Åtgärder mot minskningar av djurpopulationer

Fru talman! Staffan Eklöf har frågat mig vilka slutsatser jag drar av den förnyade statistiska analysen av data för Living planet index, LPI, om situationen för ryggradsdjur i världen och om vilka åtgärder som är effektivast för att lösa problemen.

Jag vill börja med att instämma i Eklöfs bedömning att många djurpopulationer minskar i storlek och att det är angeläget att finna politiska lösningar på problemet. Bevarandeinsatser är viktiga för många olika artgrupper, deras genetiska variation och ekosystemen de ingår i, det vill säga den biologiska mångfalden. Här krävs både ny kunskap och konkreta insatser inom alla delar av samhället.

Eftersom LPI enbart tar upp ryggradsdjur har indexet begränsad betydelse för prioriteringarna av svenskt naturvårdsarbete och olika insatser för biologisk mångfald. Regeringens insatser för att nå miljökvalitetsmålen grundar sig bland annat på myndigheternas uppföljning av dessa mål.

När det gäller arter har den svenska rödlistan en stor betydelse, bland annat eftersom den tar upp alla flercelliga organismgrupper och inte bara ryggradsdjur. Ryggradsdjuren utgör i antal knappt 4 procent av de rödlistade arterna i Sverige.

Insatser för ryggradsdjur är ofta integrerade i arbetet med den biologiska mångfalden. Ryggradsdjuren, liksom alla växt- och djurarter i världen, ingår i ekosystem som ofta kräver flera olika typer av bevarandeinsatser.

Regeringens bedömning av läget för den biologiska mångfalden, inklusive arterna, bygger inte på enstaka artiklar utan på samlade bedömningar och kunskapssynteser utifrån flera underlag. Den mest omfattande syntesen har genomförts av den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, Ipbes. Förkortningen Ipbes står för Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. Plattformen har 134 nationer som medlemmar, däribland Sverige. Ipbes presenterade i maj 2019 en rapport om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjänster.

Rapporten bygger på cirka 15 000 vetenskapliga artiklar och har genomgått två granskningsförfaranden som inkluderat Ipbes medlemmar, observatörer och andra experter. Syftet med rapporten har bland annat varit att sammanställa kunskapssynteser om situationen i världen för biologisk mångfald, ekosystem, ekosystemtjänster, hotade arter och livsmiljöer samt kopplingarna däremellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rapporten beskriver sammanfattningsvis att situationen för biologisk mångfald i världen är allvarlig till mycket allvarlig. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning, och många ekosystem förändras i snabb takt. En bedömning av världens uppskattningsvis 8 miljoner arter visar att omkring 1 miljon är hotade till sin existens. Rapporten pekar ut fem drivkrafter som orsak till att denna situation har uppstått: förstörda livsmiljöer, ohållbar exploatering av arter genom fiske, jordbruk och skogsbruk, klimatförändringar, invasiva främmande arter samt föroreningar.

För att komma till rätta med problemen listar rapporten ett antal förslag, bland annat att fullt ut implementera existerande globala och regionala miljörelaterade avtal. Exempel på sådana är konventionen om biologisk mångfald, CBD, och EU:s miljölagstiftning, som exempelvis art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet, ramvattendirektivet och havsmiljödirektivet.

Regeringen avser att följa och fortsätta implementera dessa internationella avtal och direktiv. CBD tog vid sitt partsmöte 2010 fram en strategisk plan för biologisk mångfald till 2020 med 20 delmål, de så kallade Aichimålen. För närvarande arbetas med att ersätta denna plan med ett nytt strategiskt ramverk. Även i Agenda 2030 finns specifika mål för biologisk mångfald. Dessutom finns ytterligare internationella konventioner som exempelvis Cites och Ramsar. På regional nivå har EU antagit en strategi för biologisk mångfald till 2030.

CBD antog under sitt 13:e partsmöte i december 2016 beslut om indikatorer för uppföljning av den strategiska planen och Aichimålen. I beslutet listades ett antal indikatorer, däribland LPI, living planet index. Övriga indikatorer som tas upp rör bland annat allmänhetens medvetenhet om den biologiska mångfaldens värden, hur värdet av ekosystemtjänster har integrerats i samhällsplaneringen, ekologiskt fotavtryck, skogsutbredning, sötvattnens biologiska mångfald, utbredning av naturliga habitat som till exempel våtmarker, certifierat fiske, bottentrålning, övergödning, vattenkvalitet, invasiva främmande arter, korallrev och skyddade områden.

