Avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig om jag anser att avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken bidrar till att öka jämställdheten i världen och om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av detta. Hon har även frågat om jag avser att ta något initiativ med anledning av det som framkommer i EBA:s studie om den feministiska utrikespolitiken.

Användningen av begreppet feministisk utrikespolitik har lett till att etiketten har skymt innehållet i politiken, och den här regeringen valde därför att utmönstra ordet. Men det råder ingen tvekan om att jämställdhet är ett svenskt kärnvärde, både nationellt och i utrikespolitiken. Som framgick i den nyligen framlagda regeringsförklaringen ska Sverige fortsätta att vara en stark röst för jämställdhet, både här hemma och globalt.

Regeringens utgångspunkt för detta arbete är varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion. Engagemang för jämställdheten ska ge konkreta resultat och fokusera på innehåll, inte etikettering.

I utrikes- och biståndspolitiken kommer regeringen bland annat att fokusera på kvinnors ekonomiska egenmakt, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, stöd till demokratirörelser och MR-försvarare samt motverka alla former av sexuellt och könsrelaterat våld. Sverige fortsätter alltså att bidra till att öka jämställdheten i världen, så även med höga ambitioner på utlandsmyndigheter och andra berörda myndigheter.

Det finns förstås flera sätt att stärka jämställdheten globalt, och regeringen väljer nu att arbeta med fokus på konkreta resultat. Jag ser därför ingen anledning att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av EBA:s studie.

Herr talman! För nära ett år sedan gjorde utrikesminister Tobias Billström SD-regeringens första uttalande på det utrikespolitiska området. När statsrådets eget parti och dess samarbetspartier fick prioritera var avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken något som deklarerades i princip omedelbart av den då nya utrikesministern.

Skälen som angavs var att den feministiska utrikespolitiken enbart var en etikett som skymt innehållet i politiken, som vi precis har hört utrikesministern upprepa. Sverige blev med det här både det första landet i världen som under en S-ledd regering höjde ambitionerna för flickors och kvinnors rättigheter genom att lansera en feministisk utrikespolitik och är nu även det första landet i världen att med SD och M i spetsen avskaffa den och medvetet ta av sig ledartröjan.

Herr talman! EBA, Expertgruppen för biståndsanalys, har nyligen släppt en omfattande studie om den feministiska utrikespolitiken. Där slår de fast att det inte bara var en etikett utan att den innebar en stark prioritering av området som fick stort genomslag i och utanför Sverige och i utrikesförvaltningens olika delar. De bedömer också att det feministiska ramverket signalerade höjda ambitioner i arbetet med jämställdhet inom utrikespolitiken. De konstaterar att Sverige intog ett starkare internationellt ledarskap, vilket i princip är tvärtom från vad utrikesministern själv säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi ser en tillbakagång i världen när det gäller flickors och kvinnors rättigheter och livsvillkor. Pandemin har stärkt och påverkat fattigdomen i världen till det sämre, och vi vet att en majoritet av världens fattiga är kvinnor. Det könsbaserade våldet har ökat, och konservativa krafter i olika delar av världen attackerar flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Kampen mot förtryck och våld och för rätten till sin egen kropp sker varje dag, precis just nu i Afghanistan, i Iran och på många andra platser. Det är i den kontexten avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken ska ses. Vi lever i en tid där jämställdhet medvetet motarbetas, och det är just då som SD-regeringen monterar ned det ramverk som hade fokus på flickors och kvinnors rättigheter, resurser och representation, som implementerades brett inom utrikes- och utvecklingspolitiken. Den här politiken har tjänat som inspiration och exempel för andra. Men att ordet feminism är ett problem är vad regeringen vill signalera till omvärlden.

Herr talman! Vi vet att införandet av feministisk utrikespolitik inspirerade ett dussintal länder som Kanada, Spanien, Frankrike, Mexiko, Liberia - för att nämna några. De följde efter Sverige. Det går förstås att fråga sig om utrikesministern tycker att dessa länder bedriver en utrikespolitik utan egentligt innehåll och där ordet feminism skymmer sikten för innehållet - för att använda utrikesministerns egna ord.

