Barns rätt till eget ombud

Herr talman! Martina Johansson har frågat mig om jag är beredd att tillsätta en utredning om barns rätt till eget ombud i vårdnads, boende- och umgängesfrågor. Laila Naraghi har samtidigt frågat socialtjänstministern om vilka åtgärder ministern avser att vidta för att en utredning om möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge ska tillsättas. Den senare interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill inleda mitt svar med att knyta an till det som Laila Naraghi refererar till i sin interpellation om vikten av att barnets perspektiv synliggörs och förstärks. Detta lyfts även av Martina Johansson. Det pågår sedan ett par decennier tillbaka en rättsutveckling där barnets roll som rättighetsinnehavare successivt stärks. Inkorporeringen av barnkonventionen i svensk rätt är en del av detta. Barnets ställning i frågor om vårdnad, boende och umgänge har relativt nyligen också stärkts och tydliggjorts i föräldrabalken. Sedan 2021 gäller att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Socialnämnden har nu också möjlighet att höra ett barn utan vårdnadshavarens samtycke och närvaro.

I betänkandet Se barnet! övervägdes för några år sedan frågan om barns rätt till ombud i mål om vårdnad, boende och umgänge. Man kom där fram till att ombud för barn inte bör införas. I betänkandet Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen lämnas inte något förslag, men utredningen har gjort bedömningen att barn bör ha en möjlighet att få en starkare processuell ställning och tilldelas ett eget juridiskt biträde och att frågan därför bör utredas. Betänkandet, som är relativt färskt, bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Tvister om till exempel vårdnad är svåra för alla inblandade parter och särskilt för barnen. Jag och regeringen arbetar därför kontinuerligt för att stärka barnrättsperspektivet i frågor om vårdnad, boende och umgänge, särskilt för att skydda barn från alla former av våld. Jag tycker att det är positivt att det finns en bred enighet om att stärka barns rättigheter och möjligheter att komma till tals. Det väsentliga är, enligt min mening, först och främst att barnets åsikter och upplevelser verkligen kommer fram och beaktas. Just nu ligger mitt fokus på förslagen i betänkandet Tryggare hem för barn. I det föreslås bland annat att familjehemsplacerade barn ska ha rätt till ett offentligt biträde när socialnämnden ansöker om att vårdnaden ska flyttas över till familjehemsföräldrarna. I betänkandet finns också förslag på ändringar för att barnets bästa ska få bättre genomslag till exempel vid överväganden om huruvida ett barn ska ha umgänge med en förälder som utövat våld. En proposition är som jag tidigare angett planerad till september i år.

Då Laila Naraghi (S), som framställt en av interpellationerna, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Anna-Belle Strömberg (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för det inledande anförandet, men jag kan inte påstå att jag fick svar på min fråga. Min fråga var om ministern är beredd att tillsätta en utredning om barns rätt till eget ombud i vårdnads, boende- och umgängesfrågor.

Jag har tidigare vid en muntlig frågestund fått svaret av ministern att frågan inte är tillräckligt belyst och att vi genom en dialog kan se var vi ska landa. Nu är det så att det enligt Rädda Barnens enkät är sju av åtta partier, alltså en stor majoritet i kammaren, som vill utreda frågan. De enda som inte har svarat att de vill utreda frågan är Moderaterna, ministerns eget parti.

Barnombudsmannen var i civilutskottet i går. Hon var väldigt tydlig och också väldigt kritisk gällande utredningar av vårdnad, boende och umgänge. Det saknas riskbedömningar. Det saknas dokumentation. Det saknas skäl till bedömningen av vad som är barnets bästa. Detta är inte så konstigt när vi inte har någon som företräder barnet. Domstolen har ett otroligt stort ansvar, anser jag, när ärenden har dragits så långt som till domstol. Jag hade önskat att de inte var där, men när de är där har domstolen ett ansvar.

Visst är det så att det 2021 gjordes ändringar som innebär att barn ska få rätt till information och att deras åsikter ska tillmätas betydelse. Men det är helt verkningslöst om ingen följer upp att så sker. Om det inte görs tidigare måste åtminstone domstolen göra detta. Barnombudsmannens kritik rörande avsaknad av rättigheter för barn gäller även efter de ändringar som gjordes 2021. I samband med diskussionen 2021 hade Centerpartiet gärna sett att vi även gjort andra insatser för att motverka att barn hamnar i domstol, för det är det sämsta för barnen, tror jag.

