Åtgärder mot den ökande psykiska ohälsan

Fru talman! Elisabeth Björnsdotter Rahm har frågat mig om jag ämnar ta problemet med ökande psykisk ohälsa på allvar och göra allt jag kan för att bryta trenden med alltmer ökande psykisk ohälsa samt om jag ser att åtgärder brådskar och att jag inte kan gömma åtgärder i utredningar och utvecklingsområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den ökande psykiska ohälsan är ett allvarligt samhällsproblem. Risken att drabbas av psykisk ohälsa och sjukskrivning är störst i så kallade kontaktyrken inom skola, vård och omsorg. Det är områden där kvinnor arbetar i stor utsträckning. Regeringen har vidtagit flera åtgärder i syfte att minska den arbetsrelaterade ohälsan.

Jag delar Elisabeth Björnsdotter Rahms uppfattning att arbetsgivaren behöver verktyg för att kunna förebygga sjukfrånvaro bland anställda. Företagshälsovården kan ge sådant stöd till arbetsgivaren. Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, har i uppdrag att följa och främja företagshälsovårdens utveckling. Mynak ska bland annat utarbeta forskningsbaserade riktlinjer som ger konkreta råd om insatser, bland annat vid psykisk ohälsa.

Arbetsmarknadens parter har också en viktig roll i sammanhanget. Parterna har på regeringens initiativ kommit överens om att arbeta för bättre arbetsmiljö och minskad sjukfrånvaro. Det handlar om såväl förebyggande åtgärder som bättre möjligheter för sjukskrivna anställda att återgå i arbete. Regeringen följer upp avsiktsförklaringarna genom återkommande samtal med parterna.

Regeringens uppfattning är att ökade kunskaper och goda exempel kan bidra till hälsosammare arbetsplatser. Mynak har därför getts i uppdrag att sammanställa forskning med fokus på faktorer som skapar friska och välmående arbetsplatser.

För att stärka individens möjligheter till rehabilitering har arbetsgivaren sedan den 1 juli 2018 ansvar att senast 30 dagar efter sjukfallets start ta fram en plan med åtgärder för återgång i arbete. Denna lagreglerade skyldighet kombineras med bidrag till arbetsgivare för köp av arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Sådant expertstöd kan ges av företagshälsovården eller annan instans med liknande kompetens.

Tidiga kontakter mellan vården och arbetsgivaren kring en patients behov av anpassningar på arbetsplatser kan förkorta ett sjukfall. Sådana kontakter kan till exempel tas av en rehabiliteringskoordinator, om patienten medger det. I budgetpropositionen föreslår regeringen att det införs en lagstadgad skyldighet för landstingen att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter. Denna skyldighet föreslås träda i kraft den 1 februari 2020.

Ett annat område som tas upp i interpellationen är de utmaningar som den ökande psykiska ohälsan innebär för relationerna mellan vården och Försäkringskassan. Hanteringen av sjukförsäkringens sjukdomsbegrepp är inte okomplicerad. Därför behövs en konstruktiv dialog mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården. När dialogen brister är det ytterst individen som hamnar i kläm. Socialstyrelsen och Försäkringskassan har på uppdrag från regeringen åtagit sig att vidta ett antal konkreta åtgärder i syfte att skapa samsyn och förståelse för varandras uppdrag. Arbetet ska göras tillsammans med hälso- och sjukvården. Det handlar således inte om att gömma frågan. Tvärtom ser jag myndigheternas arbete som centralt för en välfungerande sjukskrivningsprocess och kommer att följa det noggrant.

Den ökande psykiska ohälsan är en utmaning för hela samhället. Detta är en fråga som jag och regeringen tar på största allvar. Mycket har gjorts, men jag nöjer mig inte med det. Min och regeringens utgångspunkt är att ingen ska behöva bli sjuk av sitt arbete, och om man drabbas av ohälsa ska man snabbt kunna återgå i arbete. All ohälsa som kan förebyggas ska också förebyggas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ja, den psykiska ohälsan är ett stort problem. I en tidigare debatt som jag hade med en av statsrådets kollegor hänvisade jag till att 10 000 personer ringer 112 och ber om hjälp varje dag. Som jämförelse sjukskrivs 500 personer i Sverige varje dag. Enligt Ekonomifakta är det ungefär 30 procent av dessa 500 som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. Det är ett stort antal människor vi talar om i dag.

