Civilsamhällets roll och svenskt bistånd

Fru talman! Anna Lasses och Daniel Vencu Velasquez Castro har båda ställt ett antal frågor till mig som handlar om regeringens uppdrag till Sida att se över upplägget med vidareförmedling av biståndsmedel genom strategiska partnerorganisationer.

Påståenden om att uppdraget till Sida innebär ett förstatligande av biståndet och att regeringen vill reducera det svenska civilsamhällets roll eller dess mervärde i utvecklingssamarbetet saknar helt grund. Civilsamhället är en omistlig del av det svenska biståndet. I Tidösamarbetet är vi överens om att den andel av biståndet som kanaliseras via civilsamhället ska öka.

I såväl regeringens reformagenda för biståndet, Bistånd för en ny era - Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt, som i Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2024 har regeringen uttryckt en ny inriktning för det svenska bistånd som förmedlas via civilsamhällesorganisationer.

Den 29 februari beslutade därför regeringen om ett uppdrag till Sida att bland annat analysera och inkomma med förslag på alternativ hantering av bistånd som i dag förmedlas genom de strategiska partnerorganisationerna, SPO. Syftet med uppdraget är att få ett underlag inför ett framtida beslut om en ordning där medlen i Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2024 helt eller delvis öppnas för ansökningar från alla biståndsorganisationer och inte, som i dag, endast tilldelas de fåtal organisationer som är SPO:er.

Detta skulle innebära att pröva förutsättningarna för ett mer öppet och inkluderande ansökningsförfarande i en process som involverar svenska skattemedel. Möjligheterna till insyn och extern granskning av vidareförmedlingen och val av lokala samarbetspartner begränsas i dag av att systemet inte omfattas av offentlighetsprincipen. Det är vår bedömning att en förändring även skulle kunna leda till en minskning av antalet transaktionsled, som i dag kan uppgå till hela sju led.

Det civila samhället agerar självständigt och oberoende och är viktiga aktörer i genomförandet av svenskt bistånd, inte minst när det gäller fattigdomsbekämpning och demokratibistånd. Tyvärr är det demokratiska utrymme där civilsamhällesorganisationer verkar under hårt tryck på många håll i världen. Det är en viktig anledning till varför regeringen i den nya strategin Sveriges globala utvecklingssamarbete för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2024-2028 ökar fokus på att just stötta människorätts- och demokratiförsvarare, fria val och oberoende journalistik, jämfört med tidigare strategi. Sverige stöder också dessa aktörer i ett stort antal länder bilateralt, och genom generösa kärnstöd till multilaterala organisationer. Totalt sett är Sverige ett av de länder i världen som ger störst andel av vårt bistånd - 6,6 miljarder kronor under 2023, motsvarande 26 procent av Sidas samlade bistånd - till mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Jag vill avslutningsvis framhålla att regeringen har tilltro till att Sida genomför verksamheten i enlighet med sitt uppdrag och ber att få hänvisa till Sida i frågor som rör deras hantering av avtal.

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret.

I Sverige har vi valt en modell där en stor del av det statliga biståndet fördelas genom civilsamhällets organisationer. Det är genialt på flera sätt. Man tar vara på erfarenhet, kunskap och framför allt de nätverk som civilsamhället har globalt. Exempelvis kan den svenska hbtqi-rörelsen på ett helt annat sätt stötta utsatta hbtqi-personer i auktoritära länder.

Man ökar svenska medborgares engagemang, delaktighet och förståelse för frågor som rör bistånd och hur världen ser ut.

Man kan erbjuda en trygghet och opartiskhet som en myndighet inte kan ge - att lita på en förening är i många fall enklare än att lita på en utländsk myndighet.

Man kan som organisation på ett helt annat sätt hjälpa mindre organisationer med krav på administration och redovisning, då det ofta blir ett ganska nära förhållande jämfört med vad det blir till en statlig myndighet i ett annat land.

Man håller nere statsapparaten, vilket bör vara av intresse för en regering som identifierar sig som borgerlig.