Vi vet att införande gjorde att myndigheter och ambassader markant ökade sina insatser, kopplat till jämställdhet och jämställdhetsarbete. Vi vet att handelspolitiken för första gången inkluderades i en tydlig förväntan att bidra till ökad jämställdhet, och vi vet att införandet också förpliktade och höjde förväntningarna på Sverige. Det blir förstås djupt missvisande att stå här i Sveriges riksdag och låtsas som att den feministiska utrikespolitiken inte hade något som helst innehåll, trots att EBA:s studier visar på något helt annat.

Jag tänker upprepa min fråga till utrikesministern: Hur ökar jämställdheten i världen genom att den feministiska utrikespolitiken avskaffas?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att jämställdhet är ett svenskt kärnvärde. Jag vill understryka att samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter för kvinnor och män har ett egenvärde i sig, men det finns självklart flera fördelar med ett jämställt samhälle. Det gäller inte minst samhällsekonomiskt, när både kvinnor och män har samma möjligheter att nå sina drömmar. På för många håll i världen har inte flickor och pojkar samma möjligheter att förverkliga sina drömmar.

Den här debatten handlar om den tidigare regeringens feministiska utrikespolitik. Var det bara en etikett, eller var det en etikett med ett innehåll bakom? Att det var en etikett borde vi alla skriva under på. Vad gäller innehållet fastslår rapporten från EBA, som ledamot Wickman hänvisar till, att lanseringen av feministisk utrikespolitik inte medförde några nya metoder att arbeta med jämställdhet. Man gjorde på vissa håll lite mer, kanske lite annorlunda, men man gjorde framför allt mycket så som man hade gjort innan. Styrningen på området beskrivs också som svag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det finns många etiketter som vi skulle kunna diskutera för svensk utrikespolitik. Varför driver inte Socialdemokraterna att Sverige ska ha etiketten en MR-fokuserad utrikespolitik med särskilt fokus på och särskilda insatser för att öka det demokratiska utrymmet och respekt för mänskliga rättigheter runt om i världen? Varför driver inte Socialdemokraterna att Sverige ska ha etiketten en hbtqi-certifierad utrikespolitik med särskilt fokus på och särskilda insatser för en grupp människor som i stora delar av världen förtrycks och inte kan vara sig själva? Varför driver inte Socialdemokraterna att Sverige ska ha etiketten klimatneutral utrikespolitik med särskilt fokus på och särskilda insatser för att minska klimatförändringarna och deras effekter för människor, djur och natur?

Herr talman! Det finns sannerligen många etiketter vi skulle kunna diskutera och märka utrikespolitiken med. Motfrågorna till Socialdemokraterna blir följande: Sverige märker inte sin utrikespolitik med ett särskilt fokus på mänskliga rättigheter - betyder det att mänskliga rättigheter inte är i fokus för svensk utrikespolitik? Självklart inte. Att Sverige inte märker sin utrikespolitik som att den skulle ha särskilt fokus på rättsstatens principer, betyder det att rättsstatens principer inte är i fokus för svensk utrikespolitik? Självklart inte. Och, herr talman, att Sverige inte märker sin utrikespolitik som feministisk, betyder det att jämställdhet inte är i fokus för svensk utrikespolitik? Självklart inte.

Om vi ska prata etiketter, är det inte en bättre etikett att vi ska bedriva en utrikespolitik som utgår från svenska intressen? Det handlar om svenska intressen där jämställdhet är ett absolut kärnvärde, där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat är absoluta kärnvärden och där frågan om klimatförändringarna genomsyrar i princip alla politikområden.

Detta är både tydligare och bättre - en utrikespolitik som utgår från svenska intressen och verkar för svenska intressen och svenska kärnvärden, med fokus på innehåll, inte på etiketter.

Herr talman! Historien visar gång på gång att normen i utrikespolitiken är det manliga perspektivet. Varje gång fredsförhandlingar ska hållas, konflikter lösas, militära insatser eller demokratiprocesser inledas eller makt fördelas är det fullt av män runt bordet. Såväl historien som forskning visar att när politik formas av män blir den också för män; kvinnor och barn lämnas utanför. Och konsekvenserna visar sig varje gång. För långsiktiga lösningar måste kvinnor vara en del av lösningen. Detta visar också forskningen.

