Åtgärder mot bankers övervinster

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig om hur jag och regeringen avser att utnyttja statliga SBAB för att stärka konsumenternas position i det tuffa ekonomiska läge som nu råder. Han har vidare frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta i övrigt för att underlätta för de hushåll som kämpar med ökade kostnader och högre räntor.

Regeringen har riksdagens uppdrag att aktivt förvalta bolagen med statligt ägande så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga. SBAB Bank AB (publ) är ett konkurrensutsatt bolag som verkar på en avreglerad marknad. Att sätta avkastningsmål som inte är marknadsmässiga för ett sådant bolag är inte förenligt med det långsiktiga värdeskapande som är riksdagens övergripande mål med bolagsförvaltningen. Om SBAB skulle ges ett icke marknadsmässigt avkastningsmål skulle det dessutom snedvrida konkurrensen och innebära att de slutliga ägarnas, skattebetalarnas, kapital inte förvaltas väl.

Det är bolagets styrelse och ledning som - enligt aktiebolagslagen - ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet, vilket inkluderar vilka tjänster banken erbjuder sina kunder.

Att motverka hög inflation är kärnan i regeringens finanspolitik och återspeglas i att regeringen har lagt fram två återhållsamma budgetar.

För regeringen har det samtidigt varit viktigt att stötta hushåll, företag och välfärd som haft det tufft under krisen. I budgetpropositionen för 2024 genomfördes därför flera reformer, exempelvis en förstärkning av jobbskatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare, sänkt skatt på pension, sänkta skatter på drivmedel och förlängt tilläggsbidrag i bostadsbidraget för utsatta hushåll. Regeringen har tidigare även sänkt reduktionsplikten för bensin och diesel. Dessutom har många ekonomiskt utsatta hushåll fått kompensation för den höga inflationen via prisindexerade bidrag och transfereringar. För hushåll med knappa resurser ger det mer i plånboken och bättre förutsättningar att hantera ökade kostnader för mat och hyra.

För att fler ska få det bättre i Sverige på längre sikt behöver ekonomin växa, och fler behöver komma i arbete. Därför genomförs åtgärder för att stärka arbetslinjen så att det ska löna sig mer att gå från bidrag till arbete. Fler företag behöver startas och växa, och konkurrensen i vissa branscher behöver stärkas.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Bakgrunden till min interpellation är att det har varit en kostnadskris som har slagit hårt mot svenska hushåll. Vi vet att man i vart tredje hushåll i Sverige säger att man har svårt att få inkomsterna att gå ihop varje månad. Vi ser att varannan ensamstående med låg inkomst till och med har svårt att sätta mat på bordet. Det är klart att kostnadskrisen har slagit extra hårt mot dem med från början små marginaler. Men det har slagit brett; inte minst att räntorna har stuckit iväg på det sätt de har gjort har plågat hushållen på ett exceptionellt sätt.

För en vanlig tvåbarnsfamilj med 3 miljoner kronor i lån har livet blivit 100 000 kronor dyrare 2024 jämfört med 2021. Merparten av kostnadsökningarna kommer från räntehöjningar. För en ensamstående med 2 miljoner i lån är livet 55 000 kronor dyrare om året. Det är klart att det har inneburit en enorm kostnadschock.

I det här läget kan man fundera över att regeringen genom kostnadskrisen har varit passiv gentemot hushållen. Regeringen brukar säga att alla drabbas av de höga räntorna och inflationen, men det är inte riktigt sant. Det finns några sektorer som har tjänat mycket pengar på de höga räntorna. En sådan sektor är banksektorn. Där har vinsterna ökat dramatiskt.

När Riksbanken har höjt räntorna har också bankerna passat på att höja räntorna på bolånen, men de har inte varit lika snabba med att höja räntorna på lönekonton eller sparkonton. Det har inneburit att man har skapat en räntemarginal, ett räntenetto, som har vuxit dramatiskt hos bankerna. Och det är det som har drivit mycket av vinstutvecklingen i banksektorn.

