Arbetstillfällen och skattesänkningar

Interpellationsdebatt 8 maj 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 65 Anders Borg (M)

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att skapa trovärdighet åt påståendet att sänkta skatter leder till fler arbetstillfällen. Lågkonjunkturen slår hårt mot arbetsmarknaden. Under de närmaste åren kommer det därför att bli en angelägen uppgift för sysselsättningspolitiken att motverka att människor slås ut från arbetsmarknaden och att arbetslösheten fastnar på en hög nivå. Regeringens politik på inkomstskatteområdet bidrar till att människor i större utsträckning kan försörja sig på sina egna inkomster. Ökade disponibla inkomster förbättrar hushållens förmåga att kunna klara av ränteoro och kreditrestriktioner. Därmed hålls den privata konsumtionen uppe och sysselsättningsfallet dämpas. Om politiken i stället hade byggt på skattehöjningar skulle det, enligt samma resonemang, leda till en rad icke önskvärda konsekvenser i detta svåra ekonomiska läge. Hushållens sårbarhet skulle öka, den privata konsumtionen dämpas, sysselsättningsnedgången accelerera och kommunernas ekonomiska situation förvärras. Regeringen kommer även att fortsätta driva en långsiktigt inriktad jobb- och tillväxtpolitik. Med fler i arbete skapas förutsättningar för att långsiktigt säkra finansieringen av välfärden för en befolkning med allt fler äldre. Erfarenheten visar att en politik som gör det mer lönsamt att arbeta är avgörande för att öka den varaktiga sysselsättningsnivån. Regeringen och utomstående bedömare, såsom Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, SNS, IFAU och LO, kommer i princip till samma slutsatser: De inkomstskattereformer som regeringen hittills har genomfört kommer att leda till en avsevärd ökning av den varaktiga sysselsättningen . Regeringens och andra bedömares effektkalkyler baseras på en stor och väletablerad forskningslitteratur kring reformer av liknande slag. Den kraftiga nedgången i arbetskraftsefterfrågan kommer dock sannolikt att leda till att det tar längre tid än vad vi tidigare har trott för politiken att få avsedd effekt.

Anf. 66 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Tack för svaret! Jag är definitivt inte nöjd, men det finns ett litet spår av självinsikt i det som Borg säger. Man kan faktiskt skönja det: "Den kraftiga nedgången i arbetskraftsefterfrågan kommer dock sannolikt att leda till att det tar längre tid än vad vi tidigare har trott för politiken att få avsedd effekt." Jag tycker ändå att det är intressant att finansministern konstaterar att så effektiv som man har beskrivit sin politik i olika sammanhang är den inte i verkligheten. Det som är typiskt för den svenska regeringen och många andra EU-regeringar är att det är mycket prat och lite verkstad. Man ger ett intryck av att man handlar och att åtgärderna ger effekt, men verkligheten visar på ökande arbetslöshetstal. Politiken är passiv. Man skjuter problemen framför sig. Konjunkturinstitutet visar på att sysselsättningen kommer att falla med 250 000 personer fram till 2010. Hälften av de här jobben försvinner i industrin, vilket är mycket allvarligt. Konjunkturinstitutet förespråkar kraftiga stimulanser av ekonomin, men regeringen lyssnar inte på det. Samtidigt lånar man i praktiken till skattesänkningar. Det är Ebberöds bank. Så var det när Fälldin regerade och så var det när Bildt regerade. Den här traditionen följs nu upp av Reinfeldt och Borg. Det finansiella sparandet visar ökade underskott. År 2009 blir det ett minus på 84 miljarder och 2010 ett minus på 144 miljarder. Jag kan inte se några praktiska bevis för att regeringens skattesänkningar på 84 miljarder, mest för dem som är mest välbeställda, skapar nya arbetstillfällen. Det här har inte på något sätt bromsat krisen. Statsministern själv gör inte ens anspråk på det utan säger att arbetslösheten bara går att påverka marginellt. Tar Anders Borg avstånd från det uttalandet av statsministern? Jag har ställt frågan förut. Snart är över 500 000 personer arbetslösa. Vi spräcker 10-procentsvallen. Inte blev skattesänkningarna någon stålvall som kunde hålla tillbaka arbetslösheten. De åtgärder som vidtas, det vill säga skattesänkningarna, har inte stor effekt på arbetslösheten och företagen. Däremot är Sverige ett land som mer än andra slösar med budgetmedel på sådana utgifter som bland annat Valutafonden bedömer har de sämsta effekterna på arbetslöshet räknat per krona. En snabb kostnadseffektiv åtgärd skulle faktiskt vara att höja statsbidragen till kommuner och landsting med 5 miljarder extra i år och 10 miljarder extra nästa år. Det skulle innebära att uppsägningar av personal kan förhindras. Man sparar in kostnader för a-kassa, ökar skatteunderlaget, bidrar till ökad efterfrågan i ekonomin och ger slutligen bättre service och kvalitet i vård, skola och omsorg. Varje person som sägs upp får dra ned sin standard. Efterfrågan i ekonomin minskar och skapar ny arbetslöshet i andra delar av ekonomin. Arbetslöshet skapar i sig ny arbetslöshet. Därför är en satsning på landsting och kommuner nu viktigare än skattesänkningarna, som främst gynnar de mest välbeställda. När kommer ni att vidta verkningsfulla åtgärder mot arbetslösheten som bryter arbetslöshetskurvan?