Nu vill dock regeringen flytta det arbete som i dag görs av människor i det svenska civilsamhället till den statliga myndigheten Sida - åtminstone delvis. Eller hur är det nu egentligen? Jag måste säga att ju mer jag hör företrädare för regeringspartierna, och nu även ministern, säga att det har blivit en missuppfattning, desto mer förvirrad blir jag. Jag hoppas att den här diskussionen ska bringa ordning i detta.

När man läser instruktionerna som gavs till Sida den 29 februari är det glasklart vilket uppdrag Sida har fått. Civilsamhällets organisationer håller uppenbarligen med mig - inte minst myndigheten själv, med tanke på den rapport som kom i början av april.

I instruktionerna står som första punkt att myndigheten ska redovisa följande: "Ekonomiska konsekvenser av en ansvarsöverföring till myndigheten att fr.o.m. den 1 januari 2025 hantera den vidareförmedling av stöd till civilsamhällesorganisationer som de strategiska partnerorganisationerna (SPO) idag utför inom ramen för Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2024 (UD2024/01418). Därtill ska redovisningen innehålla en välgrundad beskrivning av de personal- och verksamhetsmässiga konsekvenserna av en sådan ansvarsöverföring."

Jag tror absolut att intentionerna är de bästa. Man vill minska antalet transaktionsled och öka spårbarhet och transparens, allt med målet att öka effektivitet och resultat. Pengarna är till för och ska, i så hög grad det bara går, nå mottagarna. I det är vi fullständigt överens. Men att säga att det inte handlar om ett förstatligande, mot bakgrund av de instruktioner som har getts svart på vitt, känns en smula märkligt. Det står ju att ansvar och arbetsuppgifter, åtminstone delvis, ska föras över från organisationerna till statens myndighet.

Med anledning av detta har jag en följdfråga: Om nu alla - eller åtminstone väldigt många utanför Regeringskansliets byggnader, uppenbarligen inklusive myndigheten Sida - har uppfattat instruktionerna på det här sättet, vad har då ministern gjort de senaste två månaderna för att korrigera detta?

Fru talman! Det har onekligen varit många turer med det svenska biståndet sedan Johan Forssell tillträdde som statsråd med ansvar för dessa frågor. Man har skurit på biståndet, man har minskat ambitionerna med svenskt bistånd i omvärlden och man har flyttat fokus från demokrati, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter till att det snarare handlar om hur man kan värna svenska intressen, handel och företagande. I dessa ganska stora förändringar har det svenska civilsamhället blivit instängt i garderoben utan möjligheter att lämna ordentliga inspel när dessa beslut har tagits.

Johan Forsell har dock lämnat ett besked i kammaren i dag, fru talman, nämligen att regeringens ambition inte är att förstatliga det svenska biståndet. Då skulle jag vilja veta om vi kan få en försäkran från statsrådet om att man inte kommer att gå vidare med de ambitionerna om att förstatliga det svenska biståndet, vilket skulle vara ett lugnande besked till både mig och Anna Lasses som har ställt frågan men framför allt till det svenska civilsamhället.

Fru talman! Angående offentlighetsprincipen vill jag påminna statsrådet om att Sida administrerar en sida som heter openaid.se. Där kan man gå in och följa alla dessa projekt, vilka pengar de har fått och hur det har fallit ut. Jag skulle också vilja citera från Sidas hemsida om offentlighetsprincipen: "Sida är en statlig myndighet. Alla meddelanden som skickas till eller skapas och förvaras hos en statlig myndighet blir allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen . Offentlighetsprincipen innebär också att alla har rätt att ta del av allmänna handlingar. Det betyder att om någon ber oss om att få se en allmän handling så kan vi komma att lämna ut den."

Biståndsprojekt omfattas av väldigt mycket kontroller och administration. Det är högar av papper och pärmar som sparas i ungefär tio år just för att Sida ska kunna göra de här efterkontrollerna.

På samma tema om transparens och effektivitet har Johan Forssell påstått att det i några fall vidareförmedlas biståndspengar i sju led. Jag skulle gärna vilja ha konkreta exempel på vilka projekt detta är. Vilka projekt är det statsrådet hänvisar till?

