Frågestund

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Det stora antalet ensamkommande barn som har kommit under hösten och som kommer hela tiden är en stor utmaning för myndigheterna och inte minst kommunerna, kanske i synnerhet ankomstkommunerna.

Många ensamkommande barn kommer till Malmö och till exempel Trelleborg. Över 4 000 ensamkommande barn anlände dit under ett antal intensiva veckor. Många av dessa barn avvek dock innan de blev registrerade. De sökte inte heller asyl. Det innebär att de inte fick ett så kallat dossiernummer hos Migrationsverket. Det innebär i sin tur att Migrationsverket inte betalar ut någon ersättning.

Det är ett stort bekymmer att ingen vet vart alla dessa barn och ungdomar har tagit vägen. En del tog sig kanske vidare till andra länder medan andra riskerar att leva i ett skuggsamhälle.

Avser migrationsministern att verka för att Migrationsverket, det vill säga staten, ersätter ankomstkommunerna även för kostnader som de har haft för ensamkommande barn som aldrig blev registrerade?

Herr talman! Som Gunilla Nordgren påpekar kommer mycket riktigt många ensamkommande minderåriga till Sverige just nu.

Vi måste ha ordning och reda i mottagandet. Det är bakgrunden till att vi i torsdags införde gränskontroller vid gränserna mellan Tyskland och Sverige och Danmark och Sverige. Det gjorde vi för att kunna styra upp verksamheten så att vi kan minimera riskerna med inte veta vem det är som kommer in i Sverige. Det var oerhört viktigt att vi gjorde det. Vi kommer att fortsätta följa utvecklingen väldigt nära. Jag tror att vi med gränskontrollerna har uppnått en del av syftet.

När det gäller ekonomin för kommunerna beslutade vi också i förra veckan om ytterligare stöd till kommunerna, nästan 10 miljarder kronor. De kommuner som har tagit och tar ett stort ansvar står först i ledet när dessa resurser ska fördelas.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret.

Jag håller helt med om att det var nödvändigt att införa gränskontroller. Men jag talar om veckorna innan gränskontrollerna infördes. Och fördelningstalet i ändringsbudgeten gäller mottagna flyktingar. Men det här avser transitboenden i kommunerna, till exempel Malmö och Trelleborg, för flyktingar som skulle forslas vidare.

De kommande miljarderna hjälper inte i fråga om kostnaderna för de ensamkommande som aldrig blev registrerade på Migrationsverket. Detta hjälper alltså tyvärr inte. Därav kommer min fråga om ministern kan tänka sig att ge Migrationsverket anvisningar om att betala även för dessa kostnader. Det finns även extrakostnader för bevakning och sådant som inte heller har ersatts.

Det gäller alltså veckorna innan gränskontroller infördes.

Herr talman! När det kommer så pass många som det har gjort nu tror jag att det är nästan omöjligt att reda ut exakt hur många som fanns där. Det är därmed svårt att i efterhand kunna göra en riktig bedömning av det.

Jag konstaterar dock att pengarna som vi gick ut med till kommunerna i förra veckan inte bara innebar fördelningen när det gällde att se till att de som har tagit det största ansvaret också skulle få mest pengar. I beräkningen fanns faktiskt också en extra pott till just Trelleborg.

Jag har ganska nära kontakter med de skånska kommunerna, av naturliga skäl. Och det har lättat rejält i Trelleborg efter att gränskontrollerna infördes.

Generellt sett har vi klarat ut kostnadssituationen. Nu handlar det kanske framför allt om andra utmaningar än ekonomi, till exempel logistik.

Det fanns alltså mer pengar. Och vi såg till behandla Trelleborg särskilt.

Herr talman! Den 25 september hölls en aktuell debatt i riksdagen med anledning av migrationskrisen. Migrationsministern var då ytterst tydlig med regeringens dåvarande hållning vad gäller återsändande av personer som har passerat säkra länder. Ministern raljerade över Sverigedemokraternas hållning och principen om första säkra land. Han menade att det inte går att återsända personer som har passerat ett säkert land till just detta. Han sa: ”Om alla länder tillämpar den principen handlar det om att kasta tillbaka människor i en krigszon.” Han fortsatte: ”Det är nu det avgörs vilket slags land Sverige ska vara.”

Vad är det som gäller egentligen? Avser Morgan Johansson att verka för att återsända asylsökande från Mellanöstern som har passerat exempelvis Danmark till just Danmark?

Herr talman! Genèvekonventionen är väldigt tydlig: Man får inte återsända människor till ett krigsområde eller områden där de riskerar förföljelse.

Det är grundbulten i flyktingpolitiken. Men när flyktingarna väl kommer till Europa måste de europeiska länderna ta ett gemensamt ansvar. Det är därför vi har Dublinförordningen. Och Sverige är ett land som har tillämpat Dublinförordningen hela tiden. Vi har aldrig sagt något annat. Om man har registrerats i ett land kommer man också att kunna återsändas till det landet.

Just nu, när vi har en svårare situation än vi någonsin ställts inför i modern tid, måste alla länder vara beredda att ta ansvar. Det gäller Sverige, men det gäller också Danmark. Jag kan bara konstatera att efter att vi införde gränskontroller är Danmark ett land som inte är berett att ta ansvar. De har sagt att de inte vill ta ansvar, på grund av – de säger det öppet – att de inte vill ha fler asylsökande. Det är ganska anmärkningsvärt.

Herr talman! Vi ser i dag en totalt ohållbar situation. Man skär inte bara ned i välfärden, höjer skatter, stjäl pengar från biståndet utan ska nu också låna pengar för att på något sätt finansiera asylinvandringen och hålla kommunerna ovanför ytan.

Att Morgan Johansson och övriga regeringen i detta läge börjar raljera över förslag som faktiskt kan lösa detta kaos är ytterst sorgligt. Sverigedemokraterna har exempelvis aldrig föreslagit att någon ska sändas tillbaka till krig. När Sverigedemokraterna säger en sak kallas det för hemsk människosyn. När Moderaterna öppnar för exakt samma sak är ministern försiktigt positiv. Det är väldigt märkligt.

Avslutningsvis vill jag förtydliga att det är min förhoppning att ministern vidtar de åtgärder som krävs för att kraftigt minska trycket till Sverige. Gränsen är sedan länge nådd. Är ministern beredd att erkänna det och vidta konkreta åtgärder?

Herr talman! Sedan kriget i Syrien inleddes har Sverige gett skydd åt nästan 100 000 syriska flyktingar. Det är jag otroligt stolt över. Vi är det land i hela Europa som har gjort allra mest för att kunna klara ut situationen.

