Frågestund

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Lövdén, och den handlar om vårt skatteutjämningssystem. Vi har en bred debatt i landet om detta system. Det är en angelägen debatt, förvisso, men ibland lite underlig, tycker jag. Det är viktigt att slå fast att vi måste ha ett sådant här system för att alla delar av landet ska få lika förutsättningar för att utvecklas. Då är det två huvudmoment som jag tycker är viktiga att ta upp. Det ena handlar om att få fart på tillväxt och utveckling i alla delar av landet, i Stockholm likaväl som i till exempel mitt hemlän Kronoberg. Den andra del som jag tycker är viktig att diskutera är kommunernas skattebaser. Från Centerpartiets sida har vi lagt förslag om ett nytt inkomstskattesystem, innebärande att skattebasen förändras så att det ger minskat tryck på skatteutjämningssystemet, samtidigt som det skulle ge låg- och medelinkomsttagarna en förstärkning i hushållsplånboken. Vad anser statsrådet om de här förslagen och idéerna om att stärka skattebasen i landets kommuner?

Herr talman! Jag välkomnar den väldigt tydliga deklaration som Eskil Erlandsson gör om att Centerpartiet står bakom en långtgående inkomst- och kostnadsutjämning. Jag tycker att det är välkommet. Jag har eftersträvat i den diskussion som nu pågår om utjämningssystemet att skapa en bred parlamentarisk uppslutning i riksdagen bakom ett reformerat utjämningssystem. Det finns som bekant väldigt många synpunkter på hur enskildheter i det förslag som presenteras ska utformas inför det propositionsarbete som ska ske till våren. Jag har en öppen attityd och välkomnar en bred diskussion, och jag hoppas att vi kan få ett förslag som stöds av en bred parlamentarisk majoritet. Jag har försökt sätta mig in i Centerpartiets förslag om att bredda skattebaserna, och det är en viktig diskussion att föra framför allt i perspektivet av hur vi mer långsiktigt klarar finansieringen av de grundläggande välfärdssystem som kommunerna och landstingen svarar för. Jag har ingen omedelbar reflexion kring för- och nackdelarna med Centerpartiets förslag. Det är viktigt att föra en diskussion om de långsiktiga finansiella förutsättningarna för kommuner och landsting.

Herr talman! Jag tackar för svaret så här långt. Min följdfråga blir: Hur ämnar statsrådet föra den här diskussionen? Kommer den att ske i form av en parlamentarisk utredning, eller på vilket sätt ska vi tillsammans forma ett system som är mer långsiktigt och som ger möjligheter och förutsättningar för alla delar av landet att utvecklas på ett bra sätt?

Herr talman! Jag vill inte avisera en utredning i dag. Diskussionen pågår redan. Kommun- och Landstingsförbunden är i hög grad engagerade i diskussionen om de långsiktiga möjligheterna att klara finansieringen av våra generella välfärdsåtaganden. Partierna har också ett ansvar att för den debatten. Än en gång: Jag tyckte att det var välkommet att Eskil Erlandsson i klartext deklarerade att Centerpartiet står bakom att vi måste ha ett utjämningssystem som garanterar lika förutsättningar i alla delar av landet.

Herr talman! Det är mycket riktigt så som Hillevi Larsson påpekar, att det är väldigt olika mellan olika länder vilket ansvar man tar. Det är väldigt olyckligt, särskilt om man ser flyktingspolitiken ur perspektivet att vi har 17 miljoner flyktingar i världen och 400 000 asylsökande i Europa. Då är det naturligtvis oerhört viktigt att vi har ett enhetligt system så att alla länder tar ansvar för flyktingsituationen i världen och ser till att de asylsökande som kommer till Europa blir behandlade på ett rättssäkert och humant sätt.

Herr talman! Tack så mycket. Jag tror också att det här är helt rätt väg att gå, inte minst med tanke att flyktingar också rör sig mellan de olika medlemsländerna i EU. Det ska inte få bli så att vissa länder till och med använder tekniska regler för att försöka forsla flyktingar vidare till ett annat medlemsland. Jag har även hört att det har varit en diskussion om att man skulle införa begränsningar. Man ska inte ha alltför generösa regler. Där finns en diskussion om tolkningen av detta. Jag förstår att man av till exempel humanitära skäl skulle kunna låta så många flyktingar stanna som landet väljer. Frågan gäller framför allt att komma åt dem som vill ta emot extremt få. Stämmer detta?

