statsmin. frågestund

Herr talman! I går fick vi det häpnadsväckande beskedet att utförsäljningen av statliga bolag fortsätter i oförminskad takt trots att skandalerna kommit allt närmare statsrådet Mats Odell. Här finns många mycket märkliga omständigheter. En av dem är anställningen av statssekreteraren Urban Funered, som tidigare haft en central position i Carnegie, bara några veckor innan Finansinspektionen kom med sin förödande rapport över utvecklingen i Carnegie. Det är regeringen som tar beslut om anställning av statssekreterare, så jag vill fråga statsministern: När du tog beslutet att anställa Urban Funered som statssekreterare, vilken information hade du begärt för att bedöma lämpligheten? Vilken information fanns i Statsrådsberedningen om hans koppling till Carnegie? Hur gjorde statsministern den bedömningen att han kunde tänkas vara lämplig att ansvara för finansmarknadsfrågor, Finansinspektionen och utförsäljningen av statliga bolag?

Herr talman! Jag tycker att Mats Odell på ett utmärkt sätt redogjorde för detta i går. Det är alltid så när vi anställer att vi gör bedömningen utifrån den information om lämpligheten för uppdraget som finns tillstädes. Sedan händer det ibland att man får ny information, att man lär sig att det har hänt saker för vilka enskilda personer kan bära ett ansvar. Det leder till en ny bedömning, i det här fallet till att nämnde statssekreterare drog egna slutsatser, vilket jag välkomnar. Jag tror att många har anledning att säga just detta. Det som skedde med Carnegie var allvarligt. Det har lett till reaktioner. Våra kontrollsystem fungerar, ledande personer i styrelsen har lämnat uppdraget och personer har dragit rätt slutsatser. Jag förstår att oppositionen gärna vill att detta ska förstoras och handla om mycket mer. Jag tror helt enkelt att med de besked som gavs i går har de besked som behöver ges givits.

Herr talman! Beskedet att utförsäljningen fortsätter trots att organisationen runt Mats Odell har rasat samman är djupt ansvarslöst. Nu frågar jag statsminister Fredrik Reinfeldt, som ju är den som ansvarar för anställningen av Urban Funered: Vilken kunskap hade du som ordförande vid det regeringssammanträde där beslutet togs om Urban Funereds bakgrund? Jag tror att Fredrik Reinfeldt har lagt stor vikt vid rekryteringsfrågor genom åren och diskuterat hur viktigt det är att utröna lämplighet och bakgrund. Här hade man en person med stark koppling till Carnegie, en central position, och alla kände till skandalen när anställningsbeslutet togs. Här hade man en person som skulle ansvara för finansmarknadsfrågor och vara den som leder Finansinspektionen, som just satt och utredde nämnde Urban Funered och kolleger i Carnegie. Kände statsministern inte till detta? Vad drog statsministern för slutsatser av den information som han hade till handa om Urban Funereds bakgrund?

Herr talman! Det blir samma svar som när frågan ställdes första gången, att vi alltid går på den information vi har och att vi alltid syftar till att anställa personer som är lämpliga för uppgiften. Ibland kommer det till information som gör att man får ändra sitt synsätt. Thomas Östros hade en beskrivning av att det var väldigt märkligt att försäljningen kan fortsätta. Ja, det är inte märkligt att Thomas Östros tycker det. Det tycker Socialdemokraterna alltid. Vi har den här åsiktsskillnaden. Thomas Östros tycker att staten ska äga banker, bolåneinstitut och spritfabriker, och det tycker inte alliansen. Vi lät väljarna avgöra det i valet, och därför tycker jag att det är viktigt att säga att trots det som har skett ska vi ansvarsfullt fortsätta med den avgränsade försäljning som vi har angivit inför väljarna.

Herr talman! I partiledardebatten den 13 juni i år frågade jag statsministern om svenska folket ska få folkomrösta om EU:s nya fördrag, det numera så kallade reformfördraget. Det var uppenbart att det tyvärr inte var regeringens intention. Statsministern svarade att det skulle ske med ett riksdagsbeslut. Regeringen har i sitt EU-arbetsprogram för hösten 2007 deklarerat att avsikten är att fördraget ska träda i kraft i tid till valet till EU-parlamentet 2009. Därför vill jag återknyta till frågan. Jag undrar vilket tidsperspektiv regeringen har för när riksdagen ska besluta om ratificeringen av EU:s reformfördrag.

Herr talman! Det pågår nu en regeringskonferens under portugisiskt ordförandeskap som kommer att försöka slutföras vid det extra toppmöte som är inkallat om bara några veckor i Lissabon. Om det är möjligt att där slutföra det är avsikten hos, efter vad jag förstår, alla EU:s medlemsländer att fortast möjligt ratificera det, allt i akt och mening att ha detta på plats före Europaparlamentsvalet 2009. Jag ber också att få påpeka att många tycker att de förändringar som har gjorts är så pass substantiella att även länder som annars har haft en tydlig folkomröstningstradition har valt att avstå, åtminstone enligt de signaler som vi har uppfattat. Det gäller såväl Danmark som Nederländerna. Däremot avser man att hålla en folkomröstning i Irland eftersom det där är fördragsbundet på ett sätt som gör det tydligt att det måste följas. Men det blir troligtvis bara ett enda land av 27 som genomför folkomröstning. Vi är ungefär i samma belägenhet som de flesta av EU:s medlemsländer när det gäller beslutet.