Om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade vi knappt släppt in någon alls. Det är det som skiljer Sverigedemokraterna från andra partier. När vi andra säger att vi måste vara beredda att ta vårt ansvar säger Sverigedemokraterna, oavsett om det kommit 10 eller 100 människor till gränsen, hela tiden: Nej, vi ska inte släppa in.

Det skiljer Sverigedemokraterna från andra partier. Vi tar vårt ansvar som nation. Och vi har tagit ett större ansvar än någon annan.

Vad jag säger är att också andra länder måste vara beredda att göra det. Det kan inte bara handla om Sverige, Tyskland eller Österrike. Vi har en säkerhetssituation som, inte minst efter Parisdådet, kan utveckla sig och bli allvarligare, och då tycker jag att ett land som Danmark borde vara med och ta ett större ansvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Jag har i dagarna läst artiklar om lokala arbetsförmedlingar som nu stänger sina kontor och tar ned skylten.

För ungefär ett år sedan publicerade generaldirektör Mikael Sjöberg en artikel där han skrev att han skulle stänga igen 100 av ca 300 kontor runt om i landet. Det blev väldigt starka reaktioner på detta, och statsrådet och jag hade även en debatt här i kammaren. Det som jag hörde från statsrådet var att riktigt så stor huggsexa var hon inte beredd att ställa sig bakom.

Förra veckan hade vi i utskottet besök av generaldirektören som återigen sa att 80–100 kontor ska bort. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Är det så det ska gå till, att man ska stänga ned en tredjedel av alla arbetsförmedlingskontor runt om i landet?

Herr talman! Vi står inför stora utmaningar att modernisera och förändra Arbetsförmedlingen och dess sätt att arbeta. Det är nog många som kan vittna om att flera av rutinerna på Arbetsförmedlingen har varit lite gammaldags. Man måste fysiskt inställa sig för att anmäla sig. Det har ibland varit svårt att hitta ett bra sätt för att boka tid. Det är sådant som andra myndigheter sköter på ett enkelt sätt via nätet eller genom andra moderna och mer effektiva vägar.

Jag välkomnar att Arbetsförmedlingen nu är inne i ett moderniserings- och effektiviseringsarbete för att bättre kunna använda de skattemedel som man har till förfogande för att erbjuda service till medborgarna.

Dock kommer vi också i framtiden att behöva arbetsförmedlingskontor, och det är en grannlaga uppgift att säkerställa att de finns på rätt ställen och är rätt bemannade. Det ansvaret ligger på ett naturligt sätt på myndigheten för att i dialog med inte minst kommunerna klargöra vilka kontor som ska finnas och hur de ska vara bemannade.

Herr talman! Jag instämmer i arbetsmarknadsministerns konstaterande, att Arbetsförmedlingen måste moderniseras så att den kan arbeta på ett annat sätt. Men det blir en väldigt konstig signal till stora delar av landet. Det finns ett stads- och landsbygdsperspektiv här. Det är kontoren på de små orterna som nu får stänga ned medan kontoren i Stockholm – där möjligheten att förändra strukturen kanske hade varit större – får finnas kvar.

För ett år sedan var det en stor debatt kopplad till Skatteverket, Arbetsförmedlingen och andra myndigheters enskilda agerande. Då gav denna regering ett uppdrag till Statskontoret att se över hur man skulle säkerställa att det inte drabbar delar av landet när man stänger ned lokalkontor.

Då känns det lite underligt när man får beskedet från generaldirektören att Arbetsförmedlingen just nu är inne i ett skede där man ska stänga ned 80–100 kontor samtidigt som regeringen har tillsatt en utredning som ska se över vad en nedläggning av statlig verksamhet får för konsekvenser och vad man ska ha för riktlinjer.

Det hade varit rimligt att invänta den utredningen, som kommer till våren, innan man genomför den här typen av stora förändringar.

Herr talman! Precis som Annika Qarlsson säger är det oerhört viktigt att inte statlig verksamhet försvinner i stora delar av landet eller från mindre orter. Det kan få förödande konsekvenser och följdeffekter. Det är viktigt att man väger in det när man ser var staten ska vara närvarande, till exempel i form av ett kontor för Arbetsförmedlingen.

Jag kan försäkra Annika Qarlsson om att det sker en omstrukturering och nedläggning av kontor även i Stockholmsområdet. Det är så det måste gå till, att man gör en prövning av var man får ut mest av verksamheten.

Jag är oroad över förändringstakten i Arbetsförmedlingen. Den skulle behöva vara ännu högre än vad den är. Arbetsförmedlingen skulle behöva ha förmågan att ännu snabbare ställa om utifrån att verkligheten förändras.

Vi ser nu hur arbetsmarknadsläget och inte minst arbetet med etableringsuppdraget förändras väldigt snabbt. Då behövs det en organisation som är lite mer snabbfotad än den som Arbetsförmedlingen hittills har haft.

Det är alltså viktigt att man kan lägga ned och öppna kontor och på andra sätt vara närvarande för att kunna ge en fullödig och bättre service till alla medborgare i hela landet.

Herr talman! Jag vill vända mig till finansminister Magdalena Andersson.

Många av Sveriges kommuner gör fantastiska insatser för att ta emot alla de människor som flyr från krig och förtryck och tar sig till vårt land. Inte minst i den del av Sverige som jag kommer ifrån är detta särskilt tydligt.

Samtidigt innebär det en enorm ansträngning för kommunerna att hantera situationen. Å ena sidan ska man hantera den uppkomna flyktingsituationen som har varit särskilt ansträngd under sommaren och hösten. Å andra sidan ska kommunerna också se till att sköta sitt grundläggande välfärdsuppdrag så att de kan leverera äldreomsorg, skola och utbildning av hög kvalitet.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: Hur ser finansministern på de utmaningar som många av Sveriges kommuner står inför på grund av den ansträngda flyktingsituationen? På vilket sätt kan och bör staten ta sitt ansvar för att underlätta för kommunerna att klara sina välfärdsuppdrag?

Herr talman! Jag tackar Niklas Karlsson för frågan. Han tar upp ett väldigt angeläget ämne, och jag delar Niklas Karlssons syn att det är ett helt fantastiskt arbete som sker runt om i Sveriges kommuner och landsting för att ta sig an den situation som nu råder där ett stort antal människor söker asyl i Sverige.

Vi vet att det är ett ansträngt läge i många både kommuner och landsting. Det görs fantastiska insatser i skolorna, i socialtjänsten på vårdcentraler och annat. På samma sätt sker det också ett viktigt arbete i civilsamhället.

I den budget som ligger på riksdagens bord finns en rad satsningar på kommunerna som kommer att underlätta arbetet nästa år. Bland annat höjs ersättningen för kommuner som tar emot asylsökande barn i sina skolor. Också ersättningen till de kommuner som tar emot nyanlända kommer att höjas.