År 2023 gjorde de fyra storbankerna vinster på 160 miljarder kronor efter skatt. De senaste veckorna har vi sett att en av de fyra storbankerna har redovisat sina vinstnivåer, och man kan konstatera att räntenettot har fortsatt att öka i år jämfört med förra året. Vinstutvecklingen har inte avtagit hos de fyra stora bankerna än. Tvärtom har den fortsatt att öka från höga nivåer.

Jag menar att det är rimligt att ställa frågan till finansministern om regeringen har några idéer om hur man kan använda till exempel SBAB, en statlig bank, för att pressa villkoren och öka konkurrensen.

Här utgår finansministern från att jag vill sätta icke marknadsmässiga villkor för banken. Men det är inte vad jag har skrivit. Jag frågar om det finns några idéer att använda i SBAB. Jag skulle gärna vilja att finansministern utvecklar denna fråga. Jag tycker att det är fullt rimligt att se över avkastningskraven för SBAB. Det görs med jämna mellanrum i de statliga bolagen, och vi kan konstatera att vinstmarginalerna i Sverige är högre än i Norden och att vinstmarginalerna i Sverige är ännu högre än i Europa. Nog kan man väl diskutera vilka avkastningskrav som ska gälla på marknadsmässiga villkor också för SBAB över tid. Det är rimligt att göra.

Min poäng är att man kanske kan använda SBAB på andra sätt. En idé vi har lyft upp är att SBAB ska erbjuda ett lönekonto, ett transaktionskonto. Det låter som en helhetslösning; det blir enklare att byta till SBAB. Men de facto skulle det öka SBAB:s möjlighet att finansiera sig och därmed konkurrera med de andra bankerna på ett helt annat sätt.

Finns det några idéer från finansministern? Det förslag vi har diskuterat och presenterat i dag är också en tillfällig bankskatt. Man tar lite av räntenettot och för tillbaka det till hushållen och välfärden. Menar finansministern att det inte finns någonting att göra när hushållen är pressade och bankerna gör enorma vinster?

Fru talman! Jag tackar Mikael Damberg för en viktig fråga. Det gäller bland annat att många just nu kämpar med små marginaler. De som hade små marginaler innan har det tuffast, men även många av dem som hade marginaler har i dag små marginaler. Det är en fråga som berör många.

Egentligen finns det flera delar i detta. Låt mig säga något om konkurrensen på bankmarknaden. Där instämmer jag i Mikael Dambergs bild av att det är uppenbart att konkurrensen är för dålig eftersom - jag tror att jag uppfattade dig rätt - vi har sett de vinster vi har sett.

Regeringens lösning på detta är inte att återinföra ännu en bankskatt. Det gjorde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier, och det har inte riktigt lett till att bolånekunderna har fått det bättre. I stället vältras detta över på bolånekunderna och gör lånen dyrare. För den senaste skatten vi har sett att Socialdemokraterna har föreslagit har vi gjort beräkningen att det blir runt 4 000 kronor per år i ökade räntekostnader för ett medelhushåll. Det kan man naturligtvis ha olika åsikter om, men det är inte den väg vi tänker gå.

Vad gör vi då från regeringens sida för att stärka konsumenternas ställning? Det är tre saker. En handlar om ränteskillnadsersättningen, det vill säga det man behöver betala om man vill lösa ett lån i förtid. Det kan man behöva göra om man vill byta bank. Eftersom det finns några få större banker men en hel del mindre borde det innebära att när man vill flytta sitt lån ska det inte vara så dyrt som i dag. Vi bereder nu ett lagförslag på det området.

Den andra saken handlar om att Finansinspektionen äntligen gör det vi har pekat på tidigare, nämligen att skapa ett digitalt amorteringsunderlag. I dag kan det vara dyrt att byta bank, men det kan dessutom vara krångligt. Man får vänta en eller två veckor på ett brev från den bank man har för att sedan skicka det vidare. Det ska vara digitalt, och det ska gå snabbt.