Det är för tidigt att bedöma om den nya artikeln i Nature om living planet index får några effekter på internationella och nationella prioriteringar i arbetet för biologisk mångfald. Prioriteringarna inom svenskt naturvårdsarbete kommer fortsatt att i huvudsak utgöras av insatser för att nå de svenska miljökvalitetsmålen, Sveriges åtaganden enligt CBD:s strategiska plan och kommande ramverk och EU:s strategi för biologisk mångfald samt av insatser för att fortsätta bereda slutsatserna från Ipbes behovsanalys.

Fru talman! Tack, Isabella Lövin, för svaret!

Living planet index mäter trenden för populationer av ryggradsdjur. Det är ett genomsnitt för alla världens populationer. Konventionen om biologisk mångfald har antagit detta index för att mäta om dess mål nås. Det är alltså ett mycket centralt index. Indexet visar på en kraftig nedgång och ligger till grund för teorier om en katastrofal minskning av ryggradsdjur i hela världen, den så kallade sjätte massutrotningen.

Forskarna i artikeln som jag tog upp har gjort en fördjupad statistisk analys av data i living planet index. I stället för att räkna ut ett globalt genomsnitt som vanligt har de delat upp data i mindre enheter som omfattar närbesläktade arter regionvis. De ökar alltså upplösningen. De upptäckte att det bara är 3 procent av djurpopulationerna som minskar. Dessa populationer minskar dramatiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra kan de se att det finns en stor regional variation i världen. Det globala genomsnittet, som vanligen används, maskerar alltså hur trenderna ser ut för de olika populationerna och regionerna. Forskarna säger att den nya dataanalysen ändrar synen på trenderna för djuren och leder till att man behöver andra åtgärdsstrategier än nu.

Precis som ministern säger är denna artikel bara en av många, och den samlade bilden från allt vetenskapligt arbete är central - det håller jag helt med om. Men artikeln är särskilt intressant på två sätt. Den är baserad på samma data som har använts för konventionen om biologisk mångfald och av WWF. Det är även delvis samma forskare som har medverkat. Det är alltså inte vilken artikel som helst.

För det andra indikeras av andra studier att det finns betydelsefulla variationer. Till och med Ipbes, som ministern hänvisar till, verkar komma fram till detta, som jag läser det. Artikeln är således en utmärkt startpunkt för en debatt om vägval i miljöpolitiken.

Artikeln förordar prioriteringar och riktade insatser för att öka effektiviteten i bevarandearbetet. Vi tror också att bevarandearbetet skulle bli mycket effektivare om man riktade in det på de arter och de regioner och miljöer där problemen är störst. Om man inte riktar in åtgärderna på de mest utsatta arterna och miljöerna kommer man inte att lyckas rädda dem.

Det andra skälet har att göra med målkonflikter. De flesta bevarandeåtgärder riskerar att leda till negativa effekter för andra värden. Det kan handla om utebliven ekonomisk utveckling och effekter på arbetslöshet och välfärd. Men det kan också handla om det som WWF skriver om i sitt magasin. Man skriver om en representant för ett urfolk på norra Borneo, som säger att det finns två hot för dem: skogsavverkningar och nationalparker. De kan inte fortsätta med sitt lågintensiva skogsbruk. Även svenskars försörjning och livsstil påverkas av diskuterade storskaliga reservatsavsättningar i Sverige.

Trots underlag som pekar på stora variationer landar diskussionen i Sverige och EU hela tiden i breda åtgärder. De så kallade Aichimålen diskuteras i den svenska debatten som om avsättningar av mycket stora reservat ska göras överallt. I EU-kommissionens strategi för biologisk mångfald råder ingen tvekan: 30 procent av landytan ska avsättas och skyddas, och 10 procent ska skyddas strikt.

Jag tror att den svenska debatten går vilse för att vi i Sverige bara diskuterar hur mycket vi ska göra för biologisk mångfald och för klimatet och inte vilka metoder vi ska välja.

