Frågestund

Herr talman! Min fråga vill jag ställa till statsrådet Hans Karlsson. Under den senaste tiden har det ledande oppositionspartiet deklarerat att man vill göra kraftfulla sänkningar av sjukersättningen, ersättningen till de arbetslösa. De senaste dagarna har vi fått höra att dessa ersättningar kan se olika ut beroende på vilken sjukdom man har. Om jag förstått det rätt kan det handla om att om jag får en stroke kan jag få 75 % ersättning, medan reumatiker eller de som lider av utmattningsdepression minsann får nöja sig med 65 %. Min fråga till statsrådet Karlsson blir: Vilken betydelse bedömer regeringen att sådana förändringar i ersättningsnivåerna har för både individ och samhälle i ett längre perspektiv, om dessa förslag i framtiden skulle realiseras?

Herr talman! Det pågår en debatt, såvitt jag kan förstå, om socialförsäkringssystemen i allmänhet och sjukförsäkringen och a-kassan i synnerhet. Vad jag förstår syftar Berit Högman på det moderata förslaget om sänkningar av framför allt sjukpenningen. Moderaternas egen reträtt från det förslag som man har lagt. Ersättningsnivåer på 65 % har uppenbarligen skrämt Moderaterna själva på ett sådant sätt att man vill backa ifrån det och i stället införa undantag för vissa sjukdomar. Det betyder att det i slutändan blir förhandling mellan läkare och patient om vilken ersättningsnivå en viss sjukdom ska berättiga till. Det är naturligtvis praktiskt taget omöjligt att ha ett system som, är jag rädd, med nödvändighet leder till godtycke i varje enskilt fall.

Herr talman! Det är fantastiskt att Moderaternas förslag har fått så långtgående effekter att andra partier måste diskutera och ställa en fråga vilken verkan det har under riksdagens frågestund. Vad jag däremot ämnar diskutera med regeringen och ställa en fråga till utrikesministern om i dag är synen på behovet av att reformera FN-systemet, då just FN:s säkerhetsråd. FN har ju inte kommit fram till någon snabb lösning, utan snarare en låsning, av den katastrofala situationen i Darfur i Sudan. Med anledning av detta skulle jag vilja ställa en fråga till utrikesministern. Den högnivåpanel som FN:s Kofi Annan har utsett ska nu överlämna en rapport vilken dag som helst. Vad har utrikesministern för synpunkter på reformer av säkerhetsrådet?

Herr talman! Det är faktiskt just mot bakgrund av händelser som katastrofen i Darfur i Sudan som man känner behovet av att reformera FN-systemet. Det är naturligtvis inte bara säkerhetsrådet som skulle behöva reformeras för att kunna agera på ett mera snabbt och effektivt sätt när katastrofer inträffar ute i världen. Hela FN-systemet måste bli bättre inriktat på att förebygga och förhindra olika typer av katastrofer. Vi ser fram emot högnivåpanelens förslag som kommer om några veckor. Vi har från svensk sida varit mycket aktiva i det arbete som högpanelgruppen har bedrivit. Vi har gått in med förslag till olika typer av reformer som skulle kunna genomföras. När vi nu får högpanelruppens förslag kommer vi att mycket aktivt arbeta med det, inte minst i samarbete med andra länder som har samma syn som vi har på detta. Det finns en 16-landsgrupp som kommer att träffas omedelbart efter det att förslaget är lagt, och då kommer vi att lägga upp en plan för hur vi kan säkerställa att reformarbetet blir framgångsrikt.

Herr talman! Min fråga gällde inte högnivåpanelens kommande rapport utan vad utrikesministern har för synpunkter på reformbehovet i FN och vad man ska göra åt veto, låsningar, andra medlemsstater och så vidare. Det är just frågan om reformering av säkerhetsrådet som jag vill ha svaret på.

Herr talman! I den diskussion som pågår sedan en tid tillbaka är den svenska ståndpunkten när det gäller just säkerhetsrådet att vi tycker att problemet är att världens länder inte är representerade på det sätt som de borde vara. Sammansättningen i säkerhetsrådet är fortfarande en konsekvens av andra världskriget och segermakterna. Vetorätten är ett problem i det här sammanhanget. Vi tycker att den måste kunna begränsas på något sätt. Vi tror att det är svårt att få de fem ständiga medlemmarna att helt avstå från sin vetorätt. Vi måste hitta metoder att begränsa möjligheten att använda vetorätten. Men det är inte bara säkerhetsrådet som är intressant i samband i reformarbetet. Ecosoc till exempel fyller inte den funktion som den skulle kunna fylla i dag för att förebygga och förhindra katastrofer.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetslivsminister Hans Karlsson. Sedan år 2000 har vi väntat på ett förslag om individuellt kompetenssparande. Då började regeringen avsätta pengar till det. Individuellt kompetenssparande innebär, som de flesta vet, att den anställda får spara förmånligt för att kunna ta ledigt för studier i framtiden. I frågestunden den 1 april frågade jag Hans Karlsson när förslaget kommer. Då svarade han så här enligt protokollet: Jag kan svara att det kommer men däremot inte när. Det löfte som är givet är att det kommer under mandatperioden. Nu har regeringen tagit tillbaka det här löftet. Det finns inte längre med något kompetenssparande i regeringens budgetförslag. Vad är det som fick statsrådet att ta tillbaka sitt löfte? Vilka starka argument fanns det för att ta tillbaka något som har varit utlovat i fyra år?

Herr talman! Det förslag som så småningom blev resultatet av den beredning som vi haft om det individuella kompetenssparandet resulterar i dagarna i pengar till kompetensutveckling av offentliganställda i kommuner och landsting, framför allt inom äldreomsorgen i kommunerna. En del av pengarna kommer att användas till kompetensutveckling samt till en del andra åtgärder vad beträffar exempelvis utbildningssystemet, som blir förstärkt, och ytterligare några delar, men framför allt till kompetensutveckling av anställda inom äldreomsorgen, vilket är väldigt viktigt.