Herr talman! I ministerns interpellationssvar nämndes utredningar. En av de utredningarna hade inte i uppdrag att utreda eget ombud för barn men hade fått till sig att det inte får kosta någonting. Det är klart att man inte kan införa något nytt om förslagen inte får kosta något. I en av de andra utredningarna nämns det att man behöver utreda barns rätt till ombud mer, samtidigt som man lägger fram många andra förslag om att barn ska ha ombud, till exempel vid utredning av placering i familjehem. Den tredje utredningen har många bra förslag om barns trygghet.

Herr talman! Fortfarande är det ingen som företräder barn i vårdnads, boende- och umgängestvister. Dessa kan vara infekterade och innehålla både fysiskt och psykiskt våld och andra typer av påtryckningar. Barn dör faktiskt i Sverige i dag på grund av att vi inte säkerställer barns perspektiv i de här tvisterna. Barn förlorar kontakt med en tillräckligt god förälder för att ingen företräder barnet och dess rättigheter. Någonting måste ju vara fel.

Återigen, Gunnar Strömmer: Varför inte utreda den här frågan och belysa helheten när ni bereder andra frågor i Regeringskansliet, så att jag inte behöver vara rädd för att det här kommer att ligga i en byrålåda? Varför har inte de här barnen rätt till ett eget ombud, när barn i andra situationer har det?

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Gunnar Strömmer!

Jag deltar i denna debatt för Socialdemokraternas räkning eftersom Laila Naraghi inte har möjlighet att vara i Stockholm i dag. Hon har bett mig att framföra sina hälsningar till ministern. Både Laila och jag har en positiv bild av den dialog som har funnits mellan ministern och Socialdemokraterna i civilutskottet på det familjerättsliga området.

Herr ålderspresident! Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier menar att en utredning behöver tillsättas för att se över möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Tillsammans utgör dessa sju partiers riksdagsledamöter en rejäl majoritet här i kammaren: 281 av riksdagens 349 ledamöter.

Flera utredare och myndigheter har framfört detta, till exempel Fredrik Malmberg från Institutet för mänskliga rättigheter, som också varit regeringens utredare i utredningen En uppväxt fri från våld. Barnombudsmannen har uttryckt sig så här: "Barnet ska skyddas i rättsprocessen och inte från processen. Barnet ska skyddas i domstolen och inte från domstolen." Barnombudsmannen har också föreslagit att barnet därför ska få ett eget ombud i processen, som för barnets talan.

Herr ålderspresident! Såväl forskare, experter, civilsamhälle och myndigheter som statliga offentliga utredningar har konstaterat brister i hur barns rättigheter tillgodoses i processer om deras vårdnad, boende och umgänge. Flera myndighetsrapporter har visat på stora brister. Det gäller bland annat domstolars bristfälliga riskbedömningar kring våld och att barns berättelser och åsikter sällan lyfts eller ges betydelse. Detta framförs i exempelvis Barnkonventionsutredningen 2020 och senast i betänkandet 2023 från Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Där framförs följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

Herr ålderspresident! Det finns en klar majoritet för detta i kammaren. Sju av åtta partier tycker att en utredning behöver tillsättas. Det enda parti som håller emot är justitieministerns. Varför vill inte Moderaterna utreda detta? Och varför inte göra det som en majoritet i riksdagen vill?

I grund och botten handlar detta om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud i brottmålsprocesser och förvaltningsprocesser. Det är inte logiskt att barn inte ska ha ett ombud i civilrättsliga processer som handlar om barnets hela liv - frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Dagens upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas i brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till ett eget ombud, men när frågor om våld inom familjen ska bedömas har barnet ingen som helst talan.

Jag hoppas och tror att ministern håller med om inkonsekvensen och om vad detta innebär för barn i allmänhet och våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens är inte till barnets bästa och inte värdig ett rättssamhälle.