Herr talman! Precis, förslaget till konstitution reglerar inte allt, utan det är bara vissa avsnitt som regleras. EU kommer inte att detaljreglera allting heller. Precis som Hillevi Larsson säger kommer humanitära skäl inte att regleras. Dem kommer länderna själva att kunna fatta beslut om, och de kan också ligga på en högre nivå ifall man så bestämmer.

Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsministern. Nära en halv miljon människor var under förra året beroende av Centrala studiestödsnämnden, CSN, för sin försörjning. CSN måste fungera för att de och deras familjer ska få råd till mat, hyra och livets nödtorft. Men CSN har problem. 150 miljoner ska sparas. Elva kontor ska läggas ned, två kontor ska läggas ihop och närmare 190 personer riskerar att förlora jobbet. Studenter oroas över konsekvenserna av dessa neddragningar. Ska det ta ännu längre tid att få sina ansökningar behandlade? Riksdagens revisorer har liksom studentorganisationerna efterlyst en genomtänkt strategi från regeringens sida för att komma till rätta med den här situationen, se till att Sveriges studenter ska kunna känna sig trygga, få sina pengar och få en rättssäker behandling. Min fråga till statsrådet är: Vad tänker regeringen göra för att leva upp till de här förväntningarna och se till att våra studenter kan känna sig trygga?

Herr talman! Regeringen har med benäget bistånd från riksdagen arbetat mycket hårt med att stötta CSN så att man kan ge ordentlig och bra service till alla landets studenter. Vi har ökat resurserna kraftigt. Vi har bistått i att bygga upp en ny serviceorganisation bland annat i Kiruna för att kunna svara på studenters och elevers frågor. Samtidigt jobbar CSN med att använda resurserna på ett sådant sätt att de också kan modernisera sig och använda ny teknik, satsa på informationstekniken. Därför är det ingen besparing de är utsatta för, utan de använder sina resurser på att satsa mer på ny teknik för att kunna förbättra sin service. Under våren och hösten har också antalet ärenden minskat mycket kraftigt på CSN. Det beror framför allt på att antalet personer i vuxenutbildning har minskat. På många kontor hade man inte fullt upp med arbetsuppgifter. Det är naturligt att man omstrukturerar sin verksamhet. Men vårt krav från regeringens sida är att servicen ska upprätthållas. Här har vi sett mycket goda tecken det senaste året på en ordentlig förbättring i servicen jämfört med hur det var för några år sedan.

Herr talman! 150 miljoner ska sparas och nästan 200 människor sägas upp. Det är mycket märkligt att utbildningsministern inte vill medge att detta är en besparing och en nedskärning. Jag är övertygad om att de personer som berörs av detta upplever det som en mycket stark nedskärning och försämring av servicen. Det här svaret visar att regeringen saknar den genomtänkta strategi för att komma till rätta med CSN:s problem som just Riksdagens revisorer efterlyser, som studentorganisationerna efterlyser och som just i dessa dagar behandlas här i riksdagen och i utbildningsutkottet. Det är då något förvånande att de signaler som kommer in från landet inte tas på större allvar av utbildningsministern. Socialdemokraterna här i riksdagen vill till och med avslå de efterlysningar av strategi för att komma till rätta med problemen, minskat beroende av förseningsavgifter, som CSN i dag är väldigt beroende av, och andra effektiviseringsåtgärder som revisorerna föreslår. Det är också något märkligt, herr talman, att en myndighet som CSN är så oerhört beroende av avgifter och inte av anslag från staten. Det är ju en servicemyndighet. Min fråga kvarstår: Vad tänker ministern göra?

