Arbetstillfällen och kompetens i Borlänge

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta mot påstådda uttalanden av utredaren Staffan Widlert i fråga om den nya Transportstyrelsens storlek och lokalisering och att detta i sin tur kan leda till att människor söker sig bort från berörda organisationer som därmed tappar kompetens. Hultqvist frågar också vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av den uppkomna situationen för att värna om arbetstillfällena i Borlänge kommun. Jag vill börja med att konstatera att Hultqvist återger felaktig information, visserligen baserad på ett TT-meddelande men ändå felaktig. Det Widlert anförde var att det är sannolikt att kärnverksamheten i de organisationer som förs samman i Transportstyrelsen kommer att finnas kvar i de regioner där de i dag bedrivs. Widlert kommenterade över huvud taget inte övriga delar av Banverket och Vägverket eller om den förändrade organisationen kommer att leda till ett ändrat antal arbetstillfällen. Dessutom är det fjärde gången Hultqvist ställer en nästan identisk fråga till mig rörande den nya Transportstyrelsen. Den 24 oktober 2006 och den 10 april och den 16 augusti i år har jag i riksdagen besvarat antingen en sådan interpellation eller en sådan fråga av Hultqvist. Jag upprepar vad jag då sagt: att jag hyser stort förtroende för att utredaren gör det han är ålagd att göra och att det vore illa om jag redan nu, innan utredaren avlämnat sitt förslag, skulle uttala mig om detta och om dess eventuella effekter vad gäller arbetstillfällen. Oavsett vad utredaren kommer att föreslå vill jag understryka att svenska myndigheter ska präglas av transparens, effektivitet och sakkunskap. Jag kommer att återkomma till riksdagen efter det att jag tagit del av utredarens förslag.

Herr talman! Jag får börja med att tacka ministern för svaret - detta trots att jag möjligen tycker mig kunna skönja en viss irritation hos ministern i hennes framställning av antalet frågor och interpellationer som jag ställt. Det är inte så att hon förnekar mig rätten att ställa frågor och interpellationer, men det finns hos henne en tendens till att tycka att jag ska ligga lågt. Jag kommer inte att kunna tillfredsställa ministern på den punkten. Allteftersom det här ärendet har utvecklats och allteftersom man lagt fram nya utredningsdirektiv, utvecklat det här jobbet och uttalanden gjorts har situationer uppstått som är sådana att det finns anledning att följa upp tidigare frågeställningar. En viktig fråga som återkommit är den om många människors rädsla för att förlora jobbet, om risken för kompetensbortfall i organisationen och om utvecklandet av den framtida servicen - i högsta grad relevanta perspektiv och frågor. Nu dementerar ministern TT:s uppgifter efter ett uttalande av utredaren Staffan Widlert. Det uttalandet skulle handla om att 500 jobb är i riskzonen. Hur citatet uppstått för TT:s del lär vi nog aldrig kunna få någon total klarhet om. Det är bra att det sker en dementi, men många riskscenarier och många uppgifter florerar. Det vore bra om ministern kunde komma med ett enkelt klargörande om att lokaliseringarna inte är hotade vare sig i Borlänge eller i Norrköping. Det vore mycket bra om det kunde sägas, men det har inte sagts och sägs inte heller i dag. Ministern hänvisar till utredaren Staffan Widlert som har sagt att det är sannolikt att kärnverksamheten i de organisationer som förs samman kommer att ligga kvar i de regioner som de i dag bedrivs i. Vad tycker ministern? Det är alltså det politiska perspektivet som jag tycker att det är viktigt att få fram. Ta bladet från munnen och gör den här markeringen! Det kommer inte att leda till att utredarens arbete på något sätt spolieras, utan det kan i stället till och med bidra till att skapa ett visst lugn i den här situationen. Ett grundläggande problem med hela det utredningsarbete som genomförs är att ingen vare sig tidigare eller i dag har kunnat uttala ett klart och bestämt missnöje med hur dagens organisationer fungerar. Ingen har ställt sig upp och pekat ut sådant som är fel och sagt: Det är det här som nu är fel och som vi måste rätta till. Såväl Järnvägsstyrelsen, Luftfartsinspektionen och Sjöfartsinspektionen som Vägtrafikinspektionen har ett gott renommé när det gäller säkerhetsarbetet. Där finns det ingenting att skämmas för. Men inte nog med det! Nu är det också så att registerhållning, normer, strategiska funktioner, drift och förvaltning ses över och utreds. Det är klart att det här rör om i organisationen och skapar mycket spekulation. Man säger att det ska bli enklare för medborgarna när det här är klart. Men vad blir enklare av att ha en organisation där en del ansvarar för planering och där vi har en annan organisation för säkerhet, en tredje organisation för infrastruktur och en fjärde organisation för förvaltning? Sedan kommer frågan om ifall Banverket och Vägverket ska slås ihop. Sådana här förslag diskuteras just nu i utredningen. Det är klart att människor frågar sig vad det här blir för någonting. Det rivs runt i väl fungerande verksamheter som visar bra resultat. Dessutom är det svårt att peka ut bristerna. Då frågar man sig om det är ett självändamål att stöpa om transportsektorn och att slå samman myndigheter som egentligen inte hör ihop. Hur är handlaget när det gäller regeringens sätt att sköta den här sektorn? Slutligen: Ta chansen och säg att lokaliseringarna ligger fast! Det förstör inte utredarens arbete.