Jag har själv arbetat i en rad biståndsprojekt. Det funkar så att man har en strategisk partnerorganisation, och sedan har man en svensk organisation som i sin tur har ett projekt med en lokal partnerorganisation. Det är alltså tre led, inte sju. Jag hade aldrig, fru talman, engagerat mig i ett biståndsprojekt som vidareförmedlade pengar i sju led. Jag skulle gärna vilja få konkreta exempel på vilka dessa projekt är.

Det kan ju också vara så att regeringen inte har tillräckligt god insyn i hur biståndsprojekt fungerar. Därför hade det varit klokt om man hade lyssnat till civilsamhället och deras erfarenhet på området, just för att få en rättvis bild av hur biståndet fungerar. I stället har man fattat förhastade beslut, tycker jag. Man skyller på sin myndighet, men i själva verket är det regeringen som har gett myndigheten det här uppdraget.

Detta har fått ganska långtgående konsekvenser för civilsamhället och inte minst för alla dem som tar del av svenskt bistånd i dag. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är ett otroligt slöseri med skattemedel, fru talman. I civilsamhället är man bekymrad nu när över 1 750 avtal sägs upp.

Fru talman! Varenda gång Johan Forssell uttalar sig om det svenska biståndets framtid skapas det ytterligare frågeställningar. En del har jag frågat om, fru talman, men jag skulle även vilja få svar på om regeringen har hittat några problem med legalitet, transparens, kontroll och kostnadseffektivitet i nuvarande avtal med de strategiska partnerorganisationerna. Det tycker jag ändå att Johan Forssell behöver ge svar på. Annars låter det, fru talman, som en rätt orättvis svartmålning av det svenska civilsamhällets arbete i omvärlden. Jag skulle vilja säga att de gör ett otroligt viktigt arbete, så jag skulle gärna vilja få svar på den frågan.

Fru talman! Det var flera frågor.

Jag kanske ska upprepa för interpellanterna och för dem som tittar på den här debatten själva grunden i den reform som vi nu vill genomföra. Till att börja med ska man komma ihåg en sak: Vi är en regering som tror på ett väldigt starkt civilsamhälle. Det är något som vi pekar på både i regeringsförklaringen och i vårt Tidöavtal.

Vi är en regering som till och med ökar det stöd som kanaliseras via svenska civilsamhällesorganisationer jämfört med den tidigare regeringen, som stödde sig på beslut av Centerpartiet. Vi lägger alltså mer pengar på bistånd till civilsamhällesorganisationer trots att biståndsbudgeten som helhet minskar i den delen. Detta säger något: att vi ser det svenska civilsamhällets viktiga roll i detta.

Det säger också något annat, fru talman, nämligen att vi som en stor givare också har ett stort ansvar för att svenska biståndsmedel alltid används så effektivt så möjligt. Vi har ett ansvar för att svenska skattebetalare - de lärare, sjuksköterskor och poliser som har arbetat ihop de 56 miljarderna - alltid ska kunna känna sig trygga med att deras pengar används effektivt och transparent och att det finns en stor öppenhet i systemet.

Jag känner mycket väl till Openaid. Det var den tidigare alliansregeringen som skapade det systemet eftersom man såg att det fanns stora brister i den tidigare socialdemokratiska regeringens transparens. Ärligt talat har väl socialdemokratiska regeringar aldrig varit särskilt intresserade av att ha transparens i systemet utan mer lagt fokus på att betala ut så mycket pengar som möjligt. Vi resonerar helt annorlunda.

I den här delen kan man dock notera att det finns en skillnad, och detta pekade även Sida på i sitt svar för några dagar sedan. Det är klart, en myndighet arbetar ju enligt offentlighetsprincipen, men det gör inte SPO:erna i dag. Det blir bara märkligt att påstå något annat.

Det finns också betydligt större möjligheter för till exempel en extern part - en medborgare eller för den delen en granskande journalist - att begära ut information. Det kan vara mejlväxling eller annan information. Det är stor skillnad.

