åretruntboende i skärgården

Herr talman! Rosita Runegrund har frågat mig vad jag avser att göra för att underlätta för åretruntboende i skärgården. Inledningsvis vill jag tacka Rosita Runegrund för att hon ger oss möjlighet att ventilera denna viktiga fråga. Regeringen har uppdragit åt Boverket att i samarbete med bland andra berörda myndigheter och länsstyrelser redovisa hur samhällsplaneringen för en hållbar utveckling i kustområdena överensstämmer med de principer och uppgifter som finns i EG:s rekommendation (2002/413/-EG) om genomförande av en integrerad förvaltning av kustområdena i Europa. Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari nästa år. Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté med parlamentarisk medverkan med uppdrag att utarbeta en långsiktig strategi för den nationella politiken för landsbygdsutveckling. Detta betänkande ska lämnas senast den 30 november 2006. Inom den regionala utvecklingspolitiken finns också insatser som är särskilt viktiga för skärgårdsområden. Till exempel kan näringslivets utveckling stimuleras genom landsbygdsstöd, och upprätthållande av servicen underlättas genom stöd till kommersiell service, och så vidare. Rosita Runegrund nämner i sin fråga bland annat reglerna om tredimensionella fastigheter. Dessa regler skapar vissa, om än begränsade, möjligheter att dela upp byggnader och andra anläggningar på flera fastigheter. Reglerna om tredimensionella fastigheter ligger visserligen under justitieministerns ansvarsområde, men eftersom Rosita Runegrund anser att en viss ändring av reglerna skulle vara till fördel för skärgårdsboende finns det anledning för mig att kommentera hennes påstående. För tredimensionella fastigheter gäller vissa särskilda regler som bland annat innebär att en sådan fastighet får bildas endast om det står klart att åtgärden är ägnad att leda till en bättre förvaltning av anläggningen eller att underlätta dess finansiering eller uppförande. Enligt Rosita Runegrund skulle man, om den särskilda begränsningen för bildande av dessa fastigheter för bostadsändamål togs bort, underlätta möjligheterna för åretruntboende i skärgården genom att äganderätten till till exempel ett våningsplan i en större villa kunde överlåtas till någon annan. Innan jag går något närmare in på reglerna om tredimensionella fastigheter vill jag peka på att det normalt torde vara möjligt för ägaren av en villafastighet i skärgården att hyra ut villan eller en del av den för exempelvis fritidsboende och på så sätt få bidrag till driftskostnaderna för fastigheten. För detta krävs självfallet inte några lagändringar. Reglerna om tredimensionella fastigheter syftar bland annat till att skapa förutsättningar för en mer praktisk och funktionell fastighetsförvaltning för större, kapitalkrävande anläggningar med flera verksamhetsutövare. Ett annat syfte med reglerna har varit att skapa nya instrument för ökat bostadsbyggande i tätorterna, till exempel genom tillbyggnader ovanpå befintliga byggnader. Samtidigt har en grundtanke varit att det inte ska vara möjligt att dela upp fastigheter som lämpligen bör förvaltas sammanhållet, till exempel så att befintliga flerbostadsfastigheter delas upp i flera "tredimensionella bostadsfastigheter", och så vidare. Till saken hör också att riksdagen och regeringen så sent som våren 2004 bedömde att det inte borde införas några regler om äganderätt till enskilda lägenheter i flerbostadshus (ägarlägenheter). Mot den bakgrunden finns det heller inga skäl att nu göra någon annan bedömning när det gäller frågan om ägarlägenheter eller att ta initiativ till att avskaffa det särskilda villkor som gäller för bildande av tredimensionella fastigheter för bostadsändamål.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Visionen om en framtidens skärgård som ett socialt, ekonomisk och ekologiskt bärkraftigt samhälle som ger kvinnor och män med olika livsformer och med olika krav på levnadsvillkor möjlighet att bo och arbeta i skärgården urholkas alltmer av regeringens oförmåga. Därmed saknas den politiska viljan att föra en skärgårdspolitik värd namnet. Statsrådet säger i slutet av sitt svar: "Mot den bakgrunden finns det heller inga skäl att nu göra någon annan bedömning när det gäller frågan om ägarlägenheter." Mona Sahlins regeringskamrat Lena Sommestad gav uttryck för ett erkännande om att man hade misslyckats med skärgårdsfrågorna när hon besökte Bohuslän förra året. Den interpellation som jag i dag har ställt är med anledning av en konferens om boendefrågor i skärgården som hölls i Grönsön i början av denna månad. Där rådde en stor frustration över bristen på förståelse och ageranden från regeringens sida. Min tolkning av Mona Sahlins svar är följande: Tack för möjligheten att ventilera en fråga. Vi arbetar på flera fronter. På grund av ett riksdagsbeslut finns det ingen möjlighet att gå vidare i frågan, punkt slut. Det är vad jag hör. Mona Sahlin hänvisar också till de utredningar som pågår. Det är bra att det pågår utredningar. Men det är också bra om man som regering tillvaratar de slutsatser som kommer från olika utredningar. Jag kan ta ett exempel. Kravet på en samlad skärgårdspolitik har bollats mellan olika utredningar och hanterats av Glesbygdsverket och regeringen utan att leda till några konkreta förslag. Bristen på ett samlat grepp med tydliga aktörer och brist på samordning leder till stora bekymmer i skärgårdsområdena, bland annat i form av förlorade arbetstillfällen. Tydliga exempel på detta är fastighetsskattens många tilläggslösningar, ökade transportkostnader etcetera. I Skärgårdarnas Riksförbunds vitbok säger man att det största hotet mot en levande skärgård i framtiden är bostadsbrist. Jag tycker faktiskt att regeringen vägrar att lyssna på dem som bor på de små öarna. De har trots allt kunskapen om möjligheterna och svårigheterna. Det räcker att Mona Sahlin lyfter telefonluren och ringer till kommunalrådet på Tjörn. Där är Kristdemokraterna i majoritet tillsammans med Socialdemokraterna. Det går också bra att ringa till kommunalråden i Lysekil, på Orust och i Sotenäs. Det är partikamrater till Mona Sahlin allihop. Då kan hon få en beskrivning av hur möjligheterna är att utveckla boendet. Frågan kvarstår, Mona Sahlin. Vad avser regeringen att göra för att underlätta boendet i skärgårdssamhällena?