Herr talman! Peter Hultqvist har alla möjligheter han själv önskar att ställa hur många interpellationer i samma ärende som helst. Det är i allra högsta grad en rättighet för var och en här i riksdagen. Jag tror att Peter Hultqvist borde vara införstådd med att han kommer att få samma svar av mig så länge vi har en utredare som arbetar. Vi har ju en utredare som har tiden fram till och med den 2 maj på sig för att lämna ett svar till regeringen vad gäller utredningen av inrättandet av en ny trafikinspektion. Några ytterligare svar från mig avseende de frågor som Peter Hultqvist har ställt kommer inte att ges här. Det ligger i sakens natur att invänta utredarens underlag för att därefter ta ställning till de förslag som utredaren har avlämnat. Jag tror att det är viktigt att vi lite grann tittar bakåt. Det finns ett riksdagsbeslut från 2004 om att den dåvarande regeringen skulle tillsätta en utredning med uppdraget att utreda en gemensam trafikorganisation och hur den skulle vara organiserad. Utgångspunkten var att en gemensam trafikinspektion skulle skapas första halvåret 2006. Under 2005 gavs en särskild utredare i uppdrag att undersöka hur man kan inrätta en trafikslagsövergripande organisation för inspektionsverksamhet som rör kontroll av att kraven i fråga om säkerhet och skydd inom transportområdet är uppfyllda. Utredaren Ingvar Åkesson avlämnade ett betänkande i januari 2007. Där förordar han ett organisationsalternativ innebärande att en ny myndighet skapas. Det underlaget är det som regeringen, efter en remissomgång där väldigt många visat sitt stöd för förslaget om att inrätta en trafikslagsövergripande myndighet, har valt att gå vidare med. Utredaren har tiden fram till och med den 2 maj 2008 på sig för att ge svar på ett antal frågor. Utredarens uppdrag är att förbereda och genomföra bildandet av en trafikinspektionsorganisation, en transportstyrelse. Utredaren ska lämna svar i två etapper. Under den första etappen ska utredaren avlämna ett förslag om vilka verksamheter som ska föras över till den nya myndigheten. Under den andra etappen i utredningsarbetet ska det redogöras för vilka åtgärder som ska genomföras och för vad som krävs för att den nya myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2009.

Herr talman! Denna ministermarkering kring möjligheten att ställa interpellationer och enkla frågor är alldeles utmärkt. Den konkreta utredningen har nu resulterat i utvidgade utredningsdirektiv. Men vad gäller att det skulle vara så tydligt att det finns stora positiva effekter av att man slår ihop till en transportstyrelse och sammanför de olika inspektionerna vill jag bara säga att när det gäller säkerhetsarbetet och de uppgifter som Järnvägsstyrelsen, Vägtrafikinspektionen, Sjöfartsinspektionen och Luftfartsstyrelsen har är det helt skilda regelverk som styr verksamheterna. Det är olika avgifter och finansieringskällor. Det går lagligt sett inte att föra pengar mellan verksamheter som baseras på de avgifter som finns. Den utredning som har tittat på det här är väldigt diffus när det gäller besparingspotentialerna. Det görs vissa allmänna antaganden. Jag tycker att intrycket väldigt tydligt är att det mer är teoretiska mått det handlar om än om praktisk realitet i de här analyserna. Det finns alltså tydliga gränser i de nuvarande regelverken för möjligheten att göra den här typen av integration av verksamheterna. Därför är frågan: Är det här verkligen en rimlig utveckling? Jag tycker ändå att några viktiga punkter borde man kunna markera, och jag vill göra det för egen del. Borlänge och Norrköping får i den här processen aldrig spelas ut mot varandra som kommuner. Kompetensen på båda orterna är utomordentlig och måste värnas. Lokaliseringarna måste ligga fast. Jag tycker för min del att det är viktigt att göra den markeringen och uppmaningen även om ministern på denna punkt inte vill göra detsamma. Sedan vill jag påminna om något som jag tycker skulle göra det enkelt för ministern att säga att lokaliseringarna ligger fast. I formell mening finns det ingenting som säger att tidigare beslut ska rivas upp. Därför tycker jag att det borde vara enkelt för ministern att ge det beskedet. Kompetensen inom den fina verksamhet som staten har inom transportsektorn måste värnas. Kvaliteten i tjänsterna måste vara av hög klass. Verksamhetens funktion i vardagen måste vara viktigare än antingen ideologiska experiment eller sammanslagningar för deras egen skull. Jag vill påminna om att vi från socialdemokratiskt håll från början var emot det här och röstade emot det första utredningsförslaget men att en riksdagsmajoritet sade annat. Vi måste bygga bra förutsättningar för framtida nyrekrytering och generationsskifte inom Banverket och Vägverket. Min uppfattning är att regeringen ej i tidigare utredningar om att slå samman inspektionsverksamhet och inte heller i det vidgade uppdraget hittills kunnat visa på påtagliga fördelar. Det som har skapats är en situation där det är oroligt i organisationen och där man också riskerar stort kompetensglapp och i viss mån också har svårt att nå fram med sakargument. Det får inte bli så att det uppfattas som att kartan är viktigare än verkligheten i någon sorts process som präglas av sammanslagning för dess egen skull. Nu möter man motstånd. Se inte det som en slentrianmässig ovilja till förändring. Såväl Banverket som Vägverket är i ständig förändring. Det handlar i stället om att värna kvaliteten och säga nej till sådant som uppfattas som förändring för dess egen skull.