Herr talman! Det föranleder mig att ställa frågan till statsministern, eftersom det inte är så stora förändringar gentemot det förra fördraget eller det utkast som fanns då, hur statsministern tänker hantera de remissvar som kom i den förra remissomgången. Regeringsrätten, Högsta domstolen och JK sade i sina remissvar att huruvida en ratificering var förenlig med grundlagen inte var tillräckligt belyst. Hur tänker statsministern hantera den här frågan för att vara säker på att det fördrag som vi nu ska anta är förenligt med grundlagen och inte kräver att det ska vara ett mellanliggande val? Eller tänker regeringen bara låta dessa instansers, som är väldigt tunga instanser, oro över huruvida det är förenligt med grundlagen vara en oro?

Herr talman! Efter det att regeringskonferensen förhoppningsvis kommer till ett lyckligt slut blir detta naturligtvis en del av en normal lagstiftningsprocess. Det kommer att följa när vi lägger fram detta tilläggsfördrag till riksdagen. Då brukar man ha den ordningen att man redogör för det remissunderlag som finns och sedan presenterar en bedömning. Så det kommer att finnas full möjlighet för riksdagens partier att reagera och sedan fatta sitt beslut.

Herr talman! Med anledning av att det under hösten har pågått en stor debatt i medierna vill jag ställa en fråga till statsministern: Anser statsministern att sex utan samtycke är våldtäkt?

Herr talman! Jag tror att väldigt många av svenska folket skulle säga att det är klart att man måste samtycka. Den diskussion som pågår är en juridisk diskussion om hur laggrunden ska se ut för detta när det väl ska prövas i domstol, och jag har inte det absoluta underlaget för att med tvärsäkerhet hävda hur den ska se ut. Men låt oss oavsett den diskussionen göra klart att det är självklart i den upplysta tid vi lever i att sex ska vara mellan två personer som samtycker till detta.

Herr talman! Men vore det då inte väldigt bra om vi fick en lagstiftning där det klart framgår att om man tilltvingar sig sex är det brottsligt? Tyvärr är det inte så i dag. Vi har en lag som har stora luckor när det gäller just våldtäkter. I fjol gjordes över 4 000 våldtäktsanmälningar till polisen, men det är bara 200 som över huvud taget kommer till en domstol. Jag skulle verkligen vilja att regeringen ser det här som ett allvarligt problem, är beredd att göra förändringar och har det som sitt mål.

Herr talman! Till att börja med är alla män som utövar våld mot kvinnor ett allvarligt samhällsproblem. Alldeles för ofta handlar det om våldtäkter, inte sällan utförda av personer man känner. Det finns också en rädsla för våldtäkter som utförs av okända män. Vi har reagerat. Jag har varit med i denna riksdag och fattat beslut om att faktiskt förändra synen på våldtäkt. Det fanns tidigare en lagstiftning som inte medgav att någon fälldes för våldtäkt om personen hade varit i så berusat tillstånd eller hade sovit att man kunde begå ett övergrepp. Det har skett en förflyttning. Det som Peter Eriksson talar om är möjligen en ytterligare förskjutning. Vi ska inte understryka något annat än att vi naturligtvis på alla sätt vill agera mot våldtäkter. Det handlar om hur vi rättsligt definierar det. Men det handlar också om, vilket är ännu viktigare, vilket stöd vi ger till våldtäktsoffer och hur vi fullföljer med en bra lagföring av våldtäktsmän och därefter vårdinsatser för dem. Det som irriterar många i dag handlar ofta inte bara om lagstiftningen utan om att det är för få reaktioner och för korta straff.

Herr talman! En undersökning från det tyska konjunkturforskningsinstitutet IMK visar att den totala genomsnittliga arbetskraftskostnaden per timme i Sverige uppgår till ca 300 kronor. Det är drygt 22 procent högre än genomsnittet i Europeiska unionen. Sverige har därmed, tillsammans med Danmark, EU:s högsta arbetskraftskostnader. Rapporten visar att kostnaderna för en arbetad timme i Sverige är höga såväl inom tillverkningsindustrin som inom tjänsteindustrin. I andra länder, såsom Tyskland med Europas starkaste ekonomi, kostar en arbetstimme inom industrin nästan lika mycket som i Sverige, men kostnaden för en timmes arbete inom tjänstesektorn är 20 procent lägre. Jag undrar hur statsministern ser på det här förhållandet och när det kan vara möjligt att arbetskraftskostnaderna i Sverige kommer att ligga på en genomsnittlig europeisk nivå.