Därutöver innebär den viktiga extraändringsbudgeten som vi presenterade förra veckan ett direkt tillskott till kommunerna som de kan använda i år och även nästa år.

Herr talman! Tack för svaret, finansministern!

Det är naturligtvis viktigt att hantera den situation som vi har just nu. Samtidigt är detta en utmaning som inte finns bara för stunden, utan vi kommer att ha denna utmaning framför oss i många år. Då handlar det också om att ge människor möjlighet att etablera sig i samhället och ge dem förmåga till egen försörjning. Därför är det viktigt att staten följer utvecklingen väldigt noga och är beredd att vidta ytterligare åtgärder för att stödja kommunerna i deras arbete. Hur ser finansministern på det?

Herr talman! Det är viktigt att följa utvecklingen och arbetsbördan i både kommuner och landsting under tiden framöver. Det är också viktigt att följa hur det ser ut på våra myndigheter. Man kommer naturligtvis att behöva prioritera i de offentliga finanserna, eftersom detta kommer att påverka dem; det vill jag vara tydlig med.

Jag tycker att det är viktigt att i det arbetet prioritera våra viktiga välfärdsverksamheter som skolan, omsorgen och sjukvården. Vi vet att de verksamheterna är helt avgörande för den välfärd och den trygghet som människor känner i Sverige.

Det som är bra med de pengar som avsattes förra veckan är ju att man kan använda dem dels i år, dels nästa år. De är också särskilt riktade till de kommuner som nu har tagit emot många asylsökande och nyanlända som kan innebära särskilda påfrestningar. Med det extra tillskottet får dessa kommuner större möjligheter att klara den väldigt viktiga arbetsuppgift som de nu står inför.

Herr talman! Jag har en fråga till Ylva Johansson.

Arbetsmarknadsministern har lovat att alla nyanlända ska vara i jobb eller utbildning inom två år. Det är ett mycket ambitiöst, men knappast trovärdigt, mål som regeringen har satt upp.

Vi ser nu att det kommer rekordmånga till Sverige. Häromdagen kunde vi läsa i tidningen att arbetslösheten bland utrikes födda ökar snabbt och nästan har fördubblats sedan 2008.

Enligt Arbetsförmedlingens statistik är arbetslösheten numera fem gånger så hög för utrikes födda som för inrikes födda. Det är en olycklig klyfta som bara växer. Arbetsmarknadsministern kommenterade detta i artikeln. Hon sa då att arbetsmarknadspolitiken måste anpassas till den allt snabbare förändringen av verkligheten, och det håller jag verkligen med om.

Men sedan nämnde Ylva Johansson att traineejobb för unga skulle kunna erbjudas även till nyanlända. Eftersom vi hittills inte har sett så många traineejobb för unga vill jag fråga statsrådet: Hur har det gått med traineejobben? Är det en så lyckad reform att man bör överföra den på nyanlända?

Herr talman! Vi står nu i ett läge där det svenska samhället är utsatt för stora påfrestningar. Vi behöver nyrekrytera väldigt många utbildade personer inom viktiga delar av välfärden. Redan före flyktingkrisen hade vi stora behov av nyrekrytering av till exempel undersköterskor inom äldreomsorgen. Det läge som nu inträtt har inte minskat det behovet, kan jag säga. I det läget är det viktigt att man använder arbetsmarknadspolitiken så att arbetslösa kan komma i varaktigt arbete men också så att vi samtidigt kan klara viktiga utmaningar för välfärden.

Traineejobben är en konstruktion som har det goda med sig att arbetslösa rustas för att inte bara komma in på arbetsmarknaden utan även bli kvar där och kunna bidra på ett bra sätt i viktiga yrken så att vi klarar en ordnad generationsväxling. Avtalen om traineejobben slöts förra veckan mellan arbetsgivare och fack. Nu räknar jag med att man kommer att kunna få fler traineejobb på plats, men vi ser också att arbetslösheten bland ungdomar lyckligtvis går ned oerhört snabbt.

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som arbetsmarknadsministern säger. Men vi hörde här tidigare att trycket är väldigt hårt på våra kommuner. Att då även ta sig an en grupp som har problem med svenska språket och vars utbildning vi inte hunnit validera är en väldigt stor utmaning. Jag är lite orolig för att man lägger ytterligare bördor på kommunerna genom de här traineejobben. Jag funderar lite grann på hur arbetsmarknadsministern har tänkt sig att lösa detta. Som sagt har vi inte sett så många jobb hittills. Hur tänker sig arbetsmarknadsministern detta?

Herr talman! Eftersom det avtal mellan parterna som reglerar traineejobben blev klart förra veckan är det inte särskilt konstigt att inte så många personer är anställda i traineejobb ännu. Det kommer att öka. Men samtidigt sjunker nu ungdomsarbetslösheten oerhört snabbt. Det har skett en minskning med 3 procentenheter det senaste året, och trenden fortsätter nedåt. Det är klart att det är väldigt positivt. Det finns färre arbetslösa ungdomar som skulle kunna vara intresserade av ett traineejobb. Samtidigt ser vi en ökning av antalet nyanlända som skulle kunna vara lämpliga att rustas för arbete inom äldreomsorgen.

Jag tycker att det är lite olyckligt att, som Katarina Brännström gör, se det som en belastning för kommunerna att få statligt stöd och statlig hjälp att finansiera den generationsväxling som är en mycket stor utmaning för att kommunerna ska klara av sitt grundläggande välfärdsuppdrag, precis som Niklas Karlsson sa här tidigare. Jag kan försäkra kammarens ledamöter om att vi i regeringen innan vi utformade förslag om traineejobb hade en mycket nära dialog med kommunerna, som står bakom den utformning insatsen i dag har.

(Applåder)

Herr talman! Hösten har präglats av att människor som flytt från sina länder i mycket större omfattning kommit till vårt land. Historiskt har Sverige varit mycket framgångsrikt i att både ta emot flyktingar och samtidigt kraftigt bygga ut vår gemensamma välfärd. Vi kan som exempel ta 50-talet, när vi byggde ut sjukförsäkringen. Det kom då många från Ungern, och det fanns finska barn här. Vi gjorde det på 70-talet, när vi fixade föräldraförsäkringen och byggde ut förskola, fritis med mera samtidigt som vi tog emot flyktingar från Chile, Sydamerika och Iran.

I dag är vi i en situation där vi behöver reparera och bygga ut välfärden för att erbjuda bostad och arbete åt alla som bor här och öka bemanningen inom till exempel vården. Samtidigt kommer många nyanlända som måste få söka asyl här men som också är en av nycklarna för att vi ska klara utmaningen att bygga nästa våning av vår välfärd.