Herr talman! Jag ska försöka att fatta mig kort. Som gammal före detta skärgårdsbo kan jag väl säga att jag är väl förtrogen med den problematik som uppstår med stora villor och kvarlevande äldre ensamstående och också hur barnfamiljer och ungdomar har problem att skaffa sig en bostad, inte minst mot bakgrund av de priser som man har i skärgården. Rosita Runegrund har på ett väldigt bra sätt tagit fram det här med tredimensionell fastighetsindelning och hur man skulle kunna göra för att underlätta för äldre, kanske kvinnor, att bo kvar i sitt hus genom att sälja övervåningen eller undervåning i sitt hus. Men då har vi ett regelsystem som jag har väldigt svårt att förstå. Det säger att regeringen kan godta om ett hus delas upp på ledden så att säga. Det går jättebra att dela upp det i radhus eller, om det är två, parhus. Men så fort man det handlar om höjden kan man inte dela av det och säga att det är två ägare, en ägare för övre delen och en för den undre delen. Då måste det helt plötsligt vara fem bostäder. Jag skulle vilja veta om Mona Sahlin är beredd att titta över detta. Mona Sahlin har ju visat en djärvhet när det har gällt andra frågor. Jag tycker att det skulle vara oerhört intressant att se om Mona Sahlin skulle våga peta lite grann i det här och se det egentligen orealistiska i resonemanget, som jag ser det. Det andra som jag skulle önska att Mona Sahlin ville titta på har vi tagit upp i en debatt tidigare. Mona Sahlin säger i svaret att det redan i dag finns lagstiftning som tillåter att man hyr ut en lägenhet eller del av bostad. Det ska inte vara några problem. Men i dag har vi ju ett skattesystem som gör det mer eller mindre omöjligt att hyra ut. Det är ingen som vill göra det. Skulle Mona Sahlin våga vara så djärv som man är i Norge? Där kan man hyra ut upp till 50 % av bostadsytan utan att behöva betala skatt. Där säger man att staten inte på något sätt har lidit några förluster av detta. Det har tvärtom tillfört både människor och staten goda och positiva saker. Det är mina två frågor.