Herr ålderspresident! Flera olika instanser har pekat på brister när det gäller att tillgodose barns rättigheter i olika sammanhang. Vi kan aldrig tumma på barns välbefinnande och trygghet. Barn blir många gånger ett redskap i en konflikt och en strid mellan en mamma och en pappa, som präglas av mycket hat och problem.

Jag vill betona något som är av stor vikt, nämligen att barn får ett ombud som följer dem under hela processen och inte byts ut i den utsatta situation som barnet befinner sig i.

Sedan skulle jag, herr ålderspresident, vilja gå in på att vi nu har hört en representant från Centerpartiet och en från Socialdemokraterna som vill att Tidöpartierna ska agera i denna viktiga fråga. Sanningen är dock att vi hade kunnat komma mycket längre i frågan om inte framför allt Socialdemokraterna hade varit väldigt passiva. Även Centerpartiet var ju en del av regeringsunderlaget under förra mandatperioden.

Nu driver Sverigedemokraterna tillsammans med Tidöpartierna på för en förändring. Kan vi samarbeta är det självklart väldigt bra; vi är positiva till breda överenskommelser. Vi är här för att ta ansvar. Men det gäller att också andra partier, som Socialdemokraterna och Centerpartiet, är beredda att samarbeta i enskilda frågor där vi har en samsyn.

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja fråga ledamoten från Socialdemokraterna och ledamoten från Centerpartiet om man är beredd att samarbeta med Sverigedemokraterna i enskilda frågor där vi har en samsyn. Det gäller inte minst denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag. Vi har gjort det tidigare, och det är väldigt viktigt att utbytet fortsätter.

Jag vill först vara tydlig med att varken jag eller Moderaterna håller emot i denna fråga. Vad vi gör är att nu noggrant analysera vägen framåt. Det finns en rad olika frågor på familjerättens område som ska hanteras på ett klokt sätt och parallellt.

Det finns utredningsunderlag; interpellanterna har lyft flera av dessa utredningar som, om vi ska vara alldeles uppriktiga, pekar åt olika håll när det gäller dessa frågor. Det är detta som vi nu på ett samlat sätt ska ta hand om, och då vill jag ta fasta på några saker som jag tycker är en viktig bas för detta.

Det första är att det råder stor samsyn i Sveriges riksdag, som har kommit till uttryck även här i dagens utbyte, om att det finns väldigt allvarliga problem när det gäller barns ställning i rättsprocesser som rör frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vi är överens om att vi måste göra något åt dessa brister.

Det är en självklar utgångspunkt att barn ska komma till sin rätt och komma till tals och att barns intressen och uppfattningar i frågor om vårdnad, boende och umgänge ska få fullt genomslag i processen i domstol. Jag tycker att det som det refererades till tidigare är väl formulerat: Det handlar om att skydda barn i processen, inte från processen och att skydda barn i domstolen, inte från domstolen. Det finns en bred samsyn om denna problembild och om insikten att vi måste göra något åt de brister som finns, och detta tycker jag är en utmärkt utgångspunkt när vi blickar framåt.

När det sedan gäller den konkreta frågan i sak tycker jag att den förtjänar en något bredare belysning. Hur detta ska lösas är nämligen inte självklart, skulle jag säga. Det finns starka argument som talar för att barn ska ha egna ombud i denna typ av rättsliga processer. Det finns också invändningar som är värda att beakta.

Vi kan titta på argumenten för. Ett är förstås att det handlar om en rättighet att komma till tals, som behöver stärkas. Vi vet att det finns exempel på att domstolar har brustit i bedömningar av risken för att barn far illa. Barns perspektiv måste lyftas fram på ett tydligare sätt. Vi vet att det ofta händer att föräldrar som befinner sig i en konfliktfylld tvist som gäller till exempel vårdnad, boende eller umgänge med barn inte riktigt lyckas tillgodose barnens intresse i den situationen. Detta talar för ett eget ombud för barnen. Vi vet också att ett eget ombud eller någon som företräder barnet kan bidra till att hämma konflikter och möjligen bidra till att förskjuta fokus från föräldrarnas konflikt till barnets perspektiv och intressen.

Ett argument mot som brukar lyftas fram är att barnet på ett ännu mer konkret sätt dras in i föräldrars konflikter. Mot detta kan man naturligtvis säga att det redan i dag är ett problem att barn är en del av konflikter; det är en realitet, och kanske kan barnets ställning i sådana konflikter stärkas med ombud.