Herr talman! Det här är inte alls samma sak. Det är en så stor skillnad att man är tvungen att undra om inte det som arbetslivsministern då sade var ett aprilskämt. Det fina med individuellt sparande är att individen själv kan bestämma vilken utbildning han ska satsa på. Vad vi från Folkpartiet med flera menar är att man ska få spara på samma sätt som för sin pension så att man får ha ett avdragsgillt sparande för att sedan kunna använda det. Hans Karlsson borde väl ändå som arbetslivsminister veta att risken för arbetslöshet är betydligt mindre om man kan kompetensutveckla sig eller höja sin utbildningsnivå. Men människor i 40-50-årsåldern har inte alltid möjlighet till studielån. Min följdfråga blir därför: Om regeringen verkligen vill fortsätta att tala om livslångt lärande, på vilket sätt vill man då underlätta för människor som inte arbetar i offentlig sektor att sätta av egna pengar eller att på olika sätt försörja sig vid studier när de är i 40-50-årsåldern?

Herr talman! Det fanns en uppriktig ambition inte bara från oss utan från väldigt många i samhället att försöka hitta ett bra och användbart system för individuellt kompetenssparande som skulle möjliggöra just individuellt lärande. Men det gick inte att hitta en modell som från våra utgångspunkter var rimlig vad gäller rättvisa och fördelningsprincip - för oss var det väldigt viktigt. Tanken här var inte att vissa kategorier som redan i dag har lätt att få utbildning, inte minst på sina arbetsplatser och i sina yrken, skulle få tillgodogöra sig merparten av de individuella möjligheter som de förslag och idéer som fanns från början möjliggjorde, utan vi ville att detta skulle komma också sådana till del som har en svag ställning på arbetsmarknaden och som inte per automatik får kompetensutveckling av sin arbetsgivare. Där träffar vi nu ganska rätt med den satsning som görs från regeringens sida.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Pär Nuder. Den handlar om åldersdiskriminering. För någon månad sedan invigdes ett nytt vuxenutbildningscenter i Askersund där bland annat Thomas Östros klippte banden. Allmänheten fick gå in och titta och anmäla sig till kurser. En man som hade fyllt 65 år anmälde sig till en datakurs. Han gick en dag på den här datakursen. Men nästa dag då han kom dit kallades han till skolans rektor som meddelade: Tyvärr ni och en dam får sluta därför att ni har fyllt 65 år. Min fråga till Pär Nuder är därför: Är det rimligt att ha sådana strukturer i samhället att personer därför att de har fyllt 65 år inte får gå en utbildning?

Herr talman! Jag känner inte till det aktuella fallet, men det låter onekligen diskriminerande. Såvitt jag har erfarit kommer nästa år en förändring i diskrimineringslagen som ska skydda mot just åldersdiskriminering. Om det är applicerbart i just det här fallet eller ej vågar jag dock inte ha någon uppfattning om, men det låter bestickande.

Herr talman! Jag tackar så hemskt mycket för det svaret. Argumentet enligt den här rektorn var att det inte utgår statsbidrag till andra än till dem som är under 65 år. Jag ser faktiskt fram emot att regeringen lägger fram ett förslag i nämnda riktning så att inga äldre kan känna sig diskriminerade. När det gäller datakunskap borde en rimlig önskan från oss alla vara att de äldre som vill och kan också kan vara delaktiga i samhället på det utmärkta sätt som en dator i dag faktiskt kan hjälpa till med.

Herr talman! Jag har en fråga till finansministern om utflyttning av företag och jobb. Det blir ju stora rubriker i medierna när storföretagen hotar med att flytta sin verksamhet utomlands. Senaste exemplet är GM och Saabs fabrik i Trollhättan. Men jobbflytt till utlandet är inte något som sker bara i storföretagen, utan även små och medelstora företag börjar i ökad omfattning se över sina möjligheter att helt enkelt lägga produktionen dit där det är billigare. Den här utflyttningen av små och medelstora företag sker i det tysta men är i längden lika allvarlig som storföretagens flytt. SIF presenterade i måndags en rapport som visar att bara i Småland har 2 000 arbetstillfällen - kvalificerade jobb - gått förlorade under de senaste fem åren, ofta motiverat med kostnadsskäl. Min fråga till finansministern är om regeringen är beredd att lägga om sin politik för att behålla jobb i både stora och små företag i det här landet.

Herr talman! Sverige har alltid gått igenom stora strukturomvandlingar. När det gäller varven i Göteborg är det inte så att det i dag inte finns någon verksamhet där. Tvärtom finns där nu ny verksamhet. På samma sätt jobbar i dag på regementet i Växjö dubbelt så många som när regementet lades ned. Så här pågår utvecklingen hela tiden, och så kommer det att fortsätta att vara. Den senaste undersökningen som gjorts för att kvantifiera utflyttning respektive inflyttning redovisades häromdagen i Svenska Dagbladet. Man hade tittat på länsarbetsnämnderna och antalet varsel och på om dessa hade någon relation till utflyttningen. Det visade sig vara väldigt få företag som hade det. Företag etablerar sig i Sverige, och företag väljer att etablera sig utomlands. Så har det tidigare varit, och så kommer det att fortsätta att vara. Det enda sättet att klara det här är att vi har trygghetssystem som gör det möjligt för människor att gå från det gamla till det nya. Det är så man blir konkurrenskraftig, och det är just därför som Sverige anses vara så konkurrenskraftigt internationellt.

Herr talman! Sverige har alltid gått igenom stora strukturomvandlingar. När det gäller varven i Göteborg är det inte så att det i dag inte finns någon verksamhet där. Tvärtom finns där nu ny verksamhet. På samma sätt jobbar i dag på regementet i Växjö dubbelt så många som när regementet lades ned. Så här pågår utvecklingen hela tiden, och så kommer det att fortsätta att vara. Den senaste undersökningen som gjorts för att kvantifiera utflyttning respektive inflyttning redovisades häromdagen i Svenska Dagbladet. Man hade tittat på länsarbetsnämnderna och antalet varsel och på om dessa hade någon relation till utflyttningen. Det visade sig vara väldigt få företag som hade det. Företag etablerar sig i Sverige, och företag väljer att etablera sig utomlands. Så har det tidigare varit, och så kommer det att fortsätta att vara. Det enda sättet att klara det här är att vi har trygghetssystem som gör det möjligt för människor att gå från det gamla till det nya. Det är så man blir konkurrenskraftig, och det är just därför som Sverige anses vara så konkurrenskraftigt internationellt.