Därför blir jag orolig då statsrådet lämnar så stort ansvar till en myndighet som Mynak, som själv utreds för en dålig arbetsmiljö präglad av stor psykisk ohälsa. Jag blir ännu mer orolig då en sådan myndighet ska utreda den stora psykiska ohälsa som vi ser växa i vårt land med ganska stor hastighet.

Det jag menar med att vi ska ha en konstruktiv dialog, vilket jag är tacksam för att statsrådet lyfter fram, är att vi måste se över hur Försäkringskassans beslutsstöd är sammankopplat med psykiatriska diagnoser, sett utifrån att det beslutsstöd som finns i dag inte är kopplat till sådana och definitivt inte kopplat till den samsjuklighet som nästan alltid följer med psykisk ohälsa. Det innebär att personer med psykisk ohälsa som har stora problem sedan tidigare måste slåss ännu mer på grund av att Försäkringskassan som beslutsfattande myndighet har ett bristfälligt beslutsstöd som gör att dessa människor inte får den sjukskrivning som de kanske skulle behöva.

Dessutom har man inte ställt tillräckligt höga krav på att ge resurser till arbetsgivare för att de exempelvis ska kunna se psykisk ohälsa hos sina anställda 90 dagar innan de står där. Det vore ju det bästa tänkbara att jag som arbetsgivare ges resurser för att kunna se mina medarbetare innan den psykiska ohälsan inträffar och innan de hamnar i en långvarig sjukskrivning.

Det finns alltså otroligt mycket mer vi kan göra för att förhindra psykisk ohälsa. Men jag sätter definitivt inte min tilltro till att detta ska utredas av en myndighet som har stor psykisk ohälsa inom sin egen verksamhet.

Fru talman! Tack Elisabeth Björnsdotter Rahm, för inlägget och för engagemanget i den här frågan!

Vi ska göra allt vi kan för att förebygga ohälsa på den svenska arbetsmarknaden. Många av dem med yrken som i stor utsträckning är drabbade av psykisk ohälsa arbetar i den offentliga sektorn. Det har att göra med arbetsmiljön i den offentliga sektorn. Det har att göra med arbetsbelastningen. Det har att göra med underfinansieringen av den offentliga välfärden i vårt land och underbemanningen i svensk sjukvård, i svensk äldreomsorg, i svensk skola, i svensk polis.

Lösningen, åtminstone dellösningen, på problemet med psykisk ohälsa är att satsa på att förbättra arbetsmiljön och bemanningen i de offentliga verksamheterna. Jag hoppas att vi kan samarbeta även kring detta. Då måste vi också satsa ekonomiskt på svensk välfärd.

Fru talman! Jag vill passa på att hylla Elisabeth Björnsdotter Rahm och även Hans Rothenberg, som jag härnäst kommer att ha en interpellationsdebatt med i fråga om den sociala försäkringen, vår sjukförsäkring. Jag gläds över att det finns moderater i denna kammare som vågar lyfta frågan om sjukförsäkringen. Det är inte så det låter på Moderaterna när man läser partiets budgetmotioner. Låt mig upprepa vad som sagts av Moderaterna i den budgetmotion som nu ska behandlas av denna kammare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man vill införa en ny karensdag dag 15. Det innebär att den första dagen efter sjuklöneperiodens slut är utan ersättning. Man vill återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och sänka taket i sjukförsäkringen till 7,5 prisbasbelopp. Man vill trappa ned ersättningen dag 90 och dag 365. Man vill sänka ersättningstaket för arbetslösa sjukskrivna.

Moderaterna anger att besparingsförslagen i deras budgetmotion syftar till att finansiera satsningar som handlar om skattesänkningar. Skattesänkningar ska finansieras med kraftiga besparingar på, nedskärningar i och attacker mot den svenska socialförsäkringen och sjukförsäkringen.

Jag har därför, fru talman, anledning att hylla Elisabeth Björnsdotter Rahm och varenda moderat som är beredd att ställa sig i denna kammare och säga: Nej, jag går emot min partiledning, som genomförde delar av dessa förslag när Moderaterna ansvarade för socialförsäkringarna under Reinfeldts och Borgs tid. Jag är beredd att hylla varenda moderat som gör detta.