Den tredje saken, och den viktiga uppgiften, handlar om Finansinspektionen. De fortsätter nu arbetet med att kartlägga och analysera konsumenternas ställning, och de kommer också att återkomma i vår med förslag på fler åtgärder. Dessutom har vi gett Konkurrensverket mer pengar för att se vad som kan göras för att förbättra konkurrensen på olika områden. Det här är delar som jag tror är viktiga för att alla bankkunder ska kunna sätta ytterligare press på bankerna. På så sätt kan vi öka konkurrensen.

Det finns ändå något här där jag inte instämmer i Mikael Dambergs bild, nämligen hur staten som ägare, egentligen svenska folket som ägare, ska använda olika typer av företag för att sätta press eller vad det kan vara. Företaget i det här fallet, SBAB, är till hundra procent ägt av staten, som verkar på en konkurrensutsatt avreglerad marknad. Den marknaden behöver bättre konkurrens, alla dagar i veckan. Men jag eller vi som regering ska inte gå in och börja föreslå till exempel att man ska ha lönekonto och helt förändra bankens verksamhet. Det är någonting helt annat för en bank att ha transaktionskonton, alltså lönekonton, och det är något för banken själv att bestämma över.

Att vi som ägare går in i olika bolag och försöker sätta pris eller styra på det sättet tror jag vore djupt olämpligt. Jag uppfattar heller inte att vi har riksdagens mandat att göra det.

Fru talman! Jag börjar med det sista.

Det är uppenbart att regeringen inte har några ambitioner att jobba under den här krisen för att påverka någon situation här och nu.

Att SBAB skulle kunna erbjuda ett löne- och transaktionskonto skulle ju stärka banken. Det skulle inte försvaga banken. Det skulle göra banken mer lönsam i dess sätt att finansiera sin egen utlåning, så det ligger helt i linje med riksdagens uppdrag till SBAB. Men när jag lyssnar på finansministern förstår jag varför SBAB:s ledning inte vill införa ett löne- och transaktionskonto. Det är uppenbart att finansministern inte vill att SBAB ska kunna ha ett löne- och transaktionskonto.

Om man blir så ideologisk som finansministern verkar vara här att man inte vill att staten ska kunna göra någonting, då blir det väldigt passivt. Då förstår jag att man tar vidare vår utredning om att se över ränteskillnadsersättningen.

Det är bra att det ska bli billigare och enklare att byta bank - 2025, tidigast. Det är bra att myndigheter inför amorteringsunderlag digitalt, och det är bra att Finansinspektionen studerar och analyserar situationen. Men regeringen kanske har ett ansvar att driva på utvecklingen och göra någonting som påverkar situationen för de bolånetagare som är pressade av en väldigt hård situation i dag, och på det området visar regeringen inget intresse för att agera. Det tycker jag är dumt.

Den tillfälliga bankskatten som vi har föreslagit på räntenettot är faktiskt utformad så att bankerna om de inte vill betala bankskatten kan sänka räntenettot och därmed göra det bättre för kunderna. Det skapar en incitamentsstruktur för bankerna att behandla kunderna sjyst.

Det som också blir tydligt när finansministern så tydligt säger nej till att bankerna ska vara med och bidra till det gemensamma på något sätt i en kostnadskris är att det är därför hon säger nej till ökade resurser till sjukvården. Det är därför hon säger nej till våra förslag om förbättringar, till exempel att studiebidraget för gymnasieelever ska förlängas över sommaren med två stycken. Det betyder 5 000 kronor för en tvåbarnsfamilj över sommaren när kostnadskrisen slår till.

Det innebär att man inte har råd att göra ytterligare insatser i kommunerna för att stoppa nyrekryteringen och gängvåldet som plågar Sverige i dag, och kommunerna har en nyckelroll i att punktmarkera och störa ut de unga som är på väg in i kriminalitet eller redan är där för att se till att lugna och kyla ned situationen.

Det är klart att det kommer med ett val när man inte är beredd att ta en del av de stora vinster och övervinster som finansministern säger har uppstått på grund av bristande konkurrens, när man inte tar tillbaka några av de pengarna för att stärka samhällets förmåga att hantera en nationell sjukvårdskris, gängkriminalitet, hushållens situation eller för den delen den låga tillväxt som Sverige just nu har, som beror väldigt mycket på en byggkris som regeringen inte gör någonting åt.