Men om det är något som vi historiskt och egentligen varje dag får bevisat för oss är det att detta inte sker av sig självt. För att kvinnor ska vara en del av lösningen och kvinnors villkor lyftas krävs att vi har en strategi - att vi säkerställer att vi tidigt lyfter och utbildar kvinnor och arbetar strategiskt för att lyfta fram kvinnor.

Vi har tidigare här i dag debatterat situationen i Iran och hur kvinnor i Iran modigt protesterar mot regimens förtryck och kämpar för sina egna rättigheter och sin frihet, med livet som insats. Trots detta kan vi, sett till historien och hur det alltid blir i internationella situationer, utgå från att kvinnorna inte kommer att lyftas fram som en del av lösningen. Vi kan utgå från att det även där kommer att vara fullt av män runt förhandlingsbordet. För varför skulle det bli annorlunda när det handlar om att hantera makt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att det ska bli annorlunda krävs att vi aktivt agerar för detta - att vi arbetar aktivt för att lyfta fram kvinnor och säkerställa kvinnors del av makten. Det är därför den feministiska utrikespolitiken behövs.

Jag repeterar därför interpellanten Linnéa Wickmans fråga: Vad ser utrikesministern för risker med att avskaffa den feministiska utrikespolitiken?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först tacka Linnéa Wickman, som oförtrutet driver denna fråga tillsammans med Alexandra Völker. Den feministiska utrikespolitiken är en otroligt viktig fråga.

Låt mig sedan konstatera några saker. Vad är feminism? Feminism är att man ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett om man är kvinna eller man, alltså jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vad är då feministisk utrikespolitik? Jo, det är att jämställdheten ska genomsyra all utrikes, handels- och säkerhetspolitik.

Har detta då gett något resultat? Sverige var ju först och gick i spetsen när det gäller att genomföra detta, och nu har man också tittat igenom för att se om det gav resultat. Svaret är ja. Vi vet det nu - det gav resultat, det gjorde skillnad, det var inte bara en etikett.

Det ärar inte utrikesministern att han fortsätter hänvisa till att denna etikett skulle skymma arbetet och innehållet. Det ärar honom inte att han inte kan ta till sig den kunskap som faktiskt finns på bordet.

Rapporten visar nämligen att det var precis tvärtom. Det gjorde skillnad på plats, på riktigt. Jag vill bara ge några exempel, där jag själv verkligen har fått se och höra vad den feministiska utrikespolitiken faktiskt spelade för roll.

Jag var i Zimbabwe 2019. Vi som var där kom från flera partier, och någon var lite kritisk till den feministiska utrikespolitiken och frågade biståndsorganisationerna och dem vi träffade om den verkligen spelade någon roll. Svaret var entydigt: Den spelar roll; vi är så tacksamma över att Sverige driver en feministisk utrikespolitik. Den spelar roll för innehållet men är också viktig för hur insatserna görs.

Vi vet att biståndspolitik när den riktar sig till kvinnor inte bara kommer kvinnorna till del. Den kommer även barnen till del på ett annat sätt, och den gagnar hela samhället.

När jag i februari var på kvinnotoppmötet hade informationen om att den nya regeringen i Sverige hade avskaffat den feministiska utrikespolitiken inte kommit alla till del. Det var därför många som vid offentliga seminarier tackade Sverige och sa att det var bra att vi hade en feministisk utrikespolitik. Politiker och civilsamhälle från alla delar av världen uppskattade detta och meddelade att det var bra att Sverige går före. Det spelar roll och ger oss kraft och energi, sa man.

Några månader senare var jag inbjuden att tala om kvinnor, fred och säkerhet i Washington. Då var det många som var väldigt ledsna och oroliga, för det behövs ett land som går före och verkligen visar att jämställdhet spelar roll; det gör skillnad. Man beklagade att regeringen fattat detta beslut. Jag beklagar också att regeringen gjorde det, särskilt innan man fått ta del av resultaten när det gäller om den feministiska utrikespolitiken gör skillnad eller inte. Nu vet vi att den gjorde det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att precis som Linnéa Wickman poängterar i sin fråga har världen på senare tid sett en tillbakagång när det gäller flickors och kvinnors rättigheter och livsvillkor. Covid-19-pandemin, kriget i Ukraina och tillväxten av extrema ideologiska krafter har alla haft en negativ inverkan på jämställdheten. Det är under rådande omständigheter extra viktigt att fokusera på konkreta resultat snarare än på etikettering.