Herr talman! Alla som nu hörde frågeställaren för andra gången tror nog att Kristdemokraterna satsar mer pengar på CSN än vad regeringen gör. Så är icke fallet. Det är ungefär som när Kristdemokraterna brukar kritisera bidragsdelen i studiemedlen. Då tror man också att de satsar mer pengar än vad regeringen gör. Så är icke fallet. Det är alltid mindre. Så det handlar inte om resurser från Kristdemokraternas sida. De är inte beredda att satsa på CSN. Det borgerliga alternativet har varit att låta banksystemet ta över det som är en känslig myndighetsutövning, att avgöra vem som har rätt till studiemedel eller inte. Det säger vi nej till. I stället jobbar vi hårt med att se till att fortsätta den trend som nu gäller, bättre service till studenterna, för det har de rätt att kräva.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet Pär Nuder. Sedan 1645 har det svenska kungörelsesystemet fungerat fläckfritt. Nu är detta hotat. Regeringen har för avsikt att avskaffa Post- och Inrikes Tidningar och ersätta denna periodiskt utkommande publikation med e-post eller e-tidning - detta utan att säkerheten, trovärdigheten, tillgängligheten eller arkiveringen har utretts till fullo. Inte heller har man utrett vilka skadeståndsprocesser som statsmakten kan drabbas av när den elektroniska publiceringen fallerar, för tekniken är inte perfekt. Det vet ju alla. Det mest besynnerliga i detta är att ägaren av Post- och Inrikes Tidningar, alltså Svenska Akademien, inte har kontaktats i frågan. Akademiens viktigaste arbete är arbetet med kartläggning av det svenska språket i Svenska Akademiens ordbok. Hela detta arbete finansieras i dag av intäkterna från Post- och Inrikes Tidningar. Svenska Akademien uppbär alltså inget som helst statsanslag. Min fråga till Pär Nuder är följande: Varför har inte regeringen tagit till sig kritiken och lagt ned det här ärendet? Varför vill man rasera en kungörelseordning som fungerar? Eller tycker man att det är rimligt att lägga ned Svenska Akademiens ordbok när den efter 120 år är framme vid bokstaven t som i totalhaveri?

Herr talman! Som ansvarig för grundlagsfrågorna i regeringen brukar jag här i riksdagen från tid till annan få frågan om regeringens syn på tillkännagivanden från riksdagen. Jag brukar varje gång upprepa att regeringen tar tillkännagivanden från riksdagen på mycket stort allvar. Bakgrunden till den fråga som Cecilia Wikström ställer är just ett tillkännagivande från riksdagen. Nu råkar jag veta att Cecilia Wikström har varit uppvaktad av Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl i den här frågan. Jag kan meddela kammaren att så har jag också varit. Regeringen bereder nu frågan om hur vi ska hantera det tillkännagivande från riksdagen som vi ifrågasätter. Vi försöker bereda frågan i så positiv anda som det någonsin går.

Herr talman! Jag tycker att det var ett trevligt och bra svar att man bereder ärendet i en positiv anda. Jag är medveten om att riksdagen för ett antal år sedan har fattat det här beslutet. Men medge, herr talman, att det är märkligt att lagutskottet inte fått yttra sig i kungörelsefrågan som påverkar ett antal lagar. Arbetet med Svenska Akademiens ordbok, som är ett av världens största kulturprojekt, har inte kulturutskottet fått yttra sig över. Inte heller har man tagit till sig den stundtals mycket skarpa kritik som remissinstanserna har framfört. Jag har blivit uppvaktad av Svenska Akademien, dock icke av dess ständige sekreterare. Men detta är en mycket, mycket viktig kulturpolitisk fråga som kulturutskottet inte har haft rätt att yttra sig över. Detta finner jag anmärkningsvärt.

Herr talman! Jag uppfattar det som en plädering mot riksdagens beslut och mot den beslutsordning som finns här i riksdagen. Det är väl bra att Cecilia Wikström får lufta sina synpunkter på hur frågor hanteras här i riksdagen. Jag uppfattar inte att de är riktade till regeringen. Regeringen har i grunden en positiv hållning till den syn som Svenska Akademien har på den här frågan, nämligen att Post- och Inrikes Tidningar är väldigt viktig. Den finansierar ordboken som är av betydande intresse för oss alla i Sverige. Men, som sagt, jag tror att Cecilia Wikström nästa gång kanske ska vända sig till riksdagen i den här frågan.

Herr talman! Mitt problem är att jag inte riktigt uppfattade slutet på frågan, så jag vore jätteglad om den kunde upprepas.

Herr talman! Tack för de välkomnande orden till att börja med. Det glömde jag att säga. Precis som Ewa Björling mycket riktigt sade lägger vi i proposition 122 mer vikt vid samarbetsländernas egna fattigdomsstrategier och vad de själva sätter fokus på i sitt fattigdomsbekämpningsarbete. Då måste man se till olika aktörer. Vi själva måste vara närvarande på olika sätt, men det behöver inte betyda att det är Sida, regeringen eller genom UD, utan det kan vara andra svenska aktörer. Det kan också betyda att vi samordnar oss med olika länder. Vi kan samordna oss med andra biståndsgivare genom multilaterala organisationer och så vidare, för att svenskt bistånd på det sättet ska finnas mer på plats. Jag tror att det viktiga är att förlägga partnerskapet och ägarskapet mer till samarbetsländerna och att vi ser på nya sätt att arbeta på fältet i länderna.