Anf. 67 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att anmäla mig till den här debatten också. Det beror delvis på en del i svaret från finansministern där man skriver: "Regeringens politik på inkomstskatteområdet bidrar till att människor i större utsträckning kan försörja sig på sina egna inkomster. Ökade disponibla inkomster förbättrar hushållens förmåga att kunna klara av ränteoro och kreditrestriktioner. Därmed hålls den privata konsumtionen uppe och sysselsättningsfallet dämpas." Ändå är den verklighet som vi ser där ute att köerna för att få socialbidrag ökar och antalet ärenden hos kronofogdarna ökar. Tyder det på att regeringens politik har bidragit till att människor har större förmåga att försörja sig själva? Det är faktiskt så att den politik som regeringen har fört är det som har orsakat just det här, genom att man har slagit sönder a-kassan och sjukförsäkringen och försämrat pensionärernas situation. Vi kommer tillbaka till den debatt som vi hade förut om pensionärernas villkor, där ju Anders Borg själv påstod att en förstärkning av pensionärernas ekonomiska situation inte skulle ha någon effekt på sysselsättningen. Men i svaret säger man alltså att man har gjort just det, att man har stimulerat den privata konsumtionen för att hålla den uppe så att sysselsättningsfallet skulle dämpas. Effekten har ju blivit precis den motsatta.

Anf. 68 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka alla interpellanter för att de stimulerar oss till debatter. Det är lite av samma debatt vecka efter vecka. Likväl är det väldigt viktigt för allmänheten att få klart för sig var skiljelinjerna går i svensk politik, och de här debatterna bidrar till det i högsta grad. Jag tror för min del att det finns en viktig orsak till att opinionsläget har jämnat ut sig. Tidigare hörde vi ett argument från Socialdemokraterna om att man förstod att orsaken var deras eget alternativ. Det var det som gjorde att de hade ett så stort övertag i opinionen. För närvarande hör jag inte det argumentet. Det kan möjligen bero på att just det alternativet, som är ganska svårt att se, har trängt igenom på ett annat sätt än tidigare och att regeringens politik framstår som mer balanserad och klok. Den avgörande frågan, herr talman, som svenska folket naturligtvis ställer sig är: Hur har det blivit så här? Är det den svenska regeringen och allianspartierna som har åstadkommit denna internationella kris, eller är det andra krafter som vi i Sverige måste hantera? Jag menar att det finns en djup insikt om att det inte är politiken i Sverige som har lett till de här problemen. Det är utomstående krafter, och det är det som är avgörande. Då kan man se att den socialdemokratiska politiken inte tar sikte på att åtgärda effekterna av detta som kommer utifrån. Det gäller nämligen att göra rätt saker vid rätt tidpunkt. Det mest extrema exemplet på felaktig politik som vi har sett under det senaste året är den så kallade julklappen till alla föräldrar: Socialdemokraterna ville ge ett extra barnbidrag före jul. Man måste inse att detta inte ger ett enda nytt jobb i annan mening än att det blir mer byråkrati. Nej - har man den politiken sätter man jobben sist och inte först. Därefter har vi sett en situation, herr talman, där Socialdemokraterna har otroligt mycket mer pengar att disponera. Peter Hultqvist delade ut ytterligare 5 miljarder alldeles nyss. I varje debatt handlar det om att ge pengar från statskassan, men ni talar aldrig om hur detta ska finansieras. Sedelpressarna går ständigt. Likväl kommer ni tillbaka till hur vi ska stimulera efterfrågan. Jag har många gånger i denna talarstol ställt samma fråga till mina goda socialdemokratiska vänner, när de tycker att vi ska ta tillbaka alla skattesänkningar. Den frågan lyder så här: Hur många fler Volvobilar skulle ha sålts i detta land om vi inte hade genomfört någon köpstimulans genom skattesänkningar på de 84 miljarder som nämndes i dag? Hur många fler Volvobilar och hur många jobb handlar det om? Detta är den helt fundamentala frågan. Man måste ha en väl avvägd politik mellan att se till att inte rasera statsfinanserna och se till att hålla efterfrågan uppe på ett klokt sätt.