Det här kräver stora finansiella satsningar och en finansiering som håller. Jag vill därför fråga finansminister Magdalena Andersson på vilket sätt intäktssidan kan stärkas för att klara denna viktiga historiska uppgift.

Herr talman! Jag tackar för en väldigt angelägen fråga. I takt med att människor som söker asyl i Sverige får uppehållstillstånd och sedan också börjar arbeta stärks naturligtvis också intäktssidan. Här handlar det om att vi ska sätta in alla möjliga åtgärder, vända på varenda sten, vara pragmatiska och diskutera med varandra. Hur ska fler av de människor som nu söker sig till Sverige snabbt kunna komma i arbete, dels för deras egen skull, dels för att de ska få möjlighet att bidra till den svenska välfärden?

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Att sätta människor i arbete är absolut en av de viktigaste åtgärderna. Men pengarna för att bygga ut välfärden, vilket vi behöver göra här och nu, krävs mycket fortare. Satsningarna behöver komma igång.

På finansieringssidan har vi också skattepolitiken. Min fråga till finansministern är vilka utökade finansieringar vi kan tänka oss på det skattepolitiska området.

Herr talman! Ja, kortsiktigt behöver vi naturligtvis möta en ökad kostnad. Så är det, och det går inte att blunda för. De kommande åren kommer detta att innebära en ökad belastning på de offentliga finanserna.

Detta kan vi möta på olika sätt, till exempel med den extra ändringsbudget som vi lade på riksdagens bord förra veckan och som det finns en väldigt bred politisk majoritet bakom. Där har vi lånat till de ytterligare resurser som kommunerna får. Det är naturligtvis ett sätt som vi kommer att använda för att finansiera den ökade kostnaden i närtid: att öka de offentliga underskotten och låna till en del av det.

Det andra som vi arbetar med i regeringen är att spara – att försöka sänka kostnaderna eller dämpa en stigande kostnadsutveckling på olika områden. Ett sådant område är själva migrationspolitiken, där vi till exempel med en annan typ av boende för ensamkommande flyktingbarn mer än halverar dygnskostnaden.

Därutöver finns planer från regeringens sida på att öka beskattningen. Till exempel har vi en utredning som tittar på möjligheten att införa bankskatt.

Herr talman! Min fråga går till finansministern. Jag undrar hur hon och regeringen ser på delningsekonomin, som nu växer fram. Det är den del av ekonomin där man lätt via digitala plattformar kan dela med sig och göra upp hur man ska betala för det man delar med sig av. Det är smart på många sätt. Det är ekonomiskt smart att använda våra resurser effektivare, och det är även väldigt smart miljömässigt.

Den signal jag hittills uppfattat från regeringen är att man ser betydligt fler problem än möjligheter med delningsekonomin. Vi har exemplet med företaget Uber, som både kör taxi och ordnar samåkning. Regeringens utredare har sagt att det kan bli så att Uber kommer att förbjudas.

Hur ser regeringen egentligen på den möjlighet som jag tror finns inom delningsekonomin?

Herr talman! Jag tackar Mathias Sundin för en spännande och viktig fråga.

Jag tycker att man kan se det som att delningsekonomin handlar om att vi använder våra resurser på ett effektivare sätt. Delningsekonomin kan vara ett sätt att höja produktiviteten och öka effektiviteten, ofta i den kapitalstock som redan finns, genom att man på olika sätt ”delar” och på så sätt ökar resursutnyttjandet gällande till exempel en bostad eller någonting annat som man delar med andra. Det är naturligtvis någonting som kan bidra till den ekonomiska utvecklingen på ett positivt sätt.

Samtidigt är det viktigt att man har ett effektivt skatteuttag, precis som på alla andra områden. Det behöver naturligtvis också gälla delningsekonomin. Jag tror att vi är ense, Mathias Sundin och jag, om att det är viktigt att vi säkrar ett bra skatteuttag, så att vi kan finansiera vår gemensamma välfärd. Jag tror att vi behöver arbeta mer med hur vi kan säkra ett bra och effektivt skatteuttag även i en ekonomi som till större andel kommer att bestå av delningsekonomi.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Digitaliseringen, som delningsekonomin är en del av, kommer att påverka vårt samhälle och gör redan det. Det gäller alla samhällsområden. I många fall är det väldigt omfattande förändringar. Bland annat tror jag att det kan växa fram en hel del nya jobb. En del av de jobben kommer att vara ganska enkla och också enklare att få, vilket gör att det blir lättare för många att komma in på arbetsmarknaden.

Men när det sker så här stora förändringar uppstår ofta en kamp mellan å ena sidan konservativa krafter som vill bevara det som finns och stoppa utvecklingen och å andra sidan mer liberala krafter som tycker att detta är någonting bra som kan bidra positivt till vårt samhälle.

Det kom en del positiva ord från finansministern här, men i agerandet har det hittills mest varit fokus på att reglera och på att klämma åt de företag som växer fram. Kommer regeringen att se till att Sverige tar vara på den stora möjlighet som delningsekonomin innebär?

Herr talman! Det finns ingen anledning till att Sverige inte skulle ligga i framkant i delningsekonomin. Vi ligger långt framme i den tekniska utvecklingen och har en hög teknisk kompetens i befolkningen. Här ser jag potential.

Samtidigt är det naturligtvis viktigt att de lagar och regler som gäller i den gamla ekonomin också gäller i den nya ekonomin. Vi kan inte låta det växa fram en ny ekonomi där man inte har lagar och regler – arbetsskyddsregler, anställningsskydd och annat som gäller och är viktigt för att vi ska ha ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden.

Det är även i en delningsekonomi oerhört viktigt att vi kan säkra ett fungerande skatteuttag så att vi långsiktigt klarar av att finansiera vår gemensamma välfärd. På båda de områdena kommer vi att behöva arbeta mer.

Det är viktigt att vi kan bejaka utvecklingen. Det handlar inte om att hålla tillbaka utvecklingen. Det handlar om att vi ska ha ordning och reda i den delen av ekonomin.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Det är en ledamot som redan ställt en fråga om ungdomsarbetslösheten. Jag har förberett min fråga, så jag ställer frågan ändå.

Att minska ungdomsarbetslösheten är en av regeringens högst prioriterade arbetsmarknadsutmaningar. De senaste månaderna har det varit ganska tyst om ungdomsarbetslösheten. Samtidigt har det stått i medierna att traineejobben inte fått den respons som man förväntat sig.

Min fråga till statsrådet är: Hur går det egentligen med ungdomsarbetslösheten? Är statsrådet bekymrad över att antalet traineejobb inte har blivit så många som väntat?