Herr talman! Naturligtvis blir det, Peter Hultqvist, diskussioner i Myndighets-Sverige när regeringen har bestämt sig för att se över myndigheter och myndighetsstrukturen. Naturligtvis är en effekt av detta beslut och den inriktning som regeringen har att det blir diskussioner. Jag utgår från att Peter Hultqvist själv har varit med i organisationsförändringar så att han är väl insatt i dessa naturliga reaktioner. Efter det att riksdagen har fattat ett majoritetsbeslut har det genomförts en utredning, och utredaren föreslår att man ska gå vidare med att bilda en ny myndighet. Därefter går regeringen vidare och tillsätter utredare två för att förbereda och genomföra bildandet. Den utredningen har i sin tur två etapper. Det arbetet ska vara genomfört den 2 maj 2008, allt i syfte att vi med ett underlag från utredaren Staffan Widlert ska kunna gå vidare med att inrätta en ny verksamhet den 1 januari 2009.

Herr talman! Jag kan tyvärr notera att det besked som jag tycker vore enkelt att ge - att de lokaliseringar som riksdagen har beslutat om tidigare ligger fast - ger inte ministern. Det beklagar jag. Jag begär inte av ministern att vi ska få detaljer kring det här eller hur jobben exakt ska fördelas, men beskedet om att lokaliseringarna ligger fast i grunden hade jag tyckt att vi skulle kunna få. Det är en brist. Den utredning som ligger till grund för den utredning som nu pågår pekar tydligt på att det finns väldigt tydliga gränser för vad man kan göra när det gäller integration av de olika säkerhetsmyndigheterna, på grund av olika regelverk och finansieringar där man dessutom inte kan vara speciellt konkret när det gäller besparingspotentialen. Det visar att det här i stora stycken är artfrämmande verksamhet. Det finns i utredningen väldigt mycket av argumentation som egentligen tyder på att det här är fel väg att gå. Då känns det som att man ska göra detta bara för att man från början drog i gång det här, att det ska slås ihop därför att det på något sätt är en trend att slå ihop verksamheter. Det är alltså helt andra motiv än de rent sakliga, rent driftsmässiga, de rent säkerhetsmässiga som styr detta. Det är den kritiken som finns. Jag vet mycket väl att det i förändringsarbete kan uppstå mycket oro och diskussioner. Men det är också så att när man utreder detta måste man vara väldigt noga med att det man gör verkligen har en relevant grund. Jag ifrågasätter, med argumenten om regelverk, åtskilda system, åtskilda finansieringar, om den här grunden verkligen är relevant i så pass stora stycken att det motiverar att gå vidare och göra de här förändringarna. Vi har en kvalificerad verksamhet som är bra och som vi måste slå vakt om.

Herr talman! Peter Hultqvist och jag har tidigare haft diskussioner i ett första skede, innan vi tillsatte Staffan Widlert, om principerna för en transportstyrelse. Vad gäller den nuvarande utredarens arbete kommer Peter Hultqvist att få svar på sina frågor utifrån utredarens förslag senast i maj 2008. Därefter kommer det naturligtvis att remisshanteras i särskild ordning och arbetas med innan det kommer att lämnas till riksdagen.