Anf. 69 Anders Borg (M)

Herr talman! Den här debatten handlar om vilka effekter skattesänkningar har på sysselsättningen. Peter Hultqvist menar att de är små. Jag ska illustrera svårigheterna med det resonemanget med ett tydligt exempel. Vi hade en relativt kraftig sysselsättningstillväxt under andra halvåret 2006 under den socialdemokratiska regeringen. Det brukar socialdemokrater här i riksdagen ofta påpeka. Det är naturligtvis väldigt svårt för mig att visa exakt hur mycket av den sysselsättningsökningen som berodde på att Socialdemokraterna sänkte skatten med 60 miljarder för att kompensera för egenavgifterna. Jag kan inte heller exakt belägga hur många av de här jobben som beror på att man avskaffade arvs- och gåvoskatten för att förstärka företagsklimatet. Man påbörjade en rätt omfattande omstrukturering av förtidspensionssystemet på så sätt att man skärpte kraven. Det är svårt för mig att belägga exakt hur många av jobben som berodde på detta. När det gäller arbetsmarknadspolitiken och a-kassorna gjorde man en tydligare betoning av kontroll. Jag satt själv i Arbetsmarknadsstyrelsen under de åren och minns detta väldigt tydligt. Jag kan inte belägga att det framför allt var kompensationen för egenavgiften, avskaffandet av arvs- och gåvoskatten eller denna uppstramning av arbetsmarknadspolitiken som ledde till att sysselsättningen steg under de socialdemokratiska åren. Det är svårt att bedöma. På precis samma sätt är det svårt att bedöma hur mycket av sysselsättningen som beror på att vi nu gör jobbavdrag och fortsätter med reformeringen av arbetsmarknadspolitiken och a-kassan. Låt oss ta arbetslöshetsproblemets kärna på allvar. Vad beror arbetslösheten i Sverige och i Europa på? Jo, vi får allvarliga störningar och kriser i ekonomin. Då faller efterfrågan, då dämpas sysselsättningen och då stiger arbetslösheten. I en del länder går arbetslösheten sedan ned. I en del andra länder biter den sig fast. De länder som har ett allvarligt arbetslöshetsproblem är de länder där arbetslösheten biter sig fast. Då föreslår Socialdemokraterna - jag ska bara ta några av åtgärderna - en kraftig höjning av a-kassan, ett förslag som nu förmodligen blivit väsentligt mycket dyrare. Man föreslår höjd sjukförsäkring och återställd förtidspension. Man vill försämra jobbavdraget, och man vill höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Vad har dessa förslag för gemensamma effekter? För det första försämrar de lönebildningen. Det är alla som studerat lönebildning överens om. För det andra leder de till att arbetskraftsdeltagandet väsentligt försvagas. Det blir mindre lönsamt att arbeta, och det blir dyrare att anställa, särskilt unga människor. Man vill naturligtvis också försämra nystartsjobben som särskilt underlättar för dem som står långt från arbetsmarknaden att komma in. Vad blir effekten av det socialdemokratiska receptet? Om vi samlade några av världens ledande forskare, svenskar som Bertil Holmlund eller Anders Forslund, eller några andra arbetsmarknadsekonomer och frågade dem hur man gör för att säkra att arbetslösheten biter sig fast skulle de säkert ha lite olika alternativ för det, men jag är relativt övertygad om att samtliga skulle rymmas inom de socialdemokratiska motionerna. Den socialdemokratiska politiken är nämligen specifikt och effektivt utformad för att se till att arbetslösheten biter sig fast. Om målet för Socialdemokraterna vore att se till att arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå hade de inte kunnat utforma politiken mer effektivt. Det är nästan så att man undrar vad som är det egentliga syftet. Här blir Socialdemokraterna återigen sin egen värsta fiende. De ger en beskrivning av världen där krisen på råvarumarknader och finansiella marknader är den svenska regeringens fel, där regeringens politik beskrivs fullständigt förryckt och där man själva lanserar en ansvarslös och skadlig politik. Man får tacka. Fortsätt så! Det precis så vi ska arbeta oss fram till valrörelsen 2010.