Kan vi sträcka ut en hand till varandra, lämna Anders Borgs, Ulf Kristerssons och Fredrik Reinfeldts linje i dessa frågor och komma överens om att vi ska ha en socialförsäkring som fungerar för vanligt folk, också för dem med psykisk ohälsa, är jag den första att verka för samverkan i svensk politik och att erkänna att det finns mod i detta hus, också i Moderata samlingspartiet när det gäller socialförsäkringar.

Tack för interpellationen och för att riksdagsledamoten lyfter denna fråga!

Fru talman! Jag har aldrig tidigare blivit så hyllad av ett socialdemokratiskt statsråd. Det tycker jag nästan är värt en applåd, men så gör vi inte i vår kammare. Jag vill dock, fru talman, med stora bokstäver få fört till protokollet att jag är otroligt tacksam över den stora hyllning som jag och min kollega Hans Rothenberg får i denna kammare.

Försäkringskassan är en dysfunktionell myndighet i detta läge. De har inte de rätta instrumenten för att hantera psykisk ohälsa. Men min ingång i detta är att vi ska undvika att personer hamnar i Försäkringskassans dysfunktionella beslutsstöd. Vi ska ge verktyg så att man tidigt kan upptäcka psykisk ohälsa och så att vi i vår välfärd och omsorg kan - här håller jag med statsrådet - ge arbetsledare och medarbetare verktyg för att undvika psykisk ohälsa. De verktygen finns inte i dag.

Jag tycker därför att vi måste säkerställa att Försäkringskassan har bättre verktyg. Detta är givetvis något vi kan göra tillsammans, och det hoppas jag att vi kan. Jag tar definitivt emot statsrådets utsträckta hand för att kunna förbättra verktygen och se till att de som tyvärr hamnar i psykisk ohälsa och sjukskrivning på ett mycket snabbare, bättre och effektivare sätt kan få den hjälp de behöver.

Jag tror att man måste göra en tillsyn av den psykosociala arbetsmiljön inom särskilda yrkesgrupper för att vi ska kunna undvika psykisk ohälsa. Det är sedan 2014 den snabbast växande sjukskrivningsdiagnosen, och 70 procent av de sjukskrivna med diagnosen psykisk ohälsa är kvinnor - därav det stora problemet och mitt stora engagemang. Jag har jobbat i nästan 30 år som sjuksköterska, så jag vet precis vad jag talar om. Jag ser utmaningarna med den ökande psykiska ohälsan, och där har vi inte de verktyg som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi får en konstruktiv dialog och givetvis mer resurser till den offentliga sektorn så att vi kan ge den rätt verktyg för att motverka den psykiska ohälsan kan jag mycket väl sträcka ut handen och hoppas att vi kan genomföra kraftfulla åtgärder och incitament för att förebygga psykisk ohälsa.

Fru talman! Jag är övertygad om att denna dialog kan komma att leda till konkreta arbeten också i denna kammare för att ta tag i problemen.

Det ämne som Elisabeth Björnsdotter Rahm lyfter - arbetet på arbetsplatser för att förebygga psykisk ohälsa - är väldigt centralt. Jag tycker att det ändå är värt att läsa upp en del av det som Arbetsmiljöverket gör på detta område just nu, i kommunal sektor:

Arbetsmiljöverket har tagit fram en strategi för tillsyn av kommuner och regioner för att tillsynsinsatserna ska träffa rätt organisatorisk nivå. Under 2019 träffar myndigheten samtliga kommuner och regioner på politisk nivå för att informera om det ansvar som politiker har som arbetsgivare och hur arbetsmiljölagstiftningen fungerar. Detta ska sedan under 2020 följas upp med stickprovsinspektioner för att ta reda på hur den årliga uppföljningen av det systematiska arbetsmiljöarbetet sköts.

I går var jag i Sundsvall. Då hörde jag, fru talman, att Arbetsmiljöverket alltså har en dialog på den politiska nivån om villkoren för dem som arbetar i den kommunala sektorn, där vi ser en oroande trend när det gäller den psykiska ohälsan, inte minst bland undersköterskor. Arbetsmiljöverket gör alltså heroiska insatser, och man tar detta på allvar. Man kombinerar en direktdialog med de politiskt ansvariga i varenda kommun och region i Sverige med inspektioner 2020. Det är rätt väg att gå.