Sedan blir Anna Lasses förvirrad i detta. Vi har tidigt, redan i reformagendan i fjol, sagt att vi vill se över systemet med vidareförmedling. Sedan gav vi Sida ett uppdrag. Vi har en noggrann tidsplan för detta som alla kan följa - den är helt transparent. Det gäller den rapportering som har kommit och den som kommer den 15 maj och sedan den 30 juni.

Möjligen - jag säger möjligen - är Anna Lasses förvirrad därför att man i Centerpartiet själva kanske har dragit lite väl snabba slutsatser i arbetet, väldigt tidigt. Ibland kan det vara bra att se hur saker och ting löper ut innan man drar alldeles för drastiska slutsatser - ett varmt hjärta och en kall hjärna.

Vi har gett Sida i uppdrag att redovisa hur en alternativ modell kan se ut. Vi säger att vi vill ha ett system där fler civilsamhällesorganisationer kan ansöka direkt. Vi vill ha ett system där vi har större konkurrens. Vi vill ha ett system där vi har en större öppenhet, för vi tror att det kommer att gynna vår övergripande målsättning att säkerställa att biståndet alltid används så effektivt som möjligt.

Vi kommer att återkomma i denna fråga. Vi ger inga förhastade besked, utan vi har en tydlig process framåt. När Sida har inkommit med sina olika delar kommer vi att ge besked om hur vi tänker oss fortsättningen framöver.

Fru talman! Må så vara att jag har dragit för snabba slutsatser, men det har även hela civilsamhället gjort och tydligen också myndigheten Sida, utifrån den rapport som de har kommit med.

Dessutom har en del regeringsföreträdare yttrat att Sida eventuellt har missuppfattat, även om jag inte riktigt förstår hur man kan missuppfatta det som står. Då är det kanske snarare instruktionen som är något otydlig, därav min fråga förut: Är det möjligen så att regeringen skulle kunna förtydliga instruktionen något så att den blir i enlighet med den intention som regeringen hade, som låter väldigt lovvärd?

Man kan tycka olika om detta. I princip förstår jag. Det här med öppenheten och att öppna upp för fler är en god tanke, och den bör naturligtvis prövas. Det säger jag absolut ingenting om. Däremot kan man, när man gör en sådan här sak, fundera över om man kanske väldigt tydligt ska ha en form av övergångsprocess.

Man skulle till exempel kunna låta avtalen löpa ut eller åtminstone ge ett väldigt tydligt tidsspann så att det finns tid att avsluta projekt på ett snyggt sätt. Detta har man inte gjort nu, för det som de facto har hänt är att Sida har sagt upp en rad avtal, vilket har fått till följd att SPO:erna - organisationerna - också har börjat säga upp sina avtal.

Ta till exempel organisationen We Effect, som bland annat jobbar med entreprenörskap, ofta inom livsmedel och skogsbruk och ofta med verksamheter som stärker kvinnors egenmakt. Detta är ju mål som samtliga finns med i regeringens prioriterade områden. We Effect är inte ensamma, utan organisation efter organisation vittnar om samma sak. Rädda Barnen lyfte häromveckan upp ett exempel med en ungdomsorganisation i Rwanda och så vidare.

Därför blir frågan: Kommer regeringen att komma med ett förtydligande om att man på ett snyggt sätt kan avsluta sina avtal och att man inte behöver ha den panik som man nu har?

I instruktionen, även om jag bara har läst upp ett litet citat, finns det ingenting som motsäger att allting ska vara genomfört till den 1 januari nästa år. Det är en jätteförändring som ska ske supersnabbt, och där står ingenting om övergångstid för avtalen.

Fru talman! Jag skulle vilja få lite konkretion. Jag ställde en fråga om huruvida vi kan få en försäkran om att regeringen inte har på sin agenda att förstatliga biståndet. Det fick vi inte, så jag ställde frågan igen. Jag konstaterar att statsrådet menar att det har dragits förhastade slutsatser. Jag tolkar detta som en försäkran om att man inte kommer att förstatliga biståndet. Det hade varit bra, fru talman, om ett sådant tydliggörande kunde komma från Johan Forssell.