Isabella Lövin, pekar inte den här artikeln och variationerna mellan olika populationer på att vi bör välja mer specifika lösningar i stället för breda lösningar med stora reservatsavsättningar?

Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för interpellationen! Mitt svar på Staffan Eklöfs fråga är att vi behöver ha grundlig kunskap och faktaunderlag för de beslut vi tar och den politik vi ska föra. Dessutom finns det viktiga principer vi ska följa, exempelvis ekosystemansatsen och försiktighetsprincipen. Vi har väldigt tragiska fakta som visar hur vi förlorar en mängd arter och hur ekosystem och ekosystemtjänster hotas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den här artikeln och att living planet index skulle vara den indikator som hela konventionen för biologisk mångfald utgår från är detta inte helt korrekt. Det är en av en mängd indikatorer som jag räknade upp i mitt svar. Det är att leda tankarna lite fel att säga att detta är grunden för allting. Detta är en artikel som har pekat på viktiga saker. Forskarsamfundet får fortsätta med sitt arbete med att granska och våra myndigheter med sitt arbete med att väga samma olika rapporter.

Detta är en artikel medan Ipbes rapport baseras på sammanvägning och granskning av 15 000 rapporter. I Ipbes panel, som kom 2019, konstaterar man att 1 miljon arter hotas av utrotning. Detta är sannerligen oerhört oroväckande.

Den här artikeln handlar, vill jag påpeka, om ryggradsdjur. Ryggradsdjur står bara för knappt 4 procent av de rödlistade arterna i Sverige. Hänsyn tas till väldigt många andra arter och inte minst till själva ekosystemen, som dessa arter behöver för att klara sig.

Att vi skyddar värdefull natur är helt avgörande för att vi ska ha den motståndskraft och den resiliens i naturen som vi behöver. Vi kommer att behöva detta ännu mer i takt med klimatförändringarna. Vi behöver livskraftiga och starka ekosystem som klarar ett varmare klimat, där vi kommer att se fler och fler arter flytta norrut, vilket kommer att kunna ge oväntade effekter på våra nordiska ekosystem, exempelvis.

Vi ser redan till exempel granbarkborren, som är en sådan art som vi har väldigt stora problem med. Det är något som bara kan bekämpas med ordentliga, stabila och resilienta ekosystem som klarar ett angrepp och kan komma tillbaka. Det handlar inte bara om granbarkborren, menar jag, utan vi kommer också att kunna se fler skogsbränder, torka och problem som vi i dag kanske inte ens kan överblicka.

Behovet av att skydda natur och ha livskraftiga, stabila och resilienta ekosystem finns fortsatt. Det handlar inte bara om att skydda enskilda arter utan om att ha en motståndskraftig natur som kan tillhandahålla ekosystemtjänster som vi är helt beroende av.

Fru talman! Först vill jag understryka att vi också är oroade av att många djurarter är hotade i världen. Just därför är det viktigt att finna de effektivaste metoderna. Det är utgångspunkten.

Living planet index är ett centralt index, även om det inte är grunden för allt, vilket jag heller inte har påstått. Men jag tycker att det är märkligt att living planet index inte har analyserats på djupet innan det har använts flitigt. Det kan indikera att det är för lite debatt i frågan.

Låt mig säga något kort om exemplet granbarkborren. Jag tänker att granbarkborren kanske främst är ett exempel på att det kan bli tokigt om man bara avsätter skog och lämnar den som den är, för det förvärrar granbarkborreangreppen. Det kan man se i svensk miljö i dag.

När vi talar om avsättningar ska vi vara medvetna om att svenska ekosystem är förhållandevis unga. De har kommit hit de senaste årtusendena. Arterna är därför jämförelsevis lättrörliga och spridda över stora delar av norra Europa. Det kan inte jämföras med tropikernas specialisering av arter. Dessutom har skogsbränder varit ett vanligt inslag i våra skogar. Det betyder att man kan bevara många av våra arter utan att helt lämna dem i fred. De är så att säga vana vid förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan man inte göra allt. Varje åtgärd riskerar att leda till målkonflikter. Man måste välja. Ipbes skriver att 15 procent av världens landyta är skyddad i dag, men ändå nås inte biodiversitetsmålen. Det verkar alltså inte vara silverkulan att avsätta reservat.