Herr talman! Det nya i den här strukturomvandlingen är att också de små och medelstora företagen väljer att lägga sin produktion utomlands. Med all respekt, men jag tycker inte att Socialdemokraterna har något att lära Centerpartiet när det gäller småföretagens villkor. Det är lätt att tala om strukturomvandling. Men de som kan drabbas i Trollhättan känner sig nog inte särskilt nöjda med det givna beskedet.

Herr talman! Att småföretagen etablerar sig utomlands ska vi välkomna. Naturligtvis är det bra att även små företag försöker göra inbrytningar på nya stora och växande marknader. Tidigare har det varit bara storföretagen i Sverige som har hämtat hem stora "Förädlings-Sverige" till vårt land. Att de små företagen nu i större utsträckning etablerar sig utomlands ska vi verkligen välkomna, för det visar att vi kan få även de små företagen att etablera sig på de internationella marknaderna. Trollhättan var väl ändå ett osedvanligt dåligt exempel. Där gör ju nu regeringen betydande satsningar - inte för att rädda Saab utan för att långsiktigt bygga tillväxt i Västsverige. Det handlar då om infrastruktur, utbildning och forskning - allt det som långsiktigt bygger tillväxt.

Herr talman! Jag har en fråga till utrikesministern. Förra veckan skickades bomber och attacker direkt riktade mot civila mål i Falluja i Irak. Det var inte collateral damage , utan det var direkt riktat mot civila mål. Därför frågade jag förra veckan vice statsministern hur Sverige skulle agera mot detta. Han sade att man via FN skulle protestera mot övergrepp - det var de ord han använde. I söndags var utrikesministern med i TV-programmet Agenda och hade ingen anledning att kommentera eller protestera mot de här bombningarna. Samtidigt har Sverige faktiskt sällat sig till dem som menar att det amerikanska ockupationskriget är folkrättsvidrigt. Å andra sidan exporterade Sverige faktiskt i fjol vapen till i Irak krigförande länder. Min fråga är: Hur ska man förstå den svenska regeringens linje vad gäller direkt riktat våld och kollektiva bestraffningar under ockupation?

Herr talman! Den svenska hållningen är alldeles glasklar. Vi ansåg att det var fel av USA och de allierade att gå in i Irak utan att det fanns ett säkerhetsrådsbeslut. Därefter har säkerhetsrådet fattat beslut om att suveräniteten måste återföras till irakierna. Den interimistiska regeringen har bett om hjälp från de allierade med att upprätthålla säkerhet och ordning i landet för att kunna genomföra val - val som är viktiga för att säkerställa att en legitim regering kommer till stånd. Säkerheten är viktig. Det är en oroande utveckling som pågår i Irak. Stridande grupper, terrorister av olika slag, motsätter sig demokratiserings- och återuppbyggnadsprocessen. Det är viktigt att interimsregeringen med hjälp av de allierade försöker återskapa en ordning. Samtidigt är den svenska ståndpunkten helt klar: När man utför stridsåtgärder av olika slag måste det ske inom ramen för folkrätten och den humanitära rätten. Det är de stridande parternas skyldighet att utreda och ingripa mot varje brott mot den humanitära rätten och folkrätten i övrigt.

Herr talman! Ska ministern förstås sålunda att man med våldsmetoder har en större möjlighet att skapa lugn och ordning inför de stundande valen än med andra metoder?

Herr talman! De som nu ifrågasätter återuppbyggandet av Irak och skapandet av ett demokratiskt land med folkvalda ledare använder terrormetoder. Det är klart att man kan försöka att komma till tals med dem, och naturligtvis pågår sådana åtgärder från den interimistiska regeringens sida och med hjälp från bland annat FN och omvärlden. Men man måste samtidigt försöka att skydda civilbefolkningen som är utsatt för våldsamma angrepp från dem som inte vill återskapa ett demokratiskt och fredligt Irak.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till Mona Sahlin som nu innehar den spännande mininsterposten att vara samhällsbyggnadsminister. I går deltog Mona Sahlin i den debatt som miljö- och jordbruksutskottet hade om det hållbara Sverige. Då tog jag fasta på att ministern tyckte att det var viktigt att kombinera byggande och miljö. Just därför vill jag fråga den nya ministern: Är det möjligt att i det tänk som ministern gav uttryck för i går också ta nya tag och se över den lag som vi har om strandskydd?

Herr talman! Det är mer än ett tänk som regeringen arbetar med nu. Det finns stora möjligheter när man betraktar energipolitiken, miljöpolitiken och bostadspolitiken i ett sammanhang. Bostäder står ju för en väldigt stor del av vår energikonsumtion i Sverige. Både av sociala och av byggnadstekniska skäl måste man nu bygga om en stor del av lägenhetsbeståndet ute i förortsområdena. Då måste vi se hur man kan bygga nytt så att det också är energisnålt och miljövänligt samtidigt som man förändrar den sociala strukturen i många förortsområden. Det är en spännande del som vi nu arbetar med när det gäller byggande, bostad, miljö och energi. Strandskyddet är ju, som frågeställaren säkert vet, en skyddslagstiftning. Regeringen har nu fört upp diskussionen hur man ska se på strandskyddet kontra behovet av att bygga på ett annat sätt än vad som har varit praxis, framför allt i glesare delar av Sverige. Den frågeställningen ligger på Miljödepartementet. Men det finns ingen avisering om någon ny lagändring.

Herr talman! Ministern vet ju också att det här landet är oerhört långt. Vi har tusentals kilometer kust, vi har tusentals sjöar, vi har tusentals förtroendevalda som i kommun efter kommun formligen bedriver korståg för att åtminstone hitta en uppluckring. Min politik går ut på att man ska vända på skyddslagen så att det generellt ska vara tillåtet att bygga överallt utom där det är direkt olämpligt. Om man har tänket att koppla ihop miljö och byggande vore det kanske en möjlighet att få folk att flytta ut på landsbygden. Det vore nog också en av de avgörande förutsättningarna för att man ska få en fortsatt levande landsbygd. Även om strandskyddet är en skyddslag, finns det någon möjlighet - jag tänker då på den diskussion som ni har på departementet - att öppna upp för en mer tydlig dispensrätt, så att man lokalt och regionalt kan besluta om dispenser, vilket i dag är nästintill är omöjligt.

