CCS

Herr talman! Johan Hultberg har ställt fyra frågor till mig angående koldioxidavskiljning och -lagring, CCS: för det första om jag är beredd att ta initiativ till att utreda ett särskilt klimatavdrag för CCS, för det andra när investeringsstödet till testanläggningar för minusutsläpp som anges i januariavtalet kommer på plats och hur omfattande stödet kommer att vara, för det tredje om jag är beredd att ta ett initiativ till en CCS-strategi och för det fjärde om möjligheten att etablera ett västsvenskt kluster kring utveckling och introduktion av CCS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC, om 1,5-gradersmålet från oktober i fjol visar på nödvändigheten av att växla upp insatserna för att begränsa den globala temperaturökningen till en och en halv grad. Vi behöver därför öka investeringarna i klimateffektiv teknik.

I IPCC:s rapport förutsätts användning av CCS-tekniken i alla scenarier, och i flertalet scenarier ingår även så kallad bio-CCS, det vill säga CCS tillämpad på koldioxidutsläpp med biogent ursprung, som en teknik för att åstadkomma negativa utsläpp.

EU-kommissionen förutsätter i sitt förslag till en långsiktig klimatstrategi för EU också att CCS, inklusive bio-CCS, spelar en roll för att nå EU:s klimatmål.

Herr talman! Vårt främsta fokus behöver fortsätta att vara att kraftigt minska våra utsläpp genom bland annat energieffektivisering och förnybar energi. Men som Johan Hultberg nämner finns det vissa processrelaterade utsläpp från industrin som kan vara svåra att minska utan tillgång till CCS. Därutöver kan bio-CCS bidra till att åstadkomma negativa utsläpp.

I juli 2018 tillsatte regeringen en utredning om kompletterande åtgärder för att nå negativa utsläpp av växthusgaser. Utredningen har bland annat i uppdrag att uppskatta potentialen för och lämna förslag på incitament för bio-CCS samt identifiera brister och hinder i lagstiftning för CCS, inklusive bio-CCS.

Utredningen ska samråda med berörda myndigheter och föra en nära dialog med relevanta intresseorganisationer, forskarvärlden och andra samhällsaktörer. Den ska redovisa sina förslag inklusive ett förslag till strategi för negativa utsläpp senast den 31 januari 2020.

Herr talman! Flera av de frågor som Johan Hultberg ställer är precis sådana som jag hoppas att utredningen ska belysa. Inom Regeringskansliet bereds nu skyndsamt det investeringsstöd för testanläggningar för minusutsläpp som omnämns i januariavtalet. Jag vill dock invänta utredningens resultat innan jag tar ställning till eventuella ytterligare åtgärder.

Herr talman! Jag tackar miljö- och klimatminister Isabella Lövin för svaret på min interpellation, som bottnar i att Sverige brett över parti- och blockgränserna har satt upp världens mest ambitiösa klimatmål. Detta kommer att kräva att vi bedriver en effektiv och ambitiös miljö- och klimatpolitik nu och under lång tid framöver.

Ser vi på Sveriges roll i klimatpolitiken är det för mig som moderat uppenbart att vår främsta uppgift och vårt främsta bidrag i det internationella klimatarbetet är att agera som föregångsland. Det innebär att vi måste kombinera snabbt sänkta utsläpp med en stark ekonomisk utveckling där vi skapar jobb och tillväxt så att andra länder ser Sverige som ett attraktivt exempel på hur man kan bedriva klimatpolitik.

Isabella Lövin har verkligen rest runt i världen. Det har jag också gjort, om än inte i samma omfattning. Men när jag träffar indier, eller amerikaner för den delen, är de inte ett dugg beredda att ge upp ekonomisk tillväxt, eller i Indiens fall fattigdomsbekämpning, utbyggnad av elektricitet på landsbygden och så vidare, för klimatarbetet, utan vi måste visa att det går att göra både och.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Donald Trump beklagligt nog deklarerade att USA skulle lämna Parisavtalet var han tydlig med att avtalet skulle kosta för många amerikanska jobb. Sverige måste därför försöka visa att Donald Trump har fel och att det inte behöver vara en konflikt mellan jobb och ekonomisk utveckling och sänkta utsläpp.