Herr talman! Min fråga är väldigt kort och går att besvara med ja eller nej. Anser statsrådet Lövdén att regeringens åtgärder för att få i gång bostadsbyggandet är kraftfulla?

Herr talman! Ja.

Herr talman! Om de nu är så kraftfulla, hur kommer det sig då att bostadsbyggandet inte ökar? Vi kan titta på byggandet av lägenheter i flerbostadshus. Om man jämför de nio första månaderna i år med de nio första månaderna förra året skedde det en minskning med 5 %. Det är faktiskt ett kvitto på att de här åtgärderna inte är så kraftfulla - såvida inte statsrådet har en annan definition av "kraftfulla" än vad jag tror att vi andra har.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet Pär Nuder, som i dag svarar på de allmänpolitiska frågorna. Varför tas inte hänsyn till barnens situation och barnens bästa vid skadeståndsärenden hos Kronofogdemyndigheten? Som det nu är går statens anspråk före när det gäller allmänna mål. I ett aktuellt barnmisshandelsmål där fadern dömts att betala skadestånd till sina söner har pojkarna väntat i tre år på sitt skadestånd. Förutom statens förtur kommer nu ytterligare skadestånd gentemot fadern. I detta fall är det kontokortsskulder på 40 000 kr. Dessa 40 000 kr har samma prioritet som barnens skadestånd trots att de nyss inkommit medan pojkarna har väntat i tre år. Anser ministern att detta förhållande är rimligt?

Herr talman! Jag ska erkänna att frågan dessvärre är ny för mig - även om den säkert är av betydande vikt och även av allmänpolitisk vikt. Jag råder frågeställaren att antingen ställa en fråga eller rikta en interpellation till det ansvariga statsrådet, som jag tror är finansminister Bosse Ringholm.

Herr talman! Just nu talas det väldigt mycket om tillväxt. Det förs tillväxtsamtal på olika nivåer. I en i alla stycken uthållig tillväxt har naturligtvis forsknings- och innovationspolitiken en helt avgörande betydelse. Men det har varit en smula oklart när vi får en ny forskningspolitisk proposition. Så jag riktar min mycket enkla fråga till utbildningsminister Östros: När påbörjas arbetet med en ny forskningspolitisk proposition?

Herr talman! Det har påbörjats för ett bra tag sedan. Under denna vecka inkommer de forskningsstratgier som vi har bett våra forskningsråd, universitet och högskolor fundera på under våren, sommaren och hösten. De ska vara ett starkt underlag vid våra övervägningar inför den forskningspolitiska propositionen. Den läggs ju fram, som riksdagen har beställt, i mitten av varje mandatperiod. Jag delar Lennart Gustavssons ståndpunkt att det är en av de mest grundläggande, långsiktiga tillväxtfrågor vi har. Det är också en växande insikt i Europa, där ju Sverige rankas som nummer ett när det gäller forskning och innovation. Men vi behöver ta nya steg för att behålla den positionen. Vi kommer att ha ett samarbete kring det, också med våra samarbetspartier naturligtvis, för att stärka forsknings- och innovationspolitiken.

Herr talman! Jag är naturligtvis, liksom Vänsterpartiet, fullt övertygad om att vi både konstruktivt och kreativt kan bidra till jobbet omkring en ny forsknings- och innovationspolitik. Jag tror också att det är viktigt att det finns en tydlighet från den centrala nivån, regeringsnivån, att det finns ett samlat, tydligt ansvar inom regeringen. Jag skulle vilja be att utbildningsministern kommenterar det påståendet. Hur viktigt menar utbildningsministern att det är att det finns ett tydligt, sammanhållet och samordnat ansvar för forskningspolitiken?

Herr talman! Jag delar verkligen Lennart Gustavssons ståndpunkt där. Vi har ju i regeringen gjort så att vi har samordnat forsknings- och innovationspolitiken starkare än någonsin tidigare. Det finns flera viktiga myndigheter som jobbar under det här området. Det är högskolor och universitet. Det är vårt vetenskapsråd som jobbar med grundforskningen och finansierar det bästa av forskningen. Det är Verket för innovationssystem, Vinnova, som arbetar just med innovationsperspektivet, att koppla forskningen till näringslivets behov för att få ökat företagande och fler jobb som är forskningsbaserade. Sedan har vi de två forskningsråden FAS, mot socialvetenskaperna, och FORMAS, mot miljö- och uthållighetsforskningen. Alla dessa myndigheter är samordnade under mig som statsråd fast de finns på olika departement. Det är ett sätt att inför nästa forskningspolitiska proposition verkligen få en gemensam syn på hur vi stärker både den fria forskningen och innovationskraften för att få ut fler jobb och ökad tillväxt av de forskningsresurser vi stoppar in.