Herr talman! När man säger detta är mångas reaktion: Fast jag tycker inte att jag får så mycket betalt. Och det är många gånger sant att det är dyrt att betala för en arbetad timme i Sverige, medan den som utför arbetet själv får väldigt lite i plånboken. Så ser det ut i ett land som lägger hård och hög beskattning på inkomster. Denna regering ägnar sig nu åt att sänka dessa skatter, generellt via sänkta inkomstskatter men också via riktade arbetsgivaravgiftslättnader till den som tar in någon som är ung, som anställer någon som är äldre och som tar in någon som har varit utanför arbetsmarknaden länge. Det är ett sätt att närma sig en lägre arbetskraftskostnad för framför allt de grupper som haft svårigheter att hävda sig. Det är vår ambition att vi ska kunna fortsätta att sänka framför allt inkomstskatterna för att Sverige på det sättet ska förstärka och fullfölja den vilja till konkurrenskraft som vi tror är viktig för att behålla jobb och utveckling i Sverige.

Herr talman! Jag bor i en region som har varit starkt utsatt för naturens krafter i form av översvämningar och stormar. Det är en mänsklig tragedi som drabbat väldigt många i den region som jag kommer från. Vi har nu kommit till insikt om att något behöver göras för att klara av den klimatutmaning som vi står inför. I måndags kom Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande, där det tydligt framgår att Sverige måste anpassas till ett nytt klimat och till nya samhällsstrukturer som minimerar de skador som naturens krafter orsakar. Vi behöver också ha en offensiv miljöpolitik för att klara av dessa utmaningar. Min fråga till statsministern är hur han ser på ansvarsförhållandet mellan den politiska nivån och den enskilde som drabbas och om statsministern är beredd att tillsätta resurser för att förebygga och åtgärda.

Herr talman! Det konkreta har vi inte hunnit resonera om. Det kommer definitivt att handla om den enskilde individen. Det är en försäkringsfråga. Det handlar om kommuner och landsting. Men det handlar naturligtvis också om, vilket bland annat föreslogs, att öppna för ett statligt ansvar. Vi får återkomma till det. Låt mig säga att det vi nu hör i Sverige hörde jag väldigt mycket om när jag var på FN:s stora klimatmöte, där talare efter talare från olika delar av världen pratade om klimatförändringar som redan är här. Vi pratar väldigt mycket om att det kan komma att se annorlunda ut om 50-60 år om vi inte gör mer nu. Men de berättade just om hur storm, oväder och översvämningar redan nu förminskar deras möjligheter att leva ett bra liv. Därför har vi sagt: Låt oss också klimatsäkra det svenska biståndet, och låt oss gå i fronten tillsammans med andra för att minska växthusgasutsläppen. Det här är en utmaning som är på riktigt mot mänskligheten, och vi har ett stort ansvar för att göra det vi kan.

Herr talman! Bort med gränserna mellan departement, myndigheter och andra revir som hindrar utvecklingen på landsbygden! Förbättra regeringens styrning av myndigheter, verk och statliga bolag för att stimulera landsbygdens utveckling! Det var två av ett 70-tal mycket goda förslag som vi i Landsbygdsutredningen tvärs över alla partigränser presenterade för snart ett år sedan. Förväntningarna är stora på att regeringen verkligen tar vara på utredningens och remissinstansernas synpunkter. Nu har jag förstått att regeringen har inlett ett arbete med att utveckla en nationell strategi för att stärka utvecklingskraften på landsbygden. Jag vill därför fråga statsministern hur detta arbete är upplagt och när vi kan förvänta oss ett färdigt förslag från regeringen. Se landsbygden, statsministern!

Herr talman! Bort med gränserna mellan departement, myndigheter och andra revir som hindrar utvecklingen på landsbygden! Förbättra regeringens styrning av myndigheter, verk och statliga bolag för att stimulera landsbygdens utveckling! Det var två av ett 70-tal mycket goda förslag som vi i Landsbygdsutredningen tvärs över alla partigränser presenterade för snart ett år sedan. Förväntningarna är stora på att regeringen verkligen tar vara på utredningens och remissinstansernas synpunkter. Nu har jag förstått att regeringen har inlett ett arbete med att utveckla en nationell strategi för att stärka utvecklingskraften på landsbygden. Jag vill därför fråga statsministern hur detta arbete är upplagt och när vi kan förvänta oss ett färdigt förslag från regeringen. Se landsbygden, statsministern!