Låt mig därför ge tre exempel på hur vårt arbete för jämställdhet gör verklig skillnad, precis som Magdalena Thuresson var inne på tidigare.

Ekonomisk egenmakt, det vill säga möjligheten att genom egna ekonomiska resurser själv forma sitt liv, är ofta en förutsättning för bredare politiskt deltagande. I en tid då antidemokratiska rörelser växer sig starkare utgör Sveriges stöd till kvinnors förmåga att själva tjäna och förvalta sina pengar ett viktigt bidrag för att stärka både kvinnor och demokratier världen över.

Här är Afghanistan ett alltför talande exempel på vad som händer när kvinnor utestängs från att delta i samhällslivet och därmed inte kan bidra till vare sig sin egen eller sin familjs försörjning, något som också påverkar landets möjlighet till ekonomisk tillväxt.

Likaså utgör regeringens fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive arbetet för att motverka alla former av sexuellt och könsrelaterat våld, ett konkret bidrag som både stärker individers rättigheter och främjar ett tryggare samhälle. Här bygger regeringen vidare på och utvecklar det arbete kring SRHR som Sverige har bedrivit i decennier, under flera olika regeringar, för övrigt. Vårt stöd till FN:s befolkningsfond UNFPA bidrar varje år till att förhindra miljontals oavsiktliga graviditeter och osäkra aborter, hundratusentals fall av könsstympning och tiotusentals fall av mödradödlighet. Bistånds- och utrikeshandelsminister Forssell lyfte också fram vikten av SRHR-frågorna och osäkra aborter vid ett sidoevent under FN:s årliga högnivåmöte i New York.

Tiotusentals barnmorskor har utbildats, och miljontals kvinnor har fått tillgång till säkra förlossningar i humanitära kriser. Genom ett riktat bidrag på 120 miljoner kronor stöder Sverige dessutom specifikt kvinnor och flickor i Ukraina och i Moldavien. Stödet syftar bland annat till att bistå dem som systematiskt utsätts för det konfliktrelaterade sexuella våldet.

Hittills har sammanlagt 75 700 kvinnor och flickor tack vare svenskt stöd fått hjälp av UN Women genom centret Safe Space, som erbjuder kvinnor psykologiskt humanitära sociala tjänster och stöd. Bidraget har också lett till att UNFPA har kunnat nå 200 000 individer utsatta för könsrelaterat våld med livräddande insatser.

Slutligen bidrar Sverige till att stärka säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet - ett viktigt arbete som syftar dels till att beakta de särskilda risker som kvinnor och flickor möter i konfliktsituationer, dels till att stärka kvinnors roll i konfliktförebyggande insatser för fred. Sverige har bidragit till att Ukraina i våras kunde lansera sin uppdaterade nationella handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet, i likhet med vad interpellanten och övriga deltagare har efterfrågat här i kammaren i dag. Vi stöder även OSSE:s viktiga arbete på området genom riktade bidrag som syftar till att stärka jämställdhetsaspekten i konfliktsituationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag avslutade mitt förra inlägg med att upprepa den fråga som är bakgrunden till att jag tagit initiativ till den här debatten, alltså om borttagen feministisk utrikespolitik bidrar till ökad jämställdhet i en värld där flickors och kvinnors rättigheter är under attack. Svaret på den frågan tycks vara nej.

Det finns heller inget intresse av att dra lärdom av den viktiga och omfattande studie som EBA har genomfört. Den är ju en guldgruva med konstruktiva förslag också när det gäller hur feministisk utrikespolitik hade kunnat implementeras ännu bättre. Hur den feministiska utrikespolitiken hade kunnat utvecklas är något som den här debatten hade kunnat handla om.

