menar på den här punkten. Men kör vidare när det gäller Sydafrika, försök att föra dialogen, sätt press där, förmå dem att agera! Gör det gärna tillsammans med andra, vilket jag förmodar sker, så kanske någonting så småningom kan hända. Man kan väl ändå säga i positiv mening att det nu har drivits fram ett läge där världen kräver en öppen redovisning av valresultatet. Det blir nog väldigt svårt att komma undan detta, för det är vad hela världen är inriktad på. Vi får då hoppas på att det blir det som gäller i slutändan.

Fru talman! Hade det bara ankommit på svensk utrikespolitik hade vi redan sett en förändring i Zimbabwe. Det tror jag att vi alla vet. Nu har svensk utrikespolitik inte alltid den makt över världen som vi strävar efter eller som vi skulle önska. Därmed är det i dialogen med andra länder som vi kan försöka påverka. Då handlar det, som Peter Hultqvist säger, väldigt mycket om dialogen med Sydafrika men också med de andra sydafrikanska länderna, inte minst för att de ska kunna utöva påtryckningar på Sydafrika. Sedan kan man ha olika spekulationer om varför den sydafrikanska politiken är så pass försiktig, som jag faktiskt tycker att den är, mot bakgrund av att Sydafrika är ett av de länder vid sidan om Zimbabwe som drabbas hårdast av Mugabes politik genom flyktingströmmarna och de utmaningar som dessa innebär för det sydafrikanska samhället. Sydafrika borde därför också i sitt egenintresse ha anledning att vara tydliga. Jag kan försäkra Peter Hultqvist att vi kommer att fortsätta detta engagemang för Zimbabwe och göra vad vi kan för att se till att valprocessen blir så rimlig som möjligt. Vi ska utöka det tryck som vi kan utöva när det gäller att se till att valresultatet publiceras. Vi ska göra vad vi kan för att se till att det därefter respekteras. Och, som sagt, för den positiva händelsen att det blir en förändring står vi beredda att göra de hjälpinsatser i samarbete med andra länder som då kommer att bli synnerligen nödvändiga.

Fru talman! Det finns inte mycket mer att säga. Ämnet är uttömt. Jag får tacka för debatten.

Fru talman! Jag får instämma med Peter Hultqvist och tacka för debatten.