Herr talman! Sverige är förvisso väldigt långt och har väldigt mycket kust, men villkoren är också väldigt olika. Vi som bor i storstadsområden vet ju att det ibland är nästan omöjligt för den som inte själv bor vid stranden att komma dit och utnyttja den fantastiska natur som stranden innebär i storstaden. Sedan finns det andra förutsättningar i andra delar av landet. Regeringen försöker att se båda dessa sidor, både behovet av att skydda naturen och öppna för möjligheten att bygga på ett annat sätt i glesbygden. Vi måste slå vakt om de naturvärden som finns i storstadsområdena så att det ska vara möjligt för oss och våra ungar att uppleva naturen, även om vi inte har råd att köpa en villa vid stranden. Det är båda dessa aspekter som regeringen måste ta hänsyn till.

Herr talman! Jag har också en fråga till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin. När våra partier tillsammans med Miljöpartiet tog fram den nya bostadsförsörjningslagen skrev vi också in möjligheten för regeringen att ålägga en kommun att inrätta bostadsförmedling om det finns bostadsbrist och ett uppenbart behov i kommunen. Nu har den här lagen gällt i ett antal år. Jag kan konstatera att bostadsbristen i Göteborg och Malmö är mer påtaglig än i en del av de andra storstadsområdena. 180 000 ungdomar kan inte flytta hemifrån. Ändå har regeringen inte använt sig av den möjligheten. Då vill jag fråga statsrådet: Är det tänkbart att vi, när det nu har skett ett byte av statsråd, kan få en mer aktiv politik på det här området så att Malmö och Göteborg åläggs att inrätta en bostadsförmedling, vilket det finns ett uppenbart behov av? Under de senaste dagarna har vi sett vad som händer när det är godtycke som avgör vem som får lägenhet.

Herr talman! Det är inte så att det ska bli ny aktivitet bara för att vi har bytt minister. Den förre bostadsministern, Lars-Erik Lövdén, har varit synnerligen aktiv på detta område. Jag tror att frågeställaren ändå håller med mig om en sak, att det stora problemet är bristen på bostäder. En av huvudinriktningarna, som nu börjar att ge resultat, är ju att man ska bygga mer i de orter som behöver växa både för att unga människor inte får någonstans att bo och för att företagen i längden får svårt att rekrytera personal. Den inriktning som jag avser att fullfölja är att bygga nytt, bygga om och inte minst titta på andrahandsmarknaden i storstadsområdena. Hur kan vi göra mer av det befintliga beståndet av bostäder tillgängligt för till exempel ungdomar? Jag har ännu inte under mina lektioner i departementet kommit fram till den lagstiftning som frågeställaren tar upp. Men jag håller på att gå igenom också det. Huvudinriktningen är att bostadsbristen åtgärdas genom att bygga bort den, göra befintligt boende tillgängligt och dessutom försvara hyresrätten.

Herr talman! Jag ska göra den här frågeställningen ganska kort: Anser statsrådet att det är rimligt att bostäder fördelas efter socialt rättvisa regler? Eller är det fortfarande så att godtycke och kontakter ska avgöra vem som ska få tillgång även till de nybyggda bostäderna? De allmännyttiga bostadsbolagen använder sig av alla möjliga former, alltifrån en intern köordning till att man i olika bostadsområden fördelar bostäder efter de behov som bovärdarna har. Min fråga är väldigt enkel: Anser Mona Sahlin att det vore rimligt att fördela bostäder på ett socialt acceptabelt sätt eller inte?

Herr talman! Det var en retorisk fråga där svaret är självklart. En bostadspolitik måste naturligtvis också vara social. Rätten att bo är en oerhört viktig förutsättning för vad man än ska göra i livet, bilda familj, studera, arbeta. Här har man det systemet att hälften av alla lägenheter ska gå till bostadsförmedlingen. Den enda fråga som jag inte kunde ge ett konkret svar på i dag handlade om den lagstiftning som vi har i dag, hur den används och om den behöver utvidgas eller förändras. Självfallet räcker det inte bara med kontakter för att man ska kunna ha en social bostadspolitik. Det måste också finnas andra möjligheter, och där är bostadsförmedlingar ett exempel.

Herr talman! Jag har en fråga till konsumentministern. I dag har vi många intresserade ungdomar på läktaren, och det är roligt. Ungdomar är ofta irriterade på oss vuxna för att vi konsumerar ohållbart. De tycker inte att vi lämnar efter oss ett bra land till dem när de ska ta över. Regeringen har ju tillsatt en utredare, Stefan Edman, som ska utreda hur vi ska bo, handla och leva smartare för att kunna klara miljön i framtiden. Jag undrar: Kan regeringen göra mer än detta och påskynda utvecklingen i rätt riktning?

Herr talman! Det är alldeles riktigt att hushållens konsumtion verkligen påverkar våra möjligheter till en hållbar utveckling. Just nu arbetar jag med en konsumentpolitisk strategi där det övergripande målet just är att få en hållbar utveckling ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det räcker ju inte med den ekologiska, vi måste också ha de andra benen. Jag menar att det måste vara prisvärt och enkelt att vara en grön konsument och att vi får ett antal goda exempel. Det arbete som Stefan Edman nu gör är väldigt viktigt. Han har nu också en hemsida där vi kan gå in och chatta, debattera och ge varandra ett antal tips. Jag räknar med att i den nya konsumentpolitiken och den handlingsplan som ska gälla från och med 2006 ska vi ha ett antal konkreta, praktiska åtgärder som gör det enklare att agera på ett hållbart sätt.

Herr talman! På Stefan Edmans hemsida www.supersize.se kan man chatta och ställa frågor, och jag har sett att det också kommer frågor till konsumentministern om hur vi ska kunna vrida utvecklingen åt rätt håll. Jag undrar: Har jordbruksministern också kunnat få med sig andra länder på de här idéerna?

Herr talman! Ja, det finns ett stort intresse för att vi ska kunna få en hållbar utveckling. Vi jobbar med det på olika plan inom EU bland annat. Konsumentministrarna gör det. Vi använder ny teknik på olika sätt, och den hållbara utvecklingen är viktig. Men också som jordbruksminister är jag väldigt engagerad i de här frågorna. EU:s jordbruksministrar har alldeles nyligen fattat ett beslut om en handlingsplan för ekologiska livsmedel. Det är en väg in mot att vi ska kunna bli mer gröna konsumenter.