I stället får jag konstatera att utrikesministern i den här debatten lägger en del kraft på att argumentera för att ordet feminism står i vägen för Sveriges utrikespolitiska intressen. Jag noterar dock att detta mest verkar gälla för Sveriges del och inte för de andra länder som har inspirerats och också antagit en feministisk utrikespolitik.

Sverige har ju länge drivit frågan om jämställdhet i utrikespolitiken. Vi är också bundna av olika internationella avtal och konventioner som värnar detta. Men det stora genomslaget som feministisk utrikespolitik de facto har bidragit till - alltså att flickors och kvinnors rättigheter kommer högre upp på dagordningen i det internationella samfundet - är något som sannolikt kommer att kunna vara bestående ett tag, eftersom hela ramverket har inneburit att mycket personal vid våra utlandsmyndigheter och i utrikesförvaltningen har utbildats i och arbetat med detta under åtta år. Att en del insatser ändå fortsätter i vissa former är alltså inget som sker tack vare den regering vi har utan snarare trots den nuvarande regeringen. Nu utvecklas den feministiska utrikespolitiken i stället vidare av andra länder.

Vi ser tyvärr också steg för steg de konkreta konsekvenserna av att den här politiken nedmonteras i kombination med nedskärningar i biståndet. Under 2023 drabbades FN-organisationer som UN Women, UNDP och UNFPA, som konkret arbetar med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa, fattigdomsbekämpning, stärkt jämställdhet och att avskaffa våld och diskriminering mot kvinnor, av nedskärningar. Alla har de fått en nedskärning jämfört med året innan med ungefär 25 procent. Vi vet att anslagen har skurits ned till Folke Bernadotteakademin, som arbetar fredsfrämjande och bidrar till FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, och vi vet att detta arbete behövs eftersom kvinnor är så kraftigt underrepresenterade i fredsprocesser. Men när kvinnor är representerade vet vi att freden också blir hållbar.

Ett konkret exempel på hur arbetet har försämrats är nedmonteringen av det kvinnliga medlingsnätverket med erfarna kvinnliga diplomater och fredsbyggare som har deltagit i komplexa medlingsinsatser via Sverige, EU och OSSE i Afghanistan, Georgien, Somalia och Syrien, för att ge några exempel. Det är ett nätverk som konkret har bidragit till att kvinnor har inkluderats och att kvinnors intressen har tagits till vara i svåra fredsprocesser. Detta har nu lagts vilande av regeringen i väntan på en utvärdering som skulle ha blivit klar för flera månader sedan men nu inte går att hitta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så här skulle jag kunna fortsätta. Det är väldigt tydligt nu, herr talman, att Sverige saknar det ramverk för jämställdhet och den tydliga färdriktning som feministisk utrikespolitik innebar och som hade kunnat stärkas och förbättras. Och detta får konsekvenser. Det sker neddragningar. Sverige har tappat det globala ledarskapet, och vi har en utrikesminister som anser att ordet feminism är ett problem och inte en del av lösningen.

Till råga på allt är utrikesministern inte ens intresserad av att dra lärdom av den studie som EBA har genomfört. Det är för dåligt!

(Applåder)

Herr talman! Det kan i debatten inte bara här i dag utan generellt från Socialdemokraternas sida låta som att om man inte har etiketten feministisk utrikespolitik prioriterar man inte heller frågor som rör jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter. Det stämmer självfallet inte, och jag tror att alla som följer den här debatten också förstår det.

Jämställdhet är ett svenskt kärnvärde som genomsyrar också den svenska utrikespolitiken. Låt mig också understryka att det var så långt innan Margot Wallström lanserade begreppet feministisk utrikespolitik. Jag vet inte om Socialdemokraterna är medvetna om det, men deras retorik undergräver alltså deras egna tidigare utrikesministrar.

Retoriken att utan etiketten feministisk utrikespolitik finns inga prioriteringar när det gäller kvinnors och flickors rättigheter betyder också att exempelvis Anna Lindh, Laila Freivalds och Jan Eliasson inte hade fokus på jämställdhet. Det tror inte jag att Socialdemokraterna på riktigt menar. Jag vill föra till protokollet att jag i alla fall inte gör det. Fokus ska vara på innehåll, inte på etiketter.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Linnéa Wickman för denna otroligt viktiga interpellation. Det här är väldigt viktiga frågor.