Det är egentligen bara om man tror att det inte kostar något för andra människor som man kan tillåta sig att göra allt på en gång och välja breda och ineffektiva lösningar. En av Ipbes slutsatser är att det är viktigt att se att vi har ett ansvar för våra handlingar. Det ansvaret borde även omfatta att man väljer effektiva metoder som leder till minsta möjliga negativa effekter ekonomiskt, socialt och kulturellt. Detta blir allt viktigare i takt med att Sverige får en sämre ekonomi efter pandemin och ökande kostnader till följd av tidigare politiska beslut.

Jag anser att fokus i miljöpolitiken bör skiftas från att ensidigt handla om hur mycket som satsas till att handla om metoder, och jag hoppas att den här debatten kan sporra det.

Sedan verkar det vara så att internationella målsättningar om reservatsavsättningar följs i länder som Sverige, där sådana spelar mycket mindre roll, men inte i samma utsträckning i länder som Brasilien och Indonesien, där de verkligen skulle behövas. Kanske skulle man även utforma de internationella avtalen annorlunda.

Om inget annat övertygar ministern kanske hon kan övertygas av det faktum att om man inte tillräckligt bryr sig om de negativa effekterna för människor förlorar man det folkliga stödet. Om man gör breda lösningar som inte tar hänsyn till befolkningen finns det alltså större risk för att man misslyckas även på det sättet.

Fru talman! Jag tror att det som verkligen kan riskera det folkliga stödet och legitimiteten i miljö- och naturvårdspolitiken skulle vara om en enskild minister baserat på en enskild artikel svänger om hela miljö- och klimatpolitiken utan att lyssna in myndigheter och utan att respektera internationella konventioner och de internationella paneler som vi baserar både EU:s och Sveriges miljöpolitik på. Vi har miljökvalitetsmål som antogs av Sveriges riksdag för 20 år sedan, som vi fortsätter att arbeta utifrån.

Den uppfattning som Staffan Eklöf ger uttryck för, att våra nordiska djur är vana vid förändring och att lite skogsbränder inte gör något, tycker jag får stå för honom. Jag menar att de skogsbränder vi har sett de senaste åren har varit av fullständigt förödande karaktär både för de människor som är beroende av skogen och för våra ekosystem.

Ser man på skogsbränderna i Australien, som ju är ett land som drabbas långt värre än Sverige - Kalifornien är ett annat exempel - kan vi se att det är miljarder djur som har dött. Det är ekosystem som det kommer att ta oerhört lång tid att återuppbygga, om det ens går med tanke på att vi ju är på väg mot 3 graders uppvärmning i stället för att begränsa den till 1,5 grader. Vi ska vara beredda på att 1,5 graders uppvärmning i genomsnitt globalt innebär ungefär 3 grader här i Norden. Den förändring vi står inför är alltså mycket allvarlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan är det inte så att det enda instrument vi har för att skydda hotade arter och ekosystem är att avsätta reservat. Vi har också en väldigt aktiv klimatpolitik. Vi har en väldigt aktiv kemikaliepolitik, där vi försöker eftersträva ett giftfritt samhälle. Jag debatterade alldeles nyss en interpellation om plast och nedskräpning, något som också hotar inte minst våra marina däggdjur och många andra marina djur. Man hittar ju mikroplaster i fiskars magar och till och med i djurplankton.

Vi måste arbeta med alla medel för att se till att vi har en levande planet för våra barn och barnbarn att växa upp på, liksom för alla de generationer som kommer efter.

Den vetenskapliga artikel som det hänvisades till ska man naturligtvis titta på. Det som är positivt med den är att den också lyfter fram hur oerhört sårbara vissa populationer är. De har väldigt dålig status, och om man bara ser till medelvärdet kan det finnas en risk för att man missar hur allvarligt det är för de arterna. I den meningen menar jag att det är viktigt att titta närmare på den. Det är bäst att andra forskare och myndigheter gör det i vanlig ordning.

En artikel som har fastnat hos mig är en israelisk studie som kom för två år sedan. Där tittade man på biomassan av däggdjur på jorden i dag. Det är ganska slående siffror. 36 procent av biomassan för jordens däggdjur i dag utgörs av människor, 60 procent är våra boskapsdjur och bara 4 procent är vilda däggdjur. Detta visar hur otroligt dominerande människan är över våra ekosystem på jorden i dag. Vi lever i antropocen.