Herr talman! Det stämmer att diskussionen om ungdomsarbetslösheten inte har varit lika livfull. Det beror på att den sjunker. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit stadigt det senaste året. De siffror som kom i dag innebär en minskning med drygt 3 procentenheten jämfört med för ett år sedan.

När den var som värst under den gamla regeringen var vi uppe i en ungdomsarbetslöshet på uppemot 25 procent. Vi fick till och med EU-stöd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Nu är vi säsongsrensat nere på under 20 procent. Det är fortfarande en mycket hög nivå. Men utvecklingen går starkt åt rätt håll.

I ett sådant läge när allt fler ungdomar får jobb på den ordinarie arbetsmarknaden måste man ompröva hur mycket resurser man ska lägga på arbetsmarknadspolitiken för den gruppen och hur mycket som behöver läggas på andra grupper.

Jag ser fortsatt att ungdomar som inte har gymnasiekompetens eller en del ungdomar med andra svårigheter behöver särskilda insatser och hjälp för att komma in på arbetsmarknaden. Det är därför glädjande att alla Sveriges kommuner utom fyra har valt att gå in i samarbete tillsammans med staten för att lösa detta.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet! Det gläder mig verkligen att ungdomsarbetslösheten håller på att gå ned. Det är också viktigt att traineejobb kommer igång så fort som möjligt så att de ungdomar som i dag står utanför arbetsmarknaden har den möjligheten att komma in och etablera sig på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag delar helt uppfattningen om vikten av att vi får till bra traineejobb. Det handlar om en ordnad generationsväxling. Behoven är oerhört stora inom äldreomsorgen. Ska vi klara en god kvalitet på ett så viktigt välfärdsområde som äldreomsorgen krävs inte bara resurser utan också utbildad personal som kan göra ett bra arbete. Där krävs det att vi kan göra smarta lösningar där man kan kombinera utbildning och arbete.

Vi ser just nu en ganska stark skjuts i svensk ekonomi. Den gör att efterfrågan och därmed också bristen inom många yrken växer på många områden. Det är brist på plåtslagare, bilmekaniker, kranförare och elektriker. Vi ser flera områden där kombinationen av utbildning och arbete som traineejobben utgör kommer att vara en viktig del för att lösa arbetsmarknadens funktionssätt. Det handlar om att se till att arbetslösa inte bara kommer in på arbetsmarknaden utan blir kvar där.

Jag är inte orolig för att det har blivit väldigt få traineejobb hittills. På det viktigaste avtalsområdet, mellan SKL och Kommunal, blev avtalet klart förra veckan. Jag ser framför mig att vi kommer att få en positiv utveckling.

Herr talman! Jag vill vända mig till justitieministern med min fråga.

Vi lever i en orolig tid. Det har förorsakat många flyktingar, och många vänder sig till Sverige. För exakt en vecka sedan infördes gränskontroll efter påtryckningar av bland andra Kristdemokraterna. Det är ett viktigt sätt att få en bättre kontroll på vilka som kommer till Sverige.

Flera av ministrarna har tydligt uttryckt att det frestar på polisen. Den behöver avlösning och hjälp. Det har ibland nämnts att man skulle ta in hjälp från Försvarsmakten, och man kan ha väktare. Jag skulle vilja ställa en specifik fråga.

Vi hade förut under 25 års tid beredskapspolisen. Den gjorde viktiga insatser efter den 11 september i Sverige när man höjde beredskapen, och i samband med stormen Gudrun gjorde den viktiga insatser.

Min konkreta fråga är om regeringen kan tänka sig att återinföra beredskapspolisen.

Herr talman! Jag tror att vi alla känner till hur situationen är nu för polisen. Det handlar om att kunna hantera migrationssituationen vi har med gränskontrollerna och sedan det som hänt sedan Parisdåden i fredags med den höjda säkerhetsnivån. Polisen gör nu ett fantastiskt arbete för att försöka klara ut båda dessa delar. Polisen ska känna regeringens fulla stöd. Men jag tror också att den känner svenska folkets fulla stöd bakom det arbete som den nu gör.

Polisfrågorna hanteras av inrikesminister Anders Ygeman. Jag vet att han tillsammans med polisledningen nu ser till att försöka hitta olika vägar för att kunna göra avlastningar på olika sätt. Beredskapspolisen lades ned av den gamla regeringen för några år sedan. Det fanns skäl till det. Jag vet inte riktigt hur processen när det gäller polisledningen och inrikesministern har gått i den frågan.

Herr talman! Tack för svaret! Beredskapspolisen lades ned, och det kan man beklaga. Det är viktigt som politiker och inte minst som regering att svara upp mot läget som är just nu. Vi ser ett läge där vi behöver förstärkningar.

Det fanns 1 500 personer som var med i beredskapspolisen. Föreningen finns fortfarande kvar. Jag tror mig veta att det finns ett register där åtminstone hälften av dessa finns tillgängliga. Efter kanske en veckas kurs skulle de kunna vara användbara igen.

Jag säger inte att det är det enda sättet. Man kan också tänka sig att kunna låta dem som går på polisskolan användas. Det är viktigt att se över vad det finns för möjligheter. Jag tror att beredskapspolisen behövs. Vi kan också se för framtiden att det kommer att behövas resurser till systemet.

Herr talman! Polisfrågorna ligger på inrikesministern. Jag kommer mycket väl ihåg diskussionen när den gamla borgerliga regeringen lade ned beredskapspolisen.

Det fanns egentligen två argument. Det ena var att den inte användes i praktiken. Det andra var att utbildningsnivån för dem som var beredskapspoliser var så pass låg att om man skulle sätta in den i olika typer av lägen skulle man mycket lätt kunna hamna i olika risksituationer.

Jag ser det också nu. Om vi till exempel skulle sätta in beredskapspoliserna vid gränskontrollerna ska man komma ihåg att vi har ett förhöjt säkerhetsläge. Man måste veta att de som fullgör de uppgifterna har en fullgod kompetens.

Det förs en dialog mellan regeringen och polisledningen om hur man ska kunna lösa de mer långsiktiga problemen med polisfrågorna mot bakgrund av den situation vi har just nu. Jag ska inte gå händelserna i förväg på en annan ministers ansvarsområde.

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Det är hög tid att arbetsmarknadsministern respekterar riksdagens beslut. Det har kommit två tillkännagivanden om en översyn av Arbetsförmedlingen. Det skulle vara den största översynen på 20 år.

Det finns stora utmaningar när det gäller Arbetsförmedlingen med lågt förtroende. Det måste vi ändra på. Det har inte hänt någonting på området. Vi har vittnat om att propositioner har lagts på bordet och dragits tillbaka. Det är oroande.