Det svenska civilsamhället är otroligt oroat just nu. Det är inte så att avtal inte har sagts upp. Hundratusentals människor påverkas av det i detta nu. Om det är så att förhastade slutsatser har dragits kan det bero på att regeringen inte har gett betryggande signaler. Det är klart att civilsamhället måste agera utifrån de signaler som de får från Sida. Allt annat är orimligt, tycker jag, fru talman.

Ett av civilsamhällets kärnuppdrag är att främja demokratin. Jag tycker att det är ett otroligt bra kärnuppdrag som de har haft, och det har varit väldigt lyckosamt i tider av ökad polarisering. Men det är inte bara demokrati och mänskliga rättigheter som gynnas av civilsamhällets engagemang i omvärlden, utan det är bra också för näringslivet.

Jag kan konstatera att Team Sweden, som ska främja export och investeringar i Sverige, inte nämner civilsamhället över huvud taget, trots att näringslivet säger att civilsamhället är en otroligt viktig part för att se till att svenska investeringar kan främjas.

Civilsamhället har år av kontakter, erfarenheter och samarbeten som senare kan fungera som en fördel för svenska företag när dessa väl vill etablera sig och därigenom skapa förutsättningar för handel och investeringar. Dessa samarbeten har också stärkt Sverigebilden, satt Sverige på kartan och stärkt synen på Sverige som en humanitär stormakt.

I stället för att fortsätta att arbeta med att skapa förutsättningar för inte bara demokrati och mänskliga rättigheter utan även för företagande och näringslivet måste man nu fokusera på att säga upp avtal. Återigen: Det är ett otroligt slöseri med våra skattemedel, fru talman, som Johan Forssell säger sig vara väldigt mån om.

Hur tror statsrådet att detta påverkar Sverigebilden? Min uppfattning är att det påverkar Sverigebilden otroligt dåligt, en Sverigebild som redan försvagats sedan den här regeringen tillträdde.

Jag kan inte nog betona hur viktigt civilsamhället är, men det svenska civilsamhällets mervärde har tagits bort från regeringens strategi. Detta mervärde har konstaterats av internationella partnerorganisationer. De har uttryckt att det svenska civilsamhället utgör ett mervärde för dem då det skapar ett forum för erfarenhetsutbyte, regionalt och nationellt påverkansarbete, effektivitet till följd av lång erfarenhet och kunskap samt välutvecklade nätverk. Det har skapat ett partnerskap som sträcker sig utöver det finansiella och som stärker långsiktigheten i partnerskapen.

Sida har själva konstaterat att detta mervärde kan gå förlorat om biståndet förstatligas. Vi kanske kan få en försäkran från Johan Forssell om att så inte kommer att ske.

Fru talman! Det är för mig uppenbart att mervärdet hos det svenska civilsamhället skapar en robusthet i relationerna med omvärlden och en långsiktighet som senare kan ge förutsättningar för näringslivet att hitta sätt att skapa investeringar i Sverige och främja export. Jag skulle därför vilja höra: Vad är Johan Forssells syn på det svenska civilsamhällets mervärde i Sveriges framtida biståndsarbete?

Fru talman! Det kom många olika frågor, och jag ska försöka besvara dem i tur och ordning efter bästa förmåga.

Hela civilsamhället är emot detta, säger Anna Lasses. Jag vet inte om jag har sett någon undersökning där alla civilsamhällets organisationer är med; jag tror kanske inte att man ska vara helt säker på att alla tycker att det här är en dålig idé.

Jag tror faktiskt att det finns rätt många som tycker att det är bra att vi nu tar initiativ till att just öppna ansökningsförfarandet så att inte bara ett fåtal organisationer ska kunna söka medel direkt från Sida utan att det kan bli fler. Jag tror att det finns många fler biståndsorganisationer som kan vara med och bidra och som har förslag och gör ett viktigt arbete - eller rättare sagt vet jag att det är så. De kanske inte alltid hörs i debatten, men visst finns de där.

Jag upplever att vi har en väldigt bra dialog med Sida; jag upplever inte att det finns några oklarheter gällande vad vi ska åstadkomma tillsammans. Jag har nu flera gånger pekat på att det här är en samlad och väldigt transparent process. Den inleddes redan med reformagendan i fjol och den nya strategin, som vi direkt sa skulle gälla under ett år. Vi har nu också en tidsplan som alla kan följa.