Herr talman! Tack, Sven Gunnar Persson, för denna trevliga uppmaning. Det är riktigt att vi sitter och diskuterar denna utredning såväl som annat som kan göras för att ha en levande landsbygd i Sverige. Det handlar om en mängd olika typer av frågor, naturligtvis om förutsättningar för jobb och företagande och fungerande infrastruktur och kringservice. Där vill jag gärna påpeka att det ibland naturligtvis är ett statligt eller ett offentligt åtagande. Det är också viktigt att påpeka, apropå att se landsbygden, det som jag nu hör varthän jag än reser i Sverige om hur jobben kommer, om hur förutsättningarna för företagande ser allt bättre ut och om hur vi har en konjunktur som knackar på dörren också hos människor och grupper som har varit långvarigt utanför men som nu kommer in. Det hörs i Norrbotten, det hörs i Västerbotten, det hörs i Blekinge, det hörs i Skåne - det hörs över hela Sverige. Med detta som bas kan vi faktiskt tala om att den svenska landsbygden nu lever upp. Men jag utesluter inte att vi behöver göra mer.

Herr talman! Jag tycker inte att statsministern ska vifta bort oppositionens frågor kring Carnegiehärvan med att vi i botten har olika syn på om det ska ske en utförsäljning eller inte, och inte heller på så sätt vifta bort sitt eget ansvar. Utförsäljningsorganisationen kritiserades ju på ett tidigt stadium. Det började med tjänstemannen som inte ville vara med och inte kunde ansvara för processen därför att den var alldeles fel upplagd. Riksrevisionen pekade på att det var ett brott mot grundlagen. Vidare visade det sig att man i utförsäljningsrådet var jävig åt alla håll, så någon medlem kunde i princip inte delta och ge något råd vid någon utförsäljning. Slutligen har vi Carnegiefrågan där de första antydningarna kom redan i somras om att det faktiskt inte stod rätt till. Kände inte statsministern till detta? Borde inte statsministern ha reagerat på det och satt stopp för eländet? Detta skadar inte bara regeringen - det kan jag stå ut med - utan det skadar hela svenska staten.

Herr talman! Återigen: Vi går naturligtvis på den information vi har haft om enskilda personer. Jag är mycket mån om att det i efterklokheten inte letar sig in påståenden av ett slag som skiljer sig från vad man visste tidigare. Det faktum att Carnegie är under kritik bör inte uppfattas som att Carnegie alltid har varit uselt. Det vore märkligt av en socialdemokrat att hävda eftersom det har slutits avtal med Carnegie också under socialdemokratiska regeringar. Att Carnegie är under kritik innebär inte att varenda person som någonsin varit i kontakt med detta bolag därmed ska straffas för evig framtid. Det är mycket viktigt att behålla omdömet och att göra bedömningar utifrån enskilda personers roll. Det har vi gjort i den utsträckning vi har hunnit, och vi har fått underlag för det. Detta angav också Mats Odell i går, och jag tycker att de personer som har haft anledning att dra slutsatser av det också har gjort det. Detta är något nytt. Vi var några som levde alla år med Göran Persson och lärde oss att under socialdemokratins era hade ingen ansvar. Det är aldrig någon som bär ansvar eller avgår. Det är en annan tid nu. Man drar slutsatsen att man har ett eget ansvar och lämnar, och det är det som har skett. Det är i grunden bra.

Herr talman! Det är alldeles riktigt, Fredrik Reinfeldt, att vi socialdemokrater djupt ogillar detta att sälja ut de statliga företagen. Men nu har den borgerliga majoriteten drivit igenom detta beslut i riksdagen. Då borde regeringen rimligtvis känna ett ansvar för att denna process går rätt och riktigt till. De senaste händelserna kring denna utförsäljning understryker den kritik som Riksrevisionen tidigare har uttalat om en bristande beredning av hela processen. Vi kan nu konstatera att den organisation som byggts upp för utförsäljningen har raserats. I går kommenterade Fredrik Reinfeldt misslyckade och omdömeslösa rekryteringar och avhopp med att det visar att kontrollsystemet finns och fungerar. Med tanke på att de ansvariga personerna hoppade av bara ett par veckor efter att regeringen hade fattat beslutet väcks en rad frågor om hur kontrollsystemet ser ut. Hur fungerar det? Vad består det av? Hur ser kontrollen ut egentligen, Fredrik Reinfeldt?

Herr talman! Det är väl inte alldeles obekant för Socialdemokraterna att man kan sälja statliga tillgångar. I går såg jag att man till och med hade skakat liv i Björn Rosengren. Det finns en och annan sak som har gjorts under socialdemokratiska regeringar. Jag minns alla åren när det skulle privatiseras för 15 miljarder. Det blev inte så mycket. Någon skulle möjligen kunna påpeka att det inte har blivit så mycket under den borgerliga regeringen heller. Det har skett en mindre försäljning i Telia. Det är det vi har haft än så länge. Resten förbereder vi för, och det är avgränsat till de sex företag som vi har berättat om i riksdagen. Jag var själv med och drev fram att vi skulle få en oberoende riksrevision på plats och måste naturligtvis uppmuntra dem att göra just det oberoende arbete de ska. Men delvis efterfrågar de ställningstaganden som letar sig tillbaka till alliansens tid i opposition när vi berättade vilka företag vi ville sälja och inte sälja, bland annat till följd av anklagelser från Socialdemokraterna som hävdade att vi ville sälja allt. Då ville vi göra klart att det inte var vår inställning. Vi ville avgränsa det till vissa företag.