Herr talman! Min fråga vill jag ställa till migrationsminister Barbro Holmberg, som jag också vill hälsa välkommen tillbaka. I Centerpartiet vill vi att Sverige ska bedriva en generös och human flykting- och invandrarpolitik. Men alltför ofta ser vi motsatsen. Det kan gälla familjer med många barn som vistats här under lång tid, kanske flera år, som etablerat sig här i vårt land och funnit sig väl till rätta. Barnen fungerar bra i skolan, och deras högsta önskan är få stanna här. De utvisas i många fall. Att utvisa barnfamiljer som har etablerat sig väl i det svenska samhället till en oviss framtid efter lång vistelse här kan inte betraktas som en human politik inom migrationsområdet. Dessa barn har ofta skaffat sig goda språkkunskaper och inte sällan lämnat en trasig och fasansfull tid bakom sig. Anser migrationsministern att regeringens migrationspolitik utifrån dessa barns upplevelser kan betraktas som human?

Herr talman! Barnkonventionen fyller 14 år i dag. Det kanske vi ska tänka på. Barnfrågor är väldigt viktiga. Det är en viktig fråga i asylpolitiken. Vad jag tror är det allra viktigaste är just det som Birgitta Carlsson tar upp, de långa väntetiderna och de långa vistelsetiderna i Sverige. Det är en sak som vi måste göra något åt. Vi har långa handläggningstider, men det visar sig också att vistelsetiderna blir så långa att barn far väldigt illa av själva asylprocessen. Det regeringen har bestämt i dag är att lämna en lagrådsremiss till Lagrådet som innehåller att man ska ta bort möjligheten till ny ansökan, alltså att man kan återkomma med ny ansökan hur många gånger som helst. Det är någonting som förlänger vistelsetiderna i Sverige. Det har också visat sig, vilket många organisationer har påpekat, att det är något som i första hand drabbar barnen.

Herr talman! Det är inte bara barnen som är besvikna över att inte få stanna. Åtskilliga svenskar har hört av sig till oss. De förstår inte hur vi kan behandla barnfamiljer på det sätt som ofta sker i dag. Inte nog med att barnen drabbas. Företag på åtskilliga platser i vårt land blir av med mycket skickliga och ambitiösa anställda, och familjeförsörjare berövas möjligheten att försörja sig själva och sin familj. Är det inte dags att se över lagarna inom detta område, så att vi redan nu, innan bättre regler för arbetskraftsinvandring kommer till stånd, bedriver en human migrationspolitik och tar till vara den arbetskraft som finns bland våra invandrare?

Herr talman! Jag tror att det är dags att se över lagarna. En parlamentarisk kommitté gör just nu en översyn av utlänningslagens bestämmelser. Där tittar man särskilt på bestämmelserna om humanitära skäl. Denna kommitté har också i uppdrag att göra en översyn av hur man har tillämpat principen om barnets bästa. När det gäller arbetskraftsinvandring från länder utanför EU pågår det ett arbete med direktiv, och regeringen avser att tillsätta en utredning som ser över den delen.

Herr talman! Riksdagen tar kvinnofrågor på stort allvar. Ett uttryck för det är att det i dag pågår en konferens om Afghanistanfrågor i förstakammarsalen. Ett annat uttryck för det är att det i dag också pågår en konferens i andrakammarsalen där man tar upp frågan om hedersvåld under titeln "Är kärleken fri?". Att vi tycker att det är oerhört viktigt att jobba med kvinnofrågor både internationellt och nationellt är något som är väl känt och som vi måste fortsätta med. Jag kan känna att det som vi gör inom biståndsområdet kanske inte räcker. Därför vill jag vända mig till biståndsministern. Vi har gjort väldigt mycket när det gäller att fylla på i de kassor där andra har dragit undan sina pengar när det gäller att sätta av pengar till SRHR-frågor, och vi har hållit fanan högt när det gäller att driva dessa frågor. Men för att genomföra millenniemålen och för att orka hålla ut när den backlash som president Bush satte i gång och som nu rullar runt över världen och även tränger sig djupt in i EU-systemet måste vi ha en ytterligare strategi för att genomföra millenniemålen. Vad vill Carin Jämtin som biståndsminister göra för att hålla fanan högt i dessa frågor även i fortsättningen?