Anf. 70 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det verkar som att vi har en regering utan ansvar - RUA - när man lyssnar på Anders Borg. Det är en internationell konjunktur, alla problem har kommit från andra länder, regeringen kan knappt göra någonting. Det är absolut inte regeringens fel att det föreligger någon arbetslöshet. Detta är på något vis ett abdikerande från huvuduppgiften: att bekämpa arbetslösheten. Anders Borg vidhåller att skattesänkningar har en positiv effekt på jobben. Trots det ökar arbetslösheten. Regeringspolitiken biter inte. Jag skulle vilja fråga Anders Borg om en av USA:s ledande ekonomer, Martin Feldstein, har fel när han konstaterar att den förre amerikanske George W Bushs skattesänkningar på 78 miljarder dollar hade effekt på bnp för endast 15 procent av beloppet. Han menar att pengarna försvann in i de rikastes förmögenheter och i ett ökat sparande, men de nya jobben uteblev. Fiasko och bortslösade pengar var resultatet. EU-kommissionen konstaterade den 26 januari att skattesänkningar har betydligt mindre effekt på efterfrågan än andra stimlansåtgärder. Kommissionen konstaterar också att stimulansåtgärder bör vara temporära, eftersom halva effekten beräknas falla bort om de är permanenta. Så här är det också med regeringens skattesänkningar. De har inte den stimulerande effekt på ekonomin och jobben som man försöker propagera för. Anders Borg har ju själv problem med att beskriva och belägga vad det ena och det andra är i det här sammanhanget. Riksrevisionen har analyserat effekterna av olika typer av sänkta sociala avgifter. Man har kommit fram till att den nedsättning som skedde exempelvis 1977 hade en mycket begränsad sysselsättningseffekt. Kostnaden per skapat arbetstillfälle blev extremt hög. Det arbetsmarknadspolitiska utvärderingsinstitutet IFAU har konstaterat att varje jobb som skapas genom sänkta sociala avgifter blir dubbelt så dyrt som om man direkt skulle betala företagen för varje jobb. Slutsatsen är enkel: Regeringen har valt en linje när det gäller arbetslösheten där man tror att man gör effektiva insatser, medan verkligheten är en annan. Man låter den övergripande ideologin, att skattesänkningar är bra, styra i stället för att titta på vilka åtgärder som ger de bästa effekterna. Teorin om att skattesänkningar för främst de välbeställda har en stor inverkan på arbetslösheten är fel. Vi ser stigande arbetslöshet, ökat antal varsel och stigande socialbidragskostnader. Låt oss tala om arbetslöshetens kärna - problemen. Vi föreslår ett utvidgat program med 120 000 nya arbeten, utbildningsplatser och arbetsmarknadsåtgärder. Det skulle ge effekt så att människor har någonting att göra, nyttiga insatser antingen i utbildning eller i andra arbeten som behövs. Det ger effekt i stället för att passivt uppbära bidrag. Är inte det bättre än att bara lämna detta åt sitt öde? Vi vill göra en insats för kommunerna på 5 miljarder extra nu och 10 miljarder extra nästa år. Det är finansierat i vår alternativa budget. Skulle inte det vara ett sätt att undvika varsel, uppsägningar, arbetslöshet, sämre efterfrågan och sämre köpkraft? Ni driver detta så att arbetslösheten ökar genom att inte täcka upp när till exempel kommuner och landsting har allvarliga problem. Min slutsats blir följande. När vi tittar på vad EU-kommissionen, den amerikanske ekonomen Martin Feldstein och Riksrevisionen säger samt resultaten från IFAU kan vi konstatera att den typen av effekter ger dåligt resultat.