Herr talman! Det finns en lång rad kontrollsystem. Riksrevisionen har nämnts. Vi har Finansinspektionen som bedömde Carnegie, vi har ett konstitutionsutskott som frågeställaren leder, vi har en massmedial granskning och vi har statsministerns frågestund som är en mycket viktig del av kontrollmakten. Det finns alltså omfattande möjligheter att ställa frågor, gå igenom detta och därmed få till stånd en kontroll.

Herr talman! Jag noterar att Fredrik Reinfeldt mycket mångordigt lägger ut texten om utförsäljningen av de statliga företagen. Min fråga gällde det Fredrik Reinfeldt upprepade här i dag, nämligen att det som hänt visar att kontrollsystemen fungerar. Min fråga var: Vilka kontrollsystem finns? Hur ser de ut? Hur fungerar de? Detta mot bakgrund av att de personer som regeringen utnämnde bara hann sitta ett par veckor innan de hoppade av. Hur ser kontrollsystemen ut, Fredrik Reinfeldt?

Herr talman! Det är inte nog att regeringen säljer ut våra gemensamma tillgångar och därigenom urholkar välfärden. Regeringen lägger också stora besparingar på kommun- och landstingssektorn i den senaste budgetpropositionen. Besparingarna motsvarar knappt 6 miljarder 2010, vilket motsvarar ungefär 15 700 heltidstjänster - för att människor ska förstå vilka belopp det handlar om. Regeringen är mycket medveten om detta och skriver i sin egen budgetproposition att ambitionshöjningar av olika slag därmed får åstadkommas genom effektiviseringar. Man säger också att om den beräknade konsumtionsutvecklingen för 2006-2008 på 2 procent består, i kombination med en oförändrad inkomstutveckling, kommer sektorn att gå med betydande underskott 2010. Statsministern har under året rest runt och träffat kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn och som är mycket beroende av den offentliga sektorn. Jag skulle vilja att statsministern förklarar för dessa kvinnor vilka konsekvenser detta får för dem i deras vardag.

Herr talman! Det är inte nog att regeringen säljer ut våra gemensamma tillgångar och därigenom urholkar välfärden. Regeringen lägger också stora besparingar på kommun- och landstingssektorn i den senaste budgetpropositionen. Besparingarna motsvarar knappt 6 miljarder 2010, vilket motsvarar ungefär 15 700 heltidstjänster - för att människor ska förstå vilka belopp det handlar om. Regeringen är mycket medveten om detta och skriver i sin egen budgetproposition att ambitionshöjningar av olika slag därmed får åstadkommas genom effektiviseringar. Man säger också att om den beräknade konsumtionsutvecklingen för 2006-2008 på 2 procent består, i kombination med en oförändrad inkomstutveckling, kommer sektorn att gå med betydande underskott 2010. Statsministern har under året rest runt och träffat kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn och som är mycket beroende av den offentliga sektorn. Jag skulle vilja att statsministern förklarar för dessa kvinnor vilka konsekvenser detta får för dem i deras vardag.

Herr talman! Jag talade länge och väl med dessa kvinnor. De upplevde att de inte fick lön för det arbete som de utförde, vilket vi ser till att de i högre utsträckning får. De tyckte många gånger att de offentliga arbetsgivarna inte var bra. Det politiska alternativ som ibland har varit noga med att ifrågasätta det är alliansunderlaget snarare än det parti som frågeställaren representerar. Budgetarna för 2009 och 2010 är ännu inte lagda. Den som läser alliansens valmanifest kan notera att det som är kvar att utföra handlar mycket om förstärkningar riktade till sjukvård, skola och omsorg. Det får vi återkomma till. Vi måste häva den restriktion som ligger på den svenska ekonomin. Vi har ett högt kapacitetsutnyttjande. Vi har i grunden mycket stora, historiskt stora, överskott i de offentliga finanserna som vi vill kunna använda bland annat till förstärkningar riktade till offentligt finansierade verksamheter.

Herr talman! I går var statsministern i Paris och träffade den franske presidenten Nicolas Sarkozy, vilket är angeläget inför den period som vi har framför oss där vi ska samsas om ordförandeskapet i Europeiska unionen. Jag undrar särskilt om statsministern hann tala ordentligt om jordbrukspolitiken, frihandeln och konkurrensen på den inre marknaden. Det är frågor som är mycket viktiga ur svenskt perspektiv för både konsumenter, företag och många andra. Där har presidenten sänt lite olika signaler genom åren. Å ena sidan framträder han ibland som en reformator, och å andra sidan har Sverige kanske lite bättre tradition på området än vad fransmännen har haft. Jag undrar om det kom fram något nytt, om ni hann tala om det ordentligt och om det finns några nyheter att berätta som vi kan ha nytta av under våra gemensamma månader.