Herr talman! I måndags var jag på mitt första ministerrådsmöte. En av de saker som då togs upp var rapporten om EU:s biståndsbudget för förra året. Det som har skett är att återrapporteringen av hur biståndsmedlen i EU har använts har blivit bättre. Men vi har från den svenska regeringens sida påpekat att det måste bli mycket bättre just för att man ska kunna se exakt hur pengarna har använts. Kommissionen jobbar tydligt i den riktningen. Och jag delar helt Carina Häggs inställning i fråga om detta. Vi måste tydligt kunna lyfta fram vilka delar medlen går till.

Herr talman! Jag såg också det programmet, och det var verkligen förfärligt att se. Det var förskräckligt att se hur ett barn behandlades på detta sätt. Det som jag tänkte på hela tiden när jag tittade på det programmet var: Vad kan man göra för att undvika att det går så här långt? Precis som Hans Backman sade hade den här familjen kommit till Sverige 1999, och nu är det 2003. Familjen har varit här under väldigt lång tid, och barn hinner rota sig i Sverige och hinner lära sig språket, och det blir oerhört traumatiskt att avvisas efter så lång tid. Vad jag också kan säga som ett direkt svar på frågan är att Migrationsverket och polisen som hade ansvaret för detta ärende håller på att arbeta fram riktlinjer för hur arbetet med avvisningarna ska gå till.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Frågan om hur barn ska behandlas i vårt land är en fråga som engagerar oss alla, även de barn som olyckligtvis ska avvisas till de länder som de har kommit ifrån. Jag har en följdfråga till ministern. Hon säger att Migrationsverket ska ta fram riktlinjer för hur arbetet med avvisningar av barn i familjer ska skötas. Jag känner att detta är så akut. Finns det något slutdatum då dessa riktlinjer ska vara klara? Det är nämligen väldigt viktigt att detta inte händer igen.

Herr talman! Jag kan inte svara direkt på hur lång tid det kommer att ta. Men jag är övertygad om att detta görs skyndsamt. Det är den information som jag har fått av Migrationsverket. Detta ska man också arbeta med kontinuerligt. Vi har i lagstiftningen en paragraf där det sägs att vi ska se till barnets bästa i utlänningsärenden. Det betyder att man ska se till barnets bästa i hela processen, också vid avvisningarna. Det är någonting som man måste arbeta med kontinuerligt i myndigheterna.

Herr talman! Jag delar Owe Hellbergs uppfattning om att forskningen kring boendet är viktig. Nu finns det en hel del statistik, och mycket pekar i den riktning som Owe Hellberg talar om, det vill säga att ungdomar har svårt att komma ut på bostadsmarknaden och att vi också kan se en tendens till ökad trångboddhet. Vad det handlar om är att expandera bostadsbyggandet. Det investeringsstöd som regeringen och samarbetspartierna har varit överens om har just en sådan profil att vi ska kunna expandera bostadsbyggandet och underlätta för unga människor att komma ut på bostadsmarknaden. Det är ett kraftfullt investeringsstöd som motsvarar en sänkning av byggmomsen från 25 % till 6 %.

Herr talman! Det är riktigt att det finns ett ärende hos regeringen som regeringen ännu inte har tagit ställning till. Det gäller då inrättandet av ett lägenhetsregister. En annan fråga som har anknytning till detta och som Owe Hellberg berörde är den om ett bostadsrättsregister. Där kommer jag inom de närmaste veckorna att ha en diskussion med bostadsrättsorganisationerna om huruvida det är möjligt att hitta fram till ett system som både tillgodoser bostadsrättsorganisationernas intressen och tillgodoser vårt intresse av att kunna förbereda inför en eventuell förändring av fastighetsbeskattningen när det gäller bostadsrätterna.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Pär Nuder. Frågan rör rikets indelningar. Min konkreta fråga är om statsrådet Nuder tolkar regeringens direktiv till Ansvarsutredningen under Mats Svegfors på det sättet att man också får föreslå ändringar i landstings- och regionindelningen. Bakgrunden till min fråga är den föreslagna nedläggningen av sjukhusen i Norrtälje och Södertälje. Det är min övertygelse att om de här sjukhusen med sina stora upptagningsområden hade legat i andra landsting skulle en nedläggning aldrig ha kommit på tal.