Anf. 71 Lennart Axelsson (S)

Fru talman! Gunnar Andrén väljer att göra som de allra flesta andra borgerliga debattörer, nämligen att ställa sig vid sidan om och säga att man inte kan göra något. Han menar att den internationella krisen är något vi får finna oss i. Vi har, precis som Peter Hultqvist redogjorde för tidigare, ett antal förslag som vi menar skulle förbättra läget i Sverige, men det väljer den här regeringen att helt bortse från. Finansministern i sin tur talar om sjuka och arbetslösa som om de inte var människor, bara ekonomiska termer. Det är väl det som förmodligen är orsaken till att man tycker sig kunna bolla med människor på det sättet. Det är alltså fråga om familjeförsörjare som i allt större omfattning tvingas gå från hus och hem och inte kan ge sina barn vad de vill. Den verkligheten nämner inte Anders Borg. Finansministern hänvisar ofta till LO. LO säger att det är dyra arbetstillfällen som har skapats med hjälp av sänkningarna av skatterna. Om pengarna i stället hade använts till att anställa i skolan och äldreomsorgen hade det gett fler jobb. Det finns helt klart behov av att det finns fler anställda inom äldreomsorgen, som kan göra så att äldre människor som har bidragit till det samhälle vi nu befinner oss i får möjlighet att gå ut en stund på dagen, eller att ungarna i skolan får den hjälp de behöver så att de kan växa upp till bra samhällsmedborgare. Det valet har inte den här regeringen gjort.

Anf. 72 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Det är precis tvärtom mot vad Lennart Axelsson säger. Det är ni som ställer er utanför och inte hanterar den kris som kommer utifrån. Det är vad som måste göras. Vi måste ta hänsyn till vad som har skett utifrån. Detta land kan inte leva utan ordentliga skattebaser. Hur mycket pengar vi än öser över kommunerna ökar inte skattebaserna. Hela regeringens politik är inställd på att se till att sysselsättningen hålls uppe och att skattebaserna finns. Vi kan lägga in hur mycket pengar som helst i till exempel Saab, men det ger väl inga jobb i längden? Skattebaserna och företagsamheten måste öka. Det som är ett stort problem just nu är att den internationella efterfrågan i vårt exportberoende land slår hårt mot nästan varje företag. Det kan inte lösas med hjälp av ökade barnbidrag eller mer pengar till kommunerna. Kommunerna har det svårt, men ni vill bara prioritera kommunerna. Om det inte finns företagsamhet i varje kommun - i Nora och Örebro - kommer hela basen för den kommunala verksamheten att försvinna. Det är därför det är så oerhört viktigt att se till att det finns en arbets- och sysselsättningsskapande politik överallt. Jag brukar ta McDonalds som exempel. Det sägs att det spelar ingen roll att vi har halverat arbetsgivaravgifterna. När jag går på McDonalds säger mitt öga mig något annat. Anledningen till att det finns så många unga människor kvar på McDonalds är de lägre arbetsgivaravgifterna. Fru talman! Min fråga förblir alltid obesvarad: Hur många fler jobb blir det på Volvo, eller hur många nya Volvobilar säljs, om skatterna höjs med 84 miljarder kronor i Sverige?

Anf. 73 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Målet för socialdemokratisk politik är full sysselsättning. Vi närmar oss nu en förfärande hög arbetslöshet. Enligt regeringens prognoser kommer den snart att vara dubbelt så hög som den var när Socialdemokraterna förlorade valet 2006. Det kom till fler jobb under vårt sista regeringsår än med den politik som de borgerliga genomförde under sitt första regeringsår. Trots att man sänkte ersättningarna för dem som är arbetslösa kom det inte till lika många jobb. Är det viktigt att fortsätta att se till att människor har låg a-kassa när det förutspås att allt fler ska gå ut i arbetslöshet? Är det viktigt att försämra tryggheten för de människor som kommer att tillhöra gruppen 10-12 procent arbetslösa? Eller är det rimligt att de människorna faktiskt har tillgång till en bro så att de kan gå vidare från ett jobb till ett annat utan att behöva sälja hus och hem, utan att ungarna inte kan få nya kläder? Är det viktigt? Jag tycker inte det. Jag tycker att a-kassan är en bra omställningsförsäkring. Den var det tidigare. Den borgerliga regeringen har försämrat den. För mig hänger det här ihop med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är därför vi tycker att det är viktigt att ge pengar till kommuner och landsting så att de inte ska behöva säga upp människor och därmed förlora arbetstillfällen för både unga och gamla. Det är viktigt att också redovisa vad politiken får för effekter. Fortfarande, fru talman, har vi inte fått reda på varför man från regeringens sida inte vill svara på den forskarrapport som redovisar att de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare i Anders Borgs Sverige. Varför vill inte regeringen svara på frågan vad deras politik får för effekter? Om regeringens politik inte har någon verkan eftersom det bara är en finansiell kris som kommer utifrån som påverkar just nu, varför abdikerar man inte? Varför utropar man inte nyval om det inte är någon idé att göra någonting eftersom det inte går att påverka ekonomin? Jag tror på politikens möjligheter att välja och vilja göra någonting. Då går det att säkra arbetstillfällen ute i kommuner och landsting, som också kan säkra välfärden. Den här regeringen väljer att ge mig mer pengar i stället för att faktiskt se till att det blir fler undersköterskor i äldreomsorgen. Det är viktigt att arbetstillfällen i kommuner också säkras. De arbetstillfällena är viktiga. Därför kan jag inte förstå att man vidhåller att skattesänkningar är bättre än att skapa fler arbetstillfällen ute i kommuner och landsting. Jag önskar att Anders Borg faktiskt kan svara på Peter Hultqvists fråga om varför han inte tror att det finns något samband mellan arbetstillfällen och skatter.