På sikt är det givetvis så att om vi inte klarar av att adressera klimatutmaningarna på ett bra sätt kommer de att utgöra en allvarlig påfrestning på våra möjligheter till ekonomisk utveckling, vilket kan försvåra fattigdomsbekämpning och innebära att världsekonomin krymper.

Här i Sverige är transportsektorn en stor utmaning, och kanske den vi debatterar mest i kammaren när det kommer till klimatpolitik. Den andra stora utmaningen är vår industri, särskilt vår basindustri. Industrin står för ungefär en tredjedel av de svenska territoriella utsläppen. Samtidigt ligger vår industri i absolut framkant vad gäller att producera klimatsmart. Lösningen är alltså inte att vi ska stänga ned vår industri, för faktum är att för varje ton stål, pappersmassa eller annat som Sverige exporterar, exporterar vi också utsläppsminskningar. Sverige ligger nämligen så mycket bättre till än andra länder när det gäller att producera klimatsmart.

CCS är en viktig del i hur vi ska kunna minska industrins utsläpp ytterligare. Klimatministern lyfte ju upp att IPCC, alltså FN:s klimatpanel, glasklart säger att CCS kommer att vara nödvändigt för att vi ska klara snabba utsläppsminskningar globalt.

Herr talman! Jag blir lite bekymrad när ministern säger att det finns utsläpp som svårligen kan minskas med CCS. Låt oss ta cementindustrin. Här går det inte att bara byta bränsle, utan det handlar om processer som ger utsläpp. När man bränner kalksten frigörs koldioxid. Ministern får gärna berätta om det finns någon annan metod att få bort dessa utsläpp än med CCS. Jag har inte hittat någon.

Vi måste hitta en strategi för hur vi kan skala upp denna teknik, sänka kostnaderna och skapa marknadsmodeller som gör att vi kan introducera denna teknik. Det brådskar med att ta fram en svensk CCS-strategi.

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg.

Jag är mycket glad över att vi har samma syn på att det viktigaste Sverige kan göra är att vara ett föregångsland och visa resten av världen att det går att ställa om och att det också är bra för människor, välfärd, ekonomi och utveckling.

Vi har en mycket allvarlig situation, såsom IPCC:s klimatpanel med forskare tydligt har talat om för oss. Vi måste halvera utsläppen globalt de närmaste tio åren om vi ska klara 1,5-gradersmålet, och vi behöver komma ned på nollutsläpp till år 2050. Här kommer CCS eller upptag av koldioxid från atmosfären att bli viktigt.

Johan Hultberg nämnde ordet kostnadseffektiv. Det absolut mest kostnadseffektiva vi kan göra är att energieffektivisera och ta tekniksprång för att få bort utsläppen.

När det gäller CCS vill jag vara tydlig med att jag inte är negativ till det, utan det kommer att behövas i mitten av århundradet. Men ibland framställs det i debatten som att vi, om vi bara satsar på CCS, kan fortsätta att elda kol och köra på bensin och att det inte är några problem att köra på precis som vanligt. Denna syn har dock fått sig en stark törn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU har satsat enorma belopp och strategier på att få igång CCS-anläggningar inom EU. Man satte igång med strategin 2008. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en mekanism för att säkerställa upp till tolv demonstrationsanläggningar för CCS, som skulle byggas och tas i drift senast 2015. Men inte en enda av dessa har satts i drift. Flera försök har gjorts, och man avsatte 1 miljard euro 2009 till stöd för CCS-projekt. Varför har de inte blivit av? Jo, därför att vi på längre sikt skulle kunna få bort utsläpp som kostar ungefär 1 000 kronor per ton, samtidigt som vi har mycket billigare sätt att minska utsläppen. Ekonomin i detta är alltså inte alldeles lysande.