Man vill inte ha en bankskatt som för tillbaka detta, så min fråga är om sjukvården inte behöver mer pengar. Era nya tillfälliga pengar bara under året hade ingen effekt på varslen, uppsägningarna eller besparingsprogrammen runt om i Sverige. Behövs det inte mer resurser för att stoppa våldet här och nu, och behöver vi inte få upp tillväxten i Sverige? Svaret på de frågorna verkar vara nej från finansministern. Det är ganska uppseendeväckande att man kommer till den slutsatsen.

Fru talman! Jag tror faktiskt lite mer om Mikael Damberg än att han missuppfattar det jag säger. Jag tror lite mer om honom än att han försöker sätta mig och regeringen på någon sorts passiv åhörarläktarbänk. Antagligen är det argumenten som tryter.

Nu börjar den här debatten också bli ganska bred. Det handlar inte bara om SBAB utan om mycket annat. Låt mig då säga bara några saker.

Jag har som finansminister inga åsikter om SBAB ska ha ett lönekonto eller inte. Det har banken själv avfärdat för att det inte ingår i dess strategi. Det är inte någonting som jag sitter på Finansdepartementet och funderar på, lika lite som jag funderar på vilken exakt ränta - det vill säga vilket pris på pengar - bankerna ska sätta, vad vinet ska kosta på Systembolaget eller vad tågbiljetten ska kosta när man åker tåg. Ledningarna i alla de här bolagen har en uppgift, ett avkastningskrav, som de ska leva upp till. Sedan för vi alltid dialoger om att de lever upp till detta.

Jag tror ändå att Mikael Damberg tror mer om mig än att jag skulle ge mig in på den här typen av detaljstyrning. Det handlar inte om ideologi; det handlar om att riksdagen är tydlig med hur vi ska se till att de här bolagen faktiskt skapar värden, hållbara värden, både ekonomiska och andra.

Jag släpper diskussionen om just SBAB nu. Vi kan gärna tycka olika om det.

När det gäller bankernas konkurrens är det absolut så att den bör bli mycket bättre. Jag har sagt många gånger att de vinster som man haft bara under det senaste året minst sagt har stuckit i ögonen. Jag och vi vill verkligen se till att bankerna använder de pengarna på betydligt bättre sätt. Att man ger tillbaka till kunderna tycker jag vore helt rimligt men också att man lägger mycket mer pengar på att få till att bedrägerierna på allvar stoppas. Här har bankerna ett väldigt stort ansvar.

För att bara nämna bankskatten, fru talman: Vi har alltså en bankskatt i Sverige. Jag vet inte hur Mikael Damberg tycker att det gick med den - om det blev så att bolånekunderna fick ut så mycket av detta. Jag är övertygad om att det trillar över och vältras över på bolånekunderna.

Då är det bättre att vi gör det vi kan göra, nämligen att se till att konkurrensen förbättras på olika sätt. Det kan Mikael Damberg tycka är bra eller dåligt. Jag är övertygad om att det kommer att vara bra för bankkunderna.

Slutligen något om det allmänna, om inflationen. Nu är inflationen på väg ned. Räntorna är på väg ned. Det kommer att underlätta och vara bra för väldigt många, och det är glädjande. Det beror på ett aktivt val att hålla återhållsamma budgetar och samtidigt stötta välfärd och hushåll. Att Mikael Damberg inte delar Moderaternas bild av detta är föga förvånande. Men vi har tagit stort ansvar. Vi får ned inflationen, och vi ser nu till att vi faktiskt kan ta Sverige genom en mycket tuff ekonomisk tid.

Fru talman! Ja, det är bra att inflationen sjunker i Sverige, vilket den gör i omvärlden också.

Vi kan konstatera att Sverige har haft högre inflation än jämförbara länder och mycket färre insatser för att stötta grupper som har det väldigt tufft ekonomiskt med små marginaler.

Det är bara att titta på jämförbara länder i Norden. Alla länder i Norden utom Sverige har under den här kostnadskrisen höjt barnbidraget på ett eller annat sätt därför att man vet att det är många barnfamiljer som drabbas hårt av kostnadskrisen på grund av både höjda räntor och höjda hyror. Höjda matpriser slår extra hårt. Vi får nu rapporter om att många familjer avstår från att ha barnen i idrottsaktiviteter eller kulturaktiviteter därför att de inte har råd.

Jag tycker att den här regeringen inte har sett verkligheten för väldigt många hushåll som haft det tufft.

Min interpellation handlar framför allt om banksektorn därför att vi är överens om att vinsterna sticker i ögonen. Vi är överens om att de har varit för höga. Men regeringen och finansministern är väldigt tveksamma till att tänka ut någonting som kan öka konkurrensen i det korta perspektivet och förbättra situationen, och då tycker jag att man passiv. Det är väl själva definitionen av passiv att man inte gör någonting och inte vill kunna göra någonting.

Det är faktiskt extra provocerande att finansministern säger att hon kan ha synpunkter på hur bankerna ska använda sina vinster. Där kan hon ha synpunkter, men hon kan inte ha synpunkter på att ta en del av vinsterna och föra tillbaka dem till hushållen när vi faktiskt kan bestämma direkt att de går till barnfamiljerna eller till sjukvården i den här ekonomiska krisen.

På något sätt blir finansministern svaret skyldig. Om man inte är beredd att öka konkurrensen i sektorn på något sätt, då låter man ju hushållen stå där och hoppas på att bankerna i framtiden inte ska ta ut lika stora vinster. Eller också bestämmer man sig för att öka konkurrensen här och nu. Jag samarbetar gärna med regeringen om man har idéer om det. Och man kan ha en tillfällig bankskatt, som många europeiska länder har haft, för att föra tillbaka pengarna till hushåll och välfärd. Det väljer regeringen att avstå från, och då kommer det med en kostnad.

(Applåder)

Fru talman! Ja, jag har synpunkter, men det betyder inte att jag går in och styr de enskilda bolagens styrelser och berättar vilka konton bankerna ska ha och vilka räntor de ska tillämpa. Man kan ha synpunkter på att bankerna sammantaget har tagit ut alldeles för stora vinster i stället för att använda dem till exempel för att öka sina kostnader för verktyg så att äldre kvinnor och män inte ska utsättas för bedrägerier. Där har de ett stort ansvar.

Jo, konkurrensen kommer att förbättras, med förändrad ränteskillnadsersättning och bättre möjlighet att få sitt underlag när man ska byta bank och flytta bolån. Allt detta kommer att göra skillnad.

Och slutligen: Detta har varit en tuff tid för väldigt många hushåll. Därför har det, trots att vi har bedrivit en återhållsam finanspolitik, varit väldigt viktigt att vi har kunnat sänka skatten på arbete, sänka skatten för pensionärer, sänka drivmedelsskatten och förändra reduktionsplikten så att dieseln blev 4 kronor billigare från den 31 december till den 1 januari. Det har också varit viktigt att fortsätta bygga Sverige starkt så att företag kan växa och bli större.

Det har varit och är väldigt viktigt att vi ser till att välfärden får de resurser som behövs för att stötta. Jag har sagt det många gånger: Staten kan inte kompensera för allt, men det är viktigt att stötta i en tuff tid.

Det ser ut som att det ljusnar. Inflationen går ned, vilket är mycket glädjande. Vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur, men eftersom inflationen går ned växlar vi nu över till en mer normal konjunkturpolitik, stöttar ekonomin och möter konsekvenserna av den höga inflationen.

Sedan gör vi inte detta exakt så som Mikael Damberg vill, och det är väl detta det handlar om att ha åtta olika partier i Sveriges riksdag. Jag är väldigt glad och nöjd över att vi ändå är fyra partier som tillsammans lägger fram budgetar som går igenom här i riksdagen - som underlättar och som ser till att både försvar, polis, rättsväsen, hushåll och välfärd stärks i en tuff tid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.