Anf. 74 Anders Borg (M)

Fru talman! Frågan i interpellationen gäller hur skattesänkningar påverkar sysselsättningen. Jag ska försöka svara på frågan med två exempel. Hur tänkte den socialdemokratiska regeringen om sysselsättningen när man sänkte skatterna för vanliga låg- och medelinkomsttagare genom att kompensera för egenavgiften med 60 miljarder? I budget efter budget lade man fram stora skattelättnader genom att kompensera för egenavgifterna. Hur tänkte man när man avskaffade arvs- och gåvoskatten? Hur tänkte Göran Persson när han planerade att ta bort förmögenhetsskatten? Hur upplevde Socialdemokraterna att det här skulle påverka sysselsättningen? Jo, jag tror att det var så här Socialdemokraterna i regeringsställning tänkte när de sänkte skatten med 60 miljarder för löntagarna: Det ska löna sig bättre att arbeta - då kommer fler in på arbetsmarknaden. Det har vi ett omfattande och väl etablerat forskningsstöd för. Hur tänkte man när man tog bort arvs- och gåvoskatten? Jo, jag tror att man menade att det skulle bli mer attraktivt att driva företag och att det skulle bidra till att sysselsättningen ökar. Frågan gäller: Hur påverkar skatter sysselsättningen? Jag ska ta ett annat exempel. Socialdemokraterna vill nu höja arbetsgivaravgiften för unga människor med uppemot 15 miljarder, och man vill försämra jobbavdraget väldigt kraftigt för låg- och medelinkomsttagare. Hur kommer det här att påverka? Jo, jag tror att det påverkar. Det kommer att starkt bidra till att arbetslösheten biter sig fast på en mycket hög nivå om vi genomför det. Det kommer alltså att bidra till att arbetsmarknaden fungerar sämre, att lönebildningen fungerar sämre, att vi följaktligen får färre jobb när efterfrågan kommer tillbaka och att vi snabbare hamnar i en situation där stigande efterfrågan och inflationstryck dämpar sysselsättningsökningen och förhindrar att arbetslösheten minskar. Det är två exempel på hur det spelar roll med skatter. Om man sänker egenavgifterna, som Socialdemokraterna gjorde, bidrar det till att sysselsättningen ökar. Om man försämrar jobbavdraget, som Socialdemokraterna föreslår, bidrar det till att sysselsättningen minskar. Peter Hultqvist menar att min ekonomiska teori skulle bygga på att man ska sänka skatterna för de riktigt rika. Jag tror inte alls på den teorin. När Socialdemokraterna gjorde 90-talsskattereformen koncentrerades förändringen av marginalskatten till dem med de allra högsta inkomsterna, då man fick ned marginalskatten för dem som tjänade allra mest. Jag tror att det var en viktig reform för att öka avkastningen på utbildning, men jag tror inte att det hade någon stor effekt på sysselsättningen. Hur tänkte Socialdemokraterna när de tog bort arvs- och gåvoskatten? Man ville naturligtvis förstärka drivkrafterna att driva företag. Men det är inte uppenbart att det har en mycket kraftig sysselsättningseffekt, särskilt inte om man jämför med jobbavdraget. Jobbavdraget gör nämligen att marginalen, tröskeln, för låg- och medelinkomsttagare till arbetsmarknaden förbättras. Det blir mer lönsamt att börja jobba halvtid om genomsnittsskatten på halvtid bara är 10 procent. Det är så här logiken ser ut. Jag delar Peter Hultqvists bedömning. Det är inte bra att sänka skatten för de riktigt rika, som Socialdemokraterna gjorde i sin 90-talsreform, om man är ute efter jobben. Det är ju jobbavdraget som är bra om man vill förbättra sysselsättningen. Där delar jag Peter Hultqvists bedömning. Det är helt riktigt. Sedan får vi höra av Eva-Lena Jansson att de sjuka, de arbetslösa och pensionärerna är kärnan i den socialdemokratiska politiken. Då måste vi titta hur kanalerna ser ut och börja städa lite. Arvs- och gåvoskatten, var den riktad till de sjuka? Var det 5 miljarder till Sveriges sjuka när ni tog bort arvs- och gåvoskatten? När Göran Persson föreslog att ta bort förmögenhetsskatten men inte fick igenom det, var det riktat till de arbetslösa? Och kompensationen av egenavgifterna på 60 miljarder, var den till för pensionärerna?