Norge satsar nu 17 miljarder. De kommer att ha starkt statligt stöd för att ha CCS ute i Nordsjön, där de räknar med att kunna lagra ca 100 miljoner ton koldioxid senast 2023 eller 2024. Det är två års svenska utsläpp, och det är fortfarande väldigt dyrt. Min bedömning är därför att vi ska forska. Vi har redan tillsatt en utredning, och vi har med i januariavtalet att medel ska anslås till detta. Energimyndigheten jobbar redan med det.

I slutet av februari beviljade Energimyndigheten tillsammans med norska Gassnova ekonomiskt stöd till Preems CCS-projekt i Lysekil för att undersöka upprättandet av en fullskalig anläggning för att fånga in och lagra koldioxid på raffinaderiets vätgasanläggning, som kan minska koldioxidutsläppen från raffinaderiet med upp till en halv miljon ton per år. Detta är alldeles utmärkt.

Vi ska jobba med det här, och vi har en utredning på gång. Men det jag vill understryka är att de lägst hängande frukterna när det gäller det som blir billigast och det som är mest hållbart i ett längre perspektiv är att vi måste ställa om våra processer. Jag tror att det finns saker att titta på i cementindustrin. Jag vet att det finns intressanta försök med till exempel alger som kan binda koldioxid.

Herr talman! Det är alldeles riktigt att CCS-tekniken dras med stora utmaningar. Den största utmaningen är kostnaden - helt enkelt bristen på en fungerande marknadsmodell för att möjliggöra att gå från försöks- och demoanläggningar till fullskaliga anläggningar som lagrar stora volymer. Men denna teknik kommer inte att få ett genombrott av sig själv, utan det krävs att vi vidtar åtgärder, gör forskningsinvesteringar och samarbetar internationellt. En av de viktigaste poängerna med min interpellation och det jag lyfter upp där är just att kostnaderna är stora och att vi därför måste söka samarbeten.

Vi hade en diskussion om miljöorganisationer alldeles nyss och vilka metoder de använder sig av. Jag brukar säga att den viktigaste miljöorganisation som vi har i Europa är EU. Vi behöver samarbeta där, och nu hoppas jag att EU:s investeringsfond, som finansieras med bland annat intäkter från utsläppshandelssystemet, kommer att mobilisera kapital för att möjliggöra satsningar på CCS.

Ministern lyfte fram en del misslyckade försök. De är kopplade både till en negativ opinion, som tyvärr har kommit kring CCS, och till att priserna inom utsläppshandelssystemet har sjunkit. Nu är de på väg upp, och detta kommer förhoppningsvis att göra saken något lättare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Norge är ett land som har tagit ledartröjan i utvecklingen av CCS, och detta är mycket kopplat till att de har goda lagringsmöjligheter i sina gamla gas- och oljefält. Jag som moderat, som alltid värnar om skattebetalarnas pengar och tycker att klimatpolitiken också måste präglas av kostnadseffektivitet, anser att vi ska sträcka ut en hand till Norge och hitta bra partnerskap kring hur vi kan ta tekniken från försöksstadiet till fullskaliga anläggningar och, inte minst, hur vi kan skära ned kostnaderna och ta tekniksprång. Det är jättepositivt att Energimyndigheten tillsammans med Gassnova nu har beviljat medel för den anläggning som man ska försöka utveckla i Lysekil, men vi kommer att behöva göra mer.

Ministern sa i sitt svar att man redan har tillsatt en utredning. Detta är en fråga som jag har tjatat om i denna kammare och på andra sätt under många år. Jag var den röst som tydligast lyfte fram detta i Miljömålsberedningen. Där lyfte vi fram att det behövs en nollutsläppsstrategi för industrin och att denna skulle inkludera CCS. Sedan har ingenting hänt. År efter år har gått, och regeringen har inte gjort något. Det är jättebra att utredningen nu har tillsats, men det brådskar. Vi behöver snabbt minska våra utsläpp.