De argument jag tycker att man ska lägga i andra vågskålen är att det väsentliga är att barns intressen kan komma fram och beaktas på ett tydligare sätt, och det kan göras på andra sätt än genom ombud i varje enskilt fall, till exempel genom att socialnämndens roll blir tydligare. Det finns risker för att dras in i konflikter som jag nämnde. Det är inte självklart att jurister förmedlar barnens perspektiv på ett bättre sätt än till exempel företrädare för socialtjänsten, som har utbildning och erfarenhet på området.

Summan av detta är, tycker jag, att det finns goda skäl som talar för och goda skäl som talar emot. Vi blockerar inte alls en väg framåt. Däremot överväger vi noggrant vad som ska vara nästa steg.

Herr ålderspresident! Låt mig först vända mig till ledamoten från Sverigedemokraterna. Jag är i första hand här för att ha en diskussion med Gunnar Strömmer, och jag har lite svårt att köpa att vi även i de här frågorna ska ha blame game om vem som kunde ha gjort vad och när och om vem som har ingått i vilket regeringsunderlag. Jag känner att det inte riktigt hör hemma här.

Förra mandatperioden påbörjade jag en tidig diskussion om bodelningsfrågan, som ministern har lovat oss en utredning om 2024. Det har ändå visat att vi är ett parti som driver på sakfrågorna för att göra skillnad. Det kommer jag att fortsätta att göra, oavsett vem som följer mina förslag.

Ministern talar om att analysera vägen framåt. Det finns ungefär 5 360 sidor utredningsunderlag i fem olika utredningar - tre av dem har vi redan nämnt - som handlar om barns rättigheter. Frågorna är belysta på olika sätt, men just denna fråga har vi ändå inte klarat att gå vidare med, om det ska ske och i så fall hur.

Anledningen till att jag så hårt driver att den här frågan behöver komma in är att vi har brister i mångas vägar framåt. Jag skulle önska att ministern kunde ge mig en halvdag. Då skulle vi kunna gå igenom många olika saker där det finns brister att åtgärda i familjerättens arbete, i deras uppdrag och när det gäller hur det fungerar i praktiken. Domstolar vill inte ha utbildning i barnkonventionen och barns rättigheter. Man måste hela tiden säkerställa att det finns dokumentation, riskbedömningar och en tydlig motivering där det tydligt framgår vad skälet är till att man föreslår som man gör.

Ministern brukar ha väldigt hög svansföring på andra områden när det handlar om att ha snabba utredningstider, till exempel när det gäller integritetsintrång mot personer eller att tränga undan grupper, ändra hur en lag ska förberedas eller att man ska ta hårdare tag mot barn med kriminella beteenden. Men han talar också väldigt mycket om förebyggande insatser, vilket jag ofta tolkar som att han menar repressalier snarare än tidiga insatser, som annars skulle göra skillnad.

Nu talar vi om insatser som skyddar barn - ett oskyddat barn i en tvist, ett barn som mår dåligt i en tvist. Barnet kan drabbas av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan leda till en sämre skolgång. Vi vet att en bra skolgång är en av de största skyddsfaktorerna för att förebygga, så att människor och barn ska må bra och inte hamna i kriminalitet och kriminella beteenden.

Man kanske kan koppla ihop de två olika roller som ministern har - att skydda de svaga barnen i en vårdnadstvist och att skydda barn så att de inte hamnar i kriminalitet. Man kan ju vända på frågan och säga: Skulle ett ombud i fråga om vårdnad, boende och umgänge skulle kunna vara en förebyggande insats för att barn inte ska må dåligt och inte hamna i kriminalitet? Skulle ministern då kunna tänka sig att utreda frågan om barns rätt till eget ombud även i vårdnadstvister?

Herr ålderspresident! Jag tror att ministern och jag är väl överens om kontexten. Det är ett stort problem i dag att barn utsätts för våld av sina föräldrar och att samhället inte lyckas skydda dem från detta våld. Barn är också de enda brottsoffer som tvingas träffa sina förövare.