Herr talman! Vi talade jordbruksstöd. Det intressanta har hänt att president Sarkozy har sagt till franska bönder att de ska ställa in sig på att leva på egen konkurrenskraft, det vill säga att jordbrukssubventionerna ska minska. Alla som följer EU-politiken vet att detta är ett historiskt besked eftersom vi vet att det är axeln Frankrike Tyskland som tidigare har spärrat möjligheterna att dämpa de mycket omfattande jordbrukssubventionerna i EU:s budget. Skulle han fullfölja detta är det både något nytt och viktigt utifrån Sveriges utgångspunkt. En del menar att detta delvis är en påverkan av att Frankrike har blivit nettobidragsgivare. Som sådan är man lite mer noggrann med att ställa frågan om pengarna verkligen används på rätt sätt. Det vet Sverige. Vi är en av de absolut främsta nettobidragsgivarna som EU-systemet har. Jag hyser stor förhoppning om att detta ska bli en öppning för en konstruktiv översyn av budgeten framöver.

Herr talman! Jag vill fråga statsministern om situationen i Burma. Krav på demokrati och mänskliga rättigheter har mötts med våld. Enligt ILO är det inte möjligt att handla i Burma utan att också stödja militärjuntan. För mig som socialdemokrat är det självklart att svensk utrikespolitik använder alla till buds stående medel för att värna demokrati och mänskliga rättigheter. Just nu betyder det att ta initiativ för handelsrestriktioner och stoppa direktinvesteringar i Burma. Men din utrikesminister tvekar. I går mötte statsministern Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Frankrike är en stor och viktig aktör både i EU och i Asien. Det franska oljebolaget Total har stora investeringar i Burma. På vilket sätt tog statsministern upp situationen i Burma med Nicolas Sarkozy? Vilka krav ställde han på franska direktinvesteringar, och hur kan EU gå vidare med gemensamma handelsrestriktioner mot Burma?

Herr talman! Det finns franska intressen på plats i Burma. Det är i princip vad som finns av europeiska intressen i Burma. Sverige har inga intressen av det slaget. Det blir naturligtvis svårare att tala om handelsrestriktioner eftersom det förekommer så liten handel. Det som Sarkozy hade betonat var att han ställde krav på att utforma restriktioner för hur handeln skulle utföras på plats i Burma. Inom Europeiska unionen diskuteras det som väldigt ofta kommer upp, det vill säga hur man ska gå fram med sanktioner mot ledande figurer och deras familjer. Alla är överens om att om vi verkligen ska kunna sätta press på den burmesiska juntan är det helt avgörande att länderna nära Burma, inte minst Kina, inte fråntar sitt politiska ansvar möjligheten att sätta tryck på den burmesiska regimen. I realiteten är vår närvaro och våra möjligheter att påverka högst begränsade. Det gör inte att vi inte är aktiva. Det är vi inom EU och FN-systemet. I grunden har vi inte någon annan syn på detta.

Herr talman! Regeringen har sagt att den svenska modellen på arbetsmarknaden med fack och arbetsgivare ska bibehållas. Regeringens politik har nu lett till att avgifterna till a-kassorna har höjts. Det har också inneburit att många har lämnat fackföreningsrörelsen. Det är lite bekymmersamt eftersom vi då inte får någon jämvikt på arbetsmarknaden med två jämnstarka parter som kan göra upp om löner och arbetstider och ta hand om diskrimineringsfrågor på arbetsplatser och så vidare. I samband med det har arbetsmarknadsministern och dennes statssekreterare flera gånger sagt i medierna att det inte finns någon dold agenda för regeringen att krossa fackföreningsrörelsen. De har sagt det så många gånger att jag börjar tro på att det finns en dold agenda, annars skulle man inte säga det självmant så många gånger. Jag vill därför fråga statsministern vad regeringen tänker göra för att bibehålla jämvikten på arbetsmarknaden med en stark fackförening och arbetsgivare så att den svenska modellen kan fortsätta. Om den ena parten blir svagare kan det leda till oro på arbetsmarknaden. Det gynnar ingen av oss.

Herr talman! Beroende på vem som för diskussionen beskrivs antingen den ena eller den andra parten som för svag. Ibland, som Ulf Holm återger, pratas det om att arbetstagarsidan är för svag. Ibland, med hänvisning till salladsbarer och annat, pratas det om att arbetsgivarsidan är för svag. Vår utgångspunkt är att det inte ska ske ändringar i lagstiftning när det gäller den svenska arbetsrätten med mindre än att arbetsmarknadens parter är med och för diskussionerna. Det kan mycket väl finnas behov av modernisering, men då bör det ske i samtal. Vi har varit tydliga och inför väljarna sagt att vi ser vägen till nya jobb via att förändra hur skatte- och bidragssystem i Sverige verkar. Som vi uppfattade det var det återhållande på jobb, höll tillbaka drivkrafterna och gjorde att vi fick fram färre jobb än vi behövde. Den politiken står vi för. Den presenterade vi för väljarna. Den vann vi valet på. Den genomför vi nu. Det leder till fler jobb. Det tycker jag inte ska röras ihop med det andra, mycket tydliga, beskedet som jag nu har givit.