Herr talman! Jag har också en viss skärgårdsbakgrund och är därför intresserad av frågan. Jag kommer från en plats som på kartan heter Saltön. Det är inte något Saltön på tv utan ett riktigt Saltön. Skärgårdsproblematiken har naturligtvis många sidor. Rosita Runegrund tog upp skattefrågorna. Sedan finns även fiskeförvaltningen och infrastrukturen. Det är många frågor som anknyter till detta, men jag ska hålla mig till detta med tredimensionell fastighetsbildning. Vi har ju diskuterat detta tidigare i bostadssammanhang. Det var aldrig någon här som över huvud taget tänkte på något skärgårdsperspektiv. Vi höll oss gärna till Stockholms förorter och Stockholms tak. Jag tycker att den grupp som har arbetat med detta har varit oerhört kreativ. Jag skulle vilja passa på att rekommendera läsning av den här skriften som heter Boende i skärgården . Den har ett underifrånperspektiv där kommunerna har haft arbetsgrupper och kommit fram till olika saker. Där finns bland annat den här lösningen presenterad under rubriken Möjligheten som man trodde fanns. Man hade hört talas om att vi diskuterade detta med tredimensionell fastighetsbildning. I den diskussion om tredimensionell fastighetsbildning som vi har fört hittills i riksdagen har det funnits någon typ av ideologisk målsättning. Jag upplever att regeringen inte har velat hitta lösningar. Man har utformat reglerna så att man kommer så långt ifrån ägarlägenheter som möjligt. Det blir svårt. Syftet är att man ska ha stora anläggningar. Sedan skriver man att det ska vara restriktivt. Man ska utvärdera och så vidare. Man skapar ett regelverk för att göra det så svårt som möjligt att inför ägarlägenheter. Jag tycker inte att det kan vara rimligt att man inte ska kunna ha ägarlägenheter just i Sverige. Det finns ju i så oerhört många andra länder på vår jord och Europa framför allt. Det här är en synpunkt som Folkpartiet och övriga borgerliga partier har haft. Jag hade en debatt med den förra bostadsministern Lars-Erik Lövdén för ungefär ett och ett halvt år sedan. Då påpekade han att ägarlägenheter bara skulle bli en marginell företeelse på marknaden. Det kan aldrig vara ett argument för att man inte låter den företeelsen finnas. Man kan ju faktiskt överlåta detta åt bostadskonsumenten för att se hur stor den företeelsen blir. Jag hoppas mycket på de två propositioner som har kommit under min tid här riksdagen. Den ena handlar om tredimensionell fastighetsbildning och är från 2002/03. Den andra handlar om fortsättningen efter det att man tagit ställning för att vi inte ska ha ägarlägenheter. Där står det mycket om att man ska utvärdera och se hur detta fungerar. Man syftar tillbaka i den frågeställningen och säger att man inte tar ställning till ägarlägenheter nu, utan man vill se hur det fungerar. Jag har upplevt tidigare att man har sagt att det är under beredning, men jag har aldrig upplevt att det har funnits någon riktig vilja att titta på detta på ett positivt sätt.