Det är nu är drygt ett år sedan pojken Tintin mördades i Luleå av sin pappa under umgänge. Han tvingades till umgänge trots sin rädsla, trots mammans varningar och trots att flera myndigheter var väl medvetna om detta. Tintin tvingades till umgänge och mördades under sitt umgänge. Det finns tyvärr många fler exempel på våld mot barn vid umgänge. Ofta har socialtjänst och tingsrätt kunskap om att risk för våld föreligger, men barnet tvingas ändå in i förövarnas hem, med övergrepp och våld som följd. Samhället sviker dessa barn varje dag.

Ett verktyg som experter och våldsutsatta själva tar upp är just att barn ska få rätt till ett eget ombud vid vårdnadstvister. Efter mordet på Tintin bildades hans mamma Lex Tintin-föreningen. Jag vet att de kommer att se den här debatten. Tintins mamma förtjänar att bli hörd. Hon talar för så många av våldsutsatta barn och föräldrar.

Jag vill ge lite tid till dem här. Därför läser jag upp vad Lex Tintin-föreningen skriver om detta: "Att ge barnet ett ombud skulle garantera att barnets perspektiv synliggörs och förstärks i processen. Om barnets position ska stärkas på ett mer reellt och hållbart sätt krävs det att ombudet knyts till en talerätt för barnet, så att ombudet exempelvis kan framställa egna yrkanden om en viss vårdnads, boende- eller umgängesform, åberopa egen bevisning, ställa frågor till de vittnen och sakkunniga som åberopats av andra, föra fram argumentation och överklaga ett beslut eller en dom. Ytterst skulle talerätt och rätten till ombud för barn i vårdnadstvister bidra till att domstolens beslutsunderlag blir mer robust och därigenom ges domstolen bättre förutsättningar att fatta välgrundade beslut i enlighet med barnets bästa."

Herr ålderspresident! Det handlar inte om enstaka fall eller undantag. Tvärtom är det så att våldsutsatta barn och mammor systematiskt lämnas ensamma av samhällets stödsystem och rättsväsendet för att själva tvingas värja sig mot våldet. Det finns gott om forskning och rapporter. Detta är välkänt. Nu beror det på oss i Sveriges riksdag om vi ska få till en praktisk förändring för alla dessa barn. Det är rimligt att nu titta på ombud för barn i civilrättsliga processer och ta fram förslag till en utredning.

Herr ålderspresident! Även jag är här för att debattera med justitieministern, men låt mig bemöta Martin Westmonts fråga. Vi socialdemokrater gick ju fram med förslag om tidsgräns i bodelningsprocesser, och i den beredningen nåddes enighet mellan alla partierna i civilutskottet. Vi gör självklart gärna likadant i denna fråga.

Herr ålderspresident! Jag tycker ändå att det som har sagts hittills skapar en viss förhoppning för framtiden. Jag vill ändå lite kort bemöta lite kort det som ledamoten från Centerpartiet framförde och även ledamoten från Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna hade ändå regeringsmakten under åtta år. Det vi kan se är ju en passivitet från Socialdemokraterna. Precis som jag nämnde i mitt första anförande var ju Centerpartiet en del av det regeringsunderlaget.

Vi kan läsa i justitieministerns svar på den här interpellationen att frågan huruvida barn ska ha rätt till eget ombud var aktuell i betänkandet SOU 2017:6 när Socialdemokraterna satt vid makten. Men tyvärr, skulle jag vilja säga, fanns det en avsaknad av ansvar och prioriteringar under den tid då Socialdemokraterna styrde.

Vi ser också att den ursprungliga interpellanten från Socialdemokraterna inte är närvarande i den här debatten, och det kanske också visar på att det här kanske inte är en prioriterad fråga för Socialdemokraterna.

Nu har jag en fråga till justitieministern. Dessa processer är ju ofta komplexa, vilket gör att det är enormt viktigt att rätt expertis dömer i den här sortens tvister.

Vi kan se att det i tvister som till exempel rör upphovsrättsbrott sitter experter och dömer. I tvister där barn är inblandade kan vi se att det många gånger är godtyckligt hur man dömer, och så ska det självklart inte vara.