Herr talman! Javisst är det så att frågan om indelningen av Sverige i regioner/landsting och kommuner är en fråga för den utredning som leds av landshövding Mats Svegfors. Det är väldigt viktigt att få en genomlysning av frågan. Sverige förändras. Regioner bildas över tid. Samtidigt har vi väldigt starka traditioner här i Sverige. Vi är jämtar, dalkarlar, skåningar och allt vad vi nu är. Men inte minst i ljuset av internationaliseringen och EU-medlemskapet - och för den delen även i ljuset av den typ av frågor som Gunnar Andrén pekar på, nämligen om en närmare gränsdragning mellan olika landsting och om hur indelningen ska se ut - är svaret på frågan ja. Frågan prövas av utredningen, av Ansvarskommittén.

Herr talman! Hittills under dagens frågestund har det mycket handlat om barnens situation. Jag skulle vilja rikta en fråga till statsrådet Barbro Holmberg om situationen för de ensamkommande flyktingbarnen. Det är en skrämmande verklighet att 500 barn varje år kommer till Sverige utan vårdnadshavare och att vi alltför ofta inte klarar av att ta emot dessa barn på ett bra sätt. Socialstyrelsen och Migrationsverket lämnade redan i juni förra året, det vill säga för snart ett och ett halvt år sedan, ett förslag till lösning. Förslaget innebar i korthet att ett antal kommuner skulle få ansvar och resurser för ett bra mottagande. Tio månader senare, i april i år, säger statsrådet Jan O Karlsson dels att det blir för dyrt, dels att frivilligorganisationerna kan ta ett större ansvar för de här barnen. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Barbro Holmberg vad som därefter har hänt med nämnda förslag.

Herr talman! Ja, 500 barn kommer ensamma till Sverige - barn som är oerhört utsatta. De kommer utan föräldrar. De kommer från andra länder. Det är en främmande kultur etcetera. Som Sven Brus mycket riktigt säger återstår mycket att göra när det gäller mottagandet av de ensamkommande barnen. Men en del har också hänt. Personaltätheten har ökat väldigt mycket på Migrationsverkets barn- och ungdomsenheter, så boendet är numera skilt från asylprövningen. Men vi måste titta närmare på ansvarsfördelningen. Vi har tillsatt en arbetsgrupp som arbetar med detta och som snart slutför sitt arbete just när det gäller att titta på ansvarsfördelningen mellan kommuner och Migrationsverket.

Herr talman! Barbro Holmbergs statssekreterare besökte i morse oss i socialförsäkringsutskottet och berättade då att den rapport från Migrationsverket och Socialstyrelsen som kom förra sommaren saknar "en djupare analys av förslagen och konsekvenserna". Därför har en ny arbetsgrupp tillsatts. Mot den bakgrunden undrar jag när det arbetet blir färdigt. Tycker statsrådet att det är en acceptabel takt i det här arbetet? Mot bakgrund av den utsatta situation som de här barnen ändå lever i och att det förmodligen kommer att dröja två år från det att Socialstyrelsen och Migrationsverket lagt fram sina förslag och till dess att den nya arbetsgruppen blir färdig undrar jag alltså om det är en acceptabel takt i detta allvarliga ärende.

Herr talman! Jag skulle vilja rikta en fråga till biståndsminister Carin Jämtin. För ett par veckor sedan kom den nyutnämnda ambassadören Margareta Winberg med en Kubasyn som jag trodde hade flytt Sverige i samband med att Pierre Schori lämnade landet. Hon gav uttryck för en ganska okunnig och skrämmande Castrobeundran. Med det sagt var Margareta Winberg ett tydligt undantag från den mycket positiva förändring som hänt i svensk Kubapolitik framför allt under Anna Lindhs tid som utrikesminister. Både Jan O Karlsson och Anna Lindh har vid ett flertal tillfällen i denna kammare lovat ett ökat direkt stöd till demokratirörelsen på Kuba. Dessa ministrar har under sin ministertid lovat att man ska försöka få till stånd ett svenskt högnivåbesök i Kuba för att driva på demokratiseringen. Jan O Karlsson, som ibland uttrycker sig ganska mustigt, gick så långt att han jämförde det stöd han ville bygga vad gäller Kuba med det stöd som Sverige gett till ANC:s befrielserörelse. Stödet brådskar nu. Min fråga till biståndsministern är därför: Vad sker inom departementet när det gäller att se till att vi kan ha ett stöd till Kubas befrielserörelse så att även kubaner kan leva i den fred och den frihet som vi tar för självklara?