Anf. 75 Peter Hultqvist (S)

Fru talman! När det gäller den här frågan är det väldigt intressant att se vilken oerhörd information om vad som eventuellt har pågått i Göran Perssons tänkande i de här sammanhangen som Anders Borg besitter, att han så lite vill tala om sin egen politik, att han så lite vill tala om läget i dag och vilka effekter, eller frånvaro av effekter, högerregeringens politik har lett till. De skattesänkningar som har genomförts nu har, om man ska utgå från vad riksdagens utredningstjänst säger, främst gynnat dem som har mest pengar. De har fått ännu mer pengar. Det är de som har blivit de stora vinnarna på Anders Borgs skattesänkningar. Så är det. Jag tror inte att ens Anders Borg kan ge sig till att ifrågasätta det riksdagens utredningstjänst har kommit fram till. Vi vill sänka arbetsgivaravgiften riktat till dem som anställer ungdomar. Däremot menar vi att generella arbetsgivaravgiftssänkningar av det slag som regeringen sysslar med ger begränsad effekt. Jag fick ingen kommentar till det förhållandet att den amerikanske ekonomen Martin Feldstein konstaterar att George Bushs oerhört stora skattesänkningar hade en väldigt liten effekt på jobben. Jag fick ingen kommentar till att EU-kommissionen i januari i år konstaterade att skattesänkningar har betydligt mindre effekt på efterfrågan än andra stimulansåtgärder. Jag fick ingen kommentar till att Riksrevisionen har kommit fram till att de förändringar och nedsättningar av avgifterna som skedde 1977 hade en mycket begränsad sysselsättningseffekt. Allt detta svepte finansministern bara förbi utan att säga någonting. I realiteten är det nog så, Anders Borg, om vi tittar på hur verkligheten ser ut att arbetslösheten ökar och socialbidragsutgifterna ökar. Ni sänker skatten och ser det som lösningen, men effekterna uteblir. Prata om din egen politik! Prata om nuläget!

Anf. 76 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Jag ställde några frågor till Anders Borg men fick tyvärr inget svar, för han ville hellre ställa frågor. Nu är det så att jag befinner mig i opposition och opponerar mot regeringens politik. Jag gör det därför att jag tycker att den är djupt orättvis. Den tar pengar från dem som behöver dem och ger till mig och alla andra höginkomsttagare som inte behöver dem. Det innebär att det blir färre sommarjobb och färre personer anställda inom kommuner och landsting. Jag tycker att det är en orättfärdig politik. Jag tycker att man ska betala skatt efter bärkraft, och jag tycker att det är viktigt att pensionärer inte betalar högre skatt än löntagare. Jag tycker inte att den bidrar till arbetstillfällen. När det gäller egenavgifterna, som vi införde för att sanera ekonomin efter ett borgerligt moras mellan 1991 och 1994 då vi hade en borgerlig regering som lyckades sänka ekonomin, var det ett löfte till löntagarna: De egenavgifter ni är med och betalar när vi ska sanera ekonomin kommer vi att avskaffa. Det gjorde vi. Vi håller nämligen löften. Den här regeringen gick till val på jobben, som man sade. Nu vill inte regeringen prata om jobben. Varför vill man inte prata om jobben? Beror det på att var fjärde ung människa i Sverige är arbetslös i dag, Anders Borg? Är det därför ni inte vill prata om jobben? Människor som i dag har en a-kassa som är så låg att de inte kan leva på den får söka sig till kommunens socialbidragstjänst, vilket innebär att kommunen får säga upp ännu fler inom skolan. De pengarna är nämligen lagstadgade; man måste ge människor socialbidrag då de inte kan klara av att leva på någon annan inkomst. Varför är det så viktigt att ta bort de jobben, Anders Borg? Du vill inte prata om att arbetslösheten ökar i Sverige. Nu går 88 000 ut i arbetslöshet. Ni har försämrat a-kassan. Det blir inga fler arbetstillfällen - det vet var och en - precis som regeringens finanspolitiska råd har konstaterat att sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar inte heller har gett ett ökat antal arbetstillfällen. Du är svaret skyldig, finansminister Anders Borg. Jag tycker att det är tråkigt att vi inte kan få svar i den här debatten.