En fråga jag skulle vilja ställa till justitieministern är om detta kan vara en väg framåt i denna fråga, det vill säga att man inrättar specialiserade domstolar med experter för att säkerställa kompetensnivån i den här sortens tvister.

Herr ålderspresident! Engagemanget i dessa frågor i Sveriges riksdag är brett och väl känt. Jag tror nog att Laila Naraghi har goda skäl för att inte vara här i dag. Inte minst hon och Martina Johansson och andra har varit otroligt uthålliga både i denna fråga och i en rad andra. Ann-Charlotte Hammar i Moderaterna har också drivit på. Detta ifrågasätter jag alltså inte alls.

Nu handlar det mer om hur vi ska hantera dessa frågor på ett lämpligt sätt framåt. Då kan man ta fasta på det som Anna-Belle Strömberg tog upp när det gäller lex Tintin och kanske framför allt den erfarenhet som ligger bakom det initiativet. Det är naturligtvis så att inte några barn ska behöva uppleva eller utsättas för det som det barnet fick uppleva.

Jag tycker att det är en förpliktelse för alla oss som på olika sätt kan påverka framtiden att ta intryck av den typen av tragiska händelser och föra diskussion med berörda, expertis och andra om hur man kan arbeta framåt. Det gäller också frågan om hur barns perspektiv och barns intressen kan tas till vara i rättsprocessen när det gäller vårdnad, boende och umgänge på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag.

Det är väl i hög grad den erfarenhetsbakgrunden som gör att vi står här i dag och nu med gemensamma krafter blickar framåt.

Jag tycker att vi nu gradvis med gemensamma krafter har tagit tag i flera brister på familjerättens område. När det gäller utredningen om tryggare hem, en utredning som berör flera av de frågor som vi talar om här, har vi sagt att det ska komma en lagrådsremiss före sommaren och en proposition efter sommaren. Det kommer att bli ett viktigt steg att ta det framåt.

Man kan säga att bodelningsfrågorna är besläktade med dessa frågor. Vi har sagt att vi under året kommer att tillsätta en utredning för att belysa detta, inte minst när det gäller att komma åt problem där bodelning används som ett verktyg mot den svagare parten i samband med en skilsmässa.

De frågor som vi nu talar om hör till det sammanhanget.

Jag vill på nytt understryka att vi inte blockerar någonting. Den ärliga beskrivningen av de 5 000 utredningssidor som Martina Johansson refererade till är däremot att de i denna fråga drar åt lite olika håll, även om kanske ingen specifikt har gått till botten med frågan. Jag tycker att det är en ärlig beskrivning av det. Det gäller inte att det bakomliggande problemet finns och att barns rättigheter ska tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Men i några fall pekas det på att vi borde utreda ombudsfrågan. I ett annat fall avvisas ombudsfrågan med argument om att socialtjänsten kanske är bättre skickad att ta vara på barns rättigheter också inom ramen för en domstolsprocess.

Detta säger jag inte som en undanflykt, utan jag säger det mer som en rättvisande beskrivning av underlaget.

Nu överväger vi noggrant vad som är nästa steg när det gäller just barns ställning i rättsprocesserna. Detta är en viktig diskussion som jag tror kommer att påverka, också de kommande stegen framöver. Jag är säker på att vi kommer att kunna göra detta i mycket bred enighet i det här huset när vi blickar framåt.

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att säga att jag är väldigt stolt över att få verka i denna kammare och över att få driva barns rättigheter framåt i denna kammare. För mig handlar det mer om att förflytta en fråga i sak än att hålla på och fundera över vem som hade kunnat göra något när den ena eller den andra inte gjorde något. Om Sverigedemokraterna nu vill slå sig för bröstet och säga att de är så himla bra och starka i denna fråga undrar jag: Varför finns inte frågan i Tidöavtalet, som är grunden för regeringens arbete?

Men som sagt: Jag är stolt över mitt och Centerpartiets arbete och över att jag en gång har fått ministern att lova mig en utredning om bodelningsprocessen. Jag hoppas att jag någon gång ska få honom att lova mig även en utredning när det gäller barnets bästa i vårdnadstvister.