Fru talman! Först ska jag göra en korrigering. Artikeln är en utgångspunkt för debatten. Jag sa aldrig att jag tycker om skogsbränder.

Vardagshänsyn i svensk skog har redan i dag lett till ökad biologisk mångfald i skogen. Redan gjorda hänsynstaganden fortsätter att leverera allt större värden med tiden. Låt oss dämpa ivern att avsätta stora arealer av skogstyper som redan har avsatts i stor utsträckning. Låt oss i stället utveckla vardagshänsynen och rikta avsättningarna till de sällsynta miljöerna.

Låt oss fokusera mer på de värdefulla brynmiljöerna och utveckla dem i samarbete med näringarna.

Låt oss lösa almdöden och askdöden med riktade projekt för förädling. Det är en billig lösning för att rädda ett hundratal arter.

Låt oss sköta redan avsatta reservat bättre.

Låt oss ta i bruk ny teknik som kan ge oss synergier mellan produktion och miljö.

Låt oss fokusera på klimatåtgärder som resulterar i utsläppsminskningar globalt och inte bara här i Sverige.

Låt jordbruket kunna tjäna pengar på biologisk mångfald, så att kreativiteten släpps loss.

Låt oss anlägga våtmarker för samtidig nytta för biologisk mångfald och jordbrukets vattenförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss höja lönsamheten i svenskt jordbruk, så att vi kan öka en av världens miljövänligaste livsmedelsproduktioner.

Låt oss satsa på växtförädling för produktionens och miljöns skull.

Låt oss ta oss an de invasiva arterna med mer engagemang än i dag.

Låt oss strunta i vad som är opportunt.

Låt oss ha en miljövänlig kärnkraft i stället för vindkraftverk på biologiskt rika utsjöbankar.

Vi har också ett starkt bevarandepatos, men vi vill samtidigt att ekonomin ska utvecklas och att landsbygden ska leva.

Jag är väldigt glad för denna debatt och för att vi kan ha en levande diskussion om vägvalen i miljöpolitiken. Det viktigaste är inte att få rätt till 100 procent utan att det finns en diskussion om vilka vägval vi har gjort och vilka vi kommer att göra.

Till sist vill jag passa på att tacka ministern för denna tid och för våra debatter. Lycka till i framtiden!

Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för tacket! Och jag får önska detsamma.

Det var en lång lista som Staffan Eklöf räknade upp. En hel del av de åtgärderna är vi överens om. En hel del av åtgärderna gör regeringen redan, och en del gör regeringen inte, såklart.

Vi satsar 600 miljoner på skydd av värdefull natur under 2021. Men vi gör också en historiskt stor satsning på skötsel av naturreservat: 400 miljoner kronor under 2021. Det är väldigt viktigt att man inte bara avsätter utan att man också sköter, och det gör regeringen.

När det gäller våtmarker - det var en av de saker som Staffan Eklöf nämnde - är det en stor satsning från regeringen på att återväta våtmarker. Det är 350 miljoner kronor 2021. Det beräknas öka med 325 miljoner kronor för 2022 och med 100 miljoner för 2023.

Det är verkligen otroligt många ekosystemtjänster i en när vi gör detta. Det handlar om att binda in växthusgaser som annars avges från de utdikade våtmarkerna. Det är en bra åtgärd för biologisk mångfald. Det är också i många fall en bra åtgärd för att minska övergödning, eftersom våtmarkerna kan suga upp det här. Det handlar om att balansera grundvatten och vattenflöden. Det är en otroligt viktig och eftersatt åtgärd som vi har satt mycket fokus på.

Att skydda hav, öka fiskerikontrollen och uppföljningen och att införa ett generellt stopp för bottentrålning i skyddade områden är också en väldigt viktig fråga.

Det är alltså inte så att det enda regeringen fokuserar på är att skydda natur. Det handlar också om att bekämpa klimatförändringarna. Det handlar om att vi ska ha ett hållbart brukande av skog, av åkermark och av våra hav. Det måste vara i fokus också i fortsättningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.