Herr talman! Jag har en fråga till Pär Nuder angående Riksrevisionens kritik mot regeringen. Bördan när det gäller administrationen som staten lägger på företagen är väldigt stor och den måste bli lättare. I dag finns det mängder av lagar, förordningar och föreskrifter. Det finns undersökningar som visar att småföretagarna ägnar i genomsnitt två och en halv timme i veckan åt att fylla i blanketter till olika myndigheter. Nu har Riksrevisionen riktat kritik mot att regeringens arbete med att förenkla regelverket för företagen går för långsamt. Man skriver i en rapport att Regeringskansliet lägger för lite kraft på att förändra det befintliga regelverket. I rapporten lyfter Riksrevisionen fram att regeringen saknar en samlad bild och struktur i sitt arbete. Min fråga till Pär Nuder är därför vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att höja tempot i arbetet med att förenkla reglerna för företagarna.

Herr talman! Världsbanken redovisade helt nyligen en undersökning om vilka länder det är lättast att driva företag i. Det visade sig att Sverige hamnade väldigt högt upp på den listan, kanske i kontrast mot den gängse bilden av hur vi anser det vara i Sverige. Att vi ligger bra till internationellt sett i det här avseendet innebär inte att vi inte ska ha högre ambitioner än så. Att förenkla livet för småföretagare är oerhört viktigt. Det är en prioriterad fråga för regeringen. Den nye näringsministern har tagit till sig den rapport som Riksrevisionen har lämnat, och han är i full färd med att intensifiera förenklingsarbetet. Samtidigt ska man ha klart för sig att vi inte har regler för reglernas egen skull, utan de har många gånger tillkommit välmotiverat. Men summan av dem kan bli för mycket för den enskilde. Det är därför som Thomas Östros arbetar så intensivt med de här frågorna.

Herr talman! Jag vill tacka Pär Nuder för svaret. Det är bra att man jobbar med de här frågorna. Jag träffar många företagare i mitt hemlän Gävleborg, och just småföretagarna är väldigt tyngda av regelverket. Min följdfråga är: Skulle man inte kunna sätta upp ett mål för det här arbetet för att det ska bli mer konkret och ha ett tydligt mål, till exempel att man år 2010 ska ha minskat regelverket med 25 %? Ett sådant mål har satts upp i Holland exempelvis. Det tycker jag skulle vara bra. Det är alltid bra att ha fokus på det man gör, så min fråga till Pär Nuder är: Har regeringen tankar på att sätta upp ett konkret mål för arbetet med att förenkla reglerna, så att man får ett tydligt, mätbart mål?

Herr talman! Det finns redan tydliga, konkreta mål. Det viktiga är att implementera och fortsätta arbetet. Det finns hela tiden en risk för målkonflikter här. Vi ändrar ett regelverk här och ett system där. Det är välmotiverat i sig, men, som sagt, summan riskerar att bli en tung börda för den enskilde företagaren. Vi har gjort väldigt mycket. Det har gjorts undersökningar om vilka myndigheter som småföretagarna anser vara de mest serviceinriktade. Och, hör och häpna, numera anser många småföretagare att det är Skatteverket som ger den bästa servicen. Jag tror att vi också i vår egenskap av löntagare har upplevt att man verkligen ger en betydligt bättre service i dag än man gjorde tidigare. Det är ett exempel på hur vi måste arbeta.

Herr talman! Jag vill återknyta till Sten Lundströms fråga, och då blir frågan riktad till Mona Sahlin. Det vi har läst och hört de senaste dagarna om den fackföreningsanknutna stiftelsen och dess sätt att förmedla bostäder är ju skandalöst. Frågan är om den över huvud taget ska syssla med bostadsförmedling. Ser man lite vidare på det här är det faktiskt så att de flesta fastighetsägare i Sverige, privata men också i allmännyttan, styr och ställer över de regelsystem som finns för uthyrning. Det är ett sammelsurium, en djungel, av regler och lagar, olika hos var och en. Ministern sade att i Stockholm lämnas 50 % av allmännyttans bostäder till bostadsförmedlingen, men det är ju bara i 10 % av kommunerna som det finns en bostadsförmedling. Det är ett problem. Jag undrar om ministern tänker göra något för att de mest behövande, inte bara de som söker bostad hos stiftelsen som det handlar om här, ska få bostäder i allmännyttans bostäder och hos privata fastighetsägare.

Herr talman! Det är förstås oerhört viktigt att alla stiftelser, vilka de än vara må, måste följa de regler som finns uppsatta för stiftelserna. Det finns inget annat att säga när det gäller det. Sedan vill jag nog återkomma till frågan om bostadsförmedling. Jag ser ett behov av att kunna förmedla lägenheter mycket bredare än vad som görs i dag. Jag vill koppla det till svaret jag gav på den tidigare frågan. Till det måste man också lägga möjligheten att till exempel kunna använda en större del av bostadsbeståndet i storstäderna som i dag inte alltid används för boende. Vi måste se över möjligheterna att göra det lättare att hyra ut i andra hand än vad det är i dag och framför allt, förstås, bygga där bostadsbristen är som störst. Men jag lovar att titta vidare på frågan om bostadsförmedling, hur lagen ser ut i dag, hur systemen ser ut i dag och om det finns anledning att ha ett annat system än det vi har i dag. Det får jag återkomma till.

Herr talman! Man kan ju ifrågasätta om de här stiftelserna ska sköta det här på egen hand när de så tydligt visat att de inte klarar av det, för det är ju inte första gången det här händer. En förutsättning är att det finns bostadsförmedlingar i våra kommuner. Det är ett uppenbart behov i jättemånga av våra kommuner i dag att få ett fungerande system där man kan titta på de behov som finns och att det är rättvisa i systemen. Det är det som måste åtgärdas. Det har funnits lagstiftningar tidigare som har reglerat det här på ett bra sätt. Frågan är om ministern är villig att se över frågan och återkomma med den typen av lagstiftning.

Herr talman! Jag sade väl just det förut, att ja, jag är beredd att se över frågan och återkomma. Jag är inte alls säker på än om det är lagstiftningen som det brister i och hur systemen ser ut i dag. Jag vet att det finns kommuner som har andra former som man inte kan likna vid en traditionell bostadsförmedling, men där man verkligen försöker förmedla bostäder utifrån de behov som kommuninvånarna har. Men jag har svarat på frågan, och ja, jag tittar på saken och lovar att återkomma.