Anf. 77 Anders Borg (M)

Fru talman! Peter Hultqvist undrar vad jag har för kontakter med Göran Perssons hjärna. Här kan väl snarast Peter Hultqvist hjälpa mig. Det lilla jag vet om hur Göran Persson resonerar bygger på det han sade till Erik Fichtelius på banden. Det resonemang han förde där var att han när han satt med näringslivet för att förbättra skattevillkoren ville avskaffa förmögenhetsskatten därför att det var en skatt som fungerade illa. Han argumenterade för att det skulle finansieras med att man minskade nedsättningen på arbetsgivaravgifterna på den lägsta delen av lönesumman. Han menade att det inte gick att genomföra därför att näringslivet tyvärr inte ställde upp på minskningen av nedsättningen på arbetsgivaravgifterna. Det är den enkla information jag har. Men jag föreställer mig att Peter Hultqvist måste kunna berätta om detta, eftersom Göran Persson måste ha föredragit det här för den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Ni måste ha haft utförliga diskussioner på partimötena där ni prövade frågeställningen om förmögenhetsskatter. Jag föreställer mig att ni har haft extra riksdagsgrupper, internat och seminarier kring den frågan. Jag vet inte exakt hur resonemangen gick, men jag föreställer mig att de påminner om hur ni argumenterade när ni bestämde er för att avskaffa arvs- och gåvoskatten. Det måste ha varit på samma sätt, att ni övervägde att det fanns negativa fördelningseffekter men att det gav effekter på entreprenörsklimatet. Jag antar att Peter Hultqvist underströk dem i de diskussionerna. Det var väl det som tippade över så att man avskaffade arvs- och gåvoskatten. Jag vet inte hur ni har resonerat på era riksdagsgruppsmöten, men jag föreställer mig att det var så resonemangen gick när ni avskaffade arvs- och gåvoskatten och Göran Persson tog upp frågan om att ta bort förmögenhetsskatten. Det här måste väl ha varit någonting som diskuterades utförligt, att hela partiet fick chansen att ta ställning och att man landade i att just avskaffandet av förmögenhetsskatten var det som var så viktigt att man verkligen ville gå till Svenskt Näringsliv och erbjuda det som den centrala delen av en skattereform. Men jag vet inte. Jag har inte suttit i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, så jag har inte följt den förankringsdebatt ni hade om avskaffandet av förmögenhetsskatten.

den 20 mars

Interpellation

2008/09:424 Arbetstillfällen och skattesänkningar

av Peter Hultqvist (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Sedan valet 2006 har den borgerliga regeringen sänkt skatter med i storleksordningen 80 miljarder kronor. En mycket stor del av dessa skattesänkningar har, enligt riksdagens utredningstjänst, gått till de mest välbeställda i det svenska samhället. Regeringen har försökt ge intrycket av att skattesänkningarna leder till att nya arbetstillfällen skapas.

Just nu ökar arbetslösheten. SCB:s senaste statistik visar nu att den är 8 procent. Arbetsförmedlingens prognoser pekar på ytterligare ökningar. Antalet varsel ökar också. Så är det också med antalet personer som söker försörjningsstöd. Inget talar för att regeringens skattesänkningar har haft någon inverkan på att skapa nya arbetstillfällen.

EU-kommissionen konstaterar dessutom den 26 januari 2009 att ”skattesänkningar har betydligt mindre effekt på efterfrågan än andra stimulansåtgärder”. Riksrevisionen har också konstaterat att nedsättningen av olika sociala avgifter har mycket begränsade effekter på sysselsättning.

Min fråga till finansministern är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att skapa trovärdighet åt regeringens påstående att de nu sänkta skatterna leder till fler arbetstillfällen?