Sedan är det väl så att det hör till det normala i biståndet att avtal inte förlängs. Vi har inga obegränsade strategier. Det är inte så att de löper för all framtid. Kanske skulle Daniel Vencu Velasquez Castro lyssna extra noga just nu, för även under den socialdemokratiska regeringen var strategierna tidsbegränsade. De gäller ett antal år, och sedan upphör de att gälla. Då får man fatta nya beslut, och då kan det bli förändringar i vilka länder man verkar i, vilka organisationer man arbetar i eller vilka prioriteringar man har. Kom inte och påstå att det här skulle vara någonting nytt eller unikt! Det är så här det alltid har fungerat i svensk biståndspolitik.

Det är väl väldigt bra att man kan göra nya prioriteringar - att man kan förändra så att saker och ting inte bara löper på slentrianmässigt, år efter år, decennium efter decennium utan att vi alltid ställer oss frågan hur vi kan uppnå bäst resultat för de 56 miljarder som svenska skattebetalare kommer att lägga på svenskt bistånd i år.

Möjligen är det så att många organisationer är oroade av att det beskrivs att just biståndet skulle förstatligas. Det är ju en märklig beskrivning - betyder det att krav på civilsamhällets organisationer skulle innebära ett förstatligande? Är det ett förstatligande att det kommer riktlinjer och instruktioner och att man måste lämna revisionsrapporter?

Jag vill återföra frågan till det som kanske är grunden i detta: Det här är pengar som svenska skattebetalare har arbetat ihop. Det handlar om lärare, sjuksköterskor och poliser. Det är klart att det inte är medel som vi bara slänger iväg helt utan krav på prioriteringar eller transparens och insyn.

Vill Socialdemokraterna kalla det ett förstatligande får de väl göra det, men jag tycker att det är viktiga delar i ett biståndssystem som bygger på transparens, spårbarhet och effektivitet där vi ska försöka undvika att förmedling sker i många led. Jag tycker också att det är viktigt till exempel att granskande journalister kritiskt kan granska detta, precis som de kan granska till exempel min mejl eller för den delen handlingar på Utrikesdepartementet. Det är en viktig hörnsten i en liberal demokrati.

Vi tror på civilsamhällets oerhört viktiga roll, och jag är övertygad om att det finns många viktiga saker som bara civilsamhället kan utföra i detta. Jag vill därför ändå avsluta med att upprepa att vi som regering - trots att vi inte vill spela i den där ligan där man ska tävla om exakt hur mycket pengar man lägger i bistånd utan mer vill se till resultaten och vad vi uppnår - faktiskt lägger mer pengar på bistånd till civilsamhällesorganisationerna än vad den tidigare regeringen gjorde.

Fru talman! Civilsamhället har en avgörande roll för att bistånd ska fungera på riktigt, både här i Sverige och i mottagarlandet. Det låter ändå som att vi är eniga om just detta.

Som jag sa i mitt förra inlägg är det bra att öppna upp för flera; jag säger absolut inget om det. Det jag ifrågasätter är inte att avtalen inte förlängs utan att de måsta sägas upp med så kort varsel. Vi pratar om mindre än ett års varsel, och det gör att väldigt många projekt bara går om intet. Det är alltså framförhållningen det handlar om, och jag har fortfarande inte fått svar på frågan om regeringen möjligen skulle kunna vara tydlig med just detta. Men det vill man uppenbarligen inte vara.

Det ska kunna granskas - ja, absolut. Jag förstår det. Sedan är det precis som ministern sa väldigt svårt i och med att offentlighetsprincipen faktiskt inte omfattar organisationer på samma sätt och nog inte heller bör göra det. Det går dock alldeles utmärkt att utvärdera på annat sätt.

En transparent process - nej, det har det baske mig inte varit. Och det som menas med förstatligande är att uppgifter som i dag utförs av civilsamhället flyttas till myndigheten Sida. Det är åtminstone den bild man får när man läser instruktionerna till Sida. Om det är felaktigt tycker jag att regeringen bör klargöra det.