Herr talman! Jag har en fråga till finansminister Pär Nuder. Frågan handlar om gränshandel och punktskatter. På minst tre varuområden har Sverige speciella punktskatter, och det är på mineraloljor, alkohol och tobak. Men införselreglerna är mycket olika. Införseln av dieselolja och villaolja begränsas betydligt hårdare och beskattas hårdare än införseln av tobak och alkohol. Det är till exempel tillåtet att föra in 230 liter alkoholhaltiga drycker för privat bruk utan någon punktskatt, medan det är tillåtet att föra in maximalt 10 liter dieselolja av miljöklass 1, också för privat bruk. Jag talar inte om den olagliga handeln som förekommer, det vill säga smugglingen. Jag vill fråga finansministern: Varför denna enorma skillnad?

Herr talman! Erling Wälivaara tar upp en mycket aktuell fråga, nämligen frågan om alkoholskatten. Vi har fått ett utredningsförslag från Kent Härstedt, som föreslår en kraftig sänkning av punktskatten på alkohol med tanke på de nya införselregler som vi har. Det är just nu ute på remiss, och när vi har hört alla synpunkter på det förslaget, när alla fakta ligger på bordet, ska regeringen ta ställning till frågan. Det här är en mycket grannlaga avvägning mellan olika intressen. Ytterst handlar det om folkhälsan. Att värna Systembolaget är oerhört viktigt för regeringen. Hur vi på bästa sätt gör detta kommer regeringen att återkomma till.

Herr talman! Jag kan nästan inte tacka för svaret, för det var inget svar på min fråga. Jag följer upp frågan. Nu talas det ju, som finansministern sade, om att sänka alkoholskatten med ända upp till 40 % för att på så sätt anpassa Sveriges alkoholskatt till övriga länders nivå och för att rädda försäljningen av alkohol från Systembolaget. Min fråga är: Kan finansministern tänka sig att också sänka den svenska dieselskatten och justera införselreglerna så att vi åtminstone anpassar oss till vårt närmaste EU-grannland Finlands nivå? Jag talar fortfarande om miljöklass 1-diesel för privat bruk.

Herr talman! Under min korta tid som finansminister har jag lärt mig en sak. Det finns väldigt många anspråk på skattesänkningar än här än där. Jag har också lärt mig att det finns väldigt många anspråk på ökade utgifter än här än där. Jag har lärt mig att om inte jag försöker se till helheten kommer vi snabbt att halka utför. Vi kommer att befinna oss i en underskottsekonomi på nytt med stigande räntor och stigande problem för hela det samlade folkhushållet. Vi ska nog vara väldigt försiktiga med att diskutera skattepolitiken styckevis och delt. Det ska tas i ett större sammanhang där vi väger det ena mot det andra. Det är så man för en ansvarsfull ekonomisk politik.

Herr talman! Jag har en fråga till jordbruksministern. Det gäller hur vi ska få en modernare konkurrenslagstiftning på matområdet så att vi inte får några nya Skärholmsfruuppror, för maten är väldigt dyr. Enligt en utskrift från det tal som statsrådet höll på brittiska ambassaden åberopade statsrådet 1654 års handels- och fredsavtal mellan drottning Kristina och Englands Lord Protector Oliver Cromwell. Jag undrar: När får vi en modernare lagstiftning på det här området?

Herr talman! Vi har kraftfulla konkurrensregler, men regeringen har fattat beslut om att de ska vässas ytterligare. Så det pågår ett arbete, som bland annat handlar om att man snabbare ska kunna gå igenom domstolsprocesser och att vi också ska pröva hur det ska gå till när det gäller fusioner. Men det är ju väldigt angeläget att vi får fler aktörer på marknaden för att vi ska kunna pressa matpriserna. Det är bra för konsumenterna, och jag menar att det också är bra för primärproduktionen att det finns en mångfald detaljhandlare där man kan få ut sina varor till konsumenterna. Det har hänt en del sedan vi blev medlemmar i EU, och vi ser nu olika typer av nyetableringar. Glädjande nog, när man tittar på prisutvecklingen, har matpriserna sjunkit under den senaste tiden. Det är det konsumtionsområde där vi ändå har kunnat se en utveckling även om vi fortfarande ligger över snittet i EU, och det är ett problem för konsumenterna. Men regeringen driver frågan om en skarp konkurrenslagstiftning.

Herr talman! Jag har en fråga till finansministern, och jag vill återvända till det här med alkoholskatten. Gränshandeln och smugglingen av alkohol har ju nu nått sådana höjder att det bara är en tredjedel av alkoholen som säljs på Systembolaget. Det är ingen överdrift att säga att man har tappat kontrollen helt och hållet. Samtidigt kan vi nu se hur en hel bransch, nämligen bryggerinäringen, är på väg att slås ut. Den har halverats på några år. Nu läste vi i förra veckan att de varslar 200 personer till. Som skåning kan jag inte låta bli att snegla på Danmark. Där har man haft samma problem, men man sänkte skatten drastiskt. Man lyckades snabbt vända köpströmmen. Enligt tidningsuppgifter tillför man nu tio miljarder till den danska statskassan. Min fråga är därför: Hur länge ska regeringen stillatigande åse hur miljarderna väller ut ur landet samtidigt som vi tappar jobb och en hel bransch kanske slås ut? Det brinner verkligen i knutarna.

Herr talman! Den senaste månaden var det inte bara i södra Sverige som försäljningen av sprit på Systembolaget minskade. Det var till och med så att minskningen var större i landet i dess helhet jämfört med södra Sverige. Det minskade med 16 % i Sverige i dess helhet och med 13 % i södra Sverige. Det understryker att detta är en allvarlig situation. Det är just därför som regeringen tar den här frågan på så stort allvar och bereder den med skyndsamhet - men också med noggrannhet. Här finns det väldigt starka uppfattningar i debatten som hävdar att folkhälsan kräver ett fortsatt högt spritpris genom en hög skatt. Men vi får väga det ena mot det andra, och det är precis den process som regeringen är inne i just nu. Vi ska ha alla fakta på bordet när vi fattar beslut. Det har vi först efter det att remissvaren på Kent Härstedts utredning har kommit in och när vi dessutom har hans andra utredning, som ska behandla inte bara frågan om spritskatten utan även frågan om skatten på öl och vin.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är dock lite besviken. Här är det inte ett snabbt Trollhättebeslut som behövs, utan det gäller att fatta ett beslut om en sänkning. Det är alltså betydligt enklare. Jag tycker egentligen att finansministern borde vara oroad av fyra skäl. Först är det ett statsfinansiellt skäl. Miljarderna väller ut. Sedan är det ett alkoholpolitiskt skäl. Alkoholskadorna ökar, och därmed också kostnaderna. Det är även av arbetsmarknadsskäl. När nu branscher slås ut och folk går ut i ökad arbetslöshet kostar det samhället pengar. Men finansministern borde också vara oroad av det ökade politikerförakt som detta späder på. Svenska folket frågar sig med rätta: Varför gör ni ingenting? Min sista fråga blir då: Är inte finansministern oroad?