Det har samtalats om dessa frågor väldigt länge. Jag tror dock att jag och Elisabeth Björnsdotter Rahm är helt överens om att om saker ska ske måste de högst ansvariga för dessa frågor ställas till svars, och Arbetsmiljöverket måste få rätt resurser.

Sedan kommer vi ändå inte runt frågan om bemanningen i offentlig sektor. Har du för få undersköterskor på ett äldreboende får du dålig arbetsmiljö. Det ligger i sakens natur. Ska vi förbättra arbetsmiljön måste undersköterskorna få fler kollegor. Då måste vi i praktiken nå upp till den överenskommelse som finns om rätten till heltid i kommunal verksamhet inom äldreomsorgen.

Väldigt mycket positivt händer just nu. Men det måste bli konkreta förändringar, och det kräver att politiker tar ansvar - inte bara politiker i denna kammare utan också politiker på den lokala och den regionala nivån. Mycket hänger på att våra inspektionsmyndigheter, i det här fallet Arbetsmiljöverket, får rätt verktyg och rätt metoder för att tvinga fram ett förändringsarbete, vilket också följer av svensk lagstiftning.

Fru talman! Jag tror inte att mer resurser alltid är lösningen när det gäller den psykiska ohälsan. Jag tror att man ska se över hur arbetsfördelningen och arbetsmiljön över huvud taget ser ut på respektive arbetsplats. Då är det inte alltid mer resurser som är lösningen på problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror absolut inte att rätten till heltid kommer att lösa problemet med den psykiska ohälsan, snarare tvärtom. Många av de kvinnor som jobbar inom skola, vård och omsorg orkar inte jobba heltid.

Har man då en lagstiftning som säger att man måste jobba heltid kommer vi att få se ännu högre siffror när det gäller psykisk ohälsa, och det är inget som jag vill se. Jag tror att vi måste tänka brett, öppet och gemensamt för att hitta en lösning så att den psykiska ohälsan minskar, framför allt inom vård, skola och omsorg. Jag tror dock absolut att en konstruktiv dialog med både kommuner och regioner måste till för att vi ska kunna minska den psykiska ohälsan. Utan den kan statsrådet och jag fatta beslut och stifta lagar om vad som helst, och det kommer ändå inte att hända något.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis återigen tacka Elisabeth Björnsdotter Rahm för denna viktiga och konstruktiva interpellation och dialog liksom för engagemanget i frågan. Vi är helt överens om att mer resurser till välfärden inte är den enda lösningen på den här frågan, men vi kan nog vara ganska säkra på att det åtminstone i svensk äldreomsorg är för få som arbetar. Det leder till en alltför hög arbetsbelastning, vilket i sin tur påverkar arbetsmiljön för våra undersköterskor. Detta leder i sin tur till att de drabbas av psykisk ohälsa i större utsträckning än andra yrkesgrupper.

Rätten till heltid är just en rätt, inte en skyldighet. Den måste då kombineras med en verklig möjlighet att gå upp i heltid, och det förutsätter ju att man har tillräckligt många kollegor, en bra arbetsmiljö och en välbalanserad arbetsbelastning.

Staten kommer att behöva göra mer på det här området. Vi kommer att behöva intensifiera arbetet med att förbättra arbetsmiljön, inte minst för de mest utsatta kontaktyrkena, där vi har sett en oroande utveckling. Parterna kommer dock inte ifrån sitt ansvar. De har ju faktiskt undertecknat överenskommelser och åtaganden om att arbeta med att förbättra arbetsmiljön och få bort ohälsan. Vi kommer att intensifiera dialogen med parterna.

Vi kommer också i större utsträckning att se hur parterna presenterar det verkliga resultatet, på riktigt, av det arbete som inleddes när regeringen satte igång processen. Behövs det då mer åtgärder från statsmaktens sida måste vi vidta dem. Då är det väldigt bra att det finns den här typen av dialog och samarbete i riksdagen. Tack så mycket för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.