Jämställdhet är ett kärnvärde. Det har vi hört nu flera gånger. Och det är viktigt att kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter. Det är just detta som är poängen: Det är skillnad mellan att vara för någonting och att aktivt arbeta för det. Det är just här som vi socialdemokrater ständigt skiljer oss från högern när det kommer till jämställdhetspolitiken. Konflikten står mellan att vara för jämställdhet och att genom strategiskt feministiskt arbete uppnå jämställdhet.

Feminism är ett verktyg. Det är att i varje steg se kvinnors och barns särskilda utsatthet och att aktivt arbeta för kvinnors del av makten.

Jag ifrågasätter inte att regeringen tycker att jämställdhet är viktigt. Men genom att avskaffa den feministiska utrikespolitiken sätter man inte längre jämställdhet först. Linnéa Wickman har också lyft fram flera tydliga exempel på den praktiska politik som följer i den feministiska utrikespolitikens avskaffande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett signalvärde är det såklart inte, men även om det skulle vara ett signalvärde tänker jag att vi åtminstone borde kunna enas om signalvärdenas betydelse i utrikespolitiken. Därmed borde vi också inse vilket signalvärde det faktiskt har att avskaffa den feministiska utrikespolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Kriser tenderar att förvärra situationen för dem som har det tuffast. Skillnaderna och segregationen har ökat, och kvinnor och flickor drabbades särskilt hårt under covid-19-krisen. Det är kanske särskilt nu en jämställd politik på alla områden behövs mer än någonsin.

Egentligen tänkte jag inte bemöta en del av de märkliga uttalanden som har gjorts här om vad man tycker om tidigare utrikesministrar eller tidigare politik, men jag vill bara säga detta: I politik är det också viktigt vad vi säger och vad vi gör. Som min kollega Linnéa Wickman har visat på handlar det inte bara om ord utan om politik och vad som görs. Också praktiken påverkas alltså.

Ord är viktiga. Det vet vi politiker - vi jobbar ju med detta hela dagarna. Ord och att genomföra dem i handling spelar roll. Det hade inte varit något problem om det bara var vi socialdemokrater som tyckte att det var lite märkligt eller som har funderat över att den feministiska utrikespolitiken togs bort. Det kanske inte hade varit det största problemet, men det stora problemet, som jag var inne på i mitt tidigare anförande, är ju att andra ser det som en tydlig signal från Sverige när den feministiska utrikespolitiken tas bort.

Det är inte bara vi som tycker detta, utan många ute i världen önskar att vi ska fortsätta att gå före och visa med ord och handling att det är viktigt att fortsätta att kämpa för jämställdhet i världen.

(Applåder)

Herr talman! När man lyssnar på den här debatten kan man inte undgå att ställa sig frågan om vi har läst samma rapport. En av EBA:s slutsatser är att etiketten feministisk utrikespolitik var just en etikett och inte en fråga om nytt innehåll. Innehållsmässigt var det alltså inte något nytt, då Sverige i decennier har arbetat för stärkt jämställdhet, precis som Magdalena Thuresson berättade här i talarstolen nyss.

Detta leder till en fråga till Eva Lindh, som visserligen inte har fler repliker, men ändå: Vad var det egentligen som de tackade för på seminariet? Var det etiketten, eller var det innehållet? Jag tror att de personer som ledamoten lyssnade på tackade oss för etiketten, och jag tror att de gjorde rätt i det.

Termen feministisk utrikespolitik har i många länder varit polariserande snarare än enande, och Sverige har behövt ägna tid och kraft åt att förklara vad den feministiska utrikespolitiken egentligen innebär snarare än att fokusera på konkreta insatser.