Herr talman! Visst är jag oroad. Jag är framför allt oroad över den ökande konsumtionen av alkohol bland våra unga. Det om något tror jag att vi alla delar över partigränserna i denna kammare. Frågan är bara vilka verktyg vi ska använda på bästa sätt för att kontrollera konsumtionen och dessutom förhoppningsvis tvinga ned den. Hittills har vi haft skatteverktyget som ett mycket effektivt sätt att dämpa konsumtionen. Det har funnits ett klart samband mellan skatten och konsumtionen. Nu vet vi, till följd av de nya införselreglerna och de nya köpvanemönstren, att det kanske inte är lika effektivt. Men det är just den processen vi är inne i. Eftersom det här har varit ett så effektivt verktyg tidigare måste vi väga de gamla erfarenheterna mot de nya förutsättningarna. Det är en väldigt grannlaga avvägning, och det är precis den processen som regeringen är inne i. Det skadar inte att tänka efter före - även i politiken.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Hans Karlsson angående lönebidrag. Taket har ju stått stilla i flera år. De lönebidragsanställda behöver också få sin lönehöjning. Det innebär att föreningarna och de som anställer de här personerna får betala mellanskillnaden, som blir större och större för varje år. Nu säger fler och fler föreningar upp sina anställda. De har helt enkelt inte råd att ha dem kvar fast de har arbetsuppgifter åt dem. Det är redan nu stor arbetslöshet bland dem som kanske inte har full arbetsförmåga. Min fråga till statsrådet gäller detta. Jag vet att statsrådet är väl medveten om det här. Jag vill nu fråga: När kommer taket att höjas?

Herr talman! Jag förbereder nu en proposition när det gäller arbetshandikappade och frågorna som hänger samman med det. Där finns också frågan om lönebidragen med. Den kommer att behandlas i den här propositionen. Jag är väl medveten om hur det ser ut och vilka problemen är. Jag tar starkt intryck av argumenten för en höjning av taket. Men innan man bestämmer sig för att göra det måste man också kunna finansiera detta. Då är det någonting annat som inte ska göras. Den avvägningen ska vi göra när vi färdigställer den här propositionen. Därför har jag dessvärre inte något svar i kammaren i dag, men det kommer en proposition där vi också behandlar frågan om lönebidragstaket.

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag är inte riktigt nöjd. Jag tänker på att vi nu arbetar så väldigt mycket för att få långtidssjukskrivna tillbaka i arbetslivet. Jag kan inte nog betona värdet av att ha ett arbete. Eftersom dessa personer nu går ut i arbetslöshet och knappast har så stora chanser att få ett arbete igen vill jag be statsrådet att göra allt som bara går för att höja taket.

Herr talman! Jag har en fråga till Pär Nuder. Tidningen Dagen hade förra veckan flera artiklar om flyktingombud som inte håller måttet. Det handlar om flyktingombud som inte tar sin uppgift på allvar. Man tar på sig 200-300 ärenden samtidigt. Migrationsverket är ansvarigt för de här förordnandena. Samtidigt får ambitiösa och seriösa flyktingombud färre och färre uppdrag. Det var ingen vacker bild som framträdde i de här artiklarna. Förra tisdagen hörde vi statsministern här i kammaren framställa Sverige som ett föredöme för andra EU-länder i asylfrågor. Verkligheten är att vi många gånger håller på med psykisk tortyr av asylsökande. Det är långa handläggningstider och oengagerade juridiska ombud som Migrationsverket utser. Det är precis som om åklagarsidan under vanliga rättegångar skulle utse vilka som skulle vara försvarsadvokater. Vad tänker regeringen göra åt de här allvarliga bristerna, Pär Nuder?

Herr talman! Jag delar statsministerns uppfattning att den svenska asylpolitiken står sig väldigt väl i ett internationellt perspektiv. De problem vi har i Sverige sammanhänger med den kraftiga tillströmning som vi har till Sverige jämfört med andra länder. Det är väsentligt många fler som kommer till Sverige än som kommer till våra nordiska grannländer. Det är klart att detta åsamkar Sverige stora problem, inte minst eftersom vi har så höga ambitioner att var och en av dem som kommer till Sverige ska få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt. Det ska dessutom finnas möjligheter att överklaga om nya omständigheter tillkommer, men inte in absurdum och inte hur långt som helst. Det ska inte kunna sättas i system så att det slut blir så att man får stanna i Sverige beroende på de långa handläggningstiderna här i Sverige och inte beroende på det man har utsatts för i sitt hemland. De långa handläggningstiderna beror i sin tur antingen på att man inte har identitetshandlingar eller på att man tillför nya omständigheter i det enskilda fallet hela tiden och hoppas på att till slut få stanna beroende på att man har varit i Sverige så länge.

Herr talman! Det är inget avundsvärt jobb att vara migrationsminister i den svenska regeringen. Vi har inte ens få se de reformer genomföras i asylpolitiken som vi har beslutat om här i riksdagen. De brister som jag här pekar på angående flyktingombudens kvalitet upplevde jag också 1980 när jag var engagerad i de här frågorna. Då hade vi en förläggning i Timrå med 400-500 asylsökande. Det är inget nytt problem. Vi såg på nära håll hur viljestarka, modiga och ofta välutbildade asylsökande kom till Sverige. De hade tagit sitt livs svåraste beslut, att lämna sitt hemland och komma till ett okänt land. Sedan såg vi hur de här människorna maldes sönder i väntan och brist på besked. Det var oengagerade juridiska ombud som man ibland inte ens fick tag i. Man knäcktes och var inte i skick att starta ett nytt liv i Sverige och än mindre i skick att utvisas. Jag blev därför mycket besviken när jag läste de här artiklarna i tidningen Dagen förra veckan. Det har inte hänt någonting på 15-20 år, och inte beror det på att vi tar emot så många fler. Vi tog emot nästan lika många då. Delar inte Pär Nuder min besvikelse och frustration över att det har hänt så lite på 20 år? Ska vi tro att det händer någonting de närmaste åren?