Agerandet från ministern och regeringen är oacceptabelt. Det finns två tillkännagivanden. Jag undrar när ministern tänker följa praxis, lagar och regler och de tillkännagivanden som riksdagen har gjort?

Herr talman! Låt mig först göra två reflektioner. Att Arbetsförmedlingen är en av de myndigheter som har absolut lägst förtroende bland allmänheten tror jag tyvärr inte att vi löser med någon utredning. Jag tror att det krävs konkreta förändringar som människor upplever på riktigt. Det är arbetsgivare och arbetssökande som måste möta en myndighet som kan ge en annan typ av service än Arbetsförmedlingen har kunnat under de gångna åren under den gamla regeringen.

Det andra är att det inte stämmer att ingenting händer. Tvärtom har det hänt mycket inom Arbetsförmedlingen. Det var en av de viktigaste och första frågor som den här regeringen tog itu med. Även om vi har varit tvungna att leva med en borgerlig budget under en tid har vi inte levt med en borgerlig arbetsmarknadspolitik. Den ställdes om från den första dagen, och vi ser också resultat av det i en sjunkande arbetslöshet. Det handlar om att Arbetsförmedlingen nu radikalt har avreglerats och ändrats, och den håller på att ändra och modernisera sitt arbetssätt.

Herr talman! Regeringen kommer att tillsätta en översyn och en utredning om Arbetsförmedlingen.

Herr talman! Två tillkännagivanden, och ministern säger nu här i talarstolen att en översyn ska göras. Det har ministern sagt så sent som i Almedalen i somras. Trots det har ingenting hänt. I nästa svar kanske vi kan få en tidsplan eller en tidslinje att förhålla oss till så att vi kan följa detta mer. Det har alltså kommit två tillkännagivanden, och vi har hört uttalanden från ministern tidigare. Men, som sagt, ingenting har hänt.

Det stämmer att saker har gjorts på Arbetsförmedlingen. Det förutsätter jag, eftersom arbetsmarknaden är i ständig förändring. Då måste också Arbetsförmedlingen vara i ständig förändring om den ska förmedla jobb. Jag tycker att det är viktigt att detta arbete pågår.

Däremot har det inte gjorts någon stor översyn när det gäller Arbetsförmedlingen på en längre tid. Och det, herr talman, behöver göras.

Herr talman! Jag har redan svarat på frågan. Det kom ett tillkännagivande från riksdagen strax före sommaren, trots regeringens svar på det tidigare tillkännagivandet, om att man vill ha en bred översyn av Arbetsförmedlingen. Det kommer att bli en sådan. Regeringen arbetar med direktiven.

Herr talman! Jag behöver nog inte berätta för justitieministern om alla de länder som har infört och aktivt tillämpar en lag som möjliggör att man fråntar terrorister deras medborgarskap. Inte minst Frankrike annonserade nyligen att denna lagstiftning ska arbetas om så att fler terrorister kan omfattas och därmed också utvisas från Frankrike.

För lite mer än ett år föreslog Sverigedemokraterna att terrorister med dubbla medborgarskap ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap och därmed utvisas på livstid från Sverige.

Kan justitieministern bara förklara mervärdet för vårt samhälle när ni har valt en annan väg där ni vill behålla dessa invandrade terrorister i Sverige och låta dem åtnjuta vår frihet och vår välfärd genom sitt svenska medborgarskap? Låt mig vara tydlig: Jag frågar inte efter vad regeringen har gjort i övrigt, utan specifikt varför ni har valt att inte frånta terrorister deras svenska medborgarskap i likhet med hur många andra europeiska länder har gjort.

Herr talman! Medborgarskapet är viktigt, både som en symbol och praktiskt för oss. Därför är det oerhört viktigt när man beviljar ett medborgarskap att man gör en ordentlig prövning inför det så att man ser att den som beviljas ett medborgarskap också kan leva upp till de krav och förpliktelser som det innebär.

Det är inte aktuellt för oss att dra in medborgarskap till följd av brott som har begåtts. Det finns för det första inte möjlighet för oss att göra det om man inte har något annat medborgarskap. Vi får inte göra människor statslösa, även om jag faktiskt har sett i Sverigedemokraternas förslag att ni till och med vill göra det. Ni vill göra människor statslösa, vilket skulle innebära att vi skulle bryta mot en lång rad internationella konventioner.

Vi kommer inte att förtröttas i vårt arbete med att bekämpa terrorismen, men vi kommer inte att gå vägen att dra in medborgarskap. Om vi en gång har beviljat det är det detta som gäller.

Herr talman! Jag ska vara ärlig: Jag ställde inte frågan med en förväntning att bli imponerad. Därför blir jag lyckligtvis inte besviken över justitieministerns svar på frågan. Men besvikelsen ligger såklart i att vi även i denna fråga kan konstatera att vår rödgröna regering alldeles för väl har värnat sitt signum att alltid göra för lite och alltid för sent.

Herr talman! Det är svårt att hitta någon regering som har ägnat mer tid åt dessa frågor än vad vi har gjort. Och vi har inte bara gjort det sedan vi tillträdde utan också under oppositionstiden.

Den minnesgode minns kanske situationen 2010 när vi hade en självmordsbombare på Drottninggatan. Då väckte jag själv frågeställningen om vi inte skulle kunna utöka möjligheten till övervakning och signalspaning och att ge Säpo de möjligheterna. Efter ett tag lyckades vi få en överenskommelse med den borgerliga regeringen om just detta. I dag tror jag att de allra flesta är ganska tacksamma för att vi har den typen av möjlighet att inhämta information för att bland annat kunna övervaka, spåra och därmed bekämpa terrorism.

För er sverigedemokrater, däremot, handlar det inte om terrorism. För er handlar det bara om att bekämpa invandring och invandrare. Det är den politik som ni bryr er om.

Herr talman! Min fråga går till jämställdhetsminister Åsa Regnér. Nyss har två viktiga beslut fattats här i Sveriges riksdag som driver på jämställdhetsarbetet. Det handlar om förändringen av föräldraförsäkringen med ytterligare en reserverad månad, bland annat. Förhoppningsvis kommer kvinnor och män att dela mer lika på ansvaret av sina gemensamma barn. I går beslutade vi att det kommunala vårdnadsbidraget, som av många anses vara en kvinnofälla, ska tas bort.

Hur tror jämställdhetsministern att det kommer att påverka arbetsmarknaden för kvinnor och män, och hur kommer det att påverka kvinnors och mäns möjligheter i stort, tror ministern?