Fru talman! Tack för den här interpellationsdebatten, Johan Forssell!

Jag måste dock konstatera att vi inte har fått svar på om regeringen kan försäkra civilsamhället om att biståndet inte kommer att förstatligas. Man lindar in detta i en massa andra begrepp och uttalanden, och det tycker jag är beklagligt. Det indikerar att civilsamhället inte kan känna sig lugnt med regeringens reformagenda.

Jag skulle också vilja prata lite om det här med transparens och de olika leden, för jag har inte heller fått svar på vilka projekt statsrådet hänvisar till när han pratar om biståndspengar som har vidareförmedlats i sju led. Mig veterligen finns det inga projekt där pengarna har vidareförmedlats i sex sju led, men statsrådet har en chans till att ge exempel på detta. Det är nämligen ganska allvarligt om så sker, för det är klart att det minskar transparensen. Jag tror att alla riksdagspartier vill ha ett bistånd som är transparent och effektivt och går till det lokala.

Jag kan också bara konstatera att ingen kritiserar detta att man ökar andelen civilsamhällesorganisationer som kan ansöka om biståndsmedel, Johan Forssell. Det vi kritiserar är att det gjordes väldigt snabbt och utan någon som helst konsekvensanalys, vilket har lett till att 1 750 avtal har sagts upp. Det är liksom verkligheten. Det kanske är så att regeringen vill göra den omprioriteringen, men då måste man göra det med en ordentlig konsekvensanalys. Allting annat är faktiskt oansvarigt. Jag måste också påpeka att det här har lett till att projekt i exempelvis Ukraina har lagts ned, vilket är allvarligt i det läge som landet just nu befinner sig i, fru talman.

Jag måste faktiskt betona att jag tycker att man får höra otroligt mycket okunskap från talarstolen om hur biståndsprojekt fungerar. Statsrådet faller tillbaka till att prata om volym i stället för att prata om det vi är här för att prata om i dag, nämligen civilsamhällets roll i Sveriges framtida biståndsarbete. På de frågorna har Johan Forssell inga svar, fru talman, och det är beklagligt - inte bara för biståndsarbetet utan framför allt för alla de människor som berörs världen över.

Fru talman! Vi kanske ändå bara ska notera en sak: Daniel Vencu Velasquez Castro säger att 1 750 avtal har sagts upp, men så är det ju inte. De har inte sagts upp, utan Sida har aviserat att de ska sägas upp vid årsskiftet. Det är väl ändå en otrolig skillnad.

Om man nu står och hävdar att andra är okunniga kanske det är bra att faktiskt titta igenom vad Sida har sagt och inte; det kan ju underlätta i en sådan här debatt. Vi har också ett ansvar. Om man nu är bekymrad över att civilsamhällets organisationer är just oroliga ska vi hålla oss till fakta och inte elda på med helt felaktiga beskrivningar. Det är faktiskt centralt i detta.

Vi har en transparent process i detta. Vi är inte klara, vill jag understryka, utan vi är bara i början av den. Vi har en tidsplan som löper. Den inleddes redan i fjol med reformagendan. Vi har noga beskrivit den externt så att alla kan följa den, just för att vara transparenta.

Vi kommer att presentera mer om hur vi tänker gå fram med detta när vi har fått alla underlag från Sida. Jag tänker inte stå här och gå händelserna i förväg; jag tycker inte att det skulle vara ett riktigt seriöst sätt att närma sig frågan.

Jag förstår naturligtvis att det finns många frågor och att många är oroliga, men man måste komma ihåg att en regering måste kunna göra förändringar. En regering måste kunna göra andra prioriteringar. Strategier löper ut - så har det alltid varit i svenskt bistånd, och så kommer det att fortsätta vara.

Vi har perspektivet att vi ska säkerställa att de medel vi har alltid används på det mest effektiva sättet, se hur vi kan öppna upp systemet för fler aktörer och inte minst se hur vi kan få en större transparens och öppenhet på detta viktiga område.

Jag tackar Anna Lasses och Daniel Vencu Velasquez Castro för interpellationerna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.