Herr talman! I mitt tidigare värv på Palmecentret hade vi ett utmärkt samarbete med Erik Ullenhags organisation - om man får uttrycka det så - SILC. Vi diskuterade mycket om Kubafrågor. Vi både utbytte erfarenheter och upptäckte rätt mycket stora likheter i synen på hur man kan arbeta med oppositionen och med kontakter. Det är jag mycket glad över. Jag har inte riktigt hunnit ta tag i frågan om hur biståndet till Kuba exakt ska se ut - alla frågor har vi inte hunnit diskutera. Men vi har pratat om ett högnivåbesök. Min ambition är att vi på en högre nivå ska göra ett besök på Kuba - på vilken nivå det ska ske vill jag dock återkomma till. Stödet till oppositionen kan se ut på flera sätt. Flera svenska folkrörelser har, som Erik Ullenhag vet, kontakt med oppositionen. Från svenska ambassaden besöker man släktingar i huvudsak till fängslade personer. Under våren skedde ju ett stort antal fängslanden av oppositionella på Kuba. Deras släktingar och vänner behöver stöd från omvärlden och behöver se att vi verkligen stöder deras kamp, så det sker med jämna mellanrum.

Herr talman! Det känns tryggt att få det svaret, speciellt mot bakgrund av att en nyutnämnd ambassadör - som tillhört den regering som Carin Jämtin nu sitter med i och som normalt sett ska företräda Sveriges linje - i just den här frågan uppenbarligen inte gjorde det. Den fråga som ligger kvar och där man kan säga att Folkpartiet har bytt ståndpunkt är frågan om ett högnivåbesök. Vi har ju sett vilken effekt det hade att Jimmy Carter och påven varit på Kuba. Det skulle ge en oerhörd effekt ifall ett svenskt högnivåbesök gjordes på Kuba, varvid man träffade företrädare för demokratirörelsen och tydligt tog ställning för demokrati och mänskliga rättigheter. Just nu är det ganska bråttom. De massarresteringar som skedde i våras får inte falla i glömska. Vi lyckades under en period på våren få till något slags internationell protest, men i värsta fall hamnar vi i en situation där Castro kan sitta i orubbat bo. Finns det möjlighet för ministern att ge något slags besked om när ett högnivåbesök skulle kunna bli av?

Herr talman! Kontakter är viktiga, och samtal kan förändra. Många droppar kommer till sist att urholka stenen. Jag kan inte säga exakt hur många månader det dröjer, men jag ser det här som en viktig fråga. Jag delar helt Erik Ullenhags syn att man inte får glömma de arresteringar som skedde i våras och att det är oerhört viktigt att uppmärksamma människorättsbrott oavsett var de sker.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén om kooperativ hyresrätt. Kooperativ hyresrätt är en form där intresserade hyresgäster med hjälp av den kooperativa hyresrättslagstiftningen har möjlighet att överta till exempel allmännyttiga bostadsföretag. Jag skulle vilja höra lite grann hur detta har gått. Det var lite svårt för en del att finansiera övertagandet och därför skulle staten gå in med garantier. Jag undrar därför om vi av statsrådet Lövdén kunde få veta om det skett några sådana övertaganden i det pilotprojekt som funnits.

Herr talman! Jag kan inte svara direkt på den frågan. Jag vet att det pågår diskussioner på flera håll i landet, och det finns också förutsättningar för att få statliga kreditgarantier i de situationerna. Jag ser den kooperativa hyresrätten som ett alldeles utmärkt alternativ till de övriga boendeformerna, och jag vill gärna stimulera den på den svenska bostadsmarknaden. Vi kommer inom kort att ta ställning till ett uppdrag till antingen Boverket eller någon annan att starta en informationskampanj om formen kooperativ hyresrätt. Den är ju en ganska ny och relativt okänd boendeform, och därför är det viktigt att informera om hur boendeformen rent lagstiftningsmässigt verkar, vilka stadgar som behövs och hur man ska organisera det hela för att kunna bilda en kooperativ hyresrätt. Den har varit en framgångsrik boendeform i Stockholm, och jag vill gärna se den som en boendeform också i övriga delar av landet.

Herr talman! Det är alldeles riktigt. För ungefär ett och ett halvt år sedan var jag i Malmö där en grupp invandrarkvinnor var mycket intresserade av att få genomföra ett sådant projekt. Det är väldigt viktigt att denna upplåtelseform inte missgynnas i förhållande till bostadsrätten. Vad jag förstår har det just med finansieringen att göra. Frågan är alltså vilka möjligheter dessa invandrarkvinnor har att få genomföra ett pilotprojekt där staten skulle gå in och hjälpa till.