Industrins utsläpp är bland Sveriges största, och på längre sikt är detta en av de största internationella utmaningar vi har. Processutsläppen är svåra att få bort. Det pågår ett fantastiskt spännande och vällovligt projekt inom stålindustrin: Hybrit. Där samverkar LKAB, SSAB och Vattenfall för att få bort kolet och i stället använda vätgas som produceras med vattenkraft. Därmed kan målet om en koldioxidneutral stålindustri nås. Men exempelvis cementindustrin har inte alls samma möjligheter att bara byta energibärare, så CCS behövs.

Jag ställer också andra frågor om hur man kan påskynda industrins omställning och tycker att det hade varit bra med ett avdrag för att skapa incitament för de industrier och företag som går före. Det skulle kunna handla om att få avdrag för att göra investeringar och satsningar på CCS, men inte bara det, utan det kan också handla om det som ministern lyfte fram i form av energieffektiviseringar och annan teknikutveckling. Jag vädjar om att man ska titta på den möjligheten.

Herr talman! Jag vill kraftigt ifrågasätta påståendet att det skulle vara negativ opinion som har hållit tillbaka CCS. Jag har själv suttit i EU-parlamentet i över fem år, och jag vet att det finns en mycket stark tilltro till och förhoppning om CCS som ett magiskt sätt att slippa avveckla kolgruvor och att slippa sluta med fossila bränslen och i stället bara satsa på CCS. Och det har satsats mycket pengar, strategier och samarbete inom EU ända sedan 2008, i tio års tid, men som jag sa är inte en enda testanläggning igång. Det är märkligt. Sex projekt beviljades medel 2009, och 424 miljoner euro, 4 ½ miljard kronor, betalades ut.

Om vi ska värna om skattebetalarnas pengar kan man säga att det var bra att man försökte, men inte en enda demonstrationsanläggning har materialiserats. Samtliga projekt är i dag nedlagda, och det beror på att det är väldigt dyrt. Men det är väldigt billigt att släppa ut, och de som är starkt emot till exempel en höjning av bensinskatt, koldioxidskatt och annat blir svaret skyldiga här. Vi behöver göra det dyrare att släppa ut för att det ska bli lönsamt att investera i CCS-teknik. Så är det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller avdrag för klimatinvesteringar vill jag gärna uppmärksamma ledamoten Hultberg på en debattartikel från januari i år på DN Debatt, undertecknad av bland andra Svensk Betong, Svenskt Flyg, vd:n för Cementa, Jernkontoret, Åkeriföretagen, Sveriges Byggindustrier, Svensk Dagligvaruhandel samt gruvorna. De tycker inte att ett klimatavdrag är en bra idé över huvud taget. De tycker att det behövs direkta ekonomiska stöd och att skatteavdrag inte är effektiva därför att det inte finns några vinster att dra av. De nya företagskonsortier som skulle kräva samarbete har ingen vinstskatt att dra av. De behöver "upfront-stöd" när de börjar och inte i något slags löpande verksamhet. Detta behöver vi naturligtvis analysera från regeringens sida, och det gör vi också i den utredning som är tillsatt.

Summa summarum: Jag vill återigen understryka att jag är helt enig med FN:s klimatpanel om att vi måste uppnå negativa utsläpp i mitten av detta århundrade. Vi kommer att behöva investera i CCS oavsett om det är kostnadseffektivt eller inte. Annars får vi lägga ned en massa mänsklig verksamhet eller se till att väsentligt öka beskogningen av vår planet eller öka vårt upptag på något annat sätt. I annat fall kommer vi inte att klara att stanna under två grader, vilket skulle få oerhört allvarliga konsekvenser för hela mänskligheten och alla framtida generationer.

Vi kommer att behöva använda alla medel. Det första, bästa och effektivaste som vi måste fokusera våra krafter på just nu handlar om att ta fram nya tekniker som är utsläppsneutrala. Projektet Hybrit, som nämndes, har regeringen stöttat med vår stora satsning Industriklivet, som ger möjligheter till tekniksprång för de tunga industrier som har utsläpp i själva sina processer, likt stålindustrin. För cementindustrins del finns också möjlighet att bli beviljad projektbidrag inom Industriklivet. Det hoppas jag verkligen att vi kan fortsätta att samarbeta kring. Det är nödvändigt för ett fossilfritt välfärdsland, vilket Sverige ska bli.