Herr talman! Alla som är insatta i de här frågorna vet hur intensivt regeringen arbetar med dem. Alla som är insatta i de här frågorna vet vilken kraftig tillströmning det har varit till Sverige under senare år. Alla som är insatta i de här frågorna vet att väldigt många som kommer till Sverige inte har identitetshandlingar. Det tar lång tid att utröna vilken identitet de har. Alla som är insatta i de här frågorna vet att man tillför nya omständigheter i det enskilda fallet med den följden att det blir väldigt långa handläggningstider. Det innebär att precis de bekymmer för den enskilde som Lars Lindén pekar på uppstår. Det är precis det här som regeringen försöker rätta till med sin politik och med de förslag som ligger på riksdagens bord.

Herr talman! I dag debatterade riksdagen den nya sexualbrottslagen. Tyvärr var inte justitieministern här och berättade om hur regeringen har resonerat om den här lagstiftningen som i många stycken är bra. Därför har jag en fråga till Pär Nuder. Den gäller preskriptionstiden för barnpornografibrott. Det är i dag fem års preskriptionstid, och regeringen föreslår ingen förlängning. Jag undrar hur regeringen har resonerat i den frågan. För de här barnen på barnporrbilderna finns det ingen preskriptionstid alls. De här bilderna finns kvar på nätet dag in och dag ut, år in och år ut. Min fråga är: Varför inte höja preskriptionstiden just för barnpornografibrott?

Herr talman! Är det någonting som jag tror att vi kan enas om i denna kammare är det i kampen mot barnpornografi. Jag måste dock erkänna att jag inte är tillräckligt väl påläst i just denna specifika fråga. Jag har så stor respekt för riksdagen att jag inte ska ge mig ut på några äventyrligheter och försöka besvara frågan. Jag uppmanar frågeställaren att vända sig till justitieministern i en enskild fråga eller i en interpellation.

Herr talman! Jag får gå vidare till justitieministern. Jag tror inte att vi har någon delad uppfattning här. Det skulle vara viktigt att förlänga den här preskriptionstiden för de utsatta barnen som tyvärr inte kan få någon upprättelse. Det visade också domen mot Huddingepedofilen. Han gick fri från flera brott på grund av att preskriptionstiden hade gått ut.

Herr talman! Regeringen beslutade nyligen om en stor satsning på infrastruktur i Västra Götaland. Det var främst en vägsatsning mellan Göteborg och Trollhättan. Det blir säkert en välmotiverad standardhöjning för det här området. Problemet är att regeringen lät det här gå ut över en rad angelägna projekt runtom i landet, till exempel trafikplats Måby på E 4:an, sträckan Brattby-Vännäs på E 12, sträckan Nacksta-Matfors på E 14 och en rad projekt på E 22 i Lund, Råby, Fogdarp, Linderöd, Sätaröd och Vä. Det här har skapat en väldig frustration runtom i landet eftersom de trodde att de äntligen skulle få en välmotiverad undanröjning av en flaskhals, en ny förbifart, en ny trafikplats eller andra förbättringar. Det här aktualiserar en fråga som Centerpartiet har drivit och som Socialdemokraterna tidigare har motsatt sig, nämligen: Skulle vi inte kunna enas om att det vore klokt, inte minst i sådana här lägen, att ha en beredskap för alternativa finansieringsformer, så kallade PPP-lösningar, för att kunna hålla fast vid det man har lovat olika delar av landet i form av infrastrukturförbättringar?

Herr talman! Jag kan försöka att ta mig an frågan. Jag tror att man ska vara väldigt försiktig och inte lura sig själv när det gäller att finansiera angelägna verksamheter som vi ska nyttja alla och envar. Det finns inga gratisluncher på det här området heller. Vi har en oerhört ambitiös infrastrukturpolitik. Väldigt stora investeringar väntar framgent. Mångmiljardinvesteringar ligger utlagda. Så länge vi kan finansiera detta över statsbudgeten, med den styrka som det innebär att ha en stat i ryggen när investeringar ska göras som kan låna upp pengar på ett sätt som är oerhört mycket mer attraktivt, ska vi hålla oss till den finansieringsprincipen. I det infrastrukturprogram som Ulrica Messing har presenterat har vi kunnat visa att det går att klara dessa väldigt stora infrastrukturinvesteringar över statsbudgeten.

Herr talman! Finansministern säger att man inte ska lura sig själv med sådana här lösningar. Men det är väl väldigt mycket värre, finansministern, när man lurar en massa människor runtom i landet? Man lurar kommuner och företag som har fått löfte om viktiga satsningar på nya förbifarter, på att bygga bort flaskhalsar och andra viktiga satsningar. Jag tror inte heller att det finns gratisluncher, men andra länder har faktiskt prövat detta med framgång. Man har gjort det i Finland, Norge, England och i en rad andra länder i Europa. Vad är det som säger att inte också vi i Sverige möjligen skulle kunna dra nytta av det här, om det är en klok lösning? Jag säger inte att det är den slutliga lösningen, men jag tror att den kan bidra till att effektivisera byggandet och till bra lösningar. Hitta på lite bättre argument än att Socialdemokraterna till varje pris ska motsätta sig detta, finansministern. Detta illustreras ju nu så tydligt när 12-15 projekt runtom i landet blir senarelagda på grund av den här brandkårsutryckningen.

Herr talman! Andra länder skiljer sig från Sverige genom att de inte har lika starka offentliga finanser som vi har. Därför klarar vi att göra dessa gigantiskt stora infrastruktursatsningar inom ramen för det som statsbudgeten tillåter. Det är billigt, effektivt och framgångsrikt. När olika enskilda investeringar sker i tiden är en diskussion som vi hela tiden har. Jag delar inte uppfattningen att det förekommer väldiga konvulsioner. Tvärtom tycker jag mig se att man ute i landet med väldigt stor entusiasm tar sig an de infrastruktursatsningar som väntar framgent. Det här ska vi vara stolta över, och det är ett uttryck för de väldigt starka offentliga finanserna att vi klarar dessa investeringar inom ramen för den offentliga ekonomin.