Här är våra närmaste grannländers inställning mycket talande. Trots att vi har väldigt lika syn på vikten av jämställdhet har de aldrig anammat konceptet feministisk utrikespolitik. Detta nämner inte Linnéa Wickman, men det är faktiskt tänkvärt. De har fokuserat på innehållet snarare än på etiketten. Jag ser därför inga risker, men däremot ser jag många möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag framhöll redan i utrikesdeklarationen är varje individs lika värde, oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion, en frihetsfråga som är prioriterad av regeringen. I förra veckan återupprepade jag detta i talarstolen i FN:s generalförsamling när jag höll Sveriges nationella anförande, och jag betonade särskilt kvinnors och flickors rätt till mänskliga rättigheter.

Med detta sagt och med hänsyn till interpellationsdebatten i dag i kammaren är EBA:s utvärdering ändå intressant. Rapporten drar bland annat slutsatser om hur man kan få utrikesförvaltningen att arbeta med politiskt prioriterade frågor, och detta är lärdomar som kan överföras till andra områden. Som sådan är studien ett välkommet bidrag för en utrikesminister som är mån om att nå resultat. Och det är jag.

Herr talman! Vart vi än vänder oss i världen är det tydligt att feminismen inte har gått för långt, och detta ställer krav på oss som land.

Den banbrytande politik som Sveriges S-ledda regering lanserade för att inkludera ett feministiskt ramverk inom utrikespolitikens alla delar valde Tidölaget att slänga bort utan att blinka. Inte ens den utvärdering som utrikesministern nämnde kan ge goda medskick inför framtiden - den kunde man inte ens invänta. Det spelade helt enkelt ingen roll vilken skillnad politiken gjort eller vilka lärdomar som kunde dras, utan feminismen skulle bort.

Jag tycker fortfarande, så här i slutet av debatten, att det är oklart vad ordet feminism, enligt utrikesministern, skymmer i politiken mer än att det alltså skulle polarisera gentemot de könskonservativa krafter i världen som trycker tillbaka flickors och kvinnors rättigheter.

Feministisk utrikespolitik var ett åtagande och ett löfte till världens flickor och kvinnor, och det var ett banbrytande arbete där man gick före. Det gav kraft till kvinnorättskämpar runt om i världen i en tid när vi ser politiska ledare som medvetet bidrar till att vrida klockan tillbaka.

Feministisk utrikespolitik var en drivkraft att samordna på ett nytt sätt och ta steg framåt från Sveriges sida och utveckla hur vi bidrar till en mer jämställd värld genom vår utrikespolitik. Att fortsätta att kalla det en etikett och försöka ge sken av att de senaste åtta åren inte har fokuserat på resultat i utrikespolitiken är djupt missvisande.

Jag tackar för debatten, för jag tycker att den tydligt har visat att SD-regeringens avskaffande av den feministiska utrikespolitiken inte bidrar till att öka jämställdheten i den värld som har så ofattbara klyftor mellan kvinnor och män och mellan rik och fattig. I stället ekar bara tomrummet av bristen på en tydlig färdriktning, ambition och vilja att visa globalt ledarskap.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig tacka interpellanten och övriga deltagare för debatten, som verkligen har visat att den feministiska utrikespolitiken var just en tom etikett som skapade mer problem än vad den löste.

Låt mig avsluta med att återigen lyfta fram regeringens konkreta syn på jämställdhetsfrågan, som vägleder oss i vårt arbete. I multilaterala forum som EU och FN står Sverige upp för ett starkt språk som framhåller vikten av jämställdhet. Där är inte minst SRHR en viktig skiljelinje där Sverige står enat mot de länder som vägrar att kompromissa vad gäller frågor som till exempel rätten till säker abort och tillgång till allsidig sexualundervisning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jämställdhet är även en djupt integrerad aspekt av utvecklingssamarbetet. Här är det viktigt att framhålla att jämställhet handlar om mer än bara rättigheter. Det är även en förutsättning för demokrati och ett verktyg för ekonomisk utveckling. Forskningen visar även, precis som har lyfts fram i debatten, att fredsavtal där kvinnor har varit en del av processen är mer hållbara över tid. Därför utgör jämställdhet en viktig fråga för Sverige i de flesta av våra bilaterala och regionala utvecklingsstrategier men även i globala tematiska strategier, som styr exempelvis Sidas verksamhet.

Herr talman! Det är genom detta konkreta arbete, inte genom etiketter, som Sverige stöder jämställdheten i världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.