Herr talman! Tack för frågan! Att föräldrar delar mer lika på föräldraförsäkringen är en avgörande fråga. Allt som främjar att barn har tillgång till båda sina föräldrar, att både kvinnor och män kan förvärvsarbeta på lika villkor och att man kan dela lika på obetalt arbete främjar jämställdhet. Därmed får man så småningom mindre skillnader i pensioner och så vidare. Detta är livscykelfrågor, och det är viktigt för jämställdheten.

Vårdnadsbidraget förstod jag mig aldrig på. Man betalar alltså fullt arbetsföra vuxna för att de ska hålla sig borta från arbetsmarknaden. Vi visste genom flera utvärderingar att det var just kvinnor, särskilt med låga inkomster och ofta med utländsk bakgrund, som använde sig av denna möjlighet. Därför är jag glad att man fattade dessa beslut.

Vi har nu många tillfällen framöver att diskutera en framtida jämställdhetspolitik eftersom vi har tagit emot flera utredningar i frågan och kan gå vidare med progressiva förslag.

Herr talman! Jag tackar jämställdhetsministern för svaret. Det var ett svar som jag delar med jämställdhetsministern; detta är viktiga frågor för kvinnor. Det handlar både om att få möjligheter till egen försörjning och om det som vi ofta glömmer bort – barnens viktiga del i detta när det gäller att få goda förebilder från både sina mammor och sina pappor. Men det handlar framför allt om kvinnors möjlighet att försörja sig själva och inte ständigt vara beroende av en annan hälft.

Vi vet att kärleken kommer och går, och ibland står man plötsligt ensam. Man kanske har en man som slår en och som man har ett behov av att lämna. Här är det en jättestor vinst speciellt för kvinnor att man kan påverka på det här sättet.

Utredningarna har varit många, och de har visat att det här har varit ett behov. Kommer det ytterligare förslag, som lönekartläggningar och lite mer sådant?

Herr talman! Som jag sa har jag mottagit sammanlagt fyra utredningar – det har funnits några på beredning sedan jag tillträdde – på jämställdhetsområdet. Den senaste, den stora utredningen om hela jämställdhetspolitiken, kom för bara några veckor sedan. Den pekar ut att det är viktigt att fortsätta främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden liksom mäns – men det ifrågasätts sällan. Det är viktigt att jobba vidare när det gäller våld mot kvinnor och särskilt fokusera på det faktum att vi har få åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor. Där vill jag gå vidare med flera starka förslag, och vi har redan fattat flera sådana beslut.

Vi kommer att på olika sätt bjuda in till samtal om den framtida arbetsmarknadspolitiken, som ska ha för ögonen att främja ett högt arbetskraftsdeltagande på lika villkor och över huvud taget lika inkomster. Det handlar om att förebygga våld mot kvinnor och att öka en jämn representation, ett deltagande och en röst i samhället. Det är en självklarhet för en feministisk regering.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till Per Bolund. Ungefär en halv miljon människor är överskuldsatta i Sverige. Det innebär att de har skulder som de har svårt att betala. Många hamnar i skuldsättning på grund av olyckor i livet. Det kan vara skilsmässa, dödsfall, arbetslöshet, sjukdom och så vidare. Många av de här människorna har betalat av sina skulder många gånger om – det är räntorna de betalar, och många kommer aldrig ned till att betala själva skulden.

Det som är allvarligt är att de här människorna ofta är sjuka, och självmordsfrekvensen är hög. Det innebär också ett stort samhällsekonomiskt bortfall och är en stor kostnad för samhället både mänskligt och ekonomiskt. Kostnaden är mellan 30 och 50 miljarder varje år på grund av att de här människorna inte kan komma tillbaka.

Min fråga är: Vilken strategi har regeringen för att hjälpa de här människorna?

Herr talman! Tack, Hillevi Larsson, för en viktig fråga! Jag är glad över att Hillevi Larsson lyfter upp perspektivet att det faktiskt inte är, som man ibland får bilden av i debatten, försumlighet och att man har misskött sin ekonomi som har gjort att man har hamnat i skuldsättning. Ofta är det just personliga tragedier som ligger bakom. Det kan vara ett företag som har gått i konkurs som man för över till en personlig skuld, skilsmässa, sjukdom i familjen eller liknande. Därför har vi från samhällets sida ett ansvar att hjälpa människor som har hamnat i den här situationen som är både individuellt svår och också skadlig för samhället.

Regeringen har i den senaste budgeten, som nu ligger på riksdagens bord, tagit fram en strategi mot överskuldsättning. Den innebär dels förebyggande arbete med att ge kunskap och information som gör att man kan undvika problemen och få hjälp när man börjar hamna i skuld, dels att erbjuda skuldsanering till alla dem som faktiskt skulle kunna få hjälp att komma ur skuld snabbt och bidra och vara en del av ekonomin på normalt sätt. Det här är ett viktigt område som regeringen har prioriterat.

Herr talman! Jag är mycket glad över att regeringen arbetar både förebyggande och hjälpande för dem som har hamnat i överskuldsättning. Jag tror att det viktigaste arbetet är det förebyggande, för det är så många tragedier när man väl har blivit överskuldsatt.

Det är viktigt att hjälpa dem som är överskuldsatta, för vi har ungefär 90 000 evighetsgäldenärer, som det heter. Det innebär att man har varit överskuldsatt i över 20 år och levt på existensminimum. En hel del av de här människorna har barn, och de drabbas hårt. Att få hjälp med skuldsanering är guld värt.

Vi vet i dag att det finns många som borde få skuldsanering men inte får det. Därför tror jag att man kan hjälpa många människor på det här sättet. Jag är tacksam för det här och vill poängtera att det handlar om att hjälpa människor men också om att förbättra hela samhället och vår ekonomi.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt med perspektivet att många människor har suttit under alldeles för lång tid med den här typen av skuldsättning som skapar verkligt stora problem ekonomiskt, socialt och hälsomässigt.

Regeringen jobbar med flera olika åtgärder. Dels har vi i budgeten föreslagit att vi ska göra en rejäl uppskalning av Kronofogdemyndighetens resurser för att arbeta med skuldsanering. Det handlar om att man måste ha resurser för att kunna hjälpa alla de människor som skulle kunna få skuldsanering men också om att ha uppsökande verksamhet och fånga upp dem som inte själva vet om att de skulle kunna få hjälp den här vägen.

Sedan har vi också ett arbete som pågår där vi ser över skuldsaneringslagen för att bredda perspektivet och ge ännu fler människor tillgång till det här viktiga instrumentet. På det sättet skulle vi ganska snabbt, hoppas jag, kunna beta av den här stora gruppen människor som under alltför lång tid har suttit fast i problemen med överskuldsättning. Det är dags att ta krafttag när det gäller den här frågan.