Herr talman! Statsministern har genom att besöka några kvinnor de senaste åren försökt att bättra på det skamfilade ryktet att ni för en kvinnofientlig politik. Det har varit uppskattat. Statsministern har lyssnat, och det har kvinnorna varit nöjda med. Nu har det visat sig att ingenting har gått in. Ni har inte förändrat er politik över huvud taget efter att ha lyssnat på dessa kvinnor. Vi socialdemokrater träffar ofta kvinnor på offentliga arbetsplatser och även på andra arbetsplatser. Nyligen gjorde vi en gemensam aktion och var ute på 100 arbetsplatser en och samma dag. Det visade sig att kvinnorna är mycket mer missnöjda med er politik nu än innan du besökte dem eftersom det är de som förlorar på er politik. Klyftorna mellan män och kvinnor ökar. Kvinnorna förlorar på ersättningsnivåerna. Kvinnorna förlorar på att ni ska skicka ut dem i heltidsarbetslöshet. Några av dem har hittills klarat sig på deltidsarbetslöshet. Ni misstänkliggör kvinnorna. De är besvikna över att ni inte tror på deras egen berättelse om att de faktiskt är deltidsarbetslösa. Ni misstänkliggör kvinnor och ni misstänkliggör de allra fattigaste kvinnorna. Vad tänker ni göra för att förbättra ert rykte nu?

Herr talman! Jag tror inte att Monica Green ska ta på sig att försöka föra talan för alla kvinnor. Då lovar jag att jag inte heller ska försöka göra det. Jag står för vilka samtal jag har fört och vad jag har lyssnat in. Jag låter det påverka min politik. Jag fick bland annat ofta synpunkten att man inte ville se en andra karensdag, vilket vi hade föreslagit. Det har vi tagit bort. Jag fick synpunkten att man tyckte att det lönade sig för dåligt att arbeta. Det är något som vi definitivt har sett till att förbättra förutsättningarna för. Jag vet att väldigt många vill se insatser för att förstärka kvaliteten i de verksamheter där de arbetar. Det anser jag också vara mycket angeläget. Jag är beredd att ta fram resurserna och föreslå förbättringar. Socialdemokratin får naturligtvis i sina samtal utforma sin politik och ge sina besked. Väljarna får sedan avgöra, som de gjorde 2006 och som de kommer att göra 2010.

Herr talman! Skattereglerna inom idrotten utreddes av idrotten själv i början av 2000-talet. Med den utredningen som grund tillsatte den socialdemokratiska regeringen en idrottens skatteutredning som lade sitt förslag på våren 2006. Utredningen hade en självklar expertmedverkan från idrotten. Utredningen var parlamentariskt överens om de förslag man lade fram. Trots det ville Fredrik Reinfeldts finansminister inte gå vidare med de förslag som förelåg. Han tillsatte en ny skatteutredning med en mängd utredare, sakkunniga och experter. Idrotten, vår största folkrörelse med över 3,5 miljoner medlemmar, saknar representation i denna nya utredning. Kan statsministern förklara för mig vad det är som gör att regeringen medvetet väljer att ställa idrotten helt vid sidan om när man utreder idrottens skattevillkor för framtiden?

Herr talman! Jag har noterat att finansminister Anders Borg har sagt att han visst kommer att ge utrymme för idrotten att framföra synpunkter. Det är inte något märkligt, oavsett vem som residerar i Finansdepartementet, att en viss del av skattearbetet sker tjänstemännen emellan. Det ska naturligtvis av politiskt ansvariga vägas av och lyssnas in med de människor som berörs. Jag vill påpeka att vi har tillfört den svenska idrotten mycket stora resurser. Vi ser det värde som denna folkrörelse utgör.

Herr talman! Jag vet inte om statsministern har hört talas om den 67-åring som på sin födelsedag - pensionsdagen - i sitt kassaskåp hittade ett kuvert som han hade skrivit till sig själv 27 år tidigare. Där stod det att han nu på sin ålders höst borde lämna alla uppdrag och sitt jobb. Oj, vad man var ung och oerfaren på den tiden, sade han och kastade papperet i papperskorgen. Jag vill fråga statsministern: Hur avser regeringen att arbeta vidare med attityder och eventuell lagstiftning mot all form av åldersdiskriminering - även nedåt - på arbetsmarknaden?