Herr talman! Jag bor i en skärgårdskommun, Haninge söder som Stockholm. En levande skärgård året runt kräver mer än fina ord på torgmöten och i högtidstal. Det kräver faktiskt att folk har möjlighet att bo i skärgården året runt. Jag tycker att det är väldigt bra att Rosita Runegrund skrev den här interpellationen. Den är visserligen skriven från ett Göteborgsperspektiv, men vi kanske se det från ett Stockholmsperspektiv också. Vi har en skärgård här i Stockholm också. Tredimensionell fastighetsbildning togs upp i interpellationen. Alla från den borgerliga sidan som har pratat tidigare har ju pratat om att vi egentligen inte förstår varför den här begränsningen infördes. Någonstans kan vi misstänka att man inte vill öppna för ägarlägenheter. Detta ligger ju väldigt nära ett införande av sådana. Det är väl därför man gjorde den här begränsningen med fem. Vi moderater pläderade alltid för att det inte skulle finnas någon begränsning. Det skulle räcka med en lägenhet. Är vi beredda att se till att det finns möjlighet att dela fastigheter skulle det ju kunna räcka med en, men där blev det nej. Vill vi ha en levande skärgård måste man nog vara ganska uppfinningsrik. Jag tycker att detta var ett bra exempel på att vara uppfinningsrik. Men då sätter den befintliga lagstiftningen krokben för detta. Vi skulle kunna diskutera fastighetsskatten, för det är egentligen den stora frågan för dem ute i skärgården. Vi har det som Mona Sahlin själv tar upp: att skattefritt hyra ut en del. Ja, men precis som Ragnwi Marcelind har sagt gör man inte det, för det är inte speciellt förmånligt utan ganska krångligt. Så gör man inte. Vi skulle kunna diskutera strandskyddet som gör att många inte kan bygga i skärgården. Jag förstår att vi inte kommer att göra det i dag, men jag tar ändå upp det som en bit. Och sedan har vi ägarlägenheter. Frågan är vad Mona Sahlin säger ja till i de här frågorna. Hon säger ju egentligen nej till alla de frågor jag har tagit upp: Det ska inte vara ägarlägenheter, strandskyddet ska vara som det är, någon skattefrihet när det gäller att hyra ut del av bostad sägs det nej till, och fastighetsskatten är säkert på den nivå där den ska vara om Mona Sahlin får säga sitt. Vi ska inte heller ändra på den tredimensionella fastighetsbildningen. Då är jag tillbaka till var jag var tidigare i debatten. Vi vill tillåta, riva hinder och göra möjligt - det här blir väldigt tydligt i den här debatten - medan Socialdemokraterna och Mona Sahlin vill förbjuda, förhindra och stoppa. Det är vad man kan läsa in i det här svaret. Som sagt: Möjligtvis kan Mona Sahlin vidare i debatten säga ja till några av de saker vi har tagit upp här för att göra det möjligt för fler att kunna bo i skärgården, och talet om en levande skärgård året runt blir då inte bara ett högtidstal, utan det blir verklighet också.

Herr talman! Jag är ju inte ansvarig för alla delar av skärgårdspolitiken och heller inte alla delar av skattepolitiken. Därför är det många delar av det som har tagits upp som kanske förtjänar ett större utrymme för diskussion än vad jag har möjlighet att avsätta här i dag. Mitt svar handlade ju väldigt mycket just om den tredimensionella fastighetsbildningen, eftersom jag har det ansvaret. Det är en spännande form, vill jag understryka, något som jag, Marietta de Pourbaix-Lundin, säger ja till. Det är en spännande form för att förvalta på ett annorlunda sätt som verkligen behövs. Vi kan också påminna oss om - diskussionen handlade mycket om det - hur man skulle kunna bygga på anläggningar. Den konkreta frågan gällde om det skulle gå från fem till två lägenheter, och där sade ju riksdagen nej så sent som förra året. Jag har ingen anledning att i dag ta upp någon annan diskussion. Jag får väl, som Lars Tysklind också sade, öppet hänvisa till den utvärdering som ska göras efterhand. Låt oss vara överens om så mycket som att ta in också skärgårdsboendets särskilda villkor i den översynen när vi gör utvärderingen. Det tycker jag är väldigt rimligt. Jag vill ändå påminna om att det tredimensionella handlade mycket om att till exempel bygga på ett garage eller på affärslokaler, ha lägenheter i själva huset eller kanske ha radhus på taket, som det ju finns exempel på här i Stockholm. Det var ju det som var utgångspunkten för mycket av diskussionen. Men låt oss återkomma till det övriga, åtminstone när det handlar om utvärderingen, så småningom.