Herr talman! Det är en något ambivalent retorik som jag hör från klimatministern. Men jag kan delvis förstå den. Vi är helt överens om att det naturligtvis först och främst är så att vi ska minska våra utsläpp. Men vi kommer också att behöva lagra in utsläpp för att komma ned till nollutsläpp, neutrala utsläpp, och sedan komma längre än så.

FN:s klimatpanel trycker väldigt hårt på att om vi inte klarar att extremt fort komma ned till nollutsläpp kommer behovet av negativa utsläpp att vara ännu mycket större i slutet av detta århundrade eller rentav i mitten av det. Vi har också brett över parti- och blockgränserna i den här kammaren kommit överens om att vi ska nå negativa utsläpp i Sverige redan 2045.

Detta är ingenting som kommer att hända av sig självt, utan det kommer naturligtvis att krävas att vi utvecklar EU:s utsläppshandelssystem, inte minst så att vi får fler länder att införa utsläppshandelssystem. Det främsta problemet är ju trots allt inte att utsläppspriset är för lågt i Europa, utan att det är obefintligt i för många delar av världen. Det är krasst uttryckt så att klimatutmaningen är global och behöver globala prissättningar. Då behöver vi ta vårt ansvar i Europa, men vi behöver också säkerställa att världens alla länder sätter pris på sina utsläpp och tar ansvar för sina utsläpp och sin del av utvecklingen av både teknik och andra lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller CCS-strategin tycker jag att det skyndar. Jag tycker verkligen att klimatministern ska sätta sig på tåget efter den här debatten och åka till Oslo för att inleda diskussioner med sin norska kollega om hur vi kan skapa ett nordiskt samarbete. Som jag lyfte fram i min interpellation finns det väldigt goda förutsättningar i min del av Sverige, Västsverige, för att börja skapa ett kluster. Det finns infrastruktur, tunga industrier med stora punktkälleutsläpp och ett tekniskt kunnande på till exempel Chalmers tekniska högskola. Vi har också närheten till Norge, som redan har tagit på sig större kostnader och gjort ett större tekniksprång. Dem kan vi samarbeta med. Försök kicka igång det här arbetet nu! Det skyndar.

Herr talman! Jag hoppas att vi fortfarande är överens om att Sverige ska vara ett föregångsland och att vi inte kan använda anklagelser om att andra länder inte gör någonting som en förevändning för att inte göra någonting själva här i Sverige eller i EU. Vi behöver både driva på i EU och vara ett föregångsland själva.

Jag tar gärna tåget till Norge för att titta på det här. Det har jag redan planerat att göra. Det är väldigt viktigt för att förstå utmaningarna. Den norska staten har tillsammans med affärsintressen studerat det här under lång tid. Hade det varit en quickfix hade vi redan nu kunnat exportera alla våra utsläpp till Norge, och allting hade varit frid och fröjd. Men så enkelt är det ju inte. Med den storskaliga lagring som man nu planerar för kommer man att kunna lagra 100 miljoner ton, vilket är två gånger Sveriges utsläpp. Även Norge kommer antagligen att vilja använda den. Det är klart att vi inte kan se det här som någon slutlig lösning på någonting, utan det är en del av lösningen.

Jag tycker att det är bra med olika initiativ, och inte minst att Chalmers tekniska högskola ligger i framkant vad gäller CCS-forskning. De anordnade också i maj förra året världens största storskaliga konferens om tekniker för negativa utsläpp. Väldigt många goda initiativ har påbörjats i Västsverige. Men det finns också andra intressenter i andra delar av Sverige inom CCS och bio-CCS. Stockholm Exergi studerar nu möjligheter att genom bio-CCS vid kraftvärmeverket i Värtan i Stockholm bidra till negativa utsläpp om ca 2 miljoner ton per år. Vi har många intressanta projekt på gång, och jag kommer att följa och stödja dem framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.