Herr talman! Jag trodde att du skulle fråga om jag hade skrivit ett eget sådant kuvert. Vi menar att den några år tillbaka i tiden väldigt vanligt förekommande attityden att äldre borde maka på sig så att yngre fick komma in på arbetsmarknaden gradvis förbyts i en annan inställning och attityd. Man bejakar och uppmuntrar äldre att stanna kvar i arbetslivet och på det sättet ta större utrymme. Mina resor har nämnts. Jag har ofta besökt aktiva äldre som får uppleva en aktiv tid i slutet av livet, ofta då man har slutat jobba men är stark och frisk och reser och gör mycket. Det gäller naturligtvis inte alla, men väldigt många - framför allt väldigt många kvinnor. De bär upp väldigt mycket av vårt föreningsliv. De står för väldigt mycket av den ideella kraft som det svenska samhället behöver så mycket av. De hjälper också ofta till att stödja barnbarn och annat som de hinner fylla sina dagar med. Jag tror alltså att en del av denna förändring är på väg. Men vi är väldigt inriktade på att göra mer och att också rikta oss till denna grupp och uppmuntra dessa människors aktivitet och deras vägar till arbete.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern om jämställd vård. Alldeles nyligen har det kommit en ny forskningsrapport från SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, som visar att vården är ojämlik mellan män och kvinnor. Kvinnor får vänta längre på operation och får billigare behandlingar än män. Mannen som norm leder till att kvinnor får vård som inte är anpassad till deras egna förutsättningar, och vården blir därmed sämre. Det gäller diagnos, bemötande, tillgång till utredning, behandling och medicinering. Ett stort antal studier har också visat detta tidigare. Det är alltså en kunskap som vi har haft ganska länge. Men det är inte acceptabelt att vi har det på det sättet i Sverige. Det krävs naturligtvis stora insatser när det gäller forskning och utbildning och inom politiken och vården för att vården ska bli mer jämställd mellan män och kvinnor.

Herr talman! Det är väl känt att det är på detta sätt. Vi har signalerat att vi ser det som en viktig grund i jämställdhetsarbetet att inte minst forskning, prövning av läkemedel och väldigt mycket av den vård som utförs också blir bättre anpassad till att kvinnor och män delvis har olikheter. Väldigt ofta påpekas att kvinnor möter en vård som är anpassad till den manliga konstitutionen och männens förutsättningar. Vi konstaterar alltså att problemet existerar, och vi gör vad vi kan för att förändra detta både när det gäller synen gentemot sjukvårdshuvudmän och när det gäller hur vi utformar vår politik.

Herr talman! Statsministern säger att han talar mycket med folk och att det påverkar politiken. Då kan man fråga sig om det verkligen är så många människor som har uttalat sig för att man ska införa ytterligare två karensdagar i a-kassan samtidigt som regeringen tar bort förmögenhetsskatten, som i år skulle ge ungefär 6,9 miljarder. Flera hundra människor får skattesänkningar på över 1 miljon kronor om året. Samtidigt tar regeringen bort möjligheterna för Skatteverket att registrera förmögenheter. Det innebär att dessa hundratals människor som har kapital utomlands i olika skatteparadis inte behöver riskera att beskattas om de för tillbaka pengarna till Sverige. Jag ställde faktiskt en fråga till statsministern i våras, den 26 april, om regeringen har för avsikt att ge dessa personer skatteamnesti. Jag fick svaret att man inte hade det. Men nu gör man det i alla fall.

Herr talman! Det kommer inte att fattas något aktivt beslut om någon skatteamnesti, men vi tänker inte kvarhålla ett kontrollsamhälle bara för sakens skull, utan vi tycker att det är väsentligt att man ber att få in bara de uppgifter som behövs till stöd för att rätt skatt ska kunna tas ut. Jag måste dessutom tolka Lars Johanssons inlägg som att socialdemokratin är helt färdig att utfärda löftet att helt och fullt återinföra förmögenhetsskatten efter nästa val. Det är ett viktigt besked till Sveriges väljare som vi därmed har fått.

Herr talman! Det är möjligt att jag någon gång kanske i förbifarten för kammarens ledamöter och statsministern har påmint om min förankring i Skåne. Jag ska ge två verklighetsbilder från samma Skåne och ställa en fråga. Den ena bilden är en spritflod som sköljer in med alkohol från Danmark och Tyskland, och unga kan lätt och till en liten penning få tag i alkohol. De kan rent av beställa en speciell sprittaxi som kör ut det som har beställts. Det sups. Den andra bilden är hanteringen av vinstockar och framväxten av en levande landsbygd där folk försöker leva på tillverkning av vin, öl och cider. Gårdsförsäljning av vin, öl och cider är i dag förbjuden i Sverige. Vore det inte, statsministern, bra med möjlighet till gårdsförsäljning? Lagligt köpt öl och vin är inte problemet. Det är den olagliga spriten som är problemet.

Herr talman! Vi har därför också skrivit in i den särskilda alkoholutredningen att man ska titta på denna möjlighet att öppna för gårdsförsäljning. Vi ser det som en alltmer populär form av en växande turism att också den möjligheten existerar. Men vi vill gärna få fram förslag till hur man ska reglera det. Naturligtvis vill vi också säkerställa att vår allians är överens om detta. Men det finns, som sagt, inskrivet i den utredning som precis har tillsatts för att titta på just den frågan.