Herr talman! Jag har en fråga till migrationsministern. Hela legitimiteten för asylrätten bygger på att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Den som har fått ett avslagsbeslut ska helt enkelt lämna landet. Det här är naturligtvis alltid viktigt, men jag skulle säga att det är särskilt viktigt i den exceptionella situation som vi har just nu med det mycket höga söktryck som råder i Sverige.

Samtidigt är det i dag skrämmande få av avslagsbesluten som faktiskt kan verkställas. Endast 12 procent av de ärenden som polisen har fått överlämnade till sig från Migrationsverket har kunnat verkställas i år. Det är alltså 1 000 av totalt 9 000 ärenden. Det kan vara olika orsaker till detta. Personen kan ha avvikit, det kan finnas felaktig information om personen, det kan vara avsaknad av nödvändiga resehandlingar etcetera.

Den 3 oktober i år konstaterade migrationsministern att det finns 6 000 personer med lagakraftvunna avslagsbeslut som ändå bor kvar i Migrationsverkets boenden. Hur har det gått med det arbetet? Hur många har lämnat landet?

Herr talman! Precis som Johan Forssell säger är det viktigt för legitimiteten i systemet att ett fattat beslut faktiskt gäller och att det verkställs.

Jag kan konstatera att det har varit problem med verkställigheten över en lång rad av år. Under det första halvåret i år såg vi en tendens till en ökning. Vi kunde alltså se en bättre effektivitet när det gäller verkställigheten. Men det som har hänt nu under hösten innebär förstås att både polisen och Migrationsverket måste lösa mer akuta situationer. Det problemet tror jag kommer att öka, inte minst mot bakgrund av vad polisen får göra nu.

Johan Forssell vet att det i uppgörelsen mellan regeringen och de borgerliga partierna för några veckor sedan fanns en punkt om att man ska kunna dra in dagersättningen för dem som inte lämnar boendena. Det arbetar vi vidare med.

Herr talman! Jag undrar alltså hur många av de här 6 000 personerna som fortfarande bor kvar i Migrationsverkets boenden. Finns det någon information om det?

I dag, herr talman, har vi nått den punkt som vi länge har befarat då Migrationsverket inte längre klarar av att erbjuda tak över huvudet åt människor som söker asyl i Sverige. Migrationsverkets chef i södra Sverige beskriver det som ett oorganiserat kaos.

Det är bra att även regeringen ser att vi har en ohållbar situation. Samtidigt är utmaningen för oss som förtroendevalda inte att bara beskriva verkligheten, utan den stora utmaningen för oss är faktiskt att hantera verkligheten.

Jag vill därför ställa en följdfråga: Vilka konkreta åtgärder här och nu ser migrationsministern skulle kunna dämpa söktrycket till Sverige?

Herr talman! Om vi får igång omfördelningssystemet i EU skulle det kunna innebära att den svenska situationen underlättas. Som Johan Forssell vet har vi gått in med en begäran till EU om att få vara en del av omfördelningssystemet. Den processen pågår.

När det gäller boendena finns det två olika tillvägagångssätt. Det ena handlar om dem som har fått lagakraftvunna avslag och inte lämnat landet. Där kommer vi att fullfölja uppgörelsen som vi har gjort, nämligen att i det läget dra in dagersättningen för dem som inte lämnar landet. Det är ett sätt att försöka lösgöra fler platser. Det andra sättet är att se till att alla kommuner tar ansvar. Där har vi precis gått fram med ett lagförslag som handlar om att kunna ålägga kommuner att ta ansvar. Bara det rör sig om ytterligare 10 000 platser.

Jag har ingen aktuell information om hur det har gått med de 6 000 personer som vi uppmärksammade för några veckor sedan.

Herr talman! Jag vänder mig till statsrådet Åsa Regnér. Vi ser en stor internationell flyktingkris som påverkar alla Europas länder, inte minst Sverige. Sverige gör en oerhört stor insats. Det är faktiskt den största som vi någonsin har gjort i flyktingsammanhang.

Vi ser nu att många barn är på flykt, och många är på flykt utan sina föräldrar. De senaste månaderna har antalet barn som anländer till Sverige ensamma och söker asyl ökat mycket drastiskt. Detta innebär ett stort ansvar och ett stort jobb för alla Sveriges kommuner och för mottagningssystemet.

Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Regnér: Vilka insatser gör staten för att underlätta mottagandet?

Herr talman! Tack, Yasmine Larsson, för frågan! Det är verkligen fråga om stora insatser som Sverige gör. Jag är mycket stolt över att Sverige tar ett stort ansvar för mottagandet av ensamkommande flyktingbarn.

Det här ställer vissa grundläggande samhällsfunktioner inför stora problem. Socialtjänsten är mitt område, och när regeringen tillträdde var den sociala barn- och ungdomsvården redan under stark press. Det finns mycket belägg för det. Därför vidtog vi redan då åtgärder som gällde förslag i budgeten om 1 miljard till verksamheten samt nationell introduktion som efterfrågades av parterna.

Vi har redan nu lagt fram andra förslag. Vi har föreslagit en ny boendeform, som finansministern nämnde tidigare. Det handlar om stödboende, som vi tror kommer att passa många i den gruppen bra. Vi har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att se över regler för HVB-hem, och vi har vidare gett Socialstyrelsen i uppdrag att införa en stödtelefon. Dessutom finns de 10 miljarder som finansministern talade om tidigare, som i stor utsträckning kommer att komma kommunerna till del. Vi har gett Statens institutionsstyrelse i uppdrag att ta fram 1 000 statliga platser, och vi har många fler förslag.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Att värna utsatta barn är kanske den allra viktigaste uppgiften ett samhälle har. Jag är därför glad över att det görs en kraftig satsning. De insatser som nu görs behöver vara både stora och långsiktiga. De insatser som redovisas kan också behöva kompletteras med ytterligare beslut längre fram.

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Vi följer frågan noga, och jag är engagerad i både socialtjänstens hållbarhet och funktionssätt samt i barnens bästa och barnens rättigheter.

Den forskning som finns i Sverige om ensamkommande flyktingbarn är av naturliga skäl gjord på mindre grupper än de vi ser i dag. Den visar att när barnen får uppmärksamhet och stöd till studier blir de en studiemotiverad och målmedveten grupp. De vet ofta själva vad de vill och behöver.

Jag är bekymrad över läget i socialtjänsten och mottagandet när det gäller ensamkommande flyktingbarn just nu eftersom det är en ansträngd sektor. Det är en stor uppgift för det svenska samhället att vara föräldrar till dessa barn som kommer ensamma. Det handlar inte bara om ett gott mottagande just nu utan även på lång sikt. Därför är det nödvändigt att fortsätta vidta åtgärder i frågan.