Ministern säger att man drar åt olika håll i den här utredningen om vad som är bra och vad som inte är bra. Då blir min följdfråga: Varför kan vi inte gå på djupet med frågan? Varför kan vi inte göra detta gemensamt? Det handlar om att titta på familjerättens ansvarsområde och deras uppdrag. Vad finns det för insatser att sätta in för att motverka att tvister går så långt som de gör? Då kanske vi slipper att diskutera frågan om hur det ska hanteras i domstol, för vi vill inte ha dem där. Det finns massor med saker vi kan göra på vägen dit. Det gäller kunskap, forskning, utvärdering och så vidare.

Jag vill avslutningsvis lyfta upp att det finns ett stort problem i dag. Det saknas riskbedömningar. Det saknas dokumentation. Det saknas skäl till bedömningar. Barn behöver skyddas i processen, inte från processen. Alla barn har rätt till egna företrädare. Man har det men inte i dessa situationer. Jämställdhetsmyndigheten visar på bristerna. Barnombudsmannen visar på bristerna.

När ska regeringen ta alla barns rättigheter på allvar? Någon måste stå på barnens sida. Fler barn ska inte behöva dö. Fler barn ska inte behöva förlora kontakten med en tillräckligt viktig och bra vuxen.

Herr ålderspresident! Det är alltså sju av åtta riksdagspartier som tycker att en utredning ska tillsättas om barns rätt till eget ombud i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Moderaternas samarbetsparti Liberalerna skrev just före valet i en riksdagsmotion: I samband med vårdnadstvister borde barnet ha rätt till ett eget ombud som för dennes talan. Motionen undertecknades av Strömmers ministerkollegor Johan Pehrson, som nu är arbetsmarknadsminister, och Mats Persson, som nu är utbildningsminister.

Också Moderaternas andra samarbetsparti, Kristdemokraterna, har lyft detta. På deras riksting i november hade just denna fråga en framskjuten plats. I motionssvar om denna fråga svarade partiledare och näringsminister Ebba Busch och partistyrelsen i Kristdemokraterna: Redan i dag driver vi att barnens rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud.

I själva kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, står det att alla barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Herr ålderspresident! Vi talar här om två partiledare i regeringen som nyligen uttalat att detta är jätteviktigt. Det är alltså sju av åtta partier som vill att det ska utredas. Myndigheter har framfört detta. Utredningar har lyft det. Därför vore det väldigt fint om Moderaterna och justitieministern kunde låta demokratin ha sin gång och släppa igenom just utredningen kring detta.

Jag vill tacka för debatten.

Herr ålderspresident! Tack, Martina Johansson och Laila Naraghi, för interpellationerna och Anna-Belle Strömberg för deltagandet i debatten å Laila Naraghis vägnar!

Jag tar fasta på det som jag tycker är en stor styrka och som kommer till uttryck i denna diskussion. Det finns en mycket bred uppslutning som jag uppfattar omfattar alla partier i Sveriges riksdag när det gäller att barnens rättigheter i rättsprocessen måste tillgodoses eller tas till vara på ett bättre sätt än i dag. De brister som har lyfts upp av alla som har deltagit i dagens diskussion när det gäller dokumentation, riskbedömningar eller annat är naturligtvis problem som inget anständigt samhälle kan leva med. Det är något som måste åtgärdas, och det måste åtgärdas på ett systematiskt sätt så att det inte blir slumpen eller omständigheterna i det konkreta fallet som avgör om barns rättssäkerhet tas till vara i svåra rättsprocesser som rör känsliga frågor som vårdnad, umgänge, boende och annat. Det handlar också om att detta ska kunna göras så att barns rätt tas till vara på ett sådant sätt att inte konflikter förvärras eller att barn i onödan dras in mer i konflikter som i grund och botten är föräldrarnas.

Allt detta ser vi nu över. Vad gäller Moderaterna kan jag säga att inget ställningstagande hittills har varit ett uttryck för en blockering utan möjligtvis ett uttryck för att när det kommer till kritan är det vi som har tagit ansvar för att hantera frågan i både Justitiedepartementet och Socialdepartementet. När vi har vägt av frågan ordentligt ska vi också lämna besked om hur frågorna ska hanteras framåt. Jag är rätt övertygad om att det kommer att ske på ett sådant sätt att vi får ett fint samspel även i den här frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.