Herr talman! Det var just det att Stockholm var utgångspunkten. Om man ser på detta med kapitalkrävande utifrån ägarnas sätt att se så kan man utgå från vilka kostnader ett hus medför ute i skärgården. Det är också kapitalkrävande för till exempel en ensamstående änka. Små kustsamhällen är också tätboende. Bebyggelsen är koncentrerad, och det är svårt att bygga. Man kanske behöver bygga ovanpå någonting även när det gäller kontor. Jag tycker att det är bra att statsrådet tar upp att man kan ta upp det här i Skärgårdsrådet och betydelsen när man gör den här utvärderingen. Det är oerhört viktigt. Det pågår mycket utredningar, och det kan vara bra, men det pågår också samråd bland många länder i Europa. Oftast är det så att de små kustsamhällena i olika länder i Europa har mera gemensamt än vad kustsamhällen och samhällen på fastlandssidan har, och det gäller att kunna ta till vara även den kunskap som kommer fram från de olika utredningarna. Herr talman! Jag fick höra att det planeras en konferens på Gullholmen i början av maj som skulle handla om boendefrågor. Det är sex länder som deltar i den. Så varför inte ta kontakt med dem? Jag kan be dem att de skickar en inbjudan till Mona Sahlin. Att komma ut på Gullholmen i maj månad, det smäller högt, och att dessutom se problematiken på nära håll, det smäller ännu högre. Jag är uppväxt på en liten skärgårdsö, och när jag var barn så bodde man ovanpå varandra i husen. Det är många som vill bo kvar i sina skärgårdar i dag, och man vill utnyttja alla möjligheter.

Herr talman! Jag vill bara skicka med Mona Sahlin detta: Det här är en otroligt spännande möjlighet vi har att kanske kunna införa möjlighet till ägarlägenhet i ett tvåfamiljshus för att underlätta för skärgårdsmänniskor att kunna bo kvar i sina fastigheter. När Mona Sahlin säger att riksdagen har beslutat om att vi inte ska ha några ägarlägenheter ska vi komma ihåg att när majoriteten i riksdagen beslutar om någonting så är det ju just Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, där merparten faktiskt är emot ägande, som utgör majoriteten, och det sörjer jag över.

Herr talman! Jag tyckte att det var väldigt bra att den här diskussionen kom upp i dag. Jag tycker framför allt att det är att visa respekt för det arbete som förs i ett underifrånperspektiv. Jag vet inte om statsrådet har tillgång till den skrift jag har med mig här. Om inte så ska jag se till att du får det.

Herr talman! Jag är medveten om att en del av de frågor jag tog upp inte är Mona Sahlins frågor, men Mona Sahlin sitter ändå i regeringen och kan ta med sig dem. Någon måste ju ändå se helheten när det gäller skärgårdsproblematiken. Om vi som sagt ska ha en levande skärgård så måste man nog hitta en del kreativa lösningar, och här kom det då exempel på en mycket kreativ lösning. Om riksdagen för ett år sedan tog beslutet att det måste vara fem lägenheter för att man ska kunna ha tredimensionell fastighetsbildning och man sedan upptäckt att det kanske var väldigt feltänkt och att man hade just ett Stockholmsperspektiv så tycker jag att man ganska snabbt skulle kunna komma tillbaka till riksdagen med ett förslag som ändrar på detta. Ibland går det väldigt fort när man vill något. Då kan man lägga fram förslag väldigt fort. Det skulle man faktiskt kunna göra här också. Jag upplever ändå av debatten att det finns en öppning och att Mona Sahlin tar med sig det här. Kanske behöver man inte avvakta den här utvärderingen utan kan öppna upp för detta just ute i skärgården. Det kan ju också vara ett sätt att utvärdera hur det gick. Jag upplever ändå den här debatten som mer